Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack dyker Wille och Jacob Gudiol ner i hastighetsbaserad styrketräning, inspirerat av en artikel skriven av fystränaren Mladen Jovanovic och en irländsk kollega vid University of Dublin. Efter lite inledande vardagssnack om trötta småbarnsmorgnar och ett inställt träningspass på grund av tunnelbanestopp i Slussen sätter de fokus på varför rörelsehastigheten i gymmet spelar så stor roll.
Jacob förklarar att nästan alla idrotter utom styrkelyft sätter en snäv tidsram på hur snabbt kraft måste utvecklas. Medan det tar ungefär fyra tiondelar av en sekund eller längre att nå maxstyrka har en idrottare ofta bara 0,2 till 0,3 sekunder på sig i moment som upphopp, kast eller acceleration – och så lite som omkring en tiondel vid maxsprint. Därför blir explosivitet och förmågan till snabb kraftutveckling (rate of force development) avgörande, även för konditionsidrottare som cyklister och löpare som genom tung styrketräning kan minska den relativa arbetstiden i varje steg eller pedaltramp. Även styrkelyftare kan dra nytta av hög hastighet för att ta sig förbi svagare lägen i lyften, så kallade sticking points.
Grundprincipen i hastighetsbaserad träning bygger på sambandet mellan vikt och hastighet: ju lättare vikten är desto snabbare kan stången flyttas, medan hastigheten sjunker ju tyngre vikten är eller ju tröttare man blir, ända ner mot failure där hastigheten närmar sig noll. För att mäta detta i praktiken diskuterar de olika hjälpmedel – från dyra proffssystem som MuscleLab till billigare alternativ som Beast-sensorn, snörbaserade open source-mätare från Squats and Science och mobilappar. De konstaterar att mätare med snöre ger mer tillförlitliga siffror i den koncentriska fasen, även om man måste se upp så att tekniken inte blir lidande i jakten på höga hastigheter.
En stor praktisk fördel med att mäta stångens hastighet är att man kan ta fram sin individuella kraft-hastighetsprofil och därigenom uppskatta sitt 1RM utan att maxtesta eller gå till failure. Eftersom hastigheten nära utmattning är förvånansvärt stabil – ett visst antal repetitioner kvar i tanken motsvarar i princip samma hastighet även när man blir starkare över tid – går det att autoreglera träningen efter dagsform. I stället för att enbart utgå från en fast procent av 1RM eller subjektiv självskattning (RPE), där det är lätt att lura sig själv eller slarva med tempot i den excentriska fasen, ger hastighetsmätningen direkt och objektiv feedback på hur sliten man faktiskt är.
Wille och Jacob går också igenom studier där träningsvolymen styrts utifrån hur mycket hastighet deltagarna tilläts tappa under varje set. När en grupp avbröt sina set vid 15–20 procents hastighetstapp och en annan fortsatte till 30–40 procents tapp – alltså betydligt närmare failure – fick gruppen med mindre hastighetstapp lika bra styrkeökningar trots färre repetitioner och lägre total träningsvolym. Den grupp som körde närmare utmattning fick något bättre muskeltillväxt i quadriceps, men gruppen som tränade snabbare behöll en mer gynnsam muskelfibersammansättning med mindre förlust av snabba typ 2X-fibrer och lägre slitage.
Samtalet kommer även in på hur olika hastighetszoner kan användas för att träna specifika egenskaper längs ett kontinuum: från maxstyrka runt 0,5 meter per sekund och explosiv styrka kring 0,8 till 1,2 meter per sekund till snabbstyrka vid 1,5 till 2 meter per sekund med exempelvis tyngdlyftningsvarianter eller hopp- och sprintövningar. Genom att känna till sin egen kraft-hastighetsprofil kan en stark men långsam person behöva prioritera lättare och snabbare övningar, medan en redan snabb person kan ha större nytta av att bygga upp sin maxstyrka.
Avslutningsvis reflekterar de över vem som faktiskt har nytta av att mäta hastigheten i vardagen. För lagidrottare, seriösa tränare och den som gillar struktur och data är det ett kraftfullt verktyg, medan vanliga motionärer ofta kommer långt utan att logga varje repetition. Jacob berättar att han själv främst använder sin mätare i knäböj för att avbryta när hastigheten sjunkit 15–20 procent, vilket ger en hanterbar trötthet från pass till pass. Mot slutet passar de även på att berätta om att Tyngre Träningssnack numera finns med bland rekommenderade profiler i Tyngres butik.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och morgonens strul
00:00:23 – Wille: Förhoppningsvis så spelar alla in nu så att vi kan låta lyssnarna lyssna på det här avsnittet av tyngre träningssnack med mig, Wille, och som vanligt Jacob Gudiol. Tja, Wille. Hur är läget?
00:00:36 – Jacob: Det är bra. Det är bra. Faktiskt lite stressigt. Det tar lite på kraft att ha två barn.
00:00:42 – Wille: Ja, det är så. Det är mellan dagis och jobb här.
00:00:45 – Jacob: Ja, precis. Mellan dagis och jobb och ja, dåliga nätter. Min dotter fick för sig att gå upp tidigt i morse. Aldrig gjort det. Sen är det ju inte så. Nu bara mesig, jag ska inte säga vilken tid det var. Men hon gick upp tidigare än vanligt. Så jag är matt. Det blir väl lugnt ikväll förhoppningsvis. Inget som jag måste göra till imorgon.
00:01:08 – Wille: Det är bra. Själv har jag semester. Ja, jag hörde det.
00:01:12 – Jacob: Du får berätta din historia också, den var så bra.
00:01:14 – Wille: Ja, det var risigt det. Jag sa det innan här att många gnäller ju på SL, men jag tycker egentligen inte att det är något större problem. Jag åker ju tunnelbana i stort sett varje dag och det funkar väldigt bra. Men just idag så var det så att jag har ju semester då, men skulle ändå åka med min flickvän och träna på morgonen. Så det gick ju upp vid fem och så käkade vi frukost och sen så tog vi oss ner till tunnelbanestationen och då är det såklart stopp i Slussen. Så då kan vi inte komma till Gärdet där vi hade tänkt träna. Varpå jag säger, nej, nu skiter jag i det här och går hem. Men du gick och la det igen, gjorde du inte det? Nej, det gjorde jag inte. Eller jag la mig i soffan och, du vet, jag var såhär mellan att typ såhär, ska jag gå och lägga mig?
Ska jag göra något vettigt? Men då hade
Dagens ämne: Mladen Jovanovic och hastighetsbaserad träning
00:01:50 – Wille: jag lite att läsa då inför dagens avsnitt där. Så då gjorde jag det och sen spelade lite Fifa och så, ja, det blev rätt risig förmiddag. Men det spelar ingen roll när man har semester på något sätt. Nej. Så är det. Men det vi ska prata om idag, det är, jag tänkte så här, du skickade mig en artikel för några veckor sedan som handlade om hastighetsbaserad träning kan man väl säga. Ja, det kan man väl säga. Det är skrivet av en fystränare som heter Mladen Jovanovic och hans kollega Jovanovic, som för övrigt hade stora framgångar med Hammarby i superettan för några år sedan. Han hade stora framgångar.
00:02:30 – Jacob: Nej, de var ju kvar i Superettan. De var kvar i Superettan, jag vet. Han kämpade där med att få med sig liksom… Det är ju så som facetränare att du ska ha med dig tränaren. Och jag vet att han… Greg. Han fick inte liksom göra riktigt vad han ville. Jag vet att han var lite frustrerad så här till slutet innan han lämnade. Men jag tror han har gjort ett bra jobb med dem för han verkar väldigt kompetent.
00:02:56 – Wille: Jag kommer ihåg att jag hörde om hans träningsmetod som han började skriva om under den perioden. Han har ju en väldigt populär blogg också som jag tror är en betalsajt där man kan få väldigt mycket information. Där det både är gratis och betalgrejer.
00:03:09 – Jacob: Komplementary trading heter de.
00:03:10 – Wille: Just det, den är ju extremt bra om man är intresserad av fysträning på någon lite högre nivå eller man vill strukturera upp sitt arbete. Ja, framförallt fysträning för lag, lite mer lagsportsorienterat.
00:03:25 – Jacob: Det är ju inte styrkelyft och sådana saker på den sidan, även om det är bra information då ju.
00:03:32 – Wille: Jag kommer ihåg att jag hörde om den här träningsmetoden då och tyckte att det låter intressant att jobba väldigt mycket med hastighet, att saker ska gå snabbt och så där. Det ska vara specifikt för idrotten eller i alla fall att man ska få ut det man behöver för idrotten när man tränar i gymmet. Medan nu när Hammarby har en gammal handbollsmålvakt till fystränare så verkar det som att de är mest ute och springer långdistans. Och resultaten blir kanske därefter. De klarar sig kvar i allsvenskan. Ja, de gjorde ju det, men det var lite muskelskador och sådana konstiga grejer som man undrar lite över kanske.
Varför hastighet och explosivitet spelar roll i idrott
00:04:06 – Wille: Ja, men i alla fall, vi ska prata om det idag, men du kan få introducera, vad är det liksom det här, eller vi kanske kan börja med att prata lite om varför ska man bry sig om hastighet överhuvudtaget när man styrketränar?
00:04:16 – Jacob: Ja det är väl bäst att börja där. Alltså hastigheten överlag när man tränar är det ofta med undantag för egentligen det är bara styrkelyftarna som liksom är verkligen uttalat att hastigheten inte spelar någon roll. Där ska du liksom bara få upp vikten. Sen har de nytta av att träna hastigheten då skulle jag säga. Hyfsat självsäkert men det är inte liksom det är inte det som är det viktiga. Med nästan alla andra idrotter så handlar det om att du har en viss tid på dig att skapa kraft och den tiden är nästan aldrig Alltså den är i princip aldrig tillräcklig för att du ska få ut maximal kraft. Utan du får liksom, ja men nu får du två tiondelar, skapa så mycket kraft du kan på den tiden. Medans det då egentligen tar i alla fall fyra tiondelar, ofta lite längre, för att få ut maxstyrkan ur en muskel.
Alltså om någon bara ber dig ta i allt vad du kan och så putta mot väggen här så kommer det ta ungefär en halv sekund tills du verkligen trycker så hårt du kan mot väggen. Så i de flesta idrotterna så handlar det liksom om att få ut så mycket av den kraft man har på den tiden som finns. Och då är det inte bara maxstyrka utan då är det något som egentligen vanligen brukar man benämna det rate of force development. Alltså hur snabbt man skapar kraften. Det är väl egentligen det vi kallar explosivitet. Eller effektutveckling är egentligen det mest, alltså det är det fysiska ordet för det kan man säga. Eller power som det är på engelska då. Vilket då är jättedumt för de kallar det för powerlifting och det är det ju inte alls. Exakt, det är force-lifting.
Det skulle hetat, ja precis, force-lifting eller strength-lifting i alla fall som vi har styrkelyft i Sverige. Så det borde inte heta powerlifting för det är inte mycket, där är ju mycket power i det också såklart men inte alls så mycket. Det är inte det man testar. Power är ju mer längdhopp. Ja, eller tyngdlyftning är ju powerlifting egentligen. Tyngdlyftning är ju power, precis. Hastighet vid styrketräning handlar ju väldigt ofta om att man vill få ut den här. Alltså man vill ju träna den egenskapen också. Och den egenskapen tränas man ju inte bara av att stimulera till större muskler. Utan det är mer att stimulera nervsystemet. Träna upp nervsystemet. Både koordinationsmässigt men också bara bli den här signalen när du får tanken i huvudet då.
Att den liksom skickar snabbt ner till musklerna och när det väl kommer ner till musklerna att de snabbt får då en potential. Alltså så att de kontraherar. Och de drar ihop sig snabbt. Och det är saker man kan delvis träna upp ska man säga. Det verkar vara väldigt mycket medfött om vi tar de här riktiga korta kontraktionstiderna. Vi var inne med Håkan Andersson när vi hade han sprinttränaren som gäst. Kan droppa avsnittsnamnet eller numret här för den som är Ja, Håkan Andersson, när vi hade honom med i avsnitt 35 så pratade vi mycket om det här att det är nog mycket medfött hur, särskilt framförallt maxhastigheten, alltså när du börjar sprinta, så när du verkligen är uppe i Efter de första 20, 30, 40 metrarna där i en 100 meters löpning.
Då har du nått din maxhastighet och fotisättningstiden då om man är en duktig sprinter ligger liksom på en tiondel strax under. På den tiden att skapa mycket kraft där verkar det vara mer. Det verkar vara svårtränat i alla fall. Väldigt svårtränat och den typen av träning som då kanske kan ge en lite effekt där den är väldigt, väldigt slitsam. Så det är oftast inte något man kan, man kan inte lägga så mycket tid på det förbättra sig. Man kan lägga lite tid där såklart, men det är väl inte, där ska man nog mest ha tur. Men det är inte många sporter egentligen där man behöver vara så snabb. Alltså, hur ofta, vilka sporter springer du 30 meter full fart och fortsätter?
00:07:43 – Wille: Det är väldigt få. Fotboll springer man 30 meter. Fotboll kan det ju komma, den där löpningen.
00:07:49 – Jacob: Men det är sällan det är max hela vägen. Det kan vara för en ytterback eller kanske en centerforward eller mittback någon gång. Det är väldigt sällan det handlar om 10-15 meters sprinter om det är längre i fotboll. De vanliga sprinterna i fotboll ligger ju på mellan 5-8 meter.
00:08:08 – Wille: Och sen kan man ju säga att också, just tar man exempel fotboll och ganska många andra bollsporter så är det ju oftast inte… Alltså det är jättebra om man är snabb men det är ju inte bara det som avgör. Om man tar typ Theo Walcott till exempel som länge har sagts vara den snabbaste fotbollsspelaren i Premier League. Han är ju inte bäst liksom bara för det utan han är ju bra på det. Men det finns ju många andra som är bättre för att de har andra kvaliteter.
00:08:27 – Jacob: Så är det inget startskott heller inom fotbollen utan är du som oss så får du lov att springa i förväg.
00:08:32 – Wille: Exakt, och det är det många lever på.
00:08:34 – Jacob: Läser du spelet och du satt fart redan, eller du har börjat springa åt ett håll, motståndaren står fortfarande felvänd. Så den här piruetten den personen behöver göra då för att komma runt, där har ju den personen trappat fyra tiondelar kanske. Den tiden, det tar man ju inte igen på det här 10-15 meters-sprintet normalt sett. Visst, Usain Bolt där han hade tagit igen det, men annars… det spannet som fotbollsspelare normalt ligger i så vinner den som börjar först. Det är inte så stor skillnad på dem.
00:09:04 – Wille: Men ja, det är väl därför man är intresserad av hastighet. Man vill träna upp den här förmågan.
00:09:07 – Jacob: Särskilt då på lite längre tid. Vi tar 0,2-0,3 sekunder. Vi hade ju Stellan Kjellander med här. Kasttränare där de också jobbar mycket med det här. Det är ju det de utvecklar i princip. Få ut kraft så fort som möjligt på 2-3 tiondelar. Det är den tiden man har på sig ungefär när man ska slänga iväg. Och det är ungefär samma tid du har på dig i en accelerationsfas. Om vi tar de första tio metrarna, då går det långsammare. Varje fotledssättning tar längre tid, du får i mer kraft. Det är ungefär samma tid du har på dig om du ska göra ett upphopp. Alltså vi spelar volleyboll, basket, du ska bli nickduell i fotboll och sådana här saker. Eller om du bara hoppar höjdhopp. Så de allra flesta idrotterna ligger någonstans kring 0,2-0,3, där emellan de två tiderna.
Medan då vi har maxsprinten som går mot 0,1. Och så har du styrkelyft. Möjligen något annat där du liksom då har ännu längre tid på dig att skapa kraften. Men styrkelyft är det enda jag kan komma på där det verkligen inte spelar någon roll om det går långsamt för dig att skapa kraften. Det enda som händer då är att stången liksom lyfter några tiondelar senare från marken. Där är många andra styrkegrejer som liksom dragkamp. armbrytning och sådana saker. Men där förlorar du. Om du inte får upp din kraft på den första halvsekunden där och den andra personen får upp sin maxkraft på samma tid. Då har du förlorat innan din kraft hinner komma. Du kanske hade varit stark nog om den personen gett dig en tid att spänna musklerna. Sen är det ju sporter där det kanske inte är så jätteintressant i sig.
Som långdistans och konditionsidrotterna.
00:10:42 – Wille: Ja, för samtidigt där kan man också säga att där är ju en av
Nyttan med snabb styrketräning för konditionsidrott och styrkelyft
00:10:45 – Wille: de, alltså man hypotetiserar varför det är bra att styrketräna, till exempel för cyklister så är det just att man kan höja sin rate of force development, att man därför kan liksom komma till den effekten man behöver för varje pedaltramp. Och det är ju samma med löpningen också, det är ju inte bra att ha foten i för länge i ett löpsteg heller i onödan liksom, och därför skulle styrketräningen kunna vara bra för det också.
00:11:06 – Jacob: Ja precis, om man förlänger vilotiden. Om varje cykel då, ett varv runt på cykeln eller liksom till foten hamnar i samma position igen. Om du under den tiden bara behöver jobba 20% för att få ut den kraften du behöver för att bibehålla din hastighet. Så är det såklart bättre än om du skulle behöva 30% av den arbetstiden. Inte för att det egentligen blir jobbigare själva arbetet men du får ju Du får ju liksom 10% till där som blir vilotid mellan varje cykel. Så jo visst, de har ju liksom, de har ju nog nytta av det. Antagligen, man tror i alla fall det som du sa, det är en av hypoteserna till varför man tror att styrketräning, just varför tung styrketräning är det som gäller för konditionsidrottarna. De vill ju gärna köra 10-reppare, 12-reppare eller ännu mer.
00:11:53 – Wille: Mer ja, 25 nästan till fail sådär.
00:11:56 – Jacob: Ja, för att jag ska ju vara muskeluthållig, jag ska orka jobba när musklerna börjar bli trötta. Men det är ju inte det, det tränar du när du springer eller cyklar. Det du vill träna på gymmet är ju de sakerna du inte tränar när du cyklar och springer. Det är den här förmågan att skapa kraften fort. Ibland lägger de ju spinnträning och hoppträning i sig också för konditionsidrottarna. Det verkar också funka bra för dem. Så det är nog mycket där att hämta med kontraktionshastighet.
00:12:23 – Wille: Ja, men precis. Kontentan blir ju att de flesta har det. Förmodligen, som du säger, även styrkelyftarna som faktiskt jobbar långsamt har ju någonting att hämta i att i alla fall en del av träningen utförs snabbt. Eller att man i alla fall tar hänsyn till hastigheten.
00:12:35 – Jacob: Det tror jag absolut. Ofta har man ju någon liten sticking point någonstans i lyftet som inte är början. Och får du upp en hög hastighet, vi säger att du kör en bänkpress. Får du upp en hög hastighet från botten och så kommer du till det stället där du normalt sett brukar faila på vägen upp. Har du mycket hastighet med dig då, då flyger ju stången på sätt och vis. Även om den bromsas av gravitationen eller accelerationen nedåt då. De fortsätter liksom trycka upp sig. Ju mer fart de har med dig från de ställena där du är starka, desto mindre kraft behöver du i de platserna där du är lite svagare. Så de ska ju också träna det här. Och man tränar ju upp maxstyrkan också när man tar i allt vad man kan. Och tar man i allt vad man kan så skapar man kraften fort med.
Det är mer bara att de inte har med det i sin tävlingsidrott. Man kan ju vara väldigt, väldigt dålig på det och ändå få ut maximalt i sin prestation som styrkelyftare. Medan det egentligen inte funkar i de andra idrotterna. Det ska man lite krasst säga är en väldigt binär indelning som kanske inte är så schysst.
Kraft-hastighetsprofil och tekniska mätverktyg
00:13:39 – Wille: Ja, men om man kommer till den här artikeln som du skickade mig, det handlar ju framför allt om att det är lite teoretiska resonemang om hur hastigheten påverkas vid olika vikter eller procent av ett RM, som egentligen är ganska rimligt. Ju lättare det är, desto snabbare kan du lyfta tills du kommer ner till att Ett RM är ju så långsamt som du kan lyfta, och när du kommer ner så att hastigheten är noll, det är ju en fail. Det är ju på något sätt utgångspunkten i den här artikeln, att man bör ta hänsyn till en force velocity profile. Ju lättare det är, desto snabbare kan du lyfta. Ju mer effekt du utvecklar, ju mindre force utvecklar du när det går snabbt, helt enkelt. Och sen så handlar det också om att det har börjat komma sätt att mäta det här i gymmet.
Jag vet att du har väl en sån här linjearm? Du har två till och med. Ja, jag har en Beast-sensorn.
00:14:35 – Jacob: Den här accelerometer-grejen som man antingen sätter av sin egna handled eller så sätter man den som magnet på själva stången eller det du håller i. Och sen har jag då en sån här mer riktig grej med snöre som verkligen är mer tillförlitlig. Alltså Beast-sensorn. En rolig sak, man kan absolut ha nytta av den men den är inte tillförlitlig nog tycker jag för att man ska verkligen köra efter den. Jag tog på den då och då för att ha skoj med den och se vilken siffra jag kunde få ut på. Jag körde med 110 kilo ganska ofta och så en knäböj så såg jag hur snabbt jag kunde göra den. Så gav jag mig själv en tio försök. Och då körde jag med den för att det gjorde ingenting att det var lite fel. Men det vi kommer in på här senare när det gäller att hastigheten minskar.
Det blir långsammare och långsammare ju tröttare man blir. Där tyckte inte jag att beatsensorn är tillräckligt bra faktiskt.
00:15:32 – Wille: Nej, för vi pratar om ganska små skillnader. Då mäter man meter per sekund. Där man kan se skillnader, antingen ju tröttare man blir, desto långsammare går det. Eller ju tyngre det blir, desto långsammare går det. Om man då tänker att man ska styra sin träning utifrån det här, då är det ganska små skillnader som man måste kunna se för att avgöra när man ska sluta. Vi kommer in på det senare, varför man behöver göra det överhuvudtaget. Men hur som helst så börjar det komma sådana här apparater. Det finns även appar. Jag har en sådan app där man kan ställa in sin lyftväg och sådär.
00:16:06 – Jacob: Det har ju funnits sådana här saker länge. Ska man utveckla sig. Det finns något som heter Muscle Lab som Riggeberg säljer i Malmö. Och det har ju säkert funnits i 15-20 år. Men det är ju liksom… Det är ju inte till konsumenter. Den kostar över 20 000 om jag inte missminner mig. Senaste jag frågade. Men det är ju säkert 10 år sedan nu. Men det har nog inte gått ner i pris. Så där finns något annat… Vad är det det heter? Där finns ett gäng på marknaden. Är ni som är tekniskt kunniga så finns där ett gäng spanjorer som har släppt en open source-variant på allting. Antingen kan du köpa grejerna från dem där de sätter ihop det. Då är det dyrt. Men de har lagt ut ritningarna och mjukvaran är gratis så vill du bygga det själv så kan du göra det.
Den jag har är köpt, de kallas för… Squats and barbels eller nåt sånt tror jag. Eller squats and science. Squats and science heter de. Ett amerikanskt gäng som också, samma sak där, de har också släppt ritningar och så. Så antingen kan du köpa delarna från dem och bygga ihop det själv eller så kan du 3D-printa dina egna delar. Eller så köper du den liksom då färdig från dem. Och den var ändå rimlig, alltså jag tror jag betalade drygt 3000 kronor för den. Vilket då kanske… Det är kul att du säger att det är rimligt.
00:17:19 – Wille: Jag tycker det är helt rimligt, men går man utanför den här världen så…
00:17:23 – Jacob: Samtidigt med tanke på hur jag använder dem, jag som en leksak och inte liksom så. Men där är en hel del på gymmet. Jag har koll på en del av dem nu, alltså de duktigare lyftarna då. Så kör vi då och då drag på en bestämd vikt. Och så kan man se både, där kan man också se range of motion i den här, i och med att det är ett snöre som dras ut. Så där kan vi se hur högt de får upp stången, i vilken hastighet de får upp stången och sådär. Det enda som är nackdelen med det här som de sa tyngdlydigt är att man kan ju dra hur fan som helst. Alltså den bedömer ju inte din teknik. Nej, den är linjär. Så man blir lätt fixerad på siffran och så bara drar man hur fan som helst. Du hade aldrig någonsin kunnat sätta dig under och fånga den. Men det blev högt och det blev ganska snabbt.
Man får ju ha något som, vi brukar stå och döma bredvid om det ska vara godkänt eller inte när vi tävlar. Så det ska se ut som deras vanliga ryck och sen så ser man vem som får upp stången högst då. På sin procent av ett RM eller på bestämd vikt. Det beror på, om man jämbördar med den så kan man ju tävla på samma vikt. Men de flesta slår ju mig så jävla mycket så jag kan ju inte tävla i det. Det blir bara tråkigt för mig.
00:18:29 – Wille: Men det den här gör då, det är ju som du säger, det är ju ett snöre som man då fäster, jag gissar att det är mellan golvet och stången.
00:18:36 – Jacob: Ja, eller du har en låda. Precis som du sätter på golvet under stången.
00:18:42 – Wille: Och då mäter den ju hastigheten i den koncentriska rörelsen. Det är det som är det intressanta här. Alltså hur snabbt kan du utveckla koncentrisk maxeffekt.
00:18:50 – Jacob: Det är bara de siffrorna man får av den mätaren.
00:18:55 – Wille: Finns det någon anledning att mäta den excentriska egentligen? Inte ur den här kontexten.
00:19:00 – Jacob: Alltså, där är ju anledningen om man vill kolla liksom… Ja, typ såhär Nordic hamstrings och sånt.
00:19:05 – Wille: Om man vill standardisera kontraktionstiden och sådär.
00:19:09 – Jacob: Det är ju också lite lurigt det där. Ska du göra en knäböj på 110 så blir den ju väldigt mycket jobbigare om du säger att den excentriska delen ska vara fyra sekunder eller om den ska vara en sekund. Och det är ju många som liksom tar PB på det, att de bara gör den excentriska lite snabbare. Då har de inte blivit starkare egentligen. Mm, man studsar. Så det hade ju kunnat vara bra att bara mäta tiden i alla fall och ha koll på sådana saker. Sen finns det säkert något syfte med det om man tar straight shortening och sådär. Det har inte jag funderat kring så mycket så jag kan inte komma på något rakt an.
00:19:39 – Wille: Fredrik Correa har säkert stenkoll på det här. Men det man gör i alla fall, man mäter hastigheten och range emotion i den koncentriska rörelsen och då kan man ju få ut effekten då.
00:19:49 – Jacob: Ja, det mäter mer. Det mäter medelhastighet och lite sådana här saker också. Även själva arbetstiden på hela rörelsen. Så att du får både maxhastighet och medelhastighet för rörelsetiden då, om du ska hålla dig till någon viss tid. Det är ju klart, det hade du kunnat räkna ut från de andra också, men det är ju pest och pina att behöva räkna ut för alla åtta repen. Och sen så får du range of motion då.
00:20:12 – Wille: Och då gissar jag att man inte behöver gå till sina blåa formelsamlingar som man hade på gymnasiet utan det finns någon snygg app som sammanställer den här datan på något sätt.
00:20:21 – Jacob: Appen suger duktigt kan jag säga. Beast-sensorn har ju en väldigt bra app. Den kommer ihåg… Det enda som är irriterande, jag hatar när allting ska ligga online och du inte får välja om du vill ha det online eller inte. Så allting ligger ju på deras sida. Men appen är i alla fall väldigt bra där. Alltså den håller koll på vilka vikter du har kört med, vilka hastigheter du har gjort med där innan. Du får jämfört dig med förra gången du tränade, du får jämfört dig med en månad tidigare. Bara genom något tryck efter varje sätt så kan du sitta och titta hur bra gick detta sättet jämfört med två veckor sedan och sådana här saker. Den här Open Barb eller Squats and Science grejen, den är ju bara, alltså du får bara siffrorna. Och vill du ha dem kvar efter du stängt appen så får du skriva ner dem på papper.
Ja, det är ju risigt.
00:21:10 – Wille: Eller ta printscreens eller något sånt här.
00:21:12 – Jacob: Men alltså det är ju lite så. Beast-sensorn, appen är ju upplagd egentligen som att du ska ha hela ditt träningsprogram där. Du går in online och skriver vilka övningar du ska göra och sen så gör du det medan du har på dig denna så monitorerar den din träning. De flesta har ju fortfarande sitt program i Excel eller på papper. Det är ju det allra vanligaste. Och då är det ju nästan… Alltså då funkar ju den här hur bra som helst.
00:21:35 – Wille: Man antecknar på gymmet då.
00:21:36 – Jacob: För då skriver du bara ner hastigheten. Precis som du skriver ner efter att ha sett det. Jag gjorde fem reps på 180 skriver man i sitt block. Och så skriver man hastigheten bredvid. Så det är bara liksom ett täcke till du lägger till. Så det är inte så mycket jobb på det sättet. Om man inte är den seriösa med program och ändå vill ha den här så kan det väl bli lite irriterande. Jag kör printscreens på den så har jag en mapp på mobilen där mina gamla ligger. Så det är nackdelen, köper du de här grejerna för 20 000 plus så får du riktigt bra grejer. Då får man möjlighet att ha flera profiler som man kan köra det med. Om du tränar ett idrottslag så kan du köra alla har sin egna profil och du kan monitorera alla. Men de får ju ha bara en sån här maskin så alla måste ju träna med maskinen då.
Annars får du köpa in fler sådana för 20 000. Det blir snabbt dyrt för de här riktigt bra lösningarna.
00:22:26 – Wille: Ja, men det kan vara värt det för ett lag kanske. Men om man börjar med en
Uppskatta 1RM och styra träningen efter dagsform
00:22:30 – Wille: av de här praktiska grejerna som man kan få ut av det då, förutom att det är kul att titta på, så är det ju så att man kan använda det här för att förutsäga ett RM. Och det här blir ju relevant inte för styrkelyftare, därför att de kan ju bara gå till sin senaste tävling och säga att det där var mitt RM då. Men för till exempel en fotbollsspelare så är det ju varken nödvändigt eller praktiskt intressant att hålla på och mäta ett RM. Men däremot om man vill kunna programmera deras träning över tid så kanske man vill veta deras RM och då kan man ju göra så här att man gör en force velocity profile. Alltså att man ser då helt enkelt att På den här vikten så gör du den här hastigheten mer eller mindre och utifrån det så kan man faktiskt väldigt pålitligt förutsäga sitt 1RMI, till exempel knäböj eller bänkpress eller vad det kan vara för någonting.
Och sen då kan man använda den siffran för att bestämma vilka vikter ska jag ha när jag tränar submaximalt framöver.
00:23:22 – Jacob: Styrkelyftare skulle jag säga också har nytta av det. Du kan ju maxtesta dig själv i princip. Du kan få väldigt bra riktmärke på hur du ligger till kontra din maxstyrka. Alltså vad din maxstyrka ligger på ungefär nu utan att gå till filer och utan att köra ettare. Det är det som är liksom lyxen med det. En annan stor fördel är att man kan justera belastningen medan man tränar beroende på hur stark man är för dagen. Det finns ju det här Reactive Training System. Vi pratade en hel del om det. Eller snackade en hel del om det också när vi hade med Patrik Andersson här i avsnitt 27. Just Reactive Training System. Vilket är ett träningssystem. Alltså det är ganska. Jag kommer att bastardisera det nu när jag förklarar det här. Och det är mer komplext än så.
Men i princip går det ut på att man ska. träna så mycket som man behöver för dagen beroende på hur pigg man är. Man skulle kunna köra… Vi tar ett exempel här. Vi tar hastighetsbaserat. Du går in och så kör du en sexa. på ditt för dagen 6 RM så du kör i princip till Failure och så kollar du vilken vikt det blir. Det kan ju också bero lite på hur det är för dagen det också. Är du stark för dagen så kanske det blir… Nu hittade jag på siffra. Stark för dagen så kanske det blir 120 kg. Är du lite svagare så blir det 115 kg. Men det är din 6 RM i alla fall. Och så har du den vikten och så kan du sänka vikten med 10 %. Är du med? Ja, hittills. Och så kör man med den nya vikten då tills den då blir en 6R-vikt. Hänger du med?
00:24:59 – Wille: Va?
00:25:01 – Jacob: Om du kör 6 reps med 120. Och så sänker du, vi säger vi sänker den till 110. Och så kör du 6a med den tills du blir så trött. Alltså 6or, 6or, 6or, 6or. Tills du blir så trött så att 6an med 110 känns precis lika tung som den gjorde med 120 innan. Så du har i princip då, alltså du har tappat 10 kilo styrka, det är så mycket du har tröttat ut dig. Du har tröttat ut dig 10 kilo eller då nästan ungefär strax under 10 procent, eller vad blir det, 9 procent, 8 procent däromkring. Har du hastighetsmätaren också med här då? Så kan du köra utan att gå till feeling. Det första sättet där. Istället för att köra till 6 RM och verkligen köra 6 rep. Så kan du med hjälp av hastighetskollen då köra en 4 reps och ändå veta att detta är min 6 RM-vikt för dagen. Om det nu är det.
Det som är hastigheter, du kör en viss hastighet när du har fem reps kvar. Då spelar det ingen roll om du började med en 20-aren vikt eller en 15-aren vikt. Eller en 10-aren vikt. Hastigheten när du har fem reps kvar är densamma ändå. Det är det som är det coola med hastighetsbaserad. När du väl börjar gå mot fail så är det alltid samma hastighet. I princip i alla fall kan man säga.
00:26:15 – Wille: Det är ju lite så här att det sjunker mer drastiskt ju tyngre det blir. Men det är inte jättestor skillnad.
00:26:21 – Jacob: Ja, man ska ha lite koll på sina. Ska man använda det här på riktigt så får man titta upp sina egna kurvor en gång. Men det du menar här, om jag förstår det rätt, är att man kan alltid se med den här hastighetsmätaren hur många reps man har kvar i tanken. Precis. Och då kan man träna utan att köra till filer. Så man skulle kunna köra en fyra och veta att man har två reps kvar i tanken. Och så sänker man vikten med 10 procent. Och så kör du fyror med den nya vikten. Till start två reps kvar i tanken igen. Och då har du tröttat ut dig i de här 10 procenten. Utan att vara liksom vi-failure, utan att testa failure eller någonting. Man kan träna andra egenskaper med hjälp av det.
00:27:03 – Wille: Ja, och
Studier på hastighetstapp, styrka, hypertrofi och muskelfibrer
00:27:05 – Wille: det kom ju en studie i år som jag skickade till dig triumferande när jag trodde att jag hade hittat någonting som du inte hade hittat och så skickade du en länk till en tyngre artikel som du har skrivit om just den artikeln. Men där har man ju delat upp hyfsat starka män i två grupper där de fick träna över några veckor där man antingen tillät dem att tappa väldigt mycket hastighet eller 40 procent hastighet under sin träning. I varje set? I varje set.
00:27:28 – Jacob: Vad var det, 10 är en vikt eller 8 är en vikt?
00:27:30 – Wille: Det kommer jag inte ihåg. Men de körde knäböj och smittmaskin i alla fall, just för att det var lätt att mäta om man inte hade en sån där Jacob-maskin. Och sen den andra gruppen fick bara tappa 20%, det vill säga den andra gruppen hade fler reps kvar i tanken när de slutade. Så de gjorde totalt sett mindre reps över den här perioden. Och så jämförde man då styrka, man jämförde hypertrofi, man tog biopsier och så jämförde man hur muskelfibersammansättningen såg ut och så gjorde man sprint och hopptester. Och det man såg var väl, det var egentligen ingen skillnad i sprint och hopptesterna, i alla fall statistiskt sett. Och de som fick tappa lite mera hastighet eller köra lite mera grindig träning då, de fick väl lite bättre hypertrofi i kvardiceps.
Däremot så såg man att de som fick tappa mindre hastighet, alltså de som körde enligt det hastighetsbaserade konceptet, de hade en mer gynnsam muskelfibersammansättning i slutet av perioden. De hade tappat mindre 2x-fibrer. Det var väl ingen skillnad i styrkeökningarna, vill jag minnas. Men poängen här är att de hade gjort mindre volym i sin träning och ändå fick de lika bra eller nästan bättre resultat än de som körde mer träning. Om man då tänker att målet är att öka styrkan, då är ju inte målet att öka muskelmassan. Så man skulle kunna tänka, ja visst, de här som grindar mer, de fick ju lite mer hypertrofi, men det var ju inte målet här egentligen, utan målet var ju att kunna se, kan man öka styrkan på det här hastighetsbaserade sättet då?
