Du kan inte lita på folk – på fullt allvar

Folks självrapporterade kostintag och träningsvanor har dålig tillförlitlighet

Jag har skrivit många gånger om problemet med när människor själva ska berätta vad de gör eller vad de äter. De har helt enkelt väldigt dålig koll på hur de egentligen lever. Och även om de egentligen har lite koll så tenderar de också att ljuga eller ”förfina” sina svar. När det gäller kosten har jag skrivit om det ganska ingående i inlägget Vad folk säger att de ätit stämmer inte på Träningslära.

Trots att det är välkänt att den information som du får från människor är så här dålig så fortsätter man ändå använda den i studie efter studie. De senaste exemplet är studien på mjölk som fick stora rubriker i media.

För några dagar sen publicerades en artikel i International Journal of Obesity där författarna inte direkt hymlar med vad de tycker om detta.

Int J Obes (Lond). 2014 Nov 13.
Energy balance measurement: when something is not better than nothing.
Dhurandhar NV et al.

Energy intake (EI) and physical activity energy expenditure (PAEE) are key modifiable determinants of energy balance, traditionally assessed by self-report despite its repeated demonstration of considerable inaccuracies. We argue here that it is time to move from the common view that self-reports of EI and PAEE are imperfect, but nevertheless deserving of use, to a view commensurate with the evidence that self-reports of EI and PAEE are so poor that they are wholly unacceptable for scientific research on EI and PAEE. While new strategies for objectively determining energy balance are in their infancy, it is unacceptable to use decidedly inaccurate instruments, which may misguide health care policies, future research, and clinical judgment. The scientific and medical communities should discontinue reliance on self-reported EI and PAEE. Researchers and sponsors should develop objective measures of energy balance.

Tydligare än så kan man inte vara. Och jag är benägen att hålla med i de allra flesta situationer. Det är extremt ofta som studier där folk fått rapportera en sak som man hittar ett samband som sen inte finns där när man väl mäter det på ett bättre sätt.

Studier där folk själva får berätta hur de äter eller tränar kan var användbara om du vill ha svar på frågor så som hur stor andel av befolkningen som äter gröt. Eller hur många som dricker alkohol. Men så fort du börjar fråga om hur stor mängd de äter av någonting så blir datan dålig. Folk har helt enkelt ingen bra koll på hur mycket de äter av olika saker och även om de skulle kunna uppskatta det något sånär så kan de mycket väl ljuga när du frågar dem.

9 thoughts on “Du kan inte lita på folk – på fullt allvar

  1. Jag kan äta hur mycket som helst utan att bli tjock! Massor med skräpmat äter jag men ändå blir jag inte tjock. Jag har sån sjukt hög förbränning!

  2. Sen undrar folk varför jag inte lyssnar på anekdotiska bevis, och blir sura när jag påpekar att de ofrivilligt med största sannolikhet förvrängt och kommer ihåg fel. Jag tror inte alla ljuger, men nästan alla har förskräckligt dåligt minne.

  3. En liten liten detalj bara, är texten rätt på bilden längst upp på den kisande mannen?

  4. Nu kanske det inte är så i alla studier, men den jag är med i (IDEFICS, http://www.ideficsstudy.eu/Idefics/ ) så kunde jag inte skriva in vad jag ätit, utan fick välja från bilder…
    Då blir det ju ännu svårare att säga exakt vad jag ätit och inte, speciellt som vissa saker inte ens var med, då valde jag ibland att ta något liknande och ibland redovisade jag ingenting.
    Vidare har det varit en hel del enkäter, svaren man få ge där är förutbestämda och ganska trubbiga (ingen fritext) t ex hur många gånger per månad man äter eller gör en viss sak.
    Så även om man kanske har förmågan att ange exakt vad man äter eller gör, så går det helt enkelt inte!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *