Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet gästas Tyngre Träningssnack återigen av Lars Berglund, som sedan sitt senaste besök har hunnit bli färdig med både sin masterexamen i ortopedisk manuell terapi och sin doktorsavhandling. Samtalet tar avstamp i en nyligen publicerad systematisk översiktsartikel i British Journal of Sports Medicine, där Lars och hans kollegor har sammanställt forskningen kring skador inom styrkelyft och tyngdlyftning för att kartlägga skadepanoramat, de vanligaste skadelokalisationerna och eventuella riskfaktorer.

Resultaten från översikten visar att skadefrekvensen inom både styrkelyft och tyngdlyftning är relativt låg sett till antalet träningstimmar, ungefär i nivå med andra icke-kontaktsporter som friidrott och betydligt lägre än i kontaktidrotter som amerikansk fotboll, brottning och vanlig fotboll. Samtidigt diskuteras metodologiska brister i de enkätstudier som finns på området, bland annat att skador ofta definieras olika och att träningstid på gymmet inte tar hänsyn till hur mycket aktivt arbete eller vilken träningsvolym i form av set och repetitioner som faktiskt utförs.

Vidare diskuteras hur tung träning påverkar kroppen på lång sikt och under uppväxten. Utifrån studier som undersökt ryggradsförändringar med magnetkamera hos elitidrottare i olika sporter lyfts det fram att strukturförändringar i diskarna ofta uppstår redan i tonåren vid hög belastning, men att de sedan håller sig relativt stabila under karriären. Lars och Jacob betonar vikten av en nyanserad syn på styrketräning för barn och ungdomar: det är varken livsfarligt eller helt riskfritt vid maximal belastning, utan kräver vettig progression och god teknik.

En stor del av avsnittet ägnas åt svårigheterna med att diagnostisera och förebygga överbelastningsskador, som är betydligt vanligare än akuta skador i styrkesporter och oftast drabbar ländrygg, axlar och knän (samt höfter enligt nyare svenska data). Eftersom enkäter ofta förlitar sig på lyftarnas egna diagnoser, arbetar Lars forskargrupp med att ta fram mer specifika funktionsundersökningar för att förstå vilka rörelser och belastningar som triggar smärtan, samtidigt som man förhåller sig kritisk till generella screeningverktyg som FMS och 9+.

Detta leder in på en djupgående diskussion om sambandet mellan lyftteknik och skaderisk, exempelvis om det är farligt att runda ländryggen i marklyft eller få en så kallad butt wink i knäböj. Medan Wille lyfter fram att det saknas starka prospektiva studier som bevisar att en viss teknik ger skador och att vävnader kan anpassa sig, argumenterar Lars och Jacob utifrån biomekanik och expertkonsensus bland erfarna styrkelyftstränare för att ytterlägen under tung belastning bör undvikas. De enas dock om att tränare bör coacha god teknik med fokus på prestation och kraftutveckling snarare än att skrämma lyftare med nocebo om att ryggen går sönder.

Avsnittet avslutas med lyssnarfrågor där Lars bland annat resonerar kring höftimpingement (FAI) hos styrkelyftare och fotbollsspelare, varför träning av kontroll och styrka kring höften alltid bör testas före en eventuell operation, samt varför den trendiga 3D-träningen har begränsad relevans för den som vill bli stark i basövningar. Dessutom berörs balansen mellan att bara belasta (”just load it”) och att justera rörelsemönster under rehabilitering, samt vad det kan bero på att man skjuter över vikten till ena sidan i knäböj.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och uppdatering med Lars Berglund
• (00:04:23) Ny översiktsstudie om skador inom styrkelyft och tyngdlyftning
• (00:11:08) Skadefrekvens per träningstimme och jämförelse med andra idrotter
• (00:16:32) Långsiktiga ryggförändringar och tung träning hos unga
• (00:28:50) Är det farligt att lyfta med böjd rygg och vad säger forskningen
• (00:34:05) Utmaningar med att diagnostisera och förebygga överbelastningsskador
• (00:40:38) Rörelsescreening som FMS och 9+ samt variation i lyftteknik
• (00:49:00) Expertkonsensus om teknik, butt wink och hur man coachar utan nocebo
• (01:05:16) Lyssnarfråga om höftimpingement (FAI) inom styrkesport
• (01:12:08) Lyssnarfråga om 3D-träning och skadeförebyggande övningar
• (01:18:53) Lyssnarfrågor om smärtfri rehab och ojämn belastning i knäböj

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och uppdatering med Lars Berglund

00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:30 – Jacob: Goddag Wille.

00:00:31 – Wille: Var är du någonstans? Vi ser inte dig nu.

00:00:33 – Jacob: Här är jag. Jag tänkte inte så långt som att jag inte kunde vända ner skärmen.

00:00:40 – Wille: Hur är läget? Det är bra, förutom att jag sitter på en trästol här i köket så är det fint. Du har hållit på att renovera din källare eller hur var det?

00:00:49 – Jacob: Ja precis, mitt kontor med bokhyllan där bak är under konstruktion just nu så nu får jag sitta lite överallt. Förra avsnittet satt jag uppe i sängen, det var ännu värre kan jag säga.

00:00:59 – Wille: Det är lite kul. Man får se olika delar av ditt hus. Olika vinklar. Vi har med oss en återkommande gäst idag. Vi har med oss Lars Berglund. Välkommen.

00:01:09 – Lars: Tackar. Roligt att vara tillbaka.

00:01:11 – Wille: Hur är läget med dig?

00:01:12 – Lars: Jo, men det är bra. Det är ju fredag eftermiddag.

00:01:16 – Jacob: Då känns ju livet lite lättare. Ja, precis. Så det är klart man ska sitta och jobba lite extra då och spela in en podd. Ja, givetvis.

00:01:23 – Lars: Det är roligt att få prata om sådana här saker.

00:01:26 – Wille: Jajamän, vi hade ju med dig för, vi konstaterade att det var ungefär tio månader sedan som vi pratades vid sist. Och för de som inte kommer ihåg det så är du både styrkelyftare, fysioterapeut och forskare.

00:01:38 – Jacob: Doktor nu!

00:01:38 – Wille: Och även doktor nu ja, precis. Grattis till det!

00:01:41 – Lars: Tack! Jo, det hände ju drygt halvåret efter vi pratades senast. Då blev jag doktor.

00:01:50 – Wille: Hur känns det då?

00:01:51 – Lars: Jo, det känns skönt. Jag vet inte hur man ska beskriva det riktigt, men det är som en Ja, det här med att doktorera alltså, det är kanske inte det trevligaste av upplevelser i alla fall för många då. Men det är både roligt, men det är mycket stress och press och innan man har gått upp och försvarat den där avhandlingen så är det mycket stress och press på en kort tid, särskilt den här våren som var här senast. Men nu känns det bara bra och trevligt och nu får man på något vis skörda det man har lagt ner då, det arbetet som man eldar ner under tiden.

00:02:24 – Jacob: Är du klar med din andra master där också nu? Ja, jag har blivit klar med allt. På en gång förra våren blev jag klar med min masterexamen på kopedisk manuell terapi.

00:02:35 – Lars: Och sen någon månad efter så disputerade jag. Så det var skönt, då fick jag bort allting. Så nu bara jobbar jag.

00:02:43 – Wille: Fint! Ja, det låter gött det. Hur går det med träningen då?

00:02:48 – Lars: Ja, jag har ju tränat styrklyft ganska länge nu men egentligen sen jag började doktorera av någon anledning så har det börjat gå lite knackigt. Jag har haft problem med en höft och sådär. Men som av en händelse, nu när jag disputerar så börjar träningen gå bättre igen. En del kompisar menar som att Den här skadan du snackade om, det var ju bara mellan öronen liksom.

00:03:17 – Wille: Det är den biopsykosociala smärtmodellen som du får tillämpa där då.

00:03:21 – Lars: Precis, och det var bara psykosociala faktorer den där berodde på tänker man då. Nej men det har ju gått bättre och bättre av många anledningar. Men nu är det ganska på gång. Jag gjorde till och med lite… Jag kände att jag gjorde en riktig comeback faktiskt. Tävlade i bänk på bänkpress DM då för någon månad sedan. Det persade ju faktiskt för första gången på tre år. Så det är ju skönt. Så att nu satsar jag fullt på att göra någon comeback i styrkelyft. Ja, vart det lider då.

00:03:50 – Jacob: Kör du direkt eller kör du rakt? Nu kör jag klassiskt först och främst.

00:03:55 – Lars: Sen får vi se hur det står till med både materialet som jag ska damma av och uppbackning och hur höften beter sig och sådär. Då kanske jag kör utrustning också.

00:04:07 – Wille: Vad bra, det låter som att livet håller på att ordna upp sig där för dig.

00:04:12 – Lars: Exakt, jodå. Det rullar på med både träning och jobb och allt.

00:04:18 – Wille: Sist du var med snackade vi om det som var en

Ny översiktsstudie om skador inom styrkelyft och tyngdlyftning

00:04:23 – Wille: del av din doktorsavhandling med studier på marklyft och ländryggsmärta. Sen dess har ni ganska nyligen i er grupp publicerat en översiktsartikel som behandlar skador inom styrkesporter. Ni hade tagit upp styrkelyft och tyngdlyftning. för att beskriva hur skadepanoramat ser ut i de idrotterna. Vill du berätta om arbetet med den?

00:04:54 – Lars: Ja, vi har ett stort projekt som rullar som vi kallar för Styrklivsprojektet. Det handlar i grunden om att vi erfarenhetsmässigt vet att det är ganska vanligt med besvär och skador hos just styrkelyftet, men överhuvudtaget hos personer som tränar tung styrketräning. Så som en del av bakgrunden i det kan man säga, så tyckte vi att vi måste göra en översikt också, för det fanns ju ingen tidigare. För det som fanns, det vi har sett, det är ett antal tvärsnittsstudier eller enkätstudier som har beskrivit på olika sätt vilka skador eller hur omfattningen av skadorna kanske och vilka kroppsdelar som är oftast skadade, styrkelyftare och tyngdlyftare. Men det är ingen som har sammanställt alla studier igen och beskrivit hur det totala läget ser ut innan vi gjorde det nu.

Det var för att få en bättre bild av hela läget och inskadorna i tyngdlyftning och stryplyft. Så den här studien som är publicerad nu bara här i början av oktober i British Journal of Sports Medicine. Det är då en systematisk litteraturöversikt. Där grundjobbet gjorde Ivar Svartholm och Fredrik Andersson. Och med initialt vakande ögon av både Ulrika Asa och mig själv. Sen har vi jobbat ihop alla fyra med att ta fram den och revidera och förbättra den och lägga till några artiklar har vi också gjort faktiskt från ursprungsformatet. Så till slut fanns det nio studier som var relevanta i det här området som handlade om just skador inom tyngdlyftning och styrkelyft. Så de har vi sammanställt i den här artikeln. Med fokus på dels hur vanligt det är, hur ofta råkar styrkelyftare och tyngdlyftare ut för skador.

Men också sammanställt vad det gäller skadedefinition, för det skiljer sig ibland. Men också vad det gäller skadelokalisation hos de här lyftarna. Så vilka kroppsdelar som oftast man får besvär med. Och så var det också en tanke att vi skulle försöka ta reda på om det fanns beskrivet några specifika riskfaktorer för utvecklandet av skador just hos tyngdlyftare och styrklyftare. Så det var bakgrunden och syftet.

