Vilka lyckas av de mest talangfulla 4 procenten?

I veckan släppte jag och Wille det första av preliminärt tre podcastavsnitt kring talangutveckling. Du kan lyssna på det avsnittet direkt på Tyngres hemsida eller så kan du ladda ner avsnitt 501 av Tyngre Träningssnack i din favoritapp för poddar.

I del 2 av podden så öppnar jag upp med att berätta om forskningsdata från Tysklands talent development program och då det blir en hel del tal och siffror där så tänkte jag att det nog är en bra idé att jag också delar med mig av det här i textform så att det är lättare att få en överblick för den som är extra intresserad.

Den här artikeln är på flera sätt något av en upprepning av det jag skrev i artikeln Man vet inte vem som blir bäst men de som blir bäst har i princip alltid varit bra. Det blir dock ny data från studier jag inte nämnde då och samtidigt ska vi också titta närmre på en översiktsartikel som ofta refereras som bevis för att vi inte kan se talang i unga år.

Det mesta av datan jag tar i början av den här artikeln kommer från en föreläsning av en professor vid namn Oliver Höner för FIFA Training Centre, Oliver Höner on talent predictors. Det är en föreläsning från hösten förra året och orsaken till att jag hänvisar främst till den istället för publicerade studier är för att Oliver Höner i den föreläsningen presenterar en del data från deras forskning som ännu inte blivit publicerad.

De bästa 12 åringarna i Tyskland

Oliver Höner har genom åren genomfört många olika studier kring talangutveckling och talangidentifiering. I den här artikeln fokuserar vi på testdata från det som kallas DFB Base Camps. När barn är 12 år i Tyskland så väljer man ut ungefär 5000 barn som bedöms visa mest potential. Det här motsvarar ungefär de bästa 4 procenten spelare i varje årskull.

Det finns ett undantag här och det är barn som redan befinner sig i en professionell akademi. Det här är de stora tyska klubbarnas egna verksamhet, totalt 58 klubbar.

Vi vet inte hur stort upptag de här akademiklubbarna har men jag tror vi kan anta att vid 12 års ålder så är det en radie på några få mil runt varje storklubb. Så i områdena runt akademierna spelar nog oftare de bästa 12 åringarna i akademierna och de är då inte med på DFB Base Camps.

I stora drag så är det dock en stor andel av de bästa 12 åringarna i landet som åker på dessa läger. De här lägren fortsätter sedan upp till 15 års ålder, alltså över 4 år. Om en spelare går till någon av akademiklubbarna under tiden så får de inte fortsätta vara med på lägren. Det här tillsammans med att en del spelare slutar spela fotboll innebär att antalet spelare på varje läger minskar något för varje år.

Tiotusentals tester på talangfulla ungdomsspelare

En del av dessa läger är en rad olika enkla tester som man har utfört på barnen varje år över väldigt lång tid. DFB Base Camps är en verksamhet som har pågått sedan 2002 och testerna startade man med 2004 och vilket innebär att man idag har väldigt mycket testdata på duktiga 12 till 15 åringar. Då det har gått över 20 år så finns det också en möjlighet att undersöka hur den framtida karriären blev för en hel del av de som var med på lägren.

Testerna som alla spelarna fick utföra var enkla och kräver minimalt med utrustning. Så måste det så klart vara i fall man ska kunna testa nästan 15 000 spelare varje säsong vilket är det som sker på DFB Base Camps när man tar med alla åldrarna. Det man försökte mäta med testerna var följande:

• Snabbhet
• Agility
• Bollkontroll
• Skott
• Dribbling

Alla barnen fick ett resultat i alla de här testerna och dessutom utvecklade man ett sätt att räkna ut en total poäng för testerna tillsammans. Skottestet togs även bort efter ett tag och man har infört ett test där deltagarna ska kicka. Är du verkligen intresserad så kan du ladda ner en manual på tyska för de olika testerna här.

Tydlig genomsnittlig skillnad på de som blev bäst och de andra

Det som Oliver Höner och hans kollegor har gjort med den här testdatan är att de har undersökt om barnens resultat på de här testerna kan förutsäga något om vilka barn som senare blev elitspelare. De publicerade lite data på det här redan 2017 där de visade att barn som nådde elitnivå i Tyskland presterade bättre i testerna på DFB Base Camps (1).

Här behöver du också ta med dig att detta redan är de topp 4 procenten av 12 åriga barn i Tyskland. Det är också spelare som vid den här åldern är på liknande platser utvecklingsmässigt. De är inte med i en akademi och de åker på DFB Base Camps. Trots det kan man alltså se tydliga skillnader på gruppnivå i hur de presterar som 12 åringar och om de blir professionella som seniorspelare.

Det här är dock ingen hemlighet idag. Detta är som sagt data som funnits publicerad i åtta år nu. Det som jag tycker är mer intressant är en annan analys av datan som Höner presenterar på FIFA Training Center. Han berättar där att de förutom att ge deltagarna en total poäng för hur det har gått på deras tester så rangordnar de också spelarna i grupper som de kallar för A, B och C. För att få ett A så behöver du prestera bland topp 30 procent på lägren. Det innebär alltså att bland de bästa 4 procenten av spelare i landet så är du bland de bästa 30 procenten vid det testtillfället.

De tittade på alla bundesligaspelare över tre säsonger och tittade på hur många av dem som någonsin utfört två tester som 12 åringar på ett DFB Base Camp. Av drygt 800 spelare som var i Bundesliga dessa säsonger så hade 120 av dem varit på dessa läger och utfört testerna. Dessa spelare var födda mellan 1988 och 2005 så det är verkligen över lång tid.

När man tittade på hur fördelningen var här såg man en stor förskjutning mot att de som blev Bundesligaspelare presterade bättre på testerna redan när de var barn. Hela 63 procent var bland de 30 bästa procenten av de utvalda fyra procenten redan som barn. Ytterligare 29 procent var bland de 30 bästa procenten vid ett test men sedan hade de varit några sämre vid ett annat test samma år.

Endast 8 procent av spelarna hade inte vid något av testerna tillhört de bästa 30 procenten. Det här blir 10 spelare totalt sett, utspritt över tre Bundesligasäsonger och 18 årskullar.

Det här visar så klart mest hur litet nålsögat är för att lyckas som fotbollsspelare. Varje år är det ungefär 150 000 barn som börjar spela fotboll i Tyskland och för dem är det gissningsvis kanske max 300 stycken som gör någon match i Bundesliga. Men datan visar också tydligt att de som blir bäst faktiskt är bra tidigt. Det här är som sagt en jämförelse inom en redan väldigt selekterad grupp. Här under har jag antagit att potential är normalfördelat i befolkningen och sen plottat upp hur selekteringen och utfallet sett ut i den här datan.

Om vi på något vis hade kunnat titta utanför DFB base camps och de som inte ens blev selekterade där så hade du med väldigt stor sannolikhet sett att det är en mycket mindre andel av spelarna som gått den vägen och var i Bundesliga under de aktuella säsongerna. I absoluta antal kanske de ändå blir en del eftersom underlaget där är hela 145 000 fotbollsspelare.

Testerna och vad de förutspår lär kunna bli ännu bättre

Det här är i princip resultatet som jag ville ta upp. Det finns sedan även en del punkter jag tycker är bra att få med tillsammans med den här texten. Vi går in på det djupare i de tre podcastavsnitten men här kommer en kort version.

En viktig poäng är att testerna som man har gjort i den här studien är väldigt enkla. De är inte valda för att man tror att de är bäst och har störst förmåga att förutsäga potential. De är istället en kompromiss där testerna måste vara enkla att utföra på samma vis på många platser med enkel utrustning. Det är också tester som togs fram för över 20 år sedan då teknologin som var tillgänglig var mer begränsad än den är idag.

Skottestet som användes från start har man till exempel slutat använda på lägren för att man märkte att det inte blev bra nog. Det var stor variation mellan testtillfällen och testet innehöll dessutom en subjektiv bedömning, vilket gjorde det ännu mer osäkert. Man försöker nu utveckla ett nytt test som bättre ska fånga in skottförmåga vilket de tror egentligen också är viktigt och bör testas (2).

De begränsningar som tyska fotbollsförbundet har när de ska testa 15 000 ungdomar inom några veckor två gånger om året gäller så klart inte för alla storklubbarna där ute som letar efter några fåtal spelare till deras trupper. De har alla möjligheter i världen att använda betydligt mer avancerade tester för att jämföra spelare. Istället för ett enkelt bollkontrolltest där deltagarna sparkar en boll mot en bänk så kan de använda sig av videoanalyser för att få statistik på hur en spelares tillslag är under matcher eller olika typer av övningar över längre tid.

Höner och hans forskargrupp har även testat hur en subjektiv bedömning från tränare står sig med de mer objektiva testerna och de fann då att delar likt taktisk färdigheter (t.ex. beslutsfattande, positionsspel) som bedöms av en tränare hjälpte till att ytterligare förutspå vilka spelare som gick längre i karriären. Även en subjektiv bedömning av spelarnas förmåga att hantera bollen visade sig kunna förutsäga senare urval. Den studien slutade dock vid invald i en akademi i senare tonåren, inte lyckad seniorspelare (5).

Jag tror att det går att öka träffsäkerhet betydligt när man selekterar. Beaktande av saker likt biologisk mognad, personlighetstester, test av kreativitet och spelförståelse och hur bra barnet är på att kommunicera tänker jag till exempel skulle kunna göra urvalen än mer träffsäkert. Men att bevisa det här i studier är så klart svårt. Det tyskarna har gjort här är redan i sig enormt imponerande att göra något betydligt mer omfattande lär inte bli lätt.

De som påstår motsatsen verkar inte förstå datan de refererar

Resultaten från DFB Base Camp som Höner har presenterat i olika studier och föreläsningar är den mest övertygande datan jag har sett på att ”de som blir bäst har i princip alltid varit bra”. Trots data av den typen och trots att det här nog känns självklart för alla som varit involverad inom ungdomsidrott i några år så finns det många som vill påstå att sanningen är någon annan.

Det förekommer till och med att en del påstår precis raka motsatsen. Till exempel sa Patrik Brenning följande i en intervju i slutet av förra året (3).

Efter att du har fått höra talas om resultaten jag tagit upp tidigare här i artikeln så förstår du givetvis att det Patrik Brenning säger här är fel. Men hur kan man ens komma fram till en sådan slutsats? Det enkla svaret på den frågan är att det gör man inte så länge som man använder någon form av tankeförmåga när man funderar kring studieresultat.

Brenning anger ingen referens i just den här artikeln men om du läser hans bok så är det tydligt att det han tror ger stöd till hans påstående här är studier där man har undersökt vilka som anses vara bäst i övre tonåren och hur många av dem som blir bäst som seniorer. En översiktsartikel som citeras mycket i det här sammanhanget har titeln Quantifying the Extent to Which Successful Juniors and Successful Seniors are Two Disparate Populations: A Systematic Review and Synthesis of Findings. Alltså säger i princip titeln på studien att de som är framgångsrika som juniorer är andra personer än de som är framgångsrika som seniorer. Brenning har också med den här översiktsartikeln som refererar i boken ”Så vinner vi igen” i kapitlet 4 när han påstår att de som blir bäst som vuxna inte är bäst som unga.

Stannar du där i analysen av studien och vad Brenning egentligen försöker säga så är det nog lätt att tänka att han verkar ha rätt. Men det finns två problem med det här.

De som är topp 20 som unga förblir inte topp 20 som vuxna

Det första problemet är att översiktsartikeln här ovanför i princip bara har tittat på de som verkligen bedöms vara bäst. De har undersökt deltagande på nationella och internationella mästerskap och medaljer på internationella mästerskap. Vid mästerskap så har de satt gränsen vid topp 20. De har blandat alla möjliga idrotter men majoriteten av studierna var på friidrott.

Man har alltså tittat på de som tillhörde den absoluta toppen som juniorer, inte alla de som var bra utan bara de som varit bäst. Hur liten andel i procent av alla idrotter som är med i den lilla toppen som studien har tittat på kommer bero på antalet utöver inom idrotten men det lär vara runt en på 100-1000 utövare i de flesta idrotter. Så topp en procent eller mindre.

Att den som är rankad i toppen av en idrott som vuxen inte alltid har varit typ topp 10 som ungdom är inte särskilt överraskande tycker jag. Det är vanligen små skillnader mellan de som ligger i topp inom ungdomsidrotten och alla är på lite olika delar i sin egen utveckling och mognad. Du har också ett förväntat bortfall från idrotter på grund av skador och andra intressen som gör att en del av de som är i toppen som unga faktiskt inte ens finns kvar som vuxna. I de flesta idrotter med ett hyfsat stort underlag av ungdomar kommer så klart även de som är på 25 plats i landet i sin idrott vara bra. Men de är alltså inte med i gruppen ”bäst som ung” i den här studierna.

Särskilt om du tittar på idrotter där biologisk mognad har en stor inverkan likt de flesta idrotter som avgörs i centimeter, sekunder eller kilon så bör du kunna få en betydande variation i den verkliga toppen. Men det förändrar inte att de som senare blir bäst faktiskt alltid varit bra. De kommer tillhöra de bästa procenten av utövarna hela tiden. Exakt vilken procent vet vi inte. Datan från Tyskland tycker jag talar för att nästan alla tillhör de bästa fem procenten. Men det är så klart om målet för att lyckas är att spela i Bundesliga, vilket är högt. Många bör nog vara glada om de klarar av att nå en nivå likt Allsvenskan och då kanske du kan gå längre ner och hitta de som lyckas?

Värdet lär också variera betydligt mellan idrotter. Ju mer en idrott förlitar sig på en kvalitet där den kvalitén är kraftigt beroende av puberteten och mognad så tror jag att du kommer att få se en större spridning. Du kan ha alla förutsättningar att bli stark men om din pubertet kommer sent så kommer du under några år att få stryk av jämnåriga som har fått en större styrka med puberteten tex.

Svenska seniorlandslagsspelare har nästan alla gjort ungdomslandskamper

En annan typ av studie som brukar vara populär att dra upp när man ska säga att vi inte väljer rätt som är lite mer specifik för fotboll (som är mitt största intresse) är de på ungdomslandslag och hur många som lyckas som seniorer. Brenning skriver bland annat om det här kapitel 3.

När man väljer ut ett ungdomslandslag så är det snarlikt det som jag nämnde ovanför i förra studien där man hade gränsen att någon skulle rankas som topp 20. Det är ju inte riktigt så med ungdomslandslagen i fotboll eftersom uttagningen också är positionsspecifik men överlag är det så klart så att de som kommer med i ett ungdomslandslag bedöms vara bland de bästa i landet alla kategorier.

Tittar vi på seniorlandslaget finner vi sedan att 77 procent av dem aldrig blev uttagna i ett U15 landslag. De bedömdes alltså inte tillhöra de ”bästa talangerna” när de var 15 år men senare blev de ändå landslagsspelare på seniornivå. Brenning formulerar sig på följande vis kring det här i boken ”Så vinner vi igen”.

Av de herrspelare som representerade A-landslaget under de åren hade bara 23 procent också spelat P15-landskamper.

Notera hur han använder ordet bara här. Det lägger in en värdering i resultatet så läsaren ska tänka att det är dåligt. Men om vi istället vänder på det och tänker att det kanske är 40 spelare varje årskull som spelare med p15 landslaget och sen är det ungefär 15 000 som inte gör det så kanske att 23 procent inte låter lika dåligt?

Sen är det så klart så att i absoluta tal så är det fler spelare som är missade när de är 15. Men jag tycker det är lite imponerande att man med ett så litet urval kan hitta så många framtida landslagsmän redan vid 15 års ålder. Särskilt när vissa påstår att man inte kan se talang eller att man väljer helt fel. Men det är ju min värdering istället. Det här med vad som ska bedömas som bra nog skrev jag i artikeln Man vet inte vem som blir bäst men de som blir bäst har i princip alltid varit bra.

Att de som selekteras för ungdomslandslag är mycket mer troliga att bli framtida landslagsmän blir ännu tydligare om vi inkluderar de andra ungdomslandslagen med. Här har jag inte exakt samma siffror som Brenning har i boken utan jag utgår från en senare publikation från Tommy Lundberg mfl (6). Om vi tar med de som spelat mint en match med U16, U17, U18 och/eller U19 i statistiken så har vi fångat in 67 procent av alla senare seniorlandslagsmän. Vi har alltså en situation där 67 procent av de som senare blev bäst i Sverige som seniorer redan någon gång under tonåren har bedömts tillhöra de bästa 20 spelarna i landet i deras årskull. Tar vi även med U21 så är det hela 88 procent som spelat med något landslag innan de når seniorlandslaget.

Hur många spelare är det då som gör ungdomslandskamper? Jag hittade en mastersuppsats som analyserat alla ungdomslandslagsspelare i årskullarna 1985-1995 och där var det 706 landslagsspelare på dessa 11 årskullar (7). Så säg 65 spelare per årskull. I Sverige brukar ungefär 25 000 spelare per årskull prova på att spela fotboll. Så genom att vid olika tillfällen under sena tonåren selektera spelare som tillsammans bara utgör ~0,2 procent av alla de som spelat fotboll i varje årskull fångar vi alltså upp 67 procent av alla seniorlandslagsspelare.

Nog fungerar det allt att selektera grupper med mycket högre potential även i barnåren. Det är ingen process som är 100 procent rätt så klart. Men att säga att det inte fungerar alls och att man väljer helt fel är absurt.

Jag vill också addera till här att liknande studier från större länder än Sverige ofta finner ett lägre samband. Det här är naturligt då man i dessa länder har fler spelare att välja bland. Tyskland har till exempel en population som är 8 gånger större så om Sverige väljer ut topp 0,2 procenten så väljer Tyskland ut topp 0,025 procenten.

Ett annat sätt att se på det är att räkna på hur många spelare Tyskland bör ha med hög potential jämfört med Sverige. Om vi antar att man behöver ligga bland topp 3 procent som ungdom för att ha möjlighet att nå landslagsnivå så finns det i varje svensk årskull ungefär 750 pojkar. För Tyskland blir motsvarande underlag 4500 pojkar. De kommer att ha väldigt många fler ungdomsspelare som är på en riktigt hög nivå. Då blir det så klart svårare att förutsäga exakt vem av alla de duktiga spelarna som kommer bli bäst som senior. Men alla de där 4500 pojkarna är alltid bra som ungdomsspelare och de kommer att tydligt sticka ut från mängden i alla mer slumpmässiga barngrupper.

Det är stor skillnad på att välja ut de 20 bästa och de 2000 bästa

Vilket tar oss till det andra problemet med Brennings slutsats och det är att han använder statistiken som argument emot saker där den statistiken i princip är helt irrelevant. Även om jag inte håller med i att statistik likt den jag precis nämnt visar att vi inte kan se talang eller att vi väljer fel, så visar ändå statistiken att det är en hel del som inte anses vara bäst under några år i ungdomen som faktiskt senare blir bäst.

Om vi hade börjat med en selektering av kanske 20 tonåringar där de andra som inte selekteras får en markant sämre miljö så hade också jag börjat protestera. För tänk om vi bara stängt dörren helt där efter första P15 landslaget. De som inte kom med då hade inte längre fått möjlighet till bra träningar, bra matcher och så vidare. Då hade vi ju förlorat väldigt många framtida landslagsmän.

Men det är inte sådana här situationer där Brenning (och många andra) drar fram statistik likt den här ovanför. I artikeln från citatet här ovanför kritiserar till exempel Brenning Mjällby AIF för att de tänker börjar med akademi tidigare, vid 13 års ålder istället för 15 års ålder. Han diskuterar alltså inte en situation där någon säger att de har valt ut de som senare kommer bli bäst i Sverige eller internationellt, han kritiserar istället en situation där en förening har valt ut spelare för att få till en träningsgrupp med lite större potential än den man får när man har helt fritt insläpp.

Mjällby är en förhållandevis liten svensk elitförening som ligger i Blekinge och de kommer därför ha ett begränsat underlag av spelare i varje ålderskull. Med hjälp av excel och lite sökande på befolkningstal i kommunerna runt Mjällby så uppskattar jag att det finns ungefär 600 fotbollsspelande pojkar i 12 års ålder inom en radie på 8 mil till Mjällbys träningsanläggning. Om vi optimistiskt antar att alla dessa vill börja i Mjällbys lag och är beredda att göra pendlingen till varje träning så är det här det urval som Mjällby har när de ska selektera en trupp på 15 spelare. Det innebär att de kommer att välja ut de som är topp 2,5 procent. Som du då kan jämföra med ett p15 landslag där man valt ut det man tror är topp 0,2 procent.

Mjällby har alltså inte selektera fram något som ens är nära den formen av selekterad grupp som studierna Brenning hänvisar till brukar titta på. De har inte fått in de som är bäst i landet utan mer de som är bästa på sin lokala skolgård. Några enstaka spelare har nog högre kvalitet än så men i genomsnitt lär det inte bli mycket vassare. Samma selektering över hela Sverige skulle ge totalt 625 spelare.

Det Mjällby väljer att göra när de startar en akademi från 13 år istället för 15 år är med andra ord något helt väsensskilt från det som många hänvisar till när de säger att de som är bäst tidigt inte är de som blir bäst sen. Mjällbys selektering är istället mer lik den form av selektering som görs vid DFB Base Camps. Om Mjällby får in alla spelare de vill ha så har de som bäst fått en trupp som är en blandning av spelare motsvarande A och B nivå.

Du lär fånga upp en stor majoritet av de med potential för att bli allsvenska spelare med en sådan selektering. Men de kommer nog vissa år att missa någon enstaka spelare i regionen med potentialen att faktiskt bli allsvensk fotbollsspelare. Det är en svår avvägning kring hur man ska använda resurser här. Klubbar kan ha ett större intag men då krävs fler tränare och planer. Troligen även en större administrativ del. Och hur påverkas träningsmiljön för de spelare som redan är med i fall man tar in fler spelare som för stunden troligen är sämre?

De enstaka spelare som felaktigt hamnar utanför kommer förhoppningsvis spela i något annat lag i närheten som kanske är 2a eller 3a i området. Förhoppningsvis duger den miljön för en fortsatt utveckling av potentialen och sen något eller några år senare är den spelaren då så märkbart bättre så han tar en plats i akademin.

Summering

Jag tycker på sätt och vis att det är fascinerande hur många som bara verkar ha accepterat påståenden om att man inte alls kan se potential hos barn och tonåringar. För det borde vara helt otroligt uppenbart för alla som sett lite barnidrott att allting inte är lika där. Det är också uppenbart när man tittar på senioridrottare på hög nivå att de inte heller är födda med samma förutsättningar som de flesta andra.

Idag med alla möjligheter att filma även barnmatcher så hittar du hela tiden nya exempel på fantastiska seniorspelare som också uppenbart var riktigt duktiga även som unga fotbollsspelare. De motsatta exemplen lyser samtidigt med sin frånvaro.

Men så kommer en person likt Patrik Brenning och påstår att det är helt fel och många människor köper det eftersom det påstås vara vetenskap.

Som jag har förklarat i allt det jag publicerat tidigare kring talangutveckling de senaste månaderna så är frågan vi ska ställa oss inte om huruvida vi kan se talang/potential. Det vet vi redan att vi kan. Men samtidigt finns det tydliga brister i den upplösningen vi har vilket innebär att vi kommer att rangordna ungdomar fel när vi försöker bedöma dem. Du kan se det lite som att du spelar på oddset. Du vet aldrig exakt hur det kommer att gå på förhand men du kommer få rätt mycket oftare om du satsar på resultatet som har lågt odds. För det är mycket troligare att ske.

Frågan vi ska ställa oss är istället hur brett vi vill göra det nätet vi använder när vi selekterar. Bredare nät kostar mer och riskerar att försämra träningsmiljön. Ett för smalt nät gör att vi riskerar att missa talangfulla idrottare.

Uppskattade du den här artikeln?

Allt som jag skriver på den här sidan och mina sociala medier är gratis för alla, men tar så klart av min tid. Så om du uppskattar det jag gör så kan du stödja mig lite via Patreon. Det ger mig möjlighet att lägga mer tid på att skriva och dela intressanta saker.

Glöm inte att också följa mig på Sociala medier. För närvarande är jag mest aktiv på Threads, Instagram och facebook. Men jag finns även på andra platser.

• Instagram
• YouTube
• Threads
• Mastodon
• Facebook
• TikTok
• X