Och det kunde man med mindre volym och därmed mindre skaderisk, mindre slit helt enkelt då. Vilket är jävligt coolt, så det bevisar ju på något sätt att man kan använda det här för att styra sin träning och ändå få schyssta resultat. Det jag gillade med den här studien var också att allting följde på något sätt, för att om man tänker på det här med muskelfibersammansättningen så kan man ju tänka då att mer snabb träning borde ju leda till mindre förlust av typ 2X-fibrerna. Man kan också tänka att mer grindig träning, eller där man tillåts att köra lite mer långsamt, det borde ju leda till mer hypertrofi med tanke på att vi vet att mer byggig träning som går mer långsamt och är mindre hastighetsbaserad. Det ger ju faktiskt mer hypertrofier när man tränar mer maxstyrkeaktigt.
Så allting stämde på något sätt. Det kändes som att det var ingen slump att man fick de här resultaten.
00:29:50 – Jacob: De hade faktiskt inte standardiserat vikten heller på det sättet. De körde liksom allting hastighetsbaserat. Varje repetition, alltså första repetitionen med en viss vikt skulle gå i en viss hastighet. Och det är också lite så att… Där är också någonting som är lite häftigt med det här hastighetsbaserade. Skriver du åtta RM till någon så kan det ju vara väldigt annorlunda för olika personer. Eller det är ju åtta RM, men vilken vikt procent det blir av deras max. Du kan ju köra ett annat sätt att ange det på, det är ju hur snabbt går repetition 1. Hur nära liksom, vilken vikt blir det för dig då? Så de hade standiserat att första repen skulle gå på 1,2 meter per sekund. Det är en snabb repetition, det är väl vad du gör på en 15-nära vikt, första repen där.
Och så då den ena gruppen skulle tappa 15% innan de slutade sättet och den andra gruppen skulle tappa 30% innan de slutade sättet. Och så är det några dagar de skulle börja ligga på kanske 0,8 meter per sekund. Vilket då motsvarar ungefär 6 och 7. Och så samma sak där, då skulle de köra tills de tappat 15 eller 30 procent. Och så tappa 30 procent av hastigheten när du börjar vid 0,8, då är du väldigt nära failer. Så den ena gruppen här har väl kört och undvikit de kanske sista tre, fyra repsen medan den andra gruppen då har kört nära failer på de flesta sätten. Så det är egentligen det som har skilt dem, fast de har använt hastigheten för att utröna det.
00:31:16 – Wille: Då får de live feedback under tiden som de kör setet. De tänker inte att de ska göra åtta och när man kommer till sex, då vet man om man har två kvar. Utan de vet att när de kommer till den här punkten som är utsatt, att nu går det för långsamt, då hänger man av stången och så vilar man fyra minuter och så kör man nästa set sen. Det beror hela tiden på vad man gör för dagen, hur träningen kommer att se ut, hur många repetitioner man kommer att göra. Men i snitt så kunde man se då förstås att de som tilläts tappa mindre hastighet, de tränade ju i snitt på en högre hastighet sett över hela perioden och de gjorde ju som sagt mindre repetitioner. Så med mindre volym så fick man lika bra eller bättre resultat. Det är coolt. Jag sa ju till dig innan vi började här att jag tycker det är ballt på något sätt att…
Eller egentligen är det helt rimligt när man tänker på alla de här kurvorna som man får fram över hur repetitionerna borde se ut beroende på hur tungt det är eller hur uttröttad man är. Men jag blev ändå förvånad att det stämde så bra, att allting var så logiskt hela tiden. Och sen också att det är så statiskt. Även om du blir starkare så är det så här att när du har tre reps kvar i tanken, då kommer det ligga på en viss hastighet beroende på vad det är för övning du gör. Det kan skilja sig mellan personer, men det skiljer sig liksom inte över tid. Så det är fortfarande så här att även om du blir starkare och du kör ditt träningsprogram, då kan du fortfarande använda samma data som du samlade in i början av perioden. Vilket egentligen då gör att du behöver göra det här hästjobbet i början med att ta fram din kurva och så där, men sen så kan du liksom köra på det.
Du behöver inte tänka så mycket, utan det blir faktiskt ett väldigt lätt sätt att träna på egentligen.
00:32:54 – Jacob: Och just det här jag gillar, också det här med att man liksom, du kan få data på att du har blivit starkare utan att du har kört till failure och utan att du har maxat. Det är väl oftast det man vill uppnå med många, särskilt med idrottare då som inte ska tävla inom maxgrejer, som man kanske inte vill ska köra till failure på träningen. Så får du ändå liksom, visst man kan ju titta på dem och se att det går fortare men då ska det vara ganska stora skillnader. Medans du kan få dem att köra en fem reps med en bestämd vikt. Går det snabbare än det gjorde för
Objektiv feedback kontra självskattning och RPE
00:33:30 – Jacob: tre månader sedan så är de starkare. Och sen så kan man höja vikten så kan man se, går den lika fort som den lägre vikten gjorde förra gången, ja då har det också blivit starkare. Så man får bra mått på det direkt från början. Det vi var inne på mer med Patrick, det är det här också Reactive Training System. Han lägger upp mycket av sin träning. Från början så var det ju att man skulle skatta. Man sa att jag gjorde åttor att nio. Och då menar man att man gjorde åttor som man uppskattade som en nia på en tio-skala. Där tio är att det var failure. Nio är att man har ungefär en rep kvar i tanken. Åtta är då att man har två reps kvar i tanken och så vidare. Sju är tre reps kvar, tre till fyra reps kvar i tanken. Den är inte riktigt så logisk som det lät när jag sa det här efter ett tag.
Poängen är då i alla fall att vi pratade med Patrik här. Han sa ju också det att problemet med det här systemet är att man är ju inte ärlig mot sig själv. Många människor har liksom inte tränat länge nog eller inte duktiga nog på att känna efter för att uppskatta det här heller. De vet liksom inte riktigt när de är nära failer. De vet inte om de hade gjort två eller fyra reps till beroende på hur tungt det var. Och har du då hastighetsmätningen istället så får du liksom objektivt. Du vet, de kan ju ljuga för dig genom att medvetet göra en repetition långsamt. Det här förutsätter ju att man försöker göra det så fort som möjligt hela tiden, annars blir det ju fel. Så en person som vill fejka att de inte orkar mer, de kan ju bara göra repetitionen långsamt, så ser det ut som att de är ned-failure trots att de skulle kunna göra det dubbelt så fort.
00:35:04 – Wille: Det kommer man ju se dock. Man ser ju direkt. Alltså, det kommer ju avvika. Ja, du kan ju ofta se vad det är.
00:35:09 – Jacob: Men det är ju ändå, då förutsätter vi att de som vill vara oärliga, som inte tränar, så fan, det är ju deras problem. Men du har ju faktiskt folk som vill träna, vill göra det bra, men som bara, man lurar sig själv. Man vill gärna tro bättre om sig själv än vad man liksom är. Man vill gärna ta ett pass och då är det lätt att man liksom, Finlirar lite. Men som vi sa, man har kanske gjort två sekunder ner, snabbt upp. Och så vill man ha ett pass så gör man det en halv sekund ner, snabbt upp. Och har man liksom inte något objektivt där som vakten håller koll på det så blir det… Då lurar man sig lätt och sen till sist har man inte kommit någonstans när tiden är över. Eller så har man tränat för hårt när man egentligen skulle tränat lite lättare enligt programmet och sådana saker.
Det blir också det att man… programmet är ju upplagt för dig att det här passet ska vara ett lätt pass. Då ska du ligga på att åtta på seten och du ska inte köra så många set. Om du då liksom är lite väl optimistisk och vill gärna tro att du är mycket starkare än vad du är så kör du kanske egentligen på att nio. Men du säger åtta hela tiden till dig själv. Och allt det här slipper man då. Eller slipper. Det blir mycket lättare att kontrollera om man kör lite hastighetsbaserat.
00:36:18 – Wille: Ja, och sen tänker jag också att, för det finns ju den här fördelen om man kan styra träningen för dagen, alltså du kan ju se hur du ligger till och välja dina vikter därefter. Så är det så att för en styrkelyftare, då kan ju de titta i sitt Excel-ark vad de har gjort för arbete dagarna innan. Och tänka att jag känner mig lite sliten, men det är förmodligen bara att jag bråkade med sambon i morse eller någonting sånt där. För det är ganska lätt att veta vad man fysiskt sett har gjort de senaste träningspassen. Men för en fotbollsspelare eller en handbollsspelare eller någonting, då kan det vara lite svårare att veta exakt vad det är för belastning man har utsatt sig för dagarna innan. Så om man då tänker att jag ska köra så att jag har tre reps kvar i tanken, men vad fan är det?
Jo, det är den här hastigheten. Så då kan man ju se det när man väl börjar passet, att hur pass sliten är jag egentligen? För det handlar egentligen inte om att lyfta mycket vikt, utan det handlar om träningseffekten man får ut av de vikterna man lyfter. Och det är ju det man kan mäta här då, just eftersom det är så pass stabilt att när man är tre reps från fail då ser man att då har man den här hastigheten och då behöver man liksom inte lyfta tyngre än så. Och det styr ju också, precis som du säger, att är det någon typ av penismätning inne i gymmet så ser man ju ganska snabbt att när det börjar gå åt helvete liksom.
00:37:31 – Jacob: Och det hade ju också
Olika hastighetszoner från maxstyrka till snabbstyrka
00:37:32 – Jacob: fördelen då att om man kommer in och är sliten och man kan ju då köra, som vi nämnde här innan, att man kan köra istället för att köra 90% av mitt max så har man liksom på programmet att det ska gå så här fort. Sen vilken vikt det blir, det får vara för dagen. Är du stark för dagen blir det en tyngre vikt. Är du klen för dagen så blir det en lättare vikt. Bara det ska gå så här fort för det är den effekten vi vill träna. Vi var inte inne så mycket på det här men man kan ha nytta av att mäta hastigheten även om man ska träna andra egenskaper. Man brukar säga att maxstyrka då går det långsamt. Då ska du vara nere på Eller ska, man tränar väl det mer specifikt om man är nere på kanske 0,5 meter per sekund. Det innebär att en knäböj upp tar den 1,5-2 sekunder däromkring kanske.
00:38:19 – Wille: Och då ska man säga medans man fortfarande försöker att det går snabbt, jag sa inte att man medvetet gör det långsamt.
00:38:25 – Jacob: Och sen har man då den lite mer explosiva styrkan som kanske ligger på runt 0,8-1,2. Och sen har man snabbstyrka som kanske är ännu snabbare, 1,5-2 meter per sekund. Det är svårt ofta att göra med skivstång i de klassiska lyften. Det funkar om du gör tyngdlyftningsgrejer. Alltså frivändningar, dragarvarianter och sådana saker. Då kan man fortfarande komma in i det. Och sen har man den rena snabbheten då som man kanske egentligen inte ska köra med skivstång och sådana saker. Utan det är hoppövningar, sprintövningar och så. Men allt det här ligger ju på ett litet kontinuum baserat på hur snabbt rörelsen går. Och vill du då träna din explosiva styrka Då är det mycket bättre att du liksom ser till att du hamnar på den hastigheten.
Än att du liksom bara höftar till att jag läst din studie någonstans att det ska vara 50% av ett RM och så kör man det. Och så egentligen är man väldigt klen för dagen eller så har man en väldigt annorlunda krafthastighetskurva då.
00:39:27 – Wille: För det där är ju ganska viktigt just att den kan se väldigt olika ut. Det här finns ju, om man då inte är sugen på att köpa en sån här dyr apparat så finns det ju appar för Jag pratade om det tidigare, att man kan mäta sin force felocity i hopp med hjälp av Iphone-kameran. Jag har en annan app som man kan mäta, göra det här för bänkpress och knäböj också. Där kan man se att två personer som gör samma övning, till exempel ett upphopp, de kan ha väldigt olika force felocity-profil. Till exempel jag är inte särskilt snabb. Jag är ganska långsam. Det innebär att skulle jag vilja bli snabbare, då behöver jag träna lite mer på de här lättare vikterna. Jag skulle behöva skippa egot och kanske köra lite mer hoppövningar med kanske någon väldigt lätt kettlebell i famnen eller något liknande för att träna upp det.
Medan någon som kanske är väldigt snabb, de kanske mår bättre av att träna upp sin maxstyrka eller vad det nu kan vara för någonting. Så man får ju ut lite också då vad det är för profil som man har och sen så får man ju se vad behöver den här människan och så kan man träna därefter. Ja, det är coolt. Det är coolt, men det blir ju liksom kontentan av det här. Det är jävligt ballt bara. Det är synd att det är så dyrt.
Hur Jacob och Wille använder mätarna i praktiken
00:40:33 – Jacob: Ja, dyrt och alltså, där är ju ingen smidig lösning. Så jag har ju den här, jag pallar inte att göra det här för mig själv. Det blir liksom, det blir för mycket jobb för mig personligen baserat på, alltså vad vill jag uppnå med min träning? Jo, jag vill ha kul. Då känner jag att jag vill inte lägga ner så här, den här extra tiden på det. Jag tycker mest det är en rolig sak att ha, man kan testa många roliga grejer men jag tror det är jättenytta om man verkligen vill ta tag i det här och köra, säg du skulle köra ett lag. Eller du vill träna lagidrottare eller bara individuella idrottare. Så du ska börja träna idrottare seriöst där ni ska ha en liten långsiktig plan och så här. Då tror jag man kan ha väldigt mycket nytta av det här. Vill man köra det bara själv så kan man garanterat ha mycket nytta av det också.
Men då ska man vara den här personen som gillar att sitta och knippa och knåpa. Jag tycker väl mest det är bara kul att gå dit och träna. Så jag har som sagt två övningar där jag vet vilka siffror jag ligger på. När jag kör knäböj så brukar jag alltid använda den för då kör jag alltid att jag ska tappa en viss hastighet. Jag höftar vikten lite halvt ska man säga, men sen så kör jag mitt första set så snabbt jag kan. Femmor eller treor brukar det vara. Och sen kör jag egentligen bara på där med samma vikt tills min sista repetition går någonstans kring 15-20% långsammare än det gjorde första setet. Och då är jag nöjd. Och det brukar bli att ibland så stannar jag på fyra set, tre set. Och ibland så kan det bli sju, åtta set. Det är lite beroende på hur pigg jag är för dagen.
Men jag tycker det är ganska gött för jag blir ungefär… Jag blir ganska likvärdigt trött då såklart. För jag har ju tappat ungefär lika mycket styrka under passet. Och då vet jag att liksom… Ja, jag kan köra imorgon om det finns tid. Om två dagar så kommer det inte vara några problem alls att ta igen. Alltså ta i igen när jag kommer tillbaka till gymmet. Så jag har hittat en god nivå där som gör att jag liksom kan hålla den… balansen utan att liksom, och ändå vissa dagar kunna trycka på lite extra. Alltså 7-8 set är ganska mycket jämfört med vad jag brukar köra kan man väl säga. Eller vad jag körde tidigare.
00:42:39 – Wille: Jag påminner mig ganska mycket om cyklingen, så kan man mäta sin effekt. Det är precis samma princip där, man kan se hur trött man är, vad har jag för puls på den här effekten, vad har jag för effekt på den här sträckan eller vad det nu kan vara för någonting. Har man den här typen av standardiserade test, då kan man se väldigt väl, hur förberedd är jag för att träna idag? Ska jag ha mer återhämtning? Vad klarar jag av för pass nu? Förutom att det är coolt om man är lite excelnörd och gillar att fylla i saker så kan man ju som du säger om man vill strukturera upp sin träning ha väldigt mycket nytta av det.
00:43:14 – Jacob: Men det blir mest att man har sin favoritbacke så vet man vilken vatt man kör med där så ser man om man klarar slå det varje gång.
00:43:20 – Wille: Varje gång ja, exakt. Det är det som är problemet att man försöker göra det varenda jävla gång.
00:43:24 – Jacob: Ja men det är kul i sig tycker jag. Ja, absolut. Det gäller bara att veta, det är nog svårare på cykeln för då avinstallerar man inte den. Jag plockar ju bara fram den här på gymmet när jag vet att jag ska göra det på det. Så det är ju bara en, två gånger i veckan jag har framme den när jag kör de här övningarna på det viset.
00:43:41 – Wille: Ja, det är oklart vem som kan ha användning för det här av våra lyssnare.
00:43:46 – Jacob: Jag tror det är många som kan ha användning av den. Kanske oklart vem som pallar sätta ner sig. Man måste ju ta fram de här kurvorna för sig själv också om man ska göra det på riktigt seriöst. Man får köra en 15 Adam till Failure så får man plotta upp hur sin kurva ser ut. Kör man 10 RM till fail och plotta ut hur kurvan ser ut och så kanske 5 RM till fail och plotta ut hur kurvan ser ut. Så har man ett hum hur man ligger till och sen nyttjar man ju dem. Så vet man att nu var det ungefär 5 reps och vilken hastighet var jag på då. Och man börjar jobba därifrån så att säga.
00:44:21 – Wille: Det är väldigt kul här för att jag sa ju det att man kan väldigt pålitligt uppskatta sitt 1RM. Jag kommer ihåg första gången jag använde min Beast-sensor och gjorde knäböj. Då uppskattade den mitt 1RM till 220 kilo. Så jag är väldigt stark tydligen.
00:44:36 – Jacob: Så du har alltså en Beast?
00:44:38 – Wille: Jag har tappat den nu men jag hade den förut.
00:44:40 – Jacob: Jag tappade också min som satte ut sådana här lappar överallt i stan. Med en hittelön på 400 spänn. Och det lönade sig. Det kom några skolungdomar som hade hittat den i någon buske. Den hade trillat av från min cykel. De har ingen nytta av den alls. Man måste göra inlogg till appen. Man måste veta vad det är. Så jag fick ju tillbaka den. Det blev ju dyrt. Jag tror jag hade använt den en gång nu. Så det var 300-400 spänn direkt på det här. Det var det värt.
00:45:04 – Wille: Ja, men kanske fem-sex gånger. Men jag kan ju säga att jag fick väl ut det jag ville ha av den. Jag fick testa den. Det var väl ungefär det jag skulle göra med den överlag.
00:45:13 – Jacob: Nej, men den har jag med en hel del. Den är lättare, den är smidigare att ta fram och jag gillar rappen där. Den är också framme faktiskt då och då. Även om jag inte litar riktigt mycket på siffror. Jag använder inte den som jag förklarade här med knäböjen. Den använder jag lite mer för det här. Om jag kör en militärpress så kollar jag vilken hastighet jag kan hålla där bara. Så ser jag hur snabbt kan jag få till en militärpress med 50 kilo. Bara för att ha lite skoj. Ja, det är kul.
Nyheter i Tyngres butik och avslutning
00:45:50 – Wille: Sen har vi en liten nyhet att presentera och då är det att Tyngres butik har gjorts om. Numera finns det profiler som rekommenderar produkter och därmed finns vi. Vi har samlat ihop de allra bästa produkterna som kommer garanterat öka din prestation. Så vill ni stödja det här projektet så gå in där om ni ändå tänkt köpa proteinpulver eller något annat så kan ni klicka er fram till butiken och sen profiler rekommenderar och klickar in på Tyngre träningssnack så hittar ni det som vi rekommenderar.
00:46:20 – Jacob: Och vi kan ju säga att Wille hajpade lite väl mycket här.
00:46:25 – Wille: Det är vassleprotein och hoodies.
00:46:28 – Jacob: Där det är liksom proteiner man gillar att använda proteinpulver. Det har vi ju tjatat i ända med i avsnitten här om varför och varför inte. Eller när man har poäng och sådär. Ulla Wallengren och Vilja Apro. De avsnitten är väl bäst för det. Kreatinmonedat, det gick vi igenom i vårt egna avsnitt kring cross-tillskott. Och sen är det egentligen bara lite klädesplagg och sådär. Bra strumpor.
00:46:51 – Wille: Jag ville ju, ska jag säga det att jag ville ju ha med bara BCAA. Jag hade ju tyckt att det var väldigt roligt. Bara att rekommendera det.
00:47:02 – Jacob: Men om ni ändå handlar grejer och ni brukar handla från tyngre så kan ni göra det här så får Wille ut någonting av att han flexar på lunchen då och då. Precis. Så kan ni hålla.
00:47:13 – Wille: Kan ni hålla mig i dyra amerikanska viner för någon månad framöver.
00:47:21 – Jacob: Ja men det är bra så vet ni det.
00:47:27 – Wille: Jag tror vi sätter punkt där. Jag vet inte om man kan ta in mer av vårt tjat här, men vi har ju refererat bak till avsnitten med Patrik Andersson och Håkan Andersson. De berör ju lite de här sakerna, så man kan absolut gå tillbaka och lyssna på dem om man vill ha mer kött på benen, för där pratade vi med tränare och sådär. Där kan man veta ungefär hur de applicerar de här tankarna.
00:47:48 – Jacob: Jag tror jag ska, när vi lägger upp det här på tyngre, så ska vi länka till Mladens artikel här. Det är en bra introduktion. Den publicerades i någon australiensisk tidskrift. Journal of Australian Strength and Conditioning heter den.
00:48:04 – Wille: Ja, och det är också kul för att man brukar ofta skriva vilken institution man kommer ifrån och den här irländska snubben som håller på med rugby, han kommer någonting från University of Dublin eller någonting. Bladen, han sitter ju på Hammarbys kansli i den där artikeln. Så det är skönt att han har fötterna kvar på fotbollsplanen där. Ja, som sagt, vi får nog ta och tacka för oss där och tack för att ni orkade lyssna om ni gjorde det.
00:48:32 – Jacob: Ja, ha det gott! Tja!