00:07:29 – Wille: Vad trodde du att du skulle hitta? När man gör en sån här artikel, arbetet är väldigt systematiskt och man kanske tror att det stora är att det går ut på att hitta studierna, men på något sätt är det inte riktigt det. Man har ju ofta ganska bra koll på ämnet när man sätter sig och börjar göra en sån här. Man vet ungefär vad som finns där ute och sen är det stora arbetet egentligen att sammanställa kvalitetsgranska och på något sätt få en begriplig bild av vad det är som finns beskrivet i de här studierna. Men blev du på något sätt förvånad när ni hade identifierat de här nio studierna som ni kom fram till? Alltså vad som fanns?

00:08:09 – Lars: Ja, både och kan man säga. Vi har ändå haft en ganska bra bild på det sättet som du säger. Vad det gäller den här skadedefinitionen som oftast används i sådana här studier, i de flesta sporter egentligen, så definierar man ofta skada som att idrottaren inte kan träna eller tävla, som är helt frånvarande från träning. Ur den aspekten har vi haft ganska bra koll på att skador inom de här styrketräningsidrotterna är ganska ovanliga. Men vi hade ändå ingen övergripande koll på alla studier i området. Studier gjordes ända bakifrån till 70-80-talet som vi till och med fick tag på en studie till slut. Så det är inte den här helhetskollen då. Sen hade vi inte ägnat tid till heller, utan när man skriver bakgrundsfakta om det här området, när man skriver pengaansökningar och sånt där, då tittar man kanske mer på enskilda studier och lyfter resultat från dem.

Men det vi fick här också, det var ju också det här med riskfaktorer som vi ville sammanställa och se vad som fanns gjort, för det är det vi är intresserade av i en förlängning, riskfaktorer för skador. Då såg vi i den här översikten att det var egentligen bara en av de här studierna som vi hittade som hade på något sätt beskrivit riskfaktorer för skador i styrkelyft, om jag inte missminner mig. Så det är ju också det. Och sen, som du säger, det här med när man då använder enskilda studier i beskrivande syfte i andra sammanhang, då gör man ju inte nödvändigtvis en granskning av studiernas kvalitet, hur bra de är designade och sådär, utan då Då tar man bara resultaten och tittar på vad som byggts ut. Men det gjorde vi ju här då, vi bedömde dem ordentligt utifrån hur bra de är gjorda då, designmässigt.

Och det man kan säga om studierna i det här området, och det gäller säkert andra studier i andra idrotter också, när det gäller sådana här epidemiologiska tvärsnittsenkätstudier då, att det är ganska låg kvalitet då. rent metodologiskt, vilket gör att slutsatserna som man kom fram till i de här studierna, att det är si och så många skador och de beror kanske på det här. Det blir inte jättestor styrka kring slutsatserna eftersom kvaliteten är ganska låg. Men det var också ett annat syfte med att göra den här översikten var ju också att beskriva vad är det för något Vilka kvalitetsbrister finns det i de här studierna som är gjorda? Vi planerade, eller vi har ju också gjort den, till och med för något år sedan, det var Edith Strömbäck som som ledde det arbetet tillsammans med mig framför allt, och göra en enkätstudie på svenska styrkelyftare och vad de har för typ av skador och hur de tränar.

Så för att kunna göra den studien som Edit gjorde så bra som möjligt så var det här som en grund också då kan man säga, för att beskriva vilka luckor som finns för att kunna täppa igen dem när man designar vår egen enkätstudie. Och går man till resultaten,

Skadefrekvens per träningstimme och jämförelse med andra idrotter

00:11:08 – Lars: vad hittade ni när ni var färdiga? Ja men det är lite som du är inne på, föga förvånande vad det gäller skadeomfattningen egentligen. Så i tyngdlyftning och styrkelyft så är det relativt få skador per träningstimmar kan man säga. Det var egentligen bara en studie som hade beskrivit någon typ av riskfaktorer. Det var ganska svagt beskrivet också i den studien. Kontentan var att vad det gäller riskfaktorer för skador i de här idrotterna så vet vi inte så mycket egentligen. Det var baserat på vilka studier som är gjorda. Men att skadefrekvensen är ganska låg om man jämför med liknande idrotter. Som till exempel då, det togs som exempel i diskussionen här. Till exempel friidrott är ju ändå en icke-kontaktsport men det kräver ju ändå ganska mycket explosivitet och styrka och innefattar sådana komponenter.

Så om man relaterar till friidrott så är det ganska liknande skadefrekvens kan man säga. Men samtidigt då, man kan jämföra med andra idrotter som har väsentligen lägre skadefrekvens. Så baserat på de styr som fanns så var det det som kom fram då.

00:12:21 – Wille: Jag tänker alltid när man räknar på det här med skadeincidensen, då räknar man ju då per träningstimme. Och tar man då till exempel friidrott, om man tänker vad gör en friidrottare under en timme, det kan ju vara ganska mycket löpning och hoppning och kast och allt möjligt och sånt där, medan jag vet ju, när jag hör bara på Jacob hur han berättar hur han tränar, så är det ganska mycket att man sitter och fipplar med telefonen under en timme på ett träningspass. Tänker man på det på något sätt, att det är relativt lite aktiv tid hos de här styrkelyftarna till exempel?

00:12:51 – Lars: Ja, just det. Som tyngdlyftare och stryklyftare sitter man och dricker kaffe mest. Jo, det är klart.

00:12:55 – Jacob: Exakt. Har man tiden så kan man sitta där ganska länge, men det finns ju de som tränar mer tidseffektivt.

00:13:02 – Lars: Jo, allt är ju relativt. Det har man ju ingen kontroll på när man gör sådana här enkätstudier. Det är ju som du säger, det ligger nog mycket i det. Sen vet jag inte om man… Jag har inte jättebra insikt i hur man tränar som friidrottare, ska jag villigt erkänna. Jag tänker mig i alla fall att om du tränar, det finns ju så många. Friidrott känns också som en svår jämförelse att göra. Friidrott är ju ganska många grenar. Väldigt olika grenar.

00:13:27 – Wille: Maraton liksom.

00:13:28 – Lars: Men om vi tränar för kula kanske eller någon mera kraftinriktad sådan. Då kan jag tänka mig i alla fall, för då tränar man ganska mycket styrketräning. Då tänker jag att man sitter nog och fikar ganska mycket också i jämförelse med styrkelyftet. Men det är svårt att säga, särskilt när man tittar på studierna. Sen i praktiken vet vi att det är en del fika.

00:13:52 – Wille: Ja, de hade inte rapporterat det helt enkelt, hur mycket som var fikatid av de här aktiva timmarna.

00:13:57 – Lars: Antal kopparkaffe? Nej, inget svar. Kaffeindex liksom. Exakt. Särskilt när man gör de här enkätstudierna, det är ju jättesvårt, det märkte vi också själva nu i och med Edits studie, att försöka skriva bra frågor för att få så bra svar som möjligt och exakt som möjligt, och det är ju svårt att göra en enkät jämfört med om man verkligen skulle registrera, som du är inne på, mera effektiv träningstid jämfört med att idag var vi på gymmet tre timmar, men då kanske Jag gick ju dit en halvtimme och så gick jag hem. Vad räknas till träningen? Det är också en intressant aspekt tycker jag. Det är ingen studie som har tittat på vad jag vet, eller inte av de här nio i alla fall, huruvida… Att man har registrerat egentligen någon typ av…

Frågat då, lyftarna, jamen hur många set och reps och vikt eller någon liksom mera kvantifiering av… Jamen du tränar tre gånger i veckan, jamen det är fint. Man kan ju träna tre set tre gånger i veckan, men man kan ju träna 30 set per pass tre gånger i veckan också. Men det finns ingen sådan aspekt i de här studierna.

00:15:05 – Jacob: Det hade ju faktiskt varit intressant. Någon volym, alltså skaderisk när man tränar vid en viss volym. Eller ett visst antal repetitioner. Ligger du på, säg du gör 20 set i veckan, hur stor är skaderisken då kontra om du skulle göra 50 set i veckan eller 100 set i veckan?

00:15:22 – Lars: Precis. Exponeringen är det man brukar tala om när det gäller belastningsskador. Exponeringen för en lyftare, det är ju dels hur många gånger i veckan man tränar men också som sagt då vad man gör de där gångerna då. Så absolut. Så det är väl någonting att ta till sig till framtiden. Sen har vi pratat om Allt är ju relativt, det här med skadefrekvens eller incidens. Jag refererar till amerikansk fotboll och brottning. Där är det ganska hög skadeincidens. Ganska nära dubbelt så vanligt med skador än de resultat vi fick nu i den här översikten.

00:16:05 – Wille: Vilket man måste alltid hålla det på något sätt i huvudet, för det gäller även när man ser vanlig europeisk fotboll också. Att när man pratar om till exempel barn som ska utöva olika idrotter så kanske man säger att styrketräning är farligt för att man kan skada sig, och det stämmer ju, man kan ju skada sig i styrketräning. Men skadeincidensen i fotboll är ju alltid betydligt högre, och det känns som att det alltid är viktigt att poängtera det på något sätt, att det är relativt hela

Långsiktiga ryggförändringar och tung träning hos unga

00:16:32 – Wille: tiden.

00:16:32 – Jacob: Helt klart. Var det någon studie där man hade tittat på liksom före detta, kanske styrkelyftare, kanske inte finns så många före detta, men tyngdlyftare och så här. Hur mår folk efter karriären? Det kan ju också vara på något sätt ett relevant mått. Om man säger fotboll, många skador, där är också många korsband och ledband och sådana här saker. Det kan ju också vara många muskelskador av de grejerna. En muskelskada är ju tråkigt när du har den men sen är det ju sällan besvärande efteråt. Medan en ledskada kan ju i värsta fall hänga med resten av livet. Det är också en relevant fråga tycker jag. Hur farligt är det för stunden och hur farligt är det att hålla på med den här idrotten i tio år? Kontra att hålla på med något annat i tio år.

00:17:19 – Lars: Jo, men absolut. Jag sitter och bläddrar här nu i arkivet, och det finns ju en studie som är inkluderad i den här översikten också. Vi har inte använt resultaten på det sättet riktigt, men det är en svensk studie.

00:17:39 – Jacob: Är det Svärd och Barento i den här på ryggar?

00:17:42 – Lars: Ja, precis. Det är i och för sig en, men det är inte den som är med här. Utan det finns en annan som heter av Raske och Nolin då, den som är med i översikten. Den är från 2002. Och där har de haft två datainsamlingsperioder, men de har kanske bara Då var det ju i och för sig inte så stor, det var inte 20-årsspann där i och för sig då som du är inne på, ett lite längre spann mellan datainsamlingsperioderna men där har man haft lite mer spann då och utvärderat men sådär vart inte så bra att jämföra med. Men den du pratar om, den är väl Leifs värld då och till där då, där har de haft flera olika idrotter va? Och så har de gjort, det är en rankningsstudie va? Sen tittar man på förändringar, det måste vara MR då, förändringar på olika sätt och vis med diskhöjder och disköppningar och saker och ting som lossnar från disken kanske.

Det man på olika sätt definierar när man tittar på röntgenbilder. Som den relativa förändringarna. Och där har de gjort en datainsamling på när de var, det är väl idrottare i princip, när de har varit någonstans i 20-årsåldern om jag inte minns fel. Någonstans i början eller mitten av karriären. Och sen 20 år efter, visst var det så?

00:18:57 – Jacob: Jag tror den fortgår. Jag tror de följer dem. Typ vart tionde år så gör de en ny studie och publicerar hur det har utvecklats framöver.

00:19:05 – Lars: Okej, jag har bara läst den då.

00:19:07 – Jacob: De har med en smärtvariabel där, alltså egenskattad. Hur mycket problem har du från ryggen? Jag vet inte om det är senaste månaden, senaste året eller allmänt eller vad de har för skala på det. Men jag vet att de har med det också i studien. Huvudutfallet är ju magnetkameraundersökningen men de har också med en liten smartbit där.

00:19:27 – Lars: Och om jag inte minns fel från den jag har i alla fall, jag vet inte om det finns fler publicerade då, men om det är den första då kanske, då… Så om jag ska tolka det de skriver då, från minnet här då, då är det väl ändå så att just strukturellt sådär så kunde man inte se någon större skillnad om jag fattar det rätt. Alltså från den här MR-bilden de tog först och sen mot slutet då, utan de här förändringarna som fanns på MR idag som man såg första gången de De gjorde den undersökningen. De fanns där då, men de hade inte förändrats så mycket till efter, ja men 10 eller 20 år efter då. Och då tror jag att de skriver också någon hypotes om att de här förändringarna, de har ju antagligen kommit in före den här första datainsamlingen då, och då när de var yngre då kanske, de här försökspersonerna då.

Och då kan man ju dra växeln där då, att de hade hållit på med, det var tyngdlyftare då, men det var också brottning och ishockey och sådär. Det var väl gymnastik? Orientering tror jag det var. Och så… Jo, och då kan man ju tänka sig att den här exponeringen man har utsatt sig för som idrottare i de här olika idrotterna, det har inte lett till några utmärkande strukturella förändringar som man ser på MR. Det är så jag tolkar det i alla fall. Alltså under deras karriär. Men det är väl ungefär den enda studien som jag kommer på också, just för att svara på din fråga. Hur ser det ut sen och vad det är för typ av skada?

00:21:01 – Jacob: Jag vet, det är lite därför det här med styrketräning för barn. Tonkonogi vände ju det lite upp och ner för några år sedan när han kom ut med sin rapport för Riksidrottsförbundet. Då gick ju Leifs varv faktiskt ut lite också och sa att vi vet inte på något sätt vad som händer. Det var ju lite baserat på det. Det de har visat med den här studien är att ryggen är känsligare när man är ung. Om du tränar hårt på ett felaktigt sätt eller bara för mycket, det vet man ju inte vad som är mellan tonåren däromkring. i tonåren ungefär, så ökar då risken för att man ska få de här lite mer permanenta skadorna.

00:21:46 – Wille: Men fanns det friska kontroller i den där studien? För annars är det ju ganska svårt att säga att det beror på träningen. Det kan ju bara bero på att de var 12 år gamla.

00:21:54 – Jacob: Ja, men det är skillnad mellan idrotterna. Det är det man har. Jag tror hockey och tyngdlyftning och gymnastik låg sämst till. Orientering var lite snällare och så var det någon sport till som också låg lite bättre till. Jag tycker att de har visat på något sätt att det händer grejer i tonåren där om man belastar på. Men detta var ju alla elitidrottare. De hade ju tagit dem när de var elit i 20-årsåldern, som Lars berättade. Och sen har man då följt dem framåt. Det säger ju ingenting om hur det är om du styrketränar två eller tre dagar i veckan. Eller om du kör hockey två eller tre dagar i veckan. Det berättar egentligen bara något om vad som händer när vi belastar eliten. Men sen samtidigt de som var elit då, de är ju inte i närheten av den träningsmängd som många ungdomselit har idag.

Vi pratade med Walldén här, vi hade ju med knäskadorna, man har ju sett att gamla allsvenska fotbollsspelare har en ökad risk för knäartros. Men de här studierna är liksom utförda på fotbollsproffs, nu gör jag proffs i situationstecken, för det var man inte i Sverige på den tiden, men som spelade alltså 70-80-talet däromkring. Och deras träningsmängd är ju i nivå med vad jag har haft i min karriär då, inom citationstecken egentligen. Men de har ju inte tränat mer än mig, de jobbade ju vardagsjobb. Sen tränade de tre, fyra kvällar i veckan och så spelade de i Allsvenskan. Och de hade högre risk för knäartrosen. Så hur är det då för de som kör idag som kanske börjar med åtta pass och sju pass när de är 14, 15? Det är där man inte vet och det är antagligen samma sak för ryggarna då.

Men hockey verkar i alla fall jämbördigt med tyngdlyftning.

00:23:44 – Lars: Jag håller med dig och det är ju klart, det här med hur man mäter eller vilken träningsbelastning och sådär, det varierar ju säkert också inom olika idrotter över tid. Hur man tränade som elit för tio år sedan och hur man gör idag till exempel. Så det kan vara svårt att Svårt att mäta och så som du säger också det här med att träna väldigt frekvent och tungt. Det gör man numera kanske i yngre åldrar och det påverkar ju också hur det kommer att falla ut längre fram i tiden. För det vet vi ju inte. helt enkelt baserat på de här studierna. Vi vet ju inte hur det påverkar kroppen egentligen. Men det jag skulle säga om de här rekommendationerna gällande styrketräning för barn är att jag tycker att det hade varit önskvärt med en lite mer nyanserad bild till allmänheten åtminstone, vad gäller huruvida man kan träna maximalt tungt, om det är det som är målet, eller om man ska vara helt återhållsam med styrketräning för barn.

Förut var det mer den här återhållsamma linjen man gick på, att man inte skulle träna överhuvudtaget nästan, psykträning när man var yngre, för att det var farligt. Men nu då, i och med de här rapporterna och annat, så tycker jag att man nästan driver åt den andra extremen ibland, tycker jag mig kunna se i alla fall. Och att man snarast ihärdigt hävdar att det finns ju rapporter som säger att det är ofarligt, och nästan därför kan vi belasta våra barn maximalt och träna jättetung styrketräning med dem. Det är ju ofarligt, säger ju de här rapporterna. Så det hade ju känts bättre om det fanns lite mera nyans i den här rekommendationen där man kanske prioriterade råd som att det är bra att träna, det är inte farligt, men att det också är avhängigt att man gör det på ett bra sätt vad gäller att man inte överdoserar träningen, var nu den gränsen går då.

men också att man gör övningar och annat på ett bra sätt så att man belastar kroppen på ett så bra sätt som möjligt. För att då kunna få maximera de positiva effekterna av strykträning för barn och minimera de eventuella riskerna som vi inte vet jättemycket om egentligen på väldigt lång sikt.

00:25:56 – Jacob: Ja asså Tonko Noga har ju många roliga, jag vet. Han hade någon debattartikel i Svenska Dagbladet där han skrev att vi sviker våra barn när vi inte låter dem styrketräna och sånt där. Och då skrev han i texten att en stor översiktsartikel låg i British Journal of Sport Medicine med 152 studier. Sen om du kollar upp den här studien med 152 studier då var det vad de hittade när de gjorde sin sökning. Sen inkluderar de tolv. Alltså vad fan. Det kan ju vara en miss men jag har extremt svårt att tro på att det är en miss. Det är bara oärlighet skulle jag säga. Det känns inte alls bra när det står så i tidningen. Ja, en extrem vinkling.

00:26:39 – Lars: För det är ganska stor skillnad på ett sånt material som är mer än tio gånger större. Men det finns ju uppenbarligen inte. Nej men precis, för det är ju ungefär samma sätt som att jag skulle säga att, som i mina avhandlingar så visar jag, ja men marklyft verkar ju, ja det verkar inte sämre än mer individanpassad träning för att minska smärta hos ländningspatienter. Men ja, alla kan träna marklyft, det verkar ju jättebra, det funkar liksom inte på det viset. Man kan ta resultatet från en studie, eller när det gäller vilket budskap man ska sända till allmänheten.

00:27:14 – Jacob: Det är det det handlar om, som du är inne på också.

00:27:17 – Lars: Visst, vi kanske inte ska dra i handbromsen och vara jätterädda för att barn i det här fallet, eller ryggpatienter, ska vårdas med sammetsvantar och inte belasta sig alls. Det finns ju någon gyllene mellanväg såklart. Men det kanske inte är så lätt för gemene man att skapa sig en uppfattning om vad den är. Den gyllene mellanvägen. Så säger någon, både vad gäller styrketräning för barn eller marklyft för någon som har ont i ryggen. Det har jag försökt vara så noga man kan med att inte budskapet ska bli att mata marklyft tungt till alla som har ont i ryggen. Utan snarare tvärtom. Alltså vi undersökte om sjukgymnast och man måste ha en kontrollerad progression och man måste ha koll på symptomen och sådär. Men om man har alla de här delarna, då skulle man ju kunna träna marklyft då.

Till exempel för ryggpatienter. Eller på det här sättet också träna lite tyngre styrketräning för barn. Men det gäller ju att de vet hur man gör.

00:28:16 – Jacob: Precis. Det var vi inne på i förra avsnittet, nummer nio. Om det är någon som lyssnar nu som inte har lyssnat på det tidigare avsnittet och tycker det lät intressant så var det ju liksom samtalet då. Jag tror vi pratade om det i en timme. Ja, precis. Så har ni att lyssna.

00:28:31 – Lars: Jag hittade fram den här artikeln av Baranto som vi pratade om. Det var tyngdlyftare, brottare, orienterare, hockeyspelare och så non-athletes. Okej, då var det kontrollgruppen där. Men resultaten är precis sammanfattat. Men det är intressant, och det är intressant också i relation till det vi

Är det farligt att lyfta med böjd rygg och vad säger forskningen

00:28:50 – Lars: försöker göra nu också, det här med hur farligt det är egentligen att man ska, om man lyfter marklyft och tränar styrkelyft eller tyngdlyftning, eller man gör det mer med skivstång och böjer ryggen till exempel. Och är det okej att börja ryggen när man lyfter eller inte? Intuitivt så kanske man tycker att det inte är så bra för ryggen får ju en dålig belastning. Men man har ju aldrig gjort de här prospektiva studierna och sett att det verkligen är så det ser ut.

00:29:16 – Wille: Ska ni göra det?

00:29:17 – Lars: Ja, när jag får miljonanslag av statlig instans, då ska jag göra det.

00:29:25 – Wille: Randomisera, du ska ha kattrygg, du ska ha rak rygg.

00:29:30 – Jacob: Ja, det behöver vi inte randomisera bara för att det ska vara prospekt. Fast det är roligare om det är randomiserat.

00:29:35 – Wille: Du får ju gå och ställa dig där på DM och så bara noterar du hur folk lyfter.

00:29:39 – Jacob: Sen bara frågar du om du kan kontakta dem en gång om året och fråga hur deras ryggar mår. Då borde man ju ändå kunna få ihop en. I alla fall ett hundratal personer. Sen är det ju inte så riktigt stabilt statistiskt heller för en sån skada.

