Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av den tidigare elitfriidrottaren och tiokamparen Henrik Dagård. Samtalet kretsar kring hans långa och framgångsrika karriär inom mångkamp, där han bland annat tog EM-silver både inomhus och utomhus 1994 samt VM-brons inomhus 1995, men också kring hur träningen förändrades över tid och hans senare arbete som fystränare inom fotboll.
Henrik berättar om hur han började med friidrott relativt sent som 15-åring efter att tidigare främst ha hållit på med handboll och fotboll. Tack vare en god fysisk grund samt naturlig snabbhet och explosivitet slog han snabbt igenom på juniornivå och klättrade vidare till seniorlandslaget. Samtidigt präglades stora delar av karriären av återkommande skadeproblem i framför allt vänster knä och hälsena, vilket tvingade honom till flera operationer och gjorde att han missade OS både 1992 och 1996.
En avgörande vändpunkt kom efter VM i Stuttgart 1993, då Henrik insåg att han hade lagt på sig för mycket muskelmassa och vägde för mycket för att prestera optimalt. Under sin tid i USA lade han om sin livsstil helt, slutade med snabbmat och alkohol, prioriterade sömn och gick ner till en tävlingsvikt kring 81–82 kilo. Trots den lägre kroppsvikten blev han starkare och mer explosiv, vilket resulterade i personbästa, svenskt rekord och internationella mästerskapsmedaljer under 1994 och 1995.
Diskussionen berör även baksidan av att jaga ständig utveckling när man redan befinner sig i världstoppen. Inför hemma-VM i Göteborg 1995 flyttade Henrik hem till Sverige och skruvade upp träningsintensiteten kraftigt med tävlingsliknande pass sex dagar i veckan. I efterhand konstaterar han att bristen på återhämtning ledde till att han tränade ner sig både fysiskt och mentalt, vilket kulminerade i en utsliten kropp och en avsliten hälsena sommaren 1996 efter en kortisonbehandling. Under den sista delen av karriären fram till OS i Sydney 2000 agerade han i stället sin egen tränare med fokus på att hålla sig hel och skadefri.
Vi får också höra om hur styrketräningen såg ut under elitåren, där basövningar och olympiska lyft som ryck, frivändningar, bänkpress och knäböj utgjorde grunden. Henrik reflekterar över varför han idag föredrar ett fullt rörelseomfång i exempelvis knäböj framför tunga halva böjar som sliter onödigt mycket på lederna, samt hur tiokampens krav på maximal explosivitet skiljer sig från den mer uthållighetsbetonade profilen inom exempelvis CrossFit.
Avslutningsvis berättar Henrik om tiden efter friidrotten, då han började arbeta med utbildning på Eleiko och värvades av Magnus Haglund som fystränare för IF Elfsborg. Han beskriver hur de byggde upp en ny träningskultur i klubben med fokus på riktig styrketräning och hur det arbetet bidrog till SM-guldet 2006. Dessutom diskuteras utmaningarna med att individualisera fysträning i lagidrott och hur han arbetar med fotstyrka, vristhopp och löpmekanik för ungdomsspelare.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och gäst Henrik Dagård
00:00:23 – Wille: Hallå, hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter inte Alex Danielsson, utan William och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:33 – Jacob: Hallå Wille.
00:00:34 – Wille: Kul att ha med dig igen. Jag har precis flyttat till lyssnarna, så jag hade internetstrul förra veckan, så det var därför jag inte kunde vara med. Men nu är jag tillbaka och ny studio, så det kanske låter lite annorlunda. Studio. Soffa, vardagsrum, vad man ska kalla det. Hur är läget med dig då, Jacob?
00:00:52 – Jacob: Jag har det bra, jag ska inte klaga. Jag har fullt upp här faktiskt. Jag har varit i Stockholm förra helgen och så nu denna helgen så är det Örebro och Halmstad med föreläsningar och träffa träningsfolk. Det är trevligt, jag ska inte klaga. Det är bara långa resor. Hade varit skönt om allt varit i Helsingborg eller i alla fall Skåne.
00:01:11 – Wille: Du vet ju vad lösningen på det där problemet är va?
00:01:14 – Jacob: Ja, precis. Jag borde flytta ut. Nej, nej, nej.
00:01:17 – Wille: Så är det. Det är inte aktuellt. Vi är inte ensamma i våra separata studior idag, utan vi har med oss en eminent gäst idag, nämligen Henrik Daggård. Välkommen. Tack så mycket. Hur är läget med dig då?
00:01:31 – Henrik: Jo, det är fint. Det är kallt som fasen ute, men annars är det väl bra att sitta inne här. Det är varmt och skönt på kontoret.
00:01:37 – Jacob: Kan jag säga som var i Stockholm förra helgen att vi här nere ska inte klaga, Henrik? Jag började köra så var det… Är det så kallt här ändå i Halmstad? Jag började köra från Helsingborg, då var det noll grader. Jag var lite rädd att det skulle bli is på vägarna. Så när jag var uppe i Stockholm var det 18 minus när jag gick ur bilen. Ja, det är lite skillnad det. Fy fan vad det var kallt där. Nu sitter hela Norrland och bara “Vad fan håller ni på och gnäller om?”.
00:02:05 – Wille: Men så är det.
00:02:07 – Henrik: Så är det när man bor här nere. Vi är vana vid lite mildare väder.
00:02:12 – Jacob: Det blåser ju mer här nere, så det är faktiskt rått.
00:02:15 – Henrik: Men jag var faktiskt ute. Vi var ute igår kväll. Grabben spelade HBK på vecka 14, så vi hade träning ute igår trots att det var 13 minus.
00:02:23 – Jacob: Det är hardcore. Är du vanlig tränare där?
00:02:29 – Henrik: Jag är mest hjälptränare när det gäller vanlig fotboll och sen sköter jag fysen för de pojkarna. Det har jag gjort i många år nu.
00:02:37 – Jacob: Kul att se utvecklingen. Vältränad då. Absolut. Vissa av dem, ja. De byts ut där kan jag tänka mig, i Halmstad. Det kommer nya. Nej, inte på det viset.
00:02:46 – Henrik: I andra klubbar är det betydligt tidigare, men de är lite snällare med sin gallring där. Det är en lite mindre stad.
00:02:52 – Jacob: De har kanske lite lyx. Precis.
00:02:53 – Henrik: Jajamensan. Det tror jag man tjänar på i längden.
00:02:56 – Jacob: Ja, det blir nog bättre lagsammanhållning och sådana bitar. De som har lite större talang i Halmstad, de får det nog en bättre väg med samma lagkamrater och lite trygghet. Det kan nog stämma.
00:03:10 – Wille: Nu kom vi direkt in på fotbollen
Bakgrund och vägen in i tiokampen
00:03:12 – Wille: här. Jag tänker att vi kommer säkert tillbaka till det i slutet där kanske. Vanligtvis är vi med forskare och akademiker och sådana som kanske för allmänheten inte är särskilt välkända. När jag sa ditt namn var det säkert ganska många som är lite äldre än vad jag är i alla fall, som hajade till för att de vet vem du är. Men jag tänkte ändå att du ska få presentera dig själv och berätta om din bakgrund och var du kommer ifrån.
00:03:36 – Jacob: Så börjar jag långt ner nu?
00:03:38 – Wille: Ja.
00:03:39 – Henrik: Namnet kan jag ta igen då, Henrik Davord. Vad blir jag nu? Jag blir 47 snart i sommar. Född i Halmstad, uppvuxen i Halmstad och bott större delen av tiden i Halmstad. Lite avstickare till Stockholm en vända. Bodde i USA några år och pluggade. Men jag började med min friluftskarriär ganska sent, om vi tar den bakgrunden. Jag började när jag var 15 år, så det är rätt sent. Innan dess höll jag på med massa olika idrotter. Handboll var väl det som jag höll på med allra mest då. Men jag fick stora framgångar i friidrotten ganska snabbt och tog lite medaljer på EM och VM och sådär.
00:04:20 – Wille: Det gick fort. Exakt.
00:04:21 – Henrik: Det var snabbt.
00:04:25 – Wille: Man ska säga att du tävlade inom, nu heter det mångkamp eller tiokamp? Ja, tiokamp.
00:04:30 – Henrik: Mångkamp är ett begrepp av alla. Man tävlar antingen inomhus och då kör vi sjukamp inomhus. Tjejerna kör sjukamp utomhus med femkamp inomhus. Mångkamp är ett begrepp av alla de här olika. Men tiokamp är det ju utomhus och det är det som är det stora.
00:04:49 – Jacob: Finns det någon speciell orsak till att tjejerna kör fem inomhus? Jag tänkte också det. Alltså utomhus, de grenarna de inte gjorde där, det var ju grenar där inte damerna traditionellt tävlade i. De har ju inte stavhopp heller. Nej, men det gjorde de ju inte förr. Det är ju ganska nytt.
00:05:06 – Henrik: Nej, jag vet faktiskt inte. De gör det på en dal också, medan vi hade på på två dagar även inomhus. Jag vet faktiskt inte varför.
00:05:17 – Wille: Hur kommer det sig att du kom in på just tiokampen?
00:05:23 – Henrik: Allt var en tillfällighet. Jag började med friidrott 1984. Jag låg och tittade på Patrik Sjöberg när han tog silver i Los Angeles i höjdhoppet. Det var höjdhopp jag ville bli, så det var höjdhopp. Det var därför jag började med friidrott. Men sen visade det sig att den tränaren som var i Halmstad, i IFK Halmstad, hade precis avslutat sin fredagskarriär och var då tiokampare. Flyttat hem från USA och fått jobb på fredagsgymnasiet i Halmstad. Det är faktiskt ganska vanligt att de flesta som börjar med fredag testar mångkamp. Man kör ju alla grenarna som man provar någon tävling. Man gör det med fallenhet för det mesta, ganska snabbt.
00:06:06 – Jacob: Men du hade styrkan ändå. Var det snabbhet och explosivitet som var din grej?
00:06:10 – Henrik: Precis. Det blir ju det senare. Även om jag hade det med mig från skolan också så var jag bra på 60 meter och längder på sånt. Och även höjdhopp tyckte jag var kul.
00:06:22 – Jacob: Jag tittade här på internationella friidrottsförbundets hemsida. Du hade ju faktiskt ditt 100 meter rekord satte du väldigt tidigt i Borås.
00:06:34 – Henrik: 1989. Det verkar som att du var väldigt nära där 4-5 år senare, fast då hade du inte medvinden med dig. I en tiokamp i Österrike så hade jag 2,1 i medvind och det är ju godkänt i tiokamp. Då får du ha 4,0 i vind. Och då är det 10.45 och 2,1 i vind. Så det räknar jag som mitt pass på 110. Även om det inte är godkänt i en sprinttävling. Vad var det jag skulle säga där då?
00:07:05 – Jacob: Du testar aldrig på fotboll. Jag tänker att du är något sånär Du var ju väldigt välbyggd. Jag vet inte hur det var när du började med de här grejerna, men du spelade ju handboll. Kanske lite för kort i rocken? Ja, jag spelade mest på kanten. Med fotboll i den snabbheten?
00:07:20 – Henrik: Jag spelade fotboll tills jag slutade när jag var 13. Det gick ganska bra faktiskt. Men det var sådär, handbollen kom in också. Sen fick vi en ny tränare. Vi slog ihop två lag, de som var ett år äldre. Det var 68 och 69 som slogs ihop i Halmia då. Då gick det inte lika bra och jag tröttnade lite. Jag slutade i den vevan när jag var 13 år. Men handbollen höll jag på med innan jag började när jag var åtta år. Jag höll på tills jag var 17. Jag kombinerade och spelade idrott. Det rullade väl på rätt så bra.
00:07:56 – Jacob: Har Halmstad några bra handbollsgäng där? Är det en liten handbollsstad? Ja, Drottning har det alltid varit, men även om de har tappat lite nu sista tiden.
00:08:05 – Henrik: Ja, vi var väl ett gäng där och det var några som gick hela vägen och spelade i A-laget också. Några målvakter och även några utspelare. Han som är tränare idag i idrott, Lars-Magnus Jönsson, vi spelade i samma lag. Han spelade även i A-laget. Jag tror han var tränare i Helsingborg också. Okej, jag hörde min tid i det också.
00:08:25 – Wille: Jag tänker på din bakgrund där. Du sa att du började ganska sent, när du började när du var 15. Tror du att det har varit en för eller nackdel för din fortsatta karriär?
00:08:36 – Henrik: Tror du faktiskt att barnen föder? Det tror jag nog. Hur ser vi till friidrottsträning? Det är bra träning, men det kanske inte är så himla roligt alltid om man börjar när man är 6-7 år och håller på och nöter häckgång och teknik och sådär. Som man gör mycket i friidrotten. Löpskolning och sånt. Det kanske inte är så skoj om man har gjort det sedan man var 8. Jag tror det kanske är fördel att börja lite senare, för då kommer man in i det mer direkt. Det är klart att det är en fördel att alltid börja tidigare om man ska skola sig på ett bättre sätt, men jag hade ganska fallenhet för att ha en bra fysisk bakgrund också att stå på.
00:09:17 – Wille: Men är det vanligt att de som är lite mer specialiserade grenar, de som blir till exempel höjdhoppare eller diskuskastare, är det vanligt att de kommer in så pass sent, eller är det tidigare man kör?
00:09:27 – Henrik: Jag tror att det är ganska vanligt faktiskt. Inom vissa individuella idrotter kan du börja senare. Jag tror det svåra är lagidrotter. Att komma in och spela fotboll när man är 15 tror jag är rätt så tufft. Det är nog jättesvårt. Jättesvårt, ja. Men jag tror i en individuell idrott, om du har fallenhet för det så kommer du hävda dig ganska snabbt.
00:09:46 – Jacob: Hon triatleten som tog OS-medalj, Norén. Hon började först när hon var 19 tror jag.
00:09:54 – Henrik: Jag tror att de framförallt i uthyrning och utstyrning kan börja ännu senare. Evy Palm började väl när hon var 40. Hon satsade på sin karriär även om det var väldigt extremt. Ja, det var inte så många andra som satsade som var yngre. Nej, precis. Men hon var ändå med på mästerskap i maraton och sånt. Det var ju bra.
00:10:15 – Jacob: Minst sagt.
00:10:16 – Henrik: Sen är det nog väldigt individuellt det här. Men individuell idrott har nog lite lättare att börja senare.
00:10:22 – Jacob: Du hade en Sverigetvåa där, vad hette han? Från Malmö. Han var en skåning, ja. Vad hette han? Wull? Robin Wellers.
00:10:29 – Henrik: Han var gotlänning egentligen. Gotlänning egentligen, okej. Fast vi bodde i Malmö, flyttade till Malmö och tävlade för Helene Holm. Det gjorde han i många år.
00:10:38 – Jacob: Okej. Var han också sent på det eller hade han börjat tidigare?
00:10:42 – Henrik: Nja, han började nog lite tidigare. Jag har inte riktigt koll på det. Men han var en lite annan typ. Han var lite mer starkare. Kaststark från början. Medans jag var mer snabbhet och speed. Sen byggde jag på mig så kasten kom
Kroppsvikt, muskelmassa och prestation i mångkamp
00:10:58 – Henrik: igång. Jag tänkte säga det.
00:11:00 – Jacob: Det var en stor skillnad när man tittar på bilder. Man ser från början på 90-talet fram till Sydney. Där det är ett par kilo extra.
00:11:09 – Henrik: Sidney var nog några kilo för mycket faktiskt.
00:11:12 – Jacob: Du märkte det på distansen där i slutet? Ja, jag kände det.
00:11:16 – Henrik: När jag ser på bilderna också så är det för mycket muskler helt enkelt.
00:11:20 – Jacob: Det är farligt det där. Om man tittar i spegeln så är man aldrig nöjd. Då tycker man inte man ser så stor ut. Sen när man tar på kläderna så ser man att det börjar se ut som ett tält.
00:11:30 – Henrik: Ja, om man testar de kläderna som jag hade runt 2000 så är de alldeles för stora. Det var XL och 200XL och sådant. XL var det, men då var det modernt att ha lite större kläder också. Nu ska allting sitta upp.
00:11:42 – Jacob: Vad vägde du och hur lång är du?
00:11:46 – Henrik: Jag är 184 cm och jag tror jag vägde som mest. 87 kg, men när jag var som bäst låg jag runt 81-82 kg.
00:11:59 – Jacob: 87 kg, du var ju nerdeffad. Hade det inte varit mycket fett på kroppen då är det en ganska rejäl vikt. Det är klart att det blir jobbigt att bära runt på det. I vissa grenar.
00:12:12 – Henrik: Men å andra sidan, när jag var som bäst och vägde minst och ändå var starkast, då stötte jag också längst i kula och sprang snabbast på 100. Det är inte säkert att man behöver vara stark för att man är stor.
00:12:26 – Wille: Vad tror du det beror på? Var det någonting i din träning som var annorlunda då? Det måste det ju ha varit?
00:12:31 – Henrik: Ja, lite grann var det. Jag tror jag vägde som mest 93 kg. Det vägde jag nog mest. Jag var med i VM i Stuttgart. Då vägde jag 86-87 kg. Inför 94 gick jag ner till 81-82 kg. Då kommer också resultaten på ett helt annat sätt.
00:12:50 – Wille: Jag tänkte nu, för att vara
Tidiga framgångar och de första skadorna
00:12:53 – Wille: väldigt pedagogisk här, för jag känner att, som jag sa, folk som är i min ålder och yngre kanske inte riktigt har koll på hela din karriär. Har du lust att ta upp någon höjdpunkt eller sådär, om man säger lite milstolpar i din karriär, så man får ett litet hum om vad du har varit med om? Jag vet att det är en ordentlig karriär, så att säga.
00:13:12 – Henrik: Ja, det blev några år där, några mästerskap på vägen. Men vi kan väl börja där egentligen från början. Jag kommer ihåg min första målkamp jag gjorde. Det var ett ungdoms-SM i Hässleholm. Det var 1984 och då blev jag sist.
00:13:28 – Wille: Jag klarade ingen höjd i stav. Jag var helt nybörjare då.
00:13:33 – Henrik: Sedan året efter blev jag tvåa på ungdoms-SM.
00:13:39 – Jacob: Var det bara för att du fixade staven då? Hade du legat om du fått till en höjd? Nej, det vet jag inte. Det kollade du inte på. Du var inte så tävlingsinriktad. Det hade jag gjort direkt. Om så hade jag haft siffran på det.
00:13:51 – Henrik: Precis. Jag var ju rent nybörjare då. Då tyckte man kanske att man skulle skita i mångkamp.
00:13:58 – Wille: Men det rullade på. Året efter blev jag ju…
00:14:01 – Henrik: Detta var 1985. Sen gick det rätt snabbt. Sen var jag med på junior-EM 1987 i Birmingham i England och blev sjua. Ett år förungrad. Jag var 18 år då. Året efter, 1988, blev jag fyra på junior-VM och slog svenskt juniorrekord i tiokamp. Det var väl det som var… Då förstod jag att det kunde bli någonting ordentligt, om man säger så.
00:14:33 – Jacob: Vet du om det fortfarande står sig, det där juniorrekordet?
00:14:36 – Henrik: Jag vet faktiskt inte. Du har ju på seniorsidan.
00:14:38 – Jacob: Det hade varit kul att veta.
00:14:41 – Henrik: Ja precis. 7529 var det då när jag var 19 år. Jag tror att Christer Holger slog detta senare när han vann ett junior-EM. Då tror jag att han slog mitt rekord. Jag har inte riktigt koll på de siffrorna.
00:14:54 – Wille: Det gick ganska snabbt framåt för mig.
00:14:58 – Henrik: Året efter, 1989, då var jag med i första senior-EM. Inget mästerskap, men Europacupen för herrar. Jag kom med i landslaget och då gjorde jag över 8000 poäng första gången.
00:15:11 – Wille: Hur upplevde du det klivet från junior till seniorsidan?
00:15:15 – Henrik: Det var inget steg alls, utan jag klev in i en väldigt kort ungdoms och juniorkarriär till senior direkt. Mitt första stora mästerskap gjorde jag EM 1990 i split. Då blev jag nia på det. I mitt seniormästerskap var jag bara… Hur många brukade vara med och tävla i de där tiokamps…
00:15:35 – Jacob: I OS är det de som är med mest.
00:15:37 – Henrik: Då brukar det vara 40 personer ungefär. Det är så mycket ändå.
00:15:39 – Jacob: Ja, precis.
00:15:39 – Henrik: Men på ett EM, det är 30-35.
00:15:44 – Jacob: Är det samma kvalgränser för EM och OS? Nej, det är lite enklare.
00:15:50 – Henrik: Det är lite enklare. VM och OS brukar vara samma, men sen har ju SOK en annan policy. Ja, de brukar vara hårdare. Man ska vara topp tio eller något sådant?
00:15:57 – Jacob: Ja, topp åtta vill de ju helst.
00:16:00 – Henrik: Man ska kunna bli topp åtta i OS, så det är lite tuffare. Där gick det rätt snabbt fram till 1990 med Europamästerskapen och sen började det strula med skador faktiskt redan då.
00:16:17 – Jacob: Hur gammal var du då?
00:16:19 – Henrik: Nu ska vi se här, om jag var 19, jag var 21. Så då var jag med på mitt första EM. Om man tycker tiokamp då som en ganska krävande gren så gick jag väldigt snabbt framåt.
00:16:31 – Jacob: Ja, det får man säga. Det började när du var 15.
00:16:35 – Henrik: Redan då gjorde jag… Jag kommer ihåg den tiokampen i EM i split. Då gjorde jag 46,95 på 400 under 47 första gången.
00:16:45 – Wille: Sen sa du att skadorna började göra sig påminda. Vad var det som hände då?
00:16:52 – Henrik: Det i stort sett följde mig hela karriären. Det var mitt vänsterben. Både hopparknän och problem med hälsenan i vänsterbenet.
00:17:01 – Jacob: Var det ditt avstampsben?
00:17:04 – Henrik: Ja, precis. Det började ganska tidigt med problem både med patellasenan och hälsenan. Jag opererade mig redan. Jag fick bryta VM 91 i Tokyo på grund av att jag hade problem med knä och hälsenan. Så jag opererade knät 91, efter den säsongen, och sen fick jag operera hälsenan 92. Sen missade jag OS 92 på grund av skador, både i vänsterbenet.
00:17:33 – Wille: Men du siktade på OS 92?
00:17:35 – Henrik: Ja, men det gick inte. Jag kunde inte tävla den sommaren. Jag var tvungen att operera hälsenan då. Mönstra hälsenan.
00:17:41 – Wille: Vad var det för operationer du gjorde då? Var det några skrapningar eller någonting?
00:17:44 – Henrik: Ja, det var det. Knäskålssenan var jag också inne och det var ju på den tiden att de öppnade mig upp egentligen hela. Så jag har ett stort där.
00:17:51 – Jacob: Man ser allting. Precis. Bara in och göra något. Så får du likea om. Ja, men det funkade. Hur blev det med dig? Eller kom det tillbaka snabbare?
00:18:01 – Henrik: Nej, jag blev rätt okej, men jag hade hela tiden problem med mitt knä. Även om jag kunde hantera det. Jag missade 92. Sen var jag tillbaka 93 igen och var med på VM. 93 i Stuttgart. Det var där som jag kom på att jag var för stor också. Jag låg där någonstans runt 12-13 och gjorde runt 8000 poäng där jag hade gjort tidigare. Men det lossnade inte riktigt.
00:18:33 – Wille: Det var den vevan som jag drog över till USA och
Tiden i USA, livsstilsförändringen och genombrottet 1994
00:18:35 – Wille: började plugga där.
00:18:37 – Henrik: Det gjorde jag faktiskt redan direkt efter hösten 92, efter Hälseneoperationen. Jag började om på ny kula, kan man säga.
00:18:47 – Wille: Vad var det du pluggade i USA?
00:18:49 – Henrik: Jag läste lite inriktning på ekonomi. Jag tog aldrig någon examen, men jag läste i två år. Det var meningen att jag skulle gått vidare, men det blev inte så. Det blev friidrott i stället? Det blev friidrott i stället, ja. Det var min första del i karriären. Sedan kom nästa del i karriären. Tills nästa stora skada kom, när jag slet av hälsenan.
00:19:08 – Jacob: Var det vänster då också? Det var vänster. Men det är ganska ovanligt ändå. När var det? Hälsenan, 96 eller 98? 96, vet jag det. Inför OS i Atlanta. Du missade det också? Ja, precis. Jag försökte läsa på lite här på förhand. Du sa i någon intervju att du började intressera dig lite mer för allting annat än själva träningen när du var i USA. Kost och sömn och sådana här saker. Precis. Var de stora förändringar eller var det mycket snabbmat och grejer innan? Ja, man kan väl säga så här att hösten 92 åkte jag ut i USA.
00:19:54 – Henrik: Och den vevan där var väl att vi var ett gäng där. Vi var 8-9 svenskar i olika blandningar. Man gick i skolan på förmiddagarna och sen tränade man på eftermiddagen. En gemensam grej, vi satt och pluggade i bibblan efter träningen på kvällarna och sen så avslöjade jag att det var alltid med McDonalds innan vi skulle gå och lägga oss. Eller något annat snabbmat. Lite hamburgare eller milkshake och sådana saker. Det spelar ingen roll hur mycket man tränar om man äter sån skit.
00:20:33 – Jacob: Kanske därför du var lite tyngre också? Precis! Det syntes kanske inte utanpå men ändå när man börjar äta så blir man lite hårdare ändå.
00:20:43 – Henrik: Och sen i den vevan när jag var mycket skadad också när jag började hälsena knä så blev det mycket överkroppsstyrka också så jag lade på mig rätt så mycket på överkroppen. Kanske lite väl mycket muskler på överkroppen.
00:20:54 – Jacob: Hur är tiokamp annars? Det är ju definitivt överkroppsgrenar, men hur är det? Är det viktigare att vara explosiv i benen?
00:21:08 – Henrik: Du måste ha en viss styrka, för kulan är så tung och du ska stöta iväg diskus och sådär. Men det är väl de två grenarna framför allt som kräver lite mer överkroppsstyrka. Styrka är väl mer att ta fart liksom. Precis. Jag tror att det var nog mer vanligt förr. När vi tittar på Thompson och Hinksen, de var också djävulska överkroppar. Men sen tittar vi på mångkamparna nu. Även när det kom fram andra mångkampare som jag höll på. Edward Hämmerlein som var en stor konkurrent till mig och även Dan O'Brien som höll på. De hade inte den överkroppen, utan det var mer ben och säte och bål och så.
