Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet gästas Tyngre Träningssnack av Daniel Cortobius och Niklas Westblad, som båda nyligen har tagit examen från Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. Tillsammans har de varit med och drivit den praktiska träningen i en omfattande studie om det så kallade muskelminnet, ledd av Niklas Psilander i samarbete med bland annat Mathias Wernbom och norska forskare. De har även skrivit sin uppsats på den första delen av projektet, där fokus låg på att maximera muskeltillväxten i lårmuskulaturen under tio veckor genom att kombinera tung styrketräning med ocklusionsträning (blodrestriktionsträning).
Begreppet muskelminne syftar på att en person som tidigare har varit vältränad men tappat sin muskelmassa efter ett längre träningsuppehåll har lättare att bygga upp musklerna igen vid återupptagen träning. Forskningen kring detta har tidigare främst utförts på djur, där man sett att styrketräning och anabola steroider ökar antalet cellkärnor (myonuklei) via satellitceller, och att dessa cellkärnor finns kvar även när muskeln förtvinar. För att undersöka om samma mekanism gäller för människor utan dopning fick 20 otränade försökspersoner (tio män och tio kvinnor) först träna endast sitt ena ben hårt under tio veckor, följt av cirka fyra till fem månaders vila innan båda benen tränades upp på nytt.
För att säkerställa en så stor muskeltillväxt som möjligt under de första tio veckorna skapades ett krävande träningsupplägg med vågperiodisering. Under vecka ett till fyra samt sex till nio tränade deltagarna traditionell styrketräning i benpress och benspark tre dagar i veckan med varierande intensitet mellan 70 och 90 procent av 1RM. Vecka fem och tio bestod istället av renodlad blodrestriktionsträning fem dagar i veckan, där en bred tryckmanschett med 100 mmHg fästes högt upp på låret för att delvis strypa det venösa blodflödet tillbaka från muskeln.
Under veckorna med blodrestriktionsträning användes lätta vikter på 15 till 30 procent av 1RM. Deltagarna utförde först ett set med 30 repetitioner, följt av 30 sekunders vila med bibehållet tryck i manschetten, därefter ett set med 10 repetitioner och slutligen ytterligare två set till failure med 30 sekunders vila emellan. Gästerna beskriver hur den ackumulerade metabola stressen och smärtan under dessa pass – särskilt under själva vilan när trycket inte släpptes – var extremt påfrestande, men att samtliga deltagare utom en fullföljde hela studien tack vare tät individuell coachning.
Resultaten från den första tioveckorsperioden visade på anmärkningsvärt stora ökningar. Muskeltjockleken i quadriceps ökade i genomsnitt med 15 procent och den beräknade tvärsnittsarean med 17,5 procent, vilket motsvarar en tillväxttakt på cirka 0,25 procent per dag – ett resultat som ligger i det absoluta toppskiktet jämfört med tidigare vetenskapliga sammanställningar. Intressant nog sågs inga signifikanta skillnader i muskeltillväxt mellan män och kvinnor, varken procentuellt eller i absoluta tal.
Avslutningsvis diskuteras de bakomliggande fysiologiska mekanismerna bakom ocklusionsträning, såsom akut cellsvullnad, tidig rekrytering av snabba typ 2-muskelfibrer till följd av syrebrist, ökad satellitcellsaktivitet samt sänkta nivåer av myostatin. Dessutom avhandlas hur metoden kan tillämpas praktiskt med hjälp av vanliga elastiska knälindor, där trycket bör skattas till ungefär sju av tio i stramhet utan att ge smärta i vila, och hur metoden kan användas som ett effektivt komplement för elitidrottare eller vid rehabilitering när tunga belastningar inte är möjliga.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och presentation av gästerna Daniel Cortobius och Niklas Westblad
00:00:22 – Wille: Hallå, hallå! Välkomna till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: God kväll Wille!
00:00:31 – Wille: God kväll! Hur är läget?
00:00:32 – Jacob: Eh, lite trött idag.
00:00:34 – Wille: Är det så? Det brukar det aldrig vara. Vad har det med lyckas göra?
00:00:37 – Jacob: Nej, jag vet. Dottern har börjat på dagis. Jag måste upp på morgnarna. Annars ligger vi kvar och sover tills vi vaknar ungefär. Nu får jag ju väcka henne vid åtta för hon ska komma iväg. Jag har ett tufft liv. Det hörs va?
00:00:51 – Wille: Ja verkligen. Jag har också börjat jobba idag. Det är ett helvete det där första hacket alltså.
00:00:55 – Jacob: Ja fast du går upp halv sex eller? Fem, ja. Ja precis, det är lite skillnad.
00:01:01 – Wille: Ja, så är det. Vi ska inte snacka om våra sömnvanor hela kvällen, det får vi ta någon annan gång. Vi har med oss två gäster idag, så vi har mycket som vi ska hinna med idag. Vi har med oss Daniel Cortobius, ursäkta uttalet om det var fel, och Niklas Westblad. Välkomna!
00:01:16 – Daniel: Hallå, hallå!
00:01:17 – Wille: Hallå, tack så mycket! Hur är läget med er? Det är bara fint, bara fint.
00:01:21 – Daniel: Bara bra, tack.
00:01:22 – Wille: Hur var uttalet där, Daniel?
00:01:24 – Daniel: Det var hyfsat okej. Cortobius, så har du helt rätt där.
00:01:28 – Wille: Cortobius? Det känns inte så sydamerikanskt som jag tänkte att det var.
00:01:34 – Daniel: Nej, mer tyskt. Okej, okej.
00:01:38 – Wille: Då var jag lite fel ute då.
00:01:40 – Daniel: Något.
00:01:42 – Jacob: Lite olika personlighet.
00:01:45 – Wille: Exakt, fan, mina fördomar stämmer inte nu.
00:01:48 – Jacob: Jag trodde vi skulle ha en latinare här med lite känslor.
00:01:52 – Wille: Det är bra, då får vi precision istället.
00:01:54 – Daniel: Ja, precis.
00:01:55 – Wille: Ni ska få berätta om er själva. Jag tänker inte alla poäng en gång, men vi kan börja med dig då. Vem är du?
00:02:02 – Daniel: Jo, Daniel heter jag. Jag har precis tagit min kandidatexamen i idrottsvetenskap från Gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm. Jobbar till vardags som träningssamordnare i Turebergs friidrottsklubb här i Stockholm. Och coachar även lite handbollskillar som spelar i Allsvenskan. Det var ganska kort och gott. Hållit på med medellångdistans tidigare. Kanske inte egentligen så mycket det vi ska prata om idag, styrketräning.
00:02:30 – Jacob: Hur menas med coacha? Är du något bollplank vid sidan om eller är du tränare?
00:02:35 – Daniel: Jag tränar, fystränar. Jag är både tränare i Tureberg också. Jag tränar två medel och långdistans. En kille och en tjej och sen är det fystränare i handbollslandslaget. Nej, nu du! Handbollslaget jag tränar. Handbollslandslaget gör jag inte.
00:02:53 – Wille: Det låter tidskrävande. Är det det du gör på fritiden?
00:02:58 – Daniel: Handbollen är på fritiden och sen jobbar jag i Tureberg heltid. Så det blir en hel del. Man får mecka ihop det i sin vardag. Men det funkar.
00:03:09 – Wille: Hur går det med din träning då? Hinner du med något sånt?
00:03:12 – Daniel: På morgnarna, tidigt. Ja, det är gött. Det är bra det. Ja, men konditionsträning, då går det att funka i alla fall. Nej, det gör det verkligen inte. Det är bara att tvinga upp sig och så är du ute och springer. Det är skönt efter. Ja, men verkligen. Man kommer igång ordentligt på morgonen. Ja, det gör man. Det känns alltid toppen att komma igång med att få upp pulsen lite och bli lite varm i kroppen.
00:03:34 – Wille: Ja. Se där, det går att hitta på alla sätt att plåga sig själv verkar det som.
00:03:39 – Daniel: Så kan man sammanfatta det också. Ja.
00:03:41 – Wille: Du då Niklas, vad har du för bakgrund?
00:03:43 – Niklas: Ja, precis som Daniel så gick jag också ut nu i våras från GHs tränarprogram. Jag spelar bandy och började väl på GHI när jag spelade i Allsvenskan och tänkte att nu blir man kvar här och satsar lite mer på träning. Men nu har det blivit Att det blir Elitserien till det här året. Jag ska spela bandy i Cotellos. Så det kommer bli intressant. Annars jobbar jag med träning av hockeyungdomar, eller lag, med ett företag som jag jobbar mycket med som heter TeamP3. Utöver det så stöttar jag min kollega Henrik med hans seniora killar. Så han har ett gäng på åtta NHL-killar. Så vi tränar dem varje dag nu under sommaren. Så jag stöttar honom när det behövs. Så det är väl lite vad jag gör. Okej, och vad är din roll där då med hockeyn? Min huvudsakliga roll är att träna allt mellan 13 och 20.