00:29:51 – Lars: Det finns ju sådana tankar, men det är som sagt inte det enklaste att designa och sen följa upp. Det är resurskrävande att göra prospektiva studier, det är väl därför det finns så få också. De håller på och ska göra det inom friidrott, det som uppmärksammades i och med Jenny Jacobssons avhandling. Det var ett program på tv för några år sedan i SVT om skador inom friidrott, särskilt bland unga friidrottare, att de hade så jäkla mycket skador. och träna mycket som vi var inne på. Så där håller de på, tror jag, att göra just en prospektiv studie, men också någon typ av intervention eller förebyggande intervention för att se om man kan minska antal skadorna hos yngre friidrottare, om jag fattar det rätt. Det är väl något som är på gång nu.

00:30:38 – Jacob: Jo, jag var i kontakt med henne för ett halvår sedan. Hon ville vara med här och då sa hon att vi börjar det här nu så kan jag vara med sen när vi kommit en bit på vägen så vi har något att prata om. Hon var trött på att prata om sin gamla studie. Det fick ju väldigt mycket uppmärksamhet när det kom ut det där med just friidrottsskadorna. Hon var väl inte så sugen på att prata om det längre. Nej, men det är också ett…

00:31:06 – Lars: Det finns många problem här när man ska dels forska på det men också i praktiken vad det är man ska hugga på. Behandla en skada och så är en sak, men förebygga är en helt annan sak. Det kanske inte går att förebygga skador heller i viss utsträckning.

00:31:24 – Jacob: Det är en lurig sport också, både styrkelyft och tyngdlyftning där många tränar på egen hand. Verkligen på egen hand. I friidrott så ska du ändå ha tillgång till hallen och då är det kanske någon ansvarig eller något sånt här som kan hålla i trådarna. Om man ska göra en större sån här studie med styrkelyftare då måste du nästan på något sätt ha individuell kontakt med nästan varje lyftare. Det blir ett stort jobb, man kan säga.

00:31:50 – Lars: Jo, men då måste man ha ett skaderapporteringssystem där man lägger mera på försökspersonerna att de kan alltså aktivt under en viss tidsperiod kunna rapportera in skador och annat. Så det skulle kräva mycket av eventuella deltagare, men samtidigt kanske man känner att man kan få någonting tillbaka av det också. Men det skulle kräva

00:32:10 – Wille: Har ni någon kontakt med folk som har gjort det på andra områden? Jag tänker till exempel den här Football Research Group eller de som har samlat in skador och jobbat väldigt mycket med hur lägger man över det på i det fallet klubbarna då. Men hos er skulle det då vara på de aktiva eller kanske på någon tränare eller så. Jag tänker att det finns ju förmodligen rätt mycket bra appar och system för det som får bort den här biasen när man går hem och käkar och duschar och sen bara ”just det, jag drabbas ju av en skada idag, hur inträffade det?” Alltså att det blir mera tillförlitligt. Har ni någon sån kontakt med dem till exempel?

00:32:44 – Lars: Nej, jag har inte kommit så långt i arbetet först och främst, mycket på grund av att det här har ju varit Ja, jag och Ulrika startade det här projektet parallellt, ja för två år sedan egentligen, då jag egentligen höll på med lite avhandlingsarbete. Så det var parallellt med det. Så det har inte lagts så mycket krut på det sättet. Men däremot har jag varit i kontakt med Jenny Jacobsson som vi pratade om. I relation till, för vi anser att man måste nog ta det lite… lite mer steg för steg när det gäller det här med att försöka förstå idrottsskador och kunna förebygga. Men också innan man kan förebygga någonting, tycker vi då, är det ju också en bra idé att kunna dels diagnostisera de här skadorna och besvären som vi läser om nu i de här översiktsstudierna och enkätstudierna.

Så dels diagnostisera dem på ett konsekvent sätt, men också kunna behandla dem först och främst innan man ens kan tänka på att nu, hur ska vi förebygga dem då? Så det ligger lite längre fram. Så svaret är väl att nej, inte riktigt än. Men jag vet att det finns ju, precis som du är inne på, bra verktyg. Desto bättre då än att man bara pytsar ut en enkät varje kvartal och frågar om man har skadat sig. Men dessförinnan så som sagt, dels det här med hur man beskriver skador, för det är ju

Utmaningar med att diagnostisera och förebygga överbelastningsskador

00:34:05 – Lars: också som vi tar upp i översikten och som även många av de här studierna beskriver. Det är en sak att beskriva att man får en skada i ländryggen. Det säger bara vart man har ont till exempel eller vart det känns. Men det säger inte så jättemycket om hur personen i så fall, deras funktion är begränsad. Alltså på vilket sätt skadan hämmar personen. Och det säger ingenting heller om, och det kanske inte kan göra heller, om vilka strukturer i så fall som skulle vara inblandade. Har man fått ett diskbråck då kanske man kan ställa den diagnosen, men har man bara lite mera diffust ont i ryggen, då kanske man inte kan ställa diagnosen diskbråck eller diskbuktning eller så på de fynd man gör som sjukgymnast i en undersökning. Så det här med diagnoserna och vilken typ av skador, det är inte så lätt.

Särskilt om man tänker på de här enkätstudierna som vi har sammanställt. I vår översikt har vi en rubrik som heter just Types of Induries. Då har man frågat lyftare att du fick en skada där, vad var det för typ av skada? Så har man fått bocka i olika alternativ. De vanligaste alternativen som forskare brukar ge verkar som att man har en sträckning eller bristning eller senfästes smärta. Fraktur har man säkert också med ibland, men det händer väl inte så ofta. Men de vanligaste typerna av skada som man beskriver är sträckning, bristning och senfästesmärta. Men det är ju långt ifrån någonting som kan beskriva alla typer av besvär som man drabbas av när man lyfter saker eller överhuvudtaget. Och särskilt med tanke på att de vanligaste skadelokalisationerna som vi hittade i den här översikten, och även en annan översikt att hitta, det är framförallt skador som inträffar kring ryggraden, axlar och knäna.

Där kan man drabbas av en massa olika typer av besvär, som inte bara är sträckning eller bristning. Så erfarenhetsmässigt, och som vi anser, så måste man också hamna i konsensus kring det här med idrottsskador. Och särskilt när det gäller överbelastningsskador, för det verkar ändå vara det vanligaste i de här idrotterna. Man får inte jätteofta de här akuta skadorna. som det verkar, utan det är framförallt de här skadorna som har utvecklats över tid, att man börjar känna något smygande som debiteras och till slut tar man ont desto mer ofta då. Och just för att diagnostisera de skadorna då då är det också, verkar det som, desto svårare att kunna peka på en specifik struktur som att ja men det är risken i ryggen som gör ont, för hur ska vi veta det till exempel med en undersökning.

Utan då tänker vi att det hade varit bättre att beskriva de här skadorna på ett annat sätt. Det håller vi på med lite grann. Vi har gjort en pilotstudie vad det gäller att utveckla ett undersökningsprotokoll som ska vara specifikt för att titta på skador och just styrkelyftare och då skadan är associerad med knäböj eller marklyft. För att kunna beskriva mera funktioner och vilken typ av smärta det är för att kunna också vara så specifik som möjligt i till exempel behandling. Det säger inte så mycket att säga att en person har ont i ryggen

00:37:15 – Wille: Men är det mer att det gör ont när man böjer sig framåt eller det gör ont när man böjer sig bakåt eller det gör ont om jag står länge eller om jag lyfter armen över huvudet eller mer den typen av beskrivning?

00:37:26 – Lars: Exakt, det är det man kallar som sjukgymnast för mera funktionsdiagnos. Så till exempel som du är inne på, vilka aktiviteter gör att det blir sämre? Alltså man får mer ont, vilka gör att det blir bättre undersöker man. Men också i så fall vilka rörelser, om det är en sådan typ av smärta, gör att man får mer ont. Är det att man böjer i ryggen som gör att man får mest ont? Varför böjer den här personen ryggen då? Har det att göra med rörligheten någonstans i höfterna kanske? Eller har det att göra med styrkan någonstans i rygg eller höft som gör att den har det här rörelsemönstret? Eller har det inte någon koppling alls till rörelsemönstret? Så att man så detaljerat som möjligt kan beskriva skadorna så att man kommer ifrån det här mera generella, ja men det är ont i senfästet eller det är en uskel som har gått av eller det är ont i ryggen, det är en diskbuktning.

Man kan liksom inte behandla det riktigt utan som sjukgymnast i vart fall så behandlar man ju framförallt funktionen och funktionsnedsättningen och smärtan också om man säger så. Men inriktningen är ju någon typ av träning och övningar för att bli av med besvären. Då måste också diagnosen mera sammanstråla med hur vi behandlar dem. För det jag skulle komma till efter en lång omväg är att det vi har varit i kontakt med Jenny Jacobsson om också.

00:38:40 – Jacob: Hon skriver i de här äldre studierna som handlar om just friidrott

00:38:45 – Lars: om just definitionen av skada och diagnostiseringar. Det är ju lite bristfälligt. Särskilt om man bara frågar någon. För då har man ju inte undersökt de här lyftarna till exempel och kunnat beskriva skadan vidare. Utan det är ju mera lyftaren som har ställt diagnosen på sig själv. Att jag sträckte mig i ryggen, så jag har ont i ryggen. Man vet ju inte hur bra stämmer det då med någon mera auktoriserad bedömare av det då. Men jo, så grejen är att vi tycker att man måste kunna diagnostisera på ett lite bättre sätt för att också utvärdera behandling för den här typen av skadorna som man får innan man kan komma till någon typ av preventiv åtgärd. Nu visar han i översikten till exempel att skador till ryggraden, det var vanligt.

Men vi vet inte vilka riskfaktorer som gör att man får ont mer i ryggen än andra ställen. och vi vet inte riktigt vad det är för typ av ryggont, så vi vet inte riktigt hur vi ska förebygga det heller. Så på de resultaten kan vi inte bara föreslå att vi kan träna lite bålstabiliserande träning, för då borde ju ryggen må bättre hos de här. Så vi tränar bålstabiliserande, vi gör ett interventionsprogram, så sätter vi en massa styrkelyftare och registrerar hur mycket skador de drabbas av under det närmaste året, och så får de träna järnet med någon form av bålstabiliserande program, så hoppas vi på det bästa. För det blir liksom inte den här kopplingen då. Det naturliga steget till att vad ska det här ballstabulisera programmet innehålla då?

Är det bara generellt mata ut grejer och det kanske blir bättre av det? Eller ska det ändå vara någon tanke bakom det då? Kopplat till dels incidensen men också vilken typ av skada och diagnostiseringen då? Det finns ju så många fallgropar här känner vi.

00:40:31 – Wille: Ni vill inte sitta och killgissa då helt enkelt om hur ni ska tackla det här?

00:40:36 – Jacob: Exakt. Körde alltså

Rörelsescreening som FMS och 9+ samt variation i lyftteknik

00:40:38 – Jacob: någon på Bosön som släppte det här ninescreen-battlet som skulle…

00:40:41 – Lars: Jag tänkte faktiskt säga det.

00:40:43 – Jacob: …hindra alla skador hos… Alla idrotter till och med. Inte bara en, utan alla. Nej, precis. Alla idrotter. Det funkar inte med fyra test så vi lägger till fem till. Nu funkar det. Precis, det höjer kvaliteten. Det kom ju en studie på det nu. Vad var det de hade hittat? Trots att folk inte skadar sig eller någonting så varierar det något helt enormt mellan samma idrottare beroende på när du testar dem på året och sådär. Slutsatsen var bara att du kan inte använda detta för du vet inte vad du testar.

00:41:21 – Lars: Jag vet inte om det finns beskrivet så jättebra heller. Det finns ju massa sådana här olika typer av rörelsescreeningbatterier. Du har ju FMS och det här 9 plus. Det är väl lite samma egentligen. Det finns ju massa andra typer av tester också som finns och utvärderade. Framförallt när de utvärderar för reliabilitet. Om du och jag testar Wille eller så. Så kanske vi är ganska samstämmiga där och då. Men däremot om vi skulle testa Wille om en vecka, om två veckor, om en månad och sådär. Och han lever bara som vanligt. Hur vi bedömer honom över tid och hur han förändrar sitt rörelsemönster över tid. Bara av normalt leverne. Det vet man kanske inte heller om det är så stabilt.

00:42:03 – Jacob: Man har ju gjort det på FMS, där är det ju liksom berättar du för dem innan hur testet ska utföras så blir de mycket bättre på testet. Du vet ju inte om du gör testet en gång och du berättar deras poäng eller vad som helst eller ger någon typ av feedback överhuvudtaget. Så nästa gång de gör testet så kommer de ha bättre resultat bara för att de vet hur de ska göra testet denna gången. Det var just det man gjorde med nice green battery. Man visade att det varierar jättemycket även om du inte berättar för folk hur de utförde det från gång till gång. Det är inte som ett styrketest till exempel som är stabilt över tid om du inte gör någonting åt det. Skadar dig eller blir tränad.

00:42:44 – Lars: Så det är desto mer komplext tänker jag. Men det är ett spår som vi hänger oss fast vid såklart. Jag är ganska övertygad om att hur man lyfter, det finns ändå någon koppling här med huruvida man får besvär. Och varför jag tycker att det ändå känns relevant när det gäller styrklyft i första hand. Det är för att det är så, och varför det också känns intressant att styrkelyfta. Det är för att det borde vara, i min värld i alla fall, så borde det vara desto mer utslagsgivande hur man lyfter i knäböj till exempel. För huruvida man får besvär av det. Jämfört med huruvida man, och variabiliteten av det här utförandet och tekniken. kommer antagligen vara mer avgörande för huruvida de utvecklar besvär. När det är så höga belastningar som är involverade i de här kraftidrotterna, jämfört om man skulle titta på det här 9 plus batteriet och jämföra massa fotbollsspelare som rör sig, alla rör sig olika.

00:43:47 – Jacob: Det är ju en monoton rörelse också i styrkelyft. Det du analyserar när någon gör en ganska tunn knäböj är i alla fall förhoppningsvis ganska snarlikt som knäböjen alltid ser ut när de är uppe i närheten av de vikterna. Medan en fotbollsspelare, det du testar när han gör enbens knäböj, det säger ju ingenting om hur han rör sig på fotbollsplanen. Framförallt att du ofta gör det och med vilka belastningar. Det blir inte alls… Om man bara tänker över tid och belastningsskador generellt så tänker man att man rör sig på olika sätt och vis och har en spännvidd i

00:44:25 – Lars: i sitt rörelsemönster, det kan ju vara en bra sak för då belastar man ju inte samma strukturer jättemycket hela tiden som om jag jobbar på labb och sitter och pipetterar och flyttar nån grej typ tusen gånger varje dag. Om jag gör det i exakt samma bana, exakt samma mönster, då lär man ju få besvär kan man tänka sig. Men om man gör det lite olika varje gång då kanske man sprider belastningen på axel, armar och båg och sådär. Men däremot, i och med att det är så höga belastningar på de här strukturerna när vi tränar styrkelyft till exempel, då tror jag att det kan bli mer utslagsgivande och att man kanske vill ha en mindre variation i rörelsemönstret. Det finns ju ändå någon typ av guidning för vad som känns som ett hälsosamt rörelsemönster vad det gäller att lyfta väldigt tunga grejer.

Om man tänker hur kroppen generellt sett i alla fall är utformad för att ta upp belastning på ett bra sätt. Om man har stång på ryggen till exempel så är det kanske dumt att böja ryggen jättemycket. För då är inte kroppen, de flestas kroppar är konstruerade så att de kan dämpa den här belastningen så jättebra med hjälp av aktiva och passiva strukturer i ländryggen till exempel.

00:45:34 – Wille: vad vi tror i alla fall. Den kunskapen har vi inte helt på banan ännu.

00:45:41 – Jacob: Nej, inte hundraprocentigt, men det är det ju ändå. Man kan ju faktiskt, man kan ju mekanik. Ja, fast det är ju det som är grejen. Det kan fysikerna. Och man kan ju liksom, det finns ju djurstudier. I princip allting man har på den här grundnivån pekar ju mot att det skulle vara så. Sen givetvis måste man ju testa det liksom på riktigt innan man verkligen kan säga att det är någonting. Men nu är vi återigen där liksom, vad skulle du satsa dina pengar på, Wille?

00:46:07 – Wille: Fast det jag menar är att när det är de här djurstudierna så är det döda djur som man gör det på. Det är inte grisar som knäböjer med aktiva muskler och sånt där.

00:46:15 – Jacob: Nej, just det. Ljusstyran är ju bara för att kolla det strukturella, alltså de passiva strukturerna.

00:46:21 – Wille: Exakt. Människokroppen befinner sig aldrig i de situationerna och det är det som är grejen. De modellerna vi har är inte nödvändigtvis anpassade för de frågorna som vi ställer här.

00:46:30 – Lars: Det finns ju dock labbstudier där man har tittat på ett antal personer, men att man också har använt dem. I någon typ av genomlysning i alla fall, på ett eller annat sätt, med ultraljud och framförallt kanske hans Stuart McKillson har gjort, där de har tittat på olika lyftstrategier. I en studie har de beskrivit att de skulle jämföra hur det såg ut i ryggen, om det då var ryggens muskler i det här fallet, där man lyfte med böjd respektive mer neutral ländrygg. Det kanske inte var ett exakt marklyft, men det var lyft från golvet om jag fattar det rätt. Då var det en person, just den där personen som skulle lyfta med flexerad ländryt, böjd ländryt, han fick ett diskbråck under studien jämfört med den som inte gjorde det.

00:47:14 – Wille: Men har du hittat den studien? Jag har hört väldigt mycket om den, men jag har aldrig hittat just den.

00:47:19 – Lars: Ja, om den då finns i hans bok möjligen då. Men jag ska se om jag kan hitta den. Ja, skriv om det i boken i alla fall. Den som också finns publicerad och också berättar om i hans bok, det är också det här med hur funktionen av ryggens muskulatur förändras om vi har en annan hållning i ländryggen. Så till exempel så funkar de här ryggsträckarmusklerna på ett sämre sätt då. Biomekaniskt då, om man har en böjd rygg jämfört med en neutral rygg, så att den blir sämre på att producera kraft till exempel.

00:47:48 – Jacob: Hävarmarna blir mycket kortare för att de sträcker sig över flera skott, alltså ryggutskott. Jag vet inte vad jag ska ta för svensk term så folk förstår. Det är taggarna bak på ryggen. När man böjer ryggen så går det en muskel från ena änden och förbi flera andra taggar så innebär det att muskeln till sist nästan ligger kloss på taggarna i mittenvägen. Då får de ingen vettig hävarm utan då kan de nästan göra motsatsjobb istället.

00:48:18 – Lars: Det är som du säger, framförallt mindre labbstudier som pekar på att det är nog dumt att lyfta med böjd rygg för att de här sakerna händer. Men det är som du säger också, det är ingen som har visat det kanske. Det har jättestor betydelse det här med rörelsemönstret för huruvida man utvecklar besvär.

00:48:39 – Wille: Exakt, det är det jag menar. Hypotesen är ju definitivt så, men hur det översätter till strukturella skador och om de strukturella skadorna faktiskt är ett problem, det är ju helt oklart. Det var därför jag läste upp när du sa att du vill göra den studien. Jag tänkte, vad roligt, den vill jag läsa.

00:48:58 – Lars: Jo, men det känns ju som en…

Expertkonsensus om teknik, butt wink och hur man coachar utan nocebo

00:49:00 – Lars: Alltså precis, för att kunna göra det så… Nej, men jag är helt inne på det också. Däremot så har vi ju gjort två studenter, två personer från Stockholm, två sjukgymnaster och styrkelyftare. Henrik Sjöberg och Martin Rosengren som har pratat med experter ute i världen om vad de tycker är för… Viktiga aspekter när det gäller tekniken i knäböj och marklyft Vad gäller att dels undvika skador eller att drabbas av skador på lång sikt Ja framförallt det då Och då tyckte de här experterna rent erfarenhetsmässigt då Det får man ju ta för vad det är då men det är en ganska Det är i alla fall steget längre än att bara göra en labbstudie och skapa en hypotes att det vore dumt att böja ryggen. Men om man då tar med erfarenheten hos de här väldigt erfarna styrkelyftstränarna och landslagscoacherna i styrkelyft.

Så menar ju de att, där fick vi en konsensus i en panel av om det var åtta eller nio bedömare därikring. Alltså experter som tyckte enat att det här med att böja ryggen när man lyfter, det är inget bra för då får man besvär. Det baserade de på sin erfarenhet. De kopplade i varje fall det här med vissa tekniska aspekter i lyften till att det kan leda till skada. Sen som sagt har man inte testat det i en kontrollerad studie. Men det ligger någonstans, det ligger någonting där. Jag håller med att det är hypoteser i sig i forskning. Men att Det finns väldigt många koncept som grundar sig på att man ska korrigera rörelsemönster för att inte få besvär. Det finns också den typen av träning, alltså korrigera rörelsemönster med fokus på det.

Att man ska röra sig bättre för att minska smärta och förbättra funktion hos patienter. Det verkar funka, men frågan är om det är just korrigeringen av rörelsemönstret som gör att de blir bättre. Det kanske man inte har bevisat helt och hållet. Men det jag skulle säga är att… Ja, det är en hypotes, ja, och man tänker så och vissa kanske tänker så lite för mycket. Men däremot, det jag skulle vilja påpeka, och särskilt när det gäller lyftning, det är ju att Jag skulle aldrig instruera en person att du kan ju lyfta hur du vill för det kommer att gå jättebra för vi har ingen koppling mellan det här med själsmönster och skador i forskningen Så lyft du med böjd rygg om det känns bra hoppas vi på det bästa på tio år. Utan då skulle jag hellre instruera då och det är ju flera syften såklart och det är inte bara kanske att man ska undvika skador men också det här med att man lyfter antagligen bättre och mer vikt om man på sikt kan stärka sin kropp så man kan lyfta med mer rak rygg än böjd i alla fall till exempel i marklyft.

Så jag instruerar aldrig Men sen är det ju sådär, vad är relevant då? Hur mycket får man böja och hur mycket får man inte böja? Det finns en YouTube-film med han Brett Contreras. Han som gör en massa artiklar om rumpan och rumpans muskler och bäckenlyft med vikt. Han pratar om butt wink i knäböj, alltså att man böjer ryggen i knäböj. Någonstans i mitten säger han Ja men typ, man rundar ryggen då. En del gör det lite, en del mycket. Och det man som erfaren tränare då vet, det är när ”excessive” är ”too much”. Så att för mycket blir för mycket. Men det ser man med det hand då. För han menar ändå att det finns någon gräns där. Att om man böjer lite, det är okej. Men om man böjer för mycket, då blir det inte bra. Men vart den där gränsen går, det var lite oklart.

