Två bra debattartiklar i SvD om coaching…

Det här är väl semirelaterat till de ämnen jag brukar ta upp här på bloggen men det finns faktiskt coacher inom träning och kost med. Oavsett så är det två väldigt bra debattartiklar enligt mig och de belyser ju ett problem som inte bara gäller coachning utan egentligen alla former av utbildningar som ger ut certifierade, diplomerade, auktoriserade eller ackrediterade utövare.

Relaterat till dessa två debattartiklar hade man i SvD även en artikel kring TV-programmet Coacherna som jag själv aldrig har läst men i artikeln finns det ändå ett klockrent citat som jag tänker upprepa här:

Problemet är att man lider av inkompetensens dubbla förbannelse; dels saknar man kunskap om psykologi och använder metoder som inte fungerar, och dels saknar man kunskapen och de kritiska verktygen för att vara medveten om sin egen bristande kunskap.

Nu snackar de i artikeln om så kallade livsstillscoacher men det här med omedvetet inkompetent är något som gäller inom högsta grad i träning med. När någon börjar träna så är de oftast i det här stadiet. De utför övningar fel och de är inte medvetna om att de utför något fel. Som tränare är det ens jobb att medvetengöra för idrottaren eller klienten att utförandet är fel och försöka förklara för honom eller henne vad som behöver åtgärdas.

Efter detta börjar oftast den tunga perioden i träningen där man är medveten om att man gör fel men fortfarande inte kan få det att bli lätt. En av tränarna på tyngdlyftningsklubben där jag tränar brukar skoja med folk när de blir irriterade på sig själv att ”det bara är de sex första åren som är för jävliga”. Under den här tiden anser jag att det oftast är bäst att bara försöka se till att den man tränar har en korrekt bild inom sig av vad de försöker uppnå och sen är man sparsam med att muntligt lägga in korrigeringar under träningen. Om personen själv känner att det som görs är fel så behöver man inte påpeka det.

Istället för att bara säga ”fixa det” eller ”gör såhär” frågar man utövaren vad de själva tyckte om deras utförande först. Ofta kan de då komma på själv vad som var fel och vad de kan göra för att förbättra tekniken. På detta vis får man inte bara en bra utövare, man får också en idrottare som kan hjälpa andra som är i samma situation.

11 thoughts on “Två bra debattartiklar i SvD om coaching…

  1. ”och sen är man sparsam med att muntligt lägga in korrigeringar under träningen. Om personen själv känner att det som görs är fel så behöver man inte påpeka det.”

    Det här var fan riktigt bra. Ska tänkas på.

  2. Hej!

    Vill börja med att säga att denna sida och traningslara.se har hjälpt mig att bli mer kritisk mot det som lchf-rörelsen propagerar för. Tack!

    Gällande ovanstående vill jag påstå att det verkar finnas ett förakt från akademiker mot utbildningar inom deras kunskapsfält som inte ger högskolepoäng och det är även troligt att man vill skydda sina egna intressen (en av artiklarna är skriven av 4 psykologer). Jag tror verkligen inte att det är så att alla människor som inte har gått en 5-årig psykologutbildning är inkompetenta när det gäller att hjälpa och coacha andra människor. Inte kräver man väl exempelvis att en fotbollstränare behöver en psykologutbildning för att kunna coacha sitt lag? Skillnaden som jag ser det är att psykologer sysslar med behandling av psykiska sjukdomar, medan coacher ger stöd och vägledning till friska människor som söker sig till nån som kan peppa dem till förändringar i livet. När det gäller träning kan man ju göra samma skillnad mellan personliga tränare och sjukgymnaster. PT:s kan ge vägledning till friska människor som vill ha hjälp med sin träning, men gäller det ett problem av fysisk karaktär som exempelvis smärta vänder man sig till en sjukgymnast(jmf behandling hos psykolog). Eller? 🙂 Samma uppdelning kan göras mellan kostrådgivare och dietister. Problem uppstår som jag ser det när den yrkesutövande utger sig för att vara expert på sådant som han/hon inte har utbildning för.

    Tyvärr är det inte heller alla utbildningar på högskola och universitet som ger legitimation även om man har gedigen kunskap inom ett område.

  3. Marie,

    Jag håller med dig. Psykologer använder ju också ofta metoder som inte är väl vetenskapligt belagda, så det är ju inte helt säkert att det är bättre att gå till en utbildad psykolog.

    Men lite poänger har de ju helt klart, att det som coach är av extra vikt att ha insikt om vad man inte vet och kan.

  4. Marie: Gällande ovanstående vill jag påstå att det verkar finnas ett förakt från akademiker mot utbildningar inom deras kunskapsfält som inte ger högskolepoäng och det är även troligt att man vill skydda sina egna intressen (en av artiklarna är skriven av 4 psykologer).

    Man måste skilja på individuella personer och grupp i den här typen av diskussioner. Det finns de som är väldigt duktiga och väldigt dåliga inom i princip vilken yrkeskår som helst.

    Problemet med utbildningar som ger ut certifierade, diplomerade, auktoriserade eller ackrediterade utövare är att det inte finns någon som helst kontroll av kvalitén och folk överlag är helt omedvetna om detta. Du kan bli certifierad inom det mesta bara av att skicka in 1000 kr till någon sida på internet.