00:21:46 – Jacob: Det är ju lite klurigt där alltid när man tycker, det är ju samma sak som crossfit har som problem. Det är ju jättesvårt att värdera olika övningar. Hur stor betydelse har en gren mot en annan? Hur är det i tiokampen? Är det någon gren där man har kanske lite extra fördel av att vara lite dominant i den? Jag tänker att även om man är dominant på 100 meter så vinner man kanske med en, två tiondelar. Hur delas poängen ut? Är det bara placering i varje gren? Nej, ingen placering alls.
00:22:18 – Henrik: Placeringen är helt oviktig. Det är egentligen bara resultatet mot en poängtabell.
00:22:24 – Jacob: Är den rättvis den? Ja, den ändrades.
00:22:28 – Henrik: Den man kom med var en gammal tabell tidigare. Sedan ändrade man den 1994 inför OS. Tidigare var det så att på 1500 då behövde du liksom inte… Det var inte så stor skillnad, men när den nya tabellen kom så var man ändå tvungen att…
00:22:46 – Jacob: Det var för show. Det var för att säga till publiken att de kan springa också.
00:22:50 – Henrik: Ja, visst. Med den nya tabellen som gav den mer poäng, 1500, då var det mer fördelaktigt att kunna vara bättre på 1500 också.
00:23:00 – Wille: Men om du kommer tillbaka till det du sa där Jacob, med fördelar.
00:23:04 – Henrik: Fördelen med i tiokamp, det är egentligen nio av tio grenar är snabbhet och explosivitet.
00:23:12 – Jacob: Ja.
00:23:13 – Henrik: Du har absolut fördel. Jag vill nästan påstå att det är Det är sämre att vara bra på 1500 och 800 eller 1000 från början.
00:23:22 – Jacob: Att vara sämre på att vara långsam och sådär.
00:23:25 – Henrik: Det är svårare att få upp explosiviteten.
00:23:27 – Jacob: Särskilt maxhastighet brukar vara nästan omöjligt att träna på sätt och vis. Om man inte vill träna hårt, hårt och få lite ut av det.
00:23:38 – Henrik: Ja, för det kan du alltid fighta till hyfsade tider på 1500. Det är sista grenen också. Ja, precis. Vilket jag gjorde när jag var som bäst också. Även om jag inte var någon superstjärna så kom jag ändå ner till hyfsade tider.
00:23:51 – Jacob: Men är det det det hänger på? Om man redan har gjort nio grenar så är man nog beredd att pressa sig väldigt, väldigt hårt. Absolut. Det hade varit ett intressant experiment att se om man satt det först. Om folk hade sparat på krafterna istället. Bara tittat så snabbt konkurrenterna springer. Jag lägger rygg på honom. Han har inte haft så mycket bättre tid än mig. Sen är jag nöjd.
00:24:12 – Henrik: Det jag tycker såhär i efterhand nu att man skulle införa är faktiskt jaktstart. För det är mycket roligare.
00:24:17 – Jacob: Det hade varit spännande att se.
00:24:19 – Henrik: Då ser du ofta, nu startar ju alla och det var ju ingen kock. som tv-publik. Publiken har ju ingen koll på hur många sekunder duktig den är. Det är bara vi och tränarna som har koll på det. Hur man ligger till i förhållande till de andra. Så en jaktstart där skulle vara det absolut bästa för mångkampen.
00:24:37 – Jacob: Ja, verkligen. Särskilt när det inte är någon svensk med. När Klüft var med och du var med brukar kommentatorerna titta till förväg. Nu får han inte komma in fem sekunder efter. Tittar man på tiokampen nu så bryr sig inte Reportrarna berättar det ungefär. Han ser vältränad ut, ungefär det man tittar på.
00:24:59 – Henrik: Jag tror en jaktstart där hade varit häftigt att se.
00:25:02 – Jacob: Om vi fortsätter från USA. Du körde McDonalds där 92. Hur långt in på 93 och sådär? Eller var det ända in på 94 innan du började inse att jag kanske…
00:25:14 – Henrik: Man kan väl säga såhär då. När jag gjorde det där mästerskapet i Stuttgart, som var vändpunkten. Min mamma och pappa spelade in Eurosport och då satt jag och kollade på det i efterhand hemma. Det var just i stavhoppet, så kompensatorerna sa att han svensken ser lite over-builded ut. Alltså för stor. Då fick jag någon sån här tanke, fan alltså. Nu har jag varit en jätteduktig, bland de bästa i världen som junior och sedan mycket skador. Det har inte hänt så mycket de sista åren rent utvecklingsmässigt. Där någonstans bestämde jag mig att nu ska jag göra allt som krävs för att bli så bra som möjligt. Då var det slut med all snabbmat, godis, käka nyttigt och lägga sig tidigt, ingen alkohol. Och bara fokusera på att bli så bra som möjligt.
Då rasade jag också i vikt faktiskt. Gick ner från som jag pratade om 87 kg ner till kanske 81 som minst. Och blev starkare. Resultaten kom också. Det var då jag gjorde min tid igen på 100 meter.
00:26:32 – Jacob: Ja precis, det var tillbaka till 80-talets tider.
00:26:36 – Henrik: Jajamen, ja precis. Även 400 och även kulan kom, så allting kom.
00:26:40 – Jacob: Kulan är intressant, för där tycker man både att vikten var rent, alltså kilomusklerna borde hjälpa, plus att det kanske borde vara lättare att hålla sig kvar i ringen efter man släckt iväg kulan när man väger lite. Att man liksom får en bättre bas eller vad man ska säga. För de är ju stora annars, kulkastarna.
00:26:57 – Henrik: Träningsprocessen ändrades ju också lite grann, så när man kom över till USA då så är det ju Man har ju en rätt intressant kultur. Vi körde ju väldigt mycket intervaller. Sega intervaller med kort vila och 400 på 60 med en minuts vila och sådana saker som man byggde på sig. Så jag blev egentligen sämre första året. Både långsammare och sådär på 100 och även sämre på 400 trots att jag tränade mer så kallad fyrahundrametersträning.
00:27:26 – Wille: Så det skedde både med att jag
00:27:28 – Henrik: ändrade träningen och att jag ändrade min livsstil. Det var intressant det där med fyra.
00:27:36 – Jacob: Vi spadar rätt så vi kommer till fotbollsspelare, tror jag. Jag skriver ner en liten notis här sen.
00:27:41 – Henrik: Ja, det såg klockrent ut.
00:27:46 – Jacob: Fortsätter, ja men då gick det bra 94. Hur var tanken sen? Att ha ett EF-silver. Hur var det lite fördelat förresten? Var konkurrenterna européer först och främst? Eller var det några från andra, kanske Australien eller USA eller Asien, som var med och
00:28:05 – Henrik: På den tiden var det egentligen bara från USA. Och sen var det Europa.
00:28:11 – Jacob: Så när man tar ett EM-silver så är man definitivt med där och kunde ha samma medalj i OS, eller?
00:28:17 – Henrik: Ja, i stort sett. När vi tittade nu, om man tittar då 1994, så var det egentligen bara en. Det var ju Dan O'Brien som var bättre då. Annars var det européer allihop. Men det som skedde då 1994, det var ju EM 1994 gick i Paris. Det är egentligen en inbjudanstävling, var det då. Det var inga kvalgränser. Det var att bjuda internationella förbundet in till vilka som fick vara med. Jag hade gjort en hyfsad mångkamp på nationals i skolan i USA. Jag vann den amerikanska mästerskapen. Det resultatet var så bra att jag fick vara med på EM 1994 inomhus i Paris. Då var jag egentligen okänd. Jag kom dit och tog EM-silver inomhus.
00:29:03 – Wille: Så det var där det började, från ingenstans.
00:29:07 – Henrik: Det var alla de här resultaten. Det var jättebra resultat på 60 meter, jättebra på längd och bra kula. Jag tror jag stötte mitt pers. Jag tror det var 15 och 60, eller något sådant inomhus.
00:29:17 – Jacob: Det kan inte jag och Wille relatera till. Nej, jag funderar lite på att säga ja, men det är bra.
00:29:25 – Henrik: Om det är någon som lyssnar sen på det här så kan jag be dem ta upp en 7,26 kilos kula och prova att stöta den. Det väger så mycket ändå.
00:29:34 – Jacob: Ja, precis.
00:29:36 – Henrik: Det är bara att ta upp en sån kula och sen försöka förflytta sig med kulan. Det är inte lätt.
00:29:40 – Wille: Nej, de där hoppen som de gör, det ser ju jäkla smidigt och bra ut. Men det får man ju inte själv till riktigt.
00:29:47 – Henrik: Nej, kulan är ett monster.
00:29:49 – Jacob: Vi hade femkamp på tyngdlyftningen på min förening. Då hade vi med kulor också, men då kastade man liksom över ryggen. Extension bakåt.
00:29:57 – Henrik: Vi körde bakåtkast.
00:30:00 – Jacob: Jag tror vi hade de här damkulorna, vad ligger de på? Fyra kilo.
00:30:04 – Henrik: Men jag är osäker på om jag nådde femton där ens. Ja precis. Om man tittar 94 så blev det en rejäl utveckling. Jag tog EM-silver utomhus sen också. I Helsingfors då. Jag slog både svenskt och nordiskt rekord. Sen gick jag vidare till VM inomhus 95. Då tog jag brons på VM inomhus.
00:30:32 – Wille: Jag tänkte
Skillnaden mellan inomhus- och utomhusmästerskap
00:30:33 – Wille: på det där med inomhus gentemot utomhus. Jag får intrycket av att det finns en statusskillnad där. I alla fall bland folk som kollar på det. Men som atlet, hur ser man på den skillnaden?
00:30:44 – Henrik: Det är utomhus som räknas. Så är det ju. Inomhus är ju bara ett litet avbräck. Det är klart att det är kul att ta medaljer där också. Men det är utomhus som räknas. Ungefär som med kortbanesimning.
00:30:59 – Wille: Det är utomhus som gäller. Finns det någon anledning till det? Är det vinden som är så intressant? Nej, men alla satsar inte på inomhus heller.
00:31:07 – Henrik: Det är inte säkert att alla de bästa är med på ett mästerskap inomhus. Men utomhus är alltid alla med. Då mäter du det verkligen med alla.
00:31:16 – Jacob: Det är någon traditionssak. Mer pengar inomhusen så kommer det vara hett om tio år. Javisst, visst kan det vara så.
00:31:22 – Henrik: Tittar man egentligen vädermässigt så är det perfekt att tävla inomhus.
00:31:27 – Jacob: Det kanske blir mer rättvist. Särskilt om man är 40 tävlande. Det kan bli en väldig skillnad i vind mellan ett lopp och ett annat. Likadant i längdhopp framför.
00:31:38 – Henrik: Vid läktaren. Det kan vara en jäkla skillnad. Också som du säger från Från första heatet till sista kan det skilja mycket i vind. Om man säger ungefär när man har kört en sekundmeter, det är ungefär en tiondel på hundra meter.
00:31:56 – Jacob: Så vänder vinden, då har man två tiondelar, tre tiondelar. Precis, och det är mycket. Ja, det är det definitivt. Det är svårt att relatera till de där hundra meterna. Jag brukar tänka att en tiondel är en dryg meter. Då förstår man hur mycket det blir.
00:32:15 – Henrik: Har du minus två i vind eller plus två i vind så är det en jäkla skillnad.
00:32:22 – Jacob: Känner man av den här vinden medan man springer? Idag är det motvind eller är det mer att man märker det på tiden?
00:32:30 – Henrik: Är det bara de små så märker du. Nästan all motvind känner du av oavsett. Det blir ännu mer kontraster när du springer. Är det noll kan det nästan kännas som motvind ändå.
00:32:43 – Jacob: Jag vet ju när man spelar fotboll så märker man ju definitivt där vinden är, men där är ju liksom inga gränser, så där vet ju inte jag vad jag känner av. Det kan ju vara tio meter per sekund jag känner av. Precis. Och sen är du inte beroende av någon tid heller. Nej, precis.
00:32:55 – Henrik: Och i tiokamp är du ännu mer beroende av tid. Det är inte placering, utan det är bara tiden som räknas.
00:33:00 – Jacob: Exakt, det var det jag tänkte då, att 40 tävlande, då borde det nästan vara mer rättvist inomhus. Jo, just det. Om vi fortsätter 95.
00:33:16 – Henrik: Det jag valde att göra då, från 92 till 1994 har det gått två år i skolan. Jag gick på ett sådant som heter Junior college och då går du två år och sen går du vidare till ett universitet och tar dina sista två år. Det var tanken att jag skulle gått vidare till en skola som heter Texas UNM med Kigs. Vi ligger längst nere i Texas, på gränsen till Mexiko nästan.
00:33:39 – Wille: Då var jag och två killar till som skulle dit.
00:33:42 – Henrik: De gjorde det, men jag valde sen att stanna hemma efter EM-silvret i Helsingfors. För att vara hemma på den svenska marknaden med allt med sponsorer och uppdrag och sådär.
Flytten hem till Sverige och överträning inför VM 1995
00:33:57 – Henrik: Jag började träna med Kenneth som tränare.
00:34:01 – Wille: Hur blev omställningen där? Jag tänker att du ändrade på din träning när du flyttade till USA. Hur blev omställningen sen när du väl kom tillbaka till Sverige? Kenneth gillar väl att träna hårt?
00:34:10 – Henrik: Ja, högkvalitativt framförallt. Man ska göra det man ska bli bra på. Ska du bli snabb så ska du springa snabbt. Ska du bli bra på häck så ska du springa häck. Det är väl bra till viss gräns.
00:34:24 – Jacob: Du fick kanske för mycket tid att träna också då när du slutade med skolan. Började du jobba vid sidan om?
00:34:29 – Henrik: Nej, i efterhand var det inte så jävla lyckat egentligen att sätta sig i en lägenhet i Malmö och träna på Atleticum. Man kunde varit kvar i USA och pluggat. Det var nog min största miss där tror jag, att flytta hem.
00:34:44 – Jacob: Det blev mycket träning.
00:34:46 – Henrik: Ja, det blev mycket träning och klart mycket fokus på annat också. En jäkla massa sponsoruppdrag. Även om det var positivt för ekonomin och sådär, men rent idrottsmässigt.
00:34:55 – Jacob: Du var Sveriges snyggaste där också ett tag, var det inte det? Precis, sexigaste man.
00:35:00 – Henrik: Sexigaste man till och med.
00:35:01 – Jacob: Det är ännu bättre än snyggaste när man är ung, i tjugoårsåldern. Men det var också, var det nittiofem eller något sådant, där EM, eller vad säger man, VM? Ja, precis.
00:35:13 – Henrik: Ja, det var massor. Man kan ju skratta åt att jag hade snyggaste frisyren och allt sånt. När man tittar på det så beror inte det på att man hade det utan det var att man var i ropet.
00:35:23 – Jacob: Ja, precis. Det är klart att det är en sån där väldigt subjektiv skala. Men det skadar inte egot ändå. Nej. Men vad hände då? Du började träna lite hårdare eller var det mer intensivare?
00:35:38 – Henrik: Ja, men det är mångas fel och framförallt mitt eget skäl. Jag har ju ansvar för min egen träning. Det var istället för att förstå, okej nu 94, två medaljer på de mästerskapen. Jag var rankad fyra i världen och liksom var ju topp. Istället för att backa bandet och tänka, okej, vad har vi här nu? Hur ska vi nu bygga upp detta framöver? Ska vi göra en plan nu fram till OS 1996 och kanske då bli ännu bättre? Istället så bara gasade vi järnet och högkvalitativ träning tre dagar i veckan. Kennets filosofi var att träna tre dagar, vila en, träna tre dagar, vila en och det var hög kvalitet egentligen på alla pass. Det gjorde väl att jag Jag vet inte vad man ska säga, men jag brände väl ut mig, kan man nästan säga.
00:36:34 – Jacob: Ja, det är ju en jävla grej när man har så mycket intensivt i idrotten. Tar man de rena konditionsidrottarna. Vi hade ju Mattias Räck, proffscyklist, tränade med här nu i förra avsnittet och han sa ju att Det är 1-2 av de här högintensiva passen i veckan. Där de kör upp på intervallerna. Sen är det mycket lågintensivt. Sen är det ju konditionsidrott. Sex högintensiva pass i veckan kan man säga. Visst, det kan ju vara överkropp och ben den andra dagen. Jo, visst.
00:37:09 – Henrik: Men det sliter ju ändå.
00:37:10 – Jacob: Mentalt är det inte lätt heller att komma in där och göra det med kvalitet, trots att man försöker. Det blir ju bra, men det skulle kanske kunna vara någon procent extra varje gång.
00:37:19 – Henrik: Nu vill inte jag skylla mig utan det var ett stort eget fel också, men där skulle vi haft en riktig game plan. säkerställa att man håller sig skadefri. Kanske titta på vad är det som fattas nu för att det ska bli ännu bättre och coola ner träningen lite.
00:37:38 – Jacob: Bara försökt toppa en gren?
00:37:41 – Henrik: Ja, precis. Bibehålla det man har och sen på en längre sikt, kanske mot OS i Atlanta, verkligen då snäppa upp det igen.
00:37:50 – Wille: Men var det att ni siktade mot Göteborg?
00:37:53 – Henrik: Ja, det var det ju också. Min vilja är ju hela tiden att bli bättre. Jag skulle bli en bra fightare. Jag kommer ihåg nästan varenda pass. Det var ju tidtagning och det var ju mäta. Varje pass var ju i stort sett en tävling samtidigt som man pressade styrkan. Jag vill säga att jag tränar ner mig fullständigt.
00:38:13 – Wille: Var
Styrketräning, personbästa i gymmet och knäböjsdjup
00:38:14 – Wille: det mycket ren styrketräning samtidigt? Eftersom du gick upp i vikt på överkroppen, var det mycket bänkpressande under karriären?
00:38:22 – Henrik: Mycket bänkpress, mycket snedpress och mycket frivändning, mycket ryck, knäböj. Inte så mycket marklyft på det viset.
00:38:30 – Jacob: Marklyft är ovanliga. Men det är klart, har man vändningarna med så blir det ju snabbt.
00:38:37 – Henrik: Sen körde vi mycket hängande också så vi tappade lite grundrör.
00:38:44 – Jacob: Det är klassiskt i friidrotten. Det kommer lite friidrottare på träningsläger ner till Helsingborg ibland och de kommer in där. De blir ju väldigt starka och framförallt duktiga på att få ut… Jag skulle inte gissa på att de tar mycket mer i marklyften än vad de gör i de där vändningarna, men där är grabbar som är uppe på 120-130 kilo i vändningarna.
00:39:02 – Henrik: Jag blir ju väldigt stark egentligen.
00:39:04 – Jacob: Ja, vi har en fråga här på dina pass. Det kan vi väl lika bra ta när vi är inne på lyften. Vad har du gjort ungefär? Börja med marklyften. Ja, marklyft vet jag inte, för jag har inte maxat det.
00:39:16 – Henrik: Om vi börjar med olympiska lyften. Då var det ju från marken. Då gjorde jag 110 ryck.
00:39:24 – Wille: Då kan vi jämföra. Jacob, vad tar du i ryck då?
00:39:27 – Jacob: Jag tar till fyra. Tack Wille för att du tar upp det. De bästa i Sverige idag, nu är tyngdlyftningen lite på det, men den är på stor väg upp. Men just i 80-kilosklassen, där ligger de däromkring. Det är 110-120 kilo där toppen ligger. Så de bästa kanske lite över, men det är ju en jädra siffra att få till med då. Alltså när det är komplementsträning.
00:39:48 – Henrik: Och vändning, du körde ju inte med stöt utan det var bara en frivändning upp till bröstet. Du gjorde ju 142,5. Ja, det är inte skam det heller.
00:39:56 – Jacob: Fast där står Christian Olsson ju. Ja, det är mycket möjligt. Han gjorde 147 något sånt i något SVT-dokument. Ja, just det. Det är helt sjukt att han gjorde det. Med remmar.
00:40:05 – Henrik: Ja, just det. Ja, remmar hade man ju. Jaja, men det… Det hade man allt. Och sen hade vi en annan gren. Istället för vanlig stöt framför oss så körde vi sådana här kickstöt. Jag hade stången på nacken. Upp med ett utfall om man skriver 150 kilo. Då går vi ner på överkroppen. 152,5 i bänk. Det är inte illa. 120 i snedbänk, 45 grader. 175,5 i så kallade, så djupt jag kunde gå i knäböj.
00:40:39 – Jacob: Så kallade, hur djupt var det då? Var ni slarviga? Ja, man gick så djupt man tyckte var lagom.
00:40:47 – Henrik: Det var ungefär parallellt, kan jag tänka mig. Det var ingen ass to the grass.
00:40:52 – Wille: Vi fick en fråga på det där också, vad du tycker om heldjupa knäböj eller vad du tycker om djupet på knäböj överhuvudtaget. Om vi börjar med dig som friidrottare. Tycker du att det finns någon anledning med ass to the grass till exempel?
00:41:05 – Henrik: Absolut. Jag tycker man ska träna hela rörelseomfånget i stort sett så ofta det går. Det är min tränfilosofi också. Då lyfter du egentligen inte starkare än vad du är. När vi kör sådana här halva knäböj så är vi uppe på 200-215 kg. Det sliter ju bara på lederna. Det är bara knäleder och rygg och sådana saker. Vi har inte mycket att säga i efterhand för halva rörelser. utan hellre träna hela rörelsen och få mig att bli stark hela vägen. Och sen få ut det annat som hopp och sprint och sånt. Att du får ut den styrkan i rörelse ute på fältet.
00:41:47 – Jacob: Jag mer och mer också gått emot det här att det är den relativa vikten som är viktig. Alltså hur tungt, vilken arrem det blir. Inte hur många kilo det är på stången. Jag gjorde ju min masteruppsats nu i bänkpress med benen i luften och benen i backen på styrkelyftare som är vana vid övningen. Det var ingen skillnad i EMG så systematiskt, men de gjorde ändå mindre vikt med benen i luften. För dem är det självklart att de ska ändå träna med fötterna i marken, men för andra så kanske det inte är så självklart. Man rackar gärna ner på de som kör med fötterna i luften, men samtidigt så får de mindre ledbelastning och samma muskelaktivering. Men framförallt i knäböj, som du säger, är vinkelöverföringen bara ungefär 10-15 grader kan man lägga till på vinklarna.
Hade vi också i tidigare avsnitt här med Korea. Jag gör reklam för mina gamla poddavsnitt. Eller våra gamla poddavsnitt. Sen vad som är rätt eller fel, men jag kände i alla fall att det slet nog mer än vad det gav.
00:42:52 – Wille: Men det kanske beror lite på hur man tänker, som du säger, att om man tänker på knäböjsträningen som ren muskelträning, att du ska bli stark i benen och sen så överför du den med hoppträningen och spänstträningen och liknande som får vara det som är belastande och mer specifikt. Precis.
00:43:07 – Henrik: Men jag, i och med att jag hade problem med hälsa eller knä i stort sett hela karriären, så körde jag väldigt lite hopp. Väldigt lite hopp. Jag kunde inte det så att säga.
00:43:15 – Jacob: Men du fick ut det ändå? Du körde sprinterna, det funkade? Ja, precis.
00:43:18 – Henrik: Jag gjorde 207 i höjdhopp, men sen hade jag problem med mitt knä. Jag kom aldrig upp i de höjderna sen igen riktigt. Jag var uppe och nosade på två meter, men jag hade svårt med det sen. Med hopparknät.
00:43:31 – Jacob: Det är ju något med teknikgrej också, höjdhopp på den nivån. Spänst kanske inte är så mycket teknikgrej på sitt sätt, men just hur man ska få till floppen ordentligt. Stefan Holm, om man följer honom på Instagram, så lade han ut ett riktigt fräckt klipp här nu för ett tag sedan där man plockat bort ena stolpen.
00:43:50 – Henrik: De hade hängt i en fisktråd och så hade de filmat exakt från sidan.
00:43:56 – Jacob: Den här tajmingen, att böja ryggen helt rätt och få med fötterna precis över ribban. Det kan ju vara att tyngdpunkten ligger egentligen under ribban.
00:44:05 – Henrik: Men du kommer ändå över så att säga. Så du hoppar inte så högt igen slimen. Du kommer ändå över.
00:44:10 – Jacob: Det är det som är… Teknik, ja precis. Sen saxar han i och för sig 2,15 och sånt också. Han hoppar ganska högt. Ja, Stefan Holm var ju grym just i tajmingen.
00:44:20 – Henrik: Överföra framförallt fart och uppåt.
00:44:24 – Jacob: Han var ju unik i sitt slag. Om vi fortsätter tillbaka nu, nu har vi fått lite dina siffror.
00:44:34 – Henrik: VM i Göteborg 1995 när jag var den stora omsorgspojken. Då var jag helt kass. Jag hade tränat hårt som fan över hela nervsystemet. Jag fick inte ut någonting. Plus att jag hade fått tillbaka mitt problem med knät igen. Det visade sig att jag röntgade knät efter VM i Göteborg. Jag hade 20% bristning i patella. Samma då i vänsterbenet igen.
00:44:58 – Jacob: Oj, du vet inte hur länge det hade varit.
00:45:03 – Henrik: Jag kände i ett spjutkast bara någon vecka innan jag skulle köra VM i Göteborg så brände det till lite i knät.
00:45:09 – Jacob: Okej, så det är antagligen då. Och då körde du den då, eller du var med hela tiden i Göteborg?
00:45:17 – Henrik: Ja, jag blev väl 12 eller 13 eller något sådant.
00:45:19 – Wille: Alla tyckte det var helkassligt.
00:45:21 – Henrik: Jag kommer ihåg en intervju med Jacob Hård. Han sa att jag hade gjort alldeles för mycket jippon och sådana grejer, och det hade jag väl kanske gjort, men det var inte det, utan det var själva träningsprocessen bakom som var en del i det hela.
00:45:38 – Jacob: Var det något resultat du fick till dig? Ja, det var det.
00:45:41 – Henrik: Jag fick ju till det hyfsat på 100 meter i början. Jag kommer ihåg att jag sprang 10,63 på första. Så det var bra det. Höjdhoppet funkade ju inte. Eller förlåt, längdhoppet. Men då hoppade jag över i bytt och hoppade med andra benet. Så det funkade inte. Jag stötte inte så långt i kula och 400 var inte så bra. Så två grenar var bra. Det var 100 och 110 meter häck som jag gjorde parallellt. Jag kunde resultatmässigt.
00:46:05 – Jacob: Var det de första grenarna varje dag? Ja, precis. Ja, men det kanske säger lite om vi ska vara kloka i efterhand. Men just det här med mentala tröttheten. Återhämtning. Man har kanske inte det mentala att ladda om hela tiden och man har kört så mycket tätt på hela tiden.
00:46:22 – Henrik: Ja, det har man lärt sig i efterhand. Det jag pratade om att jag skulle gjort annorlunda är att jag skulle coolat ner lite med träningen. och kanske tränat lite mindre kvalitet i längre perioder.
00:46:40 – Wille: Jag kollar på den här dokumentären där Christian Olsson tog det här rekordet i frivändningar. Medaljens pris. Jag fascineras lite av just det här med att folk verkligen tränar ner sig i de här skadorna som ändå utvecklas över ganska lång tid, när man kanske kan börja känna av det och sen så kör man ändå på. Hur mycket feedback får man från omgivningen att du borde ta det lugnt? Är det bara att du inte lyssnar på det eller var det att du inte riktigt hade hjälp?
00:47:10 – Henrik: Det är nog både och. Det är väldigt lite feedback från omgivningen också. Det är svårt för en själv att säga stopp, nu ska jag inte träna. Det gäller att det är någon stark person annars som tvingar en att inte träna. Man har hållit på i så många år och nu är det lätt att man kör. Tills någonting går sönder nästan. Det är lite så.
00:47:33 – Jacob: Det jag tänkte på när jag såg den dokumentären, det var lite samma som med dig Henrik. Nästan alla de hade med som exempel, de var ju bra redan innan de började köra in. Det pekade uppåt. Innan de började gasa extra. Jag kan förstå om man satsar och man kommer där man är. Några år in i 2023-24 och man känner att jag fortfarande bara är 10 till 20. Att man då kanske gör det här. Nu sätter jag allt på ett kort här och kör ett år lite extra. Men om man är redan där topp tre, topp fem. Att man då inte liksom Försöker coola det lite, för man gör ju verkligen något rätt när man är där.
00:48:17 – Henrik: Ja precis. Det jag gjorde rätt från 1992-1993 till 1994 var att jag ändrade livsstilen. Jag skulle bara fortsätta med det och vara cool i träningen. Lyssna på kroppen och träna så lite som möjligt där. Efter det, som man bara kan göra egentligen.
00:48:38 – Jacob: Satsa på återhämtningsbitarna kanske?
00:48:41 – Henrik: Precis, jobba på de bitarna som man har sämre, kanske rörlighet i vissa teknikgrenar. Men vi hade ingen kunskap om det heller, obalanser i kroppen och sånt, det fanns ju ingenting. rörlighetsbitar och sådana saker och få upp en balans eller stabilitet. Det är kanske massor av saker som fattas. Framförallt var det förmodligen rörlighet som fattades i fotleder, säte, höftböjar och allting.
00:49:07 – Jacob: Sen åkte du på en skada igen 1996? Ja,
Hälsenerupturen 1996 och vägen tillbaka till OS i Sydney 2000
00:49:12 – Jacob: då var det så att istället för att operera mig så bestämde jag att jag skulle byta upphovsben i höjdhopp.
00:49:18 – Henrik: Jag skulle byta från mitt vänster till höger. Helt plötsligt låg allt på högerbenet, både längd och höjd. Det gick ganska bra faktiskt. Jag tränade på lugnt hela hösten. Där fick jag min återhämtningsperiod, för hela hösten tränade jag lugnt och fint. Jag var i USA en ganska lång period med mina gamla kompisar och körde där. Sen så simpade jag inomhus-EM trots att vi gick hemma i Stockholm, i Globen. Jag gick inomhus-EM då. Det var där med Sunneborn också, han vann väl där tror jag. Längdhoppet, tack. Det är en stor grej att tävla på hemmaplan igen. Men jag avstod det och kände mig faktiskt i jäkligt bra form redan då. Det kändes precis som att få tillbaka allting igen. Sen gjorde jag en mångkamp tidigt i USA i april. Jag kände att jag var i riktigt bra form och öppnade och sprang på 10,47 på 100.
Slog mitt pers i längd, hoppade 7,67 i längd. Jag stötte över 15 i kula igen, hoppade 1,95 i höjd med fel ben. Var precis över 47, 47.0, så jag gjorde min bästa första dag någonsin och var på väg mot superresultat. Sen var det lite sämre väder andra dagen, men jag gjorde 8000 300 någonting där i april. Där fick jag ju klart till OS 1996. Sedan skulle jag vila ett par dagar efter mångkampen som man gör då. Vila tre-fyra dagar och sedan börja successivt. Då hade jag ont i min hälsena igen. Jag skulle köra igång. Det blev aldrig bra. Sedan slet jag av den till sommaren.
00:51:03 – Jacob: Var det precis innan OS?
00:51:06 – Henrik: Ja, jag hade problem med den hälsenan fram hela tiden. Då fanns det en ny grej som jag skulle testa. Som Patrik Sjöberg hade testat tidigare och hade slutit av sin hälsena. Det var att man körde in kortison med någon ström i hälsenan. Men den gick ju. Det blev ju helt söndertrasat. Så den gick av i ett spjutkast på SM i Karlskrona.
00:51:31 – Jacob: Det är ju också lite biffigt. Det vet man ju i efterhand att du sätter ju inte in kortison längre i senor i princip. Hos idrottare just för att senan blir ju tillfälligt svagare. Det ökar risken för repturer.
00:51:41 – Henrik: Jajamän.
00:51:42 – Jacob: Men det är ju inte lätt. Efterklok igen.
00:51:46 – Henrik: Där var jag egentligen tillbaka där.
00:51:50 – Jacob: Men hur lång tid tog det sen med skadan där man säger?
00:51:54 – Henrik: Jag opererade mig direkt efter. Detta var i augusti och sen så gick väl operationen ganska bra, men jag fick ett bakslag. Det växte ut kalkavlagringar på hälben och sådana saker, så jag fick in igen och skrapa i januari. Jag började jogga första gången i mars året efter.
00:52:14 – Wille: 1997 kunde jag börja jogga lite smått igen.
00:52:17 – Henrik: Men jag var inte tillbaka egentligen förrän sommaren 98 när jag var med på EM igen då i Budapest. i tiokamp då. Jag tror det var 7 900 poäng eller något sådant där. Men nu har vi i alla fall varit med på ett mästerskap igen.
00:52:31 – Wille: Jag tänkte på det, nu kanske det blir lite morbid tanke, men det här resultatet som du gjorde på mästerskapet innan OS. Ungefär var hade du placerat dig?
00:52:40 – Henrik: Ja, på den tävlingen i USA där?
00:52:44 – Wille: Ja, precis.
00:52:45 – Henrik: Ja, det var nog tidernas bästa mästerskap där. Gjorde du 8,6 så tog du inte ens medalj. Nej. Jag kanske hade blivit sexa med det resultatet.
00:53:01 – Jacob: Ja, men du hade ju höjt dig. Jag hade höjt mig. Amerikanska, vanlig mångkamp där kontra ett OS. Mentalt så har man ju någonting på allting. Jag var på gång där. Det kanske hade blivit en medalj i Atlanta om allting hade funkat, men man vet aldrig. Men sen tog det tid, men du kom tillbaka till Sydney. Ja, och anledningen till att jag gjorde det var egentligen att jag…
00:53:29 – Henrik: I den vevan, efter allt det här med hälsenebrottet 1996, då flyttade jag från Malmö tillbaka till Halmstad och började träna själv. Så efter det blev det ett naturligt break med mig och Kenneth. Sen efter det så var jag min egen tränare i stort sett sista delen ut. Jag slutade då 2001.
00:53:57 – Jacob: Hur fungerar det? Jag tänker, okej om man håller på med en gren, det där tekniska. Att man har lärt sig det på tio år. Precis. I tiokampen känns det som att du borde ha tre, fyra olika. En kasttränare och en sprinttränare.
00:54:16 – Henrik: Jag flyttade tillbaka till Halmstad och min fru, som utbildade sig till journalist, fick jobb på Sveriges Radio Blekinge. Så flyttade vi till Karlskrona och började träna för KU2. en anrik friluftsklubb och då hade jag lite hjälp då med Rosala i stavhopp Jag som hette Ingemar Sjöstrand i lite andra sprintgrenar. Men det övergripande tog jag hand om själv.
00:54:38 – Jacob: Dosering och sådana saker och så gav de dig övningstips med eller vad du funderade på? Ja, precis. Jag tänker nu för tiden har man ju också, nu är det inga problem att filma sig själv och hela det här. Så kan man vad som är rätt och fel så kanske man kan coacha.
00:54:53 – Henrik: Jag resonerade så de sista delarna. Det var inte att slipa så mycket på teknik, utan den tekniken jag hade, den hade jag. Det var bara att hålla mig Frisk liksom och skadefri. Egentligen alltså. Det var väl det som var målet. Sedan fick jag ett litet lyft. Jag blev sjua på VM 99 i Sevilla. 8150 poäng, jag var en bit ifrån då så att säga.
00:55:18 – Wille: Det gjorde att jag kvalade till OS då.
00:55:20 – Henrik: Man skulle kunna bli bland de åtta bästa, blivit sjua på VM där. Det funkade bra inför Sydney då. Jag gjorde bättre resultat i Sydney än jag gjorde i Sevilla på VM, men jag blev ett par platser sämre ändå.
00:55:35 – Jacob: Vad blev det för poäng i Sydney då? 8170 prov någonting.
00:55:41 – Henrik: Men jag gjorde min bästa andra dag någonsin i Sydney.
00:55:44 – Jacob: Kände du av hälsenorna och sådana här saker?
00:55:46 – Henrik: Ja, inför den här tävlingen i OS i Sydney. Innan jag åkte dit. Jag åkte dit ganska tidigt. Det var rätt skönt att ligga där och träna. Jag tror jag åkte någon månad innan. Istället för att bo ensam hemma i Sverige och träna själv. Innan jag åkte så dog jag till en läkare och fick kortisonsprut i varsitt knä. Jag hade problem med mina knän. Men det höll ju över OS i alla fall, men sen hade jag problem med det igen. Efter OS i Sydney var det väl liksom, då kände man, ska jag satsa vidare nu så måste jag ju operera både knän och hälsenor och det var inte läge.
00:56:21 – Jacob: Och sen är det ju liksom, det är ju två år till VM där på något sätt och sen är det till nästa OS.
00:56:27 – Henrik: Det kändes inte aktuellt. Så där någonstans när jag kom över mållinjen i OS i Sydney så lade jag mig ner på marken och tittade i himlen och sa “Aldrig mer!”.
00:56:38 – Wille: Blev det så då? Var det sista tävlingen?
00:56:40 – Henrik: Ja, det blev inget mer. Jag försökte väl träna lite, men jag hade ingen motivation kvar. Det var liksom färdigt då.
00:56:47 – Jacob: Hur är man rent, hur känns det i kroppen mellan dagarna och efter en tiokamp? Det är ju många grenar, men samtidigt är det inte crossfit när det kommer till arbetsmängd där de kan köra fyra grenar. Det är ju en jävla urladdning, men det är kanske mer mentalt än fysiskt?
00:57:06 – Henrik: Det är inte så farligt mellan dagarna. Om du har ont någonstans. Jag hade det ofta då lite… Framförallt när man skulle värma upp dag två med knäna. Man var jävligt stel och sådär. Men när man var som bäst och mest förberedd och inte hade ont, då var det inte så farligt. Man började känna lite då. Det var i sjunde grenen i stavhoppet. Då var det rätt så segt när man satt mellan hoppen att komma igång igen och sådär. Då var det rätt så slitsamt just i vade och sånt.
00:57:34 – Jacob: Hur är det rent tävlingsmässigt? När det är 40 med, delar de upp det i tio i varje grupp ungefär? Så får de köra sitt?
00:57:43 – Henrik: Ja, du har grupper då. Framförallt tittar vi då. Alla kör 100 meter direkt. Sedan har man två grupper i längd. Sedan har du två grupper i kula och två poler i höjd också.
00:57:54 – Jacob: Annars blir det en väldig vila däremellan. Ja, precis.
00:57:58 – Henrik: Sen kör du 400 i heat och likadant 110 häck och sen så kör man diskus i två poler och likadant stavhopp och spjut i två poler. Och sen 1500 kör man ju utifrån hur man ligger till placeringsmässigt.
00:58:16 – Wille: Det är en väldig massa prat om väder när man kollar på friidrottstävlingar. Att det spelar så stor roll, vilket man kan förstå med vind och så vidare. Men är det så att alla har samma favoritväder för alla grenar eller är det vissa som presterar bättre i typ om det är varmare eller kallare eller blåser mer eller något liknande?
00:58:35 – Henrik: Det bästa är ju någonstans mellan 25 och 30 grader och vindstilla.
00:58:40 – Jacob: Behöver man inte värma då är kroppen där. Nej, precis.
00:58:43 – Henrik: Framförallt blir du inte så sliten heller när det är varmt. När det är kallt så blir du mycket mer sliten för du börjar hålla igång och värma upp mer hela tiden. Jag har ju tävlat i 40 graders värme också. Jag hade aldrig några problem med värmen faktiskt.
00:58:58 – Jacob: Även på 1500? Ja, det går ofta lite senare på kvällen.
00:59:02 – Henrik: Om det är ett mästerskap så går det ju. Mästerskap på en mindre tävling är stor skillnad. Ett mästerskap är utdraget mycket längre. Då börjar vi 10-9-10 på morgonen. När det var som värst, jag tror det var i Sevilla 1999, då sprang vi halv 11 på kvällen och sprang 400.
00:59:25 – Jacob: Och så börjar ni nästa morgon.
00:59:26 – Henrik: Klockan nio på morgonen börjar man till.
00:59:29 – Jacob: Perfekt anpassat för bra resultat.
00:59:33 – Wille: Ja, precis. Man planerar väl antar jag med var finns de största världsstjärnorna? Det är väl så man planerar mästerskapen antar jag ganska mycket. Men hur känner man som aktiv när folk börjar gå från läktaren när man själv ska tävla? Tänker man ens på det?
00:59:49 – Henrik: Nej, det bryr man sig inte så mycket om. Sista grenen vi springer när det är 400, det bryr man sig inte så mycket om. Det är likadant på morgonen. Det är väldigt tomt också när man kör igång på morgonen. Men Sydney var lite speciellt. Då kunde vi hoppa stav, det är ofta mitt i mellan förmiddagspass och eftermiddagspass. När folk ska ut med biljett och sådär. Men i Sydney satt ju alla, ingen ville gå ut för de hade ju sina, jag vet inte varför, men de satt 110 000 på läktarna och det var bara vi som hoppade i stan. Hela staden var helt full.
01:00:27 – Jacob: Häftigt. Ja, det var häftigt. Fotbollsspelare spelar ju inför sådan publik, men då är det ju inte fokus på dig. Givetvis när du har bollen sådär, men du hade kunnat göra en liten dans så hade alla tittat på det.
01:00:41 – Henrik: Ja, visst var det så. Just den tävlingen i stavhopp, då gick det att slå pass. Jag hoppade 5,10 och var bäst av alla stavhoppare.
01:00:52 – Jacob: Jag tänkte säga, då är du inte så långt ifrån dom som är bra på stavhopp nu nästan. Är det 5,60 du brukar ligga på på tävlingar? Ja, precis.
01:00:59 – Henrik: Någonstans mellan 5,30, 5,50, 5,60.
Livet efter karriären, Eleiko och fystränare i IF Elfsborg
01:01:08 – Jacob: Men sen, nu hoppar vi vidare då. Det var långt om karriären ändå. Det var bra, det var det vi… Ja, precis. Du körde… Direkt efter så började du nästan med… Du spelade lite handboll läste jag någonstans, men sen… Ja, jag kände för att testa det igen, så jag spelade med IFK Karlskrona då, i division 2.
01:01:28 – Henrik: Jag bodde ju i Karlskrona, så jag ville testa på det litegrann.
01:01:31 – Jacob: Du körde på kant då också?
01:01:32 – Henrik: Ja, både och och lite i mitten också. Det blev inte riktigt som jag trodde. Jag var inte van vid kroppskontakter.
01:01:41 – Jacob: Det gjorde ont kanske? Ja, det gjorde ont.
01:01:43 – Henrik: De var ju vassa. Det var mycket slag. Det var tufft. Det var lite jobbigare än vad jag trodde. Då förstod man att man ska aldrig någonsin tycka att det är lätt med någon annan idrott bara för att man är duktig på det.
01:01:55 – Jacob: Det är lätt när man tittar på. Absolut. I handboll tänker man, hur svårt kan det vara att göra mål? Du har den där killen som står.
01:02:02 – Henrik: Om man nu säger att jag var rätt duktig då. I fotboll har du alla de här elitbrukslägena och sånt. Jag gick igenom allt det i handboll. Jag var uttagen till den första ungdomslandslagstruppen när jag var 16 år. Så jag var rätt så duktig i handboll. Det kunde man bara köra på sen på samma sätt. Men så var det inte alls.
01:02:23 – Jacob: Nej, just handboll. Jag var med i något skol-OS. Jag gick på ett idrottsgymnasium och så hade vi jättemånga handbollsspelare, men de fattades typ två spelare för fullt nu. Så trodde vi att det var två fotbollsspelare. Jag tänkte att det här är inga problem. Så hade vi träning, då var det inte så mycket närkontakt. Jag var ju snabbare ändå på något sätt. Jag var ju vältränad. När vi väl började spela de här matcherna, fy fan vad dålig man var. Jag fick rätt mycket stryk. Ja, det gjorde ont att komma ihåg också.
01:02:55 – Henrik: Problem med axlar och sånt också, så det var inget roligt alls. Det blev en säsong, kanske en och en halv, sen så förstod jag att jag kunde inte hävda mig.
01:03:04 – Jacob: Och då blev du fystränare?
01:03:05 – Henrik: Ja, det var ett litet steg däremellan. Sen flyttade vi hem till Halmstad och sådär. Sen började jag jobba här på Eleiko, där jag är nu.
01:03:14 – Jacob: Men då blev du utbildare på Eleiko från början?
01:03:16 – Henrik: Ja, precis. Jag var ansvarig för vår utbildningsverksamhet, eller vi skulle dra igång en sportcenter och utbildning och det var det som jag anställdes för.
01:03:25 – Jacob: Ända från starten där på sportcentret?
01:03:27 – Henrik: Jajamensan, 2003 började jag på LIAK.
01:03:31 – Jacob: Så var det via LIAK du fick jobb i Älvsborg då?
01:03:35 – Henrik: Jag kan väl dra den historien, det var rätt roligt faktiskt. Vi skulle ha en liten öppning och en invigning av vårt sportscenter och presentera lite vad vi skulle ha med och då bjöd vi in Ja, allt möjligt. Som att föreläsa var Inge Johansson som hade kört med Djurgården i många år. Föregångare egentligen om man säger med styrketräning och fått framgång med Djurgården. Ja, de var ju jättemycket på fysen där.
01:03:58 – Jacob: De körde inomhus utan boll i två månader. Jajamen, precis. Vann ett par SM också.
01:04:06 – Henrik: Ja, de vann väl två på raken. Det var inte många som hade gjort det. Kim Källström var väl med där. Almander var med. Isaksson. Det var några dossiner. Det var ett jäkla gäng.
01:04:17 – Jacob: Ja, det var många duktiga.
01:04:18 – Henrik: Ja, precis. Då hade vi bjudit in Inge och då gjorde jag så att jag bjöd in alla fotbollstränare i Halland omnejd för att det skulle inriktas mot idrott och även handboll och allting.
01:04:31 – Wille: Ingen kom, det var bara en som var intresserad.
01:04:34 – Henrik: Det var Magnus Haglund som tränade i Laholm i division 2 utanför Halmstad. Han ringde mig. Det här är jätteintressant Henrik. Det är någonting jag vill satsa vidare på, men jag kan tyvärr inte komma för att vi har Detta var i april och så började någon uppstart eller vad det var för någonting. Men sen så ringde han mig, Magnus, bara ett tag efter. Jag har lite grejer på gång här nu. Det kan bli i Älvsborg. Jag skulle behöva hjälp med fysbiten. Är det någonting du skulle kunna tänka dig? Det har varit kul och då kände jag att det är mycket att ge till andra idrotter också. På den vägen var det. Jag började där, det var väl inför 2004.
01:05:19 – Jacob: Då spelade jag mot Haglund när han var i Laholm. Då möttes vi i seriespelet, så jag kommer ihåg när han gick till Elfsborg. Det var en stor värvning även om det var en tränare som försvann från serien. Ja, precis.
01:05:31 – Henrik: Han var helt oprövad på den nivån. Du var där ganska länge sedan va? Ja, sen var jag där ju fram till 2009. När var SM-guldet? 2006. Det var det året när Anders Svensson kom hem och Mattias Svensson. Man fick ju nya arenor också.
01:05:52 – Jacob: Kan nämna här att Henrik sitter här med en signerad Elfsborg tröja på väggen bakom sig och så har du en sådan här. Det ser ut som du har en flyer där till vänster också där det står SM-guld.
01:06:02 – Henrik: Jajamensan, SM-guld har jag här bakom. Jag tyckte det var rätt så coolt.
01:06:06 – Jacob: Ja, det är klart.
01:06:09 – Henrik: Vi började på någonting där som inte hade varit så självklart i Älvsborg tidigare. Det var en träningskultur som vi förde in.
01:06:17 – Wille: På ett helt annat sätt. Precis, vad var det du möttes av när du kom dit? Vad var det för problem du var tvungen att ta hand om?
01:06:23 – Henrik: Nej, men folk hade ju varit vana att göra som de ville och när det var fysträning så var det inte så jäkla noga.
01:06:30 – Wille: Tacos.
01:06:32 – Henrik: Ja, Anders var inte med då. Då var han väl i Southampton, så han kom ju något år senare.
01:06:40 – Wille: Men nej, det var väl att man ville väl inte träna så mycket och tyckte inte det var så vettigt och sådär.
01:06:46 – Henrik: Men jag tror jag hade fördel av mitt namn och vad jag hade gjort tidigare. Man sa inte emot så mycket ändå utan man fann väl sig lite i det. Det som var viktigt också var Magnus Haglund och Peter Wettergren som assisterade till Magnus. De var med på varje pass också och intresserade sig. Liksom vara delaktiga i fysträningen också. Det gör ju massor att tränarna bryr sig.
01:07:12 – Jacob: De är med på varje pass också. Annars rinner det oftast ut i sanden. Det har jag varit med om. Jag har varit med om det många gånger. Både som spelare och när jag skulle hålla i det. Är inte huvudtränaren intresserad så blir det inget av det i princip. Då försvinner en tredjedel av spelarna direkt. Eller de försvinner, de går inte hem, men de gör det inte som det ska.
01:07:33 – Henrik: Vi födde in en kultur där det var viktigt att träna och de fick också
Fysträning för fotbollsspelare och ungdomar
01:07:38 – Henrik: resultat av det hela.
01:07:40 – Jacob: Vad jobbade du med främst? De spelar ju mycket fotboll.
01:07:44 – Henrik: Det vi började med var styrketräningar först och främst. Sen utökades mitt i slutet, så var jag anställd av föreningen. Jag var där två dagar i veckan på slutet, de sista åren. Men det började med en dag i veckan att jag var där. Jag pendlade hela tiden från Halmstad, så det var en bit att köra. Men då började vi med att lägga in. De fick lära sig att träna styrka. Traditionella övningar, närböj, marklyft, mantelpress.
01:08:09 – Jacob: Hur hade ni det med utrustning? Var ni på ett vanligt gym? Nej, de hade det rätt så bra.
01:08:13 – Henrik: De hade byggt en ny inomhushall och i anslutning till det hade de ett ganska stort gym. Vi kunde vara ute i konstgräshallen också. Då hade vi medicinbollar, boxar, 4-5 stänger med ställningar och de köpte in också L-EKO-stänger och skivor. Så vi kunde köra bra där ute också. Så vi började egentligen bara träna ordentligt.
01:08:37 – Jacob: Hur tyckte du det fungerade när det bytt spelare mellan säsongerna? Fick du någon progression på det?
01:08:44 – Henrik: Jag hade några stycken som var med i ganska många år och körde på ganska. Vi såg en rätt så bra utveckling. Sen kom det in nya spelare. Det kom in Iberami, det kom in Niklas Hult. Lasse Nilsson försvann men kom tillbaka igen. En spelare som jag egentligen vill framhäva där var Niklas Hult. Duktig kille som verkligen anammade träningen på ett jäkligt bra sätt.
01:09:11 – Jacob: Han var ganska kvick han också.
01:09:13 – Henrik: Absolut. Han var väl den som var… Och sen gjorde vi rätt mycket tester. Han var i topp på alla tester faktiskt. Både snabbhetsmässigt och uthållighetsmässigt. Han var lite unik i sitt slag.
01:09:23 – Wille: Hur pass mycket behövde du, eftersom du kommer från friidrottare, där de har kört ganska mycket basövningar och olympiska lyft och sånt där. Hur mycket behövde du anpassa det för att det var fotbollsspelare? Behövde du tänka på att det skulle utföras annorlunda på något sätt?
01:09:39 – Henrik: Jag försökte föra in olympiska lyft. Framförallt frivärvning ville jag ha med från början och lärde mig om det. Det tyckte jag funkade rätt bra. Det är väl den enklaste av de delarna. Särskilt om man kör hängande så brukar folk
01:09:50 – Jacob: Det brukar vara teknik bra nog för att inte skada sig kan man säga. Sen kan det vara en del som önskar och vill ha ut effekt, men det gör ju inte så mycket.
01:09:57 – Henrik: Sen visade det sig att knäböj var rätt svårt att implementera. Vissa kunde göra det helt klockrent och ordentligt, men många av dem fick jag köra så kallade splitsquat istället.
01:10:10 – Wille: Vad tycker du om det? Enbensövningar eller unilaterala övningar?
01:10:15 – Henrik: Där funkar det bra för de som inte var så tränade. Men ska du bli riktigt stark så måste du köra bägge benen samtidigt.
01:10:22 – Jacob: Det är svårt att belasta en splitsquat säkert så att det blir tungt nog, tycker jag främst.
01:10:31 – Henrik: Jag tycker det är bra att kunna jobba med enbens, men ska du utveckla din styrka och explosivitet i nästa steg så måste du ju köra tungt och då kan du inte köra ett ben i taget. Men däremot överföra sen, du har ingenting emot att du får knäböj och sen verkligen kolla att du har balansen i bägge benen och lika styrka.
01:11:00 – Jacob: Hur mycket hade du med friidrottsträning, om vi säger det? Egentligen ingenting. Du jobbar inte på någon löpteknik så mycket. Det är svårt. Det behövs kanske mer frekvent.
01:11:11 – Henrik: Det vi förde in lite senare när jag började jobba lite mer, det var ju mer snabbhetsträning och intervallträning och sådana saker. Efter två år började det komma in och vi fick ner mer tid. Men det är anledningen till att vi lyckades, tycker jag, Östbom, ut hos tränaren. De litade fullt på mig och vad jag gjorde, så de la sig inte i hur vi skulle träna. Det var ingen terapeut eller något sådant heller som la sig i. Jobbiga jävlar.
01:11:43 – Jacob: Det låter som att du pikar till Halmstad här nu redan, Henrik. Nu är jag ju utifrån, men vad jag vet om Halmstad så är det inte samma…
01:11:53 – Henrik: Man kan säga att när jag kom till Halmstad var det inte lika självklart, nej.
01:11:56 – Jacob: Precis. Jag har hört mycket om blandningar där. Du hade Pepp också första året, han spanjoren. Jajamän.
01:12:04 – Henrik: Pepp var jättebra. Det var inga konstigheter med honom.
01:12:10 – Jacob: Det var väl Anders Lindsjö som körde innan där väl?
01:12:13 – Henrik: Ja, precis. Det var stor skillnad på returen i Elfsborg och HBK, för min del.
01:12:23 – Jacob: Men sen blev du bara coach för din sons fotbollslag. När var det du slutade med Halmstad?
01:12:31 – Henrik: Jag jobbade där två säsonger, 2009 till 2011. Och sen var jag parallellt med med dem hela tiden egentligen. Jag kommer inte ihåg när vi började. Det var när vi började lägga in gympasal. Köra cirkelträning, rörlighetsträning och lite sådana saker.
01:12:56 – Jacob: Har du skolning med dem? För dig blir det mer långsiktigt. Absolut. Jag har börjat från början och där har jag en liten tankefilosofi.
01:13:06 – Henrik: Bygga upp vriststyrkan och styvheten i fötterna och sånt från början. Ja, det har jag funderat på. Det har man ju liksom inte som en del av fotbollen överhuvudtaget. Nej, precis. Det är en av grunderna till att kunna springa snabbt. Det är att inte sjunka igenom. Många springer på hela foten och sånt. Många hade jätteproblem att köra vristhopp både jämfota och sen på ett ben i taget. Man klarade inte liksom, så man sjönk igenom och hoppade på hela foten. Så där började jag liksom bara i strumporna på mjukmatta. Hoppa dubbla vristdopp, hoppa högerbenet bara vristdopp och sådär. Byggde ut det successivt. Där tycker jag att vi har fått en jätteutveckling på killarna.
01:13:46 – Jacob: Du kan ju bara titta subjektivt under matcherna. Ni har inga testvärdar. Du borde ju liksom ta någon kontrollgrupp. Du borde ju liksom gå till Nöstorp Nyhem och testa deras 14-åringar jämfört med era. Bara för att se hur de ligger till.
01:13:57 – Henrik: Jag testar ju våra killar då med 20 meter stående sprint och sen kör jag då sådana här 3-jump eller CMJA som det kallas, Counter Movement Jump with Arms. Så det är de två testerna vi har gjort och det har vi gjort nu i två säsonger och då har vi sett en rejäl utveckling.
01:14:14 – Jacob: Men det är ju 12 till 14 också. Det hade varit väldigt spännande om du fixade det. Det får du ta tag i, Henrik. Du har ju anläggningen där precis utanför. Bara gå och fråga om du får testa deras 14-åringar, så testar de ett år igen.
01:14:27 – Henrik: Men det som var rätt så intressant. Jag testade ju faktiskt också, samtidigt som jag körde Elfsborg i början, så hjälpte jag till med Halmias när någon spelade. Jag kommer inte ihåg om någon spelade i tvåan. Testvärlden skilde inte så mycket i testvärlden när vi pratade om snabbhet och spänst på division 2 och allsvenskan. Om man tar en average, sen var det vissa som var bättre. Jag tror inte det är så stor skillnad på dem. Jag tror det kanske skett nu sista åren, men då när jag började runt 2004 tror jag inte det var så stor skillnad på allsvenskan och superettan. Rent fysiskt. Jag tror det är mer tekniskt och fotbollskunnande.
01:15:05 – Jacob: Det brukar ju handla väldigt mycket om att hantera tempot som fotbollsspelare. Att man vet vad man ska göra med bollen och att man klarar av att göra det med bollen. Det brukar vara det som skiljer när tempot stressas upp. Sen är ju de här riktiga spjutspetsarna, de brukar ju finnas i allsvenskan också, som är extrema när det gäller snabbheten och så. Jag hittade något annat roligt här som vi måste ta upp för att det är så skoj, tycker jag. När du var i Elfsborg så var det en annan boråsare som är känd för att ha åsikter som kritiserar fotbollsspelare rent allmänt. Ja, Colting tänkte jag på.
01:15:43 – Henrik: Jonas Colting hade något utspel där.
01:15:46 – Jacob: Han har väl mest gått på ett utspel kring crossfit nu för tiden. Vi tränade för lite var väl det som var. Vad låg antalet pass i veckan då? De var väl proffs allihopa i Göteborg, eller hur?
01:16:00 – Henrik: Jag ska se så jag kommer ihåg. De dagarna jag var där så körde vi dubbla pass. Jag var där måndagar och torsdagar. Då körde vi dubbla pass. Sedan körde de på tisdagen. Jag tror de vilade på onsdagen. Hade det som mitt i veckan. Det var under försäsongen som vi pratade om då. Sen körde de också fredag, lördag, sen vilade de söndag. De hade två vilor, men de körde dubbla pass två dagar i veckan.
01:16:30 – Jacob: Sex pass eller sju pass?
01:16:33 – Wille: Någonting sånt. Om man jämför med hur mycket du tränade när du var aktiv?
01:16:38 – Henrik: Jag tränar egentligen inte så mycket mer här. Vissa dagar körde jag. Jag körde inte när jag tränade som mest i Malmö, tyckte jag. När jag var mest liten körde jag aldrig dubbelpass. Så jag tränar egentligen inte så mycket mer då. Kanske lite längre pass och sådär.
01:16:54 – Jacob: Det är svårt att mäta träningsbelastning. Det är en uthållig idrott där du kan köra löpning på förmiddagen och löpning på eftermiddagen varje dag i veckan.
01:17:02 – Henrik: Det kan du inte jämföra på det viset.
01:17:07 – Jacob: Just cykelavsnittet innan, hans cyklister låg i snitt på typ tusen timmar om året. Det är en helt absurd mängd. Då var det ingen kompression på det viset till en cyklist.
01:17:19 – Henrik: Det kan du inte jämföra med. Nej, precis.
01:17:23 – Jacob: Det är klurigt det där med fotboll. Det finns ju två olika delar där. Holländarna har väl nästan gått motsatt trend, att de tränar mindre. Ja, precis. Han har väl influenser nedåt där. Det är ju inte mängden som avgör, utan det är vad du gör i passet.
01:17:45 – Henrik: och vad du fokuserar på och sådär. Sen klart kan du alltid peta i, men du kan lika gärna stretcha ett pass. Jag menar, men det gick ju inte.
01:17:51 – Jacob: Nej.
01:17:52 – Henrik: Rörlighetsträning, det är ett pass och du kan peta i hur mycket som helst egentligen. Bara du liksom inte…
01:17:57 – Jacob: Det intensiva?
01:17:59 – Henrik: Ja, du kan inte träna samma energisystem hur många gånger som helst i veckan. Du måste ha en viss återhämtning där. Där känner jag väl också att min fysfilosofi i fotboll är nog lite annorlunda. Jag vill inte träna i samma energisystem som du gör på planen. Det vill inte jag ha i fysen. Det är ju egentligen… Därför lade jag in väldigt lite sådana här hopp och start och stopp och vändningar i fysen överhuvudtaget. Utan jag tränade mer muskulatur.
01:18:30 – Jacob: Men du hade inga lättare enbenshopp och sådant? Det körde jag mycket med mina killar. Alltså hoppa på ett ben runt koner. Men det var ju just för kanske lite mer vriststyrkan.
01:18:39 – Henrik: Ja, precis. Nej, inga sådana saker alls. Men däremot jobbade vi lite mer närmaste säsongen med kontrastträning. Att vi körde först en tung övning, till exempel knäböj och utfall. Sedan hopp på det.
01:18:52 – Jacob: Hur vanligt är det inom friidrotten att man nyttjar det där? Det har ju alltid funnits och ryssarna var väl förtjusta?
01:18:59 – Henrik: Knäböj och hopp körde man rätt mycket. Men inte jättemycket. Det är nog lite att göra där faktiskt. Det är klurigt det där med kontrasten.
01:19:10 – Jacob: Folk svarar lite olika. Vissa behöver vila en minut efter, medan andra kan behöva tre. Det är det svåra i lagidrotten hela tiden.
01:19:18 – Henrik: Lagidrott är jättesvårt att träna. Nu satsar vi på individuellt, men det är helt omöjligt att träna ett helt lag individuellt. Ja, har man 25 procent som du hade, då ska man vara glad att man kan träna dem i grupp. Ja, precis. Det är jättesvårt det här. Och sen såklart, vad är individuellt? Det är klart du kan individualisera med belastning och set och rep och sånt också. Ja, och som du gjorde där med att vissa inte fick göra knäböj utan fick göra annat.
01:19:44 – Jacob: Det är ju på något sätt individuellt, men det är ju ändå att alla är här i hörnan, så jag ser alla ungefär.
01:19:51 – Henrik: Precis, det är så. Fotboll är inte lätt att träna lag överhuvudtaget. Det kan vara handboll eller hockey också. Det är inget enkelt.
01:20:03 – Jacob: Ja, det är klurigt att hitta. Men hade du någon influens över vad de tränade på fotbollsträningarna? Satte du med någon form av planering när det gäller träningsbelastning?
01:20:14 – Henrik: Nej, vi kom aldrig så långt. Men däremot kunde jag väl ha när vi skulle ha löppassen och när vi skulle ha styrkepass i förhållande till den andra träningen. Det planerade vi.
01:20:27 – Jacob: Så du kunde vara där lite olika dagar i olika veckor. Ja, precis.
01:20:31 – Henrik: Men ofta hade vi ett system att vi började alltid måndagen med min träning. Måndag morgon efter en videodag. Nävsystemet var lite, lite piggare.
01:20:44 – Jacob: Hur vet du hur det är nu i Älvsborg? Har de ökat på tjänsten där eller är det fortfarande någon som fysar?
01:20:49 – Henrik: Jag tror de har heltid där. Det var lite det som jag valde att gå vidare med. De ville ha en fystränare på heltid. Jag hade ingen möjlighet att pendla dit. Jag ville inte det heller. Jag ville bo kvar i Halmstad. Jag hade mitt jobb här på Lake också. Då satsade de på en heltid fystränare.
01:21:06 – Jacob: Det är inte så många Nu vet jag inte exakt hur det är i år, men tidigare i Skåne så har det egentligen bara varit Helsingborgs IF och Malmö FF som har haft en heltidsanställd fystränare. De andra elitlagen i andra idrotter och superettan och så här. Många gånger så är det de här 25-50 procent tjänsterna. Då blir det lite att man kommer utifrån och så Så står huvudtränaren och säger “ja, träna dem”. Man får liksom inte hela planeringen i det hela och då blir det jättesvårt att göra det bra. Man gör det bättre än vad det var, men samtidigt så känner man hela tiden att detta inte är fullgott. Nej, det är inte optimalt.
01:21:44 – Henrik: Jag tror att Malmö är de som har riktigt greppet om det. Fystränaren är ju med och planerar hela Ja, han är ju akademiker också.
01:21:55 – Jacob: Han har master i sport science och sådana här grejer. Han kommer ju från England där de har rena utbildningar. Ja, där de har en helt annan utbildning.
01:22:06 – Henrik: Jag vet inte vilken liknande utbildning man kan jämföra med i Sverige. Är det biomedicin på Högskolan i Halmstad?
01:22:12 – Jacob: Jag tror biomedicin i Halmstad, det är nog en bra grund på något sätt, men jag tror de skulle behöva ett steg till närmre fotbollen som de har där i England. Jag har precis läst in en master i sports science, men det är ju liksom inte fotboll kan man säga. Jag har samma titel som han har snart, men jag kommer liksom inte… Jag är säker på att han lärde sig mycket mer specifikt fotbollsinriktat än vad jag har gjort akademiskt. Framförallt så har han väl kontaktbanan bort mot England och får feedback. Så de verkar ha det jättebra i Malmö nu, men de har ju också resurserna på ett annat sätt sedan några år tillbaka. Men det ger dem nog en fördel tror jag. Ska vi hoppa bort? Wille här behöver gå snart. Han jobbar ju. Det är lunchen han sitter och…
Är det lunchen? Okej, ja. Vi hade några
Tiokamp jämfört med CrossFit och träningsupplägg över året
01:23:05 – Jacob: frågor. Vi skulle väl kunna skippa eller hoppa över till de som jag tror vi har gått igenom. Här är en som jag också är nyfiken på. Har du provat på CrossFit? Nej. Inget alls? Du säljer ju ändå utrustning till dem. Du borde ju hoppa in ibland och
01:23:18 – Henrik: Absolut, jag gjorde det i ett tidigt skede. Micke Syd var en föregångare tillsammans med Muds. De var här nere. Vem är det? Muds Jacobsson.
01:23:28 – Jacob: Ja, det vet jag vem det är. Han är min chef. Ja, precis.
01:23:31 – Henrik: Men Micke Syd vet inte trummisen i Gyllene Tider. Det var de två som startade Ja, precis. Då var vi i ett skede här, nej det var tidigt skede, vi fick testa på en massa burpees. Men, alltså till en del är det inte min träningsfilosofi, men min egen träning nu går inte ut på att bli så trött som möjligt.
01:23:51 – Jacob: Du är en Homo Friskus som jag hittade på med Anders Lindsjö. Jag brukar dela upp folk i sådana här, Homo Olympicus och Homo… fitness och sådana här beroende på vad de har för mentalitet. Då adderade jag till min där som var humus friskus. Jag vill hålla mig i form. Jag vill inte skada mig. Jag har liksom gjort tillräckligt med skadorna känner jag. Så jag brukar också undvika Crossfit. Mycket annat som inte är crossfit. Jag kör inte heller de här flersättare i tunga knäböj och så längre. Det är ganska lugnt. Det går ju sakta framåt. Det hade kunnat gå fortare om jag hade velat och varit beredd. Jag kan bibehålla lite styrka och lite volym.
01:24:30 – Henrik: Det är väl det min träning går ut på.
01:24:33 – Jacob: Så du har inte gjort några av de här gruppassen, Fran eller Isabelle? Nej. Hur tror du att tiokampare hade kunnat mäta sig med det? Det är ju inte alls samma. Där är ju det anaroba vid 400-meterssprintar. Jag tror så här att de tiokamparna som är mer åt det sega, uthålliga hållet, som är mer duktiga på 1500 och inte så snabba och så.
01:24:57 – Henrik: De hade klarat sig bra. Det tror jag absolut. De har haft en bra grund och kunnat bli en duktig crossfitare. Men inte de bästa. Frikamparna. Inte någon med powern och explosiviteten.
01:25:14 – Jacob: Det märker jag direkt när jag körde styrka. Jag är ju helkass på många reps.
01:25:19 – Henrik: Medan det där med att jag kan pika med en etta eller tvåa var jag mycket, mycket bättre på när jag var som bäst.
01:25:27 – Jacob: Om vi ska ställa ditt gamla yrke mot ditt nuvarande jobb på något sätt. Crossfitarna, du får gärna passa på den här så klipper vi bort den. Crossfitarna kallar ju sig “fittist on earth”. Hur skulle du jämställa det med en 10-kampare egentligen? Vilka tror du ger mer allround? Crossfit är ju mer betoning muskler eller styrka repetitioner medans kanske då Tiokampare, lite mer teknik, aningen mer uthållighet, explosivitet kanske. Men vad tror du är svårast att bli riktigt bra på? På vissa, eller hur ska jag ställa det? Om du bara reflekterar kring det kanske.
01:26:10 – Henrik: För det första så måste du ha rätt genetik för de olika bitarna om det ska bli riktigt bra. Men sen som den mest vältränade, jag menar det är ju visuellt.
01:26:18 – Jacob: Ja, på något sätt. Jo, det är det kanske.
01:26:22 – Henrik: Den som ser, jag menar liknar en bodybuilder också som ser vältränad. Men sen klart ska du jämföra, du ska klara av många olika moment. Som man säger, du ska kunna klara vad som än dyker. Du ska kunna simma och kunna lyfta någonting tungt. Och sådär. Och springa och hoppa och sådär. Så någonstans har du väl en grundtanke som är vettig. Men sen om de blandar in alla de momenten, det vet jag inte.
01:26:45 – Jacob: Alltså de gör ju det. Det var väl simning med på något?
01:26:49 – Henrik: Ja, precis. Det är väl lite som tiokampen.
01:26:51 – Jacob: Man slänger in 1500 meter bara för att de ska få springa lite också.
01:26:54 – Henrik: Däremot tycker jag att de har alldeles för lite korta överskott. Längdhopp eller 60 meter eller något sådant ser man sällan. Det är ju ingen explosivitet med lättare vikter om man säger.
01:27:06 – Jacob: Även kulan är ju en lätt grej för crossfit motståndsmässigt.
01:27:11 – Henrik: Lägger man in någonting så ska de springa tusen meter. De hade ju kast med liten boll med i något games.
01:27:19 – Jacob: Det var ju också liten boll. Det var ju som på gympa nästan. Det hade varit intressant. Kulstötning. Ja, kulstötning och spjut. Diskus är kanske för svårt.
01:27:28 – Henrik: Ja, men kula tror jag hade passat in.
01:27:31 – Jacob: De kunde ju gjort precis som vi gjorde på vår femkamp. Bara kastat den över huvudet. Då får man ju ändå något mer… Ja, men bakåtkast. Det är också en… Svårt att säga vem som är mest vältränad.
01:27:42 – Henrik: De är tränade på olika sätt ju. Crossfit anpassar sig utifrån vad de ska göra och vi anpassar oss utifrån vad vi ska göra.
01:27:51 – Jacob: En fråga till vi hade här som kanske också är lite intressant. Vart tog den vägen nu?
01:27:59 – Wille: Jo, hur din träningsvolym utvecklades under karriären. Vi pratade en del om att du började träna, just att det var under en period, så tränade du ner dig väldigt mycket. Hade du någon tanke med att… Nej, det var inget.
01:28:12 – Henrik: Det bara blev så. När jag började med friidrott var det väldigt mycket grundträning i och med att jag började här i Halmstad. Vi hade ingen inomhusfriidrott så vintrarna var det mycket fysik. Jag sprang mycket i trappa, mycket motståndslöpning med släde. Jag sprang intervaller ute i skogen i kuperad terräng. Vi blev väldigt grundtränade och grundstarka här i Halmstad trots att vi inte hade någon inomhusfriidrott. Vi hävdade oss väldigt bra på det viset. Då var det inte så mycket kvalitet och sen när man blev lite äldre så blev det mer kvalitet. Jag vill nästan säga att jag hade i perioder grundträning, för mycket kvalitet, grundträning, för mycket kvalitet. Det blir lite perioder beroende på var man var någonstans.
Man lärde sig aldrig riktigt. Hade jag backat bandy så tror jag att jag hade tränat mer som jag gjorde allra först från början.
01:29:08 – Jacob: Lite mindre av de här kvalitetspassen och mer grundrörelser.
01:29:14 – Henrik: Men dock inte för mycket så att jag blir övertränad på något sätt.
01:29:20 – Jacob: Hur lade du tiden när det gäller specialisering? Hur mycket lade du på kastgrenarna? Hur mycket lade du på sprint som kanske var din styrka från början? Nu som det lät här, 1995-1996, så var det mycket allt på samma gång. Men när du hade, kanske när du blev… Om vi tar när han blev 2000, vad lade du tiden på då? Var det mer mot kast eller var det mer på teknik i sprint?
01:29:49 – Henrik: Generellt sett så ser det ut så att man började ofta med den grenen som kanske hållits i. Säg att man skulle träna längdhopp. Så började man med längdhopp och sen gick det över till en kastgren. Och sen så avslutar du med till exempel om det var någon intervall, någon löpning eller något sånt där. Eller om det var snabbhet så kanske du började med häck allra först och sen så hoppade du en hoppgen och sen så gjorde du kast allra sist. Det var lite så, man försökte alltid få in tre olika moment och någon form av löpning var alltid med. Kastet var rätt skosamt, för diskus framförallt slet inte så hårt på kroppen, så det kunde man kasta rätt så mycket.
01:30:23 – Jacob: Det är som ryggen. De är snälla mot kroppen.
01:30:28 – Henrik: Sen beror det lite på var man är med i säsong också. Ju närmare tävlingssäsong, ju mer grenspecifikt är det. Ju längre ifrån säsong, desto mer grundträning och basträning. Vissa grenar lade man helt… På vintersäsongen blev det ingen diskus och ingen spjut alls till exempel. På vissa perioder hoppar jag i höjd väldigt lite på grund av att jag hade problem med knäna. Vissa grenar har du svårt att träna när du är nedtränad. Längdhopp och höjd och sånt kräver att nervsystemet verkligen hänger med. Du ska kunna tajma i hög hastighet och kunna hoppa. De tränade ofta mindre när du var nedtränad.
01:31:09 – Jacob: Hur mycket tid lade du på själva konditionsbiten då? Det känns ju som att det stör. I stort sett ingenting. Nej precis, det stör nästan. Det är ändå en ganska snäll gren. Det är inte som att springa milen där man måste ha toleransen. Nej precis.
01:31:24 – Henrik: Det man ofta gjorde, det jag gjorde framförallt, det var för att hitta farten och tempot. Att man körde tre varv då. Att jag sprang då tusen, eller vad blev det, tre varv är ju inte… Det blev ju tolvhundra. Började successivt några veckor eller några månader innan att lägga in det en gång i veckan. Alltså springa de här tre varven och försöka hitta det tempot jag ska ha på 1500. Så jag avslutade ett pass med det. Jag hittade upp framförallt i att hitta 200-tiderna och varvtiderna.
01:31:55 – Jacob: Så du undervek de sista 300 för att inte köra slut på det helt?
01:31:58 – Henrik: Ja, precis. Det kan du köra ändå. Det har du i det ändå. Jag skulle ta mig till 1200 på en vettig tid.
01:32:06 – Jacob: Ganska smart så slipper man den här extra tröttheten av att dra ända in i kaklet.
01:32:12 – Henrik: Hur är det med skadorna idag? Det är rätt så bra faktiskt. Det är snart två år sedan jag drog på mig ett diskbråck. Men det är helt fri från idag. Idag känner jag mig väl Fitt för frätt.
01:32:26 – Jacob: Ganska bra. Du har ju haft väldigt mycket otur med skador på sitt sätt, men samtidigt har du faktiskt, i efterhand så tror jag det är väldigt skönt att ha mycket muskelskador. Jag har ju inga sådana här vridskador, inga broskskador.
01:32:40 – Henrik: Nej, precis. Det är när man varit inopererat i lederna eller man har skadat.
01:32:44 – Jacob: De ger ju ofta, de kan ju ge besvär. Eller de ger ju i princip alltid någon typ av besvär på olika grad. Över längre tid. Gamla fotbollsspelare är jättemånga som går runt och haltar när de är 45. De har dåliga knän och höfter. Det är skönt.
01:32:58 – Henrik: Patros i knä och allt sånt. Men inga sådana bekymmer alls. Skulle jag börja sprinta igen och hoppa och sånt, då skulle jag säkert få problem igen. Men det gör jag ju inte. Men det gör ont på alla, tror jag. Jag springer ingenting heller. Jag är ingen joggare. Jag kör ingen löpning alls.
01:33:14 – Jacob: Det går inte ut på några av era träningscyklar som ni nu säljer sedan några år sedan och kör någon intervall där på.
01:33:20 – Henrik: Nej, nej.
01:33:21 – Wille: Och Mästarnas mästare har inte hört av sig ännu.
01:33:23 – Henrik: Nej, de har inte gjort det, men skulle de få den förfrågan får jag nog lägga mig lite mer i intervallet.
01:33:28 – Jacob: Jag ser ju dig ganska ofta. Du ser ut att vara i väldigt god form. Jo, visuellt. Ja, men konditionsmässigt är det ju faktiskt mycket att inte bära runt på de extra kilona. Ja, precis. Och då har du ju explosiviteten, så lite längre konditionsintervaller där så är du en het contendo.
01:33:45 – Henrik: Problemet med Mästarnas Mästare är att allt är också uthållighetsbetonat. Det är liksom sitta i jägarställning, hänga i kind. Upp med den här 85 kilos bollen i två. Det är uthållighet och det är väl inte min starka sida.
01:33:59 – Wille: Vi ska inte komma in på grenarna i Mästarnas Mästare. Jag blir skitförbannad på det. Det är inte lätt heller hur man ska prova det annars.
01:34:06 – Jacob: Nej, det är många andra grenar också.
01:34:07 – Henrik: Det är en ganska löjlig…
01:34:10 – Jacob: Det är ju underhållning. Visst är det så.
01:34:13 – Henrik: Det hade varit kul att vara med, men jag har inte fått frågan ännu.
01:34:15 – Jacob: Nu ska vi se om vi kan sprida ordet.
01:34:18 – Wille: Absolut, det kommer. Du har ju extremt mycket kunskap om friidrott och träningen kring friidrott och så mycket erfarenheter. Har du funderat någonting på att träna det? Alltså bli tränare inom det?
01:34:30 – Henrik: Nej, det har inte blivit så. Mina barn som jag har tvillingar med, en pojke och en flicka, de är 14 nu, så det blir 14 till sommaren. De har aldrig haft riktigt intresset. De har varit med i någon friidrottsskola eller någon tävling, men de har aldrig kommit in i det. Det har inte blivit av. Jag tror inte jag skulle vilja bli det faktiskt. Man har hållit på i så många år. Jag gillar friidrott, men jag tror inte jag skulle vilja ställa mig i en hall eller på en idrottsplats och vara coach. Kommentator då? Jag har ju varit i ett mästerskap, men jag var inte tillräckligt bra, så jag fick inte vara förbundsansvarig.
01:35:10 – Jacob: Men det var kul annars att vara det?
01:35:13 – Henrik: Absolut. Jag var inte kommentator under själva loppen eller tävlingen, utan det var mer i studion. Jag var med och kommenterade lite mer expert där.
01:35:27 – Jacob: Wille, jag ser att du har tittat på klockan någon gång nu.
01:35:31 – Wille: Ja, jag ska ta emot lite samtal nu tror jag. Lite arga kunder som ringer. Vi får väl tacka så hemskt mycket för att du var med. Det var mycket lärdomar. Väldigt intressant att höra om din karriär måste jag säga. Det ska bli kul att lyssna på det här i efterhand. Det kom mycket bra ur det. Verkligen. Tack för att du var med.
01:35:51 – Jacob: Tack så mycket. Det var kul att vara med. Tack Henrik. Ha det gott. Tackar. Detsamma. Hej, hej.