Men så resonerar han.

00:52:42 – Jacob: Ja, men det är ju oklart. Det är väl också något sådant här som det kanske mer visats från arbetsergonomi och sådana här stöd. Det är ju inte bra med mycket belastning nära ett ytterläge i nästan någon led alls. Det är ju rimligen också så kring ryggen att det blir värre ju mer ju mer böjd den är då, eller hur mer buttwinken blir. Fast du gillar inte att jag säger det, Wille. Jag vet.

00:53:06 – Wille: Nej, fast det stämmer inte. Alltså, den solklara kopplingen mellan arbetspositioner och besvär stämmer inte. Det är inte så genomgående som man kan tro där.

00:53:14 – Jacob: Nej, inte genomgående precis som man sitter och om man har en ergonomisk stol och sådana här grejer kring smärta. Där är det ju liksom inget samband alls. Men om man gör interventionsstudier och du sätter någon med en handled i ett ytterläge och så ska de hålla en vikt där så länge de pallar så får de ont mycket snabbare än om du sätter handleden i ett mer neutralt läge. Och även kassörskorna. Armarna högt uppe de har oftare ont än armarna långt nere. Sen så kan man ju inte säga att du skadar dig bara för att du är där uppe. Men där är ju ändå samband liksom. Sen är det ju inte solklart att du kommer få ont för att du är där uppe. Eller du kommer inte ha ont för att du är där nere. Det är väl mer den här sittande gubben som är helt uppåt väggarna.

00:53:59 – Lars: Jag håller med. Jag får flika in så. Jag håller ju ändå med Wille. Men samtidigt verkar det så. Det jag tror i alla fall är att det här med rörelsemönstret i alla fall blir mer utslagsgivande desto mer aktivitet man gör är mer belastande på kroppen. Typ stycklyft. Och det finns ju såklart den andra parten i resonemanget som säger att lyft, hur fasen du vill, så länge du startar på en jättelåg belastning och gradvis vänjer din vävnad och kropp på alla sätt och vis tåla belastning i det här rörelsemönstret som du nu väljer att lyfta med. Om det då är med böjd rygg. Bara du gör det långsamt och successivt så kommer din kropp att tåla det och det går jättebra. Det finns ju båda argumenten.

00:54:50 – Jacob: Men det förutsätter ju också att kroppen kan stärka sig lika mycket på alla vis. Det vet vi ju att där är ju brosk. Får vi till exempel ingenting nytt i princip. Ledband och ligament, särskilt ligament, är ju också något som är tveksamt till hur mycket de stärks. I alla fall tidsaspekten på det. Visst, du kanske kan lära dig att göra marklyft med en jätteböjd rygg fast då får du stegra 5 kilo om året.

00:55:15 – Wille: Fast du antar det nu? Visst antar jag på det, men det är ju rimligare att säga så.

00:55:20 – Jacob: För vi vet ju att musklerna stärks mycket snabbare än leder och ligament. Och då vill vi ha en lyftteknik som kanske mer belastar muskler än leder och ligament.

00:55:29 – Wille: Fast du antar att de bara gör det? Det är det min poäng är. Om man jämför med till exempel löpningen så är det inte solklart att när någon ska börja springa så ska man direkt gå in och ändra på sättet de ska springa till ett optimalt sätt. Där har man mer tolerans för att folk kan springa på olika sätt. Då handlar det mer om att ha den här vettiga progressionen som du pratar om, att man måste ta det lugnt i början och så vidare. Men när det gäller lyftningen, då antar man på något sätt att det finns mer än ett optimalt sätt att göra det på. Alla andra är sämre och då måste man ta det mer försiktigt. Jag vet inte, jag har ingen aning om vad som stämmer här, men jag tycker att man kan ifrågasätta det lite och tänka att kanske skulle det kunna funka lika bra om man då på något sätt får göra mer, vad funkar för den här personen?

Då tycker jag mer att det är relevant att som tränare gå in, men hur lyfter du mest här eller hur uppnår du bäst dina mål? Än att tänka, Nu ska du undvika att skada dig. Det är i alla fall en intressant tanke att leka med. Att vår tanke om att det här borde vara riskabelt måste inte stämma. Det är ganska mycket antaganden som vi gör där.

00:56:34 – Lars: Absolut. Om man då tittar rent anekdotiskt, vilket det ofta blir när man börjar diskutera med andra lyftare kanske. Då säger de att ”Kolla på den där snubben på Youtube, den lyfter ju 400 kg med böjd rygg. Det verkar ju funka.” Man har ju inte ont i ryggen. Nej, det är klart. Så då sitter man ju där. För det beror ju på så mycket annat. Om huruvida man får besvär och sånt där. Det är ju massa olika. Individuella skillnader i vävnadshållfasthet. Det kan ju vara diskbråck på varenda nivå på den personen.

00:57:08 – Jacob: Ja, visst. Det är en sån som inte känner smärta.

00:57:11 – Lars: Det är inte kopplat till smärta, de här strukturella förändringarna.

00:57:15 – Jacob: Nej, precis. Bara mycket utrymme nere vid diskarna, vid spinalutskottet.

00:57:22 – Lars: Men det är ju liksom så absolut, så det är ju, om man säger evidensläget då, tänker jag, det är ju som du är inne på, desto mer oklart om man säger så. Det finns inte det här definitiva svaret. Däremot finns det desto fler olika skolor som tycker att det finns ett definitivt svar. Men apropå det här med vad är optimal teknik och sådär, så vad det gäller det här protokollet som vi ändå har tagit fram då som baserat på erfarenheter mest då av de här väldigt erkända styrkelyftstränarna då i världen. Det där Det här handlar ju inte om vad som är optimal teknik, huruvida man står med en viss bredd mellan fötterna eller om man har stången på ett visst ställe på ryggen nödvändigtvis. Utan det handlar mer om lite mer finslipade saker, typ just att böja ryggen till exempel.

Jag är helt inne på att individanpassartekniken, det känns ju rimligt. Både för att lyfta så mycket som möjligt, men också kanske för att hålla ihop då i bästa fall. Men att det ändå verkar… Jag tänker mig ändå att det finns de här vissa utslagsgivande sakerna som… Om man skulle ta en massa, för det är ju såhär jag också brukar argumentera när man… Jag pratar med Wille här då. Att om man tar… Om man skulle ta hundra personer då. Och så låter du dem… Låter vi dem träna då. med böjd rygg, marklyft, böj järnet och så kör du. Jag är helt övertygad om att majoriteten där kommer få besvär om man jämför med att man instruerar 100 personer att inte träna med böjd rygg till exempel. För det för mig vidare på tanken att hur ska man praktiskt då?

När man lyssnar på det här samtalet nu så hör vi att det finns olika åsikter och evidens si och så kanske för det här med att optimera rörelsemönster. Men det verkar ändå finnas någon form av gyllene medelväg. Så om man då som praktiker ska instruera någonting då skulle jag i alla fall förespråka, baserat på vissa av de här labbstudier, erfarenheter, Och sen att det ändå finns någon typ av incidens av skador som ofta… Som också då, som vi såg i Edis artikel som inte har publicerats ännu. Att de själva, utövarna själva, kopplar det till att man har… Att det är någonting med tekniken som gör att jag får besvär. Kanske inte kan sätta fingret på vad men att det är någonting som gör att man lyfter och tycker att det är dåligt då.

Så skulle ändå jag instruera hellre att lyft med ryggen inte böjd eller i ett ytterläge som du är inne på Jacob. Mest troligt då erfarenhetsmässigt så kan det vara dåligt.

00:59:58 – Wille: Jag är helt med dig.

01:00:02 – Jacob: När vi pratade placebo och nocebo, så var vi ändå inne på att man vet ju inte riktigt. Jag tycker inte att man ska skrämma upp folk. Man säger att du kommer skada dig om du lyfter sådär. Om man ska coacha ut tekniken så är det bättre att lära ut tekniken med motiveringen att jag tror du kommer lyfta bättre såhär. Du kommer känna dig starkare. Du kommer klara bättre vikter. Det kommer kännas skönare och sådana här saker istället för att lägga de negativa orden i det hela. Där är vi faktiskt överens.

01:00:34 – Wille: Jag är överens med er två om det här också. Det signifikativa är att jag ligger i en soffa. Jag är en sofftränare på något sätt här. Jag tycker mer att diskussionen är intressant. Jag irriterar mig alltid på när man gör antaganden utan att erkänna att det är just antaganden. Det felet gör inte ni här, men jag tänker att i den här diskussionen så är det väldigt kul att gå utanför det som är tryggt och det som styrkelyftstränarna säger och tänka så här, men okej, vad händer om man gör så här då? Och det är också där som hypoteserna formar. Det arbete som ni gör är väldigt beundransvärt på det sättet att ni går ju verkligen till roten med det. Ni studerar ju, vad är det här för problem egentligen? Har folk ont? Var har de ont? Och sen då börja ta reda på varför har de ont då i så fall?

Vad kan vi göra åt det? Och då måste man ju på något sätt ha ett öppet sinne för alla möjliga vägar. Den här datan som ni samlar in med styrkelyftstränarna, du vet ju att det är level 5 evidence, det är inte en RCT. Men det är ändå på något sätt det bästa vi har.

01:01:33 – Lars: Ja, precis. Ändå nästan bättre än någon labbstudie som visar någonting. För det är ändå baserat på erfarenheter. Nej, men absolut. Och apropå hur man instruerar teknik, så det känns ju helt, eller korrigerar då i så fall, att det tycker jag låter som en jättebra approach heller då. än att komma med pekpinnar och skrämma upp människor. För det är ju precis som när man ska träffa patienter också. Ungefär som att säga till en patient som kommer och söker för ländryggsbesvär att du får inte böja dig framåt nu för det här, du kommer ju paja disken om du böjer dig framåt för mycket.

01:02:09 – Jacob: Så gör de inte det på 15 år. Exakt. Då får man ju mest besvära om annat.

01:02:15 – Lars: Och så söker de sjukgymnast då. Jag hade haft några sådana patienter givetvis då. Jag var till en sjukgymnast för kanske inte 15 år sedan men åtminstone ett par år sedan. Då fick jag inte börja in framåt. Det har jag inte gjort sedan dess. Hur fan lever du ditt liv då? Jag har inte borstat tänderna nu på två år.

01:02:34 – Wille: Ska du inte ta bort den här bananflådan?

01:02:36 – Lars: Man skapar ju patienter mer så. Men det är också en intressant grej och det håller vi också på med i ett projekt i det här projektet såklart. Apropå vad känns som en relevant, om vi tänker då hur mycket om man böjer ryggen i knä, när man kör knäböj, man rundar ryggen. Vad känns som en, vad tycker bedömare då? Vad är relevant att börja peta i då? Som du är inne på att böjer man jättemycket. Vad är för mycket böjning i ryggen? Och då i relation till kanske att man dels presterar dåligt men också kanske eventuellt gör illa sig någon gång längre fram i värsta fall. För det hänger ju ändå ihop någonstans det här med, som du säger, att det känns bättre när man kanske lyfter med ryggen rakt för då kanske man också kan ta i mer med till exempel rumpans muskler jämfört med om man böjer ryggen jättemycket och lyfter.

Så det finns ju också en vits då i effekten av övningen på muskulaturen då. Men just det håller vi på också med i ett delarbete som Jimmy Falk håller på med. Kollar på vad är för mycket? Så det blir intressant att se hur långt vi kommer där.

01:03:49 – Wille: Det är ett spännande projekt ni håller på med. Det är väldigt många vinklar som ni kommer in med.

01:03:53 – Lars: Man skulle kunna tro att vi har flera miljoner att finansiera det här med och att vi har heltidsmänniskor som gör det här. Men det har vi ju inte. Det är ju typ jag och Ulrika på vår fritid och studenterna på flera…

01:04:04 – Jacob: Det är kaffepauserna på gymmet. Ja, det är då det händer. Ser du? Han har en jättemugg där i. Ja, exakt. Vad är det? En halvliter av den liksom? Size matters, står det på den. Ja, okej.

01:04:13 – Lars: Ja, men det är… Nej men det är ju jätteintressanta diskussioner det här faktiskt. För att det här är ju också ett stort område inom fysioterapi eller sjukgymnastik också, det här med rörelsemönster och smärta och besvär och vad ska man, hur ska man inrikta behandlingen då? Och vad är det som, eftersom du var inne på att det finns ju ingen egentlig riskfaktor som utmärks liksom som kan till exempel predicera att man kommer få ont i ryggen till exempel. Alltså det finns ju inte en… Den här orsaken till ländryggsbesvär, den är ju väldigt skralt byggd. Det finns ju liksom inget, för om man då hade vetat orsaken hade man kunnat förebygga det jättemycket mer. Men det finns ju, det är ganska få, eller just ländryggsbesvär är ju ett område i forskningen som är extremt liksom investerat i, dels med antal studier och så pengar såklart.

Men man har inte kommit jättelångt på det sättet. Man vet inte vad det beror på. Det är som ett svart hål.

01:05:14 – Wille: Vi lade upp en Instagrambild

Lyssnarfråga om höftimpingement (FAI) inom styrkesport

01:05:16 – Wille: här innan avsnittet där folk fick chans att ställa frågor till dig Lars. Nu var det i och för sig lite kort tid så de fick inte så jättemycket tid på sig att göra det. Men vi fick in några väldigt bra frågor här. Johan Cederholm frågar Han vill egentligen höra dina tankar om FAI-problematik eller femero-acetabulär impingement, alltså höft-impingement, inom styrkesport. Både om orsaker och åtgärder. Har ni kommit fram till exakt vad FAI beror på och vad man ska göra åt det i era studier?

01:05:44 – Lars: Korta svaret nej. Då kan jag utveckla dem och säga att i den här enkätstudien som jag pratade om, som är under granskning, den skiljer sig lite faktiskt från de resultaten som vi såg i den här översiktsartikeln. De studier som finns publicerade idag, de visar att ländrygg, knä och axlar är de ställen där man har mest besvär som styrkelyftare och tyngdlyftare. Men i Edits studie så var det faktiskt höften, höfterna då, det var också ett område som var topp tre tror jag. Vilket inte någon annan hade verkat beskriva då.

01:06:24 – Jacob: Var det någon skillnad på utövarnivån? För ni hade väl ganska duktiga lyftare i Sverige?

01:06:29 – Lars: Ja, de lyftarna vi hade kallade vi för sub-elit. Så vi tog ju från rankingen ett visst år på Styrkelyftsförbundets databas och frågade människor i förbundet. Då var det egentligen lyftare som De var inte den… De var inte topp-25% Precis, det var inte de bästa, vad blir det, fjärdedelen av lyftarna. De var ju inte de sämsta heller utan det var de däremellan kan man säga. Både kvinnor och män då.

01:06:58 – Jacob: Men höfterna verkar vara ett vanligt område i Sverige i alla fall. De verkar ju skilja sig från de här andra studierna, hur som helst.

01:07:04 – Lars: Men sen vet vi ju inte så mycket vad det där står för då. Mer än att det var vanligt. Men, för att återgå till frågan då. Vad gäller de här impingement som beror på att det är benpålagringar på ett eller annat sätt på lårbenshals och på själva ledpannan i höften eller både och. Det kan man ju spekulera i såklart, det här som vi har pratat om vad gäller strukturella förändringar i ryggen som en konsekvens av långvarigt styrketränande och långvarigt tungt lyftande i knäböj och marklyft till exempel. Att det skulle kunna göra att man får de här besvären. På samma sätt som att det i så fall skulle göra att man får ledförändringar som artros i knän och höfter. Det vet vi ju ingenting om. Jag vet faktiskt inte. Men däremot så vet jag om två personer åtminstone i Sverige som har varit väldigt duktiga i styrkelyft båda två.

Och där vad gäller orsak är lite oklart. Den ena som jag skulle tänka mig har haft det här 'impingementet', den dåliga rörligheten i höften där ben tar mot ben har haft det egentligen som ärftligt skulle jag påstå, för halva familjen har exakt samma mönster. Det är hårt stopp och det är begränsad höftrörlighet. Sen har den här personen tränat styrkelyft och framförallt kanske knäböj som har varit väldigt belastande för höften och fått symtom också och fått besvär. Så att de blev tvungna att operera då och in Då går man in i höften och slipar bort de här benkanterna och hoppas på att det blir bättre. Och ibland blir det inte bättre. Så då vet man inte riktigt vad det i så fall skulle bero på. Och så en annan då som inte har haft…

Eller det vet jag inte hur det har sett ut i bakgrunden då men… Man kan ju tänka sig att han kanske istället har förvärvat sig det här impingementet då. Så har han opererat och sen har han kunnat tävla igen då. Så det är väl en orsak… Eller det är en åtgärd att man opererar här. Orsaken skulle jag vilja påstå, det är ganska oklart. Man har blivit väldigt duktig på att diagnostisera. Väldigt många får den här diagnosen. Det är en poppis diagnos nu.

01:09:11 – Jacob: Och inte ljumsken så är det det vi har.

01:09:12 – Lars: Bara man har lite djup smärta i ljumsken så är det en 'in-pinchment'. Men att vara väldigt vanlig bland fotbollsspelare tror jag, att de får den diagnosen. Eller vad säger du?

01:09:21 – Jacob: Jo, man har ju faktiskt sett att det är rent på röntgenskivor så är det mycket vanligare hos fotbollsspelare än den vanliga befolkningen. Och där också ser man att det är något som verkar ske just i tonåren, precis som vi pratade om ryggarna här innan. De som börjar satsa tidigt på fotboll, alltså som satsar när de är i 12-13-årsåldern, de har det mycket oftare än de som började satsa när de var 15, 16, 17. Så det verkar vara någonting där med hög belastning, lägre tonåren kanske framförallt, men även hela tonåren att man oftare då också får den här benpålagringen. Kroppen anpassar sig väl lite anatomiskt för fotbollen. Men sen när det blir andra krav från fotbollen när de blir äldre med kanske större krafter, större rörelseutslag.

Så tror man ju att det bidrar till problemen oftare då också. Men det är samma sak där med operationerna. Det är lite lotto där också verkar det som. Man hittar det ofta, de opererar det ofta. En hel del blev bättre men verkligen inte alla.

01:10:21 – Lars: Jag hade en kollega där jag läste masterprogrammet i Luleå och hon jobbade med Det var för att det var ett elitfotbollslag så jobbade hon med herrarna och var sjukgymnast för dem. Då var det väldigt många som fick den här diagnosen av läkaren. Vissa skulle få operera. Då gjorde hon ett experiment som en uppsats att träna några av de här fotbollsspelarna som var på väntelista. och fick träna dem vad det gäller rörelsekontroll eller styrka också för den delen. Träna höfterna helt enkelt, alla muskler och få en bättre koordination och styrka kring höften. Då var det till och med så att många av dem blev bra fast de hade den här diagnosen satt på sig. Då är det frågan om hur symtomen hängde ihop med diagnosen eller vad det var.

Men då behövde de inte operera sig heller, så symtomen blev bättre i varje fall. För det är ju också som ett gissel i det här området såklart. Huruvida symtom hänger ihop med det man ser på röntgen och sådana saker. Men det var det jag skulle komma till också, att det är på gång just nu faktiskt. Det såg jag på British Journal of Sports Medicines hemsida. Jag tror det är i Storbritannien. Då har de tagit fram ett stort interventionsprotokoll just med konservativ behandling. Alltså träning som behandling, inte operation. Just för det här impingement i höften när det är strukturellt. Just för att träna och se om man kan utvärdera träningsintervention enligt det där protokollet jämfört med operation. En sån RCT-studie kommer väl antagligen inom något år om jag fattar rätt.

01:11:57 – Jacob: Så det är oklart.

01:11:59 – Lars: Men om det hade varit jag som upplevde ljumsksmärta vid knäböj så skulle inte jag ha lagt mig under kniven det första jag gjorde.

01:12:06 – Wille: Ja, det låter bra.

Lyssnarfråga om 3D-träning och skadeförebyggande övningar

01:12:08 – Wille: Jenny E.B.P.T. frågar hur du ställer dig till den hypade 3D-träningen. Känner du till det här konceptet?

01:12:15 – Lars: Ja, jag har Instagram så då har jag sett det. Du har Instagram, exakt. Då får man se massa.

01:12:22 – Wille: Jag och Jacob har varit inne lite på det tidigare i något frågeavsnitt vill jag minnas. Men om man tar det ur ett styrkelyftsperspektiv till exempel, hur skulle du ställa dig till det?

01:12:33 – Lars: Ja, det finns ju flera aspekter tänker jag. Jag skulle aldrig lägga en minut på den typen av träning som jag har sett att den beskrivs på Instagram åtminstone. Själv, för att förbättra min prestation i styrklyft. Det skulle jag inte ägna någon större träningstid åt faktiskt. Och inte heller för att behandla eller förebygga någon typ av skada som jag eventuellt har eller kommer att få. Men sen kommer man nästan in på den här diskussionen som vi hade tidigare här då, huruvida det handlar om det här med rörelsemönster och skador och sådär. För om jag fattar det rätt, det finns någon idé där att man ska träna i så komplexa rörelser som möjligt, alltså i 3D då. Diagonalt, upp och ner och höger och vänster. Så att man stärker kroppens vävnad då, i alla typer av riktningar, om jag fattar det rätt.

Så att, när man väl hamnar där då, som alltså mera idrottare inom mer komplex idrott, typ hockey, fotboll eller alpin skidåkning kanske. När man då hamnar i de här ledvinklarna som är obekväma då, som man kanske inte tränar annars i traditionell styrketräning. Då tål Vänern den belastningen och man kanske till och med hinner ha någon typ av styrka i de ledvinklarna som är obekväma och konstiga att vara i. Det kanske funkar. Mig veterligen finns inte det tänket med intervention utvärderat på något På något sätt som jag tycker skulle vara liksom ordentligt då. Och då, så det om det. Och kopplingen till styrkelyft så… Jo, för det är ju det som är grejen. Om jag vill bli jättebra i knäböj, då tänker jag mig ändå, som vi har varit inne på, att det är ändå viktigt att man till exempel gör sina knäböjar 90% av tiden med knäna i bra hållning över foten.

Att inte knäna går in mot varandra jättemycket, för då får man något besvär till slut. Det tänker jag iallafall. Och jag ser ingen vits som helst egentligen att träna styrketräning med någon belastning, ytterbelastning i alla fall, där man till exempel tränar i ett rörelsemönster där man går ihop med knäna medvetet för att träna och vara där mycket för att stärka kroppen och klara sig bättre på sikt. Så för mig känns det främmande, särskilt att översätta det till styrkelyftsträningen, om det är det som är syftet. Men sen ska jag tillägga att jag har inte gått någon kurs, jag har inte läst något mer än vad som står på Instagram eller till viss del någon hemsida. Så jag ska inte vara ovän med någon i onödan kanske. Men just styrkelyft, med den kunskap jag har nu, så ser jag inte att det finns en jättestor plats att köra det konceptet för ett till styrkelyft.

01:15:08 – Wille: Jag kan köpa din tanke med skaderesonemanget, att man ska behöva utsätta sig för de här farliga positionerna. Det visar sig i vissa exempel att man inte behöver det. Man tar till exempel fallet med Nordic hamstrings. Det är en övning som är ganska olik sättet som man faktiskt skadar sina hamstrings när man till exempel spelar fotboll. Men det funkar ändå kanonbra för att förebygga de skadorna. Så jag kan nog hålla med dig om att den principen måste inte finnas, att det ska vara så likt skademekanismen som möjligt, utan man kan gå bort från det och hitta ett mer bekvämt och praktiskt, kanske säkrare sätt att träna på det.

01:15:43 – Jacob: Så tänker jag också lite att det är då du skadar dig. Man kan ju inte utsätta sig för ett läge där du brukar skada dig för att tro att du ska skada dig mindre. Du vill ju undvika de lägena även på planen. Sen finns det säkert en balans däremellan att man får vara beredd på någonting med den och bara göra en knäböj på två ben. skadeförebyggande programmen, framförallt för knäskador och fotledsskador på främst fotbollsspelare, men även handboll och innebandy. De baseras ju också en hel del på lite mer balansmoment, lite mer enbensvarianter så här. Sen har man ju faktiskt aldrig jämfört det med att bara köra knäböj, så man vet ju inte det heller. Men också det här tänket att man liksom skulle ge sig på alla möjliga vinklar för att Hur mycket hinner du stärka dem då?

Hur många reps blir det i varje vinkel? Och hur stor är den kraften kontra den du får i en match när du kanske har stor belastning? Ska du ha stor belastning i alla vinklar när du tränar, då gör du ju det som du skadar dig med. Jag vet inte, det är många frågor kan man säga. Ja, verkligen.

01:16:53 – Lars: Och jo, jag håller med. Det var ett bra diplomatiskt svar. Jag hade någon idé där och skulle tillägga att det föll bort. Jag kom på det förresten. Apropå det här med enbensbelastning. Det kom väl en avhandling eller om det var på studier. Men det här med alpin skidåkning och korsbandsskadebär. så har man ju sett att asymmetri mellan styrka eller om det var hoppförmåga mellan benen det var ju en väldigt viktig grej för att kanske undvika korsbandsskada. Så styrkan eller hoppförmågan på vänster högerben. Men det är ju inte den här 3D-grejen utan det är ju mera symmetri mellan benen.

01:17:36 – Jacob: Där kan man faktiskt tänka sig för att de svänger oftast hyfsat lika snävt åt båda hållen. Är man då i samma hastigheter men alltid svagare åt ett håll då känns det som att det kan fallera där till sist på något sätt.

01:17:52 – Lars: Har de snackat om tentafrågor?

01:17:55 – Jacob: Ja, det var någon som frågade om tentafrågor på tisdagen. Om du kunde berätta någon av dem. Och så Lasse King som hashtag. Fantastiskt.

01:18:04 – Lars: Det får ni se.

01:18:05 – Wille: Det kan du faktiskt göra, för det här kommer komma efter tisdag. Ja, just det. Jag kan ha tentaingången nu.

01:18:10 – Lars: Det handlar om styrketräning då. Och då hoppas jag att ni har svarat att ni har koll på anpassningarna på kort och lång sikt efter styrketräning vad gäller muskulära anpassningar och neuronala anpassningar. Och att ni kan resonera biomekaniskt kring den här utåtrotationsövningen i axeln då vad gäller inre och yttre vridmoment då. Så lycka till, eller hoppas det gick bra, med det sagt. Ja, det är kanon.

01:18:41 – Wille: Det var lite kul. Nu ska vi se. Jag hade egentligen inga fler som jag ville ta upp.

Lyssnarfrågor om smärtfri rehab och ojämn belastning i knäböj

01:18:53 – Lars: Jag såg någon fråga som jag vart intresserad av. Med Batwick? Jag tror han hette Nyrro, eller Johan. Han är sjukgymnast om jag inte minns fel. Ja, han är klok.

01:19:04 – Jacob: Han kommer ihåg från Kolozzeum-tiden.

01:19:07 – Lars: Precis, exakt. Han skriver på Kolozzeum. Han frågar då om jag har någon åsikt om tankesättet Just load it vid skador som verkar relativt vanligt eller vill han att rehabiliteringen ska vara smackfri? Alltså om man har problem med rörelseapparaten tolkar jag det som. Om man ska rehabilitera det. Men det har vi ändå varit inne lite på helt enkelt. Det var det jag skulle säga egentligen. Vi har ju ändå varit inne på de delarna lite grann på ett eller annat sätt. Huruvida man ska lägga så mycket krut på det här med att justera rörelsemönstret i rehabilitering av skador eller besvär i rörelseapparaten. Eller om det framförallt kanske handlar om att vänja vävnad och hjärnan och hela systemet vid belastning och för att minska kanske sensilisering både centralt och perifert om man säger så.

Det var min åsikt om det.

01:19:53 – Wille: Du hänvisar till tidigare diskussioner. Ja, likaså.

01:19:58 – Jacob: Det var någon fråga till mig, jag tror den blir lite saftig här. Det var det här bidragande orsaker till att belasta ojämnt vid knäböj. Ja, just det. Aktivera ena benet mer eller mindre alternativt.

01:20:09 – Lars: Det här hade jag också tänkt att undersöka här i framtiden. Du kommer sitta där ute i 40 år. Precis, helt gratis. Min tjänst tar slut i augusti så vi får se hur långt man hinner. Det kan handla om massa saker som vi har varit inne på. Det korta svaret, jag såg att den som ställde frågan verkar vara sjukornas student. Då kan jag svara lite mer så. Det finns ju massa orsaker, precis som vi sa i förra avsnittet, det här med buttwink. Det kan ju vara dels strukturella saker som gör att man förflyttar belastningen ner till ena sidan. Om det tar stopp i höften på ena sidan tidigare än den andra, då kanske man flyttar över belastningen. Men det kan också vara rent styrkemässiga saker när man går ner rakt och fint kanske och sen när man väl trycker upp sig så roterar man eller skjuter över vikten på ena benet.

Det kan ju bero på att man är svag i vissa muskler på ena sidan, gluten kanske eller så. Så använd era kunskaper i funktionsundersökning och resonera vidare.

01:21:09 – Jacob: Jag har faktiskt haft en annan rolig variant där. Vi hade en kvinnlig handbollsspelare på gymmet där nere som körde ganska mycket både frivändningar och ryck men framförallt frivändningar. Hon gjorde det jättebra, hon var väldigt stark. Men helt plötsligt så började hon, varje gång hon gjorde frivändningarna så alla hennes småvikter på ena sidan började trilla av. Hon greppade inte varför eller någonting och så tittade vi på det. Då var det att hon hade stukat fotleden när hon spelade handboll. Men inte så mycket så att hon inte kunde spela eller såhär. Men det var liksom lite svullen och lite stel. Så varje gång hon gjorde sina frivändningar så sköt hon fram det ena knät med det andra. För det gjorde ju lite ont och det var lite tidigare stopp på den ena foten.

Då blev hela henne lite sned och stången fick en liten, liten vinkel. När hon gjorde två, tre frivändningar av så rullade vikten av. Hade hon gjort en långsam knäböj där kanske man hade sett tydligare att hon gjort en förflyttning där också. Så fotlederna kan ju också antagligen vara ojämnt där.

01:22:08 – Lars: Absolut. Någonstans från väg nerifrån och upp.

01:22:13 – Jacob: Filma! Gissningsvis någonstans från fot upp till ländrygg.

01:22:18 – Wille: Om inte i golvet så då är det bara fan.

01:22:21 – Lars: Ja, precis. Som farsia-fantasterna brukar förespråka, allt hänger ju ihop. Ja, precis. Stretcha nacken lite så är det löst. Det beror på hur man skär brukar jag säga. Ja, exakt. Nej, men filma är ju ett bra tips. Precis, för att kunna reda ut vad i så fall det skulle bero på. Om det kan bero på så mycket.

01:22:41 – Wille: Eller gör som Jacob säger, man lastar stången helt ut till ändarna utan klovar på. Så ser man bara när det börjar ramla av, vilken sida. Det är en bra idé.

01:22:52 – Jacob: Ta inte för tunga vikter där ute. Den trillar på ena så trillar det på andra. Klassiska i bänkpressen.

01:23:00 – Wille: Ja, nu känner jag mig väldigt nöjd. Lars, jag tycker det har varit jättekul att ha dig med igen. Jag tycker det var en väldigt bra diskussion idag. Vi kanske inte kom fram till så mycket, men det är alltid kul att diskutera med kunniga människor. Och som sagt, vi får ju absolut ta tillbaka det sen när du har hittat på 59 projekt som du ska slutföra innan augusti. Ja, eller hur? Ja, men vi har ju en…

01:23:27 – Lars: ett antal som ligger i, vad ska man säga, i publicerings… Pipeline. Pipeline, precis. Förhoppningsvis så hinner de komma ut i vår. Kanon.

01:23:38 – Jacob: Jag kan tipsa folk här. Du har ju faktiskt en Facebooksida. Lars Berglund Fysioterapi. Där brukar du lägga ut allting som du och ni publicerar eller har att göra med. Och lite workshops och så också om man bor uppe i norr. Absolut. Och ändå lyssna på mig och Wille från Stockholm och Skåne.

01:23:57 – Lars: Precis, absolut. Jag brukar försöka ha dels workshops i styrkelyft och rent allmänt för lyftare men också kursen som jag har för sjukgymnaster och läkare och i princip alla som tycker att man jobbar med träning. Senast hade jag och en kollega från Gällivare, det var i Linköping, för Försvarsmakten och då var det både idrottslärare och… Det var en massa olika fysiska aktivitetsyrkestitlar egentligen inom försvaret. Det var som en helig blandning mellan sjukgymnaster, idrottslärare, idrottsofficerare och kampinstruktörer. Så det var ganska kul att prata om styrkelyft och träning och skador och utförande precis som vi har gjort nu. Förhoppningsvis kan jag slänga ut en till sån kurs om det finns intresse då.

01:24:42 – Wille: Absolut, det får vi se till. Gå in och kolla på Facebook-sidan så fyller vi den kursen.

01:24:50 – Lars: Det låter bra. Det är den kanalen jag har som du säger. Jag brukar försöka skriva ibland.

01:24:55 – Wille: Grymt! Då får vi tacka så mycket för ikväll då. Ha det gött!

01:24:59 – Jacob: Tack själva! Trevlig helg! Hej!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *