Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack får Wille och Jacob Gudiol besök av Jonas Joel Christensen, landslagschef på Svenska Gymnastikförbundet och mångårig ideell tränare med bakgrund i dansk truppgymnastik. Jonas berättar om hur arbetet på förbundet, där han coachar förbundskaptener och landslagstränare, kompletteras av att han fortfarande står i hallen på fritiden. De pratar även om den starka traditionen av unga ledare inom gymnastiken och varför det kan vara värdefullt för aktiva att själva prova på tränarrollen parallellt med den egna satsningen.
Samtalet reder ut gymnastikens oväntat stora bredd och går igenom de åtta discipliner som finns inom förbundet: manlig och kvinnlig artistisk gymnastik, trampolin, rytmisk gymnastik, truppgymnastik (Team Gym), hopprep, aerobic gymnastics och tricking, samt parkour som växt explosionsartat i föreningsform. Jonas förklarar att valet av gren i ungdomen ofta styrs av slump och lokala föreningars utbud, samt hur det gamla idealet om att gymnaster måste vara korta och lätta alltmer motbevisats av dagens muskulösa och kraftfulla världselit.
Därefter dyker de ner i elitgymnasters träningsvardag. De som satsar mot toppen tränar ofta mellan 15 och 30 timmar i veckan, uppdelat på långa pass med grundlig uppvärmning, lågintensiv teknikträning med korta maximala kraftinsatser och avslutande fys. Skivstångsträning, inklusive djupa knäböj och ryck, har blivit ett vanligare komplement under de senaste fem åren, men fokus ligger på funktionell styrka och att tåla krafterna vid landningar från tre till fem meters höjd snarare än onödig muskelmassa. Jonas beskriver också hur varierande svikt i tävlingsmattor och redskap gör att gymnaster måste variera underlag och hallar inför mästerskap.
En annan central del av samtalet handlar om utbytet mellan gymnastik och CrossFit. Jonas berättar att allt fler vuxna och elitmotionärer söker sig till gymnastikföreningar för att lära sig handstående, ringar och volter, bland annat genom konceptet avancerad motorisk träning. Omvänt går många före detta gymnaster vidare till CrossFit där de drar stor nytta av sin kroppskontroll och snabba inlärning av rörelser, även om grundkondition och mjölksyretålighet traditionellt inte varit gymnastikens huvudfokus.
Utifrån lyssnarfrågor diskuterar de rörlighet och skador. Jonas slår fast att det inte finns några genvägar till extrem rörlighet utan att det handlar om många timmars aktiv och dynamisk stretch, anpassad efter hur viktig rörligheten är i respektive disciplin. När det gäller skador dominerar överbelastningsproblem i tillväxtzoner, handleder, armbågar, axlar samt broskpåbyggnad i fotleder till följd av upprepade landningar, medan traumatiska skador som korsbandsskador fortfarande förekommer särskilt på tjejsidan. Förbundet satsar nu på ökat medicinskt stöd, fystester för att upptäcka obalanser och närmare samarbete med sjukgymnaster, samtidigt som en stor utmaning är att merparten av landets närmare 16 000 ledare arbetar ideellt.
Avslutningsvis berör de de strukturella utmaningarna för svensk gymnastik. Efter gymnasiet är det svårt att kombinera 24 till 30 timmars träning i veckan med försörjning, och brist på träningshallar skapar långa köer trots cirka 250 000 medlemmar i förbundet. Samtalet rundas av med gymnastikens historia och jämställdhet, där mixedlandslaget i truppgymnastik tävlar med helt lika regler för män och kvinnor, samt förhoppningar om att bättre träningsmiljöer ska ge fler svenska OS-framgångar framöver.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och presentation av Jonas Joel Christensen
00:00:22 – Wille: Känn er varmt välkomna till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Med mig Wille och Jacob Gudiol.
00:00:28 – Jacob: God middag Wille! Jag var tvungen att titta på klockan här. Ungefär vad vi ligger till.
00:00:32 – Wille: Ja, hur är läget med dig?
00:00:33 – Jacob: Det är en väldigt bra dag idag. Ingenting och sådär. Det är väl mer att tiden rullar på när man sitter och skriver som jag gjort idag. Då vet man inte riktigt vad klockan är sedan när någon frågar en.
00:00:47 – Wille: Nej, det är skönt att höra att du är tillbaka på banan. Jag sa ju det när vi spelade in förra gången, så jag har varit lite orolig för det. Men det är skönt att höra att du jobbar igen och inte bara har en massa strul. Vi har med oss en gäst idag. Idag ska vi prata om ett ämne som jag och Jacob har väldigt lite kunskap om, i alla fall jag. Då har vi med oss en gäst. Vi ska prata om gymnastik och då har vi med oss Jonas Joel Christensen. Välkommen. Tack så mycket. Hur var mitt uttal där på namnen?
00:01:15 – Jonas: Jag tyckte det var bra. Det lät nästan danska, som jag gör er, så jag tyckte du gjorde det bra.
00:01:20 – Wille: Jag är lite nervös när man måste säga namn som man inte riktigt kan uttala. Det finns en dansk cyklist som också heter Joul, så jag känner att jag har hört det lite, så jag tänker få lite därifrån. Hur är läget med dig?
00:01:34 – Jonas: Jo tack, det är bara bra.
00:01:37 – Wille: Vi ska ju snacka om gymnastik idag, och det är ju där din bakgrund är, så du får jättegärna berätta om vem du är och vad du sysslar med.
00:01:45 – Jonas: Ja, för närvarande är jag landslagschef på Gymnastikförbundet och är ansvarig för vår landslagsverksamhet. Fem olika discipliner har vi där vi har landslag. Vi kommer in mer på det och förklarar lite mer om de olika disciplinerna och deras särart. Men min bakgrund är som många andra. tränare i Sverige, det är en ideell ledare som har varit nyfiken, ville lära sig mer och började någonstans med barnbarnsgymnastik från nio till tio år gamla inom den disciplinen som heter trupp och teamgym i Danmark. Jag har fördjupat mig mer och mer och gymnasterna blev duktigare och duktigare. Jag var i olika föreningar och flyttade lite efter det, var det fanns möjligheter. Till slut landade jag i Danska Gymnastikförbundet och sen i Sverige.
där jag har varit och är fortfarande tränare på fritiden vid sidan om mitt jobb som landslagschef. Jag har aldrig gjort annat än gymnastik i hela mitt liv. Jag är väldigt insporad men oerhört lyckligt lottad att få jobba med min passion.
00:03:04 – Jacob: Sysslar du med gymnastik själv då? Har du varit aktiv?
00:03:09 – Jonas: Ja, jag har varit aktiv.
00:03:12 – Jacob: Minen här talade kanske lite om nivån.
00:03:17 – Jonas: Man kan säga så här, det är några år sen. Jag har varit tränare längre än vad jag har varit aktiv. Jag slutade när jag var 16 år. Jag var i en liten förening ute på vischan i Danmark. Då hade de flesta andra antingen flyttat eller slutat. Då tänkte jag att nu ska jag kanske också göra det och hitta på nåt annat. Så det gjorde jag då. Sen blev jag tränare istället, vilket jag har varit sen dess. Så det har blivit lite mer än 20 år som tränare.
00:03:45 – Jacob: Du nämnde här att du flyttade runt. Flyttade du för nya tränarjobbsgymnastiken så fick jobbet anpassa sig efter det eller var det jobbet som fick dig att flytta runt och byta tränarjobb?
00:03:57 – Jonas: Det är så fruktansvärt bra betalt inom gymnastiken. Ja, det var det jag tänkte.
00:04:03 – Jacob: Det är stort om man flyttar för det ändå. Då satsar man ju.
00:04:07 – Jonas: Absolut. Jag bodde ute på en liten ort och jag flyttade efter studier för plugget framför allt. Då hade jag kontakt med föreningen som var i en lite större stad innan dess också. Då blev jag tränad ganska naturligt där när jag flyttade. Efter det har det varit så att det fanns spännande och bra förutsättningar i en annan klubb. Då pendlade man 5-6 mil för att vara och träna där istället. Så det har varit lite tillfälligheter egentligen som har gjort det under resans gång. Det har inte varit nån tydlig kajaplanering för var jag är idag. Det är lusten som har styrt.
Rollen som landslagschef, tränare och unga ledare
00:04:51 – Wille: Hur är det att vara kombinerad, både jobba på förbundet och jobba som tränare? Blir det inte väldigt mycket gymnastik då?
00:04:59 – Jonas: Det blir väldigt mycket gymnastik, men det är ändå två uppdelade roller, så det är ganska lätt att hålla det särskilt. I min vardag är det inte så mycket den direkta coachningen jag jobbar med. Det är mer coachning av våra förbundskaptener och våra landslagstränare. Men när jag står på golvet i hallen, Men med gymnasterna som jag tränar så är det väldigt mycket fokus på teknik på momenten och på vad som händer i huvudet på dem när de presterar under träningen. Så det är två olika delar som är väldigt enkelt för mig att hålla separat. Det berör samma ämne, men det är som att vara fysiskt aktiv på sitt jobb och sen gå och träna efteråt. Det är två olika delar.
00:05:45 – Wille: Kan ni komplettera varandra på nåt sätt? Jag tänker om du stöttar coacher och tränare som ditt jobb och sen jobbar du själv som coach och tränare på fritiden. Kan ni komplettera varandra på nåt sätt?
00:05:55 – Jonas: Svar ja. Det är en rolig kombination. Ja, det är jättekul. Man får hela tiden påminnelser om varför man sitter bakom skrivbordet på ett förbund och jobbar. Den insatsen man gör, den spelar roll, för man ser ju… Man ser effekten av det på träningen med gymnasterna. Så man påminns hela tiden om att det är det vi har i fokus. Det är därför vi gör vad vi gör. Det är för att de ska få så bra möjligheter som möjligt.
00:06:22 – Jacob: Jag tror det är bra att dela lite. Jag har ju kört aktivt tränare samtidigt. Dels var jag assisterande i laget där jag spelade i tre år. Sen var jag ungdomsledare i Helsingborgs IF samtidigt som jag fortfarande spelade seniorfotboll. Jag tyckte man blev bättre kanske framförallt tyvärr då som spelare. När man började träna. Det kanske varit bättre om man haft mer nytta som bra tränare nu. Man reflekterade lite mer kring varför tränarna sa som de gjorde. Man blev ju också bättre på liksom… Hur får jag ut detta till spelarna kanske? Man tittade på vad säger den här tränaren till mig? Hur agerar den? Ska jag försöka göra på samma sätt? Det kanske man gjorde lite även som aktiv när man inte var tränare. Men så fort man… har båda rollerna samtidigt, så blir man mer reflekterande, tycker jag.
00:07:10 – Jonas: Jag håller helt med. Jag har försökt i alla år, helt medvetet, att uppmuntra de jag tränar till att bli tränare parallellt med att de själva är aktiva. Det är många som tycker att det stör, för risken finns att man missar ett träningspass. Men jag tror, och min erfarenhet är att man får så mycket mer med sig just för att man blir reflekterande, som du säger. kring varför man gör som man gör. Om man missar en träning själv då och då… Det tror jag man får tillbaka tio gånger om genom att man ställer sig själv i situationen och tränar andra. Jag har alltid uppmuntrat och gör det fortfarande oavsett vilken nivå man är på att man själv bidrar till andra också som tränare. Grabbarna som jag tränar, jag tror över 50 procent av dem är tränare i samma förening eller i andra föreningar parallellt med att de satsar på att bli så bra som de kan bli.
00:08:06 – Jacob: Men det är väldigt vanligt inom gymnastiken, är det inte det? Jag är själv ungdomsledare för fyraåringar. Jag gick den här typ grundkursen de har nu. Den gick jag nu för bara en månad sedan ungefär. Och vi var 40 personer och det var väl jag och tre till som var över 30, kan man väl säga. Och de andra, det var nästan ingen som var 20 heller, liksom. Utan det var tonåringar, de andra. Och så var det liksom fyra föräldrar då.
00:08:36 – Jonas: Välkommen, måste jag säga först då.
00:08:38 – Jacob: Ja, tack. Men alltså, vi har ju hjälp av dig också. Nu är de ju jättesvåra, de springer ju bara runt i princip. Vi försöker få ordning på dem, men vi har ju ändå hjälp av en, jag tror det är en, vad kan det vara, 12-13, som är med i vår grupp redan där och liksom visar övningarna. Lite mer förebild då än vi föräldrar som inte själva kan göra det vi begär av barnen ibland. Är det nåt genomgående i gymnastiken? Det är vanligt att man är ungdomsledare redan när man är i tonåren själv, att man hjälper till?
00:09:11 – Jonas: Ja, det är väldigt vanligt. Du står inte med det egna ansvaret, som i exempelvis din grupp. En tolvåring står ju inte med ansvar själv för en grupp och ska vara ledaren, men den är med som förebild. Det är väldigt vanligt. Vi har många unga ledare och det ligger i gymnastiken att ge vidare till nästa generation. Man fostras upp med det på något sätt. Så ja, det är jättevanligt och vi har många unga ledare, absolut. Oftast sätts man i ett sammanhang där man har nån mer mogen person som du, exempelvis, att kunna luta sig mot. Så det finns en erfarenhet, kanske av föräldraskapet också att man har med små barn att göra. Där är en tolvåring inte fullärd, kan man säga.
00:09:59 – Wille: Vad är det för övningar som du inte kan göra, som fyraåringarna kan göra, Jacob?
00:10:05 – Jacob: Det är inte jag specifikt. Det är andra ledare som inte riktigt kan göra det. Kullerbyttorna och lite sådana här saker. Gå balansgångar och sådant.
00:10:16 – Wille: Ska vi gå in lite på det här med att definiera gymnastiken
Gymnastikens åtta discipliner, tricking och parkour
00:10:20 – Wille: och vad det finns för olika former där? Vi sa innan här, vi började spela in att jag visste inte till exempel att hopprep var en del inom gymnastiken. Sen visade Jacob en film som han nu har lagt upp på Facebook som var rätt spektakulär, kan man säga, med några tjejer som tävlade i hopprep. Men vad finns det som man kan tävla i inom gymnastiken?
00:10:37 – Jonas: Ja, det finns egentligen åtta olika discipliner. Åtta olika former för gymnastik. Vi har manlig artistisk gymnastik. Nu kom danskan in i det här. Manlig artistisk gymnastik som är en gymnastikdisciplin som har sex grenar bara den. Det är den ni känner igen från OS med ringar och med hopp och med räcke och barr och så. Ni känner säkert också till kvinnlig artistisk gymnastik som också syns mycket på OS. Amerikanskan Biles var det stora namnet under OS senast. Sen har vi trampolin som är en studsmatta där man hoppar upp 8-10 meter i luften och gör serier av trippla och kvadrupla volter i serie. Vi har rytmisk gymnastik som också är med på OS-programmet. En väldigt estetisk gren av gymnastiken med handredskap där man använder band där man använder bollar och kärlor.
Som är en disciplin där rörligheten har stor effekt på poängen också. Sen har vi truppgymnastik som internationellt heter Team Gym som är den största disciplinen vi har i Sverige som är tre grenar inom den som är trampett som man känner igen från skolan och ett 15 meter långt voltgolv man kör serie på. Rondad, flickis, nån dubbelvolt med skruv, landa på fötterna och en koreografi tillsammans där man är tio personer som gör samma koreografi till musik med en del akrobatiska moment. Sen har vi även hopprep som jag förstår att ni redan nu är experter på. Man både kan tävla i hastighet speed och man kan tävla i freestyle koreografier med hopprepet.
00:12:42 – Jacob: I speed, alltså är det bara liksom klocka, alltså så många hopp som möjligt på en viss tid?
00:12:46 – Jonas: Det är både så många hopp som möjligt på en viss tid i dubbelrep och det är så många trippelhopp som du kan. Så det finns bra utmaningar.
00:12:58 – Jacob: Jag vet inte, det måste ju bli tråkigt att träna på till sist. Nej, de är… Två timmar om dagen bara.
00:13:07 – Jonas: Man kan säga så här, du har kanske stor utvecklingspotential. Ja, procentuellt kan jag förbättra mig väldigt mycket. Ja, precis. Sen har vi aerobic gymnastics också, som är aerobics kan man säga. En koreografi man gör med kraftmoment. Och vi har tricking, som är den nyaste disciplinen som har kommit in. Martial arts tricking, där man gör serier av en kombination av breakdance, styrkemoment, akrobatik. Gymnastik, om man bara får en bild så tycker jag man ska googla upp det lite mer för att förstå vilken bredd det egentligen är. För det finns en gymnastikdisciplin för vem som helst.
00:13:48 – Jacob: Ni har parkour också som ligger under förbundet i alla fall. Finns det inga VM i det än, officiellt? Både tricking och parkour har…
00:13:58 – Jonas: Det har växt fram relativt nya rörelseformer. Det finns fortfarande en diskussion. Ska man tävla eller inte? Vilket perspektiv har man på det? Det finns ingen formell internationell organisation. Det finns lite olika lösa sammansatta. Därför har man inget VM exempelvis inom de disciplinerna. Man tävlar. Det är olika organisationer som kör. som kör tävlingar lite då och då. Vi har haft tävlingar i båda här i Sverige.
00:14:34 – Jacob: Ja, jag vet. De har haft här på arenan i Helsingborg.
00:14:36 – Jonas: Ja, precis.
00:14:37 – Jacob: Hur tävlar man i det? Vad är det man gör på tävlingarna?
00:14:39 – Jonas: Tricking, om vi tar den först, så är det på en plan yta där du gör en kombination av akrobatik, breakdance-moment och så battlar man två och två mot varandra.
00:14:51 – Wille: Man gör en häftig serie, den andra försöker toppa det och sen kommer den första igen.
00:14:56 – Jonas: Och så involverar man mycket publiken i det. En jury och publik oftast som värderar vad man tyckte var häftigast. Det är inget bedömningsreglemente på så sätt, det är mer vad uppskattar man.
00:15:08 – Wille: Mäta decibel eller nånting sånt där. Det är svårare.
00:15:12 – Jacob: – Men där är inget så som man har i freestylen i skidor, att man vet att vissa hopp är svårare än andra och då ger de lite mer poäng. Det är ännu mer subjektivt.
00:15:22 – Jonas: – Ja, det är mer subjektivt. Sen har man en jury. Det är lite olika som sagt från tävling till tävling, men de flesta brukar köra med en jury och välinsatta. som förstår vad som ser spektakulärt ut, men kanske är lite enklare än det som kanske inte ser fantastiskt spektakulärt ut, men är ruskigt svårt. Det mesta går att se och bedöma utifrån. Gör man fem dubbelkorkar efter varandra så brukar de flesta kunna se att det inte är så lätt. Sen har du parkouren. Då är det oftast att man bygger en bana med lite fallhöjd och så har du en viss tid på dig att antingen ta dig snabbast genom banan eller göra de mest spektakulära momenten på banan, kan man säga. Varje led. Exakt. Det har du också sett, så det kan du också.
00:16:18 – Jacob: Jag kunde alla grenarna här du tog upp. Jag visste faktiskt inte att tricking tillhörde… Annars visste jag att de här sakerna fanns. Jag ska inte säga att jag kan någonting om det. Men du är landslagschef för alla dessa grenarna då?
00:16:30 – Jonas: Vi har landslag inom fem av disciplinerna. Och det är de som är med i vårt internationella förbund. Så det är manlig artistisk gymnastik, kvinnlig artistisk gymnastik, trampolin, trupp och rytmisk. Där har vi landslag.
00:16:45 – Jacob: Rytmisk, det är den här där det är jättemånga på mattan samtidigt, eller det är trupp? Det är trupp. Ja, förlåt, rytmisk är ju med bollarna, det här.
00:16:55 – Wille: Men det kunde alla de här disciplinerna.
00:16:57 – Jacob: Det är lätt att förväxla dem, men det är väl… Det är med bollar och ringar och… Vad kallas de här repen man har? Stafettpinne med snöre på? Band. Jag vill inte vissa krafter om att det fanns. Jag klipper detta sen ändå.
00:17:16 – Wille: Vad coolt, jag visste inte alls att parkour låg under gymnastiken. Om det är någon gren som ska komma till OS så känns det som att det vore skitfett att se det. När de kutar runt i Rio på någon bana på kortast tid. Det vore hur coolt som helst.
00:17:28 – Jacob: Sen känns det som en sån sport som kan spåra. Skojar du? Det är som freestyle. Det är lite mycket allvarliga skador, kan man ju tycka. Ja, jo. Kan du tänka dig parkour, om man ska hoppa ner för grejer. De landar inte ens i snön då, utan de kan landa på ett tak.
00:17:44 – Jonas: Ditt fascinerande möte mellan de… Man skulle inte säga att det styr det och det fria men det är ändå nånstans vissa discipliner som har växt fram eller idrotter som har växt fram har regelverket blivit väldigt tydligt kring vad får du göra, vad får du inte göra. Vad ger poäng, vad ger inte poäng. Och så har du en mer fri rörelseform där man inte vill landa där. Man vill ha det fritt. Och det finns definitivt för och nackdelar med båda. Det är spännande att följa den utvecklingen och se hur de två värden utvecklas och kan lära sig av varandra.
00:18:20 – Jacob: Men är du kunnig inom alla de här grenarna då? Vi kan ju ta bort de nya då, för det är klart att det inte är lätt att vara kunnig i dem om man inte är uppväxt i det på något sätt och vis. Men du kan ändå en hel del om artistiskt, trots att du kanske fröst trupp själv då eller?
00:18:37 – Jonas: Jag har själv som tränare 20 års insyn i trupp så det är absolut där jag har min styrka. De andra disciplinerna ska jag inte låtsas ge mig på att vara expert inom. Det handlade om att lyssna på våra duktiga tränare som vi har inom respektive disciplin att lära sig. Men det finns en del gemensamt mellan alla våra discipliner som man kan förstå om man har insyn i gymnastiken. Så har du förståelse för en disciplin så kan du förstå utmaningarna i de flesta grenarna. Sen är man absolut inte nån teknisk expert inom de andra grenarna. Det är utmaningen i min roll, att lyfta fram våra experter och inte försöka säga hur det bör gå till. Det vet de bättre än jag gör.
00:19:26 – Jacob: Hur är det på
Specialisering i ungdomen och synen på kroppstyper
00:19:27 – Jacob: ungdomssidan då? Alltså man börjar liksom med gymnastik. När väljer man spår? Är det en allmän träning fram till tonåren? Eller det är säkert tidigare då. Men alltså 8-9 års åldern och sen så får man liksom… Eller är det bara liksom den klubben man är med i, de råkar föredra detta?
00:19:46 – Jonas: Alltså det är, precis som du säger, det är väldigt mycket slump. Så är det absolut. Råkar du vara född i ett område som har flera möjligheter där det finns fem, sex av disciplinerna, då kan du välja vilken du gärna vill specialisera dig i senare också. I många fall är det så att han får in en, två eller tre discipliner. Oftast är det så att du kommer in i barngrupperna. Vill du träna mer finns möjligheten att göra det i vissa discipliner. Vill du inte träna så mycket kan du göra det i andra. Det styrs väldigt mycket utifrån vad man gärna vill och hur stora utmaningar man gärna vill ha. Sen är det olika när man väljer. Det finns de som har valt redan när man är sju. Det finns de som har valt när man är 15-17. Det finns de som byter disciplin.
Från att ha varit med i landslag i en disciplin och sen i 15-16-årsåldern byter till en annan och blir framgångsrik där. Så det är svårt att säga exakt så här gör man eller så här byter man. Jag frågade faktiskt fem av våra landslagsaktiva förra helgen. Vi hade en stor utvecklingshelg för 200 ledare från hela landet. Vi saknade dig där, Jacob, dock.
00:21:03 – Jacob: Ja. Om 15 år kanske jag är behörig.
00:21:09 – Jonas: Då frågade vi dem varför det just blev den disciplinen eller just den gymnastikformen som de hade valt. För alla var det att det bara blev så. Det var inget medvetet val bakom. De tyckte bara det var så himla kul så de ville göra mer. Så på den vägen var det för dem. Så ser det nog ut för de flesta i vår verksamhet. Man väljer utifrån vad som finns och sen hittar man nånting man tycker är skoj och man vill utmanas mer inom så gör man det.
00:21:41 – Wille: Är det väldigt olika kroppstyper mellan de olika grenarna?
00:21:46 – Jonas: Både och. Det finns en förlegad syn på att du måste se ut på ett visst sätt för att lyckas inom gymnastik. Man har oftast den smala bilden av vad gymnastik är. Men även inom våra discipliner är det väldigt olika kroppstyper. Har du en disciplin där du ska rotera mycket så är det enklare att du är kort. Men det är inget som utesluter att du kan bli framgångsrik fast du är lång. Det är inte så stor skillnad ändå. Är du 1,60 eller 1,80? Antingen kan du snurra ett varv eller så kan du inte. Det kanske blir lite mer utmanande. Men det finns absolut genetik som gör att du enklare kan nå framgång inom vissa discipliner. Men det är bara en faktor av många. Så det är inte avgörande. Rakt av, om man väljer den ena eller den andra disciplinen.
00:22:47 – Wille: Men har det varit mer avgörande förut? Att man väljer kroppstyper, att man har haft ett tydligt ideal förut?
00:22:55 – Jonas: Det har funnits förut. Det har blivit ifrågasatt på många sätt och vis. Framförallt för att det har kommit en del framgångsrika aktiva som inte såg ut enligt det idealet. Det du refererar till är att om vi backar 10-12 år tillbaka så hade man en bild av de små kinesiska tjejerna. Det var så man skulle se ut om man skulle lyckas nå framgång. Så blev det en sanning att så här måste man se ut. Men som tur är har man motbevisat det ganska tydligt. Det är inte den enda vägen. De var absolut framgångsrika, men ser vi de som tar guld nu så ser de inte likadana ut. Det är jättemuskulösa tjejer som inte är små, petita, barnliknande. Det är unga tjejer, absolut. Men det är starkare och en helt annan kroppstyp än de man såg förut. Så det förändras, vilket är jättepositivt att man har förstått att det finns andra aspekter än bara genetik
00:23:58 – Wille: Jag tycker det där går igen i väldigt många idrotter. Jag tycker alltid att man på något sätt kan mäta hur pass väl en idrott mår med hur många olika typer av människor som kan tävla i det. Det känns som att är det väldigt smalt så borde det vara så att man verkligen bara rekryterar en viss typ av personer och då lämnar man förmodligen en hel del ute. Jag tycker jag kan se det inom cyklingen och inom basket och sånt där. Jag vet att det var mycket prat om det också. Kul att höra.
00:24:24 – Jacob: Om vi
Träningsmängd, periodisering och skolsamverkan
00:24:26 – Jacob: hoppar lite till själva träningen då. Hur ser det ut för en… Hur tränar en gymnast? Alltså vi tar när de börjar bli lite vuxna liksom. Vad ligger man i träningstimmar? Vad består träningen av liksom? Är det som friidrottarna som är där tre timmar och så har man klockat dem när de bara gjort något ansträngande så hade det varit en kvart. Hur fördelas det?
00:24:49 – Jonas: Det är svårt att ge ett generellt svar på det, som sagt, med bredden av vår verksamhet. Det är så olika discipliner, så olika kvaliteter som man tränar upp. Men om man ska göra ett försök på en beskrivning av det så kan man säga att våra elitaktiva ligger på en träningsmängd i snitt mellan 15 och 30 timmar i veckan. Det är ofta lite längre pass. Om man har ett teknikpass till exempel så är det oftast kanske tre timmars pass man kör där du har en uppvärmning som kanske är 30-45 minuter för att få kroppen igång ordentligt och så har du en teknikdel som är lågintensiv när den körs. Det är kortare moment av maximal kraftutveckling. Sen är det en kortare återhämtning. Det gör du kanske under en och en halv timme. Olika moment som du tränar på.
Sen brukar man avsluta de flesta passen med mer fysbetonade övningar. De flesta brukar ligga nånstans mellan fem och tio pass i veckan. mellan två och tre timmar. De som inte tränar så mycket, som ligger på 12-15 timmar då är det en del gymträning utanför. Som ett vanligt gympass. Men annars är det ungefär så en träningsvecka ser ut. Så vad ger det såklart? över säsongen också, beroende på vilken fas man är i. Är du inför ett mästerskap eller är det mer en uppbyggnadsperiod så kan du till och med anpassa träningstiden och träningsintensiteten utifrån det.
00:26:33 – Wille: Är det ganska likt en sån klassisk periodisering att man kör väldigt mycket volym när man inte är under tävlingssäsong och sen så går det mer grenspecifikt, mer intensitet ju närmare man kommer?
00:26:43 – Jonas: Ja, det beror lite på vilken av våra discipliner det gäller. Det finns allt från att man tävlar en till två gånger per år upp till att du kanske har åtta, nio tävlingsmoment under ett år. Så dina cykler blir väldigt olika beroende på disciplinens karaktäristika. Hur ofta tävlar du och när har du dina stora tävlingar?
00:27:08 – Wille: Vem är det som tävlar två gånger per år? Det känns som att det är väldigt stor press kring de tillfällena.
00:27:13 – Jonas: Exempelvis disciplinen som jag själv har tränat inom, truppgymnastiken, Som aktiv på högsta nivå så har du kanske SM som ditt största mål med klubben under våren. På hösten är det kanske ett NM eller ett EM med landslaget som är det stora målet. Så finns det i den svenska cupen också. Det finns andra tävlingar man kan addera på. Men två till tre tävlingar är normen inom den disciplinen. Okej. Jag skulle säga så här, det handlar nog mer om att… Det är inte tävlingsmomentet i sig som kanske triggar igång de flesta, vad många nog tror. Men det är, jag skulle säga den utvecklande, det måste jag säga som tränare själv, men den utvecklande och inspirerande miljön i hallen, alltså träning efter träning. Det är ju det som är drivkraften i det.
Att man sedan åker på en tävling och får ett resultat, det är en del av det. Men det är inte det som är den enda drivkraften för träningen. Det är just att det är så jäkla roligt. Det är det som gör att man engagerar sig så mycket.
00:28:21 – Wille: Det förstår jag. Man ska träna tre timmar per gång och vara uppe på över 15 timmar i veckan. Då förstår jag att man måste tycka att det är roligt.
00:28:33 – Jacob: Man skulle kunna förstå att det skulle vara kul. Springa runt och prova volter och gå på händer och sådana saker. Man tar simmaren som ligger där på en… Tusen timmar om året. Inte lika kul. Inte riktigt lika svårt att förstå och relatera till kanske. Men det är klart, alla de här cykliska löpning och cykling och så, det är ju också samma. Att man kan väl ha svårt att tre timmar om dagen alltid hela tiden. Men det finns ju en tjusning i det också tror jag. Att man stänger av och mediterande på något sätt.
00:29:06 – Wille: Men när kommer man upp i de här volymerna, om man ska vara elitsatsande, när börjar man komma upp så att man kan tävla på ett SM, VM, OS, den nivån?
00:29:17 – Jonas: Ja, vi har bara tre discipliner som är med på OS. Eller fyra, förlåt. Autistisk gymnastik, kvinnlig, manlig, rytmisk och trambolin. Så vi har fyra discipliner som har ett mål om OS-medverkan. För de som ligger i träningsmängden nånstans över 20 timmar och det gör den nog från… Det är svårt att säga generellt, men jag skulle säga från 13 år och uppåt så bör du ligga på över 20 timmar i just de disciplinerna. Och så ökar det uppåt till att när du är runt 17-18 så är du kanske på den högsta träningsdosen som ligger i Sverige nånstans mellan 24-30 timmar i veckan. Men det är en generell bild som inte går att applicera på alla. Den stämmer inte år om heller. Men det är en ungefärlig bild för att ha nånting att spegla det mot.
00:30:12 – Jacob: Hur är det med idrottsgymnasium och såna här saker för gymnaster? Finns det? Det finns… Att komma upp i de här timmarna annars är ju jättesvårt. Det borde nästan… Om man ska börja med 13 så är det ju högstadiet till och med.
00:30:24 – Jonas: Det handlar väldigt mycket om en bra dialog med skolan. Vi har vissa gymnasier med gymnastikinriktning men som förbund har vi inte gått in och skapat centrum där man flyttar ihop alla för att … Nån riksintagnings … Nej, precis. Det är fortfarande för att vår volym är ganska liten och vi tror på att ha fler hemmamiljöer, fler föreningsmiljöer. Det är det vi utvecklar i … Det är där gymnasterna utvecklas bäst. Vi har inte någon stor satsning just på riksidrottsgymnasier. Men det handlar om en bra dialog med skolan. Ska du upp i över 20 timmars träning så är det morgonpass som ska in och det är eftermiddagspass. Och så tränar du mellan 4-6 dagar i veckan för att få ihop det.
00:31:18 – Jacob: Jag tror det är därför Sverige ligger lite efter det artistiska. Att det är svårt att liksom… Det är ju också det att är man själv så krävs det ju en helt annan typ av karaktär. Alltså en personlighet att i tonåren sticka iväg och träna två timmar själv på förmiddagen. Alltså jag kan tänka mig liksom kör man… Hade man varit fem stycken som gjort det. Precis som du säger, stämningen i lokalen och så, det får man ju inte om man är där själv på förmiddagen. Det kan inte vara så många som har möjlighet att träna förmiddag i den.
00:31:49 – Jonas: Det man gör på vissa ställen är att då har man gjort samverkan till exempel med gymnasiet. Det finns, som sagt, det är inte så att vi inte har det. Men då har man gymnaster från rytmisk, från idrottsgymnastiken, eller artistisk gymnastik, och trupper samtidigt. Så man kör förmiddagspass, men då har man kanske mer fokus på på fys och grundteknik som är gemensam för allihopa. Så man gör en grupp av olika discipliner och tränar på tvärs av de vanliga disciplinerna och sen på eftermiddagen eller på kvällen så har man fokus på sin specifika teknikträning. Så man behöver inte ha att alla pass innehåller sin disciplinspecifika teknik. Det kan man variera. Har man timmarna så går det ju att stycka om det lite grann. Det är väldigt individuellt.
Det finns aktiva som föredrar att vara själva och kunna ha fokus bara på sin utveckling. Det finns de som enbart vill ha gruppens samhörighet som något av det viktigaste för motivationen. Vi har ingen ensidig typ eller inmall på hur en gymnast är. Det finns de som kan träna i princip helt själva. Det är en tränare som är där och stöttar men har fokus själv för de vet vart den är på väg och vart den vill. Och så finns det de andra som trivs absolut bättre att man har en gemenskap runt det. Och så tror jag det ser ut i många idrotter överlag om man vill träna själv eller om man vill träna i grupp. Men samhörigheten tror jag absolut är den… Det är de flesta som behöver den och som vill ha den. Det är så vi försöker skapa det också, just att det blir grupper.
Inte bara fokus på en enda, men att man är i ett sammanhang.
00:33:47 – Wille: Den här fysträningen, vad kan den bestå av? Är det bara
Fysträning, skivstång och gymnastikspecifik styrka
00:33:52 – Wille: kroppsviktsövningar eller tar man även hjälp av skivstänger och den typen av redskap?
00:33:57 – Jonas: De senaste åren har vi gått igenom samma resa som många andra idrotter. Skivstången har kommit in mer och mer. Man har sett behovet och nyttan av att komplettera den vanliga träningen med med just skivstång. Det är en del skivstångsövningar som har kommit in. Sen har vi många bra förutsättningar, framför allt i de specialhallar vi har med hjälp av redskapen. Det finns väldigt många bra kroppsövningar med kroppsvikt som vi kan göra där. Det finns redskap vi kan lyfta, så vi behöver inte alltid ha en skivstång men den delen har kommit in också. och appliceras mer och mer, skulle jag säga. Bara för de senaste fem åren har den kommit fram mer.
00:34:48 – Wille: Är det olympiska lyft och sånt för att komplettera?
00:34:51 – Jonas: Ja, det är det. Det är mycket djupa knäböj, det är ryck, det är gott och blandat men en stor del fokus på ben.
00:35:00 – Jacob: Ja, precis. Det måste vara lite tacksamt för er ändå. Gymnasterna brukar ju ha lätt att få till det. Teknikmässigt. Det är många andra sporter som skulle ha nytta av skivstången. Där man liksom inte kan… Man vet inte var man ska börja med dem. Ni hade haft nytta av skivstång, men ni kan inte göra det… Ni kan inte ens sätta på en stol korrekt på något sätt.
00:35:19 – Okänd talare: Det är inte jättevanligt.
00:35:23 – Jonas: Det är intressant för det är nånting som sjukgymnaster har påpekat ganska mycket att det är tacksamt att jobba med gymnaster för att man visar en övning en gång så är de vana att ta instruktioner så utifrån att man ser nånting en gång så kan man applicera det för att kroppen är tränad så pass bra och blicken för vad det viktiga är i övningen det går att applicera ganska snabbt. Så där tror jag gymnaster är, inte unika men de är ruskigt bra just på att göra rätt snabbt.
00:35:53 – Jacob: Jag tror det är väldigt allround. Nu när jag gick den här nybörjarkursen hade ni ju, vad är det man kallar det, grundrörelser eller grundövningar? Grundmotorik, ja. Det var liksom 12 stycken. Det är liksom även de som jag tycker tar i lite när man pratar träning, styrketräning, då brukar de liksom hamna vid sju, åttan och sånt där. Men när man tittar på indelningen så tyckte jag också liksom… Visst, man kan ju argumentera där. Rotation, det kanske inte är något annat sådär idrottsmässigt. Men annars, det är ju en bra indelning, tycker jag. Och det blir mer kanske rörelseträning än vad man har annars. När man pratar styrketräning så har man ju oftast att man ska dra och man ska pressa liksom. Det är inte… Det är väl lite mindre rörelse.
Även om det ändå är rörelse det också. Det var häftigt i gymnastiken. Jag tror också att det kan ge mycket det här. Att man blir väldigt bra på allround. Och att man fattar grejerna efter. De brukar vara väldigt duktiga på mycket annat också. Hade någon gymnast jag spelade fotboll med i skånelaget. Han kunde göra det här inkastet. Du vet när man håller bollen i händerna och så sätter man den i marken. Och så snurrar man runt så kastar han ju. Han var ju 13, 15 bast han och sånt. Han kastade från mittplan in i straffområdet. Det var en riktig spetskvalitet.
00:37:10 – Jonas: Ja, precis. Det är just det att man får den… Det är så helkroppsorienterat i sin träning. Utan en bra motorik blir du ingen duktig gymnast. Då spelar det ingen roll om du tar 200 kilo i knäböj om du inte kan röra dig utöver när du står med stången. Sorry, men du kommer inte att bli duktig. Det är väl det som jag tror är just gymnasternas styrka. Man låser inte fast sig på en specifik kapacitet eller att det är just den här ena övningen som jag måste bli stark i. Du kan ta två gånger kroppsvikt i benböj men vad säger det om din förmåga att landa i perfekt balans när du kör en trippelvolt med 2,5 skruv och kommer lite fel? Hur räddar den dig? Den kanske ser till att dina ben och dina knän håller. Men det är inte direkt överförbart till om du är bra på det eller inte.
Blir det en bra övning eller inte? Det är så många andra parametrar som spelar in där. Jag tror det är just gymnastens styrka att det är Man tränas fysiskt på så många olika sätt och man tränas mentalt på väldigt många olika sätt, så man kan applicera sitt kunnande på många andra områden också. Både träningsmässigt, andra idrotter och andra delar i livet egentligen.
00:38:36 – Wille: Den här muskelvolymen som man får, kommer det av de gymnastikspecifika övningarna eller är det någon typ av fåfänga och skivstång som man får det av?
00:38:50 – Jonas: Fåfänga? Absolut inte. Om det är nånting som inte är kul för en gymnast så är det att ha onödig muskelmassa när man ska landa och komma ner från 3-5 meters höjd. Det som inte är funktionellt, det är i vägen. Det ökar egentligen bara din skaderisk. Det kommer väldigt mycket av den grenspecifika träningen. Det ligger en stor mängd i det. Om du tänker på till exempel manlig artistisk gymnastik och ringarna. Du får per automatik en extrem överkroppsstyrka genom att göra de kraftmoment som du tränar på i ringarna.
00:39:31 – Jacob: Men kör de ändå… Särskilt ringarna tycker jag är tungt muskulärt också. Men de kan liksom ändå lägga till styrketräning sidan om. Absolut. De gör det också. Man kan ju tänka sig de som hoppar, truppgymnastiken, mattan och det här. De skulle säkert få stor nytta av att stärka upp benen ännu mer. Men även ringarna gör det.
00:39:56 – Jonas: Ja, sen är det en kombination av att öka volymen men även att att se till att träna prehabövningar för att du ska kunna orka med det. För det är klart det sliter. Om du senare i din karriär väljer att specialisera dig mer mot en eller ett fåtal av de sex disciplinerna som killarna har då finns risken definitivt för en överansträngning om du tränar så ensidigt. Därför lägger de på ganska mycket annan träning också. För det är hela kroppen som måste vara… måste vara preppad för inte bara bål eller bara axlar och överarmar. Det är hela kroppen som behövs. Både för de statiska och dynamiska styrkemomenten i ringarna men även för avhoppen som man kör. Du kommer fortfarande ur en dubbelrotation med ganska mycket kraft som ska landas i perfekt balans.
Det går inte att bara ha överkropp och skippa leg day. Då kommer du inte att stå där till slut och prestera bra.
00:41:01 – Wille: Har ni någon form av minimikrav att man ska kunna klara… Jag tänker på styrkegrejer, att du ska klara det här när ni väljer vem som ska ingå i en trupp.
00:41:14 – Jonas: Det är det här man kan säga, gymnastiken är inte världens mest beforskade område. Vi har kollat runt lite och vi försöker själva och ge en rekommendation kring minimikrav som borde vara rimliga att kunna klara för att kunna vara med. Men samtidigt är det så individuellt så det är svårt att säga att du måste kunna ta så här mycket för att du ska kunna få vara med. Det finns ju de som motbevisar det här gång på gång, att de inte har de… De når inte upp i de världarna rent styrkemässigt men likförbaskat är de duktigare än någon annan. Vi försöker att man har förståelse för den atletiska kroppen och helhetssynen kring det. Har de brist nånstans så finns risken att det påverkar andra delar av kroppen. Du kanske inte märker det just i det momentet du tränar men om du kommer ut fel av en volt kanske det är just där och då att belastningen blir för stor.
Så vi jobbar en del med fystester både inom landslaget och i föreningarna, absolut. Men det är mer som en motivator och en form för indikation av vart jag är på väg. Var jag är just nu, har jag obalans i kroppen om jag kör enbensknäböj på vänster med extra vikt och jag kan köra 10 stycken och jag kan köra 30 på höger, oj, men då är det kanske någon Någonting jag behöver vara uppmärksam på innan jag belastar för fullt på de tekniska bitarna.
00:42:48 – Jacob: Det är jättebra att ha också ifall man råkar ut för skada sådär så är det alltid bra att veta var man var. Samma sak om man haft någon typ av uppehåll eller vad som helst. Man kan känna sig redo men så märker man att det fattas 30% där fortfarande. Att man ändå är medveten, att man kanske balanserar träningsmängden eller sådana saker.
00:43:06 – Jonas: Ja, precis. Vi är fortfarande där den största delen av våra ledare är ideella ledare i många discipliner som är utbildade lite på helger och vad man har för intresse själv inom fysträning till exempel. Det är inte högskoleutbildade fysexperter som står i alla hallar runt om i hela landet. Men man gör så bra man kan utifrån de förutsättningar man har och försöker preppa gymnasterna bäst möjligt. Men vi är inget vetenskapligt förbund men vi försöker ta till oss och utveckla oss hela tiden. Vi har en väldigt stor utbildningsverksamhet där vi försöker sprida både best practice och numera försöker lyfta in evidensbaserat… Hur ska vi jobba smart, inte bara vad vi själva tror och tycker är smart?
00:44:01 – Jacob: Är det någon tanke när de kör styrketräningen där, eller om man säger någon grund där också, att de oftast tar tunga vikter och försöker öka maxstyrkan? Eller är det mer att man, som du sa, att man kan göra det som ett skadeförebyggande, att man liksom arbetar igenom muskeln lite mer. Att det inte är så stort fokus på att verkligen bli starkare. Utan att man tar någotsånär samma vikt och så kör man sina repetitioner för att jobba igenom musklerna.
00:44:28 – Jonas: Det beror helt på när i säsongen det är. Allt från att du kör en traditionell periodisering där du bygger lite mer kapacitet och omvandlar till lite mer spänst. och snabbhet. Det beror på när. Det finns absolut fortfarande för de flesta ett syfte i att öka volymen. Absolut. Sen kommer det in i vardagen och helheten. Vad hinner man med? Vad är möjligt att genomföra? Utöver att öka sin maxkapacitet och minska sin skadefrekvens så är det rörlighetsaspekt som också ska in i det hela. Den tekniska träningen som också tar tid. En del av det är implementerat. Kör man sina… Jag ska referera till truppgymnastiken. Kör du en serie på tumblinggolvet där du kör en rondad flickis och sen en dubbelsträckvolt med trippelskruv och landar den på…
Det låter jobbigt. Du gör det inte genom att bara slappna av. Så mycket kan jag avslöja.
00:45:38 – Wille: Jag har försökt det, men det funkar inte så bra. Vi ställer oss här och ramlar.
00:45:46 – Jonas: Det blir en extrem kraftpåverkan just i de momenten när det stämmer, framför allt i landningen. Så det är en styrketräning bara det. Så man får en del genom… Man kan säga genom det sättet idrotten ser ut på.
00:46:06 – Jacob: Ja, det är ju klart. Gymnasterna
Varierande svikt i redskap och tävlingsförberedelser
00:46:09 – Jacob: var ju starka och faktiskt ganska muskulösa även för 10-15 år sedan. Om du säger att styrketräning kom in mer specifikt på senare tid. Det var ju liksom inga små spetor förr heller. Det är ju mycket moment i det. Det blir ett snedspår här, men här på mattan du nämnde här. Jag tänkte på det när jag var på den här utbildningen. Vi fick gå in i en sån här stor sal med de här såna här… Vad kallar de det? Hav, du vet, som man kan hoppa i och såna här saker. Men här är de i alla fall den här mattan. Så tänkte jag liksom direkt att… Är det så standardiserat som med styrketräning? Att nästan alla har det likt och stänger så att det blir samma svikt överallt? Eller är det olika tillverkade med lite olika svikt beroende på var man tävlar? Man klarar sin trippelvolt på träningen alltid och så kommer man och så är det ett golv med lite sämre svikt och så blir det pannkaka på tävlingen.
00:47:00 – Jonas: Man kan säga så här. Du är ju redan expert nu. Du förstår utmaningen. Det är det här som är… Jag är bra på att hitta dem. Det finns olika leverantörer av redskap inom de olika gymnastikformerna och de är lite olika. Det gör att du kan träna hemma i en miljö med en påverkan. Sen när du åker till tävlingen så ligger det en annan leverantör eller en annan hårdhet på det. Plötsligt måste allt det du har tränat in och du har fått att stämma exakt ner i minsta detalj där du har en perfekt tajming på hur det ska kännas det måste du applicera om. för nu är golvet plötsligt lite långsammare. Det här voltgolvet är lite långsammare. Du står lite längre. Din kroppsposition förändras lite grann. Det måste du ta höjd för. Det måste du göra inom tiden av så här.
Då måste du kunna applicera om det för annars landar du på magen. Det är inte så kul. Det är en utmaning. Gymnaster kan inte bara träna på ett sätt i en miljö. Man måste vara förberedd för olika omständigheter. Annars blir tävlingsprestationen inte bra. Man kan inte göra allt hemma i gymmet och tro att nu kan jag det här så går man ut och gör samma sak någon annanstans. Det är skillnaden. Det kan vara så frustrerande för gymnaster och tränare att man tycker att allt stämmer ju. Och så kommer man någonstans där förutsättningarna inte är fullt ut som man hade hoppats på eller inte påminner helt som det man hade hemma, så stämmer det inte.
00:48:36 – Jacob: Försöker man inte variera det här på träningen då också lite? Jag tänker att man skulle ju kunna… Fint väder kanske, man kan gå ut på gräsmattan lite sådär. Men har man kanske olika mattor? Eller att man… Jag vet inte, att man lägger på någon liten matta ovanpå den mattan man har. Sådana här saker. Det känns som att man måste försöka hitta på variationer där så att folk vänjer sig och anpassar sig.
00:49:00 – Jonas: Alltså varför tog ni en mail? Du kunde ju ha svarat på alla frågor här. Jag svarade ju inte på det och hittade på idéer. Men det är precis som man gör. Att man anpassar sig ifrån. Det är att man tränar hemma. När man tränar under en uppbyggnadsfas och en lite mer specialiseringsfas. så tränar du oftast till väldigt mjuka landningar. Ju närmare man kommer på tävling så börjar man variera landningsmattan. Man lägger in en matta i den mjuka så den blir lite hårdare och så påminner det till slut om det man får på tävling. Vi gör även så att inför en tävling så kanske vi åker till nån annan träningshall för att genomföra vårt program som vi har tänkt det, i den hallen. Så det blir en annan miljö, men det blir fortfarande inom ramen för en träning.
Så vi förbereder oss lite bättre för steget som kommer på tävlingen sen så man inte blir överraskad. Så det är små moment som påverkar, ibland mer eller mindre men man försöker göra variationen även där.
00:50:03 – Jacob: Får man reda på lite i förväg vad det är för matta man ska tävla på? Så man kan i alla fall försöka hitta en liknande matta någonstans?
00:50:11 – Jonas: Det gör man. Det beror på tävlingsnivå. Pratar vi på VM eller på OS-nivå så vet man oftast minst fyra år i förväg vilka redskap det är. Minst två år. Så man har möjligheten att applicera det. Ska man köpa in nya redskap så köper man kanske samma. för att få de optimala förutsättningarna för det. Sen är det alltid skillnad på begagnat material och nytt. Ju mer du använder det, ju mindre spänst blir det.
00:50:39 – Wille: Det här påminner lite om… Både när du pratar om hur
CrossFit, vuxengymnastik och kondition
00:50:43 – Wille: gymnasterna blir förberedda på fysiska utmaningar, men också hur det kan skilja sig väldigt mycket från det man tränar i och det man ska tävla på. Det påminner väldigt mycket om crossfiten. Där pratar man om att man ska bli ultimattränad och man ska klara av allt som slängs på en. Skivstångsträning har ju fått väldigt mycket uppsving och kanske en del av det beror på crossfiten. Men hur har ni märkt av inom gymnastiken? Det är ganska garanterat.
00:51:12 – Jacob: Du kan ge dem cred för det.
00:51:16 – Wille: Jag har tappat spåret. Men crossfitgymnastik, vad har du att säga om det?
00:51:20 – Jonas: Det kändes som att frågan blev lite annorlunda här. Ja, men det är ingen fara. Ja, men alltså, vad har jag att säga om det?
00:51:30 – Jacob: Det kan ju tänka mig att spontant tänker jag att det kan bli lite annorlunda, för crossfit är ju framförallt någonting som har lockat vuxna. Alltså det är där det har växt och liksom tyngdlyftning har ju fått ett uppsving i att där kommer liksom vuxna som ändå vill vara med och tävla, som vill vara med i klubben och såhär. Det är ju inga tyngdlyftare som egentligen har skördat medaljer i något VM, EM och såhär eller liksom ens kommer. På damsidan har det i och för sig varit några som har kommit in och gjort jättebra ifrån sig på tyngdlyftningstävlingar men Kommer det liksom folk via CrossFit till gymnastiken? Alltså även trots att de kanske börjar CrossFit när de är tonåren i alla fall eller äldre.
00:52:07 – Jonas: Jag skulle säga så här, det kommer många vuxna och det har vi märkt de senaste åren. Det kommer jättemånga vuxna som gärna vill lära sig gymnastik i vuxen åldern. Vi startade ett träningskoncept för ett par år sedan som heter avancerad motorisk träning som just är en kombination av Vissa crossfit-övningar, en del god hederlig gymnastikstyrka och akrobatiska moment på olika nivåer så man kan gå in på den nivån man är redo för. Så intresset för att… Intresset för att träna varierat, att träna brett och att utvecklas motoriskt, det märker vi av i stor grad. Det är mycket vuxna, jag skulle kalla det elitmotionärer, som söker mer utmaningar. När man har nått en viss nivå med sin fysiska kapacitet så börjar man inse vad man kan göra annars.
Och så vill man gärna lära, kanske går man till CrossFit och utmanar sig mer där och sen ser man, oj, vem kan det här med ringar? Och det kan gymnaster. Oj, wow, det där skulle jag kunna vilja testa också. Eller jag skulle vilja stå på händer eller jag skulle kunna göra en salto. Det märker vi mer och mer. En del av vår förening har varit jättebra på att ta emot och starta upp grupper för vuxna. Det är just det man kan lära sig. För utmaningen i det är att se en vuxen grupp träna. Det är som att se… Nu ska jag akta tungan här. Det är som att se glädjen i en barngrupp. Det är som att se dina fyraåringar, Jacob, när de går in i hallen och får möjligheten att plötsligt wow, allt det här och jag kan testa, jag kan prova. Det går inte alltid som man har tänkt men det är inte det som är målet från början.
Eller inte när man varit där ett par gånger i alla fall. Det roliga är att utmana sig själv och det kan man göra i de minsta momenten. Att försöka lära sig stå på händer, det kan ta tid men det är roligt på vägen fram. Ibland frustrerande, ibland oerhört kul.
00:54:04 – Jacob: Det är kul med redskapen. Jag är ju den ledaren som är först. Jag har ju ett lite lyxigt jobb. Jag har ganska fria tider. Jag brukar hämta dottern tidigt på dagis och så kör vi ut. Så är vi där nästan en timme innan gymnastiken börjar. Du får hinneställa för din skull. Ja, precis. Jag får ju lägga ut själva banan de ska göra, men sen efter det så brukar jag ju… Hon sitter med telefonen där och Jacob ler.
00:54:25 – Wille: Ja, precis.
00:54:25 – Jacob: Jag ger henne paddan och spelar. Tittar på Barnkanalen. Nej, men jag brukar ju ta ner ringarna lite sånt där också och liksom försöka… Jag kan ju inte nånting. Jag har ju en dålig axel och en dålig handled, så det blir inte mycket mer än att bara hänga i dem. Men det är skoj. Det är det. Men du tror inte ni får liksom en boost in här nu då om fem år när alla de här crossfitarna får barn och tänker de ska inte vara så handikappade som jag var när jag började som vuxen utan in med dem direkt?
00:54:50 – Jonas: Det tror jag. Det måste jag ärligt säga. Det säger jag inte för nu är jag i gymnastikförbundet men det tror jag ärligt. Jag tror att Förståelsen för gymnastiken och de grundmotoriska grunderna som gymnastiken står för tror jag är väldigt tydlig för alla som har försökt vända upp och ner på sig själv. Då förstår man att det inte alltid är världens enklaste övning men får man en bra start, får man in en bra tränad bred bas från början då är du home safe resten av livet. Då kommer du kunna ge dig på vilken idrott som helst. Du kommer känna dig trygg i det för du vet hur din kropp reagerar.
00:55:29 – Jacob: Ja, man stöter ju på gamla vänner ibland som liksom, eller som har varit gymnaster som fortfarande då klarar av att stå på händerna. Så liksom, nu har jag inte gjort det på tre år. Så har de två öl i sig, så fixar de det ändå. Då blir man ju lite sur på dem.
00:55:42 – Wille: Men jag tänkte på tvärtom då. Märker du av många? Jag vet att det är så inom eliten inom crossfit att det är väldigt många gymnaster som tar sig till crossfiten och gör väldigt bra ifrån sig. Dels för att gymnastiken i sig är en stor del inom crossfit, men sen förmodligen, som du säger, så fattar de rörelserna. De kan lära sig tyngdlyftningen ganska bra även fast de inte hållit på med det länge. Men är det någonting ni ser i Sverige, att det finns folk som rör sig åt det hållet?
00:56:07 – Jonas: Absolut. Det är många tidiga gymnaster som när de har slutat med gymnastiken så försöker de hitta någonstans. Det har vi från många av de som har slutat. De försöker hitta samma sammanhang, något som påminner om den träningen de hade förut och de har jättesvårt att att hitta det. Det är ingenting annat som påminner om det fullt ut, men i CrossFit så är det många som har hittat det. Just både gemenskapen, fysträningen, att du kan väva ihop vissa akrobatiska moment också med just fysträningen. Så det blir den naturliga övergången. Efter det att man har varit aktiv både på elit och breddnivå så kan det bli ett sätt att gå vidare efter gymnastiken.
00:56:50 – Wille: Hur går det med deras kondition då?
00:56:54 – Jonas: Känslig punkt här.
00:56:56 – Wille: Jag tänkte det.
00:56:58 – Jonas: Det är en av de bitarna som gymnastiken traditionellt sett inte har fokuserat så mycket på. Det är en av de kapaciterande som i prestationssyfte inte har störst inflytande. Sen har vi börjat lyfta vikten av det i relation till återhämtningsförmåga. Att kunna träna så pass mycket som man gärna vill. Att grundkonditionen behöver öka för en del för att det inte ska bli helt snett. Men det är inte det gymnastiken har störst fokus på. Men det är också kul att man sen slutar gymnastiken och så finns det områden kvar att utveckla.
00:57:38 – Wille: Det kan man ju lugnt säga. Lite mjölksyretålighet på det där så.
Tonårsutmaningar, parkourboom och hallbrist
00:57:45 – Jacob: Men varför tror du att det är så här att gymnastiken är ju… Man börjar ju tidigt. Det var väl egentligen den enda sporten min dotter kunde börja på som treåring. Men det är ju väldigt många som slutar redan i mitten på tonåren, slutet på tonåren. Är det för att man på något sätt börjar stagnera där och det kanske inte är så mycket tävlingsmoment och det är svårt att gå vidare om man inte ska satsa jättemycket? Eller tror du bara det är att det traditionellt var så att man var som bäst som gymnast när man var väldigt ung? Och att de som inte var bra då liksom… Då slutar man på grund av det. Tror du att man börjar se att folk håller på med gymnastiken längre och längre nuförtiden? Alltså även på motionärsnivå då?
00:58:32 – Jonas: Man kan säga att gymnastiken är en av de få stora idrotter som går emot alla trender. Alla de stora förbunden, de tio största, har upplevt en nedgång i antalet aktiva och antalet deltagartillfällen. Vi går precis motsatt. Vi går fram. Vi blir fler. Vi blir fler som håller på längre. Totalt sett växer vi. Vi bryter trenden. Det har absolut funnits och det finns fortfarande att man börjar gymnastik tidigt. Man kommer in i en barngrupp som din dotter som fyraåring. Sen är det många som slutar efter fyra-fem år och går över till nåt annat eller nån som håller på längre upp till tonåren. Sen väljer man att sluta. Det är krävande. Tonåren är en av de faserna där vi ska bli bättre på att stötta de aktiva gymnasterna. Man vill vara kvar längre, för det är en period av utmaningar.
Absolut. Det är lätt att mäta sin framgång i gymnastik genom vilka övningar man kör. Det är enkelt att säga om man kör enkelvolt, dubbelvolt eller trippelvolt. Det kanske är svårare i… Ta fotboll som ett exempel. Det kanske är svårare att säga det. Hur mycket bättre har din perception blivit? Hur mycket bättre har din passningsförmåga blivit? Det kanske är svårare att mäta rakt av. Men i gymnastiken är det inbakat i själva utförandet. Att man ser som aktiv om man går framåt eller inte. Där har vi en utmaning att lyfta in andra former för utmaningar under den perioden. För där kommer man kanske inte att ha en spikrak kurva uppåt, just svårighetsmässigt eller övningsmässigt.
01:00:21 – Jacob: Det måste vara svårt när det kommer till tillväxtspurten. Det känns som att man borde bli sämre där ett tag.
01:00:28 – Jonas: Det gör man.
01:00:29 – Jacob: Trött i vanda kan jag tänka mig att det inte är så skoj just då. Man känner att man blir sämre.
01:00:34 – Jonas: Precis. Alla dina koordinativa förmågor när du som kille plötsligt har dina armar blivit 20 cm längre. Hur ska allt funka? Det är en utmaning. Vi har många föreningar som har en stor barnverksamhet och sen har man egentligen ingen struktur för nästa steg. För man har tänkt sig att vi är en barngymnastikförening och när man når nio, tio års ålder är det ganska naturligt att man på den orten går vidare till fotboll, handboll eller innebandy. Man ser det inte som ett problem egentligen och det behöver det inte heller vara att man börjar med gymnastiken och går vidare. Det vi gärna vill är ju att alla som gärna vill fortsätta ska ha den möjligheten. Där är det delvis upp till oss och våra föreningar att erbjuda det. Men vi står tyvärr också i den sitsen att vi har kö till vår verksamhet i nästan varenda stad och vi har ingenstans där vi kan utöka med fler grupper för vi har inga hallar där man kan träna.
Så vi har flera tusen barn som står i kö för att komma in i verksamheten och där gymnastikföreningarna inte själva kan lösa det. Där är man helt beroende av av kommunalpolitikers välvilja att se över hur vi kan tillhandahålla fler träningstimmar för annars får man inte den start på livet som vi tycker alla ska erbjudas.
01:02:05 – Jacob: Men det finns liksom inget, om man tar parkouren då som liksom kan köra lite var som helst och även trycking. Det är liksom inte så att man funderar på att starta utomhusgrupper med någon anpassad gymnastik. Det blir kanske inte vintertid i Sverige då, men att man ändå har det lite mer öppet. Det finns ju en hel del vinteridrottare fortfarande som bara kanske kör vinteridrottare som skulle kunna tycka det var kul tre månader på sommaren och sådär.
01:02:34 – Jonas: Det finns absolut. Tar vi just parkour som ett exempel… För ungefär fem, sex år sen inledde vi ett projekt på förbundet för att se om Gymnastikförbundet kunde vara en bra part för de aktiva inom parkour. Där vi skulle kunna erbjuda vad man gärna ville ha. Det gick från att vi hade tre föreningar som bedrev parkourverksamhet till att det nu är över 150. på så pass kort tid och det är mer än 10 000 aktiva inom föreningarna i Parkour Tricking. Det var ett exempel på vad vi såg att här fanns det en liten barriär för att kunna komma igång och erbjuda verksamhet för de som gärna ville. För en stor del av den träningen bedrivs och ska bedrivas utomhus framför allt på sommaren i stadsmiljö eller där man inte är i behov av exakt samma utrustning, men kan träna på andra sätt.
01:03:32 – Jacob: Det känns ju som en sport att det är väldigt bra att den blir föreningsledd. För annars är det väl lätt att man youtubar och så ska man ut och prova det själv direkt. Man inser inte förkraven, att jag behöver den här rörligheten eller jag behöver kunna hoppa så här högt innan jag försöker hoppa så högt med volt och så vidare.
01:03:49 – Jonas: Absolut, så är det nog med alla discipliner, inte bara gymnastiken med alla idrotter. Man ser oftast det häftiga, det svåraste men det är inte många som lägger ut det som en väg ut till det häftiga. Alltså lägger man ut det, det är det mest töntiga man har gjort någonsin. Men det är en lång process, absolut. Lärdomen där var styr inte för mycket men guida gärna. Det tror jag egentligen är en lärdom som alla som håller på med idrott ska ta till sig oavsett om man håller på med högsta internationella världseliten eller man håller på med det en gång i veckan för att man tycker det är kul. Guida gärna, facilitera gärna men styr inte för mycket.
Lyssnarfrågor om rörlighet och stretching
01:04:44 – Wille: Ska vi gå in på några av de frågorna vi har fått eller? Den absolut mest förekommande frågan här, det är om rörligheten. Det är naturligtvis en stor del av gymnastiken och en av frågorna är ju kanske, är det liksom bara medfött eller har ni någon sån här hemlig metod för att injicera ni relaxin eller vad gör ni för någonting för att folk ska bli så rörliga?
01:05:05 – Jacob: Vad gör ni med de som kommer till er vuxengymnastik, kan vi säga? Vi har en hemlig modell.
01:05:12 – Jonas: Nej, jag skulle säga att det finns ju ingen Det finns inget short cut. Det är det som alla ska förstå. Det är samma med styrketräningen. Det finns inte heller den här… Ät den här pillen så är du fantastisk om en vecka. Det är många timmars jobb med aktiv stretch, dynamisk stretch som gör det. Det är ingen… I'm sorry, det finns ingen enkel väg fram där. Det är att höja.
01:05:45 – Jacob: Hur brukar man lägga in det i träningen då? Är det en del av teknikmomenten eller sparar man det till senare delar? Även om man skulle vara mer human och bara träna en timme. Öppnar man upp med lite rörlighet ändå och sen gör övningarna eller är det mer att man lägger det i slutet? Eller är det liksom alltid inbakat när man ska få till de här grundrörelserna?
01:06:09 – Jonas: Här skulle jag vilja ge dig ett enkelt, tydligt svar och säga att så här är det. Men sanningen är att det beror på. Det är inte många som kör töjning som början på ett pass. Det handlar mer om dynamisk stretch för att komma igång. men man töjer inte ut sig helt. Det lägger man oftast antingen i slutet av träningspasset eller har det som ett eget pass i samband med ett gympass till exempel, ett styrkepass. Att man ser till att göra en bra rörlighetsträning. Sen varierar det också för vissa vårddiscipliner är rörligheten inte jätteviktig och i andra är den jätteviktig. Ju mer viktig den är… För slutprestationen och den potentiella poängen, ju större vikt lägger man på det. För vår rytmiska gymnastik är det en väldigt viktig del av träningen.
Av egentligen alla passen. Och för truppgymnastiken eller hopprep som är ett exempel då har det mindre vikt. Då blir det ett sekundärt fokus kontra de andra bitarna man tränar på. Det finns ingen enkel väg till rörlighet, annat än att man måste göra det, man måste gilla och utmana sig själv.
01:07:29 – Wille: Den mest återkommande frågan är om skadorna. Många frågar vilken
Vanliga skador, överbelastning och prehab
01:07:34 – Wille: som är den vanligaste skadan, men jag gissar att det beror väldigt mycket på vem man är och vad man håller på med inom gymnastiken. Finns det någon skada som är väldigt återkommande, som kanske är karriärsavgörande, till exempel som korsbandsskador inom fotboll eller något liknande?
01:07:49 – Jonas: Ja, precis som du säger, det beror på vilken disciplin vi pratar om. Det finns absolut problematik kring korsbandsskador. På tjejsidan har vi det i flera discipliner. Det är där vi inte heller är unika. Den ligger i princip i alla bollsporter på tjejsidan där man började med knäkontrollappen. Så det finns utmaningar där. Annars har vi fötter i och med att vi har ganska många landningar. Landar man lite underroterat så trycks fotleden ganska kraftfullt ihop. Man brådskar fram till det till sist. Ja, precis. Den leder oftast till minskad rörlighet i fotleden. Den är tyvärr ganska vanlig. Ligger man på sin högsta nivå så belastar man kroppen. Det ska man vara medveten om. Sen en liten broskpåbyggnad i foten är kanske inte världens värsta skada.
Men det är klart att det påverkar. Det är ingenting som man…
01:08:51 – Jacob: Det påverkar framför allt när man är aktiv. Det börjar göra ont till sist. Även om man landar korrekt kan det göra ont lite i foten. Precis. Det är klart att det inte är kul att springa runt.
01:09:01 – Jonas: Men sen beror det på. Vissa discipliner belastar… Knä, fötter mer. Andra belastar axlar och armbågar mer. Så det är olika. Vi har absolut utmaningar med att aktiva är skadade. Framför allt de som tränar mycket. Det är en av de bitar vi ser över nu med en riktad satsning för att kunna vara ett bättre stöd inom det området. Alla som håller på med idrott vet att det värsta som finns är när man blir skadad. Man tappar… Man tappar sin utveckling, man tappar sitt sammanhang och man tappar framför allt möjligheten att göra det man älskar. Därför ska skadorna minimeras. Det är inget snack om det.
01:09:45 – Wille: Men har du någon koll på, man kan ju dela upp skadorna i traumatiska skador och kanske lite mer överbelastningsskador. Fick jag gissa så skulle jag säga att ni har mer överbelastningsskador. Men vet du om det ser likadant ut som till exempel styrkelyft eller tyngdlyftning eller har ni mer som fotbollen där det är traumatiska skador med rupturer och den typen av saker?
01:10:06 – Jonas: Nej, det är nog överbelastning som är utmaningen. Det är tillväxtzoner i tonåren, till exempel, som är frangida som gör att vi har en utmaning med bland annat handled och armbågar. Det är överbelastning i vissa discipliner kring axlar. De traumatiska, som tur är, har lyckligtvis gått ner. Man upplever inte så många traumatiska skador längre. Det händer fortfarande att nån får en korsbandsskada. Det ska inte sticka under stol med, det händer. Men det har blivit mindre än förut. Det finns en större medvetenhet kring att tävla på rätt nivå. eller vara väl förberedd för det man ska gå in och göra och inte ta chanser och försöka jaga den här lilla extra tiondelspoängen för att man förstår konsekvenserna av det. Okej, men om det blir en skada, vad kan det då betyda?
Vad tappar man då? Det finns förslitningsskador och överbelastningsskador i alla våra discipliner, absolut. Det gör det. Det ska vi jobba för att minska.
01:11:16 – Wille: Har ni haft nån kontakt med knäkontrollprojektet?
01:11:19 – Jonas: Inte just det, men vi håller just nu på. Vi började i september. I höstas anställde vi en projektledare just för att jobba med ökat medicinskt stöd i relation till både våra landslag och våra föreningar. Vi jobbar tillsammans bland annat med försäkringsbolag för att se om vi kan göra en bättre försäkring om det händer och hur kan vi tillsammans göra ett bättre proaktivt arbete förebyggande för att inte komma dit. Just knä-appen vet jag faktiskt inte om det är så många inom gymnastiken som använder sig av. För lätt.
01:11:53 – Wille: Ja, och inte anpassningsbart direkt heller.
01:11:56 – Jonas: Nej, den har liksom inte den belastningen fullt ut. Många av de övningar som finns med, alltså kontrollövningarna, balansövningarna, de har vi med i vår vanliga träning och de har vi med i vår uppvärmning.
01:12:10 – Jacob: Men jag tror enbensladdningar och så, det är ingenting man… Det är liksom inte med i gymnastiken annars väl? På det viset. Men det kanske hade varit bra att ha med som en… Alltså enklare EMB. Man landar ju snett och då blir det ett ben som tar jättestor belastning den första tiondelen då kanske. Är det något man försöker jobba med också då som uppvärmning och sådär?
01:12:33 – Jonas: Det är det. Det som vi också försöker göra det är när man går in för en tävlingsperiod där man går från de mjukare landningarna till de lite hårdare. så preppar man på små övningar där du hoppar ner från en bänk kör ett kvarts varv, vrider, landar på ett ben hittar kontrollen, du kan köra halvskruvar, du kan köra från olika höjder. Du kan köra hopp från obalans till obalans just för att förbereda dig neuromuskulärt. Man är preppad för nästa steg man går på. Ju mer av det här vi kan nå ut med till alla våra ledare, desto bättre. Men precis som jag sa från början Den största delen av vår ledarkår är föräldrar. Det är vissa tidiga gymnaster som går några helgutbildningar och fördjupar sig lite mer med egenintresse. Men de är inte högskoleutbildade i hela landet.
Det blir fler och fler anställda tränare med utbildning med tränarprogrammet som bakgrund. Men de flesta av… Vi har nästan 16 000 ledare. De är ideella, utbildade med några helgkurser. Så vi försöker, kan man säga, att höja kvaliteten på alla sätt och vis. Men det är ingen lätt väg framåt. Nej, det är verkligen inte lätt.
01:13:53 – Jacob: Jag jobbar ju i Helsingborgs IF, skulle vara en sån här utbildning, eller hjälpa ungdomsledarna egentligen med uppvärmning och lite fys och så här efter, från 13 till 15 års ålder ungefär. Jobbade på ett år, det gick ganska, det var en ledare där som liksom, han tog inte till sig någonting. Så det blev inget gjort med det laget liksom. Och det var ju också en sån grej bara, nähä. Skit i det då. De är ju inte ideella i HIF, men deras ersättning är ju, timlönen är ju jätte, jätte, jättedålig. Alltså de lägger ju 15-20 timmar i veckan där på kvällar och långa, liksom kunde åka upp till Motala på en helg med 13-åringar eller 14-åringar för att spela match och sådär. Men det gick ju bra med de tre andra grupperna. Men sen kom ju nästa år och då var det två av de andra ledarna som slutade.
Och så kom det in två nya ledare. Så liksom börja om på noll igen. Precis. Antingen så fick jag göra samma sak varje år och då kom vi ingenstans. Eller så fick jag liksom bara försöka det jag jobbade med i ett halvår med den förra ledaren. Så försökte jag liksom trycka på den på en månad och sen så… Men nu går vi vidare. Det blir svårt till sist att komma nånstans i längden.
01:14:55 – Jonas: Ja, precis. Vi försöker också se hur vi kan stötta på bästa möjliga sätt i det stora hela. Är du uppe på elitnivå… Tränaren ska absolut ha en förståelse för anatomi och fysiologi men det är ingen sjukgymnast. Men det ska kopplas in. Då måste vi ha expertkunskapen. Vi kan inte förvänta oss att en ideell ledare är expert inom fysträning, mental träning behandlingar och teknik. Vi måste ha en förståelse för helheten. använder de resurser som finns runtom bättre. Där är just samverkan med sjukgymnaster en nyckel där man får sjukgymnaster som har en förståelse för gymnastikens särart också. Man kombinerar det, så man får både den gymnastikspecifika träningen en fysträning som är anpassad för det och man får ett prehab och behandlingsstöd som har insyn och förståelse för just gymnastiken, den grenen man håller på med.
01:16:01 – Jacob: Det borde finnas ganska många gamla gymnaster. Jag vet bara i mina kurser var det tre stycken. Jag hade också en jävla massa där. De har skador. Ja, men det är ju det liksom. De som har skadat sig i tonåren vill bli sjukgymnaster sen när de slutar gymnasiet. Vi hade faktiskt en fråga till här. Du sa att det var ledare som var lite anställda som går och tränar på. Är det de större föreningarna som tar in den som är ansvarig för hela utbildningen neråt i den föreningen?
01:16:31 – Jonas: Ja, utbildningsmässigt så har Gymnastikförbundet 70 olika utbildningar. Så en gymnastikledare som är på högsta nationella nivå har gått kanske 10. helgutbildningar med teknik, fysik och mental träning. Så man har fått ett smakprov av allt. Men de föreningarna anställer ganska ofta en chefstränare som har som uppdrag att delvis vara tränare men även att stötta tränarna i föreningen. Så det handlar om en kunskapshöjning även där med utgångspunkt i just den föreningens förutsättningar.
01:17:11 – Jacob: Finns det gymnaster
Ekonomi för elitgymnaster och hallfrågan
01:17:12 – Jacob: som kan leva på gymnastiken? Med SOK-stöd och sådana här saker? Hur är det för de här gymnasterna som lämnar gymnasiet? Som ska börja jobba och försörja sig själva lite och så ska de lägga ner de här 20-30 timmarna. Hur löser man det?
01:17:31 – Jonas: På god danska skulle jag säga att det är pissvårt. Det är skånska.
01:17:37 – Jacob: Det säger vi här nere med.
01:17:40 – Jonas: Nej, det är en jätteutmaning. Framför allt jobbar vi för att det får ta tid att nå toppen. Vi vill gärna att gymnasterna är kvar längre, man förlänger karriären. Men då står vi också med samma utmaning som väldigt många andra idrotter har just efter gymnasiet. Det går inte ihop. Ekvationen funkar inte. Säg att du tränar mellan 24-30 timmar i veckan. Du kanske har flyttat hemifrån för att på den nivån vill du ta dig till en träningsmiljö som är mer optimal för dig. Du har en hyreskostnad, du ska försöka klämma in ett studiejobb eller förlåt, antingen ett jobb där du kan träna några timmar mitt på dagen eller du ska plugga, men kan bara plugga 25 eller 50 procent. Då har du inte råd med vardagen. Det är en jätteutmaning för gymnasterna.
Vi har i princip en idag som har valt att säga att jag vill träna och ingenting annat som är med i SOKs Topp och talangprogram. som sen väljer att säga att de här åren får kosta lite och försöker få det att hänga ihop så man inte behöver jobba eller plugga samtidigt. Men annars är det inget glamoröst yrke med multimiljonkontrakt som gymnast. Det är att skrapa ihop till vardagen och få den att funka.
01:19:02 – Wille: Ni får sälja ut er själva lite mer till crossfiten. Det känns som att ni kan tjäna en jäkla massa pengar där.
01:19:07 – Jacob: Ja, håll i workshops där. Lär er Elsit eller arbeta med ringarna. Ni ska inte bjuda på det. Tack för tipset.
01:19:15 – Jonas: Det är flera föreningar som har påbörjat det. Just för att det finns en sån kompetens. Har du varit tränare i 20 år inom exempelvis manlig artistisk gymnastik så kan du nånting om ringar. Är du ideell ledare ska du ta in nån extra utöver det och lägga fler timmar. Det kan bli en svårighet. Man ser att fler föreningar börjar anställa. Som en del av det så kan vi förhoppningsvis öppna upp fler grupper. Så tanken är jättebra.
01:19:46 – Jacob: Med tyngdlyftningen är det ju så att det är många från CrossFit som kommer till tyngdlyftningen. Föreningen där jag är med, på tävlingar är det nästan fifty-fifty. Vilka som kom från CrossFit och vilka som körde tyngdlyftning direkt eller som kom dit som halvpensionärer som jag. Men där är det ju ändå så att det är ganska vanligt att det är någon av de duktigare rent ledarmässigt från tyngdlyftningsklubben som kanske ett par gånger om året är runt på CrossFit-klubbarna i närheten. Och får ganska bra betalt för en och en halv dags workshop. Det är ju de här personerna som inte… Jag orkar inte bli medlem där borta också och gå dit och bada och nöta på det här. Men det hade varit kul att ha träningsläger en helg. Och där tror jag också gymnasterna, jag vet inte, det är möjligt att det är redan gymnaster som går runt och gör det här jobbet.
Men där är ju också någonting som man, om man vill satsa som gymnast så tror jag nog man hade kunnat skrapa ihop en 10 000 på en helg.
01:20:45 – Jonas: Utmaningen här har lämnats. Kontakta gärna din lokala gymnastikförening. Det finns kompetens. Gymnastikföreningarna… Vi lever inte i en kommersiell värld. Vi är inte vana att ta betalt för kunskapen. Det är väl det som är… Man behöver se över den delen också för att kunna möjliggöra det man gärna vill. Som sagt, kunskapen finns och det är duktiga ledare, det vill jag understryka. Nu har jag sagt flera gånger att de är ideella, de har utbildat några helger men det är duktiga ledare som har gjort det här i många år. Så det finns definitivt en kompetens och jag ska gärna uppmuntra alla våra gymnastikföreningar att öppna upp och bjuda in till crossfit camps för att lära sig mer om de akrobatiska delarna.
01:21:34 – Wille: Ni måste inse er YouTube-potential också. För jag menar, bara det lilla sättet ni har med hopprepen… Instagram också, det är nästan bättre Instagram.
01:21:41 – Jacob: 30 sekunder, 10 voltar. Ja, absolut.
01:21:43 – Wille: Men bara på något sätt måste man väl kunna få in lite stålar därifrån också, tänker jag.
01:21:47 – Jonas: Jag gillar att ni vill ha in pengar till oss. Det är mer sånt.
01:21:51 – Wille: Jag tänkte också på det här med att barnen ska börja tidigt och att de får en så bred repertoar av rörelser, rörelseförmåga och motorisk förmåga. Gabriel Wikström borde ni väl kunna få lite pengar också, som en del av hans åtgärdspaket. Ja precis, han vill ha ett paket, han vill inte ha.
01:22:08 – Jonas: Vi hade med honom bland annat inom våra föreningar som bedriver träning framförallt med parkour och trucking. Så han har varit ute och kikat in där också. Men som sagt, vi måste få… Vi är beroende av att regeringen tycker att det vi gör är rätt och man vill satsa på det. Sen är vi jättemycket beroende av lokalpolitiker. För utan flera hallar står vi där med världens bästa produkt men ingenstans att leverera det. Det är fruktansvärt frustrerande att veta om det, men det tas inte emot. Alla tycker det är bra, men det görs ingenting. Det är kanske även för landslagets perspektiv den största utmaningen för alla de duktiga, potentiella gymnaster som inte blir gymnaster.
01:22:57 – Jacob: Jag tror att tappar bredden och då blir det en dålig spets.
01:23:00 – Jonas: Ja, precis. Vi tappar många som skulle vilja hålla på och som skulle kunna ge möjlighet för fler tränare att engagera sig. Det skulle ge möjlighet för fler kvar i tonåren till slut. Det kanske är fler kvar som antingen vill satsa mot en elitkarriär eller fortfarande vill vara aktiva inom gymnastiken eller andra delar.
01:23:18 – Jacob: Jag tycker det borde ju också hindra folk i utvecklingen på vägen dit. Tänk om man är åtta år och vill hålla på med gymnastik tre dagar i veckan och så har föreningen bara två tider. Man bromsas redan där. Man har inte den träningsmängden som man skulle behöva ha i sig då när träningen ska stegras till. Alltså när man ska öka på det då runt mellersta tonåren och sånt. Än bara vid tre pass i veckan så kan man inte gå upp till 20 timmar. Då är man ju körd på det viset också. Och då tar det längre tid. Ja, precis.
01:23:52 – Jonas: Den absolut största delen av våra aktiva tränar gymnastik för att det är kul och de tränar gymnastik för att man vill göra det några gånger i veckan. Vår elitverksamhet är den minsta delen av vår verksamhet. Vi har 250 000 medlemmar ungefär och av dem är 30-40 000 tävlingsaktiva. Och av dem är den yttersta eliten kanske nere på några hundra. Det är en liten nischad del av det. De flesta tränar för att de vill träna några gånger i veckan. Men precis som du säger, det finns en del som kanske vill gå från en till två gånger eller från två till tre. Men om föreningen ska erbjuda det så måste de kasta ut någon annan. För det finns de tillämpningar som finns.
01:24:36 – Jacob: Skillnad i förutsättningar mellan killar
Jämställdhet, gymnastikens historia och OS-framtid
01:24:38 – Jacob: och tjejer? Är det något sånt? Fysiskt, antar jag att de menar då?
01:24:44 – Jonas: Fysiskt är killar och tjejer lite olika. Nej, men det är väl… Man kan säga vad en… Jag skulle egentligen jämföra det med eller kommentera det utifrån vad ett mixedlandslag i truppgymnastiken, som precis var nominerade på Idrottsgalan, som är en hundra procent… jämställd, jämlik idrott. Det är exakt samma reglemente som gäller för killar och tjejer. Det finns ingen skillnad där. På så sätt kan man säga att det spelar ingen roll om du är kille eller tjej. Du tävlar tillsammans och du har samma regler som gäller för alla. Det tror jag är relativt unikt för många idrotter. Sen har vi vår medlemsstatistik om man ser på den så ligger vi nånstans med 75 % tjejer och 25 % killar. Så vi är fler tjejer än killar i nästan alla våra discipliner.
Kollar man historiskt på det, om jag ska vara tråkig och gå tillbaka i tiden Går du tillbaka till förra 50-talet så var gymnastiken en väldigt mansdominerad och killdominerad idrott. Det handlade om att förbereda dig för kamp om vi går ännu längre tillbaka, 1700-1800. Det var killar som höll på med gymnastik och kvinnor var knappt välkomna. Sen började husmodergymnastiken. som gjorde att det svängde över och blev mer tjejer än killar inom gymnastiken. Nu är vi nånstans där. Det börjar komma in fler och fler killar igen. Vi har gått från 80 procent tjejer till 75 procent tjejer. Inte för att vi har tappat tjejerna, men för att det har kommit fler killar. Mitt perspektiv är att gymnastiken inte borde tilltala det ena könet mer än det andra.
Det finns utmaningar på riktigt för alla, oavsett vad man… vad man drivs och motiveras av och gärna vill träna. Man kan vara graciös, man kan vara kraftfull man kan göra enkla saker, man kan göra svåra saker. Det är inte könsbaserat egentligen. Jag vet inte om det var ett svar på frågan egentligen.
01:26:59 – Wille: En svårställd fråga, men det är alltid coolt det här när man kan tävla på lika villkor, eller vad man ska säga. Att det inte finns den här barriären, att det är regelskillnader och sådana här saker. Jag tycker alltid att det är… Eller ganska ofta är det väldigt omotiverade skillnader mellan kvinnor och män.
01:27:15 – Jacob: Ja, vissa av de reglerna känns mest bara för att det var någon man som var rädd att kvinnorna skulle bli jämnbra. Precis. Det är ingenting du tycker vi har missat, Jonas, som du skulle vilja slänga ur dig här?
01:27:29 – Jonas: Nej, vi hann få med gymnastikens historia här. Det känns som att vi har grävt ner ett par hundra år tillbaka. Nej, men det är klart att jag blev en ambassadör för gymnastiken men jag menar verkligen uppriktigt att det finns utmaningar för alla. Den grunden som vi kan erbjuda, den tror jag att… alla skulle älska. Den här skräckbilden man har av gymnastik i skolan, åh vad hemskt, man satte upp en hög Hästar skulle man hoppa över och man kunde bara misslyckas och det gick ju inte och nej, gymnastik är hemskt. Så ser det inte ut i våra föreningar. Den verksamhet vi bedriver är anpassad utifrån barnets möjligheter och barnets nivå. Så i de flesta fallen är gymnastiken kul och den är utvecklande. Får vi möjligheterna för att Inte bara träna i samma lokaler som det var på 50-talet, men att de fräschas upp och det kommer moderna redskap.
Då kommer alla se det och förstå det. Så kommer även vi att nå framgång som man blir stolt över som svensk. Att se att vi är med på OS och vi är med och fajtas, för det kan vi. Vi har duktiga gymnaster, vi har duktiga tränare. Jag tror även i artistisk att vi skulle kunna hävda oss med lite bättre… Vi har en Jonna Adlerteg som tränar nu också. Hon var med på OS i London. Tyvärr missade hon OS i Rio, men där var Emma Larsson med. Jonna har tagit ungdoms-OS-brons och hon har tagit EM-silver. World Cup-guld. Hon är där. Hon är på absolut högsta världsnivå. Så det finns. Vi har möjligheten för det i andra discipliner också. Så jag hoppas att om vi blickar fyra år framåt på OS i Tokyo så hoppas jag att vi ser Sverige med i flera gymnastikgrenar och att man verkligen lägger märke till det också.
Och sen att vi kan få möjligheten att jobba så att det inte bara blir ett enstaka tillfälle men att det blir kontinuerligt. Att man är med på högsta nivå också. För det finns ingenting som säger att vi inte skulle kunna vara det.
01:29:40 – Wille: Det är coolt. Väldigt stort tack för att du tog dig tid. Det är alltid väldigt roligt att höra om sådana idrotter som man vet lite om. Ingenting om. Precis. Lite sa jag och var ödmjuk.
01:29:52 – Jonas: Ni kunde både hoppa rep och barngrupper. Ni kunde allt.
01:29:56 – Jacob: Ja, precis. Vi hade ju en mängd crossfit-frågor och hur man blir bra på ringar och sådär. Vi får väl se om du kan tipsa oss om någon som är jättebra eller om vi kan ta tillbaka dig på det. För det är jag också intresserad av. Ja, jag förstår.
01:30:12 – Wille: Vi kunde imponera där på badkaret.
01:30:14 – Jacob: Jag har hängt ringar i min dotters tak i sovrummet där ute. Det är bara att träna på. Ja, jag är på dem lika mycket som henne.
01:30:23 – Wille: Ja, det är lysande. Som sagt, väldigt kul att du ville vara med.
01:30:27 – Jonas: Tack så mycket. Ha det gött. Detsamma. Hej.
