”Fitnesskriget” – ett journalistiskt haveri på Svenska Dagbladet

Igår publicerade SvD en artikel med titeln, Fitnesskriget: ”Vill bara slå honom på käften” – Kallar varandra ”mobbare” och ”myto­man” – svenska hälsoguruer i långvarig konflikt. Den fokuserar på mig, David Haroun och Johannes Cullberg.

Artikeln handlar mer om Haroun och Cullberg och på Instagram så nämner inte SvD att jag är med i artikeln men på deras hemsida så har de satt min bild mellan Harouns och Cullbergs.

Journalisten bakom den här artikeln heter Tobias Brandel och han kontaktade mig i mars för att fråga om jag ville ställa upp på en intervju. I mejlet till mig så målade Brandel upp det som att de ville hjälpa sina läsare att förstå att det är mycket dålig information på sociala medier, influensers som fenomen och hur man ska veta vem man kan lita på. Det lät i stora drag ganska likt det som jag lägger en hel del tid på och också det som var med i motiveringen till att jag vann priset årets folkbildare 2021. Så allt lät bra och jag tackade med glädje ja till intervjun.

Brandel kom sedan ner till mig i Helsingborg, och vi satt och diskuterade i vad jag uppskattar till ungefär två timmar. En fotograf kom dessutom en annan dag, även han hade kört till stan för att ta några bilder. Det här är alltså en artikel som de lagt en hel del resurser på. Jag tyckte att intervjun gick bra, jag hann få fram mycket som jag tycker att allmänheten skulle må bra av att känna till, och jag upplevde att Brandel förstod. Artikeln inleds med frågan ”Men vem kan man egentligen lita på?”, vilket är något människor verkligen behöver hjälp med i dag.

Problemet är att artikeln sedan inte innehåller någonting alls om det där. Läsaren får ingen som helst hjälp och de som läser den utan tidigare kunskap kommer tro att det är mest är ett bråk om vem som har störst biceps eller snyggast träningskläder. Att det som diskuteras i princip alltid är faktiska faktafrågor är mer eller mindre frånvarande från artikeln.

Journalisters jobb är att informera allmänheten – varför gör Tobias Brandel inte det?

I många år har jag uttryckt min frustration över att medier behandlar träning, kost och hälsa som underhållning, istället för som ämnen där det finns vetenskap och objektiva sanningar. Varje gång någon släpper en ny diet- eller träningsbok får de till exempel medieutrymme för att göra reklam för sitt verk, istället för att medierna granskar innehållet – vilket är deras egentliga uppdrag.

Verklig journalistik handlar enligt mig om att ta reda på vad som stämmer och rapportera det på ett så objektivt sätt som man kan. Om två personer säger olika saker som båda inte kan vara sanna samtidigt så är det journalistens jobb att ta reda på vad som stämmer och även berätta det. I det här fallet är det tre olika personer som han har intervjuat.

David Harouns grej är i stor utsträckning att han kritiserar andra. Det kan man så klart ha olika åsikter om. Men en sak har varit tydlig i flera år: han bryr sig om vad som faktiskt stämmer när det gäller träning, kost och hälsa. Jag följer inte Haroun själv, men jag har fått mängder av hans innehåll skickat till mig genom åren, och jag har aldrig uppfattat det som felaktigt eller dåligt. Harouns sätt att jobba tilltalar inte direkt mig, men folk får naturligtvis ha olika uppfattningar om hur budskap framförs. Jag var väldigt tydligt med det här när Brandel var hemma hos mig och vi satt och diskuterade det här.

Johannes Cullbergs grej är till stor del att han tar saker som andra har gjort och framställer dem som sina egna, för att kunna få fler följare och tjäna pengar på att sälja produkter till dem. Han verkar dessutom vara mycket förtjust i uppmärksamhet, likes och följare, enbart för uppmärksamhetens skull. Det här har varit tydligt i flera år. Han har gång på gång visat att han inte bryr sig om vad som faktiskt stämmer när det gäller träning, kost och hälsa. Även det här var jag väldigt tydligt med när Brandel var hemma hos mig och vi satt och diskuterade det här.

Sen är det då jag. Jag ska inte försöka på en verklig recension av mig själv, men för den som är intresserad är det ganska enkelt att se att det jag gör inte liknar det som vare sig Haroun eller Cullberg främst sysslar med. Du hittar inga bilder eller klipp på mig där jag går runt barbröstad, jag tycker helt enkelt inte att det är relevant. Och jag publicerar inte regelbundna, korta klipp som mest verkar vara till för att dra till sig uppmärksamhet. Visst finns det vissa överlapp i vilken bransch vi helt eller delvis rör oss i, men även där är skillnaderna tydliga.

Jag gav även Brandel många exempel på just de här sakerna, särskilt när det gäller skillnaden mellan det som Cullberg gör och det som jag och Haroun gör, när det handlar om att sprida vilseledande och felaktig information. För den som vill se exempel på det jag nämnde finns flera inlägg under taggen johannes-cullberg här på sidan. Du kan också få en bra överblick genom att läsa min recension av Cullbergs bok Johannes Cullberg och en recension av boken Ta makten över din hälsa.

Utöver detta förklarade jag även för Brandel hur Cullberg arbetar. Jag tog upp hur han gör dold reklam, kopierar andras innehåll och uppmuntrar ett konspiratoriskt tänkande hos sina följare.

Det här var ett gyllene tillfälle för Brandel att faktiskt göra ett journalistiskt arbete. Det hade inte varit svårt för honom att granska informationen och sedan hjälpa Svenska Dagbladets läsare att få ett svar på frågan: ”Men vem kan man egentligen lita på?” Om inte annat hade han åtminstone kunnat visa vem man faktiskt inte bör lita på.

Jag vet förstås inte vilken uppfattning Brandel hade om mig inför intervjun. Kanske var han skeptisk till allt jag berättade och visade? Han är vetenskapsredaktör på SvD:s Livet-redaktion, och jag tycker att det borde vara ett grundläggande krav i den rollen att kunna skilja på sakliga och osakliga argument, oavsett vem som framför dem.

Men även om han inte har den förmågan, så hade han ändå alla möjligheter att kontakta experter utanför influencervärlden. Att han inte ringde upp personer med dokumenterad kunskap för att be om en mer objektiv bedömning av situationen är för mig helt obegripligt.

En fråga om vad som är rätt och fel blir uppmålat som en konflikt i Paradise Hotel

Rubriken på det här reportaget i SvD borde ha varit något i stil med: En del människor vilseleder och plagierar för att tjäna pengar på sociala medier – och här är några personer som försöker göra något åt det. Då hade man kunnat peka ut Cullberg som en person som vilseleder, och samtidigt ge läsarna mängder av konkreta exempel. Det hade kunnat bli en efterlängtad och ordentlig granskning från ett av de större mediehusen, riktad mot en av Sveriges största influencers inom kost och hälsa.

Jag är ute regelbundet och föreläser för läkare, sjuksköterskor, dietister och sjukgymnaster. Jag får ofta höra hur felaktigheter som personer som Cullberg sprider både skadar enskilda individer och försvårar sjukvårdens arbete. Det är faktiskt ofta därför jag blir inbjuden. För arbetar man inom vården i dag krävs det inte bara att man är uppdaterad på forskningen, man måste också känna till vilka tokigheter människor hör på nätet, så att man kan bemöta dem på ett bra sätt. Därför är ordentliga granskningar av influencers – som i dag faktiskt är makthavare på sitt sätt – något som verkligen behövs.

Men i stället för att ge oss det, blev hela artikeln någon form av röra. För den oinsatte framstår det mest som att alla är likadana och att konflikten handlar om uppmärksamhet eller avundsjuka.

Det är skillnad på att inspireras och plagiera

Ta till exempel delarna om att Cullberg plagierar andra personer. Det här ges en egen underrubrik i artikeln i SvD men läsaren får inget exempel. Det enda man får veta är att Haroun anklagar Cullberg för plagiering och sen får vi Cullbergs svar.

En bra journalist bör så klart ta reda på vem som har mest rätt här. Eller i alla fall visa exempel för läsaren så att den kan göra ett bättre avvägande på egen hand. Här är två exempel på hur det kan se ut när Cullberg, enligt mig, plagierar.

Det här skrattar alltså Cullberg bort med påståendet om att ”alla” gör det. Under en bild i SvDs artikel säger han även följande:

Att ta inspiration av andra är inte konstigt, framförallt inte om man kan göra det bättre själv,

Det är flera saker som är problematiska här och som Brandel självklart borde ha följt upp. Det första är att de här klippen givetvis inte bara handlar om att ta inspiration från andra. Det handlar om plagiat. Det är stor skillnad mellan att låta sig inspireras av en idé eller ett koncept och att plagiera.

Konceptet att visa sockermängden i en produkt med hjälp av sockerbitar har funnits i flera decennier. Det är en idé, och den får vem som helst använda hur mycket som helst.

Men att kopiera någon annans uttryck av den idén ordagrant, med samma exempel och verktyg, är att plagiera hur idén uttrycks. Det är det som är fel.

Du kan jämföra det med att du i en skoluppgift skriver om något du har lärt dig via 2-3 olika böcker med egna ord, jämfört med att du bara kopierar en text rakt av. I det första fallet återberättar du idén du lärt dig. I det andra fallet plagierar du boken.

Varför får Cullberg inga frågor om den här skillnaden? Och varför får han inte heller några frågor om varför människor ska betrakta honom som expert, när han i praktiken mest agerar som skådespelare som gör om andras material? Och vad är det egentligen Cullberg själv anser att han tillför, vad gör han bättre än originalen när klippen är så otroligt lika?

Här hade Brandel naturligtvis kunnat kontakta någon som är insatt i upphovsrätt och ställa frågor om var gränsen går mellan att inspireras och att plagiera. En sådan person hade dessutom, i egenskap av expert, kunnat uttala sig om de exempel som tagits upp här ovanför.

Varför inga fler frågor kring inkonsekventa råd?

Ungefär halvvägs in i artikeln så kommer jag in och då citeras jag först med att säga att Cullberg inte är en bra källa till information. Jag ger ett exempel på hur Cullberg säger emot sig själv och sen har Brandel låtit Cullberg bemöta det utan att komma med någon följdfråga. Han kunde ju även ha kontaktat mig för en ytterligare kommentar.

Jag satt två timmar med Brandel. Han hade fått flera ytterligare exempel från mig som han kunde tagit upp. Jag hade också förklarat för honom hur Cullberg jobbar. Ändå låter han Cullberg komma undan med det här. Det låter som att Cullberg bara är villig att ändra åsikt efter ny fakta. Det är så klart en fantastisk egenskap och får honom att låta sympatisk för läsarna.

Men så är det inte egentligen och det hade Brandel enkelt kunnat avslöja. Tex hade han kunnat följa upp med exemplet där Cullberg först påpekat att frukt är något helt annat än socker för att sen en månad senare säga att fruktyoghurt är sämre än läsk pga mer socker i fruktyoghurt. Det är ingen ny kunskap som kommit där så klart, Cullberg har bara hittat ett viralt klipp som han tänkt att han ska göra om för att få fler likes och följare.

Eller så hade Brandel kunnat fråga Cullberg om vilken ny forskning Cullberg syftar på som fått honom att ändra åsikt i frågan om sötningsmedel. Den studie som han nämner i det senare klippet är nämligen från 2013 och personligen kan jag tycka att det är lite konstigt att någon påstår att man ändrat åsikt på ett år efter ny forskning när den forskningen har funnits i över 10 år. Det går helt enkelt inte ihop med Cullbergs förklaring. Däremot är det enkelt att förstå om man inser att Cullberg bara kör saker som är populärt för likes och följare oavsett om det är rätt eller passar med vad han sagt tidigare.

Försök till guilt by association i brist på annat att säga

En sak som lyser igenom i artikeln för den som tar sig tid att fundera mer på det som säga och inte sägs är att Cullberg egentligen inte har någon saklig kritik att dela ut åt andra hållet. Det enda han har att säga är att han inte tycker att han grejer är fel, att jag och Haroun är typ taskiga och att proteinpulver inte är ultraprocessat (vilket det givetvis är).

Ett annat retoriskt knep som Cullberg försöker sig på är att smutskasta mig genom att måla upp en falsk bild av vem som väljer att följa mig för läsarna.

Den här tekniken är väldigt vanlig och något jag ofta stöter på. Gruppen ”gym-bros” och steroidnissar är inte direkt populär någonstans förutom bland vissa unga män så genom att måla upp bilden att mina följare till stor majoritet består av den gruppen så får Cullberg mig till att framstå som mindre tilltalande som person för läsarna av artikeln i SvD.

Även här hade det inte varit svårt för Brandel att faktiskt kontrollera det som sägs. Instagram ger till exempel statistik för ens följare både när det gäller könsfördelning och ålder. Så här ser fördelningen för mina följare ut just nu.

Det är alltså en lite mer kvinnor än män och de allra flesta är i en helt annan åldersgrupp än gym bros och steroidsnubbar.

Nu vill jag verkligen tro att även en del ”gym-bros” och steroidsnubbar tycker att det jag delar är intressant och väljer att följa mig. Min och Nicklas bok Forma och Prestation är till exempel väldigt relevant för den gruppen av människor. Men det är ju ändå extremt tydligt att det inte är min huvudpublik och att det Cullberg säger är falskt. Det är också självklart om man bara tittar på vad jag delar med mig av i någon sekund. Det räcker med att du tittar på titlarna på mina artiklar och podcasts för att förstå att det jag gör inte har fokus på ”gym-bros” och steroidsnubbarna.

Men Brandel tyckte tydligen inte att var relevant att berätta för läsarna att bilden som Cullberg målar upp av mig är uppenbart falsk. Han låter Cullberg istället vilseleda läsarna om vem jag är och sen hoppar han vidare i artikeln.

Det kan vara skillnad på människor trots att de alla är influensers på något vis

Artikeln går sedan vidare in på en studie som försökt titta på frågan ”hur kan personer helt utan erfarenhet eller utbildning bli framgångsrika varumärken och tjäna mer pengar än riktiga experter?”. Här har vi några enstaka stycken i artikeln som är bra och jag hade önskat mycket mer kring det. Jag har flera gånger skrivit om det här problemet, framför allt i artikeln Varför är det så dålig hälsoinformation på sociala medier idag?.

Brandel nämner dock ingenting alls om att den enda i artikeln som följer det där receptet för att bara försöka bli populär är Cullberg. Det är därför han plagierar och ”inspireras” av det andra gör hela tiden. Han vet redan att det där fungerar för att bli populärt. Han behöver inte lägga ner något eget arbete på att faktiskt tänka fram något intressant att säga utan istället kan han lägga sin tid på att göra klippen snygga, bilderna bra osv.

Det som ”alla” normala människor gör är att dela vidare bra/intressanta saker de hittar

Jag vill också återkomma till frågan om plagiering och att låta sig ”inspireras” av andra. Cullberg påstår att ”alla” plagierar på det sätt han gör. Så är det givetvis inte. Det finns visserligen många influencers som beter sig som han gör, men det beror på att de, precis som han, främst tänker på sig själva och vill få andra att tro att de kan allt om allt.

Det är detta jag syftar på i artikeln när jag talar om att vi föder narcissister. Att tycka att det är okej att ägna sig åt den typen av plagiat, och att ta koncept rakt av på det sätt som Cullberg gör, är ganska anmärkningsvärt. De flesta människor förstår att det inte är acceptabelt. De inser både att det är fel att kopiera hela format från andra och att det är vilseledande mot ens följare att låtsas som att man kommit på idén själv.

Det som nästan alla vanliga människor i stället gör, när de hittar något de tycker är bra, intressant eller roligt, är helt enkelt att dela det vidare. Alla sociala medieplattformar har den funktionen, och det finns förstås en enkel anledning till det. Det är för att de som skapat något ska få erkännande för det som de har skapat.

Det är inte normalt att hitta något bra, låta bli att dela det vidare, och i stället göra om det till något där man själv tittar in i kameran och låtsas som att idén var ens egen. Allt för att själv få alla likes och nya följare. Det här är inte något som ”alla” gör. Det är snarare något som en liten del av befolkningen är villig att göra, eftersom de prioriterar att själva få uppmärksamhet.

När man dessutom, som Cullberg, väljer att inte bry sig om ifall informationen är korrekt, eller om det man säger vid ett tillfälle stämmer överens med vad man sagt vid ett annat, då agerar man långt ifrån hur de flesta människor brukar göra.

Brandel låter också Cullberg slippa följdfrågor. Är det verkligen rimligt att ursäkta ett sådant beteende med att det finns andra influencers som gör likadant? Jag skulle säga att just detta är en av de grundläggande orsakerna till det problem som Brandel, enligt sitt mejl till mig, ursprungligen sa sig vilja belysa. Nämligen att vi tillåter personer med det här beteendet att bygga upp stora plattformar och bli inflytelserika, i princip makthavare. Men ja…

Proteinpulver är ingen hälsobluff

Efter det här går artikeln sen in på frågan om kosttillskott. Där likställs i princip Cullberg och Haroun medan jag också delvis dras med. Den här delen inleds direkt med de här styckena som kort och gott bara kan summeras med korkat.

Även här hade Brandel väldigt enkelt kunnat få information så han inte skrivit så här. Han har till och med fått det från både mig och Haroun i citaten han har med. Och givetvis hade han kunnat kontrollera det vi säger enkelt med andra personer med i fall han inte litat på oss. Men proteinpulver är helt enkelt ingen hälsobluff.

Du kan givetvis säga att dess effekter och betydelse överdrivs i vissa kretsar men det är ingen bluff. Jag har personligen hjälpt forskare att få kontakt med företag som kan sponsra med proteinpulver som sedan getts till deltagare i styrketräningsstudier. Det här vill forskarna få till för att de vill försäkra sig om ett fullgott intag av protein bland studiedeltagarna. Orsaken till att de bryr sig om det är för att protein spelar roll.

Det finns i dag mängder av studier där man låter en grupp få extra protein efter träningen, medan en annan grupp gör samma träning utan att få något extra protein. Resultaten visar att det i regel går bättre för den grupp som får mer protein. Den överlägset vanligaste formen av extra protein i dessa studier är proteinpulver, eftersom det är praktiskt och lätt att använda. Här är några översiktsartiklar för den som vill fördjupa sig (1, 2, 3).

Hur blir det här då någon form av hälsobluff? Funderade aldrig Brandel på att det kanske inte är en hälsobluff? Varför har han inte frågat någon om det här i fall han själv saknar kunskapen? Har han helt enkelt valt att bara ignorera det han fick höra som motivering för att kunna måla upp det där paradise hotel-scenariot där alla bara är dramatiska för uppmärksamhet och ingen har mer rätt eller fel? Frågorna är många men jag kan faktiskt inte komma på ett enda svar som inte får Brandel att framstå som antingen inkompetent eller oärlig.

Det är skillnad på olika typer av kosttillskott och även hur man kan marknadsföra dem

Istället för den löjliga delen kring proteinpulver så hade Brandel kunnat ta upp något mycket mer relevant och det är skillnaden mellan olika typer av kosttillskott och hur man marknadsför dem. I mina sociala mediekonton hittar du till exempel ingen reklam alls för någon specifik produkt. Det här påpekas inte alls i artikeln utan istället gör Brandel en grej av att det finns bilder på mig med Tyngre t-shirts när han googlar och samtidigt drar upp Ann Fernholms uppenbara trams från i våras, Kritik av min medverkan på Nyhetsmorgon.****

David Haroun har däremot ett eget varumärke med en del kosttillskott. Jag har inte följt Haroun så jag vet inte hur han brukar marknadsföra sina saker men produkterna som säljs i hans butik är enkla saker likt proteinpulver, PWO och kreatinprodukter. Ganska standardgrejer om du är intresserad av styrketräningsvärlden. Protein, koffein och kreatin är några av de tillskott med bäst evidens bakom sig att faktiskt göra något och även om Haroun inte säljer dessa tillskott rent för sig själv utan i olika mixer så är det inget som är uppenbart trams. Det här hade Brandel också enkelt kunnat kolla upp om han velat. Bara lyft luren och pratat med någon forskare som inte är influenser i fall han inte litar på studier som han kan få skickat till sig.

Sen har vi Johannes Cullberg som genom åren har marknadsfört för det mesta som det bästa som finns. Förr gjorde han reklam för produkter från Multi Level Marketing företaget ZinZino där han först gjorde helt fantastiska påståenden kring olika ämnen och sen skrev han till sina följare att de kunde skicka DM till honom i fall de ville veta mer. När du sen skickade DM så fick du så klart rekommendationen att köra hans grejer. På så sätt kan man komma runt regler kring hälsopåståenden.

I artikeln i SvD nämns faktiskt att Cullberg granskats av konsumentverket kring vilseledande medicinska påståenden men ingenstans nämner Brandel att Cullberg faktiskt sålde ett tillskott med saffran från ZinZino. Inlägget här var alltså inte bara vilseledande medicinska påståenden, det var reklam för saker som Cullberg säljer, fast han berättade inte det i det inlägget för då hade det blivit uppenbar reklam och olagliga påståenden i marknadsföring.

Cullberg har också tidigare rekommenderar tillskottet AG1.*** En extremt dyr multivitamindryck som gjort sig till ett namn genom att ge en väldigt stor affiliate-andel till de som säljer den och sedan börja samarbeta med typer likt Cullberg som inte bryr sig om vad som är bra eller dåligt för deras följare när de kan tjäna massa pengar. Du vet den där lilla gruppen med ”alla” som Cullberg syftar på 😉.

Cullberg marknadsförde det här tillskottet med hela 79 olika ingredienser samtidigt som han påstod att han han hade tagit DNA-tester och blodprov för att veta exakt vilka tillskott han behövde så var det alltså just precis den här blandningen som kostar typ 1000 kronor i månaden där han får kanske 200-300 kr per person han får att köpa.

Och alla de där formerna av tester och screening som han hela tiden pratar om, det är indirekt reklam det med. Cullberg får det gratis i utbyte mot att hans följare ska tro att det är en bra idé.

Cullberg har också marknadsfört ett kosttillskott som heter Sigrid Stabiliser, som påstås stabilisera blodsockret, vara effektivt för viktnedgång och ge flera andra hälsoeffekter. Det finns ännu inga publicerade studier på produkten, och en månadsdos kostar nästan lika mycket som 1 mg Ozempic, ett läkemedel som är bevisat och godkänt som läkemedel både för att förbättra blodsockret och ge viktnedgång. Dosen 1 mg ger i genomsnitt en viktnedgång på 7–8 kg. Garanterat mer än vad Sigfrid Stabiliser skulle göra om det någonsin görs en ordentlig studie på det.

Cullberg gör gärna reklam för Sigrid Stabiliser och påstår att ”resultatet blir att du får ett stabilare blodsocker, mer energi, mindre sötsug, mindre svullen mage och lättare att bibehålla en hälsosam vikt”. Detta gör han helt utan vetenskapligt stöd. Samtidigt berättar han förstås för sina följare att man inte bör använda Ozempic då det bara är en quickfix för de som tror att smal innebär hälsosam.

Ironiskt nog kallar han Ozempic för ett piller, vilket det inte är, samtidigt som han själv marknadsför ett piller där han, utan belägg, påstår att det ger effekter som Ozempic redan har bevisats ge.**

Summering – det här är inte bara en show för att få uppmärksamhet

Min poängen här är förhoppningsvis otroligt uppenbar nu. Det kan vara enorm skillnad mellan olika personer både i vad de marknadsför och vad de påstår trots att de alla har stora konton på sociala medier, ser vältränade ut och på något vis säger att proteinpulver är okej.

Jag har vunnit priset som årets folkbildare. Cullbergs enda utbildning är en kurs hos Paleo institute som vunnit pris som årets förvillare där han också var utbildare det året som de ”vann” utmärkelsen. Det är alltså fullt möjligt att argumentera för att vi är så långt ifrån varandra som man kan komma på en skala för ”vem kan man egentligen lita på?”.

Men Brandel har lyckats skriva en artikel som för en oinsatt läsare mest kommer tolkas som att man kan dra ett likhetstecken mellan mig, Haroun och Cullberg. Läsaren kommer tro att vi är typ det samma alla tre och att allt det här i ”fitnesskriget” bara handlar om folk som springer runt barbröstade och ser till att bilderna är perfekta för så att de får uppmärksamhet via algoritmerna. Det där stämmer på Cullberg, men inte fullt ut för Haroun och det är faktiskt inte ens nära för mig.

Jag har varit med i väldigt många tidningsartiklar genom åren. Men jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare blivit så häpen över hur dåligt jobb en utbildad journalist kan göra. Jag har så klart läst sämre artiklar men jag har då antagit att det varit en journalist som blivit lurad eller stressat skrivit ihop någonting utan att hinna göra research. Men här är jag helt säker på att Brandel förstod alla skillnaderna jag nämnt här väldigt tydligt när han var hemma hos mig. Jag kan inte komma på någon annan förklaring än att han som ”vetenskapsredaktör på SvD Livet-redaktion” helt enkelt bara har valt att skita i allt det där när han skrev artikeln. Istället för att informera sina läsare så valde han att skriva en artikel som mest känns som den var framtagen för Hänt Extra.

Uppskattade du den här artikeln?

Allt som jag skriver på den här sidan och mina sociala medier är gratis för alla, men tar så klart av min tid. Så om du uppskattar det jag gör så kan du stödja mig lite via Patreon. Det ger mig möjlighet att lägga mer tid på att skriva och dela intressanta saker.

Glöm inte att också följa mig på Sociala medier. För närvarande är jag mest aktiv på Threads, Instagram och facebook. Men jag finns även på andra platser.

• Instagram
• YouTube
• Threads
• Mastodon
• Facebook
• TikTok
• X

* Fun fact, jag har plagierat mig själv från en tidigare artikel i tre stycken här.

** Sigrid har en annan produkt med som de påstår är mer effektiv än den som säljs som kosttillskott. För den har de utfört en ordentlig studie men de har endast släppt resultatet för de som följde de med hög följsamhet och inte för alla deltagarna i studien. Jag har frågat dem om deras intention to treat protokoll men de ville inte dela den informationen. Resultatet för deras ”bättre produkt” är dock klart sämre än 1mg ozempic trots att datan för ozempic är för alla, oavsett följsamhet. Så sannolikheten att den enligt företaget själva något sämre produkten, Sigrid Stabiliser, skulle vara bättre på något sätt är typ noll redan nu.

*** Vill du veta mer om företaget bakom AG1 och själva tillskottet kan jag rekommendera två klipp av Scott Carney på youtube, The True Story of Athletic Greens (and the Real Estate Scam that Started it All) och The Junk Science of Athletic Greens (AG1).

**** Här var det också väldigt tydligt att Cullberg tog det ett steg längre och lurade sin följare att tro att jag sagt att kaffe och energidryck är samma sak. En lögn som Brandel enkelt kunnat syna genom att se inslaget från Nyhetsmorgon på 8 minuter men det har han inte gjort (eller så brydde han sig inte). Istället låter det i texten som att kritiken var rimlig/befogad och han länkar även till Cullbergs inlägg så den intresserade kan se påhittet i sin helhet.