Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Stellan Kjellander, tidigare tyngdlyftare och släggkastare på elitnivå som idag arbetar på heltid som fystränare vid Malmö idrottsakademi (MIA). Stellan berättar om sin egen idrottsbakgrund där han växte upp i en tyngdlyftningsfamilj, tävlade på hög nivå som ungdom och junior och därefter sadlade om till släggkastning där han bland annat representerade Sverige i Finnkampen.
Samtalet går vidare till hur arbetet på Malmö idrottsakademi fungerar, där kommunen stöttar ett femtiotal elitaktiva inom framför allt individuella idrotter efter gymnasietiden. Stellan beskriver hur idrottare från vitt skilda grenar som badminton, simhopp, fäktning, thaiboxning och friidrott kan träna basstyrka, gymnastik och snabbhet tillsammans, samtidigt som den grenspecifika träningen hålls isär.
En stor del av avsnittet kretsar kring de fyra kastgrenarna inom friidrott – kula, diskus, spjut och slägga – och vilka fysiska egenskaper och antropometriska förutsättningar som krävs i respektive gren. Stellan förklarar varför vingspannet är helt avgörande i diskus, hur kortare kastare kan kompensera med lägre tyngdpunkt och snabbare rotation i slägga, samt varför spjutkastning sliter så hårt på kroppen att man bara kan kasta ett par gånger i veckan.
Vidare diskuteras hur stark en kastare egentligen behöver bli och hur kontakttiden med redskapet avgör hur stor nytta idrottaren har av ren maxstyrka jämfört med explosivitet. Stellan delar även med sig av sina erfarenheter av isokinetisk och excentrisk styrketräning i maskin, där han bland annat sett tydliga förbättringar i sprintsnabbhet trots att styrketräningen utförts med kontrollerad, låg hastighet genom hela rörelsebanan.
Avslutningsvis går Jacob, Wille och Stellan igenom ett konkret exempel på hur en träningsvecka ser ut för en elitsatsande släggkastare med upp till åtta kastpass och fem styrkepass i veckan. De diskuterar valet av övningar, varför olympiska lyft ibland plockas bort under tävlingssäsongen för att spara på nervsystemet, hur man arbetar med vågperiodisering och rörlighet, samt bjuder på anekdoter om fystester med bänkpressprofilen Jonny Wahlqvist och riskerna med att rakt av kopiera andras träningsprogram.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och presentation av Stellan Kjellander
00:00:23 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:31 – Jacob: Hej, hej Wille!
00:00:32 – Wille: Hej! Det där var det tröttaste introt någonsin för övrigt.
00:00:36 – Jacob: Ja, jag har tränat hårt idag alltså.
00:00:39 – Wille: Jag gillar att du tolkar det som att det var du som var den trötta här. Jag syftade mest på mig själv där egentligen. Men absolut, då är vi ett gäng tröttmössor här idag och det är kanon.
00:00:50 – Jacob: Nej, men jag mår matt, alltså.
00:00:52 – Wille: Ja, det är bra. Det är bra. Du ligger ner också, det ser jag. Det är kanon. Men lyckligtvis är vi inte ensamma här idag, utan vi har med oss Stellan Kjölander. Välkommen.
00:01:01 – Stellan: Tack ska ni ha.
00:01:02 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:03 – Stellan: Ja, det är väldigt fint, faktiskt. Det ska bli kul att medverka i programmet. En stor ära.
00:01:08 – Wille: Ja, men vad roligt att höra. Du sitter inte och är trött där, hoppas jag?
00:01:11 – Stellan: Nejdå. Hon brukar alltid ställa frågan om jag sover när man ringer upp mig, men det gör jag oftast inte. Det var dialekt som gjorde det, Stellan.
00:01:20 – Wille: Så kan det vara. Alright, jag tänker för de som inte känner till dig så ska du få presentera dig själv, din bakgrund, atletiskt och sådär, så att man lär känna dig.
00:01:30 – Stellan: Ja, Stellan Kjellander heter jag. Jag har hållit på med diverse idrotter men började med tyngdlyftning ganska tidigt. För att sedan gå över till friidrotts, läggkastning och sedan vandrar man vidare som tränare inom den. Men även kom in som fystränare för diverse klubbar. Nu jobbar jag egentligen heltid på ett jobb som heter Malmö idrottsakademi där jag hjälper elitaktiva att bli så bra som möjligt i sin idrott.
00:01:58 – Wille: Hur kom ni in på tyngdlyftningen då till att börja med?
00:02:00 – Stellan: Tyngdlyftningen föddes nästan i lokalen. Min far har varit ordförande i en tyngdlyftningsklubb i 50 år. Så det var rätt svårt att undvika att bli tyngdlyftare även om jag inte ville. Jag började som simmare, brottare, fotbollsspelare och tennisspelare. Men det var handbollen. tyngdlyftningen som man kom in på. Jag kände rätt, eller det gick rätt hyfsat i handbollen men efter man var på någon skåneuppföljning och kände att jag var inte ens bäst i Skåne i min egen ålder så var det dags att satsa på tyngdlyftningen. Men han som var bäst var faktiskt Mattias Andersson som nu stått 20 år i landslaget. Det var kanske inte rätt val ändå, men jag ångrar ingenting i alla fall.
00:02:43 – Wille: Men hur länge höll du på med det? Var det liksom att du tävlade på seniornivå där i tyngdlyftningen?
00:02:49 – Stellan: Jag började vid som 13-14-åring och sen lusläste man alla sådana här steg-två-steg-tre-pärmar som brorsan gick liksom. Mötte även den här Jim Gyllenhammar, förbundskaptenen. Jag höll på till 18-19, sen fick jag så ont i axeln liksom. Då var det dags att lägga av egentligen. Men jag hade äran redan då, och farsan var domare också, då åkte jag med det här seniorlandslaget redan när jag var 14 år. Så då fick man träffa de här legenderna Bergström, Lindsjö, Lindqvist och Richard Nilsson. Även de här internationella legenderna som Alexejev på 70-talet och Naim Sulmanoglu som kanske är den största genom tiderna. Även om han är 1,53 lång. Så man har alltid haft tur att kunna lära från de bästa. Det är kanske så man skapat de bästa kunskaperna.
Men jag har även dragit på mig ganska många olika skador. Så därför är jag ganska noga med hållning, stabilitet, rörlighet och excentrisk styrka i mina program nu för tiden.
00:03:52 – Wille: Hur kommer det sig att du drar på dig skador då? Hade du riskfyllda beteenden eller?
00:03:56 – Stellan: Nja, jag vet inte riktigt. Den här rörligheten var väl inte den som stod högst på agendan. Utan det var kanske styrkan istället för allting annat man borde ha gjort. Så då fick man börja som släggkastare istället och då började jag sent. Det var egentligen diskuskastare som ville ha hjälp med styngdlyftning, så det var så man kom in på den. Så det blev något junior-SM-guld där. Det blev SM-silver som bäst i någon landskamp, men jag kan inte påstå att jag var någon större atlet ändå. Hur långt kom du då med släggan? Jag gjorde runt 67 meter och skulle kanske kasta 10 meter till först så jag skulle kunna ta någon internationell medalj. Men jag fick göra den här Finnkampen 2004 när vi hade precis tagit tre OS-guld. Så det var en skön upplevelse faktiskt.
– Med ett bra gäng då i alla fall. – Ja, det var ganska hyfsade atleter på den tiden.
00:04:51 – Wille: – Hur står sig Sverige rent internationellt i de här kastgrenarna då?
00:04:57 – Stellan: Ståhl? Vi har ju en fixstjärna Ståhl, men han lyckas inte riktigt prestera när det gällde som mest på OS. Nej, det var synd.
00:05:04 – Jacob: Kom två veckor senare.
00:05:05 – Stellan: Han kommer göra det förr eller senare. Vi hade ju även Axel Herrstedt som blev OS-tia i diskus faktiskt, som är med här på jobbet också. Men ja, vi har många duktiga kastare, men kanske inte Riktigt värst är lite ännu i alla fall, men vi har många på gång faktiskt.
00:05:27 – Wille: Hur kom det sig att du inte nådde hela vägen dit? Var det att du själv inte var redo att satsa på det, eller organisationen?
00:05:34 – Stellan: Jag vet inte vad jag ska skylla på, men det var nog största mitt eget fel liksom. Framförallt tror jag man måste börja tidigare än vad man är 19 år om man ska bli riktig världsnivå alltså i slägga. Det funkar inte riktigt. Även om jag har haft bra förutsättningar liksom. Var det ojämnt tekniskt då eller? Själv tyckte man att man var ju tekniskt perfekt men när man tittade när vi öppnade så såg det väl ingen vidare ut egentligen. Ja, det känner man igen.
00:06:06 – Wille: Men hade du mycket nytta av tyngdlyftningen eller är det mera långsam styrka eller så som man tränar där?
00:06:14 – Stellan: Nej, absolut är det en central roll liksom. Olympisk lyftning i alla idrotter tycker jag, men framförallt i släggkastning. Det är mycket maxstyrka. Det är klart jag hade nytta av att kunna nå bra resultat direkt. Men det var alla de här gamla knäna och axlarna som inte riktigt ville. Så det var väl nog största anledningen. Och sen tog man på sig, jag var rätt intresserad av träning egentligen, eller av att träna andra. Redan då 2001, då var jag inte så gammal tyckte jag. 23 år. Då frågade jag Magne Bergvall om jag ville ta över styrketräningen för Klüfs grupp. Som tur var så var hon ganska ung så jag hann inte förstöra henne i alla fall. Men man har hela tiden varit tränare samtidigt som man varit aktiv. Så egentligen är jag ju matte och idrottslärare, så jag har jobbat med det i tio år kan man säga.
Så det är egentligen bara de sista två-tre åren som jag har kunnat ägna mer tid kring det här med fysträning och kastträning.
00:07:15 – Wille: Vad är det som driver där? Är det det här att lära ut, eller är det typ att se progressionen? Vad är det som lockar det här med träningen, så att säga?
00:07:26 – Stellan: Det var väl att man själv la av, man kände att man inte riktigt hade tiden att satsa själv. Det var någon som ringde och ville ha hjälp med träning och det var från lite olika stans. Sen har jag jobbat på ett idrottsgymnasium så dels har man träffat hockeyspelare som sen fick tag i hockeytränare där som drog in en fysträning i hockeyn. Sen var det fotbollen med LDB som senare blev Rosengård. Det har även varit någon crossfit där som jag har hjälpt via mitt jobb egentligen från gymnasielärare. Men sen är det ju släggkastningen som klappar varmast om hjärtat liksom.
00:08:12 – Jacob: Men numera,
Arbetet som fystränare på Malmö idrottsakademi
00:08:13 – Jacob: du har ju en ganska god tjänst där. Vi kan kanske komma in lite på det också där. De har ju en bra satsning i Malmö. Kan väl vara bra för alla andra i andra städer för att höra hur städer borde göra på något sätt och vis.
00:08:26 – Stellan: Ja, faktiskt. Det är ju Malmö stad som står för för de största pengarna. Vi har startat upp någon form av kompetenscenter där 50 idrottsstipendiater kan ta hjälp av min kompetens kring fysträning. De kan få hjälp med en dietist, en idrottspsykolog, karriär och yrkesvägledning. Det finns en hel arsenal som de kan tillgå för att kunna bli så bra som möjligt i sin idrott. Och det är efter gymnasietiden då som de får vara? För de var där tidigare också? Ja, vi har ju nära samarbete till och med både med idrottshögstadiet och idrottsgymnasiet. Men det här är till efter gymnasiet, precis. Att man får ansöka varje år och så tar vi då in 50 stycken.
00:09:15 – Jacob: Så det är liksom man får, även om man är intagen så får man ansöka om varje år så man inte liksom har gått och glidit ett år då? Ja. Utan det är de 50 bästa i staden då?
00:09:24 – Stellan: Ja, det kan man säga. Så antingen måste man bo i staden eller så måste man tävla för en Malmöförening.
00:09:32 – Jacob: Ja, det är häftigt det där. För det är ju ett jätteproblem annars. Särskilt i de här idrotterna när man inte blir proffs på att man kan leva på det. Det är väl fotboll och hockey som kan köra sitt race lite överallt. Men annars är det ju oftast när man slutar gymnasiet där så blir det ett jättevägskäl. Det är svårt för många att träna vidare på ett bra sätt och fortsätta få bra hjälp också.
00:09:51 – Stellan: Ja, helt klart. Så det är därför vi vänder oss och hjälper de här individuella idrotterna. Vi har inga hockey och fotbollsspelare längre. Vi gör däremot tester på dem, hjälper dem med tester på så sätt istället. – Jobbar ni mycket med överidrotten, eller är det väldigt individuellt vilken hjälp man får hos er?
00:10:13 – Wille: – Jag vet inte riktigt om du hänger med på frågan. Jag tänker på, oftast finns det ju väldigt mycket erfarenhet man kan dela med sig över i idrotterna, men det kommer ju ändå ner till att man måste träna väldigt specifikt för det man ska hålla på med. Men har ni mycket utbyte, de aktiva sinsemellan och sådär?
00:10:32 – Stellan: Ja, faktiskt ändå. Vi har lite, de aktiva själva får hålla lite föreläsningar och lära av varandra, men vi har även gemensamma träningspass. Dels rena styrkepass liksom så då får man den här ensamma fäktaren eller ensamma simhopparen chansen att träna med andra liksom och utvecklas och se kanske någon som är starkare och får motivation på det sättet. Vi har även, vi kör ja, gymnastikpass kan man säga och annat smidighetspass och även rent snabbhetspass där vi springer i, ja, springer i trappor och liknande. Så vi har, vi tränar tillsammans en hel del. Så absolut. Det mesta finns ju, Man ska ju träna specifikt såklart. Man ska träna det man ska bli bra på. Men det finns mycket man kan göra tillsammans. Styrkan är till stor del rätt lik.
Alla behöver basstyrka. Problemet idag är att för många kör för specifikt och då går de sönder.
00:11:29 – Jacob: Ja precis och så ger de sig liksom. Alltså på något sätt är det ju också, det specifika ska ju vara när man tränar själva idrotten. Alltså man lämnar ju idrotten för en orsak också. Det finns ju en orsak till att man går in på gymmet och det är ju framförallt andra saker än att det ska vara specifikt ens idrott. Utan det är andra mål och då är det väl det man ska prioritera högst där inne. Ja absolut. Tycker jag. Men vad har ni för idrottare nu då på MIA? Eller vilka är det, du kan väl ta lite mer, du kan väl ta lite allmänt vad det är för idrottare sen kanske lite mer vilka du hjälper främst? Ja alltså jag har ett par badmintonspelare jag hjälper varje vecka.
00:12:04 – Stellan: Jag har en squashspelare, jag har en tennisspelare, jag har en fäktare, jag har… Två simmare, jag har någon simhoppare, jag har någon ridsport, så det är en salig blandning. En konståkerska, ett gäng thaiboxare, två goalballspelare och två släggkastare som jag då… Jag tränar väldigt mycket utanför jobbet också.
00:12:28 – Jacob: – Det är bara dagtidsjobb du har där måste jag säga? – Ja, det är väldigt tacksamt.
00:12:34 – Stellan: Det är 8-16.30 och oftast kan de flesta träna under de här tiderna. Jag är inte helproffs, men de har oftast några luckor. – Tycker du att det är svårt att jobba med så pass olika idrotter? Ja, svårt och svårt. Det kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte om jag kan hjälpa dem absolut bäst. Det kanske funnits någon som varit ännu bättre att hjälpa dem. Men det är stimulerande och utvecklande på något sätt. Man får läsa sig in och sätta sig in i alla idrotter. Det är mycket gemensamma faktorer tycker jag.
00:13:11 – Wille: Men blir det liksom en tydlig gränsdragning i hur man ser var ditt ansvar tar slut när det gäller dem? För att jag tänker att det blir ju ändå såhär, om man tänker ridsport och sådana där grejer, det blir ju saker där du kanske inte känner dig helt hemma. Men blir det ändå en gränsdragning att det där kan du ta med din ordinarie tränare eller liknande?
00:13:30 – Stellan: Ja, man försöker ha ett bra och nära samarbete med deras individuella tränare. Men i många fall, tyvärr, så har de knappt några tränare. Det finns många individuella idrottare som inte… Då får man ett ganska stort ansvar, på gott och ont. Man hade ju hoppats att de hade haft någon tränare som hade hjälpt dem varje dag.
00:13:51 – Wille: Om vi ska gå in på
Fysiska krav och talang i olika kastgrenar
00:13:53 – Wille: de här släggkastarna då? Jag var lite nyfiken på det här när man identifierar vem som skulle kunna bli bra på slägga eller på någon annan kastidrott. Vad är det man letar efter hos en ung person som man tänker att det här är rätt egenskaper eller så?
00:14:10 – Stellan: Vi kollar lite på de olika kastgrenarna så är vi glada att det kommer dit någon överhuvudtaget och vill hålla på med kast. Alla är talanger. Vi kan vinna JSM imorgon. Vi har haft väldigt tur kan man säga ändå de sista 4-5 åren. Oerhört stora och bra talanger i Malmö. Vissa hjälper jag, vissa hjälper min kollega, vissa är uppe hos Västen i Helsingborg. Men en kulstötare, det finns lite olika tekniker. Det finns en glidstil och det finns en rotationsstil. Ska du ha en glidstil så måste du vara ganska lång. Du måste vara enormt explosiv. Du måste kanske bänka sina 220-250 kilo. Du kanske måste böja 300 kilo. Men det är även en enklare teknik för det är därför mångkamparna använder den. Men om du inte har den här norma styrkan så är det väldigt tufft.
Sen finns det nya stilar som rotationsstil som har blivit mer populär. Då kan man vara lite kortare och kompaktare. Men det finns även undantag där som Cantwell som är 1,99 lång. Men det är som sagt svår teknik och osäkrare. Det är därför inte mångkampare använder den. Man behöver den här stora massan för att stå emot kulan så där kan den vara lite rundare runt magen. Även om det är enorma atleter. Tittar man på spjut så är det kanske mer en löpgren. Vi kastare vill tunga kast, tunga kast tycker jag är lite löpgren. Den är oerhört slitsamt. Du kan bara träna två pass i veckan rent spjut. Du ska accelerera spjutet så oerhört fort. Har man inte den naturliga kastarmen så har man inte en chans. Så det kan man bara kasta någon sten eller boll så kan man avgöra ganska fort om den har någon talangproblem.
Bra spjutkastare. Du måste vara extremt rörlig i axlar och sådana saker också.
00:16:14 – Jacob: Ja, annars gör det ju ont direkt.
00:16:15 – Stellan: Ja, det är inte skönt. Det gör bara ont när man tänker på det. De behöver vara lite mer starka i överkroppen. Pullover och sådana övningar, till exempel. Tittar man på diskus, det är kanske mer den här grekiska gudakroppen. Det ska vara lång, breda axlar. Framförallt vingspannet. Han var inte över två meter i vingspann, så du kommer antagligen inte bli en världskastare.
00:16:39 – Wille: Ja, det är så pass viktigt där.
00:16:41 – Jacob: Det blir en jätteskillnad i hastigheterna på vinkelhastigheten då ju. Ja enormt.
00:16:48 – Stellan: Så, 2,08 kanske har de. Ståhl skulle jag tippa är uppe på 2,20, så han är bra ap-index.
00:16:58 – Wille: Man brukar ju alltid säga det här med att mellan fingerspetsarna, det är din längd. Men det stämmer ju inte.
00:17:04 – Stellan: Det stämmer ju på gemene man, men inte på de här bästa släggkastarna och diskuskastarna. Där har du kanske… Vissa har till och med uppnått plus 20 i skillnad. Det finns en diskuskastare som har tagit VM-guld som är kanske bara 1,82 men han hade 2,05 i vingspann ändå. Det är inte superviktigt att vara lång utan det är längden på armarna men de korrelerar ganska bra.
00:17:32 – Wille: Det där är en grej man brukar mäta i draft combines i NBA och överhuvudtaget i basketsammanhang så är det jätteviktigt med vingspannet för att kunna hoppa upp och blocka och liknande. Då började jag tänka på det. Borde inte det vara deras längd? Då tittar man på det där lite och så bara, nej fan, det stämmer ju inte.
00:17:49 – Jacob: Det var en på Filbornaskolan där jag jobbar nu. Han stack till Spanien precis. Han var inte heller, han var ju lång men man hade två tjugotre där i spann mellan fingrarna också. Man bara tänkte på det, han står och studsar på ena handen så skickar han över det till andra handen. Då får du flytta dig tre steg i sidled för att komma dit.
00:18:12 – Stellan: Ja men tittar man på sista kastgren som släggan som det man brinner mest för så kan man faktiskt kompensera de här olika kvaliteterna. Självklart vill du ha långa armar liksom men du vill även ha en låg tyngdpunkt. Har du någon som är 1,75 och har 2,05 så har ni en enorm fördel och du har faktiskt han som har kastat näst längst i världen men de flesta är Det kan skilja rätt mycket. De två aktiva jag har, två tjejers, de ena är 1,65 och den andra är 1,90. Så man kan kompensera det. Så man har oftast bättre balans och större rotationshastighet om man är liten. Det är lättare med rytm och känsla. Men vingspannet är viktigt här också.
00:18:54 – Jacob: Blir det skillnad på hur stabila de är i sina kast då? Så att den längre personen kanske kan få till de här riktiga kanonerna medan den kortare då kanske inte har en sådär, alltså mer ligger jämnt på samma resultat hela tiden och inte får till de här jättekasten. För det känner man ju spontant då att en stabilare kastare med kortare tyngdpunkt kanske borde vara bättre medan den långe är svajig i tekniken.
00:19:17 – Stellan: Ja, så är det faktiskt. Det är på något sätt att nervsignalerna tar längre tid för att systemet ska koppla. Det kan man märka av. Men du måste vara explosiv där också. En japan som har vunnit VM och OS. Han hoppar 3,75 i stående längd. Han frivänder 190 kilo. Du måste ha extrema… 3,75 alltså.
00:19:49 – Jacob: Alltså för er som inte skrattar när ni lyssnar på detta, ni måste testa det själv och sen så ser ni hur jävla absurt det är med 3,75. Det låter inte så långt, men så testar man så kommer man till 2,70 själv så förstår man liksom att det är en bra bit extra. Vad låg du på då, Stellan? Hur långt hoppade du? Jag var faktiskt väldigt grym på tre.
00:20:10 – Stellan: Det var därför jag inte riktigt… Vi tävlade faktiskt lite i tyngdlyftning när man var ungdom. Man tävlade i ryck och stöt, men man lade även in 20 meter sprint och bakutkast och tre jämfotahopp. Femkamp, det kör vi en gång på sommaren varje år på vår klubb fortfarande. Ja men det är rätt redigt faktiskt. Jag hoppade faktiskt 9,5 meter när jag var 17. Jag tror inte det är så många som har slått det. Jag vet inte varför jag inte började med friidrott. Jag var oftast rätt lång och smal på den tiden. Nu är jag betydligt rundare.
00:20:37 – Jacob: Du har looken för att du kastar nu.
00:20:41 – Stellan: Nu har jag det men jag borde nog satsa på kast i tidigare. I alla fall tyngdlyftning där du ska ha korta ben. Men som sagt, du kan kompensera det. Det här är en tyska till exempel som är ganska liten också. Hon har gjort en trea på 170 i knäböj fram och då är man rätt stark. Då kan man skapa ganska stor kraft fort.
00:21:04 – Jacob: Men finns det något tak tycker du? Vi kan komma in
Finns det ett tak för hur stark en kastare behöver bli?
00:21:07 – Jacob: mer på styrka sen. Vi kan dra det nu när vi var här. Är det något tak där man blir nöjd styrkemässigt i kastidrotterna? Eller är det alltid en överföring där? Många andra idrotter brukar man ju prata om att där är Alltså ja, styrka, du blir snabbare, du blir explosivare upp till en punkt. Vi hade ju Håkan Andersson med här och han sa ju liksom att han var ju inte så säker på att det var så mycket mer vinst för en sprinter där. Att de liksom, de vann i accelerationen, tappade i maxhastigheten på sätt och vis. Ja, det blev så.
00:21:37 – Stellan: Det beror lite på hur lång tid du har på dig att påverka redskapet. När du springer 100 meter har du dina bara 800-delar på att skapa kraft. Då spelar inte maxstyrkan lika stor roll. I slägga har du ändå 25 hundradelar. Då har du betydligt mer tid att skapa den här kraften även om det går väldigt fort. Då har du mer nytta av maxstyrkan. Självklart finns det ett tak. Det taket tvistar de lärde om. Hur stort är det? Hur stark ska man bli? Är det bättre att vi bara fokuserar på någonting annat för att bli explosiva.
00:22:13 – Jacob: Lite mer explosivitet när man inte försöker höja ett arm. Utan man kanske försöker höja frivändningarna och rycken eller spänsthopp eller sådana saker istället. Ja, effektutveckling och hopp med skivstång och saker som det.
00:22:29 – Stellan: Så där är ett tak. Samtidigt, hur ska man höja det taket? Du har ändå någon form av nytta av att bli stark. Jag tror det är rätt många som inte har nått upp till det här taket som kör enormt mycket explosiva övningar som kanske hade mått bättre av att bli betydligt grundstarkare. Vad det taket är kan jag inte svara på.
00:22:55 – Jacob: Nej. Det är inte så liksom. Du tycker inte att det är. Om du tar på elitnivå och bara höftar då över en rak linje. Är det många där du tror som liksom hade nytta av mer styrka eller som kanske skulle kört mer explosivitet. Tror du att de är nära sitt tak där uppe eller tror du att det liksom. Trots att kastare brukar ju vara enormt starka. Tror man inte det så är det bara att gå in på Ståhls Instagram. Så ser man hur han joggar med lite 250 kilo i marklyft. Står han och reppar loss och sådär. Men tror du att de ska fortsätta jobba i kastidrotten? Att man aldrig ska sluta med det? Eller tror du att man som kastare att man är 25 år. Att man har hittat taket liksom. Om man har kört bra upp dit.
00:23:40 – Stellan: Ja förhoppningsvis har du hittat taket då, men du ska alltid fortsätta och hålla det vid liv i alla fall. För gör du inte det och kör för mycket ren och skär powerträning så kommer du droppa förr eller senare. Så du måste ändå hålla upp den. Du kanske inte behöver lägga den här tiden för att öka de här sista 5-10 kilona för du får inte ut så mycket av det. Han världsrekordhållaren i slägga kom upp i 280 ungefär i en djup knäböj bak. Sen kunde han ändå öka i 7-8 år efter det i kastlängd men dock inte i styrkan.
00:24:11 – Jacob: Mm. Så då var det explosivitet och teknik?
00:24:13 – Wille: Ja, och så måste han väl lägga ner en jävla massa tid om han skulle bli starkare i knäböj utan att det kanske ger jätte, jättemycket liksom.
00:24:20 – Stellan: Ja, ja. Men i nio fall av tio så är tyvärr inte det problemet utan det är snarare tvärtom liksom. Mm, det är ju det. Amerikanerna har ju alltid varit väldigt starka men om man ser tillbaka historiskt då. Ryssarna har kanske varit lite mindre starka men betydligt bättre teknik. Så det är alltid en avvägning där men Man ska ju försöka optimera båda två liksom.
00:24:42 – Wille: Hur tycker du att det har varit i Sverige då, historiskt sett? Brush, han var stark.
00:24:47 – Stellan: Det har ju svängt. Det har ju svängt. På 70-talet var de enormt starka. Men det kanske berodde på någonting annat. Men sen är det rätt mycket kastare till kastare. Vissa kanske fokuserar mer på tekniska bitar. Vissa kan inte bli tillräckligt starka helt enkelt. Men just nu så, som du säger Ståhl, han är fruktansvärt stark. Vi har en annan duktig spjuttjej, hon är väldigt stark, fri, vänder 110 kilo. Vi har en släggkastartjej som jag tränar som gör en sexa på 180 marklyft. Det är inte så många som gör det liksom, även de här styrkeidrottarna. Så de är enormt starka. Och de är duktiga i sin idrott liksom. Det finns ett klart samband där ändå liksom.
00:25:34 – Jacob: Hur ofta kör de styrka i, alltså det skiljer sig säkert väldigt under säsongen ju men, om vi säger en styrkeperiod där ni försöker bli starka, hur många pass blir det?
00:25:44 – Stellan: Jag kan inte svara till alla kasttränare i hela världen, men det jag gör är att jag kör fyra, fem rena styrkepass och sen kör jag även specialstyrkepass. Man ska inte försöka imitera rörelsen för mycket, men det blir ändå ett sådant pass. Jag kan förklara mer senare. De här styrkepassen, ju mer du sprider ut dem under veckan, ju bättre verkar det vara. Det är min upplevelse. Även de senaste norska studierna. Innan var det väldigt populärt att bara köra tungt en gång i veckan och vila. Jag tror det är ganska individuellt. Sen handlar det om hur fräsch du ska vara. För du ska ju kasta 8-10 pass i veckan. Om du ska kunna bli bättre. Det är alltid fokus nummer ett. Hur mycket kan du då träna för att ändå bibehålla teknik och sådana saker?
Kör du för tungt, kör du för mycket excentrisk träning, ja då kanske du sliter för mycket. Så man måste hela tiden ha en balans.
Excentrisk och isokinetisk träning för styrka och snabbhet
00:26:48 – Jacob: Men ni kör excentriskt specifikt. Har ni någon sådan? Ja, ni har den här Riggerbergs maskin. Kör du den där eller kör du lite mer old school på en skivstång med excentrisk stajl, eller hur löser ni det?
00:27:01 – Wille: Du får förklara vad den där maskinen är för någonting.
00:27:03 – Jacob: Det får du ge dig på Stella, för jag kan inte förklara hur den ser ut. Det är en maskin med två armar.
00:27:10 – Stellan: Det är egentligen en vanlig dragapparat men som man kan koppla runt kring en vanlig skivstång i en smetmaskin. Då kan du belasta både mer excentriskt än koncentriskt. Du kan ställa in olika hastigheter så du hör hur mycket du än tar i så kan du inte flytta dig mer än kanske en halv meter per sekund. Så det blir någon form av isokinetisk träning. På så sätt kan man variera träning ganska mycket så det använder vi oss av.
00:27:35 – Jacob: Absolut. Men där har ni liksom fått börja lugnt antar jag. För där är ju inget testat sen innan. Eller i alla fall i någon större mängd hur mycket man pallar med och vad man tål. För det känns ju som en stor risk där att det känns bra för stunden. Sen mår man dåligt dagen efter.
00:27:53 – Stellan: Ja, absolut. Så vi har ju testat en hel del liksom. Det har varit några villiga försökskaniner faktiskt. Jag hade en taekwondospelare som var trött på sin idrott. Han ville bara bli lite större och starkare. Jag provade faktiskt en rätt rolig grej. Alla säger att man måste köra så extremt explosivt och supersnabbt. Jag ställde in i 0,5 meter per sekund och det är väldigt långsamt. Det är enormt segt.
00:28:19 – Jacob: Ja precis, jag har en sån hastighetsmätare när jag kör vanliga. Och det är ju där man ligger sista reppen eller näst sista reppen när man börjar fila på en tia. Då kan ju folk tänka sig att man gör det i den hastigheten hela tiden.
00:28:32 – Stellan: Och då fick han bara köra klassiska tråkiga övningar. Tråkiga tycker jag inte de är, de är roliga. Men så marklyft, knäböj, bänkpress och sen någon form av bollövning i den här maskinen på samma sätt. Och då testade jag av honom hur snabb han var. Han sprang ändå 1,71 sekunder på 10 meter sprint. Och det är ganska bra faktiskt. Och sen efter 5 veckor så har han kört den här extremt långsamma tråkiga träningen. Då körde han 1,66. Sen körde han 5 veckor till och sen hade han 1,61. Så gick ner en tiondel på 10 meter på 10 veckor. Utan att köra någon form av aktivitetsträning utan bara ren och skär styrketräning.
00:29:11 – Jacob: Det blir ju nästan en halvmeter i distans nästan mer på sig själv. Måste det ju bli. Det är ju snitt en halvmeter men han går ju snabbare i slutet av sträckan också. Det är ju en jävla grej. Om du varit en handbollsspelare eller fotbollsspelare. Att på tio meter så kan du ta en åtta decimeter. Fem decimeter där på den. Ja det är faktiskt en enorm skillnad faktiskt. Hur höjde han sig? Testade ni honom i vanlig knäböj för att se hur mycket han höjde sig i de grejerna? Det har gjorts en norsk studie på det också och visat att den var rätt mycket effektivare än vanlig traditionell knäböj.
00:29:47 – Stellan: Men det har inte gjorts sådär jättemånga studier på det ändå så man ska kanske inte säga för mycket. Ja, den verkar fungera. Den verkar bygga mer muskelmassa. Den verkar göra att man hoppar lite högre. Den verkar göra så att man blir lite starkare.
00:30:02 – Jacob: Det är ju något liknande form ändå. Kedjor och gummiband. Även den här excentrisk. Svänghjulsträningen. Ja, precis. Excentrik med korea. Man kan bibehålla ett motstånd genom hela rörelsen. För i en vanlig knäböj så är det ju egentligen en acceleration. Sen är det mindre kraft resten av vägen.
00:30:19 – Stellan: Sen är det ingen kraft alls kanske mot slutet, men här är du tvungen att jobba hela vägen. Så det är ungefär som, eller gummiband som du säger, man ska koppla på dem så blir det tyngre i slutet. Men här har du en jämn belastning, eller så hög belastning som du själv orkar trycka med hela vägen. Så det är ganska brutalt, men den verkar ha ganska god effekt ändå. – Ja, absolut.
00:30:42 – Wille: – Men du sa att ni låg på åtta kastpass i veckan, då är det släggkastarna
Upplägg av kastpass, olika redskapsvikter och konditionsträning
00:30:46 – Wille: som vi pratar om.
00:30:47 – Stellan: Ja, det är släggkastarna. Så spjut går inte mer än två gånger. Däremot både kula, diskus och slägga, de kan träna väldigt mycket. Vi tränar hårt, sen vilar vi hårt. Så vi kör dubbla kastpass både måndag, tisdag, sen vilar vi kanske onsdag. Sen är det dubbla kastpass torsdag, fredag, sen är det vila lördag. Sen har man kanske någon form av kvalitetspass där man försöker kasta så långt som möjligt på söndag.
00:31:15 – Wille: Men vad går de här, om man tar de här första passen då, hur lägger man upp dem för att det ska bli någon typ av overload liksom?
00:31:24 – Stellan: Alltså vi, rent släggkastningsmässigt så kastar vi med olika vikter. Så man har liksom, om man har en tävlingsvikt på fyra kilo så kanske man kör med säg fyran, femman, sexan, men det beror på hur långt man har kommit i sin styrkeutveckling och sin åldersutveckling, vad man skulle klara av att kasta med. Det ska se tekniskt fint ut. Det är det som är det viktigaste, hur det ser ut tekniskt. Och sen den här overloaden försöker vi skaffa mest kanske i styrka, men vi kastar även tyngre kastredskap för att bli starkare där också, den här specifika kaststyrkan. Men sen försöker vi variera det efter fyra veckor så byter man ut och kör halvkilosvikt istället. Man kanske kör 5,5 kg, 4,5 kg, 3,5 kg. Så du får en lättare vikt så du kan öka din rotationshastighet och på så sätt träna snabbheten.
Istället för sprinter så Har ju sin överfartslöpning för att bli snabbare men vi kan ju enkelt ändra vikten på släggan för att vi ska kunna rotera ännu fortare.
00:32:29 – Jacob: Men ni kör alltid enkilossteg där för jag tänker procentuellt så blir det ändå ganska stora skillnader. Jag tänker att om du är van vid fyra kilo sänker du till tre så har du ändå sänkt med 25 procent. Det är ett ganska stort steg. Men det kanske man vill också för att det inte ska vara för likt.
00:32:46 – Stellan: Tyskarna har sina exakta värde på hur långt man ska stegra. De vill inte sänka vikterna så länge. Där är man ju lite back to basics. Vad har fungerat? Vad har alla andra gjort sedan tidigare? Vad har ryssarna gjort? Vad gör polackerna? Ja, de sänker vikten med ett kilo. Det verkar funka ganska bra för dem. Man kan försöka ändra och variera, men man vill ändå ha någon form av variation. Det blir inte så mycket variation om du ändrar från 4 till 3,8 kilo.
00:33:19 – Wille: Lägger man in någon form av konditionsträning eller är det helt förbjudet?
00:33:24 – Stellan: Det är många som gör det, men jag försöker undvika det. Förbjuda det, ja. Ja, inte förbjuda. Jag vill gärna att de cyklar lite, går ut och luftar i skogen och försöker hitta någon form av återhämtning där. Men ut och springa, så kastar de ganska tunga. Och då ska vi ut och springa så kanske det sliter mer på knäna än vad det gör. Självklart är det viktigt att ha en bättre återhämtningsförmåga, men man kan köra det på andra sätt tycker jag. I form av kanske någon cirkelträning eller man kör gymnastiken med lite puls. Man springer de här trapporna på hösten med lite mindre vila och sådana saker. Men sen övergår man och försöker ta bort sig så mycket som möjligt. Blandar man för mycket så får du mer uthållighet än vad du får styrka.
Jag försöker undvika det ganska mycket.
00:34:18 – Wille: Jag tänker att det är ganska känsligt i de här teknikgrenarna också. Om man tänker påverkan på en ren styrkeatlet kanske inte är så jättestor, men när det gäller sådana här väldigt små skillnader i teknik, jag tänker mig att det slår väldigt hårt.
00:34:32 – Stellan: Ja, jag har faktiskt inte, jag har inte själv sprungit 2000 meter sedan jag gjorde lumpen, så jag vet kanske inte svaret på det. Men, ja, det kan ni säkert göra.
00:34:44 – Wille: Om man tänker på en ung atlet då som börjar med sporten, vad förväntar man sig för progression där? Alltså hur mycket kan man tänka sig att de kan utveckla sig på från det att de börjar kasta till att man tänker att nu är de färdiga liksom?
00:35:02 – Stellan: Man börjar som släggkastare så har man alltid en tyngre vikt. Man börjar med 3 kilo bland kvinnor. Bland herrar så börjar man med 4 kilo i ung ålder. Sen stegrar man till 5 till 6 och sen då sjukar man 26. När du höjer 1 kilo så kanske du tappar mellan 8 till 10 meter så oftast kastar man ganska långt eller ungefär lika långt i olika åldrar. Men just med det här tävlingsredskapet så vill man ju ha en ökning i alla fall på 2-3 meter. Men självklart så ökar man mer i början. Men kan man då öka 2-3 meter så har man gjort en riktigt bra utveckling.
00:35:47 – Jacob: Om vi går tillbaka till lite mer allmänt
Val av styrkeövningar, olympiska lyft och klassisk periodisering
00:35:50 – Jacob: då för alla som jag tror folk kan relatera till rent allmänt. Styrketräningen här då. Vad är det för övningar ni nyttjar? Är det bänkpress, marklyft och knäböj eller är det mer tyngdlyftningsriktat eller är det vissa? Bänkpress är väl en ganska genomgående övning tillsammans med knäböj skulle jag tro. Är det några okonventionella som ändå är större övningar som du nyttjar och sådär?
00:36:21 – Stellan: Jag använder både de här olympiska liften och styrkelyften väldigt mycket och framförallt styrkelyften på nybörjare. Så att du försöker alltid lära ut ett sumo-mark. Har ju nästan med i nästan varje program här nu för de flesta. Men även enkla övningar som typ torhävningar, sådana vakuum. Många som är väldigt klena i vaderna och vristerna liksom. Även Hipfrust har jag lagt in en hel del och enbens djupa knäböj för att skapa någon form av stabilitet och styrka liksom i höft och knä liksom.
00:36:56 – Jacob: Belastar du den då eller du är nöjd när de kan komma djupt?
00:37:00 – Stellan: Om man gör den här Bulgarians split squad så försöker jag stå uppe på en platå liksom så det kommer extremt djupt. Då försöker jag ändå belasta dig. Alltså de håller vikten i händerna när de hantlar. Så det är inte… Jag går inte för något pers en femma men jag försöker ändå belasta. Men framförallt så belastar jag på två ben när jag kör mina benben i marklyft och försöker bli väldigt stark i de övningarna. Du kör utfallssteg och så här, använder ni det någonting? Ja, lite som komplement. Jag kan inte påstå att jag använder det supermycket. Men det beror på lite vilka idrotter jag hjälper också. Ja, det är ju klart. Det ser lite olika ut.
00:37:39 – Jacob: Badmintonspelarna borde ju ha en utfallsstege med övningar, tycker man. Det är det enda de gör, känns det som.
00:37:44 – Stellan: Ja, absolut. Och på samma ben också. Så de kanske behöver köra lite mer på andra benet. Men jag har väl märkt det liksom att man, de här olympiska lyften som jag är, de är väldigt bra liksom och de är effektiva. Men de stör nervsystemet också har jag upplevt nu på senare år. Så jag har faktiskt tagit bort dem under sommaren och ersatt dem med de enkla övningar som tåhävning och hipfrust. Kanske bara köra tre gånger tre på 80 procent. Du har kunnat behålla formen på ett helt annat sätt. Men annars så försöker man hela tiden kanske starta upp med tunga stötdrag och sen kör man stötar och sen kör vi lite frivändningar bara. Och kanske frivändningar från hängande. Ha en stor variation och kanske ändra övningar helt och hållet var åttonde vecka liksom.
00:38:31 – Jacob: Ni har ju ganska gott där i, i alla fall i friidrottsgrenar fortfarande. Att ni har ju fortfarande den här möjligheten. Eller de flesta har ju det på något sätt. Att ändå bara, att verkligen ha ett eller två tillfällen per år där man, där man toppar eller där man ska vara som bäst. Inte det här man säger, ta lagidrottare nu för tiden liksom. Det är två veckors uppehåll. Sen är det ju bara match på match, uppvisning på match på match. Att man liksom, man kan ju verkligen, man har en uppbyggnadsperiod varje år. Även som liksom En bra kastare. Nyttjar ni liksom då den här klassiska periodiseringen som man tar lite då från öst där. Att man har en hypertrofi-fas, man har en lite mer styrke-fas och sen lite mer mot explosivitet och specificiteten då.
Är det liksom, man kör det stuket.
00:39:17 – Stellan: Ja, vi kör det här gamla klassiska och det fungerar väldigt bra. Framförallt är det mycket enklare att hitta någon form av formtoppning som du snackar om. Man måste ha en enorm bas liksom. Har man inte det så går man ju sönder. Det är mycket det jag försöker lära de andra också, idrottsmännen. Du kan inte vara i form alltid. Du måste våga köra på lite hypertrofi och kanske inte de här tävlingarna. Du vinner alla tävlingar i början men du kommer från kommer få valuta för det senare. Så tyvärr är det så, eller tyvärr och tyvärr, Man tränar inte längre idrott utan man bara tävlar. Man tävlar mer och mer och mer och då blir man klenare och klenare och man har mer benägen att skada sig. Så friidrotten har ju faktiskt, även om de lyckas skada sig ganska mycket, så har man ändå chansen att bygga upp en lågsiktig period.
Men jag tycker även de andra idrotterna kan bli bättre på det.
00:40:23 – Jacob: Att de kan menar alltså att de får liksom på något sätt ändå titta på planeringen och säga att ja men det här är ändå viktigare än det så då får jag vara på 90 procent på det här första så att jag kan verkligen vara 102 procent mot vad jag är nu då framöver. Liksom att man ändå prioriterar vissa perioder för det andra och ändå satsar på en liten byggnadsperiod.
00:40:45 – Stellan: Jag har hjälpt lite lager och sånt och då försöker jag göra på det sättet. Men jag kanske periodiserar på ett lite annorlunda sätt. Man kör kanske något tungt i början på veckan och lite ännu mer exklusiva på slutet på veckan. Men jag försöker ändå få in den här basstyrkan först och våga köra den ändan in på till serien börjar. Så man inte söker toppa upp dem till precis när serien ska börja. Det är ju ändå slutspel där de ska vara som bäst i både, inte kanske fotboll, men i både basket och ishockey och sådana saker.
00:41:22 – Jacob: Ja, precis. Där det är ju oftast mycket seriespel innan det börjar allvar. Men när du kör de här, om vi går tillbaka till kastidrottarna bara, när ni har en utbyggnadsperiod. Hur mycket har du ändå kvar av specifika idrotter? För där är det ju också lite… Vissa tycker ju att man slutar kasta nästan, eller om vi tar kast då. Att man liksom bara, eller man säger att man slutar göra tyngdlyftningslyften. Utan man kör bara styrka i princip. Kanske något tungt drag, men inte liksom hela… hela övningarna och sen efterhand så lägger man in liksom mer och mer bitar från det man slutligen ska göra tills man har byggt upp det igen. Eller kör du att ni alltid kastar även när det är en tyngre period. Alltså styrketräningsmässigt.
00:42:11 – Stellan: Jag har blivit mest influerad av en som heter Bondartjuk när det gäller släggkastning. Däremot gillar jag inte hans styrkesystem så jag blandar lite så här. Han kastar året runt och det tycker jag man måste göra också. Det är många som väntar med att kasta men då tappar man känsla och teknik. Vi kör 50 veckor om året sen får de två veckor ledigt. Självklart kör vi lågintensiva när vi startar upp och vi kanske drillar lite mer. Ska man bli bra på någonting så måste man träna. Då måste man kasta mycket slägga. Då kan man istället variera styrketräningen på så sätt som du säger att vi kör mycket mark och djupa ben på hösten och på våren kanske mer halva ben och lite snabbare saker. Då får man den här variationen också i träningen.
00:43:03 – Wille: Tänker ni mycket på
Skadeförebyggande träning och rörlighet för kastare
00:43:05 – Wille: skadeförebyggande träning eller tänker man väldigt mycket att styrketräningen i sig ska vara skadeförebyggande?
00:43:11 – Stellan: Både och liksom. Jag kör ju alltid kanske någon dag man fokuserar mycket på Olympiska luften för att verkligen bygga styrka och kraftutveckling. Men sen försöker jag alltid avsluta med kanske några pre-ab-övningar eller vad man ska kalla dem liksom. Så man bygger dels bådstabilitet, höftstabilitet. Här kör de här enbensknäböjarna, man kör rotatorkuffen för alla de här racketsporterna och så vice versa. Så absolut både och liksom.
00:43:43 – Wille: Innan prehab blev ett ord så hade vi ett ord för det. Det är väldigt roligt. Jag vet inte exakt när den klyftan kom där, men vi kallade det för prevention för några år sedan och sen kom prehab och blev det som är ett ologiskt ord.
00:43:57 – Jacob: Man gör det, men man kommer ändå bli skadad. Man gör det inför skadan som kommer komma. Men det är i och för sig rätt, på sätt och vis. Exakt. Det kanske var lite utopiskt att kalla det prevention. Skademinskande träning kan man kalla det. Primärprevention. Det låter inte så jävla bra.
00:44:14 – Wille: Eller det som du försökte göra på gymmet idag, helt enkelt.
00:44:17 – Jacob: Ja, precis. Innan jag blev hetsad. Jag ska inte säga att jag blev hetsad, jag hetsade mig själv. Då hade jag ändå varit där i två timmar innan jag började träna på riktigt.
00:44:27 – Wille: Men hur ser skadepanoramat ut hos kastidrottarna?
00:44:33 – Stellan: Ja, spjutkastare liksom, har du inte tillräcklig rörlighet så kommer du få ont i armbågen förr eller senare och axlarna är Ganska körda, kan komma i rygg. Spjutkastare allmänt är betydligt mer skadade än anarkastardotter. Så den är tuff för kroppen. Den känns inte supernaturlig, eller vad nu just naturlig är också ett annat ord som man kan. Men kastare allmänt, de andra diskuskulorna så är det knä och ryggproblematik som är de stora bovarna. Men det är som sagt dålig rörlighet, allmänt klena som skapar de flesta skadorna.
00:45:18 – Jacob: Vad är det för rörlighet ni jobbar med då? Är det kring höften eller är det hela kroppen? Det är ju en helkroppsrörelse när man gör det men det kanske är vanligare att det är något ställe som sätter stopp. Att det är mer besvär. Frånkastet borde ju vara ganska mycket höft.
00:45:36 – Stellan: Ja det är höft och nästan all idrott skapar mycket kraft kring höften så det är väl där vi fokuserar mest. Alltså vanlig traditionell vanlig häckgång, bara gå över häckar liksom. Gå under och över häckar och gå på massa olika sätt så skapar du liksom en bättre rörlighet. Vi kör även annan klassisk husmursgymnastik liksom. Massa häcksittare med kullerbyttor, gå på alla fyra. Mycket sån här dynamisk träning för att hålla kroppen igång. Men sen stretchar vi även gammelklassiskt vis och även med hjälp av band, Kelly's Derret inspirerat. Så det är en salig blandning liksom. Men det är där man själv har slarvat mest så jag försöker ändå trycka på det ganska mycket.
00:46:23 – Wille: Kelly Starette, där sa du ett annat roligt ord.
00:46:27 – Jacob: Nej, men stretchingen funkar. Det är ingen tvekan om det. Klassiska grejer som han har spexat till och hittat på nya övningar för. Från början var det för rehab-folk. Knäoperation, jättedålig rörlighet. Nu har han tagit okej rörlighet till att bli maxad rörlighet. Lite mer åt det extrema hållet. Jo, men det funkar. Det är säkert goa grejer.
Genomgång av en träningsvecka för en elitsatsande släggkastare
00:47:07 – Jacob: Vi fick här av dig innan vi talades vid. Efter jag hade kontaktats där så skickade du en liten powerpoint här med lite exempel på grejer hur du kör med en av dina kastare. Hon är ganska extrem, så hon tål ju väldigt mycket träning.
00:47:31 – Stellan: De andra, jag har fått en amerikan nu, en kille, han tål ju inte hälften av det hon kör. Det vi kommer snacka om nu, det får stå för just den här personen. Det kan lätt bli för mycket, det är många som kan bränna ut nervsystemet om man tränar för mycket. De ska inte kopiera det. Nej, gör inte det för det blir inte bra. Jag tror inte det i alla fall.
00:47:56 – Jacob: Vi kan titta, vi kan ju hoppa till en här. Du har en exempel här på en vecka. Jag ska se om jag kan hitta den. Den var ganska rolig. Sen tänkte jag vi skulle prata lite om principerna och tagit upp det här också. Det är ju också bra grejer. Här har vi en släggkastning en vecka här. Måndag, drillar och specialstyrka. Vad menar du med specialstyrka där då? Ja, då står vi faktiskt i den här maskinen.
00:48:23 – Stellan: dragapparaten och mer eller mindre imitera slägga. Det kan också vara en farlig grej om man försöker göra det för likt. Samtidigt här drar vi ner hastigheten till 0,5 så det blir liksom mer en maxstyrketräning som man kanske inte riktigt får i när man kastar utan då blir det alltid den här exklusiva styrkan eller snabbstyrkan man tränar. Jag försöker köra maxstyrka i de här positionerna och blir enormt stark i bollen. Men det kan även vara liksom Andra övningar, höftrotationer, det kan vara att stå stabilt och bara dra den här maskinen i en massa olika riktningar för att bli enormt stark i bålen. Men till viss del är det vissa imitationer också.
00:49:08 – Jacob: Men det är ju som du säger, det blir ju på något sätt imitation fast maxstyrka istället för snabbhet-biten då som det är alltid i sporten. Det känns ju som en häftig grej i alla fall. Har du utvärderat det på någonting sätt? Ja, faktum är att…
00:49:26 – Stellan: Vi började med det för två år sedan och det är faktiskt då som hon har ökat mest. Sen vet man ju liksom aldrig var kommer utvecklingen ifrån. Är det för att hon har återhämtat sig bättre? Är det för att vi har tränat annorlunda? Men det är faktiskt den största ändringen vi har gjort och det har lett till ganska bra förbättringar.
00:49:43 – Jacob: Det hade varit häftigt om du fått in dit en kastare som varit 24-25 med bra träningsbakgrund men som kanske då och så bara kört det här. Hade man sett att det hade kommit ett steg då, då hade det på något sätt varit lite mest. Ja, men jag kommer faktiskt nu.
00:49:58 – Stellan: Det kommer till nästa år. Jag har faktiskt fått en ny som kommer nu i augusti. Så vi får se vad det ger.
00:50:06 – Jacob: Nästa gång jag träffar dig ska jag fråga direkt. Det är spännande då, för då känner man att det skulle kunna bli mer avslöjande. Den här tjejen är ganska, vad heter hon? Vi kan ju dra namnet här.
00:50:18 – Stellan: Hon heter Marinda Pettersson. Det är egentligen hon jag har tränat länge. Det är hon jag har tränat i fem år nu. Det är nästan då man lär sig som mest på något sätt. Då kan man se utvecklingen. Man kan se vad som funkar och vad som inte funkar. Tränar man ett fotbollslag så byter de ofta klubbar oftare än vad jag byter kalsonger. Så man har ingen aning om de har blivit bättre av den här träningen.
00:50:44 – Jacob: Och så är det svårt att kolla en progression också. För du har två skador, så kommer de tillbaka så ska de in och träna med resten av gänget. Det är svårt att stegra den som är främst i truppen. För att de andra håller tillbaka. Man kan ju inte köra individuellt på det sättet. Det är jättesvårt.
00:51:01 – Stellan: Sen har vi någon som Anja Mittag som jag hjälpte innan. Hon avgjorde en EM-final men hon har aldrig sett en skivstång i hela sitt liv och hon kunde ta OS-guld ändå. Det spelar mindre roll i lagidrotter, hur du tränar. Men det har betydligt mer effekt i maxstyrka. Ja, bli tydligare.
00:51:23 – Jacob: Bli tydligare om du inte gör det på något sätt. I fotbollen, det är ingen som vet att du skulle kunna vara en halv meter snabbare som vi pratade om här innan. Utan antingen kom du dit eller inte på något sätt. Det är ingen som kan utvärdera.
00:51:37 – Stellan: Man kan göra vissa tester, men det är svårt att göra tester för att verkligen se och passa den här träningen eller skulle vi gjort lite annorlunda. Man kan skruva variablerna på ett helt annat sätt.
00:51:48 – Jacob: Nej, jag vet att vi har diskuterat det så mycket med Anders Lindsjö att det är nästan så att även lagidrottarna borde hitta en egen PT någonstans på något sätt och ändå ha det synkat med klubben. För det är ju också det svåra annars. Då tänker du att idag kör vi tufft på egenträningen så kommer de till nästa träning och så ska det vara tufft där eller ska det vara match dagen efter eller vad som helst. Det är lurigt för dem. Det blir inget vidare. Men vi fortsätter drilla specialstyrka då pass 1 och sen på eftermiddagen kommer hon igen och då är det kast, styrka, mer tyngdlyftning och frivändningar. Vad menar du med mer tyngdlyftning därefter?
00:52:25 – Stellan: Alltså det är liksom mer olympiska hållet liksom kanske. Att man kör kanske ryck eller ryckdrag eller både och liksom. Ja, det är mer åt olympiska hållet i alla fall, men vi kör även alltid komplementövningar där också. Det kan vara vanliga klassiska pressar eller bålgrejer. Det blir mycket bollträning och det blir mycket olympiska lyft.
00:52:54 – Jacob: Det blir mycket styrkelyft. Vad håller du henne i volym på ett sånt pass då? Du sa det att du erfarenhetsmässigt har du märkt att det verkar vara bättre när du sprider ut det. Hur mycket är det hon gör varje pass då av en övning eller en typ av rörelse ungefär?
00:53:11 – Stellan: Det är ofta, det är väldigt varierat, men man kan runda, svänga, snacka om 25 reps per övning att man kör sina 5×5 eller man kör 8 treor. Men när det gäller olympiska lyft kör jag aldrig mer än fem repetitioner. Eller deras derivat om man säger, stötdrag och sådana saker. Men kan det däremot vara knäböj och sånt som man kanske gör mer dagen efter. Så kan det vara 10×5 i början på ett pass eller 8×5. Så det är ganska stora volymer ändå. Men hon på något sätt har klarat av det. Hon svarar väldigt bra på lite högre rep. Så det är också en grej man kan se att tjejer på något sätt svarar bättre på. högreppare än vad killar gör liksom. Som jag tycker jag har sett i alla fall. Men vi kör liksom tyngdlyft och frivändningar så att även för att vi ska kunna vara så fräscha som möjligt på alla de här kastpassen så vi liksom inte drar på kanske 180 kilos marklyft den dagen liksom.
Så det är alltid kastningen först, att vara hyfsat fräsch vid kastningen men ändå liksom Ja, köra ett ordentligt styrkepass liksom.
00:54:28 – Jacob: Har ni något sätt att utvärdera det här hela tiden, hur hon håller sig trötthetsmässigt, alltså systematiskt? Eller är det alltid, du träffar ju henne här, två gånger om dagen nästan alltid, så du bara pratar med henne då? Eller har ni även någonting där, liksom något skattningssystem eller att hon liksom mäter hur länge hon sover och sådana här saker? Är det något sådant sidan om som ni har också där?
00:54:49 – Stellan: Vi pratar väldigt mycket såklart. Men vi försöker alltid ut och kasta en gång i veckan. Eller på söndagen när hon oftast besöker sina föräldrar så sticker hon alltid ut och kastar till exempel. Och då vet man var hon ligger formmässigt kanske. Ja, precis. Och sen är det dagsform. Ibland är man i god form och ibland är man i mindre. Då kan man reglera det också om man har tid att vara med på alla de här passen. Men jag tror inte man ska hålla på för mycket heller och ändra och dona för mycket.
00:55:20 – Wille: Tror du inte på frekventa enkla tester som att göra ett hopptest eller något sådant som man kan göra utan att det sliter alldeles för mycket?
00:55:29 – Stellan: Vi gör det på våren när formen ska börja komma så tittar jag en gång i veckan hur mycket watt och explosivitet hon har i benen. Då kollar vi varje torsdag eftermiddag för då vet vi ett värde. Huvudsyftet är att hon ska bli stark och hon ska bli större och hon ska bli starkare nu på hösten. Då kan man ganska lätt se på vilka vikter hon lyfter och om hon kan öka i dem.
00:55:53 – Jacob: Ja, det är en ganska tacksam sport på det sättet. Det är siffror på allting eller centimetrar. Kilocentimetrar. Det är rätt skönt för en mattelärare att man har någonting att göra. Är det inte lätt att man hetsar på sig själv lite för mycket just för att det är alltid kilocentimetrar att man liksom… Eller är det liksom… Du har koll så att vikterna alltid är… Alltså är det planerat 70% så är det 70%, inte 74% även om det känns bra eller? De flesta idrottsmän håller sig till de vikter man försöker skriva.
00:56:24 – Stellan: Men i hennes fall är det precis tvärtom. Där man måste göra allt för att hålla tillbaka. Jag skrev till exempel nu i helgen att de skulle göra sina sexor på… 140 marklyft och då kör hon den första sexan på 180 kilo liksom. – Fick du se det på Instagram då eller?
00:56:45 – Wille: – Nja, och jag har inte börjat med det där men… – Ha bara nio pass i kroppen så är det lugnt.
00:56:50 – Stellan: – Vi har inte samma bekräftelsebehov som alla andra. Men det kanske kommer upp där snart.
00:56:59 – Jacob: Vi kan fortsätta tisdagen. Där har ni kast igen då först och sen lite gymnastik har du skrivit då. Vad menar du med gymnastiken?
00:57:08 – Stellan: Ja men det kan ju vara liksom fotgymnastik. Vi kör på i en timme som jag sagt. Är det lite häckar och sånt där som rörlighetsbiten? Det kan vara häckar och rörlighet, mycket fokus och rörlighet. Men det kan gå att försöka stå på händer, vi kan göra kullerbyttor. sån träning som är kanske helt meningslös i vissa men den fyller sin funktion för det gör att de håller sig bättre, mer smidiga och får en bättre kroppskontroll och stärker upp små skavanker liksom.
00:57:38 – Jacob: Sen kommer då, vilket jag antar är det tuffare passet här, där det är kast, styrka och så har du skrivit framförallt tyngre övningar, knäböj och marklyft. Ja, och det är ganska tufft att köra kanske båda de två övningarna på samma pass.
00:57:55 – Stellan: Men det ska in. Det gör vi inte alltid heller, men vissa perioder gör vi. Och det ska jag försöka få in det liksom. Men just denna perioden så har jag faktiskt inte marklyft. Så det blir lite olika men ibland kan det se ut så.
00:58:13 – Jacob: Är det något försök att värdera där liksom hur ligger de olika övningarna? Vilken övning du tror ska ge mest i kasten? Eller är det mer bara för att någon gång får det bli knäböj och någon gång får det bli marklyft för det blir för mycket av båda?
00:58:26 – Stellan: Ja, marklyft sliter ganska hårt. Jag försöker hålla ner det en gång i veckan. Jag har faktiskt lagt in bänkpress som är totalt meningslös för släggkastning. Men jag vill ändå ha en kropp som tål all belastning. Man kan inte bara vara för specifik. Många gamla ryska släggkastare kunde dra 350 kilo marklyft. Så drev de 125 i bänkpress. Då blir det en märklig kropp. Det var en jävla proportion av det. Så vi försöker hålla lite jämnare steg liksom. Och det har ju fått lite tips från världsrekordhållaren. Så vi kör hela tiden små, små ändringar för att försöka hitta det optimala träningsprogrammet.
00:59:11 – Jacob: Onsdag nästan vilodag. Smidighet, mobilitet på förmiddagen där och sen vila på kvällen. Är det ganska likt gymnastiken då? Smidighet, mobilitet eller är det kanske lite mer stretching-varianter?
00:59:24 – Stellan: Ja det är oftast mer stretching varianter vi kör där liksom. Så där ligger vi kanske mer som döda fiskar och stretchar ut men det blir inte riktigt samma dynamiska övningar. Men ja, lite bandy och lite sådana grejer.
00:59:38 – Jacob: Torsdag kast slash snedstreck där eller drill då och sen sprint och hopp. Ni har ju väldigt mycket kast här. Som du sa, det var egentligen bara söndagarna där hon försökte kasta maximalt. Vad innebär de andra kastträningarna? Hur delar man upp ett släggkast? Även diskuskast och kula. Personligen känner jag att det borde vara en klurig sak att dela upp det. Är det bara skillnad på vilken vikt de kastar med?
01:00:13 – Stellan: Det finns rätt olika sätt att göra det på. Vissa kastar tunga släggor på måndagen, lättare på tisdagen. kortare släggor på torsdag. Men jag gillar inte riktigt för stora variationer. Jag vill att man ska lära sig den här släggan liksom och bli trygg med den och kasta med den en hel månad. De här kastpassen är väldigt lika varandra. Man börjar med en hyfsat tung slägga och kör sina 10-12 kast. Sen tar man den här medeltunga och kör sina 10-12 kast. Och sen kör man lätt slägga 10-12 kast. På morgnarna kör man lägre intensitet. På eftermiddagen kan man trycka på lite mer. Så kastpassen är väldigt lika varandra.
01:00:51 – Jacob: Det är egentligen bara att du säger att kasta inte längre än 60 idag. Och så försöker hon hålla sig vid 60 då trots att hon kanske kan 65 eller något sånt.
01:01:00 – Stellan: Ja ungefär, så kan man säga. Vi kör mycket inomhus och det är väldigt svårt att veta hur lång de kastar. Men då på något sätt så intensiteten går ner lite och man kan fokusera ännu mer på tekniken. Men samtidigt vill jag då veta liksom hur veckans träning har påverkats så att det inte blir för sliten. Så därför försöker vi alltid mäta i alla fall minst en gång i veckan. Sen om det är snöstorm så går vi ändå ut och försöker kasta. Men vi håller oss rätt mycket inne och då får man på något sätt en högre kvalitet på träningen tycker jag. Även om det finns många som inte skulle hålla med överhuvudtaget. Men vi kör så och det verkar funka för oss.
01:01:41 – Wille: Det låter som att det är en himla volym i de här kastpassen. Hur pass slitsamt är det att göra så många kast på ett pass?
01:01:52 – Jacob: Om du tar den andra kastaren du hade där, amerikanaren, hur ligger han till? Kastar han hälften så mycket också eller behåller du kastvolymen och minskar styrkan?
01:02:02 – Stellan: Både och, jag minskar allt på honom. Det är en kille, men hans flickvän som också är en duktig släggkasterska, hon kastar nästan lika mycket i alla fall. Tar bort något pass eller två pass. Som sagt, ska det bli bra i slägga så måste man träna slägga. Men sen får man se hur nervsystemet påverkas av det. Hur ser tekniken ut? Blir det mycket sämre? Då får vi lägga in någon vilodörr extra. De har inte tränat så länge. Jag har tränat dem förr i tiden. Hon har varit i USA under rätt många år så jag vet inte hur mycket man ska träna.
01:02:42 – Jacob: Sprinthopp, gör ni det på något specifikt sätt eller är det 20-30 meter och så hoppar plintar eller häckar?
01:02:51 – Stellan: Ja det kan man säga, vi kör kanske lite trappor, trapplöpning och lite hopp i trapporna och rätt lågintensivt under hela hösten. Men sen ju närmare säsongen kommer ju mer blir det liksom gamla Werkuhanskis deppjump och dropjump för att verkligen trimma nervsystemet. Men vi vill inte köra dem för mycket. Han kan rekommendera 10×4, då kan vi köra 5×4 eller 5×3. Så det sliter väldigt hårt på kastar och hoppar. De har ganska tung kroppsmassa. Så allt för att hålla nere volymen men ändå försöka använda som ett trimningsverktyg för att Få tag i de här snabba muskelfeberna.
01:03:35 – Jacob: Sen torsdag eftermiddag. Nu har vi kommit igenom halva veckan här. Lyssna. Är det kast igen och tyglyftning och ryck.
01:03:44 – Stellan: Så det är ju samma sak egentligen. Måndag, tisdag är det ganska likt torsdag och fredag kan man säga. Så det vi gör på måndag gör vi ungefär på torsdagen och det vi kör på fredagen gör vi även på tisdagen. Precis.
01:03:59 – Jacob: Du skrev ett styrkelyft där på fredag kväll. Det är främst knäböj och marklyft där också. Det är inte så mycket bänkpress. Det är disco.
01:04:06 – Wille: Det är då man kör bicepscurls.
01:04:09 – Jacob: Kör ni det? Har ni disco inom friidrotten?
01:04:12 – Stellan: Nej, faktiskt inte. Jag har kopplat in några hörlurar nu till datorn. Det bästa är att köra på tunga knäböj. Det finns inte mycket bättre. Jag var på ett universitet i USA och då kopplade de alltid in Johnny Cashue och spelade någon låt om och om igen. Fick ett tuppjuck på liksom, så det försöker vi undvika här.
01:04:40 – Wille: – Tunga fredagsböj.
01:04:42 – Jacob: – I knäböj, är det både knäböj fram och knäböj bak ni nyttjar? Är det för variation?
01:04:50 – Stellan: Ja, för variation. Och vi kör halva knäböj, vi kör breda knäböj, vi kör knäböj tillbaks, vi kör, ja, en salig blandning. För hela tiden kanske köra det i åtta veckor och sen ändra, för då har kroppen adopterat och då behöver du ett nytt stimulus. Och då försöker vi stärka upp det nya. Och då får man, för det blir rätt monotont all kastning, då vill man ha, eller vill jag i alla fall ha ett större variation i alla övningar man tränar.
01:05:18 – Wille: Kan du se något problem där när du byter, att man behöver lära sig den nya övningen, att man kanske tappar lite kvalitetstid där?
01:05:25 – Stellan: Ja, lite, men jag har något system där jag börjar hyfsat logiskt och höjer till hög intensitet nästan i alla mina perioder. Så jag tycker det funkar ganska bra ändå.
01:05:38 – Jacob: Det är faktiskt ganska kul här. Det kan vi ta för
Vågperiodisering, träningsvolym och återhämtning
01:05:41 – Jacob: lyssnarna här också. Jag vet inte hur mycket du delar med dig av denna till alla andra. Men du har ju summerat här också liksom antal kilo per vecka och antal reps per vecka. Och vi hade ju Patrik Andersson här, styrkelyftstränare med som gäst en gång. Och vad jag kunde höra av han då, jag har faktiskt tjuvkikat på något av hans program tidigare också, så det verkar ju vara ganska likt i tänket alltså. Där är ju en vågperiodisering inne i veckan, där är en vågperiodisering från vecka till vecka samtidigt som det är över, vad säger jag, över det längre tiden då, alltså om man säger månadsvis så, då går från, vad säger jag, en volymfas till en intensitetsfas. Så att det är liksom en stor linjär progression eller en periodisering då tillsammans med mindre vågperiodiseringar mitt i.
Är det liksom tanken då att ett pass kan inte vara likt nästa pass men att det återkommer ändå att mönster är stort.
01:06:38 – Stellan: Ja, det stämmer väldigt bra. Det är en ganska bra sammanfattning. Ryssarna, som Sverige tyngdlyftningssystem har tagit mycket från, de gjorde mycket forskning vad som fungerar och inte fungerar. Då körde de sina 25% lyft på måndag, sen 20% på tisdagen och sina 13% kanske onsdag, 17% torsdag och sen 25% på fredagen igen och sen vilade den. De har ju testat det mesta liksom och varför ska man uppfinna nya saker hela tiden när det finns saker som fungerar bättre än andra. Det är bättre att ta från dem men ändå tänka på hur påverkar det här kastningen, när kan jag lägga in mer styrka i veckan och på så sätt få en medeldag, en tungdag, en lättdag, medeldag, en tungdag, en lättdag. Och samma sak när det gäller månaderna som du säger.
01:07:31 – Jacob: Fortsätter vi på schemat här då. Lördag vila. Helt vila. Är det så också eller kan det vara att du skickar med någonting? Nej då.
01:07:39 – Stellan: Det är viktigt att vila liksom. Vi försöker vila hårt. Så det är ganska tuff belastning ändå.
01:07:47 – Jacob: Ja det är det. Det behövs. Och sen söndag är det ju bara kast på förmiddagen då. Ingenting. Ja det är väldigt lättprogram. Ja men då kastar man ute och det sliter ändå rätt hårt. Hur har ni kastvolymen då? Om liksom hon säger jag nu. För att det är ju en spökvolym. Ja, det är lite olika. Är det liknande de andra med att man ändrar vikterna? De går bara ut med sin tävlingsvikt och försöker köra ett gäng maximala kast och sen är det klart det passet. Eller är det samma där som de andra kastpassen? Att det blir fler kast totalt?
01:08:24 – Stellan: Ja, det blir fler kast ändå. Men samtidigt när man går ut så… Vi försöker hålla alla kast på oss runt en timme. Är du då ute och jagar slägga så kan du inte kasta lika många kast på en timme. Så det blir någon form av periodisering av det också naturligt. Så det blir lite mindre kast med högre kvalitet.
01:08:46 – Jacob: Eftermiddag-söndag så styrka, fokus, tyngdlyftning, ryck där igen. Så där är det egentligen om man tar med måndag-tisdag så är det tre styrkepass i rad på eftermiddagarna. Hur skiljer de sig då? Tisdag, sista passet där innan onsdagen då, det var ju det tyngre med mer styrkelyft. Men hur skiljer sig belastningen på söndag eftermiddag kontra måndag eftermiddag? Eller är de ganska lika de?
01:09:14 – Stellan: Ja, hyfsat lika men det är lite olika från period till period där också. Men det är inte belasta för tungt så vi ska ändå kasta ganska mycket där i veckan. Söndags och måndagspasset är ju klart skonsammare än vad tisdags och fredagspasset är.
01:09:33 – Wille: Det är en jäkla volym. Det kanske bara är för att jag inte har hunnit käka middag än, men jag blir jäkligt hungrig av att höra det här träningsprogrammet på något sätt.
01:09:41 – Stellan: Ja, exakt. Men det är som jag sa innan, det passar inte alla. Det är fruktansvärt hög volym. Men på något sätt så. Man måste… Ska man bli bra så får man ge det chansen liksom och försöka. Det är så många som ska bli bäst i allting. De ska bli professorer och de ska bli det och sen ska de jobba extra och sen ska de göra det och det. Och det är på något sätt… Jag tror inte riktigt det funkar liksom. Man måste våga lägga krutet på någon grej liksom och försöka bli riktigt bra. Men hur gammal är hon nu? Hon är 21 och den andra tjejen är 25 och amerikanen är 27. Så det är ändå seniorer vi har i Jorma nu. Ja, men jag tänker 21, då kanske det är möjligt att, och så har du jobbat, du har ju byggt upp det här i fem år också.
01:10:24 – Jacob: Hur börjar du med volymmässigt? Är det lika många träningspass även för den yngre som satsar fast mindre träning eller blir det också en ökning i mängden träningspass efterhand?
01:10:36 – Stellan: Det blir en ökad mängd i kast, det blir en ökad mängd i rent tyngdmässigt. Man kan liksom inte när man är 16-17 år så klarar man knappt att kasta med en tyngre slägga än fyra. Man ska absolut inte göra det. Nu har man till och med gått ner och börjat tävla med tre kilo. Så jag försökte hålla den på fyra kilo sen nästa år gick den upp till fyra och ett halvt kilo, sen fem kilo, sen fem och ett halvt och nu körde vi sex kilo som tyngst. Så styrkepassen så ökar vi dem också kanske från tre pass till Till fyra pass, till fem pass, men man kan inte köra mycket mer. Nu har vi nått taket så nu kan man bara öka kvaliteten. Men det blir en ökad volym ju starkare de är, ju mer kilo lyfter de. Man får ändå en naturlig progression och överbelastning. Precis.
Håll, man tränar till exempel bara 8,3 timmar i veckan under sin gymnasietid. Man kanske ska försöka hålla nere det och träna det optimala istället för maximalt. Man måste kunna… har ett extra batteri som man kan lägga på lite mer träning. Sen finns det andra saker man kan fokusera mer på.
01:11:48 – Jacob: Nu har vi pratat mycket slägga här. Du
Tester med Jonny Wahlqvist och risken med att kopiera program
01:11:50 – Jacob: jobbar ju med lite andra, eller du har gjort lite tester och så sa du. Att du testat andra idrotter. Är det liksom något, har du haft någon cool idrottare där? Eller några coola idrottare där förutom de som du nämnde som du hjälper till att träna. Har det liksom kommit in en sån här bara wow, jävlar vad gör han eller vad gör hon?
01:12:08 – Stellan: Det roligaste testet vi har gjort var nog när vi åkte ut till Simrishamn och skulle testa Jonny Wahlqvist, den här bänkpressaren. Vi skulle först mäta effektutvecklingen man hade. Han var ju fruktansvärt maxstark men han hade inte så stor effektutveckling ändå. Maxstyrkan är inte allt utan man måste på något sätt försöka träna i höga hastigheter ändå och försöka flytta stången så fort som möjligt för annars blir du stark och får kanske ingen power. Men det som var rätt kul var när han tog på sin bänkpresströja och skulle börja köra på 270 kilo. Men då gick inte stången ner till bröstet. Så vi var tvungna att lägga på 300 kilo innan han ens kunde komma ner till bröstet. Så det är verkligen en märklig materialsport det här styrkelyft.
Så jag har ju lite svårt för det. Och sen skulle han köra en… En tvåa sa de på 330 kilo. Då körde han sin, det såg ganska lätt ut första och andra. Då tog jag tag i stången på sidan och skulle lägga tillbaka. Men då helt plötsligt fick han för sig att han skulle göra en trea. Så den blev helt sned stången. Men han hade inga problem ändå att bränkpressa upp den. Där fanns en del resurser.
01:13:22 – Wille: Ja, det är en stor kille det där. Det är som du säger, det är en väldigt rolig sport, den där utrustade bänkpressen, just för att det dels är en sån fördel att vara så otroligt tjock och sen just att materialet blir så viktigt. Det är ju väldigt kul att titta på de där tävlingarna när de kan totalbomma ett lyft och sen bränna av världsrekord i det andra lyftet.
01:13:46 – Jacob: Testade ni symmetrisk styrka på honom och så där också? Vi skulle testa en knäbox, men det tog en halv dag bara för att få den här dräkten.
01:13:55 – Stellan: Så det är bänkpress varenda vi hann med den här kvällen. Skulle han ha det till någonting, eller det var ni som var nyfikna? Nej, det var faktiskt vi som var nyfikna. Det var faktiskt vi som tog kontakt med honom. Vi skulle hämta upp Ricky Bruch på vägen dit också, men han hade satt upp en lapp på väggen. Att han hade tappat någon grej på foten och var tvungen att åka till vårdcentralen. Men det var nog inte så sant. En annan rolig grej var min bror som skrev ett gammalt tyngdlyftningsprogram till mig själv när jag var 17-18. Det fungerar väldigt bra, ett klassiskt 10-veckorsprogram. Man kör 5 veckor förberedande styrka och 5 veckor mer specifik, mer nära, fler ryck och stöt och sådana saker. Då gav jag till en läggkastare och sen helt plötsligt skrev han in det i Excel och sen började det sprida sig.
Det här programmet helt plötsligt dök det upp att jag fick reda på att både Carolina Klüft och Sanna Kallur hade kört de här programmen. Kaller tyckte det var alldeles för tufft och det är det som är liksom farliga om man försöker kopiera färdiga program och slänga in i där man redan gör andra saker liksom. Det blir alltid för mycket liksom.
01:15:14 – Jacob: Ja det är en jävla grej att de gör det liksom. Då kanske det inte var på den nivån då men ändå att det liksom… Jo det var det det var.
01:15:22 – Stellan: Det var faktiskt deras skulder också. Men de körde inte alla de här fem passen kanske utan de tog ett pass och sen körde de nästa pass kanske på torsdagen.
01:15:30 – Jacob: Jag har varit med i något liknande där. Jag har spelat i HIF, inte som jag coachat direkt, men som har varit där liksom knackat på dörren till A-laget eller inne i A-laget som liksom gett sig på Wendler 5-3-1 och så här. Vad fan, det är ett styrkelivsprogram. Jag vet inte, de googlar lika mycket som amatörerna tydligen.
01:15:51 – Wille: Det är klart, de ville bli starka.
01:15:53 – Stellan: Det är farligt att kopiera grammen. Sen ska man kanske bättre kolla igenom programmen. Vad finns det här? Något vettigt liksom. Är det någonting jag kan använda mig av liksom?
01:16:03 – Jacob: Alltså det är ju bra att titta på program tycker jag. Men man hittar ju det här mönstret som vi sa här. Nu hade du ju redan visat mönstret snyggt med… streck, diagram och staplar så här. Men även de som inte visar det här mönstret. Ofta hittar man ju dem om man börjar studera programmet. Hur ändras det? Vad förändras? Och så får man tips på hur man kan stegra en annan typ av träning. Ja, helt klart.
01:16:29 – Wille: Då tror jag nog att vi rundar av där. Stellan, det har varit sjukt kul att ha dig med. Väldigt roligt att höra om ditt arbete här med ungdomarna, men väldigt kul just att höra om den här sporten. Som vanligt är det någonting som jag inte vet någonting om alls, men riktigt kul att ha dig med.
01:16:46 – Stellan: Tusen tack för fickorna.
01:16:48 – Wille: Ha det gött, så hörs vi när vi hörs. Ha det bra alla. Hej hej.
