Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet gästas Tyngre Träningssnack av näringsfysiologen och forskaren William Apró från Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. William berättar om sin bakgrund och hur hans forskningsbana tog fart under handledning av Eva Blomstrand, där hans allra första examensarbete innebar sju veckors tålamodskrävande arbete vid mikroskopet med att dissekera ut tusentals enskilda muskelfibrer för att analysera de enzymer som styr proteinsyntesen i mänsklig skelettmuskulatur.
Samtalet går därefter in på grunderna kring protein, aminosyror och hur styrketräning i kombination med proteinintag stimulerar muskelproteinsyntesen. William förklarar skillnaden mellan att studera de biokemiska signalmekanismerna i muskelcellen jämfört med att mäta själva inbyggnaden av aminosyror genom isotopinmärkning. Han beskriver även varför akuta ökningar av proteinsyntesen efter ett träningspass inte alltid går att översätta rakt av till hur mycket muskelmassa man faktiskt bygger på lång sikt, samt varför det är betydligt svårare att mäta muskelnedbrytning med hög precision.
Vidare sätts de procentuella ökningarna av proteinsyntesen i ett praktiskt perspektiv. Även om en fördubbling eller tredubbling av proteinsyntesen under några timmar låter dramatiskt i relativa tal, är den absoluta omsättningen i muskulaturen mycket långsam. Över en träningsperiod på två till tre månader rör det sig ofta om ungefär ett kilos extra muskelmassa i studier där man optimerar proteinintaget, vilket motsvarar omkring 200 gram rent protein. Det övergripande rådet är därför att i första hand säkerställa ett tillräckligt totalt proteinintag över dygnet.
En central del av avsnittet ägnas åt skillnaderna mellan essentiella aminosyror (EAA) och grenade aminosyror (BCAA). William redogör för hur de tre grenade aminosyrorna – och i synnerhet leucin – fungerar som startsignal för cellens proteinsyntesmaskineri, men varför alla nio essentiella aminosyror behövs som byggstenar för att syntesen ska kunna fortgå över tid. Han berättar också om sin grupps studier som visar att en komplett blandning av essentiella aminosyror skruvar upp signaleringen betydligt mer än enbart leucin, vilket tyder på en viktig samverkanseffekt mellan aminosyrorna.
Avslutningsvis diskuterar Wille, Jacob och William energibalans och varför så många missförstår konceptet ”energi in och energi ut” vid viktnedgång. De går igenom hur energiutgifterna är dynamiska och sjunker när kroppsvikten minskar eller när man omedvetet rör sig mindre i vardagen, vilket förklarar varför viktminskningen ofta når en platå utan att kroppen hamnat i ett mytomspunnet ”svältläge”. Avsnittet rundas av med en diskussion om källkritik på internet, absurda jävanklagelser mot forskare och fenomenet ”The Death of Expertise”, där ogrundade åsikter och googlande ofta ställs mot faktisk expertkunskap.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och gäst William Apró
00:00:22 – Wille: Hallå, hallå! Välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. Hur är läget?
00:00:30 – Jacob: Det är fint, fint. Hur är du själv Wille? Ja det är bra. Jag har solen i ögonen här så jag ser dig knappt. Jag ser det. Du får sitta med solglasögon. Keps kan du ju faktiskt ha.
00:00:38 – Wille: Okej, jag får springa och hämta dig när någon annan vill prata Jag ska beställa en sån här ungdomlig tyngre crepes till dig.
00:00:43 – Jacob: Du vet den här med rak skärm Oj, jag tror inte det funkar för min kille Det funkar inte när man är över 20 nästan. Då ska man vara en speciell typ för att klara de mössorna tycker jag Så att säga Ja Men det är bra annars då? Jadå, det är fint. Det är fint, jag ska inte klaga. Jag har börjat träna ganska hårt nu faktiskt. Jag har en jävla träningsvärk Till och med väldigt länge sedan jag hamnade i den situationen. Men igår så var det faktiskt så att jag skulle lägga mig och jag kände att jag måste äta mer. Och så var jag mätt. Så då blev det glass och proteinpulver. Det är jag ganska glad över. Det är trevligt när man kan fylla på utan att… Hur går det i nya lägenheten då?
00:01:21 – Wille: Jo, det går bra. Vi har någon låda som står och hänger fortfarande. Men annars är vi på plats nu. Så det är gött.
00:01:29 – Jacob: Det ser bra ut där i bakgrunden.
00:01:31 – Wille: Jajamän, fondvägg och allting. Ja, vi är inte ensamma idag, utan med oss har vi en man med det fantastiska förnamnet William Och det är helt okej efternamnet Apro också Välkommen Tack så mycket, tack Hur är läget med dig då?
00:01:47 – William: Jo tack, det är jättebra Väldigt kul att få vara med er och snacka idag Det ska bli spännande att höra vad jag har att säga Var i Sverige sitter du någonstans? Jag sitter i Stockholm Eller mer specifikt på Lidingö just nu Hemma i köket
00:02:04 – Jacob: Alright. Alltså du är ledig en fredag eftermiddag, eller middag till och med.
00:02:08 – William: Ja, ledig och ledig. Jag var på jobbet halv fem i morse för att kunna komma hit och prata med er så att, och jag ska tillbaka när vi är klara här så att. Så jag ska inte säga att jag är ledig.
00:02:23 – Jacob: Du blev helt fel där då. Tänkte jag att du säger att du var en glidare så har du liksom offrat dig för oss. Jag tänkte precis. Jag tänkte jag hade pik och han har varit sjukt trevlig. Ja men det är bra. Det uppskattar vi Wille. Det uppskattar vi.
00:02:36 – William: Ja man ställer ju upp liksom. Ja precis.
00:02:37 – Jacob: Ja det är gött.
00:02:39 – Wille: Men var är det du jobbar någonstans då? Som du ska tillbaks till? Jag jobbar på Gymnastik och idrottshögskolan här i Stockholm.
00:02:45 – William: Sveriges äldsta, eller Europas tror jag. Eller världens kanske till och med. Äldsta idrottshögskolan. Nu kommer de bli sura på mig för att jag inte kan exakt detaljerna. Men det är gammalt och det är bra. Vi har faktiskt haft ganska många gäster från GIH.
00:03:04 – Wille: Det tenderar ju att klumpa sig därifrån känns det som. Om man rör sig i träningssverige så att säga.
00:03:09 – Jacob: KI och GIH som vi har haft lite överrepresenterat från.
00:03:12 – Wille: Ja det är ju så.
00:03:13 – Jacob: Ja det är kul. Mer kanske inte behövs. Ska börja hitta lite skåningar fler här. Ja men jag är ju skåning. Ja det var det jag tänkte väl. Som inte sviker och lämnar.
Williams bakgrund och väg in i forskningen på GIH
00:03:29 – Wille: Alright. Vi ska gå till botten med dig, höll jag på att säga. Jag tänkte att du ska få introducera dig själv för våra lyssnare. Med din bakgrund och var du kommer ifrån. Typ idrottsligt. Sen vet jag att du håller på med en del forskning och även undervisning. Jag har faktiskt själv haft en föreläsning med dig när jag gick på sjukgymnastprogrammet. Så jag vet att du håller på med sådana saker också. Men om vi börjar med din bakgrund. Var kommer du ifrån?
00:03:53 – William: Ja, jag är ju som sagt från Skåne från början, mer specifikt Kristianstad, eller Kristianstad som alla andra säger. Flyttade upp till Stockholm 2002, började plugga till näringsfysiolog och har fastnat här sen dess. Får ångest varje gång jag behöver åka tillbaka till Kristianstad, försöker undvika det så mycket som möjligt.
00:04:17 – Wille: Jag har faktiskt en polare från Kristianstad, han säger samma sak. Ja, de flesta gör det.
00:04:21 – William: Men det är en trevlig stad iallafall, hur som helst. Så att jag är som sagt näringsfysiolog i botten. Blev klar med grundutbildningen 2007. Innan dess så gjorde jag lite examensarbeten och sådär. C-uppsats och D-uppsats. Och det gjorde jag på GIH då, hos Eva Blomstrand, som var min handledare. Sen fastnade jag där, så jag började göra mitt första exjobb 2005. Sen dess har jag varit mer eller mindre konstant på GIH. Än idag. Tills idag då. Idrottslig bakgrund. Väldigt mycket klassiska grejer. Fotboll, bandy och sånt där. Smått och gott. Lite kampsport och sådär. Fram tills jag var ungefär 15. Sen började jag få ont i lederna. Och har sen dess inte varit aktiv på idrottsnivå. Så det har varit lite styrketräning och lite cykling och sådär för skojs skull.
Men i dagsläget är det faktiskt ingenting. Okej.
00:05:31 – Jacob: Är det reumatism och sånt där eller?
00:05:33 – William: Ja, precis. Så att det är huvudanledningen till varför jag inte rör på mig alls. Sen så skulle jag kunna röra på mig lite mer.
00:05:43 – Jacob: Det är lite så, sån är jag själv. Kan jag inte göra allt så är det ganska svårt att komma igång med det där. Har jag ont i knä så tränar jag aldrig överkropp liksom. För det är lite skoj.
00:05:54 – William: Jag är lite såhär att kan man inte träna på allvar då är det inget kul att träna liksom. Så det här lagom det finns inte för mig. Antingen tränar jag eller så tränar jag inte.
00:06:03 – Wille: Ja det är svårt. Jag är en utav de här svarta fåren på GIH som tar hissen.
00:06:08 – William: Sätter trapporna. Som tur är, det finns en och annan tid som såhär, där man slipper ha dåligt samvete när man träffas i hissen. Men det är liksom, när de här 80-åriga professorerna tar trappan och man själv då, ung och till synes frisk, och borde kunna gå i trappan och ta hissen. Då får man lite såhär, lite skamkänslor men ja, så tar man en glass så blir det bra. Men hur högt är GIH egentligen?
00:06:32 – Wille: Jag har för mig att det är typ två våningar.
00:06:34 – William: Vi har ju nyligen genomgått en ombyggnation. Så nu har vi upp till fem våningar faktiskt.
00:06:42 – Wille: Okej.
00:06:42 – William: Beroende på vilken del av huset man är i. Jag sitter på plan två. Längst ner alltså. Så när man ska upp till och ta en kaffe på plan fem, då tar man hissen.
00:06:53 – Wille: Ja, det är bra. Men jag tar sötningsmedel i kaffet så att jag tänker att det liksom, det balansar ut sig litegrann.
00:06:59 – William: Ja, gött.
Att dissekera muskelfibrer och studera mekanismerna bakom proteinsyntes
00:07:03 – Wille: Men ska man liksom dyka in direkt på din forskningskarriär då? Vad gjorde du dina examensarbeten om? Alltså det som gjorde att du fastnade på GIH? Ja, alltså jag har alltid varit intresserad av idrott och kost.
00:07:17 – William: Speciellt då med tanke på att jag har en nutritionsbakgrund. Och jag tränade relativt mycket när jag höll på att plugga grundutbildningen. Och skulle man göra någonting med kost och träning då var det GIH som var stället att göra det på i Stockholm. Så då hamnade jag helt enkelt hos Eva Blomstrand. Och hon har ju hållit på med styrketräning och aminosyrasupplementering under väldigt lång tid. Hon har gjort massa saker på aminosyra sen tidigare också som inte har att göra med styrketräning utan konditionsträning, central trötthet och sånt där. Aminosyrorna var i alla fall det centrala i hennes forskning. Så när jag hamnade där, då jobbade hon och hennes grupp med att försöka ta reda på hur Grenade aminosyror stimulerar de här enzymerna som i sin tur styr proteinsyntesen i skelettmuskeln.
Så mitt första exjobb innebar att vi skulle dissekera ut enskilda muskelfibrer. från jag vet inte hur många muskelprover. Så jag satt i sju veckor under ett mikroskop och två nålar, en i varje hand, och pillade ut enskilda muskelfibrer som var ungefär 3-4 mm långa, tunnare än ett hårstrå, och sen skulle jag analysera de här med avseende på de här enzymerna. Så att det var karaktärsbyggande.
00:08:52 – Wille: Det kan jag tänka mig. Jag kan tänka mig att man måste vara stadig på handen där. Jag trodde man gjorde sånt där kemiskt liksom.
00:08:56 – William: Nja, det finns olika sätt att göra det på. Man kan ju ta muskelprover och få ut, man kan behandla dem kemiskt. Så att proverna löses upp sig lite grann.
00:09:11 – Jacob: Man ser vad som finns i den liksom?
00:09:13 – William: Precis, så att man ser de individuella muskelfibrerna så kan man då med en pincett dra ut dem. Men vi arbetar inte så utan vi torkar muskelproverna. Man suger ut allt vatten och sen så sitter man och då dissekerar dem i ett mikroskåp. Så då delade vi in dem i typ 1 och typ 2-fibrer. Och kollade på de här olika enzymerna då. Så det ledde till en publikation från 2008 eller 2009 tror jag. Jörgen Eliasson som förste namn. Så det var kul. Och Jag fick blodad tand där. Så då gjorde jag mitt exjobb där också. Först var det C-uppsatsen. Sen var det D-uppsatsen. Var det C-uppsatsen som du satt och gjorde det här pillandet alltså?
00:10:03 – Jacob: Ja, precis.
00:10:04 – William: Åh herregud.
00:10:05 – Jacob: Man hade tio veckor på sig. C-uppsats ska ju vara mycket lättare än så William. Det var ju inte svårt.
00:10:13 – William: Nej, nej. Det var ju liksom.
00:10:16 – Jacob: Det ska vara mer kul och mindre nötande. Jo, man tycker ju det.
00:10:22 – William: Men du vet. Går man in för hardcore forskning då är det liksom Det finns inga genvägar Nej, tyvärr kanske det är så på labbet utan såhär, man ska vara gullig Och så fastnade du ju för det också, det är ju det som är det mest fascinerande Ja, men idag har vi ju Vi brukar skämta om det att när vi får in nya exjobbare nu för tiden, det är det första de får göra, det är att sätta sig och rensa muskelfibrer. Så om de håller i mer än en vecka, då är det bra folk liksom. Sorterar lite. Då får de stanna kvar. Det är ett stående skämt på labbet. Nej men så det är bara C-uppsatsen och sen på D-uppsatsen, då Då fick jag göra en egen studie faktiskt.
00:11:05 – Jacob: Blev den publicerad? Du hade bara en del i den där?
00:11:09 – William: Ja, så att C-uppsatsen, den blev publicerad.
00:11:13 – Jacob: Det är ändå häftigt redan som C-uppsats att få sitt namn liksom. Ja, det var skitkul.
00:11:18 – William: Verkligen. Och det var ju liksom på något sätt att, ja men det var ju lite det som också har var liksom motivationsfaktorn bakom det hela, att det är sånt här som kommer ut till forskarsamhället. Plus att det var väldigt mycket, vad ska man säga, ovanlig forskning. Det är ju väldigt få personer som sitter och rensar ut tiotusen enskilda muskelfibrer som vi gjorde, jag och Jörgen. Och sen liksom att sitta och typa dem och äh, det var hemskt var det. Faktiskt om man ska vara helt ärlig. Men samtidigt, resultatet var skitkul.
00:11:59 – Wille: Och då visade vi någonting som ingen hade visat tidigare.
00:12:02 – William: Så det var liksom den här känslan att få vara först och visa någonting och liksom verkligen förstå saker och ting. Jag som personligen är väldigt intresserad av mekanismer, hur funkar det? Så det är alltid den frågeställningen jag går in med. Så då hade Eva tidigare publicerat den första studien på human skelettmuskel där man visade att genad aminosyror aktiverade de här enzymerna då, 2004. Så då, problemet var att i den studien så var studiedesignen sådan att man inte kunde särskilja effekten från de genade aminosyrorna eller träningen tillsammans med genade aminosyror. Teoretiskt sett så hade det kunnat vara så att effekten de såg enbart berodde på genade aminosyror. Så då ville hon ha reda på om det var en kombinationseffekt, synergistisk effekt eller om det var bara aminosyror.
Tanken var ju då att teoretiskt sett så skulle vi kunna sitta hemma och pricka grejerna av aminosyror och växa, rent mekanistiskt i alla fall. Så då upprepade vi den studien, fast istället för att köra med två ben så körde vi med ett ben. Så då hade man alltid ett vilande ben samtidigt som det andra benet tränade och så fick man då dricka aminosyror. Så då fick man se effekten av bara grenad aminosyror i det vilande benet samt effekten av kombinationen av aminosyror och träning i det tränande benet. Så det var min D-uppsats, så jag kom halvvägs i den under den tiden jag skulle under den tiden jag hade på mig. Men sen hade vi liksom startat en hel studie, då var man ju tvungen att avsluta den. Så när jag var klar med min grundutbildning då började jag jobba på GIH som, vad kallades det för, forskningsassistent.
Så då höll vi på med det där i några år till och slutligen så blev den också publicerad. Vilket var kul. Några år till? Ja, det går rätt så långsamt.
00:14:03 – Jacob: Det är överambitiösa sådana här uppsatser det gör.
00:14:05 – William: Ja, men det är ju så. Min C-uppsats, jag var ju där 2005 och jobbade med den. Den blev publicerad 2008 eller 2009. 2007 började jag med min andra studie. Den blev publicerad 2010. Det tar tid. Ja, det gör ju det om man ska ha det.
00:14:24 – Jacob: Det är ju mer vanligt att man gör det för sin doktorstitel, att man gör de där långa då. Ja, precis.
00:14:30 – William: Men samtidigt, vår situation har alltid varit den att vi är väldigt ensamma i vår grupp. Just nu är det liksom Eva, jag och min kollega Marcus Norberg. Ja, han har publicerat mycket med dig sa jag. Ja, precis. Det är vi tre som är kärnan i gruppen. Så vi gör alla analyser. Vi gör alla försök. Vi gör allting. i stort sett själva. Så vi har ingen laboratorieassistent eller tekniker eller något annat som hjälper till med analyserna. Då har vi 16 muskelprover per person, 10 personer, 16 bitar per person, 160 bitar per studie och så har vi fyra studier parallellt och så är det fördelat på två personer, för Eva labbar inte så mycket. Så då tar det tid.
00:15:22 – Wille: Hur kände du? Man säger att det tar tre år från det att ni har börjat med det tills det är klart. Hur kände du för det materialet när det väl var klart?
00:15:33 – Jacob: Eller är det som första C-uppsatsen, det var pissjobbigt?
00:15:36 – William: Nej, nej, alltså första C-uppsatsen, det var ju liksom, det är ju referensen, och det var det värsta jag varit med om. Så allt annat är fantastiskt mycket roligare än att sitta i mikroskop i sju veckor. Men känslan när man får ett arbete publicerat, den är, den är jäkligt fantastisk. För att hela den här processen från det att man börjar tills det tar slut, Och alla jäkla prövningar på vägen. Metoder som inte funkar. Försökspersoner som inte gör som man säger. Försökspersoner som äter fast de ska komma fastande och så upptäcker man det sex månader senare när man kör analyserna. Så måste man rekrytera någon annan för att den där personen inte går att använda. Och så vidare och så vidare. Det är extremt härligt. Plus då att när man skickar in sin vetenskapliga artikel så ska den granskas utav experter.
som då antingen sågar den eller tycker att den är jättebra, eller så ger det extremt mycket och ger ofta konstruktiv kritik, då ska de bemöta det, och när de sen till slut är övertygade om att okej, this is good stuff, vi publicerar den, då är det såhär, fan, vi har gjort nånting som är rätt så bra. Och den känslan är fantastisk.
00:16:48 – Jacob: Men hur är det, ni
Mekanistiska studier kontra direkta mätningar av proteinsyntes
00:16:50 – Jacob: gör ju ganska unika grejer då. Ni borde vara ganska lätt att publicera det. Fast det blir väl de här lite nischade tidskrifterna då eller? Ja, alltså problemet är att vi studerar ju mekanismerna som styr proteinsyntesen.
00:17:06 – William: Då blir det ingen nature-artikel?
00:17:07 – Jacob: Nej, det blir sällan nature-artiklar.
00:17:09 – William: Eller faktum är att om man studerar mekanismerna så blir det nature-artiklar, men man kan inte studera mekanismerna i människan på den detaljnivån, så av den anledningen blir det inga nature-artiklar. Men problemet är att när man kollar på mekanismer så mäter man vissa saker, men när man kollar på själva proteinsyntesen så mäter man något annat.
00:17:33 – Wille: på ett annat sätt.
00:17:34 – William: Då är vår värld uppdelad så att vi har proteinsyntesmätarfolk och så har vi proteinsyntesmekanistiska grupper och vi tillhör den senare. Nu har vi börjat mäta proteinsyntesen också för att komplettera det här. Men våra resultat stämmer inte alltid överens med alla andras. Nej, vi har meddelat om det. Vi kommer väl in på det sen också. Ja, precis. Och då möter man väldigt mycket motstånd från folk som är väldigt inkörda på att mäta faktisk proteinsyntes. Men man möter inte alls så mycket motstånd från de som håller på med det vi gör. Så det är lite grupperingar in. Så det är väldigt svårt att liksom Det beror ju på vem som granskar artikeln självklart. Får man någon som är nitisk proteinsyntesmätare, då blir man ju sågad direkt, bara för att man inte får samma resultat.
00:18:22 – Jacob: Jag vet inte hur det är i verkligheten där. Jag får liksom intrycket när man, många av dem har ju Twitter. Man får liksom intrycket av att det är en liten cirkel där alla tycker om varandra på något sätt. Där är väl han, vad heter den podcasten? – Guru Performance.
00:18:40 – Wille: – Guru Performance ja.
00:18:41 – Jacob: Leonic eller vad han heter. Så hans gäster där, det känns som att de nästan bara håller med varandra om allting.
00:18:47 – William: Ja, lite så är det väl. Grejen är att den här världen är väldigt liten. De som pionjerade i de här proteinsyntesmätningarna, det var ju Bob Ohl. Han har haft flera doktorander som har spritt sig runt omkring i världen och fortsatt med arbetet. Alla de är kompisar och känner varandra. Då blir det så att alla håller med alla. Samtidigt har de väldigt övertygande data och snygga studier. Det är inte det Det är bara det att problemet är att när de mäter protein och syntes då designar de studierna utifrån att mäta protein och syntes. Och så mäter de då mekanismer baserat på en studie i design som är gjord för syntesmätningar. Då stämmer inte alltid och vi gör tvärtom. Vi designar studierna utifrån mekanistiska frågeställningar och då blir det ibland problematiskt med syntesmätningar.
00:19:39 – Wille: Då menar de att du kan ju inte kolla på mekanismer utan att mäta syntesen för syntesen är ju liksom the end product.
00:19:47 – William: Det är det man vill åt liksom. Och vi bara ja visst men vi vet att syntesen ökar av proteinintag i samband med träning. Det har ni visat 30 000 gånger liksom. Vi vill veta hur det där går till. Då blir det lite annorlunda och när de inte alltid stämmer överens så blir det lite såhär. Man ifrågasätter mer. Ja, men det ska man ju på något sätt göra också. Självklart, det är ju det som är grejen. Stämmer något av det så är det ju någon som har gjort fel och då måste man ju börja ifrågasätta.
00:20:15 – Jacob: Precis, precis.
00:20:16 – William: Sen så måste man ju då fundera på varför stämmer det inte överens? Är det för att det är fel? Eller är det så att den ena mätningen faktiskt inte reflekterar den andra? Det är det som är lite tricky.
00:20:28 – Wille: Ska vi komma in på det här med en gång? För jag känner att jag inte riktigt hänger med på vad ni pratar om. Vi har redan varnat att det inte ska bli nördigt.
00:20:36 – Jacob: Nej, men vi hade ju tänkt redan från början. Vi kommer tillbaka. Detta var väl lite mer, detta var ju förbi MASS. Det är väl det du håller på med nu? Ja, precis.
00:20:46 – William: Det blir en liten avstickare. Men bara för att avsluta då så. Min andra studie, projektassistent och forskningsassistent på GIH. Det ledde eventuellt till en doktorandtjänst. Blev registrerad vid Karolinska institutet, men jag jobbade på GIH där jag gjorde alla praktiska grejer. Och sen så, jag disputerade ju för 2014, sommaren där, fredagen den 13. Blygbara ändå. Och sen dess har jag varit kvar på GIH i olika tjänster. Jag gjorde en liten postdoktor här då. Och nu har jag då en forskarassistenttjänst. Vilket innebär att jag ska försöka bygga upp min egen grupp. Och bli oberoende. Oj, coolt! Så vi får se hur det går. Men väldigt kul att få vara kvar iallafall. Så det är lite såhär, vad jag gör nu.
Vad är protein och vilken roll spelar näringstajming vid styrketräning
00:21:47 – Jacob: Men då hoppar vi till det lite enklare. Vi tänkte här, vi kom på att folk har ju, håller man på med träning nu för tiden i alla fall kanske om man är lite mer intresserad eller om man håller på med styrketräning så har man ju garanterat hört talas om aminosyror och kanske framförallt de essentiella och grenade aminosyrorna som du redan har nämnt ett antal gånger här. Nu är det, det har vi inte gått igenom, eller Wille nämnde ju det lite kvickt där, men du jobbar ju också mycket som utbildare och så på. Så nu vill vi ha en pedagogisk genomgång här bara från ett långt protein bestående av då, och så får du fortsätta.
00:22:27 – William: Åh herregud, vilka krav ni ställer. Ja, jag ska göra mitt bästa. Ja, alltså ett protein, det är ju då en lång kedja utav aminosyror. Aminosyrorna brukar benämnas som kroppens byggstenar. Vi har massa olika proteiner i kroppen och alla de här ska byggas upp utav olika aminosyror. Vi har 20 olika aminosyror i kroppen som då kan användas för att tillverka olika proteiner. Vi kan ha i stort sett ett oändligt antal olika kombinationer utav aminosyror som gör att vi har extremt många olika proteiner i kroppen. Så det är liksom basic vad ett protein är. Sen är det ju så att om man ska styrketräna och man vill bygga muskler så vill man ju då bygga lite mer muskelprotein så att musklerna blir större så att man blir starkare och vad det nu kan vara för målsättning man har.
I samband med det har man under lång tid visat i många studier att om man styrketränar och intar sitt protein, vare sig det är mjölk, kött eller ett kosttillskott, så kommer det ofta att stimulera proteinsyntesen mer än om man bara styrketränar. Det i sin tur har lett till slutsatsen att om man vill maximera sina träningsresultat Med avseende på muskeluppbyggnad så bör man inta protein i samband med studien. Var det pedagogiskt nog?
00:24:07 – Wille: Det är kanon. Där håller man sig ganska mycket på makronivå. Om du tränar och äter hyfsat mycket protein, eventuellt i samband med träning, kan man diskutera kanske. Då får man större muskler än om du bara tränar, det vill säga inte äter protein. Det här kan man se att muskelproteinsyntesen ökar om man tillför protein. Både i samband med träning eller utan. Men spelar det väldigt stor roll? Alltså jag tänker just om man får i sig protein i samband med träning. Den här ökade proteinsyntesen på makronivå, har det någon betydelse för liksom muskelstorlek?
00:24:42 – Jacob: Makronivå, du menar Wille i sin helhet? Det man ser i spegeln, helt enkelt. Det är ett fint ord.
00:24:49 – William: Ja, alltså… Nu måste jag frångå pedagogiken. Vi säger såhär, om jag fattar, då fattar lyssnarna.
00:24:59 – Wille: Ja, precis.
00:25:01 – William: Då får du återkoppla här. Men som jag brukar säga i många sammanhang så beror det helt och hållet på vilken synvinkel man har. Om vi säger såhär, vi vet att om du vill bygga maximalt med muskler så måste du äta en viss mängd protein. Du har liksom en lägsta nivå. Så om du tränar jättehårt och du gör allting rätt men äter för lite protein sett över en hel dag och du gör det här gång på gång på gång så är det högst sannolikt att du inte kommer få de bästa möjliga resultaten. Men om du då gör det Du täcker dina faktiska behov. Då uppstår nästa fråga. När ska jag ta mitt proteinintag? Och generellt sett så äter man ju flera måltider per dag. Och det har ju varit mycket snack om att man kanske ska ta sitt kosttillskott eller att man då ska försöka tajma det tätt inpå sitt träningspass.
Och om man kollar i litteraturen så finns det väldigt många studier som visar att när man gör det så får man en akut ökning av proteinsyntesen. Det vill säga under de nästkommande 3, 4, 5, 6 timmarna så ökar proteinsyntesen väldigt mycket. Och då har man dragit slutsatsen att om man gör det här varje dag eller varje gång man tränar så bör det rimligtvis ge en bättre effekt än om man inte gjorde det. Det finns ett par studier som visar att om du fördröjer ditt proteinintag efter ett träningspass som minskar responsen. Men samtidigt så finns det en del studier som visar att det inte spelar så stor roll. Vilket innebär att teoretiskt sett så är det lite oklart hur stor roll tajmingen faktiskt spelar. Men om man ska gå ifrån det här med att man ska vara helt korrekt så kan man ju ändå säga att det är ju aldrig dåligt någonsin att inta protein i samband med träning.
Om något så är det antagligen bra. Men hur bra det är, är väldigt svårt att säga. För faktum är att det finns inte så många bra jämförelser. Det finns en studie där man har sett att om du mäter proteinsyntesen under ett par timmar efter träningspass, så kommer det reflektera proteinsyntesökningen över ett helt dygn. Så utifrån den aspekten så är det väl rimligt att anta att det det kommer vara likadant varje gång. Det vill säga varje gång du tränar. Så det handlar kanske inte bara om de här tre timmarna. Utan det handlar om hela dagen då. Men det är bara en enda studie. Sen så finns det då ett par studier som tyder på att akuta proteinsyntesmätningar inte nödvändigtvis reflekterar långsiktig muskeltillväxt. Och det är också väldigt komplext för att proteinsyntesen är inte hela bilden.
Du har ju en proteinedbrytning också. Och det är alltid balansen mellan de här två processerna som avgör om du lägger på dig muskelmassa eller inte i slutet. Så om du hela tiden stimulerar proteinsyntesen så måste den på sikt leda till att du lägger på dig mer muskler till följd av det jämfört med hur mycket muskler du bryter ner. till följd av andra faktorer. Så nettobalansen, det som är kvar i slutändan, måste ju på något sätt vara mer än vad du hade från början. Och det är lite oklart om det verkligen är så. Så att…
00:28:40 – Jacob: Vad tror du om det här? Nästan alla studier är ju
Hur man mäter proteinsyntes och varför muskelnedbrytning är svårt att mäta
00:28:44 – Jacob: exklusivt mätning av syntesen. Man har ju väldigt lite… Så där är ju några studier som försöker sig på nedbrytning men då mäter de det liksom globalt. Jag vet jag mejlade dig men de frågade om det för ett par månader sedan. Ja, precis. Det var någon studie som hade kommit ut. Hur skulle du väga dem mot varandra? Finns det något sätt att bara mäta nedbrytningen i muskeln precis som du mäter syntesen? Alltså, det finns sätt att mäta nedbrytning i muskeln.
00:29:12 – William: Men de är inte bra. Och det är för att de bygger på mycket, vad ska man säga, indirekta omständigheter. Om vi enkelt förklarar hur man mäter syntes på bästa möjliga sätt, då har man en inmärkt aminosyra som man infuserar i samband med interventionen. Man tränar och så kör man in den här aminosyran. Och eftersom den är inmärkt så kan man då följa dess väg genom kroppen, väldigt enkelt uttryckt. Och vad som händer då är att man tar muskelprover och så mäter man då hur mycket av den här inmärkta aminosyran som har byggts in i själva muskelproteinet under ett par timmar efter träningspass. Är ni med? Ja. Och då ser man liksom att okej, direkt efter träningspass har du en viss nivå och fem timmar senare så ska den här nivån ha ökat.
Då är det ett tydligt tecken på att du har byggt in den här aminosyran i ditt faktiska muskelprotein. Och det är liksom ett tydligt, logiskt, bra mått på proteincentret.
00:30:20 – Jacob: Ja, det är ju klart att det inte är lika lätt att ta nedbrytningen på samma sätt. Precis. Du ser ju inte vad som försvinner.
00:30:26 – William: Exakt. Så att om du ska mäta nedbrytning med samma princip, då måste du börja med en viss nivå av någonting som finns i muskeln som du sen kan följa när det försvinner ut ur faktiska muskelproteiner. Och det är extremt svårt. Måste man då bygga in det veckorna innan så att musklerna börjar bestå av det igen? Precis. Och det är det som är problemet idag, att vi har inga tillförlitliga mått på akut muskelnedbrytning. Så principen finns där, det är bara att muskelmassan omsätts extremt långsamt. På en dag så omsätter man cirka 1% av sin muskelmassa. Vilket betyder att om du ska mäta skillnader i någonting som du har mycket av till en början och du har en väldigt låg nedbrytningsprocess så kommer skillnaden i utgångsläget jämfört med det du har slutligen vara så små att du inte kan mäta det på ett noggrant sätt.
Och där har man liksom kärnan i problematiken. Så alla metoder som finns idag de är indirekta och alla indirekta metoder generellt sett har många felkällor. De uppskattar många saker.
00:31:43 – Jacob: Man antar att det är ungefär så här, ungefär så här så kan det bli pannkaka i slutet.
00:31:48 – William: Precis. Så metoden som anses vara rätt så bra idag, då börjar man på samma sätt. Man infuserar en aminosyra som är inmärkt. Och sen så stannar man av. Man stoppar infusionen. Och allt eftersom då tiden går. så kommer den här aminosyran som man körde in i blodet, den kommer liksom avta. Det blir liksom en utspädning, den kommer liksom tas upp i vävnader och byggas in i muskelproteiner och sånt där. Så att istället för att mäta hur mycket som byggs in så mäter man i blodet hur mycket man hade från början och hur mycket som försvinner ur blodet. Och så försöker man då mäta nivån som finns i muskeln. vid en viss tidpunkt och så jämför man de där två. Och så säger man att okej, nedgången i blodet bör på något sätt spegla nedgången i muskel.
Problemet är att det man mäter i en muskel, det kommer inte från proteinet utan det är den intracellulära, de fria aminosyrorna som finns inuti cellen. Och de behöver inte nödvändigtvis komma från nedbrutet muskelprotein. Det kan helt enkelt vara så att de har förbränts eller att det har ansamlats eller transporterats ut ur cellen av olika anledningar som inte nödvändigtvis speglar Nedbrytning. Så det är mycket antaganden som sagt.
00:33:16 – Jacob: Det är mycket klurigt där ja. Precis. Vi var inne på, eller vill du säga någonting till dig innan vi kör vidare?
00:33:22 – Wille: Ja, jag tänkte om man skulle vilja veta på riktigt om det här är
Hur mycket muskelmassa ger en ökad proteinsyntes i praktiken
00:33:24 – Wille: vettigt. Ja, jag tänkte om man skulle vilja veta på riktigt om det här är vettigt. Till exempel om den här ökningen av proteinsyntesen, om det faktiskt är nånting man ska bry sig om. Till exempel om den här ökningen av proteinsyntesen, om det faktiskt är nånting man ska bry sig om. Och om det i så fall gör nån skillnad i spegeln. Och om det i så fall gör nån skillnad i spegeln. När man kollar efter en träningsperiod där man antingen ätit eller inte ätit protein. När man kollar efter en träningsperiod där man antingen ätit eller inte ätit protein. Vad är det vi skulle behöva veta? Vad är det vi saknar nu? Vad är det vi skulle behöva veta? Vad är det vi saknar nu? Är det bara
00:33:49 – William: Ja, speciella tredje glasögon eller någonting. Nej, alltså grejen är att en annan faktor som man i stort sett aldrig tänker på, det är ju att ökningarna i proteinsyntes procentuellt sett så är de väldigt stora, ofta. En liten brasklapp är att vi inte får några ökningar alls, nästan. Ni inom er grupp, eller inte vi tre menar jag. Nej precis, i vår grupp, forskningsmässigt. Och en del andra också faktiskt. Men det är inte bara vi som inte får ökningar. Men poängen är att, låt oss säga att du ökar din proteinsyntes med 300 procent. Så det är ju en relativ siffra. Men den absoluta siffran, den är faktiskt väldigt, väldigt låg. Så om man kollar på proteinsyntes hastighet så brukar man uttrycka det också i procent som en absolut siffra.
Det här är lite klurigt, men strunt i det. Vi utgår ifrån att det är absolut. Då har man ett vilovärde på någonstans runt 0,05% per timme. Är ni med? Så vad det säger, det är att du har en viss mängd muskel och under en timme så kommer 0,05% av den muskeln att omsättas. Är ni med? Ja.
00:35:13 – Jacob: Okej. Så den liksom bryts ner och byggs upp? Ja, precis.
00:35:16 – William: Så då stimulerar du proteinsyntesen med ett hårt styrketräningspass, du tar din proteindrink och så ökar den här syntesen från 0,05% till 0,1%. Det är en fördubbling, 100% ökning. Eller om det är en riktigt bra effekt så går det från 0,05 till 0,15. Det är en tre gångers ökning. Är ni med? Mm. Men då får man ju komma ihåg att 0,15 procents ökning eller hastighet i absoluta tal, det är ju skitlite.
00:35:50 – Wille: Mm. Är ni med?
00:35:52 – William: Det är liksom, jag menar tänk er själva, det är ju en sjättedels procent.
00:35:58 – Wille: Mm.
00:35:59 – William: Och om det nu ska göra att vi får större muskler, vilket på något sätt bör vara involverat. Det är lite logiskt liksom. Det bör ju ge större muskler om man tränar. Annars har vi missförstått saker ordentligt. Men då måste man vara beredd på att det kommer ta en jäkla lång tid innan man kan se det i spegeln.
00:36:24 – Jacob: Ja, precis. Så man ska liksom göra en faktisk interventionsstudie där man testar proteintillskott mot en placebo eller så här. Så får man i alla fall, då kanske man ska ha det på ett par månader liksom innan man kan… Innan man har gjort en rättvis jämförelse, så de här sexveckorsstudierna som kommer då, det kanske inte är…
00:36:46 – William: De är rätt så intetsägande faktiskt. Utifrån liksom ett, vad ska man säga, faktiska muskelökningar. Ja, och vi pratar då tajmingen, för man vet ju redan, pratar vi mängden protein så ser man ju skillnader där.
00:37:02 – Jacob: På den kortare tiden faktiskt.
00:37:04 – William: Men det är ju även där, så jag menar, kollar man på, det finns ju en och annan metaanalys nu som visar då att om du konsumerar mer protein så får du större muskler. Men skillnaderna ligger ju på typ ett kilo. Ett kilos skillnad i muskelmassa över, vad är det, 8-12 veckor eller så. Och då ska man komma ihåg att när man mäter muskelmassa så mäter man ju faktiskt muskelmassa. Alltså, man mäter köttet. Ja. Och av en muskel så är det ju bara 20% som är protein. Precis. Så det där kilot som du har lagt på dig under 8 till 12 veckors träning, vilket man generellt sett faktiskt ofta mäter med utrustning som inte är jättenoggrann. Så där har vi en felkälla. Men av det där kilot så är det bara faktiskt 200 gram protein. Slå då ut det över liksom 90 dagar.
så blir det i snitt 1-1,5 gram protein per dag.
00:38:12 – Jacob: Ja, och då har man kanske ätit 40-50 gram extra varje dag så det är inte mycket som blir inlagrat.
00:38:20 – William: Precis, och då har vi inte ens tagit hänsyn till proteinnedbrytning. Så att allting blir extremt förvridet när man snackar om procentuella ökningar och sen i slutändan så är det jaha, ett kilo mer. Whoopty-freaking-who liksom.
00:38:38 – Jacob: Ja, ett kilo får man väl ändå tycka att man får vara nöjd med på tre månader. Det är ju inte något ansträngande kilo på det sättet. Det är inte så att du behövde göra två set extra. Utan du dricker en god chokladdrink eller du käkar en liten god kycklingfilé. Eller kanske någon bön och linsrätt om man är vegetarian eller vegan. Det är ju inte jobbigt. Det är ju mat. Jo, förvisso.
00:39:04 – William: Men om man då sätter det i relation till förväntningarna folk har. Det här med att man måste ha proteinpulver, man måste ha BCAA, man ska ha det bästa träningsprogrammet. Alla de här omkring-faktorerna som på något sätt ska vara fantastiskt bra och superduperviktiga. Den ger dig 200 gram protein. Du får ett extra kilo kycklingfilé. Du får ett paket kycklingfilé på köpet. Har du tur så sätter sig en femtedel på din biceps. Och då måste man komma ihåg, behöver vi bättre speglar? Nej, problemet är att det är så liten effekt. Att det är så svårt att upptäcka, rent visuellt.
00:39:50 – Wille: Jag förstår det också, eftersom man tänker på interventionsstudier där man kanske har med 40 pers som får göra någonting under sex veckor. Det kommer ju vara några som börjar sova dåligt under den här tiden för att de har tenta och ångest, och det kommer vara några som behöver resa mycket och sådär. Resultaten kommer ju spädas ut lite av andra grejer också, så man kanske behöver väldigt stora grupper för att se de här små skillnaderna. Ja, det är extremt svårt att kontrollera människor och få dem att göra exakt som man vill.
00:40:13 – William: Plus att det är så många faktorer som påverkar allting. Så att det är inte så konstigt att resultaten är så små, eller vad man ska säga. Men samtidigt så är ju förväntningarna enorma bland utövare.
00:40:32 – Jacob: Ja, precis. Det är väl det. Sen kanske det är att man hänger upp lite, man vill att det ska vara viktigt på något sätt. Jo, visst.
00:40:39 – William: Det är ju allt eller inget liksom.
00:40:42 – Jacob: Så är det säkert.
Skillnaden mellan EAA och BCAA samt deras roll i muskeln
00:40:45 – Jacob: Jag tänkte hoppa tillbaka lite här. Vi var inne på aminosyrorna. EAA då och BCAA, vad särskiljer dem som kategorier?
00:40:57 – William: Alltså, essentiella aminosyror, till att börja med, det är ju nio av de här tjugo aminosyrorna som bygger upp våra proteiner. Och essentiella betyder ju att vi inte kan tillverka dem själva och därför måste vi äta dem. Så det är det första. Och BCAA det är ju på svenska grenad aminosyror. De är tre stycken till antalet. Och de ingår i den här gruppen essentiella. Så BCAA de är essentiella aminosyror. Det är alltså tre av de nio essentiella. Så vi har ytterligare 16. Och BCAA som sagt, grenad aminosyror. De heter så för att deras, helt enkelt deras kemiska struktur är förgrenad. Så kollar man på kolskelettet så pekar det vissa saker åt lite olika håll. Vilket det inte gör på många andra aminosyror. Så det är väldigt såhär, de heter så av en anledning.
Sen är det så att olika aminosyror har ju olika egenskaper på många olika plan. Men just i det här sammanhanget så är det ju så att de grenade aminosyrorna de har en rätt så framträdande roll med avseende på muskel. Och det är ju då att musklerna har en speciell förmåga att använda genade aminosyror som bränsle. Så man brukar ju säga att genade aminosyror plus två-tre andra kan då omsättas i muskler. Medan alla essentiella aminosyror mer eller mindre kan exempelvis omsättas i levern och så vidare. Så att de gena aminosyrorna de utmärker sig på så sätt att muskeln kan hantera dem. Var det inte därför man från början började använda det lite som tillskott?
00:42:50 – Jacob: Att man tänkte att om jag tillför dessa utifrån så slipper muskeln bryta ner sina egna. Jag har för mig det. Innan man var så fokuserad på liksom just att leucin och de här kunde liksom vara på proteinsyntesen, att man då tog BCAA för att man trodde att det liksom besparade musklerna som fanns där.
00:43:10 – William: Precis, precis. Och det som, eller jag vet inte om det är en konsekvens eller bara liksom ett sammanträffande, antagligen en konsekvens, så är det ju så att eftersom muskeln är väldigt bra på att ta upp grenad aminosyror och har förmågan att förbränna dem, så är det också så att när man tillför genen aminosyror så kommer majoriteten av dem att faktiskt tas upp i muskeln. Medan väldigt många andra essentiella aminosyror huvudsakligen tas upp i levern. Så då är det ju så att jag menar alla aminosyror du äter kommer ju tas upp till blodet via tarmarna och blodet som åker från tunntarmen den kommer alltid att passera levern först. Så levern är liksom alltid första tjing på det som kommer från tarmarna. via blodet då. Men de genade aminosyrorna, de liksom, de åker igenom levern i väldigt stor utsträckning.
Sedan väldigt många andra essentiella aminosyror tas upp av levern och metaboliseras. Så då kommer väldigt mycket av de genade aminosyrorna tas upp i muskeln. Och det är ju då en stark indikation på något sätt att muskeln och genade aminosyror, de är liksom body, body. Och Då har man ju då från början börjat fundera på okej, den här kopplingen måste ju betyda någonting. Men det är intressant då att eftersom vi kan förbränna kyanadamin och syror, alltså utvinna energi, ATP, i musklerna så skulle man kunna tänka sig att vi gör det väldigt stor utsträckning.
00:44:47 – Jacob: Det är bara liksom, istället för att ta glukosen så tar de…
00:44:50 – William: Precis. Det skulle man kunna förvänta sig. Men så är det inte. I alla fall inte relativt sett. Så kollar man på liksom hur mycket glukos eller glypogen och fett bidrar till energiproduktionen i muskler jämfört med greddade aminosyror så brukar man ju generellt säga att det är ju aminosyran, förbränningen i muskler, det är ju bara det som har fyrtio procent. Två till fem procent eller nåt sånt där. Men muskeln har ändå kapaciteten. att förbränna mer vid behov. Så då har man ju tänkt sig, okej, men om vi har liksom för lite glykogen och sånt där, då kommer muskeln börja förbränna aminosyror. Och det kan ju inte vara bra för då bryter den ner sig själv.
00:45:32 – Jacob: En katabol.
00:45:33 – William: Precis. Och då måste vi ta och äta de här så att vi motverkar det. Så det var väl någon tidig tanke där. Men sen så kan man ju också vända på det lite och säga att okej, det kanske inte bara har att göra med energimetabolismen utan det kanske finns någon annan anledning till varför de genade aminosyrorna också tas upp i musklerna. Det började man ju kolla på på 50 och 60-talet när man började se de här tidiga studierna på just leucin exempelvis, att det kunde stimulera på ett insultat. Så att sen dess har man ju då insett att genen av aminosyror, det handlar inte bara om energimetabolism, utan de är ju också signalmolekyler utöver bränsle och utöver byggstenar. Och många andra aminosyror också för den delen. Så att den här populariteten som genen av aminosyror har i kosttillskottskretsar, den kommer nog därifrån.
Liksom att det är liksom muskelspecifikt uttrycker man det som.
00:46:39 – Jacob: Nu upplever jag faktiskt att du har fått en liten Alltså det har väl alltid
Historiken bakom EAA- och BCAA-tillskott i Sverige och USA
00:46:44 – Jacob: legat där lite så på en baseline. Sen så kom de här studierna från Wolf och Tipton och det här med EAA. Alltså essentiella aminosiderna. Och så blev det liksom hype kring det. Men så insåg man att det smakade illa. Ja, precis. EAA var ju mycket svårare att blanda till på ett gott sätt än BCAA. Och sen då tror jag att så fort man märkte att leucin kanske var lite utmärkande viktigare än de andra så blev det mer att man Jag körde på BCAA och började hajpa det lite för att det var lättare att göra gott. Det var lättare att sälja till folk. För jag tror det var många som kanske provade aminosyror och så var det så äckligt så gick de tillbaka till proteinpulver. Frågan är ju vilken av de här essentiella aminosyrorna är det som smakar bränt hår?
00:47:30 – William: Oj, det vet jag inte. Nej, det vet jag faktiskt inte. Men hår innehåller ju mycket svavel. Så det borde ju vara nån av de här svavelhaltiga aminosyrorna. Och då kommer inte jag ihåg… Det är ett skitbra svar. Och då kommer inte jag ihåg om det är nån utav dem som är… Jo, metionin är ju svavelhaltig. Och den är essentiell. Ja. Cystein är inte essentiell, tror jag.
00:47:52 – Wille: Så hittar man en studie som säger att du behöver iallafall inte den för att bli grov. Då kan EAA börja få en uppsving igen då för då känns det som att den inte behövs.
00:48:02 – William: Tveksamt för problemet är att metionin är faktiskt extremt viktig. Varje protein börjar med metionin. Det är första aminosyran i varje kedja, mer eller mindre. Men samtidigt krävs det väldigt lite av den. Så man klarar sig nog ett tag. Man kanske har en liten pool av det också? Ja, självklart. Det är ju alltid så. Men det där är lite intressant som du säger Jacob att först kommer EEA och sen så BCAA. Jag upplever det faktiskt lite annorlunda. Jag är ju gammal. Jag är nästan 36 år. Och jag har ju käkat kosttillskott i olika perioder senaste 20 åren. Och jag kommer ihåg att det fanns BCAA-tillskott i Sverige långt, långt innan EEA-tillskotten kom.
00:48:53 – Jacob: Ja, jag menar då att de låg liksom där som en grund. Men då var det mer med motiveringen att motverka proteinnedbrytningen när du börjar jobba hårt liksom.
00:49:02 – William: Precis. Men det som är intressant är ju då att när Wolf-studierna kom, de första studierna, Biolo-studierna, de var ju från 95 liksom. Men det tog ett par år innan essentiella aminosyrorprodukter dök upp i Sverige. Men det kom extremt mycket senare, om ens någonsin, i USA. Jag kommer ihåg att 2008 och 2009 var jag och mina kollegor på konferenser i USA. Och där var Wolf och Tipton och hela gänget som har gjort alla de här studierna. Och då snackar de om att ja men vi håller på att utveckla essentiella aminosyrorprodukter i. Då satt jag och mina kollegor bara men fan det har vi haft i Sverige i typ fem år liksom.
00:49:49 – Jacob: Tror du det var King Group som hajpade så mycket på kollo så att då Ejsel tog tag i det och släppte den här Esa Pro som var den första? Det kan nog… Det var en jädra hajp kring de här studierna på Kolozzeum kommer jag ihåg för 10-15 år sedan.
00:50:02 – William: Men sen är ju Sverige, det är ju liksom ett litet nötskal. Och där Kolozzeum är liksom… Ja, precis. Det skulle kunna vara så. Nu kommer jag inte ihåg tidslinjen exakt, men det skulle inte förvåna mig om det visar sig att det är så. Men det som är intressant tycker jag, nu vet jag inte om det är sant, jag har inte stenkoll på USAs marknad. Jag har aldrig upplevt att amerikanerna någonsin fick någon hype av essentiella aminosyror, trots de här studierna.
00:50:31 – Jacob: Nej, men det kan nog stämma för det har varit mycket BCAA. Det är sjukt mycket BCAA i USA.
00:50:37 – William: Och det är på något sätt som att jag tror att det kommer från de här gamla levertabletterna som Arnold och de käkar på 70-talet. För jag upplevde faktiskt att när det väl började bli BCAA lite hajpat i Sverige att det just var från USA det kom.
00:50:52 – Jacob: Ja, precis. Att svenskar då började läsa på amerikanska sidor och se vad de höll på med. Och så blev det BCAA trots att det liksom Vi hade ju ändå den EAA-hajpen här och det har egentligen aldrig kommit någonting som har sagt vad fan skulle man vilja ta BCAA istället för EAA? Det enda som har kommit egentligen sen EAA-hajpen är ju studier som har visat att det antagligen är sämre med BCAA. Men trots det så har liksom BCAA'n tagit över här i Sverige också. Det är antagligen bara hajp då från USA. Nu måste ni nästan
Varför EAA ger starkare signalering och bättre effekt än BCAA och leucin
00:51:25 – Jacob: stanna upp lite här för nu håller ni på och säger att BCAA är sämre än EAA.
00:51:29 – Wille: Vad grundar ni det här på?
00:51:31 – Jacob: Ola Wallengren sa det i avsnitt två. Ja, precis. Men varför?
00:51:34 – Wille: Varför?
00:51:35 – Jacob: Det får William förklara bättre än mig, tror jag. Oj då.
00:51:39 – William: Ja, alltså om man ska vara helt ärlig så finns det faktiskt inte några bra, tydliga studier som visar att det faktiskt är sämre. Nej, man har inte jämfört dem rakt av.
00:51:55 – Jacob: Förrän nu.
00:51:57 – William: Vi har faktiskt en studie på gång där vi jämför placebo, vi jämför leucin för sig själv, vi jämför BCAA med EAA. Den är under granskning just nu så jag kan inte säga någonting. Men jag kan meddela resultaten alldeles strax.
00:52:19 – Jacob: Då får du meddela mig på mailen William så fort du får komma ut. Då lovar vi, gör lite reklam för oss då. Tyngre träningssnack har ju en Instagram. Precis. Där ni kan följa för att få lite. Vi brukar lägga in något inför varje avsnitt och lite efter om det kommer någon ny studie från de som vi intervjuat och sådär. Det kan vi väl lova att vi slänger upp resultatet där så fort det har kommit.
00:52:41 – William: Absolut, jag hör av mig.
00:52:42 – Jacob: Så har ni något att följa oss där.
00:52:44 – William: Så jag har lite inside information, men jag ska inte avslöja nånting bara för att förstöra stämningen här. Men om man kollar på det som finns så är det som sagt, det finns inga riktiga jämförelser. Och det man har sett är ju då att Teoretiskt sett så är det ju så att du har en aspekt som handlar om att du ska stimulera syntesen. Du ska liksom aktivera den. Det är alla de här processerna i muskeln som resulterar i att du faktiskt får ett nytt muskelprotein. Det är ju en aspekt. Men sen har du ju det här med byggstensperspektivet också. För att kunna göra ett nytt muskelprotein så måste du ha alla ingående aminosyror tillgängliga. Och om man bara säger det så rakt av så är det ju så att genade aminosyror det är ju bara tre stycken medan essentiella är nio och du behöver alla tjugo men de övriga elva har du ju liksom tillgång till alltid.
00:53:43 – Jacob: Kan kroppen bilda själv. Precis. Det är därför de inte är essentiella. Precis.
00:53:48 – William: Så då kan man ju resonera som så att om man tillför en väldigt liten andel av det du behöver, det vill säga de grenade, så bör det teoretiskt vara sämre än att tillföra en större andel av det du behöver, det vill säga de essentiella. Är ni med i resonemanget? Ja. Så utifrån det så bör essentiella vara bättre. Men då är det ju så att man har ju alltid en viss mängd fria aminosyror av alla aminosyror tillgängliga i muskeln och i blodet och i hela kroppen fritt. Vilket innebär att om du bara du liksom stimulerar proteinsyntesen, bara du aktiverar de här processerna så kommer du ha tillgång till byggstenarna under en viss tid, trots att du tar tillför den här utifrån. Så med det sagt så skulle man ju då kunna förvänta sig att genade aminosyror stimulerar syntesen väldigt bra.
Tills de här övriga aminosyrorna blir begränsade. till följd av att man har aktiverat hela maskineriet. Är ni med? Ja. Och med det i åtanke så bör ju då essentiella vara bättre för att då låter man tillgången liksom till övriga aminosyror vara högre under längre tid. Så då helt plötsligt så kommer vi in på en tidsaspekt. Så att om man kollar på proteinsyntesen under låt oss säga två timmar så är det antagligen ingen som helst skillnad. mellan att inta BCAA och essentiella aminosyror. Men om man mäter syntesen över fem timmar, då kommer det antagligen vara skillnad. För efter två timmar så har BCAA gjort att de aminosyror du hade tillgång till från början nu har tagit slut. För att stimulansen har byggt in dem i ditt muskelprotein.
Och för att kunna fortsätta det under de kommande tre timmarna över hela fem timmars perioden så ska ju då behöver du tillgång till aminosyror. Och det övervinner du, det problemet, om du tillför essentiella aminosyror. Så sett över fem timmar, då är essentiella bättre. Men då blir ju följdfrågan. Äter man inget där? Precis. Jag tänkte också det. Hur ofta går man fem timmar utan att äta? På en deff kanske?
00:56:25 – Jacob: Ja. Ska man köra en VLCD-diet så ska man köra på EAA och inte BCAA? Precis, så skulle man kunna säga.
00:56:33 – William: Men det blir liksom en annan aspekt på hela frågeställningen, den praktiska tillämpningen av den här informationen. Spelar det någon roll? För de absolut flesta så kommer det aldrig spela någon som helst roll, eftersom man då kommer äta mat. Nu finns det en förutsättning i den här jämförelsen. Det vi har snackat om nu är tillgången till byggmaterial. Tillför du essentiella så har du mer tillgång än om du tillför genade aminosyror. Men det finns en annan aspekt, och det är såhär, det är ju att aminosyrorna de är ju också signalmolekyler. Det vill säga, det handlar inte bara om att de ska sätta, det är inte så att man bara trycker på en på-knapp, on-knappen liksom på maskineriet, och sen så kör den på av en viss hastighet.
Utan du har ju liksom en skala, det vill säga en ratt, där man kan liksom vrida på hastigheten olika mycket. Och om man då kollar på vilken blandning stimulerar hastigheten höjer volymen mest på syntesen. Då kan man tänka sig att EAA faktiskt är bättre. Och nu säger ju inte jag det här utifrån mina hemliga data.
00:58:00 – Jacob: Nej, vi var ju inne på det här redan innan vi visste om att du hade den här stolen. Precis, precis.
00:58:06 – William: Utan vi har faktiskt publicerad data som tyder på det. Och i min senaste studie då kollade vi just på den här volymshöjningen på proteinsyntesmaskineriet och då jämförde vi placebo med att inta enbart leucin samt att inta essentiella aminosyror utan leucin, så alla andra, men inte leucin, samt då en komplett mix utav alla essentiella aminosyror. Så det är en rätt så komplicerad jämförelse men om vi bara konstaterar att en kombination utav alla essentiella aminosyror ger ungefär 75% högre volymshöjning på syntesmaskineriet jämfört med enbart dioxin. Så finns det rätt så mycket som tyder på att essentiella aminosyror har en samverkanseffekt. Att det är liksom flera olika aminosyror som förstärker effekten av varandra.
Så leucin är liksom kungen men han klarar inte sig själv? Precis, precis. Ensam är inte stark. Och det är väldigt intressant för att när vi tog bort leucin från aminosyradrycken, vi hade alltså de övriga sju essentiella, där vi har de andra två grenarna, isolucin och valin, då fick vi samma effekt som i placebo. Det vill säga utan lucin så händer det ingenting. Men tillför man de andra så får man en förstärkt effekt. Och då är ju frågeställningen, vilken av de här andra sju är det som förstärker leucins effekt?
00:59:53 – Jacob: Om det var de två grenarna eller om det var alla tillsammans. Eller i den här svavelsmakande jäveln.
00:59:57 – Wille: Precis, precis.
00:59:59 – Jacob: Du måste dubbla dosen för att det ska bli så effektivt. Det kommer det snart. Ja, då kommer alla sluta bli ädla. Extra äckligt, ja. Precis. För de som är riktigt hardcore liksom. Nytt var tyngre. Höj den 20% extra så får det smaka dubbelt så illa. Ju äckligare desto bättre. Det är väl oftast så. Vad är nyttigt? Ja men det smakar inte lika bra som det andra.
01:00:21 – William: Jag säger alltid till mina studenter. Vill ni äta nyttigt och gå ner i vikt så undvik allt som är gott. Vem har någonsin blivit tjock av att äta så mycket broccoli? Eller havregryn skulle jag säga. Det föranledde den här nya studien som vi håller på att publicera där vi då misstänkte att det kanske är de två andra grenarna. För vi har ju andra studier där vi bara har kollat på grenarna och där ser vi att effekten är jättestark på den här volymknappen.
01:00:57 – Wille: Men det är lite fascinerande här, för man måste
Grundforskningens syfte och praktisk tillämpning för tränande
01:01:00 – Wille: hela tiden, som du säger, påminna sig själv om att det här inte är det som kommer göra skillnad mellan att jag är Arnold och att jag är som jag är nu. Nej, nej. Det är andra faktorer som kommer göra det. Men jag tänker, hur får ni pengar till de här studierna? Har ni något bra argument till varför man ska bry sig om det här överhuvudtaget? Förutom att det är intressant i sig. Nej, inte egentligen.
01:01:22 – Jacob: Det är skönt, vi har bra skattepengar. Nej, men alltså… Det kan ju bli väldigt viktigt i slutändan, det vet man ju inte heller liksom.
01:01:30 – William: Nej, alltså om man ser på det rent krasst såhär. Finns det någon praktisk nytta av att veta att en aminosyablandning är bättre än någon annan? Är ni med? Eller såhär, kan det någonsin vara så att det är bättre att ta EAA än en proteindryck? Antagligen inte. Studie efter studie. Syntesen höjs mycket av vassle. Syntesen höjs mycket av kött. Syntesen höjs mycket av ägg. Syntesen höjs mycket av mjölk. Till och med sojamjölk. Och skillnaden är procentuellt sett det stora med faktiska siffror relativt små. Så ska man lägga en halv miljon på en studie för att ta reda på vilken är absolut bäst i de här små skalorna? Nej, det handlar inte om det, utan för oss handlar det väldigt mycket om att förstå hur saker och ting funkar. Det är liksom grundforskning.
Som är extremt viktigt för att främja kunnandet och förståelsen för hur mat samverkar med kroppen och sådana här saker. Så det är mycket, mycket bredare. Sen så kan man ju alltid säga såhär att jo, men alla de här pyttesmå skillnaderna, de kanske på lång, lång sikt är det som skiljer en pallplats från att hamna utanför pallen. Det är så små skillnader. Det finns ju alltid den här praktiska tillämpningen och det vi försöker göra är att alltid ha tillämpade studiedesigner. Vi tar folk som styrketränar mycket och hårt och så tar vi och sätter dem på riktigt hårda styrketräningspass. Jag menar sådana här studier med tre gånger tio repetitioner på vanliga människor, det säger liksom ingenting för att det är inte applicerbart på folk som behöver den här informationen.
Det vill säga elitidrottare och folk som verkligen vill ha nytta av de här små, små skillnaderna. Så därför gör vi väldigt mycket tillämpad studiedesign. Men det vi också gör mest egentligen, det är att vi försöker verkligen luska ut mekanismerna. Hur funkar det? Och det, för mig personligen så är det liksom huvudfrågan. Hur funkar det? Så jag har alltid varit den här jobbiga typen på konferenser, i klassrum och så bara, men varför är det så? Vad är mekanismen? Och så blir man såhär, utsedd till klassens jobbigaste person.
01:04:09 – Jacob: Ja, det kan man lätt bli när man frågar för många varför.
01:04:13 – William: Vad accepterar du att det händer? Bara gilla läget.
01:04:16 – Wille: Bara köp det här. Ja, det har man fått höra.
01:04:22 – William: Nej, så vi får ju huvudsakligen våra pengar från Centrum för idrottsvård. Där frågeställningen är mycket mekanistisk, men det ska ju också vara tillämpat.
01:04:32 – Jacob: Du har publicerat ett par artiklar där i den också, tidningen kanske, Svensk Idrottsforskning, har inte det? Ja, en tror jag faktiskt. Ett par texter, en kanske bara.
01:04:40 – William: Ja, en. Men Eva har ett par.
01:04:43 – Jacob: Ja. Om man är intresserad så, de ligger ju fritt på nätet nu för alla. Ja, precis, precis. Och de brukar ju vara läsbara för alla, de artiklarna.
01:04:50 – William: Ja, det tycker jag.
01:04:54 – Jacob: Vi hade tänkt här, vi skulle hoppa till ett annat ämne också, men hur ser det ut för dig Wille?
01:05:00 – Wille: Klockan är halv. Ja, jag vet, men vi ska ju ha vår finish också, den kommer ju bli rolig idag. Ja, vi kan köra på ett tag till.
01:05:10 – Jacob: Vi tänkte hoppa lite, nu har vi nördat tillräckligt här med aminosyra och protein. Jag tror folk greppat poängen att det liksom… Se till att äta tillräckligt med protein. Det andra kan vara kul att nörda kring men det kanske inte är det som avgör. Så får de svaret på tyngre träningsnacks instagram snart vilken som verkligen är bästa BCAA. Det definitiva.
01:05:30 – William: Över tre timmar.
01:05:42 – Jacob: Vi tänkte här lite annat. Du föreläser ju en del.
Varför energibalans och minskade energiutgifter vid viktnedgång missförstås
01:05:45 – Jacob: Vi satt här och diskuterade lite innan vad som folk brukar ha svårast med att kanske förstå eller inse. Då pratade vi lite om energibalans. Vi har varit inne på det ett par gånger här tidigare. Vad tycker du folk inte greppar när det gäller energibalansen? Eller vad är det som man behöver förtydliga, ska man väl säga?
01:06:05 – William: Ja, alltså, energibalansen, det är ju en väldigt enkel ekvation egentligen. Du har ju liksom energiutgifter på ena sidan och så är det energiintag på andra sidan. Och när de här två är lika stora, då händer det ingenting. Då ligger du i energibalans och då ska du inte gå upp i vikt eller gå ner i vikt. Och det är väldigt enkelt, rent matematiskt. Men problemet är i allmänhetens ögon, tror jag, att man förstår inte huvudsakligen innebörden av energiutgifter. Man har en bild av att den här ekvationen är konstant, det vill säga så länge jag tränar mer så kommer jag förhöja min energiförbrukning. Men det finns ju massa andra aspekter, exempelvis att om du tränar mer så kanske du tar det lugnare när du inte tränar. Exempelvis, och då har du kanske kvittat din ökade träningsdos mot sämre eller lägre fysisk aktivitet under resten av ditt dygn.
Vilket gör att du faktiskt inte har förändrat din energiförbrukning. Och om man utgår ifrån att man har förändrat den, men i realiteten inte har gjort det, då kommer man ju misslyckas med sin målsättning. Det vill säga, man förväntar sig att gå ner i vikt och så gör man inte det. Och istället för att fundera på varför det där inte gick till eller varför det inte hände så tror man snarare att ekvationen inte stämmer och att konceptet är fel. Och det tycker jag är väldigt intressant för att det är så extremt vanligt. Och det är också just det här med att energiutgifterna skulle vara konstanta. Man förstår inte ofta att om du exempelvis går ner i vikt så kommer din energiförbrukning minska bara av det faktum att du väger mindre.
Även när du rör på dig så bär du ju runt på mindre vikt. Det gör att du förbrukar färre kalorier än vad du gjorde tidigare. Och även i vila, eftersom du har sänkt kroppsmassa, så kommer din basala ämnesomsättning att vara lägre. Och då kommer man ju förr eller senare återigen att vara i energibalans. Börjar du på en viss energiutgift och sen sänker ditt kaloriintag och sen går ner i vikt så kommer ju det innebära att dina energiutgifter har minskat. Och då kan det i sin tur innebära att de har minskat lika mycket som du hade sänkt ditt ursprungliga kaloriintag med. Och helt plötsligt är du återigen i energibalans och därmed så händer det ingenting. Och så får man alla de här spin-off varianterna om att ämnesomsättningen har stannat av och man är i svältläge och sådana här roliga spin-offer på faktiska relevanta saker.
Det vill säga du har fått en lägre ämnesomsättning men det är inte för att du har gått in i ett svältläge och kroppen ska suga åt sig allt fett. Utan det är ju för att du väger mindre. Och om du då ska fortsätta att gå ner i vikt, ja men då måste du rubba energibalansen ytterligare, och sänka ditt energiintag, eller öka utgift, osv, osv. Så får man ju hålla på såhär tills man har nått sitt mål. Men de flesta gör ju inte det. Utan när man når en platå så tror man helt plötsligt att det inte funkar längre. Och så funkar inte det här mest grundläggande konceptet. Och så börjar man misstro matematiken, man börjar misstro fysiologin, man börjar misstro fysikens termodynamiska lagar. Och då får vi problem. För att man liksom urvattnar kunnandet och det är läskigt som bara den.
01:09:56 – Jacob: Jag vet att en liten spin-off-variant på den är att man brukar säga att det säger ju bara om man liksom… Om man ligger på underskott så säger det inte vad man blir av med. Man kan bli av med muskler och fett. Det stämmer ju såklart. Det är samma sak om man äter för mycket. Det kan bli både muskler och fett av det. Precis. Men det är ju en underkategori av det. Du är fortfarande i samma situation att om du vill tappa fettmassa så måste du i slutändan ha legat på en negativ fettbalans kan man väl säga. Kroppen måste ha tagit ut mer fett än vad den stoppat in. Det är svårt det där för man kan ju förstå när man bara säger Energi in, energi ut. Så att det blir att folk får en förenklad bild av det. Men ger man en för komplett bild av det så tror jag folk hade tappat principerna och så hade de låst sig vid…
Precis som de kanske låser sig och glömmer bort att träna så funderar de vilka kosttillskott de ska ta efter. Precis. Det är en jättetuff balansgång där. Och även det här med att när man äter mindre så blir man ju hungrigare. Såklart. Att folk då förstår att det inte är hur mycket man äter utan det är vad man äter. Det är faktiskt både och. Ja, självklart. Men äter du bra mat så tenderar du bli mätt tidigare och då hamnar du på en negativ energibalans. Kanske utan att göra det medvetet. Precis. Men det är fortfarande den negativa energibalansen som är ett måste. Ja. Och det är därför kostdoktorn som påstår att man automatiskt går ner i vikt på lågkolhydratskost. Och sen så har han ändå liksom 18 tips till. Om du ändå inte skulle gå ner i vikt med lågkolhydratskost.
Men ge upp liksom. Istället för att bara säga vad som är fel. Så är det istället att hitta på fler regler. Nej men sluta. Ät inte så mycket nötter för de innehåller typ fem gram kolhydrater på hundra gram. Nej, säg istället att nötter är lätt att äta för mycket av även om det blir vitt. Samma sak med mejeriprodukterna, smör och allt det. Man hittar på ursäkter för att plocka bort det. Nej, i själva verket det enda det gör är att begränsa folk mer och då kommer de äta mindre. Precis. På något sätt. Och det finns ju mycket sådana exempel på det att folk… Jag gick inte ner i vikt alls när jag åt det här. Sen började jag äta det här och så gick jag ner massor i vikt. Det var inte för att jag… Jag äter mer nu än jag gjorde innan. Nej, det gör du inte.
01:12:17 – William: Det är liksom också såhär… Jag tycker det här är väldigt läskigt. Att folk inte förstår det här. Jag förstår att de inte förstår det. För det är svårt. Men att man måste ändå på något sätt anstränga sig för att försöka förstå det här. Problemet med det är ju att man gör inte det eftersom man har bestämt sig för att det inte funkar. Man har bestämt sig för att energibalansekvationen, den stämmer inte. Och då har man liksom låst sig vid någonting som är helt fel från början och då kan man liksom inte öppna upp sig och försöka förstå. Och det här är farligt för att det påverkar folkhälsan negativt för att folk kan inte gå ner i vikt på grund av en massa olika anledningar, och folk går upp i vikt. Men det som är läskigt är att man liksom urvattnar kunskapen.
Ja men som i din artikel där liksom. Vi är på väg tillbaka mot medeltiden i kunskapsnivå bara för att man bestämmer sig på förhand att nånting är fel. Bara för att man inte från början förstår det. Istället för att säga såhär, okej, förklara för mig varför den är rätt, så säger man, nej men förklara för mig varför jag inte går ner i vikt. Och då är det såhär, haha, försök det om du kan. Gotcha. Precis. Och det funkar liksom inte så. Nej. Och det är extremt farligt. Ja, alltså för att det är precis som du säger där Jacob, med att om man börjar… Alltså man får ju tillämpa, känner du till begreppet <ltlb>p>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<lb>p<p<lb>p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p<p& Ja, känner du till det Wille?
Ja, jag känner till den. Kan inte definitionen, men jag känner till den.
01:14:05 – Wille: Jag kanske kan förklara för lyssnarna då. I princip så är det så här att den förklaringsmodellen med minst antal nya antaganden är den som är mest sannolik. Och då kan man väl tänka så här att om du måste börja anta att det är mjölk som gör att du går upp i vikt och nötter är bra därför att det höjer din mättnadskänsla etc. Det är insulin som är farligt och bla bla bla bla. så blir det helt plötsligt en mycket mer komplicerad förklaringsmodell än att bara säga att eftersom du äter mindre nu så blir du mer hungrig och då kanske du småäter lite mer eller för att du har gått och tränat så blir du lite latare när du inte tränar och du sänker din totala aktivitet och dina energiutgifter och sådär. Alltså förklaringsmodeller som är ganska välbelagda och som totalt sett kan förklara varför folk misslyckas kan man liksom, som du säger, förbise därför att man gillar inte det som den slutsatsen säger.
Det vill säga att det är för jävla svårt att gå ner i vikt. Ja, det är framförallt det att, nu tror jag lätt att man kunde misstolka det i början, att man tänker att man kan ju inte bara tro på något för att det är simpelt, för det betyder inte att det är rätt.
01:15:07 – Jacob: Nej precis. Det finns många välbelagda orsaker. Vi vet många saker där folk har fel. Vi vet att folk inte kan uppskatta mycket energi. Överlag så är folk jättedåliga på att uppskatta hur mycket energi de gör av med. Både när de tränar och över dagen. Folk är jättedåliga på att uppskatta hur mycket de äter. Vi vet om att om man börjar träna folk så tenderar de att bli mer inaktiva resten av dagen. Vi vet om att när de ska skriva ner vad de äter så blir det inte riktigt tillförlitligt. Där är jättemånga förklaringar som vi har som vi vet om att de stämmer. Men folk förkastar alla eller många av dem och säger nej men det gäller inte för mig. Och sen hittar de på sina egna som antingen redan är bevisade att de inte stämmer för folk eller att de då är helt Ja, vad påhittar du tomma intet?
Precis, man måste göra massa nya antaganden helt plötsligt.
01:15:56 – Wille: Och det kan ju stämma, men det är sjukt många fler antaganden som vi måste göra. Så den förklaringsmodellen är ju mindre sannolik än det som vi faktiskt kan visa på med de här fem ganska välbelagda faktorerna som vi kan visa på att det här kan vara det som är relevant. Eller så kan vi tillämpa att det är massa andra grejer här borta som skulle kunna stämma, men då måste vi göra massa antaganden. Då är du snäll oftast om du säger att de skulle kunna stämma för många av de här grejerna.
01:16:23 – Jacob: Det är kolhydrater som gör dig fet. Så tittar man bara globalt statistiskt sett så är det i länder där man äter mer kolhydrater, där är man ju smalare. Så man kan ju inte säga alla kolhydrater. Visst, man kan skylla på raffinerat mjöl och man kan skylla på att det är för mycket tillsatt socker och sådana här saker. Då kanske det börjar bli rimligare att det är ett stort problem. Men det är fullständigt orimligt att säga att kolhydrater gör dig fet. För det är fel. Det är inget man ens kan diskutera. Det är bara fel. Det är så uppenbart så det finns inte. Fortsätter man då envisas med att säga att det är kolhydraterna. Då har man låst fast sig i den här lilla lådan som William var inne på här i början. Man tror sig själv ha lösningen och så försöker man inte hitta någonting som ens i närheten av motbevisar en.
Utan man bara hittar på historier som man tycker bekräftar.
01:17:11 – Wille: Men då kommer konspirationsteorier och hela den biten
Konspirationsteorier om kostråd och jävanklagelser mot experter
01:17:14 – Wille: på det.
01:17:15 – Jacob: Livsmedelsverket är köpt.
01:17:17 – Wille: Körde ni den här jag delade för någon dag sedan?
01:17:19 – Jacob: Det var hur roligt som helst ju. Herregud. Det här sockerchocken, sidan på nätet. De hade listat vem som hade jäv i den nya livsmedelsverksexpertklubben. Och då var man tydligen i jäv, alltså man var liksom typ, de insinuerar att man har, dolda agendan och sånt kan man säga. Om man hade tagit fram de här nordiska näringsrekommendationerna. Och om man tagit fram rapporter för socialstyrelsen kring kost och träning och sådär. Det de säger i princip är att om du någonsin har sammanställt forskning så har du jäv.
01:17:52 – Wille: Om du är expert inom det här området så är du jävig. Om du någon gång har skrivit en artikel om det här området så har du jäv.
01:17:59 – Jacob: Det enda de hade godkänt givetvis hade varit folk som säger det de tycker om. För då hade de inte tyckt att det var jäv längre. Hade nordiska näringsrekommendationer sagt precis samma sak som de hade sagt. Då hade det inte varit jäv att skriva det här. Du är jäv, var du med i livsmedelsverkets expertklubb? Det är ju fucked bara du går med där för då står du med på listan. Det är ju fantastiskt alltså.
01:18:22 – William: När du ska ta fram de nya näringsrekommendationerna om fem år så kommer sådana sidor där så skriver de upp.
01:18:26 – Jacob: Jäv, är med i livsmedelsverkets expertgrupp. Det var en tunna i huvudet alltså. Nej, fy fan.
01:18:34 – William: De gör det ju på allvar också.
01:18:36 – Jacob: Det är det som är så sjukt.
01:18:37 – William: Det är ju det som är det riktigt läskiga, tycker jag. Att folk tror verkligen att det är så. Alltså, det är ju inte såhär, ja men det där låter konstigt, eller är det där ens rimligt, eller är det sannolikt, eller liksom shit, nej men det där kan väl inte stämma. Det är inte det. Man kommer inte ens så långt, utan det är så bara, shit, det är så. Man ställer alltid fel frågor. Tillbaka till det här med energibalansen. Frågan är inte om du har ätit för mycket eller om du har ätit för lite när du har gått upp i vikt. Den viktiga frågan är ju varför du har gjort så. Men man kommer ju aldrig dit. För att man tror inte att man har gjort det. Var kommer övervikten ifrån? Luften? Insulin ska öka fettmassan, men tillverkar insulin fett ur luft?
Eller något annat magiskt ämne som du inte har stoppat i munnen? Hur funkar det? Det går inte. Det är så abstrakt tänkande som konkretiseras i absurda uttalanden att det blir så jäkla konstigt. Det är som du säger, det är som att gå tillbaka till medeltiden på riktigt. Ja, men det är ju såhär, snart börjar man väl bränna folk på bål och jag vet inte vad.
01:20:09 – Jacob: Det är ju också så lätt med internet. De tror ju att de revolutionerar världen och de sprider sitt budskap. Jag får oftast lite kommentarer såhär på Facebook där folk på något sätt tackar eller tycker det är skönt att jag inte håller på med så mycket trams. Det jag brukar skriva är liksom dela vidare. För tittar du på de här, alltså koko-människorna. De kan ju ha hundra följare. Och så skriver de något som är helt uppåt väggarna. Så har de liksom tusen delningar på det. För liksom de som är, alltså de som tror de revolutionerar världen. De är så jävla måna om att de ska hela tiden dela vidare det och sprida ordet liksom. Sprida sanningen och visa konspirationer och sådär. Jag tror det är ganska viktigt att man på något sätt utgör en motvikt.
Att man delar vidare saker som stämmer. För det gör ju inte folk. Utan jag lägger upp något så läser jag ganska mycket, läser och följer och sådär. Men man märker liksom reaktionerna att det liksom bara, ja men såhär är det ju, det vet jag.
01:21:06 – William: Jag förstår inte hur du orkar. Så kommer det någon som är kokos och bara delar dem vidare. Helt galet liksom. Ni gör ett fantastiskt jobb alltså. Jag känner exakt som ni, men jag kan inte uttrycka mig som jag är. Det är såhär, jag ger upp liksom. Och då skäms jag för jag vet att man får inte ge upp. Man måste inte ge upp, man måste liksom stå emot. Men det är så jäkla svårt alltså.
01:21:29 – Wille: Ska vi bli trötta på det då? Ska vi varje dag gå in på Twitter och dela Nordiska näringsrekommendationer? Ja, gör det.
01:21:36 – William: Det är lite saftig läsning kanske.
01:21:39 – Jacob: Jag hade tyckt det var mycket. Läs det här, det är bra, så är det 800 sidor. Så här ska du leva ditt liv.
01:21:46 – William: En annan sak som jag tycker är fascinerande, det är liksom att Folk blir stötta när man ifrågasätter eller påtalar att de har fel. Att ifrågasätta eller inte hålla med, oavsett hur puckat det än är, det är idag att kränka folk.
01:22:08 – Jacob: Ja, ja, det får jag ju. Jag är ju otrevlig flera gånger om dagen om jag ska tro på kommentarerna. Jag bara skriver liksom. Jag hade någon. Det har jag tänkt på hur många gånger som helst när jag läst kommentarer till dig.
01:22:22 – William: Var inte så jäkla otrevlig, Jacob. Var ödmjuk. Var ödmjuk. Folk förstår inte vad ödmjuk är. Nej. Folk förstår inte innebörden av saklighet. Det är liksom såhär, du kan ha världens fakta bakom dig och bara liksom, bara helt poängtera att, ja men du, jag är ledsen men det där stämmer inte. Va? Hur kan du kränka mig så? Bara för att du inte håller med mig? Det handlar inte om att jag inte håller med dig. Det du säger är fel. Uttryckligen fel. Men det spelar ingen roll liksom.
01:23:00 – Jacob: Nej, vi hade något, hans kommentar, alltså liksom. Han kommer, det var helt fel. Se hur jag kan hitta det här, det är tveksamt alltså. Det var verkligen bara, det var liksom noll rätt i meningen. Och så i princip påpekade jag det. Att det liksom, nej men det finns ingen bas för det du skriver. Och så kommer det liksom in, sen upprepar han ungefär samma sak 15 gånger om ungefär. Men sen så kommer det in någon annan här liksom. Hade varit trevligt med en nyanserad diskussion och inte så mycket påhopp. Vad ska vi nyansera? Alltså är det fel?
01:23:32 – William: Är det fel? Jag kan inte sitta där.
01:23:33 – Jacob: Ja men det hade ju varit kul. Hur ska vi försöka kunna stoppa in din kunskap här i det som verkligen stämmer? Bara nej.
01:23:41 – William: Nej det går inte. Det du har sagt är fel.
01:23:43 – Jacob: Liksom det är fortfarande fel. Det blir inte rätt av att vi liksom Ja, kolla här. Han sökte liksom nu. Denna sökning ger dig ett antal träffar på riktiga studier som du i din post hävdar inte finns. Så har han bara skrivit 'High blood sugar' på Google. Bara va? Jag bad honom om en studie som bekräftar det han sa. Så har han bara sökt på 'High blood sugar' på Google. Här, läs de här femton böckerna. Ja, det är så sorgligt så det finns inte.
01:24:12 – William: Nej, men det värsta är att de vet ju inte om att det de… Att deras reaktion och det de säger är fel. Alltså jag vet inte. Jag menar om jag… Men han har ju övertygat sig om att det är såhär. Precis.
01:24:27 – Jacob: Och sen har han liksom aldrig funderat på att han kanske inte har bevis för det. Och sen nu när jag ber om bevis för det så har han liksom inget. Vet han inte vad han ska komma med. Sen liksom bara läs allt jag har läst ungefär så kommer du också vara övertygad. Och så vet han liksom inte var han ska börja. Så blir det bara liksom två termer på Google. Och jag får det förvånansvärt ofta. Men bara ut och sök. Bara liksom följ den här personen och hon är expert och har forskat på det. Så kollar man upp personen så har hon inte forskat ett skit. Hon har inte gjort en enda studie någonsin. Utan det hon har gjort när hon har forskat det var ju att hon också satt och googlade runt och liksom letade skit. Alltså, vill man svartmåla någonting så hittar man det på Google.
Så är det liksom. Och det innebär inte att man forskar när man sitter och läser på Google.
01:25:07 – William: Nej, det här är inte vetenskapligt men det finns mycket forskning på det. Ja precis. Det är ju en populär term som har snurrat rätt mycket. Det var Ulrika Davidsson som sa det.
01:25:16 – Jacob: Eller inte Davidsson. Jo det var det. Ulrika Davidsson. Det är också klassiskt.
The Death of Expertise och när åsikter förväxlas med fakta
01:25:25 – Jacob: Ja vi hade ju vår, jag och Wille hade ju vårt segment här i slutet som vi brukar ha med också. Med felslut och sådär. Vi har ju nästan redan varit inne på det. Det vi tänkte kommentera det var just det här med alltså. En artikel som jag delade som jag såg att du redan hade läst William. Så vi tänkte att det skulle vara bra. The death of experties hette den. Ja. Och det är ju i princip att man liksom. Alltså vissas åsikt är värda mer än andras.
01:25:52 – William: Ja, givetvis. Alla har rätt till sin åsikt.
01:25:54 – Jacob: Men din åsikt är inte värd lika mycket som alla andra om du inte kan basera det på någonting. Jag har skrivit någon artikel om det på svenska också som är när du har rätt till din åsikt och när du inte har det. Folk förväxlar det här att jag får tro vad jag vill med att vi ska lyssna på dig och tycka att du är vettig. Du får gärna tro så men du är dum i huvudet och du har ingenting att säga. Det är totalt ointressant, du bara ljuger. Det får du lov att säga men du kan inte förvänta dig att vi ska säga okej, det låter vettigt. Då svarar jag bara att nej, det stämmer inte.
01:26:23 – William: Nej, precis. Det är fascinerande. Och det som jag tycker är väldigt intressant i alla de här sammanhangen, det är ju att det är väldigt sällan man liksom drar det här kortet i många andra sammanhang. Det är inte så att man ifrågasätter en byggnadsingenjör över hur bäst man bygger hus när man själv har noll koll. Det är såhär, jag skulle byggt World Trade Center på det här sättet istället, då hade det hållt. Det hör man inte. Utan det är alltid såhär kost och träning och viktminskning. Det är ju såhär fascinerande att det är väldigt… Det är överrepresenterat, får man lugnt säga.
01:27:04 – Jacob: Sen är det ju folk som tror sig kunna grejer om global uppvärmning utan att någonsin ha liksom… Jo. Och kemprace och annat spännande. Just googlat. Sätt en YouTube-klipp. Alltså YouTube tror ju folk att är det en forskare som visar grafer där Då är det liksom, han summerar forskningen. Det är också, om jag inte får länkar till Google och sökningsord så är det länkar till ett jävla YouTube-klipp där de har liksom Stig Bengmark står där liksom, ljuger ihop nånting om, där han bara liksom klippt och klistrat ungefär.
01:27:32 – William: Alltså det ni behöver för att stärka ert förtroende det är ju vita labbrockar tyvärr. Så att om du börjar framträda i vit labbrock istället. Ja, då hade det varit bättre. Jag måste fixa en sån där doktorstitel någonstans.
01:27:46 – Jacob: Jag ska liksom… Jag ska anmäla mig till något sånt här påhittat universitet som vissa kör. Eller så bara hittar jag en fräsigare titel liksom. Det funkar. De här akademiska titlarna tror inte folk på liksom.
01:27:58 – William: Nej, det är sant. Om det inte är såhär att du lägger till naturligt på något vänster.
01:28:02 – Jacob: Ja, jag tänkte säga expert i naturlig medicin och näringslära och sånt. Då hade jag varit… Du är en naturlig doktor.
01:28:08 – William: Ja.
01:28:11 – Jacob: Ja, men nu börjar vi närma oss Wille, eller hur är det? Ja, precis, det börjar närma oss.
01:28:17 – Wille: Vi börjar närma oss. Det har varit sjukt kul att ha dig med. Jag känner att vi har en del som vi kanske inte har hunnit toucha än, men kanske i framtiden.
01:28:24 – William: Ja, gärna för min del. Det har varit jättekul att vara med. Det blev något sammanhängande i alla fall. Nej, det tror jag definitivt. Jag tror att du sa någon gång att du måste frångå det pedagogiska.
01:28:36 – Wille: Men det gjorde du inte en sekund. Utan jag tycker det var väldigt begripligt för även en bondtölp som jag. Jag trodde du skulle säga att du gjorde det väl.
01:28:45 – William: Spångick du pedagogiskt? Ja precis!
01:28:47 – Wille: Och det var ju bra du sa till i förväg! Jag hann googla lite grejer innan där och vet du vad? Nej jag tyckte det var sjukt kul verkligen att ha dig med och jag hoppas att alla lyssnare fått ut någonting av det. Eller det tror jag absolut.
01:29:01 – William: Det hoppas jag med. Det har varit jättekul att vara med. Ja.
01:29:06 – Wille: Ja. Ni får ha det så gött båda två. Detsamma! Nu ska jag gå och spara samtal. Ha det gott!
01:29:11 – Jacob: Ha det! Hej!