    Med tanke på det och själva studietiden bakom så kan jag till 100 % garantera att sannolikheten att du ska få kompetent hjälp är mycket större om du går till någon med licens kontra det andra. På samma sätt är sannolikheten mycket större att du får bättre information om du går till någon med en ordentlig högskoleutbildning bakom sig kontra några timmars utbildning ihopsnickrad av några enskilda personer. Det blir inte alltid så, men du har mycket större chans att det blir det.

    Det finns tex nutritionister som kan väldigt mycket om kost och näring efter 5 års högskolestudier. Dessa får inte någon licens men du ser inte den gruppen gå ut och kalla sig akrediterade kostrådgivare eller något annat förskönat. De berättar sin examen, hur länge de studerat, möjligen var och det är allt.

    Jag har aldrig hört en kostrådgivare som berättat att deras utbildning är på totalt kanske 50-100 timmar. Helt enkelt för att 50-100 timmar är fullständigt löjligt i förhållande till 5 år. Så istället lägger man till något snitsigt vällåtande ord till sin titel.

    Så det handlar inte om förakt av enskilda personer eller något i den stilen. Det handlar om att jag (och jag antar de flesta andra med längre utbildning bakom sig) inte gillar att folk försöker tillförskaffa sig någon form av falsk legitimitet genom att hitta på titlar och liknande.

    Personligen är jag väl medveten om att det finns väldigt många duktiga PT samt säkert väldigt många duktiga coacher osv. Men i alla fall inom PT-yrket finns det många som är väldigt dåliga. De har egentligen inte tränat någonting själv och sen går de en utbildning på 14 dagar och helt plötsligt ska de lära andra träna.

  5. A F - ursprungsliv.nu: Jag håller med dig. Psykologer använder ju också ofta metoder som inte är väl vetenskapligt belagda, så det är ju inte helt säkert att det är bättre att gå till en utbildad psykolog.

    Som jag skrev till Marie. Det är givetvis inte säkert att det blir bättre. Men sannolikheten att man ska få bättre hjälp ökar garanterat. Helt enkelt för att grundkunskapen generellt är mycket större hos en psykolog och för att det finns en kontroll över högskoleutbildningar som ändå garanterar en viss standard på utbildningen.

    Sen är ju den kontrollen inte så vattentät och hård som man hade önskat men den finns ju ändå där och sorterar ut en del.

  6. Du har absolut en poäng i det du skriver. Dock vill jag hålla fast vid att alla arbetsuppgifter inom ett område inte kräver en mångårig utbildning. Jag är utbildad socionom (vilket kräver en utbildning på 3,5-4 år) och inom mitt kunskapsfält verkar även andra yrkesgrupper med betydligt kortare utbildning (och även de med längre). Om jag får göra en jämförelse anser jag inte att alla som arbetar inom verksamheter för socialt arbete behöver ha en lång högskoleutbildning, men för en del arbetsuppgifter måste detta vara ett krav. Däremot kanske det ser annorlunda ut inom kost- och träningsbranschen, eftersom där finns en sådan uppsjö av olika kortare utbildningar, vilket gör det svårare att avgöra kvaliteten på dessa.

    Du kan dock inte dra alla de där titlarna du räknar upp över en kam. Jag kan som socionom inte bli legitimerad, men däremot auktoriserad. I detta fall ÄR det en kvalitetsmärkning att bli auktoriserad. Detta är en skyddad titel som inte vem som helst kan få utan de kräver en högskoleutbildning och flera års erfarenhet av yrket, lämplighetsintyg, dokumenterad extern handledning etc. Detsamma gäller ju exempelvis auktoriserade revisorer. När jag googlade lite nu ser jag dock att det finns korta dyra utbildningar som ger titeln auktoriserad. Det är väldigt synd om vissa titlar får en negativ klang om det är så att de kan användas lite hur som helst inom vissa yrkesgrupper.

    Själv skulle jag aldrig gå till en PT som inte tränar själv….det brukar ju synas…

  7. Marie: Dock vill jag hålla fast vid att alla arbetsuppgifter inom ett område inte kräver en mångårig utbildning.

    Givetvis inte. Det handlar inte så mycket om vad man kan eller inte kan göra. Det handlar om vad man försöker måla upp utåt att man kan göra. Vilket sken man försöker ge utåt när det gäller kompetens.

    Marie: Jag kan som socionom inte bli legitimerad, men däremot auktoriserad. I detta fall ÄR det en kvalitetsmärkning att bli auktoriserad.

    Det kan det mycket väl vara. Problemet är ju att jag kan kalla mig för auktoriserad ”släng in vad du vill” nu utan att kunna något om något nu direkt om jag skulle vilja det. Det är ingen skyddad titel och det utnyttjas, som du själv märkte nu när du googla, enormt av de här utbildningarna som ibland bara är över en helg.

    Det är med andra ord väldigt missledande. Du kan kalla dig auktoriserad socionom och lägga till din utbildning bakom. Sen kommer det någon som kallar sig auktoriserad socialare som har en utbildning på 20 timmar men det enda som nämns är just ”auktoriserad socialare”. Gemene man kan inte urskilja dessa två när det gäller kompetens.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *