Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I veckans avsnitt gästas Wille och Jacob Gudiol av Marcus Moberg, lärare och postdoc vid GIH samt utbildad näringsfysiolog från KI. Efter en kort inledning om Jacobs färska personbästa på 106 kilo i stöt berättar Marcus om sin väg från basket och löpning till att forska på molekylär reglering av muskeltillväxt, med fokus på hur olika träningsformer och aminosyror påverkar muskelcellens proteinsyntes och proteinnedbrytning.
Samtalet går tidigt in på varför proteinnedbrytning är betydligt mindre utforskat än proteinsyntes. Marcus förklarar att proteinsyntes går att mäta med isotoper och muskelbiopsier, medan nedbrytning sker via flera komplexa system som proteasomer och autofagi. Med hjälp av en analogi om en mur argumenterar han för att man inte nödvändigtvis vill stoppa nedbrytningen helt, eftersom den sannolikt städar bort skadade byggstenar och upprätthåller muskelkvaliteten. De diskuterar även mTOR-signaleringens roll: att blockera mTOR slår ut den tränings- och kostdrivna ökningen av proteinsyntes, men på längre sikt spelar även andra mekanismer som myostatin och epigenetik in.
Därefter granskar de tillskottsfrågan kring leucin, BCAA och EAA. I Marcus studier gav en komplett blandning av essentiella aminosyror (EAA) något starkare signalering än enbart BCAA vid en enskild tidpunkt, även om BCAA stod för merparten av aktiveringen över tre timmars återhämtning. Praktiskt menar han att EAA ändå är att föredra: BCAA startar signaleringen, men utan övriga essentiella aminosyror saknas byggstenarna för att fortsätta bygga. Icke-essentiella aminosyror finns däremot redan i gott mått inne i muskelcellen, medan exempelvis isoleucin sjunker kraftigt efter ett pass utan tillskott.
Avhandlingen behandlar också kombinationsträning och den klassiska frågan om konditionsträning hämmar styrketräning. Tidigare cellstudier har visat att energistress via enzymet AMPK kan stänga av mTOR-signalering, men i Marcus och William Aprós humanstudie såg man ingen sådan hämning när hårda cykelintervaller följdes av tung benpress tio minuter senare. På molekylär nivå går det alltså utmärkt att kombinera kondition och styrka i samma muskelgrupp, även om praktiska faktorer som träningskvalitet och energibalans fortfarande påverkar långsiktiga resultat.
För att undersöka systemiska helkroppseffekter genomförde gruppen även en studie där försökspersonerna körde cykelintervaller följt av tio set triceps pushdowns. Även om proteinsyntesen och mTOR-signaleringen i triceps inte skilde sig nämnvärt, ökade uttrycket av gener kopplade till proteinnedbrytning och mitokondriell anpassning som PGC-1alfa i armarna. De fann dessutom trefaldigt förhöjda kortisolnivåer och höga nivåer av laktat i blodet efter cyklingen.
De höga laktatnivåerna ligger till grund för Marcus kommande forskningsprojekt, där han vill ta reda på om laktat i sig fungerar som en signalmolekyl för muskeltillväxt och mitokondriell nybildning. Genom att kombinera enbent styrketräning med systemisk laktatinfusion upp till fysiologiska nivåer på 10–12 millimol per liter hoppas han kunna skilja effekten av mekanisk belastning från metabol stress. Studien kommer dessutom att inkludera både män och kvinnor för att undersöka eventuella könsskillnader, något Marcus saknar i dagens idrottsforskning.
Avslutningsvis reder de ut vanliga träningsmyter från Marcus föreläsningar. Han och Jacob understryker att man inte behöver bryta ner eller skada musklerna för att de ska växa; faktisk muskelskada och träningsvärk är något helt annat än proteinnedbrytning, och målet med träning är att stimulera anpassning. De avfärdar även idén att akuta toppar av testosteron eller tillväxthormon efter tunga benövningar ger extra muskeltillväxt i armarna, men nämner att en annan forskargrupp vid KI och GIH planerar en träningsstudie med låga doser testosteron till kvinnor.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och Jacobs personbästa i stöt
00:00:22 – Wille: Då får jag hälsa er varmt välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol.
00:00:29 – Jacob: God kväll Wille.
00:00:31 – Wille: Tja, hur är läget?
00:00:33 – Jacob: Det är väl bara bra idag. Det är inte mycket att klaga på. Jag tog nytt personbästa nu när vi hade serietävling i helgen.
00:00:39 – Wille: Jag såg det. Vad blev det för något nu?
00:00:41 – Jacob: 106 kilo i stöt.
00:00:43 – Wille: Ja, är du nöjd eller?
00:00:44 – Jacob: Ja, det får jag vara. Alltså jag fick ju den här antibiotikakuden. Så jag hade ju inte gjort någonting på tre veckor egentligen. Jag var ju där på nyårsafton då. Då hade jag infektionen i knäet, men den har inte spritt sig så mycket än. Så då klarade jag ju faktiskt parstar också på nyårsafton. Men sen så blev det ju den här antibiotikakuden i två veckor nästan. Och så gick jag på och körde tävling samma dag, så jag tog sista pillret på morgonen. Och så blev det nytt pars. Jag vet inte hur det gick till. Det är väl bara tändningen som har gjort det.
00:01:11 – Wille: Jag gissar att de har påpekat det här för dig på klubben, men du har säkert mer att hämta om du kommer ner lite djupare i sittet, tänker jag.
00:01:18 – Jacob: Jag behöver inte gå ner i sittet ju.
00:01:21 – Wille: Nej, men alltså, eller är det bara överstöten som begränsar dig, kanske?
00:01:24 – Jacob: Ja, ja, det är bara överstöten. Ja, jag kan vända mycket mer. Jag kan sitta och veta om jag behöver det. Men jag har ju aldrig behövt det i tävlingen. Det är fortfarande så lätt. Men jo, jag vet att jag kan sitta bättre också. I rycket har jag nog fortfarande en fem centimeter till botten där. Ja, okej.
00:01:45 – Wille: Ja, vi ska inte hålla på och prata
Presentation av Marcus Moberg och hans bakgrund
00:01:48 – Wille: dina pers hela dagen, utan vi har med oss en gäst idag. Det är ytterligare en av de här GIH-arna. Nu har vi snart tagit alla, höll jag på att säga. Marcus Moberg, välkommen.
00:01:59 – Marcus: Tack så jättemycket.
00:02:00 – Wille: Hur är läget med dig?
00:02:01 – Marcus: Jo, det är bra. Lång, intensiv dag. Mycket labbande föreläsningar och så. Men jag ska inte klaga. Jag har en arbetsdag kvar sen, så har jag semester i två veckor. Så jag ska nog hålla ut, tror jag.
00:02:16 – Wille: Vad ska du göra?
00:02:17 – Marcus: Åka med familjen till Thailand i två veckor, bara för att samla lite energi.
00:02:21 – Wille: Ja, för det har varit lite svårt att få en tid här, så jag kan verkligen förstå att det har varit fullt upp senaste tiden.
00:02:27 – Marcus: Jo, det blir så. Mycket jobb med externa föreläsningar och föreläsningar på GIH och sen ska forskningen ha sitt också. Så man har att göra.
00:02:39 – Wille: – Vad är det du gör för någonting då? Om vi börjar där. – Just idag är jag anställd som lärare på GIH, deltid, och sen numera även postdoc på GIH, där jag forskar på
00:02:56 – Marcus: muskeltillväxt för att göra det enkelt, eller molekylär reglering av muskeltillväxt och ser hur olika träningsformer och även nutrition i form av proteiner och aminosyror påverkar mekanismerna som styr proteinsyntes och även proteinnedbrytning i muskelcellen.
00:03:15 – Wille: Hur kom du in på det? För det känns som att det är ett ganska, inte smalt område, men man säger såhär, du har inte bara gjort träningsstudier och mätt överarmarna på folk, utan du har verkligen gått ner på molekylnivå här.
00:03:28 – Marcus: Ja, verkligen. Nej, men det är väl lite in på en räkmacka. Jag läste ju, jag utbildade en näringsfysiolog på KI då och sen när vi skulle göra masterarbetet så så råkade jag hamna här. Jag hörde om några studenter innan som hade varit här på GIH. Det lät jäkligt spännande. Kom hit, gjorde min master och fastnade helt enkelt. Det var riktigt spännande från dag ett. Jag har alltid sagt det, aldrig haft en dag när man inte velat gå till jobbet på sex år. Så jag ska inte klaga.
00:04:07 – Jacob: Då har du inte gjort samma saker som A-pro med provröret?
00:04:13 – Marcus: Jo, vi har gjort exakt samma saker. Det är bara att jag är lite mer positiv. Han tycker om att klaga. Det är en spännande mix av att dels få köra träningsstudier och arbeta med folk och få dem att träna. Och sen även jobba molekylärt inne på labb och samtidigt ha möjligheten att föreläsa här på skolan. Så en dag ser aldrig likadan ut.
00:04:39 – Wille: Har du en träningsbakgrund själv som gjorde att du kom in på det?
00:04:42 – Marcus: Det finns det ju. Det är väl inget elitidrottande men jag har spelat basket sedan jag var sju fram tills jag var någonstans runt 24. Så vårt lag var väl okej. Vi var femma på SM men det säger inte så jättemycket med tanke på att basket är 10-12 lag som kan spela ungefär. Så basketen har alltid funnits med. Men sen jag började här och doktorerade så har det inte blivit så mycket basket. Men då har man blivit influerad av alla andra freaks här som ska hålla på och konditionsidrotta så det har tagit över. Så nu är det faktiskt mycket löpning. Tack vare Niklas Selander som håller på så mycket som han inspirerar.
00:05:30 – Jacob: Ska inte du och Niklas ta er ner till gymmet tillsammans istället? Han säger också att han är mer styrketräningsintresserad egentligen. Ja, jag vet inte varför det blir så.
00:05:41 – Marcus: Det handlar mer om att jag svarar nog bättre på konditionsträning än styrketräning. Det är mer naturligt.
00:05:48 – Jacob: Det är roligt när det går bra, inte när det är jobbigt.
00:05:51 – Marcus: Exakt.
00:05:53 – Wille: Alltså grejen är att när man blir bra på konditionsträning så blir det egentligen inte mindre jobbigt. Det är ju lite det som är problemet där. Det går ju inte att fisvända upp 106 kilo eller vad det var du fick upp där. Det duger liksom inte, utan det går bara snabbare helt enkelt. Så är det nog. Ja, men om vi går in på din forskning då. Var började du någonstans med ditt masterarbete då till exempel?
00:06:15 – Marcus: Mm. Så det har hela tiden handlat om
Forskning på proteinsyntes och proteinnedbrytning
00:06:18 – Marcus: muskelproteinsyntes och regleringen där. Det jag halkade in på i min master var en studie som William Apo hade påbörjat rent experimentiellt med försökspersoner. Det var en studie där man lät försökspersoner styrketräna med ett ben och sen gav man dem grenar aminosyror vid ena tillfället och en kontrolldryck i andra för att egentligen titta på hur träning och aminosyror interagerar och vilken som dominerar egentligen när det gäller aktivering av proteinsyntes. Det materialet jobbade jag vidare på och tittade på markörer eller genuttryck för proteinnedbrytning framförallt. Det var ganska intressanta fynt och det gick rätt så bra med den studien så vi lyckades få den publicerad i American Journal of Physiology några månader efter.
Det tror jag bidrog till att jag ville fortsätta, att det gick bra från början. Och sen efter det så jobbade jag vidare som projektanställd i forskningsgruppen med lite diverse projekt. Men det har handlat om hur träningen påverkar signaleringen i muskeln och tittat väldigt mycket på aminosyranivåer i muskeln.
00:07:29 – Wille: Det där med proteinnedbrytning, varför är det intressant att veta mer om det?
00:07:34 – Marcus: Ja, det är liksom det ena sidan av myntet om man säger så. Om man ska ta den långa historien så, jag menar för att öka muskelmassa så krävs det ju att proteinsyntesen, eller uppbyggnaden då, den måste ju vara högre än proteinnedbrytningen. Och vi vill ju försöka förstå de här processerna och hur man kan påverka dem och försöka maximera ut dem egentligen om man pratar både i träning och det finns ju flera aspekter av att försöka bibehålla eller öka muskelmassa. Men om man ska säga så att proteinnedbrytningen vet vi ju inte så mycket om egentligen jämfört med proteinsyntesen eller framförallt hur det regleras. Så jag menar, för att öka muskelmassa är ju båda lika betydande egentligen. Men det är bara att vi egentligen har verktyg och idag förmåga att framförallt studera proteinsyntes och den regleringen.
Medan proteinnedbrytning är ganska outforskat. Så det behövs helt klart nya metoder där och helt klart fler data.
00:08:30 – Wille: Men är det liksom bara att man känner till de signalvägarna för uppbyggnaden mer än man känner till de som signalerar för nedbrytning? Eller är det något annat som gör att vi liksom inte vet så mycket?
00:08:41 – Marcus: Ja, i princip så är det. Det finns flera anledningar. När man vill mäta proteinsyntes så gör man det genom att infundera aminosyraicitoper in i blodet som sedan kommer in i muskulaturen så man kan ta biopsier och med hjälp av dem mäta någon sorts proteinsynteshastighet.
00:08:59 – Jacob: Liknande metodik finns inte riktigt för proteinbrytning.
00:09:02 – Marcus: Den är mer komplicerad. Det innebär egentligen att man måste för-inmärka muskulaturen med isotoper och det kan vi egentligen inte göra på ett bra sätt. Så att ett så har vi inga direkta verktyg för att mäta protein nedbrytning rent kvantitativt. De är inte så tillförlitliga i alla fall. Och sen så är det ju också så att protein-nedbrytning i muskelcellen sker på en del olika sätt. Medan proteinsyntesen i musklerna sker egentligen bara på ett sätt. Det är att man då bygger ihop aminosyror till protein. Medan protein nedbrytning sker via flera mekanismer. Bland annat något som kallas protiasomnedbrytningssystemet och även autofagi och via lysosomer. Det är mer komplext och man vet egentligen inte exakt vilken som skulle dominera och leda till det ena eller andra.
00:09:54 – Wille: Men om man tänker att man, alltså vad skulle målet vilja vara, att man skulle minska nedbrytningen på något sätt? Jag tänker om man skulle vilja försöka få den här ekvationen till någonting mer positivt. Förstår du hur jag tänker?
00:10:05 – Marcus: Ja, absolut. Det är lite svårt att svara på det, för vi vet ju inte vad proteinnedbrytningen innebär egentligen. Jag menar, jag brukar använda någon sorts analogi, det är att om man ska bygga upp muskler så kan man ju se det som att bygga upp en mur där vi har en kille på ena sidan som då är proteinsyntes som sätter till byggstenar och sen har vi en annan kille på andra sidan som plockar bort dem.
00:10:30 – Jacob: Jag vet inte hur duktig han på baksidan är.
00:10:32 – Marcus: Exakt, så vi förutsätter att han som… Eller vi vet egentligen, precis som du säger Jacob, att vi vet inte vad han som plockar bort exakt gör. Och jag menar, för att tänka sig att muren ska bli så stor som möjligt eller musklerna ska bli så stora som möjligt så gäller det att den här uppbyggarkillen jobbar snabbare än han som plockar bort dem. Så då, rent spontant, så kan man ju tänka då att För att öka muskelmassan så maximalt som möjligt så ska vi stanna av den här killen som plockar bort alla stenar. Det är den intuitiva tanken. Men det kan ju också vara så att den här plocka-bort-killen är lite smartare. Han ser att en del byggstenar är trasiga och inte fungerar som de ska. Så han plockar bort dem för att kvaliteten på muren ska bli lite bättre.
Så vi kanske inte vill stoppa honom. Det är det man inte riktigt vet. Man kan ju tänka sig då att Stannar vi proteinnedbrytningen får vi större muskelmassa. Det är bra. Men som sagt, proteinnedbrytningen kan troligtvis handla om att bevara någon sorts muskelkvalitet och styra anpassningen. Det är inte solklart att vi vill hämma den.
00:11:38 – Jacob: Det är det man pratar om kring framförallt autofagin där med fasta och sådär. Att man ska sätta igång. Autofagi är att cellen äter upp sig själv kan man säga. Tar sönder sig själv. Då menar man att fastar man då så ska kroppen sätta igång det här systemet lite extra och att det främst går på de lite skadade cellerna då. Och det är klart, har man aldrig igång autofagin eller man försöker stoppa den så kanske man låter mycket bräckligt. Dåliga delar av muren, som du sa.
00:12:13 – Marcus: Det är mycket möjligt. Och jag menar, där pratar man kanske mest om nervceller och sådant annat. Men det är mycket möjligt att det gäller för muskelprotein också.
00:12:22 – Wille: Vad gick du vidare med sedan då, när du hade kommit igång med din egen forskning?
00:12:29 – Marcus: Vi hamnade i ett projekt som jag egentligen Jag har egentligen jobbat sida vid sida med William Apo och vi har haft ganska liknande inriktning. Min avhandling kan man se, ur en praktisk synvinkel så är den väldigt bred för det handlar både om kombinationsträning och aminosyror. Men ur en rent teoretisk cellmolekylär inriktning så är den ganska tajt om man säger så för den tittar egentligen på något som kallas emtorsignalering som styr proteinsyntesen. Så vi har haft egentligen ett som tittar på hur leucin och grenar av aminosyror, och det signalerar i muskelcellen. Och sen också har vi haft en del som tittar på hur kombinationsträning, alltså samverkan mellan konditionsträning och styrketräning, hur det påverkar proteinsyntes och signalering och sådär.
Så det var två ben då.
00:13:23 – Wille: Det finns en mening i
Leucin, BCAA och EAA för muskeluppbyggnad
00:13:28 – Wille: abstraktet i din avhandling som har en väldigt stor implikation för byggarvärlden.
00:13:32 – Jacob: Wille ha granskat hårt. Ja, du märker det va?
00:13:37 – Wille: As a supplement a mixture of EAA must be regarded preferable, although the effect is largely mediated by the BCAA as a group. Men det var ju det här vi pratade om med William Aproah, att han skulle komma med… Ja, vi fick aldrig svaret där, precis.
00:13:50 – Jacob: Nej, precis. Han skulle komma med den definitiva studien som visar att man ska dra i sig EAA och inte BCAA.
00:13:56 – Wille: Ja, just det. Men det var ju bland annat det som du tittade på, vad det är som aktiverar dem, om det är liusinet eller vad det nu är för någonting. Men vad kom du fram till där?
00:14:08 – Marcus: Ja, precis. Den studien vi pratade om, det… Då jämförde vi egentligen effekten av leucin mot grenade aminosyror och en komplett mix av essentiella jämfört med placebo för att titta på signalering och så vidare. Där såg vi konstigt nog egentligen att gav man essentiella som en komplett mix så gav det faktiskt en starkare aktivering av den här proteinsyntessignaleringen än enskilt BCAA vilket man egentligen trott att hela effekten av är medierad av leucin eller BCAA som en grupp. effekten var något starkare med essentiella som en grupp. Fast vi tittade vid olika tillfällen, vi tar biopsier flera tillfällen efter ett träningspass och där stod essentiella ut vid ett tillfälle medan sett över tre timmars återhämtning så verkar BCAA vara nästan likvärdigt.
Så BCAA som en grupp verkar mediera effekten men något, något starkare effekt med essentiella. Sen tittar vi bara på signaleringen men sen får man ju tänka att De essentiella behövs som byggstenar. Rent praktiskt brukar jag alltid säga att tar man BCAA så är det att man slår igång hela systemet och aktiverar det. Kanske till fullt då.
00:15:22 – Jacob: Men risken kan vara att vi inte har tillräckligt mycket essentiella byggstenar så att syntesen kan hämmas på grund av att de inte finns där egentligen. Det är som om chefen hade stått och skrikit på byggarna att de ska fortsätta bygga så har de inga stenar kvar. Typ så, exakt. Bra liknelse. Fortsätta med det hela avsnittet.
Betydelsen av mTOR och andra tillväxtmekanismer
00:15:42 – Wille: Jag har läst en del på Twitter nu när det har varit lite diskussioner om hur viktigt det är att studera M-Thor. Om man tänker ur en praktisk synvinkel, vad säger det om hur stor det kommer att bli eller vad det kommer att få för resultat?
00:15:56 – Marcus: Det är den eviga frågan. Det är komplext att svara på. Det går att vrida på. Det finns inte jättetydligt att man ska säga så att graden av MTOR-aktivering styr graden av proteinsyntes. Så det finns liksom inget ett till ett förhållande däremellan.
00:16:16 – Jacob: Där är väl flera andra kända aspekter också som agerar mot proteinsyntesen, förutom MTOR?
00:16:24 – Marcus: Ja, troligtvis kan det vara så också, men MTOR är väl det som är mest studerat i alla fall. Det är svårt att göra sådana studier i människa men man har i alla fall sett att om man farmakologiskt hämmar M-Tor antingen efter styrketräning eller aminosyraintag då slår man ut effekten. Då har man bara basal proteinsyntes hela tiden. Vi vet ju helt klart att M-Tor är väldigt viktig men även fast vi slår ut M-Tor ganska rejält så har vi ändå någon sorts basal proteinsyntes. Men det verkar vara viktigt för att i alla fall öka proteinsyntesen. Sen finns det rätt mycket cell och djurstudier som visar på att om man slår ut M-Tour så ökar inte muskeltillväxten över längre tid. Det finns mycket starkt som tyder på att M-Tour har en väldigt viktig roll.
Men det är sagt att som ett träningspass ökar M-Tour med 50 eller 75 procent. Kanske inte spelar så stor roll, men om vi ökar signaleringen med 50% kontra 250% då kanske vi får någon skillnad. Det är ganska svårt att värdera den effekten och översätta den i verkligheten. Men jag brukar vända på det också. De här enzymerna finns ju där av en anledning. De kan ju öka, om man säger så, 100 000% eller något sådant i aktivering. Det finns säkert någon anledning varför de har den här dynamiska graden av aktivering känns det som, rent intuitivt. Kanske svårt att förstå.
00:17:58 – Wille: Skulle du säga att det är sannolikt att det finns någon annan mekanism som kan ha likvärdig effekt som vi inte känner till eller har man studerat det så mycket att vi har täppt igen luckorna så mycket att det kan inte finnas?
00:18:11 – Marcus: Det är alltid svårt att spekulera i. Det kan ju alltid dyka upp någonting. Om tio år så sitter man här helt ute och cyklar. Men det mesta tyder idag på att i alla fall ökningar i proteinsyntes verkar vara medierade av emtorsignalering. I alla fall när det gäller både träning, aminosyreintag och tillväxtfaktorer. Sen vet man ju att det finns andra potentiella vägar men hur betydande de är det vet vi inte. Sen här är det väldigt fokuserat på just proteinsyntes men när det gäller muskeltillväxt i sig så kan man ju helt klart tänka sig att det finns andra faktorer så kallade epigenetiska faktorer eller annat som styr muskeltillväxt. Så MTH förklarar definitivt inte allt.
00:18:56 – Jacob: Men kanske inte sen när muskeln har börjat växa. Vad är det som stoppar tillväxten efterhand? Det är kanske lite mer där. Tappar jag bort namnet bara för att jag skulle… Myostatin och sådana här saker, det är ju andra faktorer men de är ju definitivt relevanta för muskeltillväxt på sikt.
00:19:20 – Marcus: Absolut. Det måste man ju erkänna att man har ju… Jag grottar ju in mig på en aspekt. Självklart finns det mycket, mycket fler grejer man kan titta på i cellen som styr muskeltillväxten. Problemet är att man måste vara så otroligt bred. Pratar man med någon genetiker så kommer man väl hävda att genuttrycket av någon specifik gen eller något epigenetiskt är mer dominerande kanske. Så man är ju ganska trångsynt på det sättet.
00:19:45 – Wille: Tror du att det går att vara så här övergripande, att man faktiskt studerar alla aspekterna, eller är det för avancerat nu?
00:19:51 – Marcus: Alltså det är klart, rent kunskapsmässigt kan man nog ta in allting. Sen att bedriva forskning på det är ju helt klart svårare. Då får man vara väldigt duktig på att nätverka, för att som sagt, Det finns flera labb runtom i världen som är experter på olika områden och fokuserar på olika frågeställningar. Om man skulle väva ihop tio olika forskningsgrupper och deras arbeten så kanske man skulle komma någon vart, men det är svårt.
00:20:19 – Jacob: Om vi hoppar tillbaka till det här kanske meningslösa snacket med BCAA
Vassle och icke-essentiella aminosyror
00:20:25 – Jacob: kontra EAA. Om vi går vidare. Om vi vill säga att det var en liten extra effekt med resten av de essentiella aminosyrorna kontra att bara ta de grenade, BCAA. Vad tror du då om man tar det ännu ett steg längre? Alltså de icke-essentiella. Som vi tar vassle. Ändå ett snabbt protein som kommer ut kvickt. Tror du det är jämnvärdigt med EAA? Finns det andra grejer eller är det likvärdigt, bättre, sämre?
00:20:58 – Marcus: Nej, rent intuitivt. Det finns inga studier riktigt som har tittat så bra på det. Men det är väl ganska tydligt att det är de essentiella aminosyrorna som är dominerande i det hela. Det är väl ganska logiskt med tanke på att de andra finns ju i så stor mängd och kan alltid syntetiseras själv. Om man ska försöka tänka rent mekanistiskt så är det väldigt svårt att förstå varför de icke-essentiella skulle ha en roll. De essentiella aminosyrorna, om man ser det i ett större perspektiv, de signalerar egentligen för att man har fått i sig någon form av protein i kosten. Det är ganska logiskt att de dominerar. Sen finns det ju snack om att det finns speciella faktorer i vassle och immunoglobuliner och sånt som skulle vara anabola på något sätt.
Men jag vet inte. Det är ingenting man ser akut i alla fall. Om man fokuserar på mekanismerna så tror jag att de essentiella som en grupp täcker hela historien.
00:21:59 – Jacob: Det jag tänkte var ju om man skulle gå tillbaka till byggarliknelsen. Om de behöver, även de icke-sensuella, just när de står och bygger där och de inte liksom är i blodet och de ska syntetisera så kanske man då får säga till ett annat gäng byggare att liksom ni får hacka fram fler stenar till oss. Eller vad man ska säga. Och att det då skulle ta tid på något sätt. Att inte stenarna finns på lager där direkt.
00:22:24 – Marcus: Nej, men de flesta icke-essentiella finns i så pass stor mängd redan intracellulärt i muskeln så det är väldigt svårt att se hur de ska begränsa det. Om vi tittar på aminosyrenivåerna efter ett enskilt styrketräningspass så utan tillskott av aminosyror så ser man att det är de essentiella och framförallt de grenade som sjunker väldigt kraftigt. I alla fall i den senaste studien så nivåerna av Isoleoxin sjönk med 70-75 procent medan de icke-insentiella ligger i princip oförändrade. Om vi bara tittar på träning utan tillskott av någon form av aning och syre. Det märks att de förbrukas också, så det är troligtvis mest begränsande.
00:23:09 – Wille: Om man hoppar in på den andra
Kombinationsträning och AMPK kontra mTOR
00:23:11 – Wille: delen av din avhandling, med träningsbiten, vad var det ni hade studerat där?
00:23:15 – Marcus: Ja, det handlar överskådligt om kombinationsträning och Frågeställningen har varit om konditionsträning hämmar signalerna för muskeltillväxt när man styrketränar. Det har vi genomfört i två olika studier. En som har fokuserat på vad som händer i samma muskelgrupp, alltså lårmuskulaturen. Och sen även en studie som inte är publicerad än men som finns med i avhandlingen när man tittar på konditionsträning i benen och sen styrketräning i armarna för att titta på mer helkroppseffekter, vilket jag tycker är ganska intressant.
00:23:52 – Wille: Vad kommer ni fram till? Vad blev svaret? Ja, precis.
00:23:55 – Marcus: Ja, precis. Den första studien som tittade på effekten i benen, om vi backar tillbaka lite, så har det funnits någon teori om att konditionsträning aktiverar signaler. Vid energistress aktiveras en viss signalväg vid konditionsträning. Det skulle då hämma proteinsyntesen. Proteinsyntesen är en väldigt energikrävande process så rent intuitivt tänker man att har man konditionstränat så skapar energistress i muskelcellen så vill man slå av proteinsyntesen och därför ska man inte kombinera det här i samma pass. Den här signalen som konditionsträning aktiverar är via ett sym som heter ANPK som känner av energistressen i cellen. Teorin var att aktiverat ANPK ska slå av emtorsignaleringen så att det inte sker någon proteinsyntes i samma grad.
Men i den här första studien visade vi att trots att man via ett hårt intervallpass på cykel aktiverar ANPK så förstör inte det emtoraktiveringen eller proteinsyntesen vid styrketräning om man lägger det tio minuter ifrån varandra som vi hade i vår studie. Om man tittar på signalvägarna i muskeln så verkar det gå helt okej att kombinera i alla fall.
00:25:19 – Wille: Om man tänker på mer makronivå så är det väl ungefär det man kommer fram till också, att det funkar att kombinera mer eller mindre.
00:25:26 – Marcus: Ja, absolut. Det blir helt klart andra aspekter som man måste titta på. Mer praktiska aspekter, träningskvalitet, energibalans och massa andra sådant som troligtvis inverkar. Men på molekylnivå verkar det inte finnas något motsatsförhållande.
00:25:46 – Wille: Var det någon som hade studerat det här tidigare på den nivån som ni studerar?
00:25:51 – Marcus: Nej, inte direkt. Det har ju funnits väldigt många kombinationsträningsstudier som har tittat framförallt på muskeltillväxt rent praktiskt med träningsstudier. Men det fanns ingen humanstudie som hade tittat på det här med om ANPK kan hämma M-Thor eller inte. Så det var vi först med att visa.
00:26:12 – Wille: Hur känns det då? Först i världen?
00:26:17 – Marcus: Det var spännande. Sen får man alltid kritik, det är väl många som inte bryr sig om det, som säger att det här har vi sett tidigare, att det går att kombinera. Men då blir man såhär, vi som tittar på mekanismer blir lite ledsna för att vi är inne på väldig detaljnivå. Rent mekanistiskt tycker jag det är väldigt intressanta fynd. Jag tycker det är en ganska vanlig reaktion det där med att det där visste vi redan.
00:26:39 – Jacob: Det blir ju ofta så i vetenskap. Det är ju sällan en studie verkligen bara wow, det där var överraskande. Om man tycker det är överraskande så tänker man att det säkert är något fel på studien. Det kommer fler studier sen. Och så brukar det bli så också. Det byggs ju på sakta och sakta, men jag kan bli väldigt irriterad på det ibland. I alla fall när jag skriver om studier och det är verkligen ett nytt resultat, så kommer folk och säger att man vet att det är tio år. Nej, det har man inte. Man har trott sig veta det. Man har gissat att det är nog så här. Och sen är det ju klart att har man hållit sig ungefär på banan så har man oftast rätt när man gissar lite framåt. Men det är ju inte så att det är självklart.
00:27:17 – Marcus: Nej, och det som var lite roligt med det här är att folk har trott åt andra hållet. Man har helt enkelt trott att det inte går att kombinera. Det baserades på väldigt mycket cellstudier där man visade att det här förhållandet fanns. Men sen när man gör det i verkligheten av människan så stämmer det inte alls, verkar det som. Det är ganska viktigt. Det har säkert funnits 10-20-talsstudier som man har tittat på i celler. Men det är helt klart värt att ta det vidare till människan.
00:27:45 – Wille: Om man går in på den här lite mer systemiska effekten
Systemiska effekter mellan cykelintervaller och armträning
00:27:47 – Wille: när ni studerade benträning och armträning separat, varför gjorde ni det?
00:27:54 – Marcus: Det var en spännande idé, tycker jag. Den är lite svår, den studien, att svårtolka resultat och sådär, men den är ganska intressant för att i princip alla träningsstudier som fokuserar på signalering och sådär, de tittar på vad som händer just i muskulaturen. tar egentligen inte ett helkroppsperspektiv eller systemiska aspekterna och tittar på dem. Så det var väl ett lite nytt grepp. För att rent praktiskt, om vi tittar på kombinationsträning så kan jag tänka mig att de flesta gör inte som vi gjorde i vår första studie, att köra fem stycken fyraminutersintervaller på 85 procent av V2 max, vila 10 minuter och sedan dra 13 set i benpressen. 13 set? Ja. Det var kanske inte så praktiskt tillämpbart. Men i vår andra studie så körde vi samma cykelintervaller, 5 x 4 minuter.
Vilket folk gör för att öka sitt syreupptag. Men sen gick vi på och körde ett överkroppsstyrkepass. Det var ett ganska standardiserat arbete med triceps pushdowns på 10 sätt. Men det är i alla fall lite mer liknande vad man skulle kunna tänka sig att göra.
00:29:07 – Wille: Körde ni sådär många set bara för att ni verkligen ville maxa mTOR?
00:29:12 – Marcus: Ja, det var väl jag och William Apro som tyckte att de flesta studierna tränar lite för lätt. Det har varit fyra gånger tio och sex gånger åtta på 75 procent och de är knappt trötta. Men de flesta som tränar för att öka i muskelmassa, man kör ju slut på sig. Säg att du ska köra ett vanligt benpass eller ett överkroppspass Du kommer ju belasta vastus eller triceps minst 10-12 set. Om du kör bänkpress och sen dips och sen någon sorts extension eller vad som helst. Då blir det i alla fall 10 set på varje muskelgrupp. Jag hävdar att det är ganska praktiskt, att det är så folk tränar.
00:29:55 – Jacob: Kanske inte så de borde träna? Kanske inte, men ändå.
00:29:59 – Marcus: Ja, men jag är med dig.
00:30:01 – Wille: Ja, förlåt.
00:30:02 – Marcus: Vi ville åstadkomma ett Ett rejält pass helt enkelt. Nej, men som sagt, då körde vi det i triceps för att titta på mer systemiska effekter utan att egentligen kunna sätta spiken på vad det är som har effekt. För när du kör ett intervallpass på cykeln, det är ganska mycket som händer i kroppen. Dels med laktatutsöndring och tillväxthormoner och cytokiner och kortisol och allt möjligt som drar igång som då möjligtvis kan påverka responsen när man styrketränar. Så vi kan ju inte säga exakt vad det är som skulle kunna ha en effekt. Men vi kan i alla fall utvärdera vad det var för påverkan.
00:30:42 – Wille: Och vad fick ni för påverkan då? När man har kört det här, vad hade ni mätt och vad såg ni?
00:30:50 – Marcus: Det vi mätte var dels proteinsyntes, proteinsynteshastighet. Tittade även på signaleringen, MTOR-signalering och genuttryck för proteinnedbrytning samt genuttryck för mitokondriella anpassningar. För att sammanfatta lite kort. Proteinsyntesen såg vi ingen skillnad på. Små tendenser på skillnader på M2-signalering men det är väldigt svårt att utvärdera så i princip ingen skillnad där heller. Men det som är intressant från den studien är att när man styrketränade triceps och hade cykelintervaller innan så fick man ett högre uttryck av gener som styr proteinnedbrytning högre uttryck av gener som styr mitokondriella anpassningar. Vilket då tyder på att det finns någonting systemiskt som cykelarbetet har satt igång som påverkar genuttrycket i tricepsmuskulaturen.
Det tycker jag är väldigt spännande resultat.
00:31:50 – Wille: Var det stora skillnader där om man tänker på de här uttrycken för mitokondriella anpassningar?
00:31:55 – Marcus: Nej, de var inte gigantiska, de var ju statistiskt skillnad, men sen vad det har för praktisk påverkan på mitokondriell nivå och nybildning är ju svårt att säga. Vi ska gå vidare och titta nu på den genen som vi framförallt tittade på, en gen som heter PGZ-Alfa, som är någon sorts huvudregulator av mitokondriell anpassning har man trott. Motsvarigheten till M-torff för kondition kan man väl säga? Ja, precis. Nu har man väl visat att i alla fall när man gör sådana här muskelspecifika knockouts av PG-Stalfa så verkar det inte vara den var så dominerande. Men i alla fall, man har trott det väldigt länge och det finns ju relativt starka bevis för att den är en väldigt bra markör. Så det var framförallt den vi såg som ökade. Men senast 2012 publicerades en studie som tittade på nya isoformer av PGZ-alfa.
Förut har man bara tittat på en variant men sen har man visat att det finns fyra olika varianter av det här proteinet. Där en variant visade sig styra muskeltillväxt och en skulle kunna styra mitokondritillväxt. Så det här är någonting vi ska titta lite mer på
00:33:13 – Wille: Var det någonting som du hade kunnat tänka dig innan, att man skulle kunna få någon typ av systemisk effekt av konditionsträningen på de musklerna som man inte hade tränat då, eller vad man ska säga?
00:33:25 – Marcus: Alltså, i efterhand så känner man att kanske… Visste vi redan!
00:33:29 – Wille: Nej, men den teoretiska bakgrunden var väl inte så väl underbyggt och hypotesen var väl kanske inte så stark, så den här studien var väl lite mer, vi kör den och ser vad som händer, för att det är liksom…
00:33:43 – Marcus: Lite för att man gör det rent praktiskt. Det var väl den största anledningen. Jag vet inte riktigt vad vi hade tänkt egentligen skulle hända. Men det blev lite mer att titta på i alla fall. Lite nya fynd. Jag är nöjd i alla fall att vi gjorde den.
00:34:00 – Wille: När de körde sina cykelintervaller, stod de upp på pedalen och höll i sig i handtagen?
00:34:06 – Marcus: Ja, jo, det hände. De fick cykla fritt.
00:34:09 – Wille: Då är det där du har det.
00:34:11 – Jacob: Ska Wille hitta felet.
00:34:14 – Wille: Jag tänker själv hur jag brukar bli när jag kör riktigt tunga intervaller. Jag brukar kunna bli trött i armarna när man har stått upp för mycket.
00:34:21 – Jacob: Jag tycker det är mer när man sätter på… Om man kör uppförsbackar och sådär. Inte om man sitter på en träningscykel. Jag har simulerade uppförsbackar med min träningscykel. Ja, ja, men då blir det ju större motstånd och då får man ju ta i för att trycka med benen. Jag vet inte, blir det samma sak om man liksom skulle spinna på på en vanlig spinningcykel? Det kanske det blir ändå.
00:34:41 – Wille: Det beror ju på. Man kan ju lägga belastningen lite olika. Tänker jag. Som man liksom aktiverar antingen lite mer rumpa eller lite mer framsida typ. Det här är min hobby. Alltså hade jag suttit på din disputation så hade jag tagit upp sådana här saker.
00:34:57 – Marcus: Ja, det är en bra fråga. Vi har faktiskt tänkt på det också. Vi pratade om att vi skulle köra någon sorts EMG-aktivering och titta på det undercykelarbetet, just på armen då. Får se om det händer någonting. Eller så får de köra biceps-träning istället.
00:35:09 – Jacob: Den är väl inte med, Wille? Är den det? Ja, jodå. Det kan det ju vara när man drar lite. Jag tänker, kör liggcykel så har du minimerat den här effekten. Mm.
00:35:17 – Marcus: Nej, men det är möjligt. Eftersom vi inte såg någonting på proteinsyntesaktivering och M2-signalering så tror jag inte att du har aktiverat den så mycket. Nej. Vore det konstigt om det bara skulle ha aktiverat mitokondriell biones och nedbrytning av att dricka i sadeln? Ja, det är sant.
00:35:32 – Wille: Okej, min kritik var inte så rimlig. Du har inte läst studien? Nej, det har jag inte gjort heller. Jag hade inte förstått den. Det var ju det jag läste i abstraktet, så var det såhär… Jag tror att jag är med. Men jag tänker på den studien när ni började titta på lite mer systemiska effekter. Det verkar ju som att det är det du är inne på nu. Vad får det för påverkan systemiskt när man gör olika typer av arbete?
00:36:00 – Marcus: Mm, precis. Som
Kortisol, laktat och kommande infusionsstudie
00:36:03 – Marcus: jag sa innan, det är ju tusen saker som förändras rent systemiskt med hormoner och allt möjligt. Så det är väldigt svårt att veta. vad som var. Egentligen skulle man köra en hel screening och titta på allt. Men det vi har sett i alla fall. Ett så var det väldigt högre kortisolutsöndring i blodet när man hade kört det här konditionspasset. Det var väldigt markanta skillnader. Så i princip styrketränar du med tre gånger förhöjda nivåer av kortisol. Det var någonting som stod ut. Det kan väl möjligtvis förklara den effekten man såg på de här protein-nedbrytningsmarkörerna. Det har man sett tydligt i cellstudier, att kortisolbehandling, eller det vet man ju att det är muskelnedbrytande, men även sett rent mekanistiskt att kortisol inducerar uttryck av de här.
Så det är möjligt att det skulle kunna bero på det. Sen när det gäller de mitokondriella anpassningarna så finns det väl flera möjliga kandidater, men det som var påtagligt i alla fall var att I den här kombinationssituationen hade vi ganska högre nivåer av laktat i blodet. Det är det jag har gått vidare med nu och fått pengar för att kunna studera. Det är tanken att jag ska gå vidare och titta på laktats specifika roll för styrketräningsanpassning och även mitokondriell beogenes när man styrketränar.
00:37:31 – Jacob: Tror du att det ska ha någon betydande roll eller är du nyfiken på det ändå? Eller tror du att det kanske har något gemensamt med strypträning, ocklusionsträning, blood flow restriction och sådana bitar?
00:37:47 – Marcus: Ja, det finns egentligen flera anledningar till att jag har valt att titta på det här. Ett är ju det vi såg i den här styckelstudien. Att det skulle kanske kunna vara laktat som har en betydande roll. Men egentligen huvudsyftet med studien är ju att försöka förstå mekanismerna som styr proteinsyntes vid styrketräning. Det vet vi ju inte idag. Det är ju flera saker som händer i muskeln när man styrketränar. Om man tar de två största faktorerna så har du ju dels den här stretchen av cellen under belastning, vilket man tror är en faktor som styr. Sen har du ju oundvikligen en en metabol stress med höga nivåer laktat, du har en försurning och så vidare. Båda de här två faktorerna är troliga och kan förklara den effekten man ser på proteinsyntes.
Men man vet inte vilket som dominerar. Det ena ger det andra. Har du styrketräning med åtta kontraktioner så har du även en metabol stress och laktatbildning. Så det är väldigt svårt att veta vilken effekt som dominerar. Men tanken är att jag ska försöka rota lite mer i det här. Så tanken med studien är att ha en situation där man har kontraktioner. Så jag kommer att träna ett ben. Protokollet är inte satt ännu, men det kommer att vara belastning på ett ben så att laktatet i blodet är ganska lågt. I en annan situation ska vi infusera laktat systemiskt. Så då har den väldigt hög nivå av laktat i blodet för att kunna se om det kan påverka på något sätt. Antingen signalerar vi blodet Eller alternativt att laktat i blodet hämmar frisättningen från muskeln så att det ackumuleras i muskeln och påverkar där.
Det är lite utforskande exakt för man vet inte hur det fungerar exakt. Det är en liten chansning att titta på vad som händer men det finns en liten teori bakom i alla fall.
00:39:41 – Wille: Kan man känna av om man får laktat infuserat i blodet? Ja, jag tänkte precis samma sak.
00:39:45 – Jacob: Om man bara kör in laktat och inte allt. Vad händer med vätejoner och sånt i musklerna då och annat som brukar vara där?
00:39:56 – Marcus: Det vet vi inte. Det är ingen som har gjort det tidigare. Det finns ingen träningsstudie eller något liknande egentligen när man har infuserat laktat. Jag har ingen aning om hur det känns och vi vet inte hur hur det påverkas i muskeln. Så det är väl lite syftet också. Försöka förstå lite mer laktatmetabolism.
00:40:18 – Jacob: Det är ju väldigt förvånande. Så mycket som man har klandrat laktat för att vara orsaken till allt på 20 år nästan. Det förändrades kanske för 15 år sedan lite i synen på det. Men man hade så många år att det var självklart. Det var mjölksyra eller laktat som gjorde en trött. Och så har ingen bara provat och bara, men vad händer om jag skjuter in mer av det?
00:40:41 – Marcus: Nej, precis. Jag säger att ingen har gjort det. Jag har inte hittat någon studie i alla fall, så det är väl möjligt att det kan finnas någonting. Men jag har letat ganska ordentligt och inte hittat något. Men som sagt, bara för att man infunderar massa laktat i blodet är det ju inte säkert att det påverkar laktatnivåerna i muskeln. Så det är väl lite det vi ska också om det påverkar. Jag hoppas att det gör det.
00:41:05 – Wille: Det jag minns från fysiologen på KI, nu minns jag inte vad han heter, men han som studerade de här grodlåren som fick ligga i laktat.
00:41:15 – Marcus: Kanske Håkan Westerblad, jag vet inte.
00:41:17 – Wille: Ja, just han, precis. Det var ungefär så nära man kommer. Men jag skulle också tro att någon hade testat att bara skjuta upp lite laktat. Om inte annat bara för att se hur det känns. Har ni tagit reda på några säkra nivåer eller hur har ni tänkt gå tillväga där?
00:41:31 – Marcus: Det blir lite att testa ut, men jag menar, tanken är väl att man ska hamna någonstans på 10-12 millimol, så det kommer inte vara några skyhöga nivåer. Så tanken är väl att man ska ha en situation med relativt låga nivåer och sen hamnar man på fysiologiskt normala nivåer, 12-10. Så det kommer inte vara ett stort problem. Om man infunderar bara laktat så kommer det verka alkaliserande i blodet eftersom det kommer binda upp rätioner. Och se lite hur det påverkas. Det är väl inte helt klart heller om vi ska försöka eventuellt infundera lite vätejoner också för att se om det kan behålla pH-värdet. Men det kommer bli lite testande. Jag hoppas på att det kommer lira bra. Tror du det blir någon studie eller någon publikation bara på det?
00:42:16 – Jacob: Och sedan en på själva träningsbiten?
00:42:20 – Marcus: Det är möjligt.
00:42:21 – Jacob: Metodstudie. Fast då måste man kanske vara mer noggrann än vad som är roligt. Ja, exakt. Kanske roligare bara fram med sprutorna och prova på alla på labbet än att vara försökspersoner och kontrollgrupper.
00:42:35 – Marcus: Ja, exakt. Det kommer nog bli ganska mycket jobb för att försöka hitta exakta nivåer. Det kommer bli mycket pilotstudier, men tanken är väl också att det ska bli en studie som fokuserar på proteinsyntes och de bitarna och sen en på mer mitokondriella anpassningar. Man har faktiskt sett, det finns en ställstudie där man har behandlat muskelceller med fysiologiska nivåer laktat och sett att det industrerar uttrycket av PG-stalfa till exempel. Så det finns lite stöd för det. Det skulle kunna ha någon påverkan.
00:43:09 – Wille: Det är väl egentligen rimligt på något sätt om det är någonting som man upplever när man konditionstränar så är det rimligt att musklerna anpassar sig efter det på något sätt.
00:43:17 – Marcus: Jo, precis. Eftersom laktat har en så central roll i hela Metabolism är min träning, så det skulle vara lite förvånande att det bara är en slaggprodukt som alla säger.
00:43:31 – Jacob: Att kroppen inte registrerar det på något sätt eller mäter av det?
00:43:34 – Marcus: Nej, exakt. Sen behöver det inte vara laktat. Det kan lika gärna vara vätejoner eller någonting helt annat. Men det gäller att börja någonstans. Det finns de som har gjort liknande studier, mycket med att träna med ocklusionsträning. Där har man ju kontraktionen med väldigt hög metabol stress men problemet där är ju att du har en del cellsvullnad och andra faktorer som spelar in som inte sker normalt vid styrketräning. Så jag vill ändå försöka hålla någon sorts hög belastning också.
00:44:05 – Jacob: Kanske hittar någon ny typ av doping här nu. Kanske då mest för konditionsidrottarna. Det kommer bli svårt att spåra också. Det blir vätejoner. Det blir liksom purivat och vätejoner kvar sen. Det är inte lätt att hitta.
00:44:23 – Marcus: Nej, men precis. Nej, men sen så också en annan bakgrundsgrej till den här studien. Det släpptes en studie 2016. från en forskare som heter Lee Breen i Birmingham där de tittade på hur sättvilan påverkade anabolsignalering och proteinsyntes och där man såg att om man hade en kort sättvila så hämmade proteinsyntesen. Det skulle kunna vara tvärtom, att en hög metabolstress är negativt. Det finns väldigt mycket aspekter att titta på så jag hoppas på att det kan bli någonting av det.
00:44:52 – Wille: Men när du väljer saker att titta på, går du då på vad ser man på makronivå? Till exempel det här med sättvilan, så finns det studier som visar just det. Längre sättvila är bättre över sikt. Kanske för att man orkar med en högre volym eller vad det kan vara för någonting. Eller går du då och letar på djurstudier och sånt där och ser mekanismer och går därifrån eller hur tänker du då?
00:45:13 – Marcus: Det har nog varit en blandning. Upprinnelsen till just laktat har väl kommit lite från att man såg de här fynden i tricepsstudien och sen tittat lite mer på vad man har gjort molekylärt. Det i samband med också att man tittar rent praktiskt på vad ser man med de här studierna man tittar på sättvila och även de studierna där man har jämfört hög och låg belastning när man går till failure som visar att det skulle vara likvärdigt så där måste ju också vara någon faktor i den där lågbelastningen går till failure-träningen som är viktig. Det kan ju vara metabolstress eller laktat där också, det vet vi ju inte. Så det är en blandning helt klart.
00:45:56 – Jacob: Ska vi
Myten om muskelnedbrytning och träningsvärk
00:45:57 – Jacob: prata lite om dina föreläsningar och sånt?
00:45:59 – Marcus: Det kan vi göra.
00:46:01 – Jacob: Är det något mer du vill lyfta här, vad du har gjort? Något som kan vara intressant runt omkring?
00:46:05 – Marcus: Det är en bra fråga. Det är kul att prata lite proteinnedbrytning också. Jag tycker det är väldigt intressant när man pratar proteinnedbrytning. När man är ute och föreläser, det är vad folk tror proteinnedbrytning är för någonting. och vikten av styrketräning. Många blandar ihop proteinnedbrytning med rena muskelskador och det som man ser vid träningsvärk. Generellt sett när man är ute och pratar så får man höra att det är viktigt att bryta ner muskulaturen för att den ska byggas upp. Vilket det egentligen inte finns något stöd för. Men rent intuitivt kan man tycka att det är konstigt att någonting ska byggas upp Så varför ska man då bryta ner det från början om vi ska öka i någon massa? Varför ska vi då bryta ner det?
00:46:56 – Jacob: Tror inte det hänger ihop med den här gamla träningsadaptionsbilden. Det är väl han, vad heter han, Cecilie eller något sådant. Det var en stressforskare från början. Det var bara den här kurvan. Du bryter ner kroppen på träning och sedan återhämtar du dig och så får du superkompensation. Den används ju fortfarande. Jag blir så irriterad på det. I CISUS kurslitteratur för universitetsutbildningar har man med den bilden fortfarande. Visst, den kan ju belysa den här aspekten att man ska bry sig om återhämtning. Men jag tycker det blir fel när den ger just den här bilden av att du måste bryta ner dig för att bli bättre. Det är ju inte så många gånger.
00:47:38 – Marcus: Nej, verkligen. Jag har fått höra folk som säger att vi kör ben. fem dagar i rad för att bryta ner oss och sen så kommer vi tillbaka så nej det är inte en så bra idé. Det är liksom inte så det funkar. Men det är synd att man blandar ihop det för jag menar att bryta ner eller faktiskt skada muskulaturen som man gör när man börjar styrketräna och det är troligtvis det som ger träningsverken. Det är en helt annan grej än proteinbrytning som vi pratade om innan. Alltså det är ju en faktisk skada på muskulaturen som måste repareras och det sker en inflammation och så vidare. Men det är inte alls sagt att den skadan är viktig för återhämtningen eller träningsresponsen. Kanske kan vara viktig för att man har aktiverat satellitceller och startat någon sorts återuppbyggnadsprocess.
Men satellitceller kan man aktivera bara vid styrketräning utan att ha en direkt muskelskada. Så jag blir lite irriterad på när man alltid hör att man skulle behöva bryta ner muskulaturen. Vilket det absolut inte finns något direkt stöd för.
Akuta anabola hormoner och testosteronstudie på kvinnor
00:48:37 – Jacob: Så det kanske inte är det som ska vara målet i alla fall kan man väl säga. Det kanske händer, eller det händer antagligen när man styrketränar. Men det är inte det du vill uppnå med träningen. Det är inte nedbryelsen, det är stimulering på något sätt man vill uppnå med träningen. Precis. Det är lite, jag tycker det här med att man pratar om anabola hormoner. Det är faktiskt lite systemisk effekt också. Att man ska köra knäböj så får man bättre effekt när man tränar biceps sen. Att det skulle vara grejen som gör det hela. Det är tveksamt om det ens har någon inverkan, men om det har en inverkan så är det en liten grej och det är inte det du ska fokusera på.
00:49:15 – Marcus: Nej, exakt. Det är viktigt att poängtera just att fokus på de här systemiska studierna kanske inte har varit att titta på testosteron och tillväxthormon och sånt. För det har man ju ganska tydligt visat att det inte verkar påverka någon sorts akut respons. Så det har inte varit riktigt fokus med våra studier.
00:49:33 – Jacob: Det är väl någon norsk grupp som har gjort två studier nu tror jag, där de vill hävda att det beror på det.
00:49:39 – Marcus: Ja, precis. De har tittat mer på träningsstudier, de har inte varit akuta, men i alla fall den första så krämade de ut någon sorts effekt för att titta på olika delar av bicepsmuskeln, där vissa ökade mer eller mindre. Det är svårt att säga, men det finns inget direkt stöd för att de här anabola bonaderna skulle vara speciellt viktiga akut.
00:50:01 – Wille: Du tycker det är så pass lite viktigt att du bryr dig inte om att titta på det?
00:50:06 – Marcus: Det finns ju redan gjort, som jag ser det. Visst skulle man… Nu lär jag ju inte få göra det, att infundera testosteron och så. Det var det jag tänkte.
00:50:14 – Wille: Hur känns det?
00:50:16 – Marcus: Det vore ju kul. Men jag kan säga att det är svårt nog att få etiskt tillstånd för att göra mer fysiologiska nivåer av det.
00:50:24 – Jacob: Det hade varit intressant att göra två grupper som tränar identiskt och så ger du den ena injicering testosteron för att motsvara att de hade kört den här benträningen innan. Så att man håller dem inom den fysiologiska intervallen fast man höjer upp dem lite. Som är kanske det normala svaret efter ett tungt träningspass med större muskler. Där får man en liten höjning tillfälligt. Det hade varit intressant också.
00:50:49 – Marcus: Ja, precis. Det finns en annan forskargrupp här som kommer Vi behöver inte gå in på detaljer exakt på studien, men de kommer genomföra en studie där de kommer ge kvinnor en låg dos testosteron för att titta på träningsrespons under, jag vet inte hur många veckors träning det kommer vara, men i alla fall. Och det ska väl likställas med de kvinnor som har väldigt höga nivåer.
00:51:12 – Wille: Jaha, det blir lite såhär castors and men, ja.
00:51:15 – Marcus: Ja, exakt. För att titta om de har samma samma möjligheter som de med låga nivåer. Det är en lågdos-testosteronstudie som de kommer genomföra. Vem är det som har beställt den studien?
00:51:28 – Wille: Jag tänker att det är IOK som sitter och bara “Nu måste vi veta om hon ska få springa eller inte”.
00:51:33 – Marcus: Nej, det är en forskargrupp på KI. Hon heter Angelica Hirschberg som jag tror att hon leder den här studien och sen tillsammans med Björn Ekblom här på GIH som kommer genomföra en sån studie.
00:51:44 – Jacob: Björn har vi inte haft med än så det är väl han som är kvar på GIH. Ja, i princip. Har du något mer du vill ta upp Marcus här?
Könsskillnader i forskning och att testa laktat själv
00:52:04 – Marcus: Man skulle vilja sitta och prata mekanismer och sånt i oändlighet, men det är inte så att folk förstår alltid. Det är jättesvårt. Det är en utmaning, när man föreläser, att försöka sälja in och försöka få forskningspengar och försöka motivera varför jag vill studera MTOR-signaleringen och regleringen av AMC och MTOR.
00:52:24 – Wille: Nej, för det var det jag tänkte på, det här med laktater. Det känns kanske lite obskyrt på något sätt, att man skulle vilja forska på det. Men du lyckades sälja in det.
00:52:33 – Marcus: Ja, jo precis. Jag hoppas att det går att genomföra också, precis som jag tänkte. Det är väl mycket jobb där. Men jag hoppas att det… Det är ett stort nyhetsvärde i det, tycker jag, eftersom det inte finns så mycket på laktater generellt. Som sagt, man tror ju mer att det är en slaggprodukt och inte mer än så. Och att den kan användas till att gå ner och ner och så vidare. Men eftersom vi inte vet så mycket om det egentligen så tror jag att det är ett stort nyårsvärde. Sen någonting också som jag hoppas på att jag fick stöd för det är att jag kommer titta både på män och kvinnor och studera effekten. Det är någonting som finns absolut för lite av. 95 procent av de forskningsstudier som görs görs på män eller enbart kvinnor. Det finns väldigt få studier som faktiskt jämför.
Framförallt av praktiska anledningar, att man inte har pengar, tid och möjligheter. Men jag sa innan att jag vill försöka få till att de studier jag gör ska förhoppningsvis kunna genomföras både på män och kvinnor. Dels för att se responsen och kunna jämföra mellan könen.
00:53:41 – Jacob: Det kommer väl också bli en eventuell frågeställning att titta på
00:53:45 – Marcus: skillnader i laktatomsättning eller någonting sånt där, män kontra kvinnor. Så det kan säkert bli någonting där också.
00:53:53 – Wille: Det känns som ett coolt projekt överlag, att studera lite brett och studera de här systemiska aspekterna på bred front. Det ska bli coolt att följa.
00:54:05 – Marcus: Det lär nog dröja ett tag innan det är klart.
00:54:07 – Jacob: Vi får ha lite feedback på hur det känns att injicera laktat. Om det inte blir en publikation på just den biten så får du ha anekdoter på hur det gick till i början. Precis, vi jobbar på att lösa.
00:54:20 – Marcus: Det är lite svårt faktiskt. Det är förvånansvärt svårt att hitta någon som tillverkar det här. Vi har troligtvis fått lite kontakt för att kunna lösa det här. Så det kommer nog ta några månader innan vi är igång, men jag tror att jag kommer nog vara först att testa på i alla fall. Givetvis. Jag tänker spontant att det inte borde kännas så konstigt, men man har ju testat och legat på maxnivåer med 10-12 millimolaktat. Men det blir nog intressant att känna när man gör det, när man inte egentligen är utmattad. Exakt.
00:54:52 – Wille: För det måste ju bli någon typ av bugg, tänker jag. För jag menar, när du ligger på de nivåerna laktat, då känner du det på andra sätt.
00:55:00 – Marcus: Precis. Sen beror det ju på hur mycket vi påverkar ph-värdet och så vidare. Det kanske är det som styr. Nej, det ska bli kul. Kanske få koppla in några psykologer också så vi får…
00:55:13 – Jacob: Trauma. Får filma tillfället. Viral video.
00:55:16 – Wille: Det visar sig att den enda anledningen till att vi klarar av de nivåerna är för att njurarna fattar att vi håller på att träna så de kan buffra allt det där. Men när du bara injicerar det då bara, pang, tvärdör direkt för att inga proteiner funkar längre. Så vill ni ställa upp så kan ni mejla till. Jag kan lägga till att man har gjort det här i patienter, så det finns ju som en vätsketerapi.
00:55:45 – Marcus: Något som heter ringelaktat, som är alkaliserande. Sen att de kanske inte kommer upp i samma nivåer som vi satsar på att göra. Men som sagt, det är inte första gången någon har slängt in laktat i någon. på klinik. Men inte i den här kontexten, om man säger så.
00:56:04 – Wille: Nej. Det är spännande. Marcus, jättesnällt att du tog dig tid. Så får du höra av dig om du har några spännande uppdateringar framöver.
00:56:12 – Marcus: Det ska jag göra. Absolut. Tack för att jag fick vara med. Tja! Ha det gott! Hej då! Hej!