Alltså individuell träning av hockeyungdomar och nu under sommaren har jag tränat en 17-åring från Timrå. Som har talang och behöver utvecklas lite och har varit nere hos mig under sommaren. Så vi har kört i sex veckor. Och sen de dagarna som det behövs så stöttar jag Henke med fysträningen, om det är många. Det är lite olika, alla kör inte samma sak. Så vi tränar dem med fysen helt enkelt. Det är deras tid för fys nu. Så vi förbereder dem inför en lång säsong.
00:05:20 – Jacob: Hur tar de det när du säger att du spelar bandy? Fnissar de? Är du rappare med klubban om ni står och lattjar?
00:05:28 – Niklas: Vi kör inte så mycket sånt just nu, utan isträningen kommer börja nästa vecka. Så vi hade sista testerna idag, efter vad vi har gjort med fysen. Så vi har stått i labbet under dagen. Men det blir väl lite, eftersom jag är ungefär i samma ålder som många, så blir det kanske lite att man är lite närmare än vad Henke är. Henke är lite äldre. Men det är mest fokus på att träna dem. Så det funkar bra.
00:05:52 – Wille: Är det helt okej att säga bandy då? Man behöver inte säga innebandy?
00:05:56 – Niklas: Alltså det är ju bandy. Riktig bandy på is.
00:05:58 – Wille: Ja, jag tänkte väl. Jag kände inte igen just Tellus. Ja, nej.
00:06:04 – Niklas: Nej, inte innebandy.
00:06:05 – Wille: Jag tänkte, det är väl rätt tabu att säga bandy om det? Nej, i Skåne är det ju bandy.
00:06:11 – Jacob: Där får man ju specificera vad man menar med is. Annars är det för att bandy är innebandy liksom.
00:06:16 – Niklas: Det är inte så väl utbrett där nere. Klimatet är liksom inte så jävla bra.
00:06:19 – Jacob: Nej, vi har ju Rögle. Det ska ju ha varit en bandyklubb. Det är därför det står BK. Men jag vet inte när de hade is. Jag har svårt att tänka mig det. Det är väldigt sällan det går att spela bandy här nere på en riktig plan. Det får ju bli som hockey-bockey som de kör inomhus.
00:06:35 – Niklas: Ja, tyvärr är de inte så jävla snabba med att bygga bandyhallar heller. Det finns ju inte ens någon i Stockholm.
00:06:41 – Jacob: Ni har båda gått vidare för att göra master nu då eller ni liksom bara kör frivilligt all in på studion som vi kommer in här på nu då eller?
00:06:51 – Niklas: Ja, vi valde ju, vi kan ju ta det sen också, men vi ville skriva en C-uppsats som var lite högre nivå. Så den är ju mer eller mindre i tidsomsättning och förhoppningsvis kvalitet som en master. Men jag själv har sökt master men faktiskt inte kommit in.
00:07:09 – Daniel: Jag valde att inte söka utan fortsätta jobba lite och skaffa lite mer erfarenhet. Men jag kommer fortfarande ha kvar plugget vid sidan om. Hoppa på några kurser på avancerad nivå. Se var det landar någonstans.
00:07:22 – Jacob: Men ni fortsätter med studien båda två? Med studien? Ja, eller det är avslutat själva allt? Det är bara att skriva?
00:07:28 – Niklas: Muskelminnesstudien är avslutad. Vi avslutar den första veckan i juni. Så det är klart. Det sista arbetet är upp till Niklas Selander som ska skriva. Vår huvudsakliga del som vi kommer prata om är att den här studien är uppdelad i två eller tre delar och den första delen är det vi har gjort en uppsats på.
00:07:52 – Wille: Nu får ni berätta
Bakgrund till muskelminnesstudien på GIH och studiedesignen
00:07:53 – Wille: vad det är för studie ni pratar om.
00:07:54 – Niklas: Ja, ni har ju nämnt den lite tidigare, men det är den här muskelminnesstudien som gjorts på GIH. Vi har varit fyra studenter som har drivit den praktiska träningen med att se om det finns ett muskelminne som alla pratar om. För man säger ofta att någon som har tränat tidigare men vilar snabbare kommer få tillbaka muskelmassan. Så det är det vi ska se om det verkligen stämmer. Så det är kort sagt vad vi har gjort. Sen om man beskriver studiedesignen så är det så att vi tränade otränade personer. ett ben av deras under tio veckor i höstas och sen så fick de vila, inte göra någonting mer eller mindre och sen så började vi träna dem i slutet på april igen för att se då när vi tränade båda benen om det blev någon skillnad mellan det otränade benet och det tränade benet.
00:08:47 – Jacob: Hur lång var vilan då?
00:08:49 – Daniel: Det är väl 4-5 månader.
00:08:51 – Jacob: Så det är ordentlig vila?
00:08:53 – Niklas: Ja, för man har sett att i vissa fall har tre månader inte hänt nånting. Det är ingen atrofi. Man har inte tappat så mycket muskelmassa. Så det var lite osäkert om de skulle tappa tillräckligt mycket muskelmassa. Det gjordes ett ultraljud mitt under den perioden för att skapa panik.
00:09:14 – Daniel: Tvingad vila blev det.
00:09:15 – Niklas: Ja, jag vet att Niklas Selander som är den som är huvudansvarig och styr hela projektet på GIH. Han var lite orolig för vad som hade hänt. Vi hade inte träffat dem och det är svårt att säga åt folk att inte röra på sig.
00:09:33 – Jacob: Känns fel när det kommer från GIH. Något.
Tidigare forskning om muskelminne, satellitceller och dopning
00:09:38 – Wille: Men hur var det, om man tänker innan då, för du sa det här att det här är ju någonting som finns i folkmun, det här med muskelminne, att man har lättare att träna upp sig om man en gång har varit vältränad så att säga. Men hur har man, om man tänker rent vetenskapligt, vad finns det för resultat innan som skulle ge någon hint om vilka resultat ni skulle få?
00:09:56 – Daniel: Bra fråga. Det har ju varit hyfsat svårt att bevisa rent vetenskapligt att det funnits. Man är väl inne på det i flera studier men sen har de studierna fått ganska mycket kritik av kontrollgrupper med mera. Men det har ju varit himla svårt att verkligen bevisa det. Just på grund av det här att man måste bygga muskelmassa, en väldigt stor muskelmassa, och sen att den måste försvinna hyfsat fort. Så det har väl varit det som har varit det stora problemet.
00:10:26 – Jacob: Jag har ju skrivit om det här ett par gånger. Det jag har kört på då som jag tycker talar mest för det, det är faktiskt bitarna med satellitceller. Det man har sett hos möss eller råttor. Man gav dem steroider och så fick de fler satellitceller. De är ju lätta att Hålla stilla liksom. Eller ja, kanske inte leta, leta, men bara genom en jättetråkig miljö så rörde man sig inte så mycket. Och sen så såg man att de byggde muskler snabbare, de som en gång hade fått steroider och fler satellitceller. Och sen är det enda man vetat från människostyrda som jag har sett, det har väl varit att man vet att folk idrottades, eller inte behöver ha varit idrottade, men personer som har tagit steroider och styrketränat samtidigt. Även de har fått fler satelliter, och de har man sett att de finns kvar över längre tid.
Men man har ju aldrig visat att de bygger muskler snabbare. För att de har det.
00:11:14 – Niklas: Det är det som är tanken med en av de här grejerna. Den här dopingaspekten som kommer att vara så himla intressant att se sen. Det kan ju vara så att de här satellitcellerna eller de här extra myonuklein som du får. Kanske är kvar i 15 eller kanske är permanent. 15 år eller är kvar permanent. Om det är så borde ingen som har använt steroider få fortsätta idrotta.
00:11:42 – Wille: Nej. Om det inte är så, ska man ha kortare straff då?
00:11:46 – Niklas: Ja, det får vi se då. Det är intressant.
00:11:49 – Jacob: Då blir det någon etik. Då kan inte vetenskapen svara på det längre. Men det är faktiskt ett bra vetenskapligt argument om det finns kvar att även om det var ett misstag eller även om de var unga och dumma så är det liksom inte ett rättvist spelfält längre kan man väl säga. Det tycker väl jag kan vara en rimlig argumentation då i alla fall. Lite faktabaserat. Sen blir det ändå etik när det gäller sådana saker.
00:12:14 – Niklas: Det där med etiken, de har försökt göra den här studien tidigare i Norge just med steroider för då behöver du inte en lika lång. Vi hade en 10-veckorsperiod och vi ville ha otränade för de skulle inte ha de här muskelcellerna eller extrafibrerna som tränade, eller om du någon gång har tränat haft. Då har de velat göra det med dopning för då behöver du inte göra en lika stor omfattande studie. Men de har inte fått igenom det just på grund av att det inte är etiskt rimligt att dopa folk tydligen.
00:12:42 – Jacob: Det tycker jag nästan man kan vända. Är det otränade personer som inte tänker bli elitidrottare så kanske man ska säga att det är jättekontrollerade former. Det är folkhälsa. Om de får fler satellitceller så kanske de har nytta av det när de blir 70-80 och får en höstfraktur. Att de inte kunde sälja in det.
00:12:58 – Niklas: Det är också ett argument varför om det visar sig att det finns muskelminnet då skulle man kunna få in att ungdomar ska styrketräna för att bibehålla de här. Om det visar sig att de här är kvar resten av livet då kommer man kunna bygga mycket fler för det blir svårare ju äldre man blir att bygga de här extra muskelcellerna.
00:13:18 – Jacob: Det har jag en fråga till er. Det har inte med ert studie att göra så jag förväntar kanske inte att ni ska ha svar. Men ni har väl ändå lite mer up to date på litteraturen än vad jag är. Men jag vet, jag har läst i lite sådana här böcker där det står ganska självklart. Det var någon sisu-bok, vad var det den hette? I alla fall att ungdomar som styrketränare, trots att de inte bygger mer muskler, att de får fler satelliter. Eller att de då ska ha nytta av det sen när de kommer upp i tonåren eller övre tonåren såhär. Eller även när de blir äldre. Är det något ni liksom… känner till att det är så? Eller är det fortfarande så att man först har nytta av det här med satellitcellerna också? Eller satellitcellerna blir då cellkärnor. Att det också kommer i sena tonåren och sånt?
Eller är det inget ni har hittat?
00:14:05 – Niklas: Jag vågar inte svara exakt på det, men jag vet att de använder det som ett argument. Gundersen släppte ju en artikel på en review på just muscle memory och den nya cellmodellen. Jag vet att han nämner det där i som ett argument just för att jag minns inte exakt, men just för att bibehålla de där för att det är lättare då. Men jag vågar inte svara på det.
00:14:29 – Daniel: Jag vet inte heller, jag tror inte vi inte läst något mer om det överhuvudtaget.
00:14:33 – Jacob: Nej, jag irriterar mig på sådant när det bara kommer upp som en sanning lite här i någon kurslitteratur. Det är ju sprängstoff för alla som älskar att barn ska styrketräna. Och så liksom bara ingen som backar upp det någonstans.
00:14:45 – Niklas: Nej, det finns mycket sådana personer som skriver mycket sådant. Sedan vill man se referensen och så finns det ingen.
00:14:53 – Jacob: Eller så ger de tio referenser i slutet på kapitlet och så måste man gå igenom alla tio. Så när man har gått igenom alla tio så ser man att det inte stod någon av dem och då blir man riktigt sur.
00:15:02 – Wille: Jag tänker att det måste vara ganska mycket grundforskning som folk baserar de här påståendena på. Om det inte finns så mycket data på människor där man faktiskt gjort träningsstudier så måste det vara ganska mycket råttor och den typen av grejer som man har studerat tidigare.
00:15:15 – Daniel: Ja, det är det ju väldigt mycket. Det står väl även i de kurslitteraturerna vi har läst så är det ju mest katter, råttor man har gjort de studierna på. Så det vore ju spännande att se någonting på människor, absolut.
00:15:30 – Jacob: Vad tror ni själva? Eller nu vet ni kanske lite om resultatet. Vad trodde ni innan ni gjorde studien?
00:15:34 – Niklas: Ja… Alltså… Jag vet inte. Man har blivit mer och mer insatt i det här innan och inte funderat på det så mycket innan helt ärligt. Vi letade ju där under våren efter något större projekt att haka på. Så vi blev lite inkastade. Sen var det den här blodrestriktionsträningen som vi läste på lite mer om. Men jag hoppas att det finns nu när vi har hållit på med det så länge. Det är lättare att publicera. Komma i Nature istället för i…
00:16:07 – Jacob: ISSN. Tillsammans med HMB. Så illa är det inte. Nej, nej, nej. Det kommer bli bra. Den är nog intressant oavsett. Vad tror du Daniel?
00:16:17 – Daniel: Jag vet inte. Vi har inte sett alla resultaten ännu, men man hoppas ju verkligen. Framförallt när man har hållit på i 10 månader totalt. Från det att vi startade studien med rekrytering och hundratals intervjuer. Jag tror vi gjorde närmare 200 intervjuer av försökspersoner innan vi ens nådde i mål med de 20 vi skulle ha med. Så man hoppas ju verkligen att det finns. Men å andra sidan, finns det inte så är ju det ett resultat i sig.
00:16:46 – Wille: Vad skönt att ni inte är med och skriver studierna, eller gör analysen om ni sitter och såhär, men jag hoppas jävligt mycket på det här resultatet. Det kommer inte se så bra ut i peer review. Ja, verkligen.
00:17:00 – Jacob: Jag tycker ändå ni är neutrala i era svar. Om jag ska pressa lite då. Vi säger såhär att ni ska otsa. Det är en match. Ni har tusen spänn, ni måste satsa det antingen på att det inte är någon effekt, eller att det är en effekt.
00:17:16 – Niklas: Ja, jag vet inte. Vi har ju sett vissa indikationer… Nu får jag säga pass. Vi har sett vissa indikationer på lite hur det kan se ut. Men jag vet inte, jag vågar inte säga nånting. Vi får se. Jag träffade Niklas senast idag och han sa att… Det analyseras på flera olika ställen. I vår studie använder vi ultraljud och i huvudstudien kommer det vara med muskelbiopsi. Det tar en stund att separera fiber för fiber så det kommer ta ett tag innan vi ser. Kanske billiga matprocesser. Exakt, det har vi hört om. Det görs i Norge.
00:17:53 – Jacob: Jag hade i alla fall satsat pengar på att det finns. Jag tror att det är någon form av effekt. Sen är det inte säkert att det behöver ha med satellitcellerna att göra. Men jag tror att det kommer växa bättre i benet som har tränats.
00:18:03 – Niklas: Spännande att höra. Förmodligen också så har ju någon som tränat tidigare lärt sig hur man gör. Och det är nog en aspekt i nervsystemet. Precis, men förhoppningsvis kommer ni runt det lite då.
00:18:16 – Wille: Exakt, det måste ni ha kontrollerat på något sätt med er design.
00:18:20 – Jacob: Man får väl hoppas att de lär sig träna andra när de tar i med ett.
00:18:22 – Niklas: Ja, precis. I den här studien har vi varit fyra studenter som har drivit all träning och skött allt sånt. Det är jag och Daniel, sen är det Mikael och John. Mikael och John skriver lite om vad som händer med det otränade benet. De har skrivit en C-uppsats på det också. Där står det mer om det. Då var det ni som drog vinstlotten. Men det var vi som kom in efteråt. Det är två jätteintressanta studier båda två, och maffiga bara för att vara C-uppsatser.
00:18:57 – Jacob: Väldigt maffiga. Min var någon litteraturgenomgång som jag smällde ihop på två veckor. Men gött, då har vi väl redan dragit lite om muskelminne. Vi ska komma
Träningsupplägget: Kombination av tung styrketräning och blodrestriktionsträning
00:19:18 – Jacob: in lite på vad det var mer ni gjorde specifikt. Målet var ju att få till hos nybörjare stora muskler. Stora muskelökningar på tio veckor. Och då hittade ni på ett ganska Jo, man får säga att det är ett nytt häftigt koncept. Hypotesen har väl funnits tidigare, men jag vet inte om någon verkligen har provat det tidigare.
00:19:47 – Daniel: Jo, de har provat det tidigare på överkroppen. Där de har kombinerat högintensiv styrketräning med blodrestriktionsträningen. Men aldrig då egentligen på quadriceps, eller underkroppen, och kanske inte på det sättet. Vi riktigt gjorde det på då. Jag har för mig att det var en 8 veckors studie då och vi körde ju 10 så det var lite annorlunda. Och även den här blodrestriktionsträningen såg lite annorlunda ut i den studien. Men vi körde ju som sagt 10 veckor där vi kombinerade högintensiv träning de 4 första veckorna. Sen så pangade vi på med en blodrestriktionsvecka och så fortsatte vi så. Två cykler. Och vi hade, vad ska jag säga, Weekly undulating periodization, så vi periodiserade även i veckorna. Måndag så hade vi ett högintensivt på 70-75% av ett RM, 10-12 repetitioner, tre set i två maskiner och då var det framförallt benpressen och bensparken.
Måndag så hade vi 90%, det fungerade mer som ett frekvenspass, där de körde 90% av måndagspasset. Och sen hade vi fredagen då vi körde riktigt högintensivt som var 90% av ett RM, 5-7 repetitioner, 3 set, 2 maskiner. Under den här blodrestriktionsveckan, som var det vi kanske var mer fokuserade på, så körde man fem pass totalt. Man körde måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Måndag, onsdag och fredag körde man benpress.
00:21:32 – Niklas: Benspark.
00:21:33 – Daniel: Benspark, precis. Och sen så var det tisdag och torsdag så var det benpress. Och där hade vi då det kanske lite speciella att vi körde lågintensiv styrketräning. Vi låg mellan 15-30% av ett RM. i respektive maskin och körde någonstans mellan 30-60 repetitioner, 4 set med 30 sekunders vila emellan varje. Så det var så designen såg ut för den träningen. Tanken var att blodrestriktionsträningen verkligen skulle boosta träningen. Att de hade nått någon form av platå efter fyra veckor. Sen slängde vi in det här och så skulle vi börja om på nytt igen. Så det var riktigt spännande att följa och fruktansvärt att själv få prova på också.
00:22:27 – Jacob: Var ni med och medtränade och sympatitränade på något sätt? Eller ni körde bara ett pass då och då för att känna på det?
00:22:34 – Daniel: Vi provade som pilotstudie innan. Vi hade fyra, fem, sex personer som fick prova på och så provade vi även på oss själva. Bara just för att känna på hur det kändes och hitta rätt belastning. Eftersom det skiljer sig ganska mycket från olika maskiner i olika studier så är det alltid svårt att hitta den belastningen för den maskinen och hur det skulle funka. Så då provade vi verkligen på oss själva.
00:23:04 – Jacob: Men då tog ni båda benen hoppas jag?
00:23:06 – Daniel: Nej, vi testade på ett ben i taget. Ett ben i taget, men vi körde på båda benen oftast.
00:23:11 – Jacob: Ja, men jag tänkte att ni inte blev helt sneda i onödan. När man ändå tränar så kan man ju ändå… Om det inte är
Hur blodrestriktionsträning fungerar i praktiken och upplevelsen av smärta
00:23:19 – Jacob: en studie.
00:23:19 – Daniel: Kör du ena benet och sen ska du köra det andra så är det fruktansvärd ångest. Man kan väl berätta lite vad blodrestriktionsträning är. Det är egentligen att vi använder oss av, det ser ut som en tryckmanschett. Lite större typ som man fäster runt låret. Så högt upp man bara kan på låret. Sätter igång ett tryck så att det är väl typ 100 mm kvicksilver. 100 mm kvicksilver, ja. 100 mm hg. Där någonstans, så att det stryper det venösa blodflödet. Du får ner blod i benet, men tillbaka så vill man att det ska stanna kvar i benet. Så till en början känns det som att du får ett tryck runt benet. känner väl att det börjar få någon form av pump. Så kör du igång dina, vi började första setet med 30 repetitioner. Det är ganska, riktigt tufft mot någonstans efter 20.
Det är riktigt, riktigt tufft. Sen har du en vila på 30 sekunder där vi inte lättar på trycket överhuvudtaget. Jag tror vilan var nog det som var mest fruktansvärt, eller vad säger du Niklas?
00:24:30 – Niklas: Det är det man upplever som mest jobbigt. Man vill bara slita av sig den där. Man bibehåller ju den här blodtrycksmanschetten på hela tiden. Men det är vad man vill att det släpper. Ja, precis. Men det byggs bara upp.
00:24:39 – Daniel: Det var fruktansvärt. Sen fortsätter man och gör tio repetitioner, vilar 30 sekunder och sen gör man bara så många man kan. Jag är fruktansvärt imponerad av våra försökspersoner, hur de genomförde det. En annan tyckte att det var… Det värsta man har gjort. Jag har själv hållit på med medeldistans 800-400. Jag tyckte nästan att det här var värre än att springa 800 och då är 800 ganska jobbigt att springa.
00:25:06 – Jacob: Jag vet att det har publicerats några studier på det där när man låtit deltagarna skatta på en VAS-skala. Från 1 till 10 där 10 är det största smärtan de någonsin har känt på gymmet faktiskt. Det brukar inte vara det värsta du har varit med om i hela ditt liv. Men det är 9 och 10 du får alltid. Det låter ju lätt att köra 30 reps på 30 % av ett arm eller något sådant där. Ja, fruktansvärt. Men sen körde vi med att man skulle hålla ett visst tempo hela tiden också.
00:25:34 – Daniel: Jag tror jag provade någon gång att jag gick ner till gymmet och körde utan blodrestriktioner. Det är ganska tufft om man lastar på bara 20-30% av sitt RM och försöker köra 30 repetitioner med 30 sekunders vila så blir det ganska tufft. Men det här var något helt annat.
00:25:51 – Wille: Hur fick ni idén till det här?
00:25:54 – Niklas: Själva träningsprogrammet, är det det du tänker? Ja, precis. Träningsdesignen har vi fått. Det är Niklas Hylander på GIH, Mattias Wernbom i Göteborg och Truls från Norge. som är väldigt duktiga på styrketräning överhuvudtaget, som har satt ihop det här. Vi har kommit in, drivit projektet, men det här var studiedesignen som satt när vi kom in. Så den ska de ha all kredd för. Sen har vi genomfört och skrivit uppsats om det här. Men tanken är ju, själva orsaken till varför blodrestriktionsträningen kom in det var för att det var så otroligt viktigt under dom här 10 veckorna att vi skapade mycket muskelmassa i ena benet. För att ha någonting att få bort, att atrofiera. Och fick vi inte tillräckligt mycket på dom här 10 veckorna då hade det varit väldigt svårt.
Och det är därför vissa av er har gjort det med doping, för då är det så himla lätt att skapa. Man är helt säker på att det kommer komma mycket. Sen hade förmodligen, eftersom de var helt otränade. Vi intervjuade dem och tog in dem och frågade om träningsbakgrund och allt sådär. Så hade de förmodligen fått jättebra resultat med två pass i veckan. Så att såhär i efterhand så kanske det var lite tufft till och med. Men det sattes ihop de här olika typerna. Det finns ju mycket studier som har kommit nu att man gott kan blanda. Man behöver inte köra… 10-12 utan du kan få god hypertrofi av många olika upplägg. Eftersom även Värnbon var med i en annan studie där de fick jättestora ökningar på muskelfiberalia, hade kört ett liknande upplägg med blodrestriktionsträning.
Det som är positivt med blodrestriktionsträning är att du tränar på en väldigt låg belastning utifrån ditt 1RM, alltså din 100%. Om vi sätter det i perspektiv, om du lyfter 100kg så har vi kört mellan 20 och 30kg. 20% av ett RM på benspark och 30% på benpress. Då har man sett att det här skapar inte samma mekaniska förslitning i muskeln och därför kan du köra många fler pass. Vi körde fem pass. var fjärde vecka. Så det är själva orsaken till att slänga in alla olika typer av styrketräning som skapar mycket muskelmassa så att vi får så mycket som möjligt. Det var lite tanken till designen.
00:28:28 – Jacob: Warmborg hade väl också, jag vet inte om det är samma studie, men han har ju en annan publicerad studie där de fick en ovanligt hög ökning av just det här som vi pratade om, satellitceller. Av just blodrestriktion vid styrketräningen. Så det kanske var därför de slängde in det. Men det är väl den norska, Nisen et al? Det är möjligt att han bara var medförföljare. Ja, jag tror han var medförföljare.
00:28:54 – Niklas: Det är hans utrustning vi har haft och så har vi pangat på. Vi fick jättefina resultat och har jämfört det mot en annan metaanalys på just 44 olika studier som har tränat Quadiceps. Och vi fick verkligen toppen i muskelökning.
00:29:19 – Jacob: Är det Tomén, Augustsson, Wernbloms, den gamla metaanalysen ni jämfört med då? Borde komma en ny snart? Vad är det? 2004? 2007? Ja, det borde komma.
00:29:28 – Niklas: Vill ni ha en ny?
00:29:31 – Jacob: Träffar ni honom? Mejla honom. Ja, precis. Det var säkert ett jätteroligt arbete. Vilket arbete den artikeln är.
00:29:40 – Niklas: Man bara tittar på den. Det är en grej som är intressant nu med studier när vi har fått göra den här grejen. Man läser ett arbete och så kanske man bara läser abstraktet eller går igenom fort. Det är så sjukt mycket arbete bakom den här korta texten på bara några sidor. Det har vi fått erfara nu under hösten.
00:30:01 – Jacob: Det är en litteraturstudie så de har inte gjort någon egen forskning. De har 200 studier. De har läst igenom och plottat ut varenda ökning från varenda övning. Systematiskt skrivit ner hur många gånger i veckan de tränar, hur många sätt reps. Och så försökt att få någon helhetsbild av det. Den här artikeln som jag har framme fortfarande lite då och då. Det är ett jättejobb. Men jag tänker här, vi kan säga det här att er del av studien, den finns ju redan publicerad. Jajamän. Yes. Via DiVA, eller vad det heter. Och via GEH. Men det är liksom inga planer på att försöka få den publicerad i skrift. Det är bara tanken att det ska komma med resten sen. För det känns ju som att det här är ju en ganska… Det känns ju som att det kan vara flera publikationer på den här studien, när man säger.
Det känns ju som att det är ordentligt, det är många delar av den.
00:30:51 – Niklas: Det tror jag absolut att det kommer bli. Men det är ingenting som vi har varit involverade i eller pratat om. Så det kommer säkert bli fler artiklar av det, när allting väl blir klart och allting blir analyserat. Men ni vill inte publicera ert, eller ni är nöjda nu?
00:31:07 – Daniel: Vi hade en diskussion med Niklas om det tidigare och det var väl egentligen att vi kanske skulle ha haft någon form av kontrollgrupp, vilket vi inte har. Och sen så kände väl vi att vi var ganska mätta när man sitter och bollar den här studien fram och tillbaka mellan olika lärare och dit allt möjligt. Så då känner man att vi nöjer oss där. Det var tufft som det var. Men det skulle varit jättekul och ett jätteroligt arbete, definitivt.
00:31:36 – Jacob: Ja, jag tror faktiskt att om vi tar i fitnessvärlden, om ni hade publicerat er studie så hade den nog fått mer uppmärksamhet. För det är många som vill öka. Vi har faktiskt inte sagt
Studiens resultat: 17,5 procents ökning i tvärsnittsarea på tio veckor
00:31:50 – Jacob: vad ni fått för resultat. Ska ni bara droppa det?
00:31:52 – Niklas: Ja, vi har ju då på två olika sätt fått ut… Dels har vi fått ut en muskeltjocklek ökning på 15% i quadriceps. Och om vi då räknar om det. Vi har ett set till tvärsnittsarea så har vi fått det till 17,5%. Om man då jämför med Wernboms studie så var snittet där 0,11% och den högsta var 0,23 eller någonting per dag. Om man då slår ut ökningen i procent på hur många dagar man faktiskt tränade så fick vi ut den till 0,25% per dag. Så ni leder? Ja, vi ligger i toppen. Vi fick en väldigt fin ökning på de här otränade individerna.
00:32:38 – Jacob: Mätningarna av muskulatur, ni väntade några dagar med att göra det, för det känns som att det här är svullna, trötta muskler efter tio veckor med det här.
00:32:47 – Daniel: Det var lite vad det ger, men jag tror att snittet låg på fem dagar efter avslutad träningsperiod. Så det var alltifrån tre till elva dagar.
00:32:57 – Jacob: Ja, men då är det ju ändå riktiga ökningar i volym i alla fall. Det är inte bara träningsverken, pumpen dagen efter.
00:33:05 – Daniel: Nej, nej, nej. Jag tror att det var till och med så att vi såg den största muskelökningen, de som hade gjort ultraljud sju dagar efter sista träningspasset och de som var lite tidigare i ultraljudet hade inte lika bra ökningar. Sen om det var vad som var hönan och ägget, det vet jag inte.
00:33:27 – Jacob: Kunde man se det här visuellt? Nu har man en jättebias när man tittar. Men var det uppenbara skillnader? Eller tyckte ni att ni ändå kunde se vilket ben som… Eller tyckte försökspersonerna själva att de kunde se att det hänt grejer med ett ben?
00:33:40 – Niklas: Ja, det kunde vi. Vi var med vid flera ultraljudsmätningar och det benet som var tränat på majoriteten såg större ut. Men nu har vi tränat dem under våren igen och många har blivit jämnstarka i båda benen.
00:33:57 – Jacob: Ni var med på återuppträningen efter den här vilan när de skulle gå ner sig.
00:34:04 – Daniel: Det var ett krav som var om vi skulle vara med och hoppa på från början, att vi skulle genomföra hela träningsperioden. Vi gjorde först de här tio veckorna, sen skrev vi vår C-uppsats och så fick vi någon månads vila innan vi körde igång med nya träningsperioden.
00:34:25 – Jacob: Den nya träningsprogrammet, är det samma program ni gav fast för båda benen då? Eller det var liksom mer traditionell enklare styrketräning? Jag tänker annars kanske man får lite avhopp.
00:34:36 – Niklas: Det var ingen blodrestriktionsträning utan det var fem veckors träning. Med samma studiedesign som tidigare när vi körde de här 3-1. Måndag, onsdag, fredag. Så det var ingen blodrestriktion när de väl kom tillbaka. Så vi fyra studenter då. Jag, Daniel, John och Mikael. Vi har alltså från augusti förra året så sprang vi runt och lappade och försökte hitta personer som aldrig hade tränat tidigare. Det är inte så jävla lätt egentligen. Sen intervjuade vi dem tillsammans med Niklas. Sen har vi tränat dem. På GIH, måndag, onsdag, fredag och var fjärde vecka fem dagar i veckan. Och sen så har det varit förtester, eftertester och sen har de vilat och sen har vi fyra tränat dem igen.
00:35:16 – Jacob: Har ni haft utrymme, eller har de fått komma två och två och tre och tre och sådär också? Så ni har fått vara där flera timmar?
00:35:22 – Daniel: Vi började ju oftast morgnarna med strax innan sju var vi på plats och så körde vi fram till tio, elva på förmiddagen. Sen hade vi break då vi oftast hade lektioner eller andra saker och sen så körde vi igång eftermiddag runt fyra tror jag med några stycken. Vi kunde ha fyra som mest igång. Men två och två var ju väldigt vanligt att man kom. Så kunde man köra två benpress och två benspark. Så man kunde köra två i benpressen och när de var klara så tog man in nästa. Det blev lite pyssel det där. Jag tror vi räknade till att det var 1600 eller 1700 träningspass totalt under hela studiegången. Så det blir några stycken.
Jämförelse mellan män och kvinnor samt vikten av coachning vid träning till failure
00:36:10 – Jacob: Hur många försökspersoner var det?
00:36:12 – Daniel: Tjugo.
00:36:12 – Jacob: Kvinnor och män? Tio av varje.
00:36:14 – Daniel: Tio av varje, vad bra. Ja, så det var lite spännande. Såg ni några skillnader där förresten?
00:36:20 – Jacob: Hur mycket de ökade? Det är inga skillnader, va?
00:36:22 – Niklas: Nej, inga signifikanta skillnader mellan män och kvinnor. Det är ändå häftigt.
00:36:27 – Jacob: Men det var procentuellt inga signifikanta skillnader då? Inte i absoluta mått så blev det mer för männen då?
00:36:35 – Niklas: Inget av värdena var, varken procentuellt eller absolut. Vi hade bara ett avhopp under hela perioden. Man kan ju tänka sig att om man ska träna dem, 34 pass. Sen ska de inte få träna heller under den perioden. Och att alla kommer tillbaka och alla kör vidare. Mycket cred till dem. Var det någon som gick sönder? Nej.
00:36:58 – Daniel: Nej, ingen. Vi hade väl lite strul på andra träningsperioden. Men det var väl lite muskelömhet. Jag tror vi körde igång dem lite för tufft när vi började på nytt. Och jag tror även att de var ganska peppade på att komma igång. Så det blev lite tufft där. Men annars var det inga skador överhuvudtaget.
00:37:20 – Jacob: Vilken månad var den andra träningsperioden sa ni? Maj. Så de har ju inte gått runt på sommaren med olika tränade ben. Det hade varit roligt.
00:37:28 – Daniel: Det var ju tjejerna lite mer oroliga över. Ja, jag kan tänka mig det också.
00:37:34 – Niklas: De har fått tag i åtta biopsier också. De tog tre under första perioden och fem under andra. De hade biopsier i båda benen vissa dagar.
00:37:46 – Wille: Men man tänker, för nu var ju ni med dem under alla pass och lite som ni har sagt här så den här träningen kan ju vara, framförallt den här blodrestriktionsträningen kan ju vara rätt hemsk. Alltså hur tror ni, om de här människorna hade fått mer uppdraget att göra det här själva på något sätt, hur lång tid tror ni hade krävts innan de skulle kunna göra det och ändå ha kvalitet i sin träning?
00:38:08 – Niklas: Jag har ju svårt att se att de skulle göra det här överhuvudtaget själva. Jag vet inte riktigt vad moroten var. Det var ju många som kanske inte ville komma in men de kände någonstans att jag måste ta mig in. Alla var ju tvungna att åka in till GIH och just den grejen, det är ofta så när jag jobbat tidigare med med personlig träning. Många kommer ju bara för att de har en bokad tid. Så jag har svårt att se överhuvudtaget att de skulle få det här gjort. Vi har alltid stått bredvid. Alla har haft en individuell person som har skött varje pass och varje set hela tiden.
00:38:46 – Daniel: Många gånger har vi varit två till och med som bara stått och skrikit och hejat. Det har verkligen varit hög musik, typ bara riktig techno…
00:38:57 – Niklas: Under blodrestriktioner, ja.
00:39:04 – Daniel: De har varit otroligt duktiga, men man har fått kämpa för att de ska ta ut sig max också. Det var vissa när man kom igång med det här som hade det tufft, riktigt tufft till och med. Men så får man försöka säga att det är verkligen viktigt att ni gör det här. De har självklart hela tiden fått välja själva om de vill hoppa av eller fortsätta. Mest imponerad var de faktiskt över tjejerna som klarade det betydligt mycket bättre än killarna, upplevde man det som. Så det var lite intressant.
00:39:33 – Jacob: Det tycker jag alltid också. Så fort det handlar mer om det här med mjölksyra, uthållighet, smärta, bita ihop, så brukar faktiskt kvinnorna vara bättre. Jag vet inte om det är männen som tycker om att oja sig. Det är lite så här med förkylningarna. Jag vet inte, men jag har samma uppfattning, men jag har inte gjort någon sån här som ni har gjort, det är mer när man har haft såna här jägar-sitt-tävlingar. Mästarnas mästare, det är alltid kvinnorna som vinner den. Jo, så de verkar vara bättre på det faktiskt.
00:40:01 – Niklas: Men vi var väl lite osäkra också innan. Hur kommer de ta speciellt den här… Eftersom vi provade väldigt mycket på oss själva innan. Hur ska vi göra med blodresektionsträningen? Vad ska vi ha för RM? Vad har vi för upplägg? Bollade fram och tillbaka med Mathias Wernbom. Men han hade ju också någon tanke innan om att Eftersom de är otränade och inte har samma muskelmassa som någon som är vältränad, eller mer tränad i alla fall får vi väl säga att vi själva var, så kommer förmodligen vi producera mer laktat och uppleva en större smärta än vad de gör.
00:40:36 – Jacob: Ja, precis.
00:40:36 – Niklas: Man är ju bättre på att trötta ut sig när man är mer tränad. Sen har man sett lite nu i efterhand också att vi hade ju en viss… Det kom ju väldigt
Manschettbredd, tryck och praktisk användning med elastiska knälindor
00:40:44 – Niklas: mycket från en grupp i USA med, vad heter han, Jeremy Lunicky som har skrivit mycket. Extremt mycket. Ja, extremt mycket. Det är helt sjukt vad det kommer. Typ en artikel i veckan. Ja, det är galet. Men de skickade ut honom med kuffbredden. Att det kan verkligen påverka hur trycket blir. Om man tittar på många andra studier nu som har kommit på sistone, träningsstudier. Många har ett mycket högre tryck än vad vi har, eller vad vi hade. Men vi har haft en mycket bredare kurs också. De pratar lite om det här, i alla fall för studier, att man kanske borde individanpassa det mer. Så där vet jag inte om det var så att vissa som hade ett lite mindre ben kanske upplevde det jobbigare.
00:41:26 – Jacob: Men vet du? Det finns fortfarande ingen konsensus där. Vad är det som krävs eller vad som behövs egentligen på trycket? Eller hur är det? Det är mer fortfarande folk höftar på något sätt. Det är inte höftar längre, utan det är mer erfarenhet. Men man har inte jämfört det. Har man det?
00:41:42 – Niklas: Jo, de har jämfört bredden på kuffen och vilket tryck man var tvungen att få fram genom att mäta direkt i artären, i låret. Eller nej, på armen. Där har man kunnat få fram någon form av formel för att räkna ut vilken bredd och vilket tryck du skulle behöva. Det kan jag minnas att det var i den. Men samma grupp har även gjort en studie på att man bara använder ett par elastiska knälindor. Det behövs ju inte så mycket mer än det egentligen. Och fått fram jättefina resultat på det också.
00:42:19 – Jacob: Det viktiga är väl att man inte stryper det helt utåt, eller hur är det? Vad är säkerhets… Vad hade ni där? Ni var liksom safe bara ni körde det på 100 eller 80-100?
00:42:32 – Niklas: Ja, det finns en studie som har sett att det är ingen fara med blodrestriktionsträning. Vi hade ju på 100 mm kvicksilver och det var ju lugnt.
00:42:45 – Daniel: Sen var ju målet också när vi gjorde de här pilotstudierna att hela tiden klara reps-antalet. Vi skulle ligga 30, det skulle man uppnå. Annars var vi tvungna att sänka antingen trycket eller vikten till nästa set. Sen var det viktigt att kunna klara de här 10. Sen skulle man gärna ligga i spannet, om jag inte missminner mig helt så var det väl en 10-20 set 3 och sen så var det typ 7-15 i set 4. Så låg vi där så tyckte Mattias Wernbom att det var gott och väl och då behövde vi ha det här trycket för att kunna klara av det.
00:43:19 – Jacob: Så det var alltså 30 reps plus 10 plus till failure då. Det var ett set.
00:43:26 – Niklas: Ja, alltså… Om man räknar som fyra set så är det 30 reps, vila 30 säck, 10 reps för att bygga upp den där metabola sura miljön och ackumulera väldigt mycket blod i låret. Sen så bara köra till failure i två set. Ofta var det så att de inte kom igång i set tre eller fyra, då fick man hjälpa dem med en eller två. Vissa kunde mata ur 15 stycken då, men de kunde inte börja. Så man fick vara med och hjälpa lite.
00:43:54 – Wille: Men visst är det så också, jag tänker rent praktiskt, det är ju väldigt få som har blodtrycksmanschetter liggande, så då sa ni att just Lenny Keys grupp har ju testat det här med knälindor och den typen av grejer, men att man också utan att mäta trycket så kan man skatta på något sätt hur obehagligt man känner att det här trycket är, för att veta om man ligger i rätt zon på något sätt.
00:44:13 – Niklas: Ja, de rekommenderar ju att ha en tightness på 7 av 10 innan det börjar, och gör det ont innan det börjar, då sitter det för hårt. Just det. Så det är deras rekommendation om du kör knälindor.
00:44:23 – Wille: Men du pratade om den sura miljön
Fysiologiska mekanismer bakom ocklusionsträning och myostatin
00:44:26 – Wille: som man vill uppnå. Vi har inte pratat så mycket om vad själva mekanismen är, varför man tror att det här fungerar på något sätt.
00:44:32 – Daniel: Det är fortfarande ganska… Man är inte helt säker på… och vad det är som är de här bakomliggande mekanismerna. Det finns egentligen fem olika förklaringar. Dels är det den här akuta muskelsvullnaden. Det var rätt häftigt. När vi körde vår pilotstudie så provade vi ju som sagt på oss själva. Man kunde ju se direkt efter man klev av maskinen. Dels hade man ju bara svårt att ta sig upp från maskinen. Att ställa sig på benet var i stort sett omöjligt. Man kollapsade. Vi hade något foto på benen också där det ena benet är gigantiskt medan det andra ser ut som det gjorde precis innan. Så det är väl en av de här grejerna som man tror är en mekanism. Sen är det ökad fiberrekrytering. Och då är det egentligen att man sänker den här rekryteringsnivån för typ 2-muskelfibrer.
Och att typ 1 egentligen får lite syre att jobba med. Vi har ju den här storleksprincipen att först rekryteras typ 1, sen typ 2x. Och egentligen sänker man då den här tröskeln för att typ 2 ska aktiveras. Och det tror man ju är den här bakomliggande mekanismen. Och där kanske det skrivs lite om att man tror att om man ska applicera det på tränande individer så sådana som jobbar mycket i sura miljöer med mycket mjölksyra kanske inte svarar lika bra på på blodrestriktionsträningen medan uthållighetsidrottare svarar bättre för att just det här typ 2 får lite mindre syre att jobba med. Så det är väl egentligen den andra mekanismen. Sen har vi tre till till Niklas.
00:46:25 – Niklas: Det är lite den här tanken med just celldelning med nybildning av likartade, alltså med satellitceller. Och sen att de sänker olika typer av miostatin. Alltså den inhiberar muskeltillväxt. Så den sänks av det här. Så lite sådana grejer. Alla ni som sitter och lyssnar nu som har möjlighet att googla samtidigt eller något sådant.
00:46:51 – Jacob: Så gör det. Skriv myostatin-dog. Myostatin-baby kan du skriva också. Eller ni skriver också. Så ska ni få se på. Det finns en tysk bebis. Eller det är inte en bebis längre. Det är en ganska gammal artikel som föddes utan det här. Alltså genetisk… Vad ska man säga? Ja.
00:47:10 – Wille: Han är… Avvikelse. Avvikelse kan man väl säga.
00:47:13 – Jacob: Jag vet inte vad jag ska passa det för ord. Men han har inte det. Alla andra har det egentligen. Men alltså detta är en bebis då på liksom. Han lärde sig stå när jag tror jag var fyra månader. De har liksom profilbilder. Den har liksom sån här fin kurva på baksidan av låret. Liksom redan formad. Alltså, det ser ut som en muskelbyggare fast ett halvår baby då. Och så tittar man på de här hundarna, Belgian Blue är samma sak, den här kossan som är väldigt, väldigt muskulös. Så kan man hämma det här med att sätta in det hos människor så borde man ju kunna få till en mycket större muskeltillväxt hos oss med. Man ska ju inte plocka bort det helt uppenbart, det kanske låter coolt med den här bebisen men antagligen så är det… Inte speciellt kul att ha det.
Särskilt om man kollar på hur belgian blue och de här hundarna mår rent hässlomässigt. Så är det inget man vill ha. Men lite mindre av det vill man definitivt ha om man vill bygga muskler. Det är väl mekanismerna i kort som
Ocklusionsträning jämfört med högreps till failure och tillämpning för elitidrottare
00:48:07 – Jacob: man har sett hittills.
00:48:09 – Niklas: Men det finns ju många studier som har kommit nu på sistone i syfte att skapa muskelmassa. Bara jag kör jävligt många reps så går det ju att få ändå. Det är förmodligen lite därför. Det kom väl någon nyligen från Schoonfeld om att bodybuilders förmodligen har lite mer Större massa eller vad det var på typ 1-orna och det är förmodligen för att de kör lite snarlik träning som just ocklusionsträning är.
00:48:38 – Jacob: Ja, att de då och då ger sig på de här 30-, 40-, 50-repparna till och med. Jag vet, jag pratade med… Vet ni vem bicepsmannen är? Han heter Petter Ljunggren, på riktigt. Han har väldigt, väldigt stora biceps. Jag pratade lite med honom. Han hade ju kört så här med biceps. Han hade liksom bara reppat loss. Han hade inte fixat det längre. Han hade bara släppt och tagit lättare byxor. Alltså, extremt många reps. Och hans biceps är ju stora. Så där verkar ju faktiskt finnas något i det här att liksom att man nog, om man bara är ute efter muskelmassan och kanske inte vill vara så noga med att kunna nyttja den väldigt specifikt så tror jag det också. Där är ju som sagt någon studie där man jämför ocklusionsträning då, det här med strypt blodtrycksförhållande och bara reppa loss på 30 30 % av ett RM och de som reppade loss på 30 % av ett RM de fick göra extremt många reps.
Jag tror första setet tog i snitt åtta minuter för deltagarna. Åh fy fan. Det var något helt absurt. Men de fick ju lika bra ökningar. Ja. Så om man kan bita ihop då, för det är ju som sagt som ni sa här. Från 20 börjar det göra ont och då har man 10 reps kvar. Så det är nog skönare att börja göra 10-reppare och sluta vid 9. Så har man fått med nästan allt utom kanske några typ 1-or. Men det är väl preferenser. Ja. Men det är intressant.
00:49:57 – Wille: Då blir man ju inte bicepsmannen heller om man slutar på nio.
00:50:01 – Jacob: Nej, det blir man inte. Man har olika mål i livet. Så är det. Nja, det är inte bara biceps på honom, ska jag säga. Det är en jävla fysik överlag. Han är bra på det mesta. Men de sticker ut.
00:50:13 – Wille: Om man tänker den här blodrestriktionsträningen. Vi pratade en del om Lenneke och hans grupp producerar ju något sjukt med artiklar. Det känns ju som att de delar ju upp alla sina träningar och skriver tio artiklar per period, liksom. Men hur tänker ni, hur ska man gå vidare? Vad kommer komma härnäst? Kommer det här kunna bli praktiskt tillämpbart eller kommer det här vara för biceps-personer som är så väldigt fokuserade på nånting?
00:50:40 – Daniel: Nästa steget är väl egentligen att göra det på elitidrottare. Det är väl där det saknas en del fortfarande. Vi fick även vår C-uppsats… Det var någon som twittrade om den nere i Qatar, en australiensare, han som forskade i det. Han sa just det att det här verkar skitbra, men gör det på en elitpopulation. Man vill ju veta om det händer samma sak med de som redan är tränade. Ja, precis.
00:51:15 – Niklas: Förmodligen är det bättre nästan.
00:51:16 – Jacob: Ja, alltså bättre kanske procentuellt. De kommer ju inte få de här ökningarna i absoluta mängder. Men det kanske ger dem lite mer som det andra inte ger någonting alls. När de fortsätter på samma spår.
00:51:29 – Niklas: Det vi har diskuterat, om man tar en otränad så kan du ju mer eller mindre… Vi har ju skrivit uppsats på att just det här träningsprogrammet där vi har blandat båda och gett sig fina ökningar. Om man skulle göra det med någon som är mer vältränad så kanske det är det där lilla extra som gör det. Med otränad kan du göra mer eller mindre vad som helst och få en ökning. Så det skulle vara väldigt intressant att kombinera. Det finns en del studier som kombinerar och visar att du kan på ganska kort tid få en stor ökning. Det var det de fick i den här tidigare från 2012 från Norge. Att de bara på tre veckor fick 40% ökning i muskelfiberalia. Typ 1 och typ 2. Det var väl de som körde på?
00:52:16 – Jacob: Det var väl 6-5 dagar i veckan bara blod? Det var ingen vanlig som ni körde?
00:52:21 – Niklas: Nej. Vissa studier har sett att om du kör vanlig träning först och sen avslutar med ocklusion efter så kan du både få den här styrkeökningen och kanske lite extra muskelmassa på en kort tid. Att slänga in den här… Det verkar som att man inte behöver köra mer än 1-2 veckor och sen pausa lite. För de som har kört längre där man liksom ebbat ut eller till och med fått omvänd effekt.
00:52:49 – Jacob: Men jag funderar lite på det. Motiverar de eller motiverar ni varför man inte börjar med en vecka med den här ocklusionsträningen? För det känns ju som att just det här och om det får igång då, vi säger kanske nedreglerar myosatin eller sätter igång satellitcellsaktiviteten lite extra. Så känner man ju att det kanske är något som borde vara bra att ha med redan från start. Jag tänker bara i syftet av att bibehålla försökspersonen över tio veckor, så hej och välkomna. Där kom verkligheten in i studion.
00:53:22 – Niklas: Så är det nog skjuta sig självt att köra det där första veckan.
00:53:27 – Daniel: De hade ju bara tufft att ta sig igenom första veckan av vanlig styrketräning. Det var nog tufft nog. För vissa sådär. Det hade nog varit riktigt tufft.
00:53:37 – Niklas: Och för att vara krass, när vi körde benspark så hade vissa 20 RM. Det var inte ens första hacket på Maggen. Vissa indikationer finns på den här blodrestriktionsträningen att till skillnad från det styrketränade och otränade, i början är det mycket neuronala anpassningar. Men den har man nästan sett att det är tvärtom eftersom vikten är ganska låg. Att du får en effekt i början på muskeln istället för den neuronala. Och då hade vi inte kunnat köra med någon vikt alls nästan.
00:54:15 – Jacob: Nej, det är klart. Det sa jag i efterhand.
00:54:19 – Niklas: Jag tror det var bra att de fick lära sig att panga på lite de första tre veckorna innan de hakade på det här. Vi förberedde dem innan, de fick testa lite bara så att de visste vad som komma skulle.
00:54:31 – Jacob: Men ni jobbar ju båda som fystränare
Användning vid rehabilitering, övningsval och vågperiodisering
00:54:33 – Jacob: här vid sidan om eller lite PT. Varierat vad man ska kalla det. Det är väl halvfystränare, halv-PT lät det som. Har ni gett er på någonting av det här stuket? Jag antar att ni inte sätter dem i en benspark specifikt fem dagar i veckan. Men har ni gett er på, har ni försökt få in ocklusionsträningen med dem? Ni har ju båda här försäsonger. Både i handboll och hockey nu.
00:55:00 – Daniel: Nej, tyvärr har jag inte gjort det i alla fall. Det hade varit jätteintressant, jag tror framförallt ur det här perspektivet att när du har en skadad atlet som inte kan köra på de här tunga vikterna så hade det varit jätteintressant att göra det. Men där är lite problemet att Jag tror för min del så handlade det om att få dem att förstå att ska du göra den här typen av träning så måste du nästan göra det dagligen, i alla fall fem dagar i veckan. Och så sen just att hålla tidsvila och hur många repetitioner de ska göra. Det var jäkligt svårt när du körde att ha koll till exempel på hur många repetitioner jag gjorde i varje set. för att du egentligen bara var tvungen att hela tiden ta i så mycket du kunde när du kom upp i de här strax över 20 reps.
Hade man haft tiden att vara mycket mer på plats och vara där fem dagar i veckan, då hade man kanske haft större förutsättningar för att genomföra det. Det är väl lite min reflektion. Men jag tycker ju att det vore sjukt intressant att ta de här som kanske går lite halvskadade och bygga upp en muskelmassa eftersom de inte riktigt klarar av det annars med de här tyngre vikterna.
00:56:16 – Jacob: Jag vet att jag har några, när jag var tränare i HIF så hade vi faktiskt några som körde det inne hos sjukgymnasten när de hade rehab. Då var de ju också där, det var nog tre, fyra dagar i veckan kanske. Men där de ströp lite så fick de sitta i bensparken just när de hade kräsmärta. Men jag tror inte det var så genomtänkt som er var. Det var nog mer bara tre set tills det gjorde ont.
00:56:37 – Niklas: Vi har kört under sommaren med vissa spelare. Eftersom vi har tillgång till dem fem dagar i veckan. Vi kör tills vi är klara. Så har vi kört. Vad tycker de om det och hur fungerar det? Det fungerar bra. På de individerna som vi har bedömt att det skulle kunna hjälpa så har det fungerat jättebra. Då har vi kört med vanliga knälindor. Samma protokoll som vi hade i vår studie. Så du har kört med benspark och benpress? Bara benspark.
00:57:10 – Jacob: Har du provat de här i andra övningar? Det känns som att det är… Just när det börjar brännas här vid 20, knäböj känns inte som en bra idé. I alla fall inte för gemene man. Är man uppfödd med knäböj så kanske man kan fortsätta bita ihop och göra det snyggt. Men för alla andra… Vad tror ni där själva? Ni som har sett folk grimasera sig och ha ont.
00:57:35 – Niklas: Bernbom pratade ju om att de hade kört någonting i Norge på styrkelyftare. Körde frontbay. Jag minns inte om det var så att de svimmade eller någonting. Men han sa att det krävdes omänsklig styrka att orka det där. Men i den här Review-artikeln som jag skickade ner om lite blodrecession om tränande så fanns det någon studie med några som hade provat att köra knäböj och bänkpress på 70% av ett RM och det måste vara helt groteskt. Det vette fan om man pallar.
00:58:09 – Wille: Finns det någon poäng att köra så tunga vikter när man har blodrecession?
00:58:12 – Niklas: Det var ju det de ville undersöka och då mätte de bara maxstyrkan.
00:58:16 – Wille: Men så valde de bättre.
00:58:21 – Jacob: Det är säkert Nya Zeeland och sånt. Rugbyspelare. Ja, det var rugbyspelare. Jag älskar när jag chansar rätt.
00:58:30 – Niklas: Någon studie har sagt att nej, det behövs inte så pass tung vikt utan det är bättre med den här låga. Men de mätte maxstyrkan och blodrecessionsträning kanske inte är någonting för att öka maxstyrkan för att vikten är så pass låg egentligen. Men de fick en signifikant höjning på knäböjen jämfört med kontrollgruppen som bara körde 70%.
00:58:54 – Jacob: Men jag vet inte.
00:58:56 – Niklas: Om en grupp som är skitstark och bara kör 70% vanligt och en som kör 70% med det, då känns det som att det förmodligen kommer bli en skillnad. Största sannolikhet. Så jag vet inte.
00:59:10 – Jacob: Jag slänger upp en länk till hela den här studien så får folk titta igenom den senare. Finns det intresse kanske jag kan skriva ner det lite i enklare format. Jag gillar att ni har skrivit på engelska. Det är i och för sig jobbigare för de som ska läsa det nu. Ja, det fick vi rätt mycket skit för. Fick ni det? Av vem då? Man får inte skriva en C-uppsats på GIH på engelska tydligen. Då är det jobbigt för de som rättar, de vanliga lärarna.
00:59:33 – Daniel: Och så var det nånting med eleverna, att de som ska opponera på uppsatsen har det tufft då.
00:59:40 – Wille: Jag kommer också ihåg det, men man måste ändå tänka på att all litteratur som alla använder är på engelska. Så jag fattade aldrig det argumentet. Jag sitter där och liksom får man hitta på egna tarmar för saker för det finns liksom inget svenskt ord för det.
00:59:52 – Jacob: Så säger de, nej du får inte skriva med myonuclei. Googla cellkärna, eller muskelcellkärna. Det är typ tio personer som använt det, hälften är Flashback.
01:00:02 – Niklas: Vi såg väl en stor vinning i att skriva på engelska. Både det, men eftersom vi även kände att det här… Det finns ingen studie, en riktig artikel, som har gjort den här. Då vill vi absolut skriva på engelska och vi kände att vi kunde det. Vi var klara när det kom fram att man inte fick. Då var det bara att skicka in.
01:00:22 – Jacob: Sånt händer i Lund med. Det är skönt att det bara är där. Informationen kommer lite sent. Men den blev godkänd. Eller? Ja, den blev godkänd.
01:00:32 – Niklas: Så det känns skönt.
01:00:37 – Wille: Det var väldigt nörd-intensivt det här avsnittet, får jag ändå säga.
01:00:42 – Jacob: Tycker du det? Ja, men alltså… Jag lovar, vi kommer ha så många på Instagram som taggar detta och så ska de ha gett på sig av det. Det är det som är grejen. Vi kanske får 15 000 lyssnare på det här avsnittet på de första två veckorna. 14 590 kanske kommer bara sitta och skaka på huvudet och tänka vem gör detta? Och så har vi 400 till som tänker, lite inspirerade för stunden, men inspirerade för stunden som inte gör det. Sen kommer det vara 10 stycken som bara, ja, all in.
01:01:12 – Wille: Men om man tar de 10 stycken, vad bör de akta sig för? Om man inte har testat det här innan.
01:01:19 – Daniel: Strypa åt för hårt, det är väl det man ska akta sig för. Och sen att inte göra den här knäböjen så att man svimmar, det känns ju onödigt att tappa vikter. Men annars är det rätt häftigt. Jag testade lite på biceps och underarmarna, det är bra pump om man nu känner att man vill ha det.
01:01:40 – Niklas: Precis. Det finns nog en stor användning för det här hos många. Att slänga in lite snabbt och framförallt många elitidrottare som ligger på en hög träningsdos redan för att kunna få lite extra hypertrofi. Det är nog många där som skulle palla att göra det. De försöker motivera det här med att de har fått bra resultat på äldre och otränade och alla former av grupper. Men även med det här att då kanske du inte behöver lika tung vikt. Men det är svårt att se många mycket äldre köra det här för det är jäkligt tufft. Men jag tycker absolut att man ska prova. Det är en bra upplevelse. Men det är någonting att prova någonting nytt också i träningen.
01:02:25 – Daniel: Just det här att du kanske har hållit på så himla länge med den traditionella styrketräningen. Att få in det här blir någonting nytt. Som sagt, man kanske inte ska göra det för länge men det är ändå en extra motivation i träningen. Här kommer någonting nytt.
01:02:40 – Niklas: Jag tror att det nya också är att det kommer komma mer såhär. Tidigare har det varit det traditionella att du kör några veckor till tio, några veckor till sex och så sjunker det. Jag tror att det kommer vara mer och mer att man blandar upp med att köra lite tungt där och sen så kör vi ockultion och sen så kör vi någonting där. Det kommer nog komma lite mer så.
01:02:57 – Jacob: Vågperiodiseringen just som ni hade i mellan veckor, alltså under veckan här, det tycker väl jag är… Alltså man ska ju inte säga att det är så svårt när man tittar på studier, men det är ju det som är poppis just nu i alla fall. Jag tycker också att det verkar fungera aningen bättre att göra det. Att man inte kör samma pass. Eller samma pass behöver inte vara exakt. Men samma relativa belastningar. Ungefär samma övningar varje pass. Utan att man varierar mer. Måndag, onsdag, fredag eller hur man tränar.
01:03:24 – Daniel: Det tror jag även våra försökspersoner upplevde. Just det här att när du varierade träning så var det någonting nytt de hela tiden såg fram emot i veckan. Måndagen tyckte de var det hemskaste passet. Och så längtade de lite till fredagspasset som kanske var det tyngre. Sen så passar det ju olika individer. Man får någonting att se fram emot också.
01:03:44 – Niklas: Ja det var ju verkligen intressant för att vi hade ju vissa, nu när vi hade 20 gjorde sådär, det snackas så mycket om att folk svarar olika på träning. Vi hade ju någon person som, ja det funkade inte att köra 10-12. Det var helt omöjligt. Bara spånka ur på en lägre belastning. Men höjde vi belastningen och körde 5 eller 7, då var det jäkligt mycket enklare. Så för den personen så funkade det mycket bättre att ha en mycket högre intensitet i träningen på så sätt. Och det är intressant att det kommer fram sådana grejer.
01:04:16 – Jacob: Ja, det är ju sådant som aldrig står i arbetarna när det publiceras. Nej, så är det ju faktiskt inte.
01:04:21 – Niklas: Och i studien som har gjorts och i designen så har det ju varit måndag-fredag men det blir ju så att man… Någon kanske är sjuk någon dag eller sådär. Man kör ju så perfekt det går. Men vi kan väl vara stolta med att vi har varit sjukt noggranna med att standardisera allting på vägens gång. Det känns som ett jättebra genomfört arbete på så sätt.
01:04:50 – Wille: Bra avslutande ord. Jag tycker ni har gjort ett kanonarbete. Jag hann läsa igenom mesta delen av det. Kanske framförallt diskussionsdelen och sådär. Ni får tummen upp av mig om det spelar roll. Tack så mycket. Ni ska ha stort tack för att ni var med. Tack själva. Ha det gött. Ha det bra killar. Hej.
