Att träna är hälsosamt på många sätt och just uthållighetsträning anses ju generellt vara en skyddsfaktor för att minska risken för metabola sjukdomar. Oavsett vilken livsstil du har i övrigt, och vilka genetiska förutsättningar du har, så kan man på goda grunder hävda att konditionsträning ändå är en skyddsfaktor som minskar risken för att bli sjuk, fördröjer insjuknandet, minskar symptomen vid sjukdom etc.
Men i en tid där i alla fall jag anser att vi tittar lite väl mycket på bara kosten och träningen/motionerandet som inverkansfaktorer på vår fysiska hälsa tycker jag att det kan vara värt att vara medveten om att man inte är immun mot livsstilsrelaterade sjukdomar trots att man tränar massor. I det här inlägget tänkte jag ta upp lite om hjärt- kärlsjukdom för konditionsidrottare.
Prevalens i hjärt- kärlsjukdom
Prevalens är ett annat ord för förekomst av sjukdom under en viss period. I en nyligen publicerad studie tittade forskarna på förekomsten av metabola sjukdomar, riskfaktorer och blodvärden hos brasilianska idrottare på amatör- och elitnivå (1). Det här var en tvärsnittsstudie, alltså en studie där man tittar på en grupp människor under en specifik tidpunkt och ser till olika hälsoparametrar och livsstilsfaktorer. Det är en studiedesign med ganska låg evidensgrad och jag har skrivit mer om det i min text ”Kostforskning 4 – Evidensgradering av forskningsresultat och exempel på epidemiologiska studier”. Man tittade på 623 personer totalt, 13 till 77 år gamla, varav 529 var män och 94 var kvinnor. De deltog olika idrotter där samtliga var konditionsinriktade (fotbollsspelare, maratonlöpare, cyklister etc.), tränade minst sex dagar per vecka och på tävlingsnivå. Därutöver varierade nivån från elit till lägre tävlingsnivåer.
För samtliga dessa tittade man på vikt, längd, blodfetter (totalkolesterol, LDL-kolesterol och HDL-kolesterol), fasteblodsocker samt blodvärden (hemoglobin, ferritin och hematokrit) samt tidigare förekomst av högt blodtryck och metabol sjukdom. Alla deltagare fick även genomföra testning av VO2Max.
Bland männen var det 31 procent som var helt fria från metabol sjuklighet eller med värden som indikerade risk för insjuknande. Rubbningar i blodfetter hade 31 procent, hyperglykemi (riskabelt höga fastablodsocker) hade 12 procent, 7 procent hade högt blodtryck, 4 procent hade hjärtarytmier, 3 procent hade låga ferritinnivåer och/eller anemi, 1 procent hade diagnostiserad kardiomyopati, 1 procent hade Chagas sjukdom och övriga 10 procent med någon annan defekt såsom överträning, nedsatt sköldkörtelfunktion, avvikande levervärden med mera. För kvinnor var 18 procent fria från sjukdomar och risker, 36 procent hade blodfettsrubbningar, 5 procent med hyperglykemi, 13 procent med hypertoni, hjärtarytmier hos 4 procent, 12 procent hade låga ferritinnivåer och/eller anemi, 1 procent Chagas sjukdom samt 11 procent med någon av de övriga defekterna som nämndes innan.
För båda könen var det mycket ovanligt med mer än en enda riskfaktor samtidigt, man kunde alltså inte se flera delar av metabola syndromet eller en rad avvikande värden. Under 35 års ålder var den absoluta majoriteten normalviktiga med lite mer övervikt i åldrarna över 35 år. Föga förvånande var blodbrist vanligast hos kvinnor samt att de flesta blodfettvärdena var åldersrelaterade, alltså sämre för de äldsta. För män sågs även en korrelation för fasteblodsocker och högre ålder samt BMI och högre ålder.
Resultaten sammanfattas enligt följande av forskarna:
The main findings of this study in athletes were as follows: 1) considerable prevalence of hypertension and cardiovascular risk factors in both genders, 2) low prevalence of cardiomyopathy, 3) positive correlation of the risk factors with age, 4) positive correlation of the BMI with the lipids levels in male athletes, and 5) greater prevalence of low ferritin levels for women, with positive correlation between the levels of Hb and ferritin. (1)
Kommentar
Det är med andra ord inte så att man går garanterat fri från dålig hälsa bara för att man tränar mycket. Det här är som sagt en tvärsnittsstudie med låg evidensgrad. Vi vet inget om övriga livsstilsfaktorer och heller ingenting om genetik. Man har mätt vid ett enstaka tillfälle och jag tycker inte att det framgår särskilt bra vid vilka förhållande. Mat och dryck inför mätningarna, tidpunkter, hur proverna har hanterats etc. är viktiga faktorer som inte alls framgår. Jag tycker även man bör ta resultaten för kvinnorna med en större försiktighet då de var väldigt få. För er som sklickat på Wikipedialänken om Chagas sjukdom kan se att det är en infektionssjukdom som orsakas av en parasit. Denna studie gjordes på en brasiliansk population och således är just Chagas sjukdom en fullständigt irrelevant aspekt för er som läser denna text. Övriga hälsomarkörer kan dock vara av intresse även om man naturligtvis bör vara medveten om att det även föreligger skillnader mellan befolkningsrupper.
Högt blodtryck var vanligast förekommande och risker för sjukdom ökade ju äldre man var. Relativt sett är det så att gruppen kan anses friskare än befolkningen i stort och konditionsträning är en skyddsfaktor, därom råder ytterst få (om ens några) tvivel. Emellertid vill jag bara påpeka igen att allt inte är kost och träning, den som tränar hårt är inte garanterat frisk livet ut. Fler saker påverkar, både livsstilsfaktorer och genetiska och dessa får vi tvärr inte reda på med en sådan här studiedesign. Vi kan med denna tvärsnittstudie få svaret ATT det förekommer men inte VARFÖR.
Ateroskleros hos maratonlöpare
Den här studien är också ny (till och med en månad nyare;)) och publicerade i samma tidskrift, Medicine In Science and Sports Nutrition, och kan läsas gratis av alla här. Studiens titel är ”Carotid and Peripheral Atherosclerosis in Male Marathon Runners.” och här har man tittat på just aterosklerotiskt plack hos friska maratonlöpare i perifera kärl, alltså inte i kranskärlen (2). Denna hypotes byggde på tidigare fynd från samma forskargrupp där man tidigare observerat förvånansvärt hög grad av aterosklerotiskt plack hos i övrigt till synes friska maratonlöpares kranskärl (3, 4).
Alla deltagare var tyska män över 50 år som deltagit i minst fem maratonlopp under senaste tre åren vilka rekryterades genom en tysk löpartidning (deras Runner’s world), en presskonferens samt via snöbollsurval från andra deltagare (2). Muskoskeletala problem som eventuellt kunde hindra dem från framtida maratonlöpning, olika metabola sjukdomar och defekta organfunktioner samt psykiatriska besvär var exempel på exklusionskriterier. Man mätte blodtryck, totalkolesterol, LDL- och HDL-kolesterol, triglycerider (TG), blodsocker, angina pectoris (kärlkramp) samt noterade rökvanor. Dessutom röntgade man blodkärl för att kunna hitta eventuellt icke-koronart aterosklerotiskt plack.
Det visade sig att den absoluta majoriteten av alla deltagare, alla utom tio, uppvisade olika grader av plack i sina kärl och att det var vanligare med ökad ålder.
Kommentar
Att de skulle ha kliniskt ”rena” kärl är inget man kan inbilla sig, självklart inte. Att de dessutom var mer prevalent i högre ålder är helt naturligt det också. Men forskarna påstår själva att prevalensen av ateroskleros i de undersökta kärlen var förvånansvärt högt med tanke på deltagarnas träningsmängd. Mer ateroskleros korrelerade även med förekomst av fler riskfaktorer men exakt varför kan vi inte svara på. Kanske livsstilsberoende eller genetiskt. Att studien saknar kontrollgrupp är en jättestor begränsning, kanske hade en otränad kontrollgrupp visat upp markant sämre värden än så här och kanske hade de värdena satt dessa resultat i ett annat sammanhang? Men kontentan är återigen den att även den mest ”hjärtskyddande” träningsformen kan resultaera i hjärt- kärlsjukdom
Slutord
Jag har tidigare skrivit en text om telomerer, en markör för livslängd (”Telomerer och kroppens åldrande”), där jag bland annat hänvisade till studier om kortare telomerer (vilket kan indikera kortare livslängd) hos elitidrottsmän inom konditionsidrotter. Det finns även klara samband mellan metabola sjukdomar och stress, något man skulle kunna tänka sig att väldigt hårt tränande människor i högre grad upplever på befolkningsnivå. Jag pratar naturligtvis inte om enskilda individer men att man inom en stor grupp högpresterande människor kan observera högre förekomst av stress och krav ser jag inte som en orimlighet alls. Stress och överträning kan även leda till dålig sömn vilket ju är en negativ hälsofaktor, en som vi skrivit massor om här på bloggen. Sist, men inte minst, finns sannolikt en tendens hos idrottare att ”unna sig” lite extra skräpmat just för att de kan, eller kanske till och med för att deras höga energibehov nästan kräver det. Kanske kan det också bidra till att träningens positiva effekter delvis avtar?
Jag spekulerar nu bara förstås. Faktum kvarstår att träningen förefaller vara en klart positiv hälsofaktor och att just konditionsidrott är extra gynnsamt för vår metabola hälsa. Men man kan, och bör, väga saker och ting mot varandra och inse att fler saker spelar roll. Om den höga träningsdosen blir en stressfaktor och man är genetiskt predisponibel för hjärt- kärlsjukdom kanske man drabbas ändå? Kanske finns genetiska förutsättningar för sjukdomarna som kombineras mycket onyttig mat och i längden ökar risken?
Jag vet inte. Men att kroppen är komplex och att mer saker än bara fysisk aktivitet avgör är dock givet. Så allt kan inte botas med ”rör dig mer” även om ökad rörelse förmodligen är något för en majoritet att ta till sig. Emellertid finns en tendens för ”fel” personer att ta till sig hälsoråd och de som redan rör på sig i en hälsosam dos tror jag kan vara just den gruppen som tror att mer är bättre. En egen observation som kan vara fel men som jag dock tycker mig se hos både mig själv och hos andra. Det kan inte påpekas nog ofta hur värdefullt det är att röra på sig men det är heller inte allt.
/Nicklas
1. DE Matos LD et al. Cardiovascular Risk and Clinical Factors in Athletes: 10 Years of Evaluation. Med Sci Sports Exerc. 2011 Jun;43(6):943-950.
2. Kröger K et al. Carotid and Peripheral Atherosclerosis in Male Marathon Runners. Med Sci Sports Exerc. 2011 Jul;43(7):1142-1147
3. Möhlenkamp S et al. Running: the risk of coronary events: prevalence and prognostic relevance of coronary atherosclerosis in marathon runners. Eur Heart J. 2008;29(15):1903-10.
4. Möhlenkamp S, Schmermund A, Kröger K, et al. Coronary atherosclerosis and cardiovascular risk in masters male marathon runners. Rationale and design of the ”marathon study.” Herz. 2006;31(6):575-85.
Bra att ni tar upp detta. Har läst insändare i orienteringstidningen skogssport där inte alltför gamla män sökt hjälp för symptom som snabbt försämrad kondition och mött ”Det är åldern”-förklaringar och fördomar om att den som tränat hela livet inte får hjärt/kärlsjukdomar. Tyvärr är detta inte fallet, och skribenterna skriver för att varna andra att låta sig nöja med ett sådant utlåtande. Allt som oftast hör man om folk som drabbats av hjärtstillestånd i samband med träning, ibland med fatal utgång. Att tro att träning är en garanti mot hjärt/kärlsjukdomar kan alltså vara livsfarligt.
edit, hittade nu en artikel av prof em. Björn Ekblom och Lars Peterson i skogssport nr 3/2009, de har enligt artikeln skrivit om samma sak i läkartidningen i dec 2008 och i Svensk idrottsforskning (ej angett nr)om att ”det finns uppenbarligen en stor grupp, främst äldre idrottare som utgör en riskgrupp för plötslig hjärtdöd till trots för att de har en hälsosam livsstil. Oväntad försämrad prestationsförmåga och trötthet är de enda kliniska tecknen”. Bara som ett faktiskt exempel på det jag skrev ovan.
min egen tes är att det är kolhydrat-mumsandet som hobby-marathonlöpare sysslar med som är orsaken till de frekventa hjärtproblemen.
Robin: Vad är en hobby-marathonlöpare? Lite nyfiken.
Bra artikel!
Ytterligare en förklaring till löparnas oväntat dåliga kärlstatus kan kanske vara att personer med goda genetiska förutsättningar för löpning också har samlokaliserade gener som ökar risken för kärlplack. Om det nu faktiskt finns en skillnad jämfört med befolkningen i stort.
Lite onoff-topic.
Jag minns en gång för vääääldigt länge sen, när jag gick gymnasiet och var 18-19 år, så kom blodbussen till skolan.
Jag och en klasskamrat lämnade blod. Mina värden var ”perfekta” och hans var på gränsen till att han skulle få lämna blod. Jag tränade inte alls och han var löpare.
Sjuksystern i bussen sa att löpare som springer mycket på asfalt ofta har sämre blodkvalitet.
Under-hundra
Fick ni reda på va bra och dålig kvalité var för nåt, och vad som skilde erat blod åt?
Ja, men jag minns inte riktigt gränsvärdena. Det tror det var mängden Hb i blodet som de var ute efter. (http://geblod.nu/fragor-och-svar/?c=7#334)
Det är närmare 20 år sedan så jag minns inte riktigt detaljerna. Kom bara att tänka på det nu när jag läste inlägget.
Det där med lägre Hb i blodet hos löpare brukade man förr förklara med att blodceller slogs i sönder under foten. Detta sker faktiskt vid löpning och löpare förbrukar långt fler blodceller än andra konditionsidrottare.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12391035
Men det leder inte till någon egentlig brist. Kroppen ökar produktionen helt enkelt. I själva verket handlar den brist man ibland kan mäta upp hos idrottare oftast om att blodplasman ökar mest i volym. Så mäter man Hb utan att ta hänsyn till detta blir ju koncentrationen av hemoglobin lägre hos konditionsidrottare. Detta gäller oavsett vilken konditionsidrottare man väljer att mäta på. Men jag kan tänka mig att det finns många sjuksköterskor och läkare som inte känner till det och då kan de slänga ur sig saker som ”sämre blodkvalitet”. Fast å andra sidan kanske sjuksystern bara menade sämre blodkvalite om man vill donera blod. Då stämmer ju uttalandet 🙂
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10048629
Ja, jag tror det, hade det varit sämre hade de inte tagit emot hans blod. Jag tyckte förstås det var hysteriskt roligt att en vältränad kille som han hade så ”ruttet” blod 😉