Bantningsmetoders inverkan på psykologiska faktorer – en uppmärksammad studie

I dagarna har det varit svårt att undgå en bantningsstudie som fått mycket massmedialt utrymme. Det är en studie där två olika grupper fått varsin bantarkost varav en med mycket lite kolhydrater och mer fett och en annan med högre andel kolhydrater (en sammansättning ganska lik de svenska näringsrekommendationerna) för att sedan undersöka hur de mådde psykiskt och hur kognitiva faktorer påverkades (1).

Du kan läsa om studien i Dagens Nyheter från den 10:e november (”Fettsnålt höjer humöret”) och Aftonbladet från samma dag (”Tunga tankar av fettfrosseri”).

Studiens har publicerats i den välrenommerade Archives of Internal Medicine och har titeln Long-term Effects of a Very Low-Carbohydrate Diet and a Low-Fat Diet on Mood and Cognitive Function. Du kan läsa den här.

funny-pictures-cat-hungry-for-horse

Den har ju som sagt uppmärksammats en hel del i media och eftersom jag själv är väldigt intresserad av lågkolhydratkost så tänkte även jag sammanfatta den och kommentera.

Studien

Syftet med studien var som sagt att undersöka hur psykologiska och kognitiva faktorer påverkades hos deltagare som fick banta med olika kompositioner av makronutrienter.

Till studien rekryterades 122 deltagare varav 4 stycken plockades bort innan studiens början. De kvarvarande 118 deltagarna var samtliga överviktiga individer, 26 till 64 år gamla med en genomsnittsålder på ca 50 år. Samtliga led av bukfetma och ytterligare minst en riskfaktor för någon komponent av metabola syndromet (2).

De här personerna delades sedermera in i två olika grupper där båda fick varsin kalorireducerad kost, en lågkolhydratkost (LC) och en lågfettkost. Kompositionera för det två olika kosterna var följande:

  • LC: 4E% kolhydrat, 35E% protein och 61E% fett (20% mättat fett).
    Här strävade man efter att ligga så lågt som 20 gram kolhydrat per dygn första åtta veckorna för at sedan tillåtas uppemot 40 gram per dygn för resterande tid av studien.
  • LF: 46E% kolhydrat, 24E% protein och 30E% fett (<8% mättat fett).
    Även här fanns med konkreta mål angående mängder av ett visst näringsämne, i detta fall mindre än 10 gram mättat fett per dygn första åtta veckorna med en något friare kosthållning resterande tid där energin fick komma från annat håll i mängder som motsvarade 20 gram kolhydrat (ca 80 kcal alltså).

Totalt energiintag var i genomsnitt ca 1433 kcal/dag för kvinnor och ca 1672 kcal/dag för männen. För livsmedelsvalen i dessa koster eftersträvade man mat som motsvarade försöksdeltagarnas preferenser som därefter anpassades för makronutrientkompositionen av vederbörandes diet.

Hur deltagarna mådde under studiens gång följde man genom att vid studiens början, vecka 8, 24, 40 och 52 låta försöksdeltagarna ange detta i tre olika frågeformulär, Profile of Mood States (POMS) (3), the Beck Depression Inventory (BDI) (4) samt the Spielberger State-Trait Anxiety Inventory (SAI) (5). Dessa i syfte att ge svar på frågan ”Hur har du känt dig senaste veckan, inklusive idag?”.
Kognitiva förändringar genomfördes vecka 8 och 52 genom två olika databaserade program vid namn Digit Span Backward (DSB) (6) och Inspection time (7).

Resultaten

Under studiens gång föll en viss mängd deltagare bort, dels de fyra redan nämnda men därefter försvann även ytterligare 11 personer av olika skäl före dess att datan analyserades. Två av dessa var från LC-gruppen och nio från LF-gruppen, dessutom uteslöts ytterligare en LC-deltagare p.g.a. extrema resultat när man analyserat data. Extrema resultat plockas ofta bort i studier för att de påverkar medelvärden väldigt och kan således ge en orättvis bild av resultaten. Bilden här under redovisar bortfallet under hela studiens gång samt redogör för orsaker (fig 1.)

avhoppViktförlusterna skiljde sig inte signifikant mellan grupperna och var i genomsnitt 96 kg – 82.3 kg för LC och 97.6 kg – 83.9 kg för LF samt ett totalt genomsnittligt värde för samtliga studiedeltagare med en viktförlust på 13.7 kg efter 12 månader.

Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan deltagare vid studiens början men med tiden redovisades en utveckling av vissa varianser mellan dieter.

Grafen som visar ”Anger-Hostility Score” var signifikant högre för LC-gruppen, likaså ”Depression-Dejection Score”, ”Confusion-Bewilderness Score” samt Total Mood Disturbance Score” (fig. 2). Dessa fyra parametrar nådde som sagt statistisk signifikans (p<0.05) men även i tre av de fyra kvarvarande tabellerna hamnar LC-gruppens poäng högre och enbart ”Vigor-Activity Score” hamnar högst bland LF-gruppen. Dock statistisk icke-signifikanta resultat som sagt. Tilläggas bör att dessa olika ord motsvarar namnet på testerna samt sex olika faktorer som man fick svara på i POMS-testet. Alltså olika egenskapsord för att ge en profil över ens välmående.

De här resultaten indikerar alltså att man överlag kände sig sämre till mods som deltagare i LC än LF. Dock även att den känslan på flera av graferna visar oförändrad och i vissa fall t.o.m. bättre resultat under studiens gång jämfört med starten inom grupperna.

mood scores

Slutligen kan det nämnas att man i de kognitiva testerna att inga kognitiva försämringar sågs i någon av grupperna. För arbetsminnet sågs t.o.m. en statistiskt signifikant ökning för båda grupperna vid testet vecka 52 jämfört med starten.

Min första tanke

Det första jag tänkte när jag hörde om den här studien från morgon-TV i bakgrunden var att det troligtvis var en vanlig hederlig undermåligt rapporterad studie. Men det tog jag sedan tillbaka och anser snarare att den här studien är väl genomförd och intressant.

Min spontana reaktion var att resultaten på vikt var ovanligt bra i båda grupperna och att de övriga resultaten kändes ganska logiska. Den spontana känslan var att jag helt enkelt antog att båda mådde bra men de som fick göra de största livsmedelsförändringarna upplevde det lite jobbigare helt enkelt. Med andra ord två lyckade dietmetoder men där det var jobbigare för de som tvingades ändra matvanorna mest.

När jag sedan själv läst studien i sin helhet verkar det som författarna har samma teori:

The present study was conducted as a controlled clinical trial in which participants were randomly assigned to the LC or LF diet rather than self-selecting a diet based on their food preference and eating habits. In Western society, established eating patterns and the most common traditional dietary recommendations favor a high-carbohydrate dietary pattern,4-5 with bread, pasta, rice, and fruit consumed in large quantities. Therefore, the LC diet being so far removed from normal dietary habits may have created a significant challenge for participants, leading to the possibility of food preoccupation, social eating impairment, and dysphoria. Although, in the short term, participants may have been able to meet the challenges presented by this dietary pattern, over the longer term, it may have increased participant isolation, leading to the negative impact on mood state that may provide a possible explanation for the effects that were observed. However, these social effects cannot be extrapolated from the current data, and future studies addressing this hypothesis are warranted.

Slutord

Vidare diskussion om studiens utfall gäller framför allt kolhydraters och fetts inverkan på hormoner som serotonin som enligt forskarna ökar vid kolhydratintag och minskar vid fett- och proteinintag. Man är även lite förvånad från författarhåll att en kost med så lite kolhydrater inte hade någon som helst negativ inverkan på kognitiva variabler. Påståendet om att ”kolhydrater behövs för hjärnan” får andra ord inget stöd från denna studie.

Jag tycker studien är intressant och väl genomförd som sagt. Viktreduktionen är imponerande i jämförelse med hur dåligt det brukar vara i viktnedgångsstudier och jag tycker som sagt inte resultaten är förvånande. Min tolkning är att större förändringar riskerar att påverka humöret negativt hos fler i en stor grupp (d.v.s. gruppnivå och INTE individnivå), att det är en myt att man inte kan tänka klart på lågkolhydratkost samt att vi återigen ser prov på att människor är olika och den ultimata dieten inte existerar.

Man kan må bra av allt och givetvis fanns de som mådde sämre i LF-gruppen och de som mådde bättre i LC-gruppen även om det totala resultatet visade fördel för LF. I framtiden hoppas jag på en liknande studie men med ett kostintag som är ad libitum, d.v.s. utan restriktioner. Det skulle vara intressant att se hur resultaten blev då.

/Nicklas

1. Grant D. Brinkworth et al. Long-term Effects of a Very Low-Carbohydrate Diet and a Low-Fat Diet on Mood and Cognitive Function. Arch Intern Med. 2009;169(20):1873-1880.
2. Grundy SM, Cleeman JI, Daniels SR; et al. Diagnosis and management of the metabolic syndrome. Curr Opin Cardiol. 2006;21(1):1-6.
3. McNair DM, Lorr M, Droppleman FF. Manual: Profile of Mood States. San Diego, CA: Eduational and Industrial Testing Service; 1971.
4. Beck AT, Ward CH, Mendelson M, Mock J, Erbaugh J. An inventory for measuring depression. Arch Gen Psychiatry. 1961;4:561-571.
5. Spielberger CD, Gorsuch RL, Lushene R, Vagg PR, Jacobs GA. Manual for the State-Trait Anxiety Inventory. Palo Alto, CA: Consulting Psychologists Press Inc; 1983.
6. Wecshler D. Wechsler Adult Intelligence Scale. 3rd ed. San Antonio, TX: Psychological Corporation and Harcourt Brace Jovanovich; 1997.
7. Petrill AA, Deary IJ. Inspection time and intelligence: celebrating 25 years of research. Intelligence. 2001;29(6):441-442.

19 thoughts on “Bantningsmetoders inverkan på psykologiska faktorer – en uppmärksammad studie

  1. Bra summering och välskrivet, jag skulle också vilja se en sån studie du efterfråga då hela LCHF ”trenden” lever på det faktum att man ska slippa restriktioner.

  2. ”Min tolkning är att större förändringar riskerar att påverka humöret negativt hos fler i en stor grupp (d.v.s. gruppnivå och INTE individnivå), att det är en myt att man inte kan tänka klart på lågkolhydratkost samt att vi återigen ser prov på att människor är olika och den ultimata dieten inte existerar.”

    Tack för den Niklas, kan inte mer än hålla med dig! En önskan hos mig (ang ett inlägg på traningslara.se) finns om vilka faktorer som gör kosten individuell samt hur den kan tänkas påverka oss individuellt.

  3. Sid: Bra summering och välskrivet, jag skulle också vilja se en sån studie du efterfråga då hela LCHF ”trenden” lever på det faktum att man ska slippa restriktioner.

    Tack Sid! Kul att du fortfarande hänger i och läser mina inlägg, det uppskattas. Mer studier på riktigt låga kolhydratnivåer och högt fettintag vid ad libitum beställes. 😉 Givetvis med standardiserat proteinintag för samtliga grupper.

    Jocke:Tack för den Niklas, kan inte mer än hålla med dig! En önskan hos mig (ang ett inlägg på traningslara.se) finns om vilka faktorer som gör kosten individuell samt hur den kan tänkas påverka oss individuellt.

    Kul att du tycker slutsatsen är bra Jocke. Ditt önskemål är intressant, jag läser just nu sensorik och kommer till våren läsa kostsociologi. Alla faktorer som påverkar matval är fascinerande. Det beror på så mycket sjukt olika parametrar. Allt från smak och åsiketer om vad som är nyttigt till kulturella och traditionella faktorer och rena inbitna vanemönster.

    Sebbe: Kul studie !
    Men säger den så mycket nytt igentligen?

    Nytt och nytt. Jag vet inte riktigt vad du syftar på. Jag tycker den är intresant i alla fall. Att olika kostupplägg kan påverka humör olika är mig veterligt inte särskilt undersökt. Vad resultaten sedan beror på mer i detalj kan man bara spekulera om.

    Och att kognitiva tester inte alls gav försämringar efter ett års bantning tycker jag är intressant även det.

  4. Det skulle vara intressant att veta hur pass känslig POMS är. Olika mätinstrument är olika bra på att fånga in olika typer av humörförändringar (”som man frågar får man svar”, som det brukar heta), och resultaten beror därför lite av vilket mätinstrument man använt. När jag tittar på resultaten för BDI och STAI, som jag vet mer om än om POMS, tycker jag inte att det ser ut som att någondera gruppen mår anmärkningsvärt dåligt relativt kön och åldersgrupp (taget på medelålder då; det var ju en rätt bra spridning inom gruppen åldersmässigt). ur den synvinkeln tycker jag att nyhetsmedia dragit lite väl höga växlar på resultaten (ingen överraskning kanske) när de antyder att den ena gruppen skulle vara ”lyckligare” eller den andra ”deppigare”.

    Att man inte såg några kognitiva förändringar tycker jag tyder på att bantningen sköttes väl; om man bantar så att man får märkbart nedsatt kognitiv förmåga bantar man antingen för hårt eller också sjukt obalanserat. Det kan väl också tänkas vara en av anledningarna till att resultaten map. viktnedgång var så bra.

  5. Tolkia:

    Det skulle vara intressant att veta hur pass känslig POMS är. Olika mätinstrument är olika bra på att fånga in olika typer av humörförändringar (”som man frågar får man svar”, som det brukar heta), och resultaten beror därför lite av vilket mätinstrument man använt. När jag tittar på resultaten för BDI och STAI, som jag vet mer om än om POMS, tycker jag inte att det ser ut som att någondera gruppen mår anmärkningsvärt dåligt relativt kön och åldersgrupp (taget på medelålder då; det var ju en rätt bra spridning inom gruppen åldersmässigt). ur den synvinkeln tycker jag att nyhetsmedia dragit lite väl höga växlar på resultaten (ingen överraskning kanske) när de antyder att den ena gruppen skulle vara ”lyckligare” eller den andra ”deppigare”.

    Att man inte såg några kognitiva förändringar tycker jag tyder på att bantningen sköttes väl; om man bantar så att man får märkbart nedsatt kognitiv förmåga bantar man antingen för hårt eller också sjukt obalanserat. Det kan väl också tänkas vara en av anledningarna till att resultaten map. viktnedgång var så bra.

    Bra kommentar Tolkia!

    Jag håller med dig om allt du skriver. Du vet mer än mig om de specifika mätmetoderna så det är intressant att höra vad du tror. Och definitivt skall pressens titlar om ”deppighet” etc. tas med en enorm nypa salt.

    Samma sak tycker jag om att man direkt börjar diskutera serotoninpåverkan av kolhydratintag. Visst är det en möjlig följd men utifrån tveksamt känsliga metoder börja diskutera kemiska förklaringar på hormonnivå kan ju kännas som att man griper efter halmstrån. 😉

    Din avslutning håller jag fullständrigt med om även den. Synd att så positiva resultat från en bantningsstudie inte lyfts fram lika mycket faktiskt.

    /Nicklas

  6. Intressant studie och kul med en tolkning även från er sida så man inte bara måste läsa medias version.

    En tanke kring detta att låg-kolhydratkost inte skulle påverka hjärnan dock; När jag själv provade en sådan kost i somras så märkte jag en väsentlig skillnad på mig själv. Jag glömde till och med bort pinkoden på mina bankkort. Men det är väl en parantes i sammanhanget.

  7. TSullivanM:

    Intressant studie och kul med en tolkning även från er sida så man inte bara måste läsa medias version.

    En tanke kring detta att låg-kolhydratkost inte skulle påverka hjärnan dock; När jag själv provade en sådan kost i somras så märkte jag en väsentlig skillnad på mig själv. Jag glömde till och med bort pinkoden på mina bankkort. Men det är väl en parantes i sammanhanget.

    Tack för det TSullivanM!

    Och jag skulle inte kalla det en parentes i sammanhanget. Jag tror många kan instämma i den typen av besvär vid en lågkolhydratdiet, Mikael Jansson vet nog också många som haft bekymmer initialt med koncentration, trötthet etc.

    För många verkar det gå över men för vissa antagligen inte. Studien visar ju i mina ögon att det är två former av lyckade dieter och att individer reagerar olika. Jag tror säkert det finns personer i lågkolhydratgruppen här som reagerade likt dig men de fanns säkerligen i den andra gruppen också.

  8. Tack för en bra genomgång av den här studien!
    Mina reaktioner angående studien är
    1) kohorten — australier skulle kunna vara bättre anpassade för en mer vegetabilisk/fettsnål kost än nordbor,
    2) randomiseringen — om man individanpassat urvalet hade resultatet troligen sett annorlunda ut, och
    3) typen av fett som LC-gruppen åt. Det är ju ett faktum att industriell mat med upphettade fetter och transfetter ger sämre näringsstatus och kan störa den mentala hälsan.* Alltså hade det varit av stor vikt att få veta mer om vad de faktiskt stoppade i sig.

    *Se t.ex. Akbaraly et al. Dietary pattern and depressive symptoms in middle age. The British Journal of Psychiatry.2009; 195: 408-413

  9. Hej Helene!
    Nicklas kommer säkert in och ger sina synpunkter senare men jag ville bara skriva att det va bra synpunkter du hade. När det gäller punkt 2 så beror det dock på vad man vill studera. Om det är hur generella råd skulle påverka den allmänna befolkningen så är det randomisering som gäller. Om man istället vill titta mer på hur folk trivs med sina dietval så hade en annan typ av indelning varit bättre.

    När det gäller punkt 3 så är det ju även lika för den andra gruppen. Jag tror det handlar mycket mer om typen av mat man stoppar i sig än vad det gör om fördelningen mellan makronutrienter. Skit är skit oavsett om det har stämpeln kolhydrat eller fett enligt mig…

  10. Hej Helene och tack för kommentaren! 🙂

    Dina synpunkter är intressanta och uppskattade. Här kommer mina kommentarer på dom:

    1. Jag är inte så säker på det. Dels äter nog australiensarna ungefär som andra västerlänningar, lika bra/dåligt som vi och med stor individuell variation. Dessutom är ju faktiskt en större del av befolkningen också nordbor ”rent biologiskt” eftersom det är ett land där så stor del av befolkningen är av europeiskt ursprung.

    Kanske hade det varit en mer påverkande poäng om enbart aboriginer undersökts, vad vet jag?

    2. Möjligt, men svårt att säga åt vilket håll.

    3. Det hade man förvisso hyfsad koll på. Och inga grupper åt ju så bedrövligt att det tas med i diskussionen så jag gissar att det var tämligen lika livsmedel.

    De fick ju både information om livsmedel, tillagningsmetoder, recept m.m. från dietister och inget i studien tyder på att man struntade i det. Och om nu den typen av fetter du nämner är skadligt kan man ju heller inte veta vilken av grupperna där flest personer gjort fel. Det kan ju lika gärna vara så att de som äter mer fett även äter bättre och mer välbehandlat fett och lågfettkosten fuskar.

  11. Hejhej!

    Jag undrar om vilka faktorer man behöver beakta innan man påbörjar en diet??

    Tack för en grym blogg!!

  12. Hej Sara!
    Jag raderade ett av dina inlägg då det var identiskt med det här ovanför. Du hittar grundfaktorerna i följande inlägget och efterföljande inlägg i samma serie. https://traningslara.se/viktnedgang-del-i-introduktion/

    Om du vill lycka på lite längre sikt så får du försöka hitta en modell som passar dig och som följer så många som möjligt av dessa grundförutsättningar. Om resultatet inte blir så bra som du väntat dig så får du förändra modellen ytterligare så att du får med fler faktorer.

  13. Hej Killar!
    Varför tror ni att denna studie gjordes på överviktiga? Var det inte det psykiska måendet som skulle undersökas (inte viktnedgången)?
    Väldigt bra blogg/sida föresten!

  14. Första meningen: ”Det är en studie där två olika grupper fått varsin bantarkost (…) för att sedan undersöka hur de mådde psykiskt och hur kognitiva faktorer påverkades (1).”

    Hur skall man undersöka det psykiska måendet med avseende på bantningsmetoder om man inte just försökar få dem att gå ned i vikt? Tar man normala människor blir de ju underviktiga, alltså måste det vara överviktiga.

  15. Sara L:

    Hej Killar!
    Varför tror ni att denna studie gjordes på överviktiga? Var det inte det psykiska måendet som skulle undersökas (inte viktnedgången)?
    Väldigt bra blogg/sida föresten!

    Forskning bör ju helst ha ett användningsområde i samhället. Du kommer aldrig få anslag om att forska i bantningsstudier för normalviktiga.

    Det är ju övervikt som är ett samhällsproblem och självklart är det mer intressant att finansiera en studie som kan bidra till lösningen av ett problem än att lösa ett problem som inte ens finns.

  16. Sara har väl en poäng i att det vore intressant att göra samma studie med olika dieter där man INTE ligger på kaloriunderskott och bara studera humöret eller det psykiska välbefinnande i relation till kostsammansättning.
    Men det är ju som sagt en annan studie. Nu var det bantningsdieter som studerades.

  17. Peter:

    Sara har väl en poäng i att det vore intressant att göra samma studie med olika dieter där man INTE ligger på kaloriunderskott och bara studera humöret eller det psykiska välbefinnande i relation till kostsammansättning.
    Men det är ju som sagt en annan studie. Nu var det bantningsdieter som studerades.

    Det skulle bli en konstig studie. Ena gruppen skulle ju inte behöva ändra ett dugg i stort sett. Det skulle bli en studie på lågkolhydratkost helt enkelt. Säker på att ingen sådan gjorts? Men visst, låter man bara studien pågå länge nog för att lowcarb skall hinna anpassa sig och vänja sig ordentligt så är det ju intressant som bara den. LCHF har ju tyvärr stämpeln som ”bantningsmetod” i mångas ögon även om det primärt är ett sätt att äta livet ut.

    Och att bantningsstudier görs på överviktiga är som sagt ganska självklart. 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *