För några dagar sedan kom det en debattartikel i Göteborgs Posten vars huvudtema var stigma kring fetma men där författaren till artikeln skrev en rad felaktiga faktapåståenden kring fetma och viktnedgång.
Jag beslöt mig för att påpeka några av dessa fel var för sig i olika inlägg på sociala medier där du kan se det första inlägget här under.
Efter det här inlägget så kom det en ”replik” från författaren till debattartikeln, My Westerdahl, men hon valde att svara på det jag skrev på ett sätt där jag inte kunde ge en replik som andra kan se. Hon la upp allting i sin egen story och då är det ju lätt att vilseleda andra när de endast får hör en sida av allting.
Få människor har tid, ork och kunskap för att sätta sig in i sådana här saker som uppstår hela tiden och när My Westerdahl då väljer att ge sin replik på ett sätt där jag inte kan svara på samma plats så kommer garanterat de flesta av hennes följare välja att bara tro på det som hon påstår tyvärr. Ful debatteknik som blir mer och mer vanlig tyvärr, folk håller sin egna lilla bubbla fri från all kritik.
Men jag tänkte att jag ändå skriver ihop ett svar här på sidan. Förhoppningsvis är det några som nu följer My Westerdahl som läser det här och sen förstår hur hon vilseleder. För alla er andra så blir istället det här ett bra exempel på hur de som sysslar med pseudovetenskap brukar föra sig när det gäller metoder, argumentation och retorik.
Försöka vilseleda kring vad som debatteras
En sak som är väldigt tydlig i de saker som My Westerdahl la upp på sin instastory är att hon försöker ändra på vad det är som hon har sagt. Det påståendet som jag har bemött är att hon säger ”De flesta blir tjockare av att banta”.
Det här innebär alltså att hon säger att minst hälften av de som bantar blir tjocka av det. Det är det som är påståendet och det är det som hon då ska backa upp.
Men istället för att visa data som stödjer det påståendet så börjar My Westerdahl med den här bilden i sina stories. Det hon visar här är alltså att få människor går från att ha BMI >30 till att ha en BMI <25. Det är inte på något vis relevant kring frågan om de flesta går upp i vikt av att banta. Men hon låtsas som det 🤦♂️
Den här typen av argumentationsfel kallas för Motte-and-bailey och det är ett väldigt vanligt sätt att försöka vilseleda människor. Själva ordet kommer från ett sätt som byar byggde upp sitt försvar på medeltiden då man hade själva byn med ganska svagt försvar runt en fästning som var högre upp på en kulle dit man drog sig i fall man blir anfallen.
Så här brukar jag presentera Motte-and-bailey när jag håller föreläsningar.
I det här fallet med My Westerdahl så har hon alltså först sagt att de flesta går upp i vikt av att banta och sedan låtsas hon som att hon egentligen sa att det är få som går från fetma till normalvikt.
En av världens främsta fetmaforskare enligt My håller med mig
Nästa bild som My Westerdahl visar i sina stories är den här. Det första hon gör här är ett auktoritetsargument vilket är en form av argumentationsfel det med. Det spelar inte någon roll vem som säger någonting, det som är intressant är vad som kan backas upp.
Författaren är psykolog och verkar mer studera ätbeteende än viktnedgång sett till andra studier hon publicerat. Det är väl inte direkt där jag skulle gissa på att man hittar en av världens främsta fetmaforskare men jag tycker att vi för skojs skull ändå antar att det är så. Vad säger då den här studien?
Det som studien säger är precis det som jag påstår i min text. Den visar klart och tydligt att My Westerdahls påstående att de flesta går upp i vikt av att banta är fel. Det här är lite klurigt för mig att bevisa utan att ta upp allting som står i själva studien tyvärr. Men samma person skrev en artikel på nätet 2018 där du kan hitta hennes egen summering av vad hon hittade:
Här kan du alltså klart och tydligt se att även de visade att de som gav sig på en diet vägde i genomsnitt mindre än de som inte hade gett sig på en diet. Det är alltså inte så att de flesta går upp i vikt av att banta. Om de inte hade gett sig på den där dieten hade de vägt mer enligt det här resultatet. De faktiska artiklarna som hon pratar om i artikeln på nätet hittar du här om du fortfarande vill kontrollera allting helt själv (1, 2).
Men det är i alla fall tydligt. En av världens främst fetmaforskare enligt My Westerdahl håller med mig även om My viljelseder sina följare och läsare av Göteborgs Posten när hon säger att de flesta går upp i vikt av att banta.
Google – världens bästa sätt att bekräfta det man vill tro från början
Efter det här så verkar My Westerdahl ha gått över till att använda det mest kraftiga verktyg som finns för de som bara vill bekräfta det som de redan tror, google.
Orsaken till varför jag tror att My bara har googlat är för att hennes efterföljande källa är en artikel på sidan Healthline som du får som träff nr 1 på google om du skriver in ”diet makes you fatter”. Det är också så, som jag kommer förklara här efter, att det är uppenbart att My inte vet vad det är som studierna som Healthline refererar till faktiskt säger.
Som säkert alla vet så kan man i princip alltid hitta något som verkar stödja det man vill tro om man söker länge nog på google. Vi människor har en stark drift för att försöka bekräfta det vill tro är sant och det gäller att aktivt försöka jobba emot den driften. Det man ska försöka hitta är summeringar av forskningen på ett område, inte leta efter halmstrå som kan stödja det man vill tro.
My Westerdahl presenterar i alla fall den här artikeln på följande vis i sin story så jag tänker att vi går igenom vad studierna som Healthline länkar till faktiskt visar sen.
Den första referensen är till en studie utan kontrollgrupp. För att kunna säga att banting ger viktuppgång så måste man ha en kontrollgrupp. För annars vet vi inte vad som hade hänt med en liknande grupp om de inte hade gett sig på den där dieten. Människor går i genomsnitt upp i vikt över tid vilket innebär att en person som väger det samma 5 år efter en diet som innan dieten troligen då väger mindre än vad personen hade vägt om hen istället bara hade följt ”normalförloppet” för vuxna människor, vilket då är en sakta viktuppgång.
Men om vi ändå väljer att ignorera den här bristen på kontrollgrupp så står det ju klart och tydligt att det var 40% som vägde mer efter 3 år jämfört med före. Då 40% så klart inte är majoriteten av deltagarna så visar ju studien ändå inte att de flesta går upp i vikt av att banta.
Hela listan fortsätter sedan i princip på samma vis. Referens nr 11 är också studier utan kontrollgrupp. Referens 12 är felaktig och går inte till en studie utan en ledartext som i sin tur hänvisar till en en review som sen i sin tur hänvisar till den faktiska studien som är en studie utan kontrollgrupp (3)
Referens nummer 14 är till samma studie som jag diskuterade under förra rubriken, dvs den där forskarnas slutsats var den samma som det jag påpekade och inte alls stämde med My Westerdahls påstående.
Referenserna 15 och 19 är observationsstudier där man ser att människor som försöker gå ner i vikt går upp mer i vikt över tid. Alla de här studierna har problemet i att de inte kan säga något om orsaken till varför folk försöker gå ner i vikt från början. Det är tex troligen så att människor som märker att de börjar gå upp i vikt mer troligen bantar än de som inte märker att de har några problem med vikten.
Här saknar vi alltså åter igen något vettigt att jämföra med. Vi behöver personer som befinner sig i samma situation som antingen får försöka gå ner i vikt eller inte försöker gå ner i vikt för att kunna säga någonting om i fall bantningen orsaker viktuppgång eller inte. Observationsstudier kan inte svara på den frågan.
Även här håller för övrigt ”en av världens främsta fetmaforskare med mig”. Så här står det i referens 14 kring just det här (1).
Referens 16 i bilden har inte tittat på frågan om vikt utan handlar om mekanismer kring varför det är svårt att gå ner i vikt och bibehålla en betydligt lägre vikt över tid.
Intressanta studier på tvillingar
Till sist är det de två tvillingstudierna och de är intressanta. Det är observationsdata det med fast här kan vi alla fall kontrollera något för genetik. Det som den första studien visar är att människor som försöker gå ner i vikt mest verkar göra det på grund av en predisposition för att gå upp i vikt. De har gener och lever i en miljö som gör att deras vikt börjar gå upp och så försöker de att arbeta emot det. Den slutsatsen stödjer alltså den möjliga förklaringen som jag tog upp här ovanför när det gäller varför de som rapporterar att de försöker gå ner i vikt väger mer över tid.
Den andra studien har jag faktiskt skrivit om här tidigare på Träningslära i artikeln, ”Hur du kan bli tjock av att banta”. Som jag också adderade till som en kommentar på mitt inlägg på instagram som jag länkade här först så är jag ganska säker på att det går att utföra viktnedgångsförsök som på sikt mer förstör när det gäller vikt/kroppssammansättning. Det här är också någonting som jag och Nicklas hade med i vår bok Forma Kroppen.
Om man från start inte har så mycket fettmassa på kroppen och man ger sig på ett korkat upplägg för att tappa något kilo på vågen så ser jag inte det som omöjligt att slutresultatet på sikt blir en sämre kroppssammansättning och möjligen något kilo extra. Vilket jag förklarar i artikeln. Det finns idag dock inga belägg för att det här sker i praktiken även om studien på tvillingarna är något som i alla fall kan stödja min gissning där.
Men oavsett vad man vill göra med den studien så visar den att när man tittade på i princip uteslutande normalviktiga tvillingar i tonåren så såg man att om endast en av tvillingarna hade rapporterat ett viktnedgångsförsök så vägde den tvillingen ungefär 1 kg mer 7-9 år senare. Även den här studien lider dock så klart av att det är en observationsstudie. Den kontrollerar för genetik vilket är en stor grej men vi vet också att saker i miljön runt människor kan påverka människors förutsättningar när det gäller viktkontroll. Så RCT studierna jag nämnde från start här är bättre evidens även om jag personligen inte skulle vilja utesluta att det faktiskt är kassa dietförsök hos redan ganska smala personer som gett effekten i just den här studien.
Så om vi ska summera de här fyra bilderna så tycker jag att vi svarar på det som My Westerdahl skriver i sista bilden längst till höger. Ja, det hon säger är fel. Om hon sen ljugit eller inte det vet jag inte. Men oavsett är det uppenbart att hon inte har någon koll på forskningen och att det hon sa var fel.
My Westerdahl verkar inte vara så bra på att förstå studier
Efter det här så la My upp en rad bilder som ganska tydligt visar att hon inte riktigt vet vad hon håller på med när hon försöker snacka forskning. Så här såg det ut.
För det första vill jag påpeka att hon i bild 4 återigen ger sig på en Motte-and-bailey där hon låtsas som att det som diskuteras är om dieter fungerar eller inte. Men det var det ju inte. Det som jag kritiserade var hennes påstående ”De flesta blir tjockare av att banta”.
Om vi nu hoppar in till det som hon ändå försöker få fram som en poäng så kan du se att hon tror att grafen som jag visade som exempel i mitt inlägg visar resultatet från en studie och så tror hon att avhoppet har varit enormt stort.
Men jag skriver klart och tydligt i mitt inlägg att det jag delade var en meta-analys som inkluderar studier med 5 års uppföljning. En meta-analys är en studie där man summerar resultatet från många studier till ett resultat. Det innebär alltså att antalet personer vid olika tidpunkter kommer att påverkas av hur länge varje studie som är med i meta-analysen har pågått.
I just det här fallet så inkluderades totalt sett 29 studier i meta-analysen (4). Det var dock endast 5 av dessa 29 studier som hade så lång uppföljningstid som 5 år. Så därför blir det självklart mycket färre personer i datan vid 5 år än det var vid 1 och 2 år då man hade data från många fler studier.
Du har inte visat vad som är rätt bara för att du tror dig visa att någon annan har fel
Om vi nu tar bild 2 av de fyra så påstår My Westerdahl där alltså att studie efter studie visar på kopplingen mellan dieter och viktuppgång.
Om vi ignorerar det faktum att hon helt missförstod den data hon kritiserar och vi låtsas som att hennes kritik var korrekt så försöker hon sig här på ett retoriskt knep som är enormt vanligt inom dietvärlden. Nämligen att du försöker låtsas som att det som du själv påstår är rätt eftersom du har visat att det som någon annan säger är fel.
En mer extrem variant på det här påståendet är när man låtsas som att man har bevisat rätt trots att man inte har svaret på allt. I de här fallen så ger man inte ens någon specifik kritik utan man säger bara att eftersom ingen vet så har jag rätt. Komikern Dara O’Briain formulerar det hela galant på 20 sekunder här.
My Westerdahl hade dock kunnat visat på tusentals saker som är fel eller missvisande i det som jag säger utan att hon för den delen nödvändigtvis har visat på någonting som stödjer det hon vill påstå istället.
För att hon ska få rätt så räcker det inte med att någon annan på planeten har fel. Om hon ska påstå att det hon säger är rätt så ska hon visa det.
Som jag har gått igenom i den här artikeln så har hon inte visat på en endaste studie som stödjer det hon skriver i debattartikeln i Göteborgs Posten. Detta trots att hon nu alltså är på bild nr 8 i sina stories. Där kom tre bilder till efter bild 8 med och inte heller i någon av dem kom något stöd för hennes påstående.
Du ser till exempel den här typen av retorik konstant bland carnivour och ketofolket idag som nästan verkar lägga mer tid på att kritisera vegankost och folk som förespråkar mycket vegetabilier än på någonting annat. De har precis noll data som stödjer deras grej men det kan man ju inte lägga fokus på om man ska försöka övertyga någon så istället försöker man verka kunnig genom att kritisera andras överdrifter för att invagga personerna som lyssnar i en falsk bild av att de är trovärdiga.
Studien jag gav som exempel har tittat på hur mycket vikt som bibehålls – inte viktnedgång i sig
Till sist vill jag kort också kommentera det exemplet jag gav i mitt första inlägg. Det som den studien har tittat på är hur mycket av en viktnedgång som behålls över tid och om den effekten skiljer sig mellan vilken metod som har använts för själva viktnedgången.
Det är därför som kurvan börjar på plus och sedan går nedåt. De som gick ner mycket i vikt med hjälp av en lågkaloridiet tillhör den övre gruppen (cirklarna) och de har då alltså tappat mer vikt från början och vid slutet har de också fortsatt större viktnedgång jämfört med en grupp som tappade mindre grupp från start via en diet med mer kalorier (kvadraterna).
Orsaken till varför jag delade just den här meta-analysen var för att jag redan hade till hands då jag satt och jobbade på något annat som berör snabb kontra mer långsam viktnedgångsfas vid diet (4) efter att vi hade diskuterat det här i avsnitt 34 och 35 av Hälsoveckan by Tyngre. Den duger fint som exempel på hur det brukar se ut med viktuppgång efter en diet.
Sen när det gäller påståendet om att bara 36 pers tappade 3 kilo så gäller det en av grupperna. Totalt sett hade man man uppföljning på 337+36 personer vid 5 år. Hela poängen här är som jag påpekat irrelevant oavsett men jag tycker det är värt att påpeka att även här så försöker My Westerdahl alltså vilseleda de som läser henne story. Och ingen har ju möjlighet att påpeka det så andra ser i och med att det är i just hennes story.
Som jag påpekar i mitt inlägg på instagram så finns det studier där man har haft 10 års uppföljning med. Då ser resultaten ut i en studie där man inkluderade mer än 3000 personer med BMI >30 vid starten (5).
De som gick ner i vikt från start vägde alltså inte mer än kontrollgruppen även efter 10 år. Här kallas interventionen för lifestyle då man även hade inkluderat råd om fysisk aktivitet för den gruppen men uppföljningsdatan där visar att deltagarna inte längre följde det rådet efter 6 år då deras aktivitet var tillbaka på samma nivå som de andra gruppernas (6).
Jag förstår givetvis att det här inte ses som någon direkt viktnedgång efter 10 år för de som gick ner 7 kg från start. Men det är inte en viktuppgång som det påstås i debattartikeln och men den där interventionen där de gick ner i vikt och försökte börja röra på sig mer så minskade risken för att de skulle utveckla diabetes typ 2 med 27% över 15 års uppföljning (7). Jag har otroligt svårt att se det som någonting meningslöst.
Att gå ner i vikt är svårt. Det är mer regel än undantag att folk misslyckas med att må sina mål. Det är som sagt få som går från BMI >30 till BMI <25 och håller sig där över lång tid. Men det sker. Och även mindre viktnedgång än så har gång efter gång visat sig ge meningsfull förbättring av hälsan hos människor. Det är också så att ingenting talar för att misslyckade försök att gå ner i vikt leder till en faktiskt viktuppgång.
De hade för övrigt också uppföljning på vikten 15 år senare i studien här ovanför och det var fortfarande så att gruppen med initial viktnedgång vägde något kilo mindre än placebogruppen (8). Deltagarna i den här studien var i genomsnitt 55 år när studien började så det är vanskligt att titta på vikten så här långt framåt. Det var ju tex mer sjukdom i placebogruppen och sjukdom när man är i pensionsåldern brukar ge en viktnedgång på grund av ohälsa vilket så klart inte är positivt. Därför tycker jag att 10 år datan är bättre för just den här studien.
Summering – My Westerdahl har fortfarande inte gett någon evidens
Trots totalt 11 bilder på instastory där hon påstod sig bemöta mitt inlägg på instagram så lyckades alltså My Westerdahl inte presentera en endaste studie som faktiskt visade på det som hon påstod i sin debattartikel.
Istället fick vi en rad argumentationsfel, referenser som används missvisande eller felaktigt och retoriska försök för att försöka vilseleda de personer som ser hennes stories. Många av dem har garanterat blivit vilseledda med, för de kommer aldrig att ta del av den här texten för de kommer inte att få reda på att den finns.
Uppskattade du den här artikeln?
Allt som jag skriver på den här sidan och mina sociala medier är gratis för alla, men tar så klart av min tid. Så om du uppskattar det jag gör så kan du stödja mig lite så jag kan lägga mer tid på att skriva och dela intressanta saker genom att bli medlem på min Patreon.
Glöm inte att också följa mig på Sociala medier. För närvarande är jag mest aktiv på Mastodon, Instagram. Facebook och Twitter.