Open och closed chain rörelser

Två begrepp som man ofta hör många instruktörer och tränare använda sig av men ändå har svårt att beskriva. Här kommer en definition och förklaring:

Open Chain: Rörelser där kraften man applicerar med kroppen är större än motståndet vilket gör att motståndet flyttar sig. Tex en benspark

Closed Chain: Rörelser där kraften man applicerar med kroppen inte är tillräcklig för att vara större än motståndet. Tex i en knäböj.

För att klargöra: även om motståndet är på kroppen, är kraften genererad till marken, inte mot stången. För att flytta stången måste man applicera så mycket kraft mot marken att denna är större än motståndet från stången. En annan skillnad är rekryteringsmönstret, som är helt olika beroende på vilket segment man flyttar på först. Det är bla därför det inte är särskilt stor överförbarhet mellan open/closed chain rörelser

Överförbarheten kan vara viktig för vissa. För en bodybuilder är detta inte särskilt relevant. Men för en atlet är det desto mer relevant. I de flesta sporter har man betydligt bättre överförbarhet från closed chain rörelser. Det finns dock självklart undantag. I cykling tex jobbar man ju mest med open chain rörelser. Dock i frånskjutet i starten blir det en closed chain rörelse, då pedalen i starten ofta är så pass tung att kroppen i stället flyttar sig.

11 thoughts on “Open och closed chain rörelser

  1. Hej!

    Min uppfattning är att man helst skall undvika att använda begreppen ”Closed och Open kinetic chain”. Begreppen har kommit att användas på ett sätt som alls inte var meningen från början. Det finns ju t.ex helt andra definitioner än de du använder dig av. I dessa definitioner skulle t.ex. cykling inte alls defineras som en open kinetic chain rörelse. De definitioner som har uppkommit genom åren är dock sällan applicerbara annat än på ett fåtal situationer. Det finns inte någon internationell koncensus och så fort man använder begreppet måsta man därför definera vilken tolkning man utgår från, vilket gör det hela hopplöst att använda. Det enda rätta är därför att helt sluta använda begreppen.

    Training and testing in open versus closed kinetic chain
    Mayer, F. 2003, Isokinetics and Exercise Science

  2. Hallå igen Mattias!
    Kul att du är tillbaka och kommenterar. Jag håller med dig till 100 % när det gäller definitioner på open och closed chain, det är ett enda stort kaos. När man ska gå ner och analysera alla övningar/rörelser så blir det många som hamnar i ett gränsland. Men jag tycker inte att man ska sluta använda orden för det då det just nu inte finns något bättre alternativ och att ta bort orden helt utan något som ersätter fungerar inte då det finns mycket bakom som är värt att hålla vid. Att det finns övningar som hamnar i en gråzon är något man får leva med och det är oftast inga problem om man snackar med kunniga personer. Problemen uppstår när mindre kunniga personer ska börja snacka ”funktionella” övningar mm och förenklar allting för mycket…

    Artikeln som du länkade till var intressant, men deras förslag att dela upp det i SJ och MJ är för mig inget alternativ för open och closed chain. För det första så görs redan den indelningen i de flesta träningsböcker som jag läst och då i kombination med open och closed chain. För det andra så fungerar inte den uppdelningen helt perfekt heller. Oavsett hur man vrider och vänder på det så finns det ingen indelning som är så bra att den dels klart kan separera mellan två olika kategorier av övningar samtidigt som uppdelningen blir meningsfull. SJ och MJ gör ju en klar indelning men hur meningsfull är den för sig själv? Specificitet och muskelaktiveringen är annorlunda mellan knäböj på ett instabilt underlag kontra ett stabilt trots att båda är MJ. Man måste helt enkelt vara mer specifik när man talar om en typ av övning och då hamnar andra övningar i en gråzon. That’s life 🙂

    För mig är open och closed chain ett sätt att differentiera mellan två övningar av olika typ där specificiteten blir olika. Precis som MJ-SJ och stabila-ostabila är. För sig själv blir indelningen för simpel men i kombination med andra indelningar och tillsammans med att man tittar på vad man vill uppnå med träningen så uppfyller den ett syfte tycker jag. Nackdelen är ju att man måste specificera vad man menar innan man börjar tala/skriva vilket förhoppningsvis inte behövs när man snackar SJ och MJ 🙂

  3. Kul att få diskutera detta med någon. Jag passar på att utveckla mig:

    Du har sannolikt rätt i att MJ-SJ inte fullt ut kan ersätta det man försöker beskriva med begreppet open och closed kinetic chain. Frågan är vad man försöker beskriva. I Joels text framgår att han lutar sig till ursprungsdefinitionen. Det är dock enligt min uppfattning inte den mest använda definitionen Sverige.

    Joels defintion lyder ju något förenklat;

    Om motståndet som man arbetar mot flyttar sig så är det en open chain rörelse och om i stället kroppen förflyttar sig är det en closed-chain rörelse.

    Denna defintion är spridd i vissa kretsar men vetenskapligt verkar den mest använd i Australien så jag kallar den för den Australiensiska defintionen. Den enligt min uppfattning mest använda defintionen i bl.a. Sverige lyder (från huvudet);

    I en en closed chain övning sker rörelsen över flera leder, den distala änden är inte fri att röra sig. Flera muskelgrupper är aktiva eftersom man ofta avser en rörelse över tre leder. En open-kinetic chain övning sker å andra sidan över en led och den distala änden är fri att röra sig, i stort sett används en muskelgrupp för att göra rörelsen.

    Inom den senare definitionen har man förutom modellövningen stående benböj även inrymt t.ex. benpress i maskin. Det har varit logiskt i de fall när man studerat skjuvrörelser i knäleden mellan benspark (open chain) och benböj/benpress (closed chain) t.ex. vid rehabilitering efter ACL-operationer. Enligt den Australiensiska defintionen är dock en benpress i maskin inte en closed chain rörelse eftersom kroppen inte förflyttar sig. Inte heller är latsdrag i maskin en closed chainrörelse enligt denna defintion. Det blir dock en closed-chain övning i det skede när man lägger på så mycket motstånd att det istället för viktmagasinet blir kroppen som lyfts uppåt och du gör en chins. Mekaniskt sett är det i stort sett samma rörelse och muskelgrupperna som aktiveras är i stort sett desamma förutom mer aktivering av bålmuskulatur i den senare.

    Vidare blir det enligt den Australiensiska definitionen så att de flesta övningar med slyngor (t.ex. Red-Cord) till closed-chain övningar, även om det så är rena SJ övningar (isolerade armbågsextensioenr t.ex). Även så är armhävning med Red-Cord slyngor enligt definitionen en closed chain övning medan ryggliggande hantelpress är open chain? Jag inser att det är olika övningar som kräver olika stabilisering i axelleden och hela bålen, men biomekaniskt och muskelbelastningsmässigt ser jag inte den stora skillnaden. Joel skriver att aktiveringsmönstret är helt olika beroende på vilket segment som man förflyttar först, men vet man det? En ytterligare kommentar är att jag noterat att de som framlägger fördelen för en viss typ av övningar ofta verkar sätta likhetstecken mellan closed chain = bra och open chain=sämre.

    Det blev en lång och lite förvirrad kommentar som dock förhoppningsvis belyser vårt kaos en aning. Jag tar tacksamt emot hjälp att förstå hur och varför jag skall använda begreppen.

  4. Jadu Mattias! Jag får nog säga att du vinner denna diskussion 🙂 Det finns inget bra sätt att definera open och closed chain precis som jag höll med om redan i förra inlägget. Hårddrar man den australiensiska definitionen så blir ju exemplet med latsdrag väldigt talande för hur fel det blir. Samtidigt ska man inte utesluta att det möjligen blir en annorlunda aktivering om kroppen förflyttar sig istället för motståndet, kravet på stabilitet och således koaktivering borde förändras tycker man. Gjorde en snabb sökning på knäböj och benpress och hittade följande studie där man såg en skillnad. Tyvärr så verkar man inte har gjort en benpress i ”neutralt” läge.

    Nu när jag läst din kommentar så skulle jag nog själv få svårt för att använda termerna open och closed chain. Minns att vi hade en fråga om just open och closed chain i termin 3 under utbildningen och det blev också en väldig diskussion kring detta då det var flera, däribland jag, som hade fått 0 poäng. Nu minns jag inte om jag använde den australiensiska eller svenska definitionen eller vilken som var rätt svar, men jag minns att det var väldigt få i klassen som kändes sig mer kunniga efter diskussionen 🙂

    I en utav studierna som refererades i artikeln du tog upp tidigare så såg man en större hamstringsaktivering i knäböj jämfört med benpress. Jag skulle gissa att det beror på just ökad koaktivering pga den ökade instabiliteten i knäböj. Det kanske räcker med att använda sig utav SJ-MJ och stabilt-instabilt (även om det blir en flytande gräns där)? Fast man bör/ska nog också ha med hur alla eventuella flerledsmuskler agerar vid varje led med.

    Känns som att man går lite vilse och hamnar vid den generella termen specificitet hela tiden 🙂

  5. Romerska ringar är i alla fall fortfarande väldigt kul.
    Är ”front lever” open eller closed chain?

  6. Väkommen!

    Anledningen till att man använder begreppet är ju som jag kommenterade ovan vill beskriva något. Problemet är att man vill beskriva två helt olika saker i de båda synsätten

    Som jag fårstår det försöker man beskriva ungefär följande i det jag kom att kalla den svenska defintionen

    Inom ACL-debatten som pågick/pågår menar man att en closed-chainrörelse är en flerledsrörelse där flera rörliga länkarmar åstadkommer en translatorisk rörelse. Benpressens rörelse kan jämföras med en kolv som drivs av ett länkarmssytem. Rörelsen är en samverkan av flera muskelgrupper över samtliga inblandade leder. Ledbelastningen blir en annan en vid ett open chain-system eftersom kraften som projiceras mot golvet ej är roterande rörelse radiellt mot leden.

    I ett open chain system sker rörelsen över endast en led. Kraften som utvecklas åstadkommer endast en roterande rörelse. Vikten som lyfts beskriver därför inte en rak linje utan bågform. Endast en muskelgrupp kan utföra rörelsen. Kraftresultanten är radiell och man får därför en mer uttalad skjuvkraft i leden än vid ett closed-chain system.

    Att detta inte helt går att likställa med MJ och SJ är att man till MJ övningar ofta även räknar in kombinationer av enledsrörelser som utvecklar roterande krafter. T.ex triceps pulldown kombinerat med flexion i skuldran. Även om triceps är engagerad projiceras kraften i en helt annan riktning än vid t.ex. bänkpress. Säger man att övningen är en MJ movement kan man inte vara säker på att man menar att det är en closed-chainrörelse enligt ovan.

    Det som ytterligare förvirrar begreppet är alltså den australiensiska definitionen (som nog är mer spridd än så) där huvudtanken verkar vara att när man utför en rörelse mot ett fast motstånd måste man stabilisera över flera leder, oavsett om rörelsen som utförs är en SJ eller MJ movement eller om den utförs som en closed eller open chainrörlese enligt ovanstående definition.

    Eftersom det är minst två helt olika synsätt som vuxit fram ur ursprungsdefinitionen kan förbistringen tyvärr bli total. Min uppfattning är därför att begreppet tyvärr snarare förvirrar än förtydligar. Så länge man håller sig till ett paradigm går det bra, men som det är nu går det inte att använda eftersom man inte kan blunda för att andra menar något helt annat med begreppet.

  7. Tjena Emil!
    Att dela in det i en eller flerledsövning är en helt annan typ av indelning. En rörelser kan vara flerleds och ändå vara open chained, tex när du ska kasta en boll eller sparka till något.

    Att dela in övningar i en eller flerledsövningar tror jag kan vara bra i många situationer. Men indelningen ersätter inte helt open och closed chain.

  8. Hej!
    Jag läser på sjukgymnastprogrammet och vill bara lägga till er diskussion att i vår värld använder vi closed och open chain en hel del, och det nämns ofta på utbildningen. Ur rehabiliteringssynpunkt är det bra att känna till skillnaden mellan de två för att kunna anpassa övningarna efter patienten.

    Så vet ni det också 🙂

  9. Hej Lina!
    Både jag och Mattias som kommenterat ovan är också sjukgymnaster 🙂 Vi vet hur termen används, tyvärr är det dock en dålig term som lämnar en hel del att önska när det gäller specificitet precis som Mattias nämner.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *