Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av idrottsfysiologen och forskaren Filip Larsen från GIH. Filip har en lång bakgrund inom konditionsidrott med fokus på löpning, orientering och triathlon, och disputerade 2011 vid Karolinska Institutet med en avhandling om nitrat och dess fysiologiska och metabola effekter vid fysiskt arbete.
Samtalet inleds med att Filip berättar om hur forskningen på nitrat och rödbetsjuice tog sin början som en ren hypotes om hur nitrat via bakterier i munhålan omvandlas till nitrit och vidare till kväveoxid i kroppen. De tidiga studierna visade överraskande nog att tillskott av nitrat minskade syreförbrukningen vid en given belastning genom att göra musklernas mitokondrier mer energieffektiva. De diskuterar även det spännande motsatsförhållandet mellan högt maximalt syreupptag (VO2max) och arbetsekonomi, samt varför effekten av rödbetsjuice generellt verkar vara större hos motionärer än hos elitidrottare med redan höga testvärden.
Vidare avhandlas praktiska rekommendationer kring dosering och uppladdning med nitrat, där det konstateras att det ofta räcker med cirka två deciliter rödbetsjuice eller en till två vanliga rödbetor per dag, och att även gröna bladgrönsaker som spenat och ruccola är mycket nitratrika. Filip delar också med sig av erfarenheter från orienteringslandslaget, där tunga träningsläger med flera pass om dagen visat sig dränera kroppens nivåer av nitrat och nitrit om man inte fyller på rejält via kosten eller tillskott.
Nästa stora ämne är periodisering av kolhydratintaget enligt principen ”train low, compete high”. Genom att genomföra utvalda träningspass med låga glykogendepåer skapas en kraftigare cellulär stress och signalering för att bilda nya mitokondrier, samtidigt som man undviker de negativa prestationsmässiga konsekvenserna av att äta strikt lågkolhydratkost hela tiden. Filip berättar om en nyligen genomförd studie i samarbete med Team Danmark på elitidrottare, samt kopplar ihop mekanismen med varför höga doser av antioxidanter som vitamin C och E i tillskottsform kan hämma kroppens naturliga träningsanpassning.
Avslutningsvis diskuteras träning med syrgas (hyperoxi) med anledning av att Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) infört en policy mot att deras adepter använder syrgas under träning. Filip förklarar fysiologin bakom syremättnad i blodet vid maximalt arbete och hur extra syrgas gör det möjligt att hålla en högre intensitet under intervallpassen. Slutligen berörs även det psykologiska samspelet mellan hjärna och trötthet genom fenomen som motorpacing på cykel och det nya träningskonceptet ”brain endurance training”, där kognitiva utmaningar läggs in i vilopauserna för att flytta fram hjärnans trötthetsgräns.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och gäst Filip Larsen
00:00:22 – Wille: Ni lyssnar på Tyngre Träningssnack, en podcast om, vad var det jag sa, träning och en del annat. En del annat. Vi fokuserar lite på träning i den här podcasten. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. Hej, hej. Du märker hur mycket sämre det blir när jag ska improvisera de här introna. Ja, precis.
00:00:43 – Jacob: Du har inte alls den där kreativiteten i dig än. Nej, jag är inte kreativ, precis.
00:00:50 – Wille: Vi båda gillar ju Sceptics guide to the universe. Där finns det en värld som kör exakt samma intro varje vecka. Jag tycker det finns någonting, vad ska man säga, tryggt i det. Tryggt i det, precis. Det blir enklare, men jag får försöka i fortsättningen. Göra mig bättre. Hur är läget med dig då, Jacob?
00:01:08 – Jacob: Det är bra. Jag var och föreläste i Falkenberg igår. Det var ett vanligt gym så här men det var mest löpare. Lite om styrketräning för dem. Och sen så gjorde jag misstaget att ge mig på att vara med på ett intervall-bike-pass efter. Är du trött i baksidorna idag eller? Jag är trött i baksidorna idag men annars mår jag bra. Man ska inte klaga. Det var skönt när man gjorde det.
00:01:29 – Wille: Ja, jo men det är ju det. Jag har själv gett mig på lite löpning och jag tänkte jag ska springa midnattsloppet till sommaren. Oj, oj. Ja, precis. Jag har ju dragit på mig en liten reaktiv sena nu här, så vi får se hur det här artar sig.
00:01:41 – Jacob: Du är inte ens 30. Nej, snuddar på.
00:01:45 – Wille: Med oss idag har vi en gäst. Vi håller ju på att samla den här Pokémon-familjen på GIH här. Då har vi med oss Filip Larsen. Välkommen. Tack så mycket. Är det Larsen eller Larsen?
00:01:58 – Filip: Det är danskt påbrå, så det är Larsen.
00:02:01 – Wille: Det är Larsen. Ja, men det är danskt.
00:02:03 – Filip: Ni skåningar är rätt bra på…
00:02:05 – Jacob: Jag bara antog att det var Larsen. Jag visste inte det fanns Larsen.
00:02:09 – Wille: Min sambo heter Larsen, så det är därför jag har bajas mot det. Okej, då finns det. Hur är läget med dig då, Philip?
00:02:15 – Filip: Det är bara bra, bara bra. Det rullar på bra med åskning och våren har kommit mer och sånt. Träningen rullar fint också.
00:02:23 – Wille: Du märker säkert av pollennivåerna här i Stockholm.
00:02:28 – Filip: Ja, min pollenallergi är lite mot e-kollet så det kommer i maj någon gång. Den är väldigt oberäknelig. Vissa år får jag jätteutslag och vissa år klarar jag mig helt. Men visst märks det.
00:02:44 – Wille: Jag har mest styrketränat de senaste åren så jag har inte märkt av det där så mycket. Men nu när jag började cykla och springa lite mer igen så märker jag det direkt. Man blir helt täppt i huvudet.
00:02:55 – Filip: Ett av de största problemen i Stockholm, att röra sig i Stockholm, träna och cykla genom stan. Det är ju partikelhalterna. Framförallt nu när det ligger grus på vägen. Tung trafik. Så man ser när man kommer utifrån landet in mot Stockholm så ser man den här dammolnen. Hota när man ska igenom stan. Det är välkänt en ganska tung belastning för lungorna och påverkar hälsan dåligt.
00:03:23 – Jacob: Han gjorde väl någon studie i Belgien var det inte det? Vissa var inne i stan och några var ute på något college eller universitet utanför. Det var faktiskt skillnad på dem. De hade idrottare där som fick springa. De mätte lite inflammationsmarkörer i lungorna efter en träningsperiod.
00:03:41 – Filip: Ja exakt och faktiskt, jag vet inte om vi tänker på samma studie men man såg även tendenser på skelettmuskler. Så det togs nog upp men det påverkade iallafall markörer för reaktiva… Jo, men det är nog samma.
00:03:59 – Jacob: De släppte flera artiklar på samma grej och jag läste inte alla.
00:04:06 – Wille: Jag tänkte så här, du ska få presentera dig själv. Jag kommer snabbt in på ämnena. Jag tänkte, vi halkar gärna in på det. Men jag sa ju att du kommer
Filips bakgrund inom triathlon och idrottsforskning
00:04:15 – Wille: ju från GIH. Vi har ju haft med Mikael Mattsson din kollega och även William Apero som är din kollega där från GIH. Så om man säger börja med din sportsliga bakgrund och akademiska bakgrund så där så folk får lära känna dig lite.
00:04:29 – Filip: Ja, sportsligt så har jag ju blivit triathlon de sista tio åren kan man säga. Som jag har kört på lite olika nivåer. De sista åren med tredje barnets tillkomst så har jag successivt dragit ner på tävlandet i alla fall. Även om jag tränat på ganska höga årskurser. Det är väl min idrottsliga bakgrund. Sen har jag ju det akademiska då. Jag disputerade 2011 på Karolinska. i medicin. Sen har det rullat vidare. Jag har fått pengar från Centrum för idrottsforskning för att fortsätta i fyra år. Och fick nu tillsammans med William Apo en forskartjänst på ytterligare fyra år. Det är så livet är som forskare, att man hankar sig fram. Så får man en fyraårstjänst så är det i stort sett det längsta man kan få.
00:05:15 – Jacob: Olympisk cykel. Exakt, exakt!
00:05:20 – Filip: Hur gammal är du? Jag är 39 år.
00:05:23 – Jacob: 39, så då började du idrotta sent eller var du aktiv innan det?
00:05:28 – Filip: Ja, jag var aktiv innan. Jag höll på med… Det är mer än tio år. Jag ljuger. Det är femton år som jag har hållit på med… Ja, tiden går fort. Jag höll ju på med friidrott och löpning. När jag var yngre, innan jag var femton, så var det orientering som gällde. Så det har varit konditionsidrotten som har varit temat i stort sett.
00:05:46 – Jacob: Ja, för jag vet att du hade en blogg där. Jag vill minnas att det ändå var ganska ordentliga prestationer. Så kanske du jämför dig med de som är riktigt duktiga på konditionsidrott.
00:05:57 – Filip: Ja, det är ju nivåer på allting. Precis.
00:06:02 – Jacob: Det är som i styrketräning. En person som gör 150 kilo i knäböj är ju stark egentligen. Men de som är starka, de gör ju dubbla. Jag tycker någon som springer milen under 40, de är ju bra tränade. Men så har du de som kommer under 30. Men du låg väl ner mot lägre 30 var det inte så?
00:06:23 – Filip: Nej Milan är jag aldrig så bra på. Den här bloggen som jag drev innan var som en liten… Ja, det var ju när jag höll på med triatlon. Så bestämde jag mig för att hålla igång vinterträningen. Att jag ska under två minuter på 800. Det är ju rena chocken från att bara köra Ironman. Långa grejer. Så spelade jag in och körde 200 meters intervall inomhus. Men jag gjorde det faktiskt ganska konsistent under vinterhalvåret. Och försökte göra de här intervallerna. Men det är tufft att gå ifrån att bara ligga och mala och sen plötsligt så gör man det här med jättemycket mjölksyra. Men jag tävlade en del. Jag gjorde aldrig under två här nu i närtid. Utan jag gjorde 204 på någon inomhustävling. Det var lite grejer som hände. Det började som en rolig grej och sen blev det faktiskt ett riktigt mål också.
Så det var ett gäng som tränade på bara.
00:07:12 – Jacob: Ja, det är ju grymt, det resultatet kan man säga. Det är ju inte många som gör det, är det det?
00:07:22 – Filip: Det kan det väl inte vara i Sverige, det är svårt att se det. Jo, men i friidrottsvärlden så är det ju inget resultat alls att tala om. Men visst, för att vara en 39-årig farbror som har kommenterat något så är det väl hyggligt.
00:07:33 – Jacob: Ja, precis.
00:07:35 – Wille: Hur mycket tid går det åt i träningen då när man tränar triathlon? För jag tänker att mindre än tio timmar så kan man lika gärna skita i det. Tio timmar i veckan. Ja, det är ju en sån här trend som har kommit nu.
00:07:49 – Filip: Den här bommen som har livit. Alla som kör halva Ironman och Ironman. Även motionärer på ganska låg nivå. De har väl som mål att fullfölja Iron Man kanske. De är verkligen motionärer. De jobbar heltid och har barn. Men där det inte är något konstigt överhuvudtaget. De tränar 20 timmar i veckan. Så det är en ny grej. Det är för att man kan träna så mycket. Det är tre grenar. Man kan alltid växla och det sliter inte så mycket. Väldigt många motionärer på riktigt höga träningsvolymer. Det är lite intressant att det har blivit så nu.
00:08:25 – Jacob: Var du med i några av Mikaels studier när han tittade på Ultran?
00:08:31 – Filip: Jag har varit med både och hjälpt honom lite grann faktiskt. Men sen har jag inte varit som försöksperson. Jag tänkte säga försöksperson. Nu när du säger det. Jag var med på Ö till Ö ett år. För inte så länge sedan. Och hade en fruktansvärt dålig dag. Jag hade en rolig historia bakom mig. Plockat svamp i skogen och fått någon. Jag tror jag hade plockat rätt svamp i alla fall. Så det var väl ingen förgiftning. Det var någon form av matförgiftning. För jag åt en svamprätt och blev riktigt dålig. Och hade hög feber veckan innan loppet. Och ville inte berätta det för min lagkamrat. Jag var rädd att han skulle byta ut mig mot någon annan. Jag blev helt fri några dagar innan loppet. Och sen körde vi igång då. Det var så fruktansvärt med kramper och allting var vidrigt.
Sen blev jag riktigt kraftigt nedkyld på simsträckan. Vi blev avplockade faktiskt. Jag hade riktigt svåra kramper. Men då var jag faktiskt med. Mikael var där och tog blodprov och skulle kolla på markörer. Vad som hände. Vi har faktiskt inte sett resultaten. Hur Jan låg till där. Det var till lite nytta i alla fall på något sätt.
00:09:41 – Wille: Ja, det låter härligt.
00:09:44 – Filip: Det är ett hemskt minne. Jag är faktiskt lite traumatiserad efter det loppet. Jag fick köra ett swimrun-lopp med min syster efter det på mycket kortare sträcka för att börja om från scratch. Det var ganska tufft faktiskt.
00:09:57 – Wille: Det är ju imponerande att komma tillbaka från någonting sånt där. Man pratar med folk som har försökt sig på sin första Ultra och bara spytt fem gånger längs med banan och nästan däckat och sådär. Sedan lägger de av med det efteråt för de känner bara “aldrig igen”. Så att komma tillbaka från någonting sånt där, då är man stark alltså.
00:10:16 – Jacob: Känner du till någon statistik? Vi hade ju Mattias Reck här, cyklist. Han berättar att förr i alla fall så var ju Vättern runt den delen av klassikern som folk aldrig gjorde mer än en gång. De tog sig runt och sa att nu har jag gjort det. Medan de kunde komma tillbaka till de här förhållandevis korta sakerna som Vasaloppet och Vansbrosimmet. Hur är det med triathlon? Är det många som kommer tillbaka eller ultramaraton?
00:10:42 – Filip: Jag har inte riktigt följt den här sista bommen. För det är ju så himla mycket mer nu. Bara de sista tre-fyra åren när jag har taggat ner lite grann. Att det har kommit ett helt gäng. Men när jag höll på som mest, för säg fem-sex år sedan. Då kände jag i stort sett alla tre grupper i Stockholm. Och det var samma folk man såg på tävlingarna. Och de hade hållit på länge. Många hade gjort 20 Ironman och sånt där. Men sen hur det är nu med den här nya bommen.
00:11:10 – Jacob: Jag kan tänka mig att det är många som vill ha den här medaljen. Plakat på väggen liksom och sen… Och fronta på Facebook och sen är det klart.
00:11:18 – Filip: Det är ju det enda jag har sagt att jag skulle få för mig att springa så långt kan jag säga.
00:11:21 – Jacob: Det är ju bara för att säga att jag har gjort det.
00:11:23 – Filip: Ja, men det är ju en bedrift faktiskt att börja ta sig runt. Framförallt när det är så mycket motionärer. Så det är lite roligt att folk börjar inse att det finns i kroppen ändå. Man kan göra det här. Man kan simma 4 km, cykla 18 mil och springa ett maraton. Även om man är motionär.
00:11:44 – Jacob: Det gäller att hitta det här mentala.
00:11:47 – Filip: att klara av att genomföra. Det är en stor tillfredsställelse för många att känna den känslan, att man har flyttat sin gräns.
Hur forskningen på nitrat och rödbetsjuice började
00:11:57 – Jacob: Vad var det för några… Vad skrev du i din avhandling? Du sa att det var medicin. Är det något helt… Alltså är det inte relaterat till träning alls då eller?
00:12:06 – Filip: Jo, absolut. Alltså det är ju EU-anpassade… Man blir doktor i medicinsk vetenskap. Ja, så är det med dem. Men jag skrev ju min avhandling om det var ju om nitrat och fysiologiska och kardiovaskulära och metabola effekter. Hur kom ni in på det? Det är egentligen från min grundutbildning. Jag läste mest molekylärbiologi och försökte hitta fysiologikurser. Det fanns ingen riktig att bli idrottsfysiolog. Man försökte plocka biologi och kemi så gott det gick. Sen åkte jag faktiskt till Australien. På att plugga exercise fysiologi där. Och vara där nere. Sen när jag kom dit så fick jag höra massa svenska now. Svenska fysiologer. P.O. Åstrand, Bengt Saltin och Björn Ekblom. Då fick jag en sån här, vad gör jag här nere i Australien?
Det var de bästa fysiologerna hemma i Sverige. Det var faktiskt folk som frågade mig det också. Om du gillar fysiologi, varför stannar du inte då? Det var att det inte fanns någon riktig ingång.
00:13:11 – Jacob: Nej, precis. Bengt var väl i Norge i alla fall. Och Åstrand, han var väl aktiv på någon liten procent de sista åren. Så de har ju inte varit riktigt med. Han var i Danmark, Bengtsson. Ja, precis. Ja, Köpenhamn.
00:13:24 – Filip: Men det blev faktiskt så att efter Australien, när det var dags för mig att göra min masteruppsats. Då tänkte jag att jag måste ju kontakta de här. Så jag kontaktade Björn Ekblom på GIH och kollade om han hade något projekt där. Då blev det en liten luring med att det här nitratprojektet fanns som en hypotes via två professorer på Karolinska Institutet. Så blev det som ett samarbete mellan Karolinska och GIH där jag kom in och gjorde studierna. Sedan fick jag stipendier från Karolinska för att doktorera så jag doktorerade på Karolinska.
00:13:58 – Wille: Men alltså när ni började med det, var det bara en hypotes då det här med nitrat?
00:14:03 – Filip: Ja, det var det. Det var verkligen bara en hypotes. Det fanns en studie som visade att om man gav nitrit, reduktionsprodukten av nitrat. Om man gav nitrit till människor som de hade gett i en underarm när de gjorde handgrip exercise så såg man att blodflödet ökade i underarmen. Men sen de här två professorer på Karolinska, Eddie Weitzberg och Jon Lundberg, hade ju sett att nitrat kunde omvandlas till nitrit via bakterier i munhålan faktiskt. Så man har hela tiden ett upptag av nitrat från blodet till salivet. Sen när vi utsöndrar salivet i munhålan så har vi de här snälla eller symbiotiska bakterierna på tungan och i munnen som reducerar nitrat och nitrit. Sen sväljer vi ner det i dem. Sen kan nitrit då bli kväveoxid som man tänker är den aktiva substansen.
00:14:58 – Jacob: Som vidgar blodkärlen liksom.
00:14:59 – Filip: Ja, och har en massa effekter i kroppen. Det är allt från signalsubstans och vi kan inhibera mitokondrier och vikt i immunförsvaret. Det är en så himla bred molekyl som är med överallt. Det fanns ett par pusselbitar. Att nitrit kan vara aktivt och att nitrat kan bli nitrit. Då tänkte hon att vi testar att ge nitrat och ser vad som händer när man arbetar. Och mäter lite fysiologiska parametrar i stort sett.
00:15:29 – Wille: Hur, rent praktiskt, gjorde ni då? Var ni inne på grönsaksspåret då? Hade ni något pulver? Hur betedde ni er?
00:15:39 – Filip: Mina studier har jag nästan uteslutande gjort med nitratsalter, alltså salpeter. Nu är det mycket fler studier som har använt rödbetsjuice som är väldigt rikt på nitrat istället. Att det ska vara en mer naturligt förekommande källa. Att man ska känna att man gör någonting. Man dricker i jords. Någonting som känns naturligt. Men vi har mest gett nitratsalt då.
00:16:03 – Wille: Och då har vi gett det vi började med då. Att vi gav det i tre dagar.
00:16:08 – Filip: till försökspersoner. Vi tänkte som en kolhydratladdning. Vi visste ingenting om hur mycket var konventionen till nitrit. Togs det upp i musklerna? Kunde man ackumulera det här? Det var egentligen en chansning. Man valde en dos som vi visste var långt under någon toxisk nivå. Skönt! Och sen gav vi det i tre dagar bara. Vi gjorde fullt ut som en randomiserad Kosovo dubbelblindad studie. och testade och så körde vi bara helt vanliga fysiologiska tester. Submax och prestationstester och maxtester och mätte så mycket vi kunde i blod. Det var den första biten. Enkel men seriös studie skulle jag säga.
00:16:50 – Jacob: Vad hittade ni då?
00:16:52 – Filip: Det vi såg då var ju det här som att man blev effektivare under arbetet. Att utföra ett arbete. Vi hade ju då cykel. Om man sätter någon på 100 watt på en cykel. Då vet man enligt textboken så ska man förbruka en och en halv liter syre. Så MSO säger hur mycket energi går det åt att utföra det arbetet. Det ska vara som att A är lika med B i stort sett. När vi hade gett nitrater såg jag att musklerna blev lite effektivare. Det kostade lite mindre energi att utföra det här arbetet. Det var det vi såg. Vi gjorde faktiskt också det första prestationstestet när vi körde Time Trial. Och försökte mäta fysisk prestation. Vi såg faktiskt bara tendenser där. Så det var inte riktigt signifikant att de blev bättre. Många gjorde en del förbättring.
Sen hade vi några där vi inte såg någonting. Vi var lite vacklande men publicerade ändå det här. 2007 var det. Sen tog det till 2010 så knakade det till ordentligt. Så kom det ett gäng engelska studier. Efter det så har det varit lite mer renata i stort sett med folk som har upprepat det här på olika sätt. Många ser ju samma grejer. Men framförallt ser ju en del att även prestationen blir bättre. Åtminstone under vissa förhållanden. Det verkar vara en bättre effekt på otränad än vältränad.
VO2max, arbetsekonomi och mitokondriernas effektivitet
00:18:14 – Jacob: Jag tänkte gå in lite på det här. Det hänger väl ihopa lite med det här med effektivitet och power. Gör det inte det? Jag får mig att du skrev om det på din blogg för ett antal år sedan när man läste där inne. Lite motsatsförhållande. Man tog rödbetsjuice och så fick man kanske lite sämre power. Man blir sämre på att slösa energi och verkligen skapa energi snabbt. Och så blir man istället bättre på att ligga och krypa. Ska man inte säga det kanske. Men i lägre intensitet.
00:18:44 – Filip: Ja, exakt. Jag har skrivit om det på olika ställen och publicerat tre artiklar på det här ämnet också. Det är mer på gång. Det är ganska lurigt egentligen. Det är ett nytt sätt att tänka på det. Om man går till ett labb och man är idrottare så vill man testa sin fysiska prestationsförmåga. Det absolut vanligaste är bara att man kör max syreupptagning så får man med sig ett testvärde hem. Ja, det är 70 testvärde eller någonting. Men det är fler varianter i den här ekvationen. Så förutom max syreupptagning så brukar man snacka om ekonomi också, så effektivitet. Och sen nästa, den tredje, hur många procent av sitt max kan man utveckla? Max syreupptagning, effektivitet och sen om man tänker sig, springer 10 000, kan jag utnyttja 92 procent av max eller kan jag ligga på 96 procent?
00:19:40 – Jacob: Är det något specifikt för avståndet ni mäter där? Är det liksom Maximum Lactate Stead Estate som ni tittar på egentligen? Eller är det liksom har man beroende på vem man testar. Vilken procent kan du ligga på i 10 km och så testar man nästa 20 km. Det är specifikt det hur länge man klarar på en viss procent. Det är inget standardtest eller?
00:20:00 – Filip: Nej precis. Man måste göra det under så likt tävlingsförhållande som möjligt. Ofta väldigt svårt att göra på labbet. Man kan ju egentligen bara ta en pulsmätare. När man tävlar nästa gång och springer 10 km. Så kollar man hur många procent av max slår jag på. Ja, om man har gjort maxtestet innan. Exakt. Det vi såg då var det här märkliga förhållandet. Vi har plockat in ganska homogena idrottare. Som alltså prestationsmässigt presterar ungefär lika bra. Då ser man att Trots att prestationen är densamma så kan det vara någon som testar sig och kanske har 60 låga i testvärde. Alltså 60 ml syre per kilo. Och någon har 78. Det är jättestor skillnad. Och de presterar lika bra. Då ser man nästan alltid att har man högt testvärde så har man nästan alltid sämre effektivitet.
Och har man lågt testvärde så har man högre effektivitet. Det är lite märkligt. Så som man har tänkt på det här ur ett fysiologiskt perspektiv så är det max syreupptagning. Vad är det som begränsar det framförallt? Det är hjärtats pumpkapacitet. Musklerna har vi med överkapacitet. Så framförallt så är det hjärtat som begränsar max syreupptagning. Och effektivitet har man ofta tänkt så här med löpekonomi, löpstil. Och det är faktiskt… Löpstil och löpekonomi är inte alls samma sak. Löpekonomi är hur effektivt energin kan omvandlas i muskelcellen.
00:21:31 – Wille: Då vet vi att löpning är ett svårare exempel.
00:21:35 – Filip: Tar man cykel till exempel. Då vet vi att bränner jag tusen kilokalorier på en cykel, då är det bara 200 kalorier av dem som blir till faktiskt arbete. 800 kalorier blir bara till värme. Så vi har en effektivitet på 40 procent och det är väldigt, väldigt lågt. Så varför har, om det nu är evolution eller en träningseffekt vi tittar på, varför har evolutionen låtit oss ha så här låg effektivitet? Varför har vi inte utvecklats och få 30, 40, 50 procent effektivitet?
00:22:04 – Jacob: Blev vi tjocka kanske? Nej, exakt. Vi måste vara slösingar. Ja, precis. Ni äter för mycket. Vi får se till så att ni slösar på något. Det är de sista 60-70 åren som det blev ett problem.
00:22:14 – Filip: Ja, precis. Det är nog så. Evolutionärt borde det också vara en väldigt stor fördel. Men det verkar som det är ett motsatsförhållande. Antingen har man högt max, eller så har man vår ekonomi. Där har vi en förklaring på mitokondrie-nivå som är ganska svår då när vi håller på att gräva i den muskeln.
00:22:33 – Jacob: Men det är, nitrat då, det verkar påverka den delen eller? Hade jag rätt för mig där?
00:22:39 – Filip: Ja. Nu finns det ju många teorier här bakom mekanismen hur nitrat påverkar prestationsförmågan. Ja. Så som vi har visat så är det att det har effekter att det gör lite så. Mitokondrierna är ju musklens kraftverk brukar man alltid säga. Det är de som, mitokondrierna som bilda ATP som vi behöver för muskelkontraktionen.
00:23:00 – Jacob: Energi från syre.
00:23:02 – Filip: Exakt. Det vi har sett är effektivitetsförbättringar på mikrofonnivå. Hur många molekyler syre krävs det för att göra en molekyl ATP? Det kan man räkna som en kvot. Det är ett mått på effektivitet. Då har vi sett att det förbättrats med nitrat och vi tror att det här kan vara en del av prestationseffekten.
00:23:21 – Jacob: Så då borde det vara större… Alltså de som har lätt för en hög
Vem får bäst effekt av rödbetsjuice och hur mycket behövs?
00:23:25 – Jacob: VO2-max, som har dålig energieffektivitet från början. Får de en högre effekt av rödbetsjuice ändå? Eller får båda effekt men liksom… Hänger du med på vad jag menar? Om de med dålig effektivitet är längre ifrån en bra effektivitetsnivå så kanske de kan höja sig mer med hjälp av rödbetsjuicen. Eller är det liksom en ganska universell och ni har inte tittat på det?
00:23:47 – Filip: Det är faktiskt ingen som har tittat på det, men rimligen borde det vara så att har man dålig effektivitet så är det de personerna som har bäst nytta av rödbetsjuicen. Men det som ställer till det lite är att det verkar komma en italiensk studie där de testade rödbetsjuice som mätte prestation och effektivitetsförbättringar på ett stort gäng med jättedålig, allt från otränade till riktig elit med upp mot 80 testare. Då såg man ett direkt samband mellan träningsnivå och effekten av rödbetsjuice. Hade man över 70 i testvärde så var det väldigt få som blev bättre av rödbetsjuicen. Medan de otränade så fanns det några färre non-ross-bomber. Men det var mycket bättre effekt ju sämre tränad man var.
00:24:34 – Wille: Är det för att de redan har optimerat sina mitokondrier från början?
00:24:39 – Filip: Ja, antingen kan det ligga på optimering på mytokondrie när man är vältränad. Men sen har man ju också, förutom att man kan bilda kväveoxid via nitrater och rörets jons så har man ju en kroppsligen endogen produktion. Så vi har enzymer, det är tre stycken olika enzymer som bildar NO i kroppen på sig. Då vet man att är man vältränad så har man högre aktivitet på de här. Så det kan mycket väl vara så att är man riktigt vältränad så har man redan maxat sina nivåer av den kroppsliga produktionen.
00:25:08 – Jacob: Det är lite roligt det där för det är alltid så med kosttillskott som man tar. Det brukar vara den allmänna sanningen att det är bara något för de som tränar väldigt hårt eller de som är på elitnivå. Och det är ju nästan alltid precis raka motsatsen liksom. Även när du tar styrketräningsgrejerna liksom. Proteinpulver som man är mycket på. Det är liksom… Alltså de som är på en högre nivå, de har ju koll på sitt proteinintag. Så de, för de, de äter antagligen till och med protein. De kommer inte… Ja, vi gick igenom det här väldigt mycket med William liksom. Det kommer inte vara någon större effekt av att liksom addera till proteinet antagligen. Medan de som inte har koll alls på vad de äter, de får ju en större boost av att ta mer protein.
Och här verkar det vara samma sak som med rödbetsjuice. Jag vet… Det verkar vara något sånt där litet mönster. Jag tycker det är lite komiskt på sitt sätt. Jo, men alltså om du tränar 30 timmar i veckan då måste du ju äta väldigt mycket och då kanske du äter väldigt mycket grönsaker också.
00:25:59 – Wille: Det är ju samma med proteinet. Om du tränar väldigt, väldigt mycket då har du ju utrymme för att få i dig mycket protein via kosten.
00:26:05 – Jacob: Ja, det är möjligt att det är det också. Det blir lättare. Att de äter.
00:26:09 – Filip: Jag har ju faktiskt kikat när jag jobbade lite som Resursperson i fysiologi kallas det i orienteringslandslaget. Jag har varit där och vi har testat lite när det gäller nitratnitrit under träningsläger. Generellt så tycker jag att orienteringslandslaget har väldigt bra kosthållning. De har ätit väldigt mycket grönsaker som har fått i sig stora mängder nitrat. Det är inte det att man känner att vi måste pusha för att alla ska dricka rödbetsjuice. Utan det är mer att se till att ha den balanserade kosten där man får i sig grönsaker också. Det vi har gjort är att mäta halterna av nitrat och nitrit under träningsläger vid ett par tillfällen. Då har vi sett lite märkliga saker. De här träningslägena som landslaget har.
Ibland är det en långhelg på fyra-fem dagar. Så mäter man nitrat-nitrit i början och det ligger högt. Men sen de här riktigt tuffa. Det är ofta tre pass om dagen som de kör. På de här fyra-fem dagarna. De är ju riktigt slitna mot slutet. Idag har vi sett också att nitrat-nitrit går i botten. På de här som går upp då. Så har vi testat att ge extra rödbetsjuice. Vi gjorde det som en liten intervention. Halva gänget skulle få bli itvingade rödbetsjuice. Itvingade! Det är inte så gott men det går ju fort. Vi testade om vi kunde hålla uppe nivåerna. Det krävdes att man tog de här tre stycken shots om dagen med rödbetsjuice under hela läret. Bara för att bibehålla nivåerna. I vanliga fall brukar man se en fördubbling eller tre-fyra-dubbling av nitritnivåerna.
Det krävdes alltså rejält med rörelseos bara för att hålla kvar dem på samma nivå som de låg på i början av läget. När de fick skatta hur de kändes i benen under lägret och veckan efter. Då såg man att det fanns en effekt. De som fick rödbetsjuicen under lägret kom snabbare igång med träningen igen och rapporterade. Det är bara självrapporterat. Hur de tyckte att träningen kändes veckan efter lägret.
00:28:22 – Jacob: Det var ingen kontrolldryck till… Rödbetsjuice utan nyckelstrån för de andra grupperna. Det blev ingen riktig vetenskaplig studie på det sättet.
00:28:32 – Filip: Men det är ändå väldigt intressant.
00:28:34 – Jacob: Du kanske lägger lite. Det var jag så nyfiken på. Jag vet jag såg något. Det är nog bara någon månad sedan så det kanske inte du hunnit stöta på. Det publicerades en studie nyligen där man testade rödbetsjuice mot nitrat bara. Alltså nitratsalter där man såg större effekt med rödbetsjuicen och man liksom drog slutsatsen att det är annat i juicen också. Har du någon koll på den studien där?
00:29:03 – Filip: Ja, en del har ju mätt prestation eller fysiologiska parametrar med jämförelsen. Ska man äta saltet eller ska man äta rödbetsjuicen? Och generellt, det är några som har mätt blodtryck också, generellt så verkar det faktiskt som att det är lite bättre effekt när man tar det i rödbetor eller någon som har kört sallad eller spenat också. Så det verkar som att det är lite bättre. Det är lite vetenskapligt skumt ändå. Om vi tänker att hela effekten är en nitrateffekt som mäter nitrat och nitrit i blodet efter de ätit det här. Så ofta är det ingen skillnad. Om man har ätit saltet eller om man har ätit grönsaken. Men ändå så verkar det som att det finns en extra effekt när man får det tillsammans med. Det kan vara någon interaktion med någonting annat i grönsaken.
00:29:52 – Jacob: Eller smaken så tänker de att det är mer potent. Såhär illa måste det vara bra.
00:29:59 – Filip: De gör det här rätt snyggt faktiskt. Det finns en juice som någon har tagit fram. De har tagit rödbetsjuice och renat ut nitratet från rödbetsjuicen. Så jag tror att smaken är i stort sett identisk. Det var det att man har renat ut potatisen. Så det går att göra det blindat. Ja, det är vanligt.
00:30:23 – Jacob: Det gör de ofta när det är sportdryck också. De har väldigt bra liknande utan kolhydraterna eller utan den andra ingrediensen.
00:30:31 – Wille: Vi har pratat ganska mycket om steady state-typ av prestationer med time trials och liknande. Men jag minns att inför det senaste damfotbollsmästerskapet så var det mycket tjat om att de var tvungna att dricka rödbetsjuice där. Finns det någon nytta för den typen av aktiviteter där det är mera repeated sprints?
00:30:50 – Filip: Ja, jag tror att det mesta jag har sett har faktiskt varit negativt. När det gäller intermittent arbete och sprintarbete. Alltså negativt, ingen effekt. Jag snackade ju om den här positiva effekten som vi trodde låg på mytokondriell nivå. Det finns ju en annan grupp, annat än till grupp på Karolinska, som har sett effektiviteter eller förbättringar på kontraktiliteten. Så muskelfibern, hur den kontraheras, alltså saker som inte har med mitokondrierna att göra utan handlar om kalciumupptag och Den här biten då. Där har man sett effekter. Det har gjorts musstudier och man har sett på människa. Det är flera grupper som har sett samma sak. Så antagligen finns det en effekt där också. Jag vet inte om det går att översätta det till att man får en bättre muskelfunktion sen på riktigt.
Ja, precis som om det är praktiskt intressant också.
00:31:45 – Jacob: Eller om du tittar mer på fysiologin. Men har man rödbetsjuice hemma om man är lagidrottare så kan man ju chansa om man tycker det är värt det.
00:31:57 – Wille: Men hur mycket måste man dra i sig om man köper vanlig rödbetsjuice? Vad är det för mängder vi snackar om man ska göra någon typ av uppladdning?
00:32:05 – Filip: Relativt lite. Rödbetsjuice är ju väldigt nitratrikt. Det skulle ju inte vara tillåtet att sälja en dryck som man hade så mycket nitrat i som man tänkte att det var vatten på.
00:32:16 – Jacob: Tillsatt? En energidryck hade inte fått ha det?
00:32:19 – Filip: Nej, jag tror inte det faktiskt. Om man skulle ha så mycket nitrat i sitt dricksvatten hemma så skulle ju brunnen direkt stängas. Okej. Fullständigt livsfarligt. Nej, det är det såklart inte. Man ska inte göra den liknelsen. Men man behöver inte mycket rödbetsjuice för att svara på din fråga. Jag tror man har sett dosrespons upp till två deciliter rödbetsjuice. Ett glas helt enkelt. Bara det som krävs för att få effekter. Tog man fem deciliter så såg man inte bättre effekt.
00:32:48 – Jacob: Vet man om det är akut eller är det bäst att bygga upp det lite? Hur fungerar det där? Du sa att ni visste inte från början. Men jag antar att det har hänt något på de här åtta åren.
00:32:58 – Filip: Ja, det ska ju alltid upprepas i det oändliga till man verkligen kan uttala sig om det. Det finns rätt många negativa studier där man har gett en akut dos. Så en akut dos, då ser man ingen effekt. Så det verkar lite effektivare att ge en längre laddning. Man har ju tittat på toleransuppbyggnad också. Toleransuppbyggnad, att man blir van vid det och att man behöver mer och mer för att få samma effekt som det är på många koffein till exempel. Narkotikapreparat. Men där har man inte sett någon toleransuppbyggnad. Det verkar som att man kan äta det under längre tid utan att det händer så mycket.
00:33:39 – Jacob: Går det att få i sig liksom de här mängderna via att bara vara duktig på att äta rödbetor? Vad pratar vi då? För rödbetor är ju liksom inte citron vätskemässigt. Hur mycket rödbetor blir det? Vi kan ta spenat också. Om vi gör en sallad här på spenat, rödbetor och en hel del andra gröna saker. Hur mycket sallad blir det liksom? Vet du det?
00:34:02 – Filip: Ja, väldigt lite faktiskt. Rödbetor är ju tacksamt. De är ju så tunga. Det är lätt att få i sig en stor mängd. Det är en och en halv rödbeta om dagen.
00:34:14 – Jacob: Ja, men då behöver man ju inte köpa den här juicen liksom. Man kan ju ha juicen på tävlingsdagen och så bygger man upp med rödbetorna dagarna innan. För juicen kan ju vara ganska dyr.
00:34:23 – Wille: De här små shoten de säljer liksom.
00:34:25 – Filip: Exakt. Sen ska man inte glömma, alla snackar om rödbetsjuice, men man ska inte glömma att nitrat är någonting som finns i stort sett alla grönsaker i olika mängder. Gröna bladgrönsaker som ruccola till exempel. Det är ännu mer nitratrikt än rödbetsjuice. Gillar du inte rucola, Jacob?
00:34:45 – Jacob: Nej, jag har sett honom skaka på huvudet. Det tar över allt. Det smakar ju bara rucola. Har du rucola på något så är det bara rucola. Testa att göra en rucola-shot någon gång.
00:34:53 – Filip: Det låter ju vidrigt alltså. Det är ändå den här lilla pikanta pepparsmaken. Man tänker sig att man sitter och snapsar starksprit i stort sett. Det funkar också.
00:35:12 – Jacob: Nej, jag vet inte. Nej, ruckel är det inte. När man har det på pizza och sådär. När jag äter en grönsak liksom. Det är väl inte pizza längre. Ska jag äta pizza så får det i alla fall vara en pizza. Det gör man ju för att det ska bli lyxigare.
00:35:26 – Wille: Det är ju som det här tricket med att smula lite kakor runt tallriken på en efterrätt. Helt plötsligt är det 40 kronor dyrare för att du drar på några ruckelblad.
00:35:34 – Jacob: Nej, jag är inte alls med på den trenden.
Periodisering av kolhydrater – Train low, compete high
00:35:43 – Wille: Den senaste tiden så har i alla fall jag blivit lite medveten om det här med att tänka lite mer kring hur man periodiserar sitt kolhydratsintag i samband med konditionsidrott. Så det här med train low, compete high. Så att man utnyttjar en effekt där man inte har så mycket glykogen i kroppen när man tränar. Vad jag vet så har man inte sett så mycket effekter på just prestation där. Men har du någon koll på hur det ligger till?
00:36:09 – Filip: Ja, det är några studier som har visat att prestation är svårt. Framförallt är det väldigt svårt att mäta prestation på ett labb. Man har ju sitt tidtagarur och förväntar sig av en idrott att de ska få ur sig sitt max om de skulle kunna prestera på ett världsmästerskap. Så det är problematiskt. Det är lättare att mäta saker på muskler. Vi kan mäta mitokondriell funktion, vi kan mäta enzymaktiviteter, kapitalisering och sånt där.
00:36:39 – Jacob: Men det är risken att man missar liksom, alltså man mäter sju faktorer som har med prestation att göra så missar man fem andra som liksom kanske inte förbättras eller liksom som kvittar ut det positiva man ser i det andra sådär och då tog det sig. Eller hur ser du på det?
00:36:53 – Filip: Ja, det är alltid ett problem då. Det hade varit jättebra om vi kunde standardisera det här eller komma på ett bättre sätt att mäta prestation på. På labbet än vad vi gör nu. Där mycket hänger på fokus och mental tuffhet hos försäkringspersonen på den dagen. Så visst, mäter vi med surrogatmätning, ett enzym, så kan det vara ett tecken på att det borde ha blivit bättre. Sen om det verkligen översätts. Det är faktiskt nästan idrottaren själv som får göra den utvärderingen. Skulle haft det lite som ryssarna hade där innan under kalla kriget.
00:37:33 – Jacob: Där hade ju forskarna total makt över dem. Så hade de liksom 20 stycken som var tillräckligt bra för OS egentligen så kunde forskarna liksom.
00:37:40 – Wille: Leka med deras karriärer.
00:37:43 – Jacob: Ja, mer eller mindre liksom. Internationella mästerskap. Ja, men ni tio gör det här, ni gör det. Så ser vi vilka som presterar. Oj, det gick inte så bra för de tio. Ja, men det gör inte oss nånting. Vi har tio bra tävlingar här borta. Det är publicerat på ryska. Det är inte publicerat enligt den standard man använder nu. Men det är ju faktiskt ganska mycket från i alla fall styrketräningshållet som ryssarna visste på 60-70-talet som på något sätt bekräftas nu. Sen var ju inte allting rätt heller. Det är det som är faran med att sitta och bara titta på gammal rysk forskning. Men de hade onekligen fantastiska förutsättningar att testa saker för.
00:38:19 – Filip: Ja, absolut. Det var det här kalla kriget. Även inom forskning pågick ju det. Det var ju USA mot Ryssland på OS. Det var ju otroligt prestigefullt. Som jag har förstått det så har ju Ryssland valt att inte översätta sina artiklar till engelska för att inte västerländska idrottsmän skulle få någon prestationsfördel. Där finns ju en stor guldgruva, tror jag, med forskning som är gjord, som vi inte har fått tillgång till på det sättet.
00:38:52 – Jacob: Ja. Det är klurigt det där. Jag vet det finns ju… I USA framförallt så finns det lite sådana här, alltså internetgurus med liksom ryskt påbrå. Men när man läser vad de säger sig översätta från rysk litteratur då så känns det mer som att de bara liksom… Så fort de har påstått någonting och du ifrågasätter dem så säger de, ja men gammal rysk forskning har visat. Ja. De behöver liksom… Det hade ju varit skönt om någon bara tagit på sig det liksom officiellt här. Nu är jag liksom, jag är översättare. Jag gör detta. Ja. Något universitetsrelaterat i alla fall mer än det här att jag har en kändisblogg på nätet.
00:39:25 – Filip: Kanske. Ja, exakt. Vi hoppar tillbaka till frågan.
00:39:30 – Jacob: Train low, compete high var vi inne på.
00:39:33 – Wille: Ska vi definiera vad det är för någonting? Jag var lite slarvig där egentligen.
00:39:36 – Jacob: Ja, vi kan berätta. Det handlar väl om att när man tränar med brist på energi eller brist på kolhydrater framförallt i musklerna så ser man att det blir en större anpassning. I man säger musklerna och då har man liksom tänkt att men om vi gör det här under en period och sen fyller på med koldioxidaterna igen så får vi dels en större anpassning. Dels fördelen av koldioxidater vid tävling. För där är ju de… Det är bättre helt enkelt på något sätt. I alla fall rent fysiologiskt om man säger hur effektiva vi är på att använda energi och så. Så är ju glykogen och koldioxidaterna det som gäller. Var det rätt Filip?
00:40:10 – Filip: Ja, det håller jag med om. Men det man ska tänka på är att det är en pendel som har svängt några gånger här nu. Jag tycker att den börjar bli mer och mer balanserad syn på vad den här periodiseringen av kost är för någonting. Vi har den gamla kunskapen att kolhydrater och glykogen som du säger Jacob, prestationshöjande under tävling, att vi behöver mycket glykogen och mycket i muskler och lever. Så kommer det bli ett överlägset substrat jämfört med fett, förutom hur länge depåerna räcker då. Så det vet vi att när vi tävlar då vill vi ha mycket glykogen i muskulaturen och i levern. Men sen har vi då fettanpassningar som vi också gick in på. Extremer åt andra hållet är att man äter ren LCHF-kost. Alltså helt utan eller med ett väldigt lågt intag av kolhydrater under längre tid.
De första studierna gjordes i slutet på 90-talet. Då såg man att när man fick träna var det försökspersoner som körde i åtta veckor. träning. Den ena gruppen fick mycket kolhydrater och den andra fick väldigt lite. Då såg man ju sämre träningsanpassning. Båda grupperna blev bättre men de som fick lite kolhydrater fick lite sämre träningsanpassningar. De som fick mycket. Sedan testade man även att köra Train, Low, Compete, High i samma grupp. De som åt lite kolhydrater fick testa i en vecka och äta mycket. Tänk att vi fyller på deras glykogendepåer. Så mätte man prestationen igen men den var fortfarande sämre än de som hade tränat med mycket kolhydrater hela tiden. Men samtidigt har vi då den här effekten som du sa, att det verkar hända någonting.
När vi tränar med låga glykogendepåer så verkar det vara en starkare signalering för musklerna att bilda mer mytokondrier och att förbättra sig. Så extremerna verkar dåligt. Att göra det akut någon gång verkar bra. Att ibland köra med låga glykogendepåer verkar ge en stark signal till kroppen att förbättra sig. Men gör man det för mycket får man missanpassningar och äter man bara överdrivet mycket kolhydrater, då vet vi att träningsanpassningarna kan bli sämre också. Så någonstans mittemellan finns det en avvägning. Hur många gånger ska man låta sig köra sig tom på glykogen? Och hur noga ska man vara med att fylla på det här? Räcker det att fylla på skilda glykogen en gång i veckan? Eller ska man bara vara tom en gång i veckan?
Och det är där man är nu då. Att försöka hitta den optimala periodiseringen.
00:42:38 – Wille: Om man tänker
Studie på elitidrottare i Danmark med lågkolhydratpass
00:42:39 – Wille: de här som tränar flera gånger om dagen. Är alternativet då att man tränar en gång på morgonen med sin normala kost och sen så låter man bli att fylla på till eftermiddagspasset för att få ut den här lågkolhydratseffekten på eftermiddagen? Räcker det?
00:42:54 – Filip: Ja, det räcker. Det beror lite på hur träningen ser ut också. Jag kan ju berätta nu att jag har ju tillsammans med min kollega varit nere i Danmark under hösten. Strax innan vintern i samarbete med Team Danmark. Så det var tre atleter och cyklister på landslagsnivå. Och någon som var på väg till OS här. Så det är riktigt hög nivå. Och så tänkte man försöka hitta ett upplägg som man tror på. Så i den här gruppen med 28 idrotter så hade vi 14 i varje grupp. Och dela in dem efter några som skulle göra som William sa här. Tre gånger i veckan så fick de på morgonen köra högintensiva intervaller. Och efter det här passet, har man kört 6×5 minuter, då har man väldigt låga glykogenivåer.
00:43:42 – Wille: Det räcker för att bli ganska tom på gruppering.
00:43:44 – Filip: Efter ett sådant pass var det en grupp som fick äta en hög fettkost. Det var sallad, mandel, olja och väldigt lite kolvatten. Men lika mycket energi som kontrollgruppen. På eftermiddagen, åtta timmar senare, fick de köra två timmar distans. Så det var ju tufft för dem att göra det.
00:44:01 – Wille: Det låter riktigt tufft måste jag säga. Ja, men de var ju duktiga.
00:44:04 – Filip: Det här gjorde de tre gånger i veckan. Så det var en grupp som fick ta den här lågkolhydratkosten då. Tre dagar i veckan. Och kontrollgruppen fick äta mycket kolhydrater istället.
00:44:15 – Jacob: Åt de på samma ställe? Kan tänka mig gott att sitta i Kåneransklubben. Med sin pasta. Äta extra långsamt framför.
00:44:26 – Filip: Det var ganska tråkig kost vad jag såg. Det var en nutritionist som delade ut påsar med mandel. De fick ju maten gratis så det är många av idrottarna som tackar för det. Men det var inte jättespännande. Det var fem veckor träning som de körde på det här sättet. Det var ju tufft, framförallt för lågkolhydratgruppen. De var ju tomma tre gånger i veckan. De kör två timmar distans tre gånger i veckan med tomma glipor. Så de fick ju slita hårdare. Sen är vi fortfarande i analysskedet. Vi har tagit tre biopsier på varje på varje person och vi håller på att analysera eftertester. Vi har gjort jättemycket mätningar på de här. Men det är som jag ser det ett första försök att hitta en periodisering av kosten på yttersta eliten. För att se att alla de här effekterna som man ser akut och träna med lågt glykogen.
Om vi översätter det till verkligheten för en elitidrottare. Är det någonting man behöver lägga kraft på? Är det någon mening? Jag kan inte uttala mig för mycket om resultaten här idag. Det är inte så att man känner att det smällde till något helt otroligt i den ena gruppen. Utan där kan finnas mindre intressanta fynd. Det är ingen världsomvälvande förändring.
00:45:46 – Jacob: Nej, Team Danmark kommer inte dominera i OS nästa år. Eller det är ju i år. Ja, precis.
00:45:56 – Wille: Men de är inte rädda för att få någon negativ effekt? Jag tänker om man åker iväg på ett träningsläger och polarna som man mer eller mindre konkurrerar med får det som man vet funkar. Och så ska du sitta och äta din sallad. De är inte rädda för att hamna efter där?
00:46:12 – Filip: Det var ändå så nära kopplat till den här idrotten. Många av dem har testat detta innan. De känner till konceptet och är nyfikna att experimentera lite grann. Många hade testat lite grann innan när man intervjuade dem. Det var offsee fem veckor träning i oktober-november. Det fanns ju fördelar med att vara med här. Man fick rejäl testning, man fick gratis mat och ekonomisk ersättning. Och sen var det väl ganska nära vad de kände att de kanske skulle ha gjort egentligen ändå. Så de var fantastiska försökspersoner kan man säga.
00:46:50 – Jacob: Det jag tänker mer är biopsierna. Det kanske man skulle dragit sig för lite om man varit på det. Det kan väl kännas lite dagarna efter man har tagit en sån. Är det så bra nu att man inte märker det knappt när det är gjort?
00:47:04 – Filip: Nej, det är väldigt… Det finns ju många skräckhistorier om muskelbiopsierna som jag antagligen är från lite förr i tiden. Min erfarenhet är på GIH. Professor Björn Ekblom som är biopsitagare. Det tas mycket biopsier. Det körs tunn träning både innan och efter de här biopsierna. Det påverkar väldigt lite faktiskt. Men visst, det är läskigt att göra ett ingrepp. Det förstår jag. De får ersättning på det här såklart. Men det är nog kanske den största grejen. Läskigheten med det. Men sen att det är någon risk med det. Mycket, mycket mindre.
00:47:45 – Jacob: Men vi tar forskningen överlag här
Praktiska råd kring kolhydratperiodisering och Filips egen kost
00:47:47 – Jacob: till train low compete här. Vad tycker du den visar? Är det liksom mer… Jag pratar ju inte med elit på det här sättet. Men det jag tycker man ska ha med sig praktiskt är ju mer att man behöver inte bry sig om man inte har ätit innan passet. Om man kör konditionsidrott. Det blir jobbigare under träningen men samtidigt även om du nu gör din… Om du ska ut och springa fem kilometer. Även om det går långsammare den gången så kommer du få minst lika stor effekt ändå. Så länge det är lika jobbigt på sätt och vis kan man väl säga. Vad tycker du det är liksom? Tycker du det där ska liksom… Ska man prova på det och känna efter? Eller tror du det kan vara värt det för någon som vi säger någon som… Om vi tar denna hobby i triathleterna som vi pratar om som ligger på 10 timmar i veckan, 20 timmar i veckan.
00:48:33 – Filip: Ja, det tycker jag definitivt att man kan testa och göra faktiskt. Man ska inte gå mot det extrema hållet, varken uppåt eller ner till kolhydratintag. Däremot testa att periodisera, att köra några pass. Man ska försöka vara i energibalans i stort över en vecka så att kroppsvikten inte förändrar sig. Så länge man är nöjd med sin kroppssammansättning i stort. Är man i energibalans kan man testa att köra ett intensivt intervallpass en kväll. Och så ser man till att det återhämtningsmålet blir mer åt fett och protein. Och sen att man morgonen eller förmiddagen därefter när man kör sin distans så gör man det på lägre nivåer av glykogen. Och får de effekterna. Ska man göra det en gång i veckan eller tre gånger i veckan? Det vet man inte riktigt.
Det kan vara värt att prova, men man ska ju göra det hela tiden.
00:49:31 – Jacob: Och är man inte nöjd med kroppssammansättning så kan man ju köra 5-2 och så kör man lågintensivt dagarna man fastar.
00:49:36 – Filip: Ja, faktiskt. Så varför inte? Det känns ju som en god kropp.
00:49:40 – Wille: Det är ju inte så jävla kul heller att köra intensivt de dagarna man inte äter, tror jag.
00:49:44 – Jacob: Så varför inte kombinera det liksom?
00:49:48 – Wille: Men har du själv testat att experimentera med lite låg kolhydratträning, Filip?
00:49:52 – Filip: Oja, det har jag gjort. Jag gillar inte det alls faktiskt. Bakgrunden är att jag är vegan. Jag är 99% vegan. Om man kollar på kostintaget så äter jag om jag slarvar med mat. Jag äter bara precis det jag känner för. Då ligger jag väldigt nära 60 energiprocent kolhydrater och 30 fett och 10 protein kanske.
00:50:22 – Wille: Så har jag testat att dra ner och antingen köra att man tränar lågt ibland.
00:50:26 – Filip: Då får man ju ett tungt pass liksom. Men sen återställer man det ganska snabbt. Men jag har också testat att i kortare perioder köra LCHF. Jag har testat mest tre dagar i rent experimentellt syfte. För mig så fungerar inte det här riktigt. Man borde testa under en längre period såklart. Man vet att fettoxidering tar ett tag innan man har fått en full fettanpassning. Men det rör sig kanske om två-tre veckor. Det är inte det här att många säger att man måste köra det ett halvår eller ett år.
00:50:58 – Jacob: Nej, precis.
00:51:00 – Filip: Så det funkar, men då hade kanske om man hade en önskan att om man var överviktig och behöver gå ner i vikt så kanske det är ett sätt att känna sig lite mer mätt. Om man tycker att det funkar, att man blir lite… Men du körde det med vegankosten då, lågkolhydrater.
00:51:14 – Jacob: Ja, det är restriktivt. Det känns ju som att det inte är mycket roliga alternativ kvar rent för gommen liksom. Smakupplevelsen, det blir väl en del olja liksom.
00:51:27 – Filip: Ja, precis. Det var mycket sallad med olja. mandel, valnötter, kokosfett och grejer. Avokado som jag normalt sett älskar. Jag åt väl tre-fyra avokador om dagen och kände att det stod mig lite i halsen efter ett tag. Samtidigt vet man ju att en del har testat att ligga lägre. Så jag tror det finns stora individuella variationer. För en del funkade bättre och en del funkade sämre.
00:51:53 – Jacob: Så verkar det verkligen vara när det gäller lågkoleraskosten.
Varför stress behövs och problemet med antioxidanter som tillskott
00:51:58 – Filip: Det som är intressant när det gäller den här signaleringen, om man tittar på det rent vetenskapligt. Det verkar som att det krävs en stress. Många glömmer det i sin träning. Det är stressen som gör ont och det som sliter. Det är det som ger en träningseffekt. Det kan vara att man tränar hårt och får ett stort påslag av stresshormoner och nedbrytning på muskelnivå. Där man verkligen blir sämre. Man blir sliten och tung och man tömmer glykogenet. Allt det här verkar ju vara startsignalen till att man startar en förbättring. Att kroppen börjar syntetisera nya proteiner, nya mitokondrier och allt vad det kan vara. Typexemplet på det är det här med antioxidanter.
00:52:42 – Jacob: Ja, jag tänkte exakt det. Då har man ju sett att när man tränar hårt så får man en stor utsöndring.
00:52:49 – Filip: Det bildas mycket fler radikaler. Och det har man ju kopplat till negativa saker. åldrande bland annat och vissa sjukdomstillstånd. Ja, då ser man att det är mycket fler radikaler. Så händer samma sak när man tränar hård konditionsträning. Då får de också mycket fler radikaler. Så man har känt att det kanske inte var så positivt. Så har man ju testat att ta antioxidanter. Ofta bara vitamin C och C som är de kanske antioxidanterna som tas upp bäst i kroppen och har de starkaste fysiologiska effekterna. Det finns ju jättemånga studier där man visar att tränar man och samtidigt tar COE-vitamin som tillskott så uteblir mycket av träningseffekten.
00:53:29 – Jacob: Så kroppen behöver alltså känna att den är under stress för att kunna initiera träningsanpassningen.
00:53:35 – Filip: Och motar man det här med kosttillskott så uteblir träningsanpassningen också.
00:53:41 – Jacob: Om jag vänder på det eller hoppar tillbaka till när ni gav rödbetsjuice till orienterarna. Jag tänkte också det. Vad tror du där? Kan det vara någon liknande effekt där eller tror du liksom att de… Alltså det är alltid en balans det här med stress och återhämtning. Jag vet att det finns ju faktiskt några studier som i alla fall antyder att under väldigt hårda perioder så kan det vara positivt med antioxidanterna för immunförsvaret direkt efter. Tror du att, när ni var i den här väldigt hårda perioden med orienterarna, att ni med rödbetsjuicetillskottet kanske tog dem bort från botten? Alltså där de kommit lite för långt ner. Eller tror du att ni tog upp dem för långt och motverkade lite av den här stressupplevelsen?
00:54:22 – Filip: Ja, vi gjorde ju inte de mätningarna just där. Det är därför jag frågar tror.
00:54:28 – Jacob: Annars skulle jag säga vet du.
00:54:30 – Filip: Nej, jag tror inte det faktiskt när det gäller nitrat. Om man kollar på den aktiva molekylen, NO, den kan fungera både som en fri radikal och som en antioxidant. Vilka reaktioner den har. Så det kan vara att när man ger nitrat att man till och med får en liten ökning av flera radikaler som man skulle kunna öka signaleringen. Det finns det åtminstone teoretiskt utrymme för.
00:54:51 – Jacob: Precis.
00:54:52 – Filip: Men när folk frågar mig när man ska äta, dricka rödbetssås eller ta nitrat så brukar alltid jag säga att ta det under dina absolut hårdaste träningsperioder och inför de viktigaste tävlingarna. Alltså några gånger om året. Ja. Utöver det så låter kroppen sköta sig själv och se till att äta en kost som är rik på grönsaker. Så du får i dig ungefär det du behöver. Så kan man försöka toppa då vid vissa utvalda tillfällen. Den rekommendationen säger jag bara för jag vet inte vad som händer om man dricker en halv liter rebusjuice varje dag.
00:55:22 – Jacob: Nej precis.
00:55:23 – Filip: Det känns som att en allsidig och balanserad kost är ju ändå A och O när det gäller träning också.
00:55:29 – Wille: Hur kommer det sig att ett stort intag av grönsaker som ändå innehåller massa antioxidanter inte har den negativa effekten på träningen som tillskott har?
00:55:37 – Filip: Ja, det är det märkligaste av allt. Man har ju aldrig sett det faktiskt. Man har ju gett supplementeringsstudier där man ger till exempel blåbär, lingon och citrusfrukter i lika stora mängder. Man får precis samma mängder vitamin C till exempel, eller samma antioxidativa verkan som man får när man tar tillskott. Man har aldrig sett det, vad jag vet i alla fall, några negativa effekter av att äta mycket frukt och bära antioxidativa när det gäller riktiga livsmedel. Då börjar man tänka att det gillar ju inte en vetenskapsman. Jag vet när ni tidigare poddade med William Mark och så snackade ni om den alternativa synen på Det är ju inte vetenskap utan det som inte är vetenskapligt som figurerar på internet. Många olika helt ounderbyggda teorier.
Så är det ändå det här vetenskapsmannens det reduktionistiska synsättet. Man vill koka ner det till att det är bara en enda sak som har vår effekt. Ökar vi den så blir det bättre och minskar den blir det sämre. Sen när man börjar snacka om interaktionseffekter att det finns andra saker i livsmedel som kan påverka det här. Det brukar inte ses med blidare ögon vetenskapligt. Verkligheten är ju någonstans mitt emellan det här alternativa synsättet och det strikt reduktionistiska vetenskapliga tycker jag.
00:57:00 – Jacob: Men jag tror alltid det är bra att ha i åtanke att liksom visst är det kul med de här akuta studierna där man försöker hitta mekanismen. Men om ingen har gjort en verklig träningsstudie 3-6 månader eller vad som helst som är ganska välgjord och visat att det verkligen funkar på sikt så ska man inte liksom lägga för stor vikt vid det i alla fall. Sen så tycker jag personligen i alla fall att liksom jag är ju inte på en hög nivå heller så jag tycker ju det är kul att testa. Det här skulle kunna funka. Men att man liksom är tydlig med det här för jag tycker det är väldigt mycket framförallt inom kost och kosttillskott det här att man just baserar det på att vi vet att det händer det här inom 2 minuter efter att du tagit det och det borde vara bra för att, för att, för att.
Och så har man liksom tre om ifall att sådana här resonemang på vägen och så när de väl testar det så händer det inte på riktigt liksom.
00:57:46 – Filip: Ja, precis. Det är ungefär som när vi snackade om svårigheten med att mäta prestation. Svårigheten med att göra en träningsstudie som varar i sex månader. Man har ju försökt det tidigare när man låser in folk på metabola avdelningar. Kontrollera allting och göra exakt. Det är orealistiskt och på gränsen till omoraliskt att göra det under några längre perioder. Ja, och det är dyrt.
00:58:13 – Jacob: Ja, det är väldigt dyrt också. Du ska ge dem månadslön när de är därinne i princip.
00:58:18 – Wille: Då har du ju den där ryska principen att du skiter i allt och bara gör det.
00:58:23 – Jacob: Det ryska hockeylandslaget fick vara hotell 300 dagar om året. Då har man koll. Då kan man prova saker.
00:58:31 – Filip: Så alla de här träningsstudierna är riktiga levande personer som alla är olika på sitt sätt. Innan man kan säga någonting ska det ha gjorts 10 sådana träningsstudier. Innan man kan vara helt säker på att den här effekten finns. Det är ganska svårt att veta vad man ska peta i sig när det gäller filspott.
00:58:52 – Wille: Det kanske visar sig att det är själva kapslarna som man tar antioxidanterna i. Att det är de som är negativa, de här små gelé-gynnarna. Det har varit den stora confounden hela tiden.
00:59:05 – Filip: Det finns exempel på tabletthjälpmedel som har funnits som har haft i stort sett alla effekter. Som för det man har tittat med. Det man binder upp det aktiva ämnet i för att det ska bli en tablett.
00:59:19 – Jacob: De gör något salt kanske också. Vilken facepalm när man har forskat på någonting i 15 år och så kommer man på det sen.
00:59:27 – Filip: Men att hitta ett riktigt inaktivt placebo som man med all säkerhet kan säga att det här har ingen effekt. Det är väldigt svårt.
00:59:38 – Wille: Ja, spännande.
Träning med syrgas och SOK:s förbudspolicy
00:59:43 – Jacob: Vi hade ett annat ämne här också som vi tänkte vi skulle ta upp. Det blev aktuellt nu, bara för några… Dubbelt aktuellt egentligen. Först var det du och Daniele som släppte en artikel där på idrottsforsknings… Deras nya hemsida som är väldigt fin förresten. Kan vi rekommendera folk att gå in och läsa och fördjupa sig. De har bra artiklar där. Där ni skrev om syrgas och sen så var det SOK nyligen som gick ut med någon, vad sa du, policy var det vi kallade det. Det handlar om att ta syrgas i samband med träning. Alltså att man helt enkelt har med sig en liten syrgasmask och en tub och sedan nyttjar man det under träningen. Och faktiskt, jag vet att det används väl lite vid tävling också inom vissa idrotter för närvarande. Alltså återhämtningsfaser och sådär.
Men kan du börja från början, varför skulle man vilja ta det? För jag känner ju… Jag har alltid tänkt på att saturationen, alltså mängden syre som blodet tar upp, nästan alltid ligger på närmare 100%. I alla fall när man står still. Varför hjälper då syrgasen överhuvudtaget känner jag? Man ligger ju relativt nära 100% syremättnad i blodet.
01:00:55 – Filip: Även om en otränad person jobbar maximalt så ligger man nära 100%. Om man kollar på det i så fina mätningar man kan göra så kanske om man är en otränad hamnar man runt 96-97% syremättnad. i blodet vid maximalt arbete. Hos vältränade kan man se ännu större desaturation. Hemoglobin är inte fullt bundet till syre. Ned mot 90% även på havsnivå vid maximalt träning. Den stora grejen som syrgasen gör är att den ökar mättnadsskadorna på hemoglobin. Man får ut lite mer syre. till muskulaturen. Det vet man också att tar man syrgas akut under hårt arbete så är det prestationshöjande. Efter alla studier man gjort är det här inget nytt utan det har man hållit på med i 35-40 år. Då ser man en prestationshöjande effekt på kanske någonstans mellan 2-7% att man kan arbeta hårdare.
01:01:58 – Jacob: Men man får syrgas under tiden man tränar? Ja, under tiden.
01:02:05 – Filip: Då är tanken att anledningen till att man skulle vilja göra… Då tänker man att då kan jag träna hårdare. Då får jag en bättre effekt av träningen är hypotesen. Och så kan jag till sist prestera bättre även utan syrgas. Men det som blev på tapeten här var ju under vintern att det blev eventuellt att tävla med syrgas. Man såg bilder på de här syrgasmaskerna i Expressen. Och då märker man att det fanns ju ingenting skrivet om det här.
01:02:37 – Wille: Det fanns inget förbud i vissa sporter att man skulle hänga på sig en syrgastub på ryggen och köra under tävling.
01:02:45 – Filip: Och det är ju såklart helt…
01:02:48 – Jacob: Det hade ju blivit lite rubriker om någon kört i OS. Tempocyklingen. Kommer någon med en jävla mask?
01:02:55 – Filip: Precis, och då var det många som fick kalla fötter. Så jag tänkte att det här måste man ju förbjuda såklart. Jag har aldrig sett någon idrottare som har tävlat med en syrgasmask i alla fall. Det är ju för uppenbart. Men sen det som kom nu här då i… För två dagar sedan var det att SOK införde en policy. Att idrottare som är med i SOKs topptalang och även var utmanargrupperna. De ska förbjudas att använda syrgas.
01:03:31 – Jacob: Vid träning då? Ja, även vid träning.
01:03:34 – Filip: För att få det här stödet som SOK tilldelar. toppidrottarna ska göra sin satsning så har man sagt som policy att de här idrottarna får inte använda syrgas. Men samtidigt så har vardags och antidopningsbyrån inte förbjudit utan det är tillåtet att använda syrgas som en träningsmetod. Och för övriga svenska idrottare som inte är med i SOKs topprogram då är det också tillåtet eller det är inte förbjudet rättare sagt. Så det är där man står just nu.
01:04:04 – Jacob: Så om det funkar så är det bara svensk toppelit som inte får lov att nyttja det? Ja, exakt. Är det någon rättvisetanke att man vill jämna ut fältet i Sverige?
01:04:11 – Wille: Att de dåliga ska bli lite bättre i relation till de bra?
01:04:16 – Filip: Ja, om det funkar att det har den här effekten att man kan träna hårdare, att det blir bättre träningsvis så skulle det ju bli så. Då tar man ju bort den.
01:04:27 – Jacob: Det verktyget?
01:04:29 – Filip: Ja, det verktyget, precis. Jämfört med de andra.
01:04:32 – Jacob: Finns det några liksom preliminära träningstider på det alls? För det är ju inte en självklarhet det här. Precis som vi sa. Alltså om vi tar motsvarigheten här. Det är jobbigare att träna med lite glykogen. Men trots att du kanske presterar lite sämre på träningen eller lite jobbigare på träningen så får du en lika bra eller bättre träningseffekt. Det skulle ju kunna vara så här med syrgasen också. Det gör det lättare för dig att träna men du får en lite sämre effekt. Och inte bättre. Finns det någonting att gå på alls liksom?
01:04:59 – Filip: Det finns studier gjorda faktiskt, träningsstudier, men i stort sett alla har brister. Resultaten för honom är både och. En del visar positiva effekter, en del visar inga extra effekter. Sen är det såklart hur man la upp träningen i den här träningsstudien så att man skulle få effekten av syrgasen. Var det otränade eller vältränade man körde på? Vilka effekter tittar man på? Plus svårigheten med att mäta prestation på labbet. Men det finns flera studier och vissa Effekter på muskulatur bland annat. Det var någon som visade att när man tränade med syrgas så bibehöll man sina typ 2x-skivor som snabba explosiva muskelskivor.
01:05:51 – Jacob: Men vill man behålla dem då? För vi tar styrketräningseffekter på konditionsidrottare. Där är en av hypoteserna till varför styrketräning kan hjälpa konditionsidrottarna att deras typ X blir mer mot typ 2A. Alltså att de blir lite bättre på att nyttja syre och därför blir lite mindre trötta i slutet av ett lopp. Ja precis. Det är ju grenberoende och vad man behöver förbättra.
01:06:19 – Filip: Det är det också såklart.
01:06:20 – Jacob: Men är det 800 meter så är det kanske bättre med X-arna. Det vet man ju inte.
01:06:24 – Filip: Nej, det är svårt att säga.
01:06:26 – Wille: Men jag tänker det finns ju det motsatta där som var poppis tidigare. Att man kör den här… Då blir det ju motsatsen till det vi har pratat om tidigare. Train high, compete low. Och då gäller det ju syre då. Så att man tränar uppe i bergen där det är lågt syretryck. Och sen tävlar man där det är högre syretryck. För att man då ska få motsatt adaptation. Att man ska bli bättre på att utnyttja syre då.
01:06:44 – Jacob: Men det är väl mer att vi får mer röda blodkroppar? Jo, men exakt. Det är ju en naturlig bloddopning eller vad man ska säga.
01:06:51 – Wille: Men jag tänker, nu återigen det här med hur man ska periodisera hit och dit och när man ska lägga in vad. Men jag tänker, de resultaten, kan inte de säga någonting om vad det här med ett ökat syrgastryck borde ge för resultat?
01:07:04 – Filip: Jo, absolut. Man får väl säga att när det gäller train-hype-kompetens eller ja, höghöjdsträning generellt.
01:07:14 – Wille: Så är det ju igen då, det är lika dubbeltydiga resultat där.
01:07:18 – Filip: Att det ska göras på rätt sätt vid rätt tillfälle. Man ska tävla vid rätt tidpunkt efter nedkomst. Sen finns det ju de som har testat att en del bara åker upp och kör enstaka träningspass på hög höjd. Där finns det en teori att precis när man kommer upp på högre höjd då får man en epo-peak. Alltså hormonet som stimulerar nybildningen av röda blodkroppar. Den peakar direkt när man åker upp. Men du hinner inte se någon ökning i röda blodkropparna i sig av att bara åka upp och köra träningspass på ett berg. Tanken är att det ska ge någon annan effekt. Men vetenskapligt är det väldigt svårkontrollerat. Det är svårt att göra de studierna helt enkelt. Men egentligen så handlar det väl om att, som elitidrottare i alla fall, att göra någonting som kroppen inte är van vid.
Åker man på höghöjdsträning, då kommer man få jobba hårdare vid lägre hastigheter. Man kommer få ett steam lit i alla fall för att bilda nya röda blodkroppar. Och sen kanske man åker ner, skulle man träna med syrgas då så kan man köra hårdare på vissa träningspass. Allting handlar för en elitidrottare som har, när man kommer till en platå till exempel, så handlar det mycket om att göra saker som man inte är van vid. Bryta nya gränser. hitta sätt att få det här styret förkopplat.
01:08:40 – Wille: Jag tänker
Motorpacing, hjärnans gränser och Brain Endurance Training
01:08:41 – Wille: på en annan metod som cyklister använder ibland när man ligger bakom en motorcykel eller moped och kör. Då kan man köra mycket snabbare för att man har någon som ligger framför en som inte anstränger sig överhuvudtaget. Då går det mycket snabbare när man cyklar men man anstränger sig kanske lika mycket som ifall man skulle köra utan den där. Jag fattar inte riktigt vad poängen är där, men då åker man snabbare i alla fall.
01:09:04 – Jacob: Snabbare karens kanske?
01:09:08 – Filip: Nja, så inte fan. Just det fenomenet, motorpacing som du säger. Ligga bakom en bil eller en moped eller någonting på cykel. Jag har testat det flera gånger. Det är kul. Det här är någonting där man ska lära sig. Som fysiolog kan man lära sig saker av elitidrottare eller någonting annat. Det här är någonting som är helt märkligt. Jag har haft dagar när man ligger och försöker pressa intervaller på cykeln och så är man sliten och får inte ut pulsen över 140. Man försöker pressa så att benen bara surnar och pulsen kommer inte ut. Och så kommer någon. Alltså man får åka bakom en bil eller en snabbare, starkare… Någon tonåring med moppen.
01:09:45 – Jacob: Avgaserna. Han har trimmat det lite 55 kilometer så kommer han där och kör.
01:09:48 – Filip: Då går det helt plötsligt att pressa ut pulsen igen. Man får högre fart, man får högre kadens. Och plötsligt så känns det bättre.
01:09:56 – Wille: Och fysiologiskt är det omöjligt. Jag skulle kunna köra på en lättare växel när jag körde med intervaller och få lika hög kadens.
01:10:03 – Filip: Det är bara psykologiskt att jag har någonting framför mig då. Men det känns som jag försökte pressa lika hårt mentalt. Det är väl lite…
01:10:11 – Jacob: Nog lite… Nokes innan han tappade allting så hade han ju faktiskt lite att komma med där på… Central Governor. Ja, Central Governor. Sen är det väl inte den som gäller fortfarande. Men det var ju många poänger där i just hur mycket det mentala spelar in i ens trötthet och upplevda trötthet. Det finns ju lite av de här cykelstudierna också där man lurar folk. De får köra mot en display eller virtual reality-skärm där de möter sig själva. Förra gången jag var inne på labbet så säger man till att du ska liksom bara hålla samma hastighet som du gjorde då. Men så har de spolat upp bandet med två procent. Och då hänger ju folk med. De vet ju om att de är så bra.
01:10:50 – Filip: Ja, det är väl enda stället som jag tycker att Kinox har varit rätt ute, som du säger.
01:10:58 – Jacob: Du tycker inte han hade varit lite rätt med sportdryck och dricka efter törst där med vätskan för motionärer och så? Jo faktiskt. Det tycker jag väl också. Sen efter det har han ju tappat det tycker jag.
01:11:10 – Filip: Alltså det här du snackar om central-government då. Hans första teori var att hjärnan styr maximal syreupptagning. Hjärnan tillåter dig bara jobba upp din viss gräns och sen stänger hjärnan av. Så du får inte springa snabbare och då kan inte din syreupptagning stiga. Och det är ju bevisat nu att det var ju felaktigt. Men däremot, så det är en felaktig hypotes då. Han har själv inga experimentella bevis för det. Men däremot när det gäller trötthet så är det ju en helt annan sak med prestation. Alltså när slutar man springa? Det handlar ju inte, springer man 3000 meter så slutar man ju inte när man når max syreupptagning. Utan någonting annat sätter gränsen. Att hjärnan är inkopplad där är nästan klarlagt skulle jag säga.
Att hjärnan spelar väldigt mycket roll och sätter den här yttersta gränsen. Och att man med vissa metoder kan lura hjärnan och få kroppen att prestera bättre. Det är ett helt nytt koncept nu som har börjat komma med det man kallar brain endurance training. Som vi faktiskt testat lite med orienteringslandslaget redan. Det görs studier på det nu där man försöker träna hjärnans uthållighet och förmågan att pressa ur sig det här sista.
01:12:19 – Jacob: Hur går man tillväga då? Är det någon passiv träning? Är det idrottspsykologi eller är det någon specifik typ av intervall? Det finns många olika varianter på det.
01:12:35 – Filip: Jag vet att man har gjort studier på det som vi har testat. Det är alltså att köra en mental utmaning i vila. Man kör ett vanligt intervallpass och sen får man en kognitivt jobbig uppgift under vilopausen. Så man kör sina fem minuters intervall och har två minuter vila. Och då ska man lösa högskoleprovet i stort sett när man står där och flåsar. Då vet man också att prestationsförmågan på den fysiska biten går ner ganska markant om man tvingas göra det här i vilan.
01:13:02 – Wille: Men det är också träningsbart.
01:13:04 – Filip: Så tanken är att man med hjälp av variationen ska kunna lära hjärnan att flytta fram gränsen hur mycket den tillåter kroppen att göra.
01:13:12 – Jacob: Så ni som lyssnar på det här och tycker det är lite komplicerat kan ju köra det i pausen på era intervaller så kanske ni får liksom försöka hänga med i vad vi pratar i trots att ni är trötta och det kanske flåsar.
01:13:23 – Wille: Det kommer bara bli såhär. Ja, jag förstod det där. Absolut. Nu kör vi vidare.
01:13:29 – Jacob: Det var häftigt. Det kände jag inte till alls att man testat det praktiska. Jag kände till det här med att man mentalt trötthet påverkar trötthet vid utmattning. Men inte alls att man försökte nyttja det för att träna den här uthålligheten mentalt.
01:13:45 – Filip: Det är ett nytt koncept. Jag tror nog det kommer att komma mer och mer.
01:13:52 – Jacob: Jacob, jag hade en fråga till här snabbt som jag är lite nyfiken på. Det var varför du slutade blogga. För jag kommer ihåg det var väl lite sådär bittert avslutning.
01:14:03 – Wille: Jag kommer inte ihåg det fel på inlägget där.
01:14:06 – Jacob: Det var lite sådär hejdå internet ungefär.
01:14:13 – Filip: Lite grann så är det ju faktiskt det här med att hur svårt det är att sålla information på internet. Det späs ju ut något helt enormt fast man kan hitta precis vad man vill. Egentligen så är det på gott och ont alltså. Man kan komma in på något sidospår. Man får bekräftelse för alla felaktigheter man har för sig. Om man bara vill leta. Så det är bara att googla och så hittar man… Team Knox! Följ honom på Twitter så går det förbi dig.
01:14:44 – Jacob: Det finns värre.
01:14:47 – Filip: Så man kan ju liksom antingen gå ditåt. Men sen samtidigt så är det ju liksom… så kan man hitta jättebra kunskap där också och det är ett sätt att sammanbinda folk som inte har funnits innan. Mindre människor får göra sin röst hörd utan att man är politiker eller skriver en bok. Så det är på gott och ont men det var väl inte enbart det utan Man behöver ha tiden och lusten med att blogga för fullt för att det ska bli bra. Så det var väl en prioriteringsfråga också.
01:15:23 – Jacob: Nej, men det var synd i alla fall för det var väl en av de jag följde. Sen läste jag ju faktiskt mindre om din träning och mer när du skrev om din forskning där inne. Det verkar som du hade mer kommentarer på träningsdelen annars. Och sen en liten uppmaning också. Du får ju börja twittra mer. Det kan ni göra allihopa där när ni sitter på labbet. Vi har många duktiga svenskar men det är ingen som är aktiv där nu nästan. Mikael har väl ingen Mikael Mattsson än så träffar du på honom så säg till honom att skaffa dig. William är lite igång vet jag.
01:15:53 – Filip: Ja, det gäller liksom att få fart på tummen där.
01:15:57 – Jacob: Ja, ni är väl iväg på konferenser lite så också. Det vill vi andra höra om.
01:16:02 – Filip: Ja, men visst det är ett bra sätt att sprida konferenskunskap. Om man åker på konferens och är aktiv som forskare så ligger man ju ändå ett år i förväg jämfört med vad som kommer ut i tryckt form.
01:16:13 – Jacob: Precis.
01:16:14 – Filip: Det är en bra kanal där också. Ja, men slut.
01:16:19 – Jacob: Då får du göra avslutet igen, Wille.
01:16:21 – Wille: Nej, jag tänker att vi bara kan avsluta där. Det var sjukt kul att snacka med dig och väldigt kul att du ville vara med. Det var väldigt skoj.
01:16:26 – Filip: Det är kul att vara med, kul att lyssna. Ni ska veta det. Ni har ju inte själva, eller har ni disputerat någon av er? Nej, vi är masters. Ni ska ju veta vilken kanal ni är för alla fysiologer och folk som håller på med träningslärare i landet så är ni Det är kul att se att hela labbet sitter med paddan på och lyssnar på Träningslära.se.
01:16:51 – Jacob: Du sa ju att du inte hade lyssnat på alla avsnitt. Ni kan ju köra det kollektivt där. Istället för P1 eller P1. Kan ni köra den där träningen där?
01:17:00 – Wille: Nu ska du förklara vad det var som William Aplå sa där medan ni körde intervaller. Exakt, exakt.
01:17:05 – Jacob: Ta kandidatstudenterna så blir det jobbigt för dem också kanske. Var det där rätt eller fel?
