Den här studien fick jag i mejlen idag och är från senaste numret av British Journal of Nutrition. Det som forskarna har gjort i studien är att de har försökt väga hälsofördelarna mot att äta fisk mot farorna att få i sig för mycket tungmetall och andra föroreningar som det tyvärr finns ganska gott om i fisk.
Br J Nutr. 2012 Jun;107(12):1812-22.
A risk-benefit analysis approach to seafood intake to determine optimal consumption.
Sirot V, Leblanc JC, Margaritis I.
Seafood provides n-3 long-chain PUFA (n-3 LC-PUFA), vitamins and minerals, which are essential to maintain good health. Moreover, seafood is a source of contaminants such as methylmercury, arsenic and persistent organic pollutants that may affect health. The aim of the present study was to determine in what quantities seafood consumption would provide nutritional benefits, while minimising the risks linked to food contaminants. Seafood was grouped into clusters using a hierarchical cluster analysis. Those nutrients and contaminants were selected for which it is known that seafood is a major source. The risk-benefit analysis consisted in using an optimisation model with constraints to calculate optimum seafood cluster consumption levels. The goal was to optimise nutrient intakes as well as to limit contaminant exposure with the condition being to attain recommended nutritional intakes without exceeding tolerable upper intakes for contaminants and nutrients, while taking into account background intakes. An optimum consumption level was calculated for adults that minimises inorganic arsenic exposure and increases vitamin D intake in the general population. This consumption level guarantees that the consumer reaches the recommended intake for n-3 LC-PUFA, Se and I, while remaining below the tolerable upper intakes for methylmercury, Cd, dioxins, polychlorobiphenyls, Zn, Ca and Cu. This consumption level, which is approximately 200 g/week of certain fatty fish species and approximately 50 g/week of lean fish, molluscs and crustaceans, has to be considered in order to determine food consumption recommendations in a public health perspective.
Jag har inte läst hela studie utan bara skummat igenom resultatet och diskussionsdelen. Även om jag ge mig på att försöka läsa hela så skulle jag troligen inte kunna tolka den på ett bra sätt ändå eftersom mina kunskaper kring miljögifter i fisk är väldig begränsad. Så jag kan inte själv bedöma hur bra rekommendationerna som ges verkligen är. Men jag förlitar mig ju hellre på en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift av personer som är pålästa och utbildade inom ämnet än att bara sitta och gissa 🙂
De rekommendationerna som ges här om att man ska äta ungefär 200 gram fet fisk och ungefär 50 gram fettsnål fisk, musslor eller kräftdjur varje vecka. Dessa värden kom man fram till genom att uppskatta hur mycket gemene fransman äter av olika typer av fiskar och skaldjur och sen tittade man innehållet i dessa.
De rekommendationer som de kommer fram till får väl anse stämma hyfsat väl med rekommendationen att man ska äta fisk två-tre dagar i veckan om man ser till gemene man. Skillnaden är ju att om man är som mig och ofta äter större portioner än de flesta andra så är det nog mer standard att jag äter dessa mängder vid en sittning.
Den här studien är utförd i Frankrike. Kanske är det andra värden som borde gäller för oss här i Sverige? Fisk från Östersjön ska ju inte vara så värst bra sett till tungmetaller och liknande. Vi kanske också äter andra typer av fiskar och skaldjur med andra risker. Annat som är värt att tänka på är att detta inte är någon slags gräns för när det blir väldigt farligt att äta fisk. 300 gram fet fisk i veckan innebär alltså inte att du garanterat kommer få problem för att du får i dig för mycket miljögifter. Det innebär bara att du gått över den gräns som forskarna till den här studien anser att fördelarna med fisk inte överväger nackdelarna.
Man får alltså helt enkelt ta den här studien för vad den är. Jag skulle inte hänga upp mig för mycket på de mer exakta siffrorna utan istället försöka ändra min kost om jag är långt ifrån dem. Om inget annat så visar studien att det inte bara är att äta fisk hej vilt numera, oavsett vad man anser att människan gjorde på stenåldern 😉
Skriver de något om hur mineralen Selen påverkar upptaget av t ex kvicksilver. Jag har för mig att om mängden selen är högre än kvicksilvret så minimeras upptaget av det. Tydligen är det bara ett fåtal där inte selenhalten är högre.
http://www.consumerfreedom.com/2010/11/4308-selenium-fishs-forgotten-benefit/
Står det vilken fisk det handlar om? Det är stor skillnad på fisk och fisk. Om den är odlad eller vildfångad och vart den fångades osv
Inte mer än att man refererar till den här artikeln. Den är gratis för alla så den kanske är intressant för dig att läsa, http://www.ncbi.nlm.nih.gov.ludwig.lub.lu.se/pmc/articles/PMC2705224/?tool=pubmed
Valet av fisk är som sagt baserat på den typen av fisk som fransmännen normalt äter. Den datan i sin tur kommer från den här studien, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18547448
Visst kan det skilja sig mycket beroende på varifrån fisken kommer men gemene man har ingen koll på det där. Då gör de bäst i att hålla sig till generella riktlinjer.
Jag äter aldrig fisk eller tar några tabletter, aldrig ätit mycket av det heller. Vad missar jag näringsmässigt som ska vara så viktigt? Bör jag börja äta mer? Det är väl ganska vanligt med mask i fisk även om den förmodligen är död?
Vad för fisk ska man äta för att få en så ren fisk fri från tungmetaller som möjligt?
Något som jag får slängt i ansiktet ofta är ”du vet väl att det är mycket tungmetaller i det där?” när jag äter tonfisk. Vet du om det finns fakta som antingen bekräftar eller dementerar det påståendet?
1. Det är förnuftigt att äta fet fisk eller Omega-3 tillskott. Jag drar mig till minnes en undersökning av befolkningen på Seychellerna. De har ovanligt höga halter av bl.a. kvicksilver, men klarar hälsan ändå. Sannolikt pga sin fiskdiet.
2. Jag har slutat äta tonfisk. Som dykare läste jag artikel som påpekade att hajattacker upphört i Adriatiska havet, men ökat runt Malta. Orsak: Tonfisken utfiskad i Adriatiska havet. Delfiner behöver också tonfisk. Vi kan äta annan fisk.
3. Vill du ta bort tungmetaller ur din egen kropp rekommenderar jag Waioras NCD. Se http://kramalivet.se/ncd/
http://paleozonenutrition.com/2011/05/10/omega-6-and-3-in-nuts-oils-meat-and-fish-tools-to-get-it-right/omega-3-to-mercury-in-fish/
Vet inte hur bra den där stämmer. Men är den hyfsat korrekt så skulle jag inte dra mig inte för att äta mer fet fisk (lax, makrill) än de rekommenderar. 🙂
DHA och EPA är två fettsyror av omega-3 typ som har positiv effekt på hälsan. Vi är själva väldigt dåliga på att producera dessa fetter själv från andra omega-3 och det enda sättet att få i sig desas via kosten är djur från havet. Det enda undantaget är vissa alger men det är inte så vanligt att någon äter dessa förutom i form av kosttillskott.
Så DHA och EPA missar du.
Det väljer du själv.
Köp fryst fisk så behöver du egentligen inte oroa dig. När man fångar fisken själv så kan det förekomma. Man kan ju frysa först då med om man vill.
http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Parasiter/Parasiter-i-fisk/Parasiter-i-fisk/
Det beror mer på varifrån fisken kommer än vilken fisk det är skulle jag tro. Men jag vet inte. Här är lite info, http://www.slv.se/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Rad-om-fisk/#f%C3%B6roren
Tonfisk på burk ska vara ganska fri från tungmetaller och andra föroreningar, http://www.slv.se/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Rad-om-fisk/#f%C3%B6roren
Om jag förstått det rätt är det en art som kallas Bonit som säljs som tonfisk på burk i Sverige och SLV säger att man kan äta fritt av den.
Vilket trams.