Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här frågeavsnittet av Tyngre Träningssnack beta Wille och Jacob av en rad lyssnarfrågor om allt från styrketräning och skadeprevention till vardagsmotion, doping och sömn. Inledningsvis följer de dock upp en omtalad studie på kosttillskottet fritt HMB från Jacob Wilsons forskargrupp, där deltagarna inte bara ökade osannolikt mycket i styrka utan där tabellerna dessutom visade identiska standardavvikelser i samtliga tester – ett tydligt tecken på slarvigt manipulerad data som trots detta slunkit igenom peer review. Därefter besvaras en uppföljningsfråga om huruvida konstgräs ökar risken för korsbandsskador inom damfotbollen, där forskningen visar att även om spelupplevelsen skiljer sig åt så ses ingen statistiskt ökad risk för akuta knäskador.
Efter en kort diskussion om hur man anmäler sig som försöksperson i vetenskapliga studier går samtalet vidare till styrketräning och betydelsen av kort respektive lång vila mellan seten. Den gamla föreställningen om att kort vila är bäst för muskeltillväxt på grund av akuta hormonfrisättningar har reviderats i nyare forskning. Istället är det mekanisk spänning, metabol stress och total träningsvolym som styr hypertrofin, vilket ofta gynnas av lite längre vila så att man orkar hålla uppe vikterna och antalet repetitioner. Vidare diskuteras nedjoggning efter träningspass, där forskningen inte visar några avgörande fysiologiska fördelar för återhämtningen hos vanliga motionärer, även om det kan vara ett bra sätt att mentalt varva ner efter ett intensivt pass.
En annan lyssnarfråga handlar om varför gruppträningsformen Bodypump ofta avfärdas av styrketränande trots att många upplever att de blir starkare och muskulösare av passet. Jacob och Wille förklarar att man visserligen kan bygga muskler på lätta vikter om man tar seten hela vägen till failure, men i Bodypump styrs tempot och längden av musiken snarare än utmattning. Att nybörjare ändå upplever snabba resultat beror främst på förbättrad styrkeuthållighet samt att musklerna töms på glykogen och sedan binder mer vätska, vilket ger en tillfällig volymökning som lätt förväxlas med faktisk muskelmassa. De klargör även kort att kreatin kan ge ett högre 1RM över tid genom att höja kvaliteten i den löpande träningen.
På temat prehab och rehab avhandlas om isolerade rotatorkuffövningar och aktiveringsövningar för de inre bålmusklerna är nödvändiga jämfört med tunga basövningar som axelpress, knäböj och marklyft. Slutsatsen är att inga specifika övningar är obligatoriska för alla, men att isolerade övningar har en tydlig plats under rehabilitering när smärta begrämpas av tung belastning. I förebyggande syfte kan det däremot vara mer givande att variera belastningen i olika rörelsebanor, samtidigt som man bör akta sig för att göra långa uppvärmningsrutiner till en mental snuttefilt. Senare i avsnittet diskuteras även ländryggens position i bottenläget av en djup knäböj, där en neutral rygg är en bra utgångspunkt men där en mindre böjning inte per automatik innebär skada så länge man undviker tunga lyft i okontrollerade ytterlägen.
När det gäller rekommendationen om 10 000 steg om dagen konstaterar Jacob att siffran ursprungligen var ett kommersiellt påhitt för att sälja stegräknare, även om det fungerar som ett rimligt riktmärke i en stillasittande vardag. De reder ut skillnaden mellan allmän vardagsrörelse för att bryta långvarigt stillasittande och de allmänna riktlinjerna om 30 minuters rask promenad per dag där pulsen faktiskt behöver höjas. Därefter bjuder de på sina egna podd- och ljudbokstips samt reder ut varför man inte behöver stressa med en återhämtningsdryck direkt efter gymmet om man redan har tagit en proteinshake strax före passet.
Avslutningsvis fördjupar sig Wille och Jacob i frågan om det går att tävla i bodybuilding utan doping. De går igenom begreppet Fat Free Mass Index (FFMI) och hur dagens elitbyggare på Mr. Olympia-scenen ligger långt över vad som sågs före steroidernas intåg, men betonar att det på lägre nivåer, i viktklasser och i Classic Bodybuilding absolut finns utövare som tävlar rena. De diskuterar även hur dopningstester och lagrade prover har minskat dopingens genomslagskraft i många andra idrotter. Allra sist avhandlas skillnaderna mellan sjukgymnaster, naprapater, kiropraktorer och osteopater i Sverige, samt hur återhämtningen påverkas av att dela upp sömnen i två pass per dygn vid exempelvis skiftarbete.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och misstänkt fusk i HMB-studie
00:00:22 – Wille: Hej människor och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Hallå människor!
00:00:33 – Wille: Hur är läget? Det är jättefint.
00:00:35 – Jacob: Jag ska verkligen inte klaga nu. Jag har haft ett par väldigt goa dagar med fint väder och soligt och hängt nere på stranden med dottern.
00:00:43 – Wille: Underbart. Vi är på samma kust nu om jag förstår geografin rätt här.
00:00:49 – Jacob: Det är svårt.
00:00:51 – Wille: Jag är på väst, det vet jag. Exakt, då stämmer det. Då stämmer mitt sinne här. Jag är på semester så i bakgrunden kan det eventuellt höras lite måsar.
00:01:01 – Jacob: och grejer här. Ni får ursäkta mig för det.
00:01:05 – Wille: Det är så här att vi tänkte spela in ett frågeavsnitt idag och då har du precis skickat en rolig länk apropå ett tidigare avsnitt som vi har haft. Det avsnittet med Tommy Lundberg, det senaste där när vi pratar om en rolig studie som
00:01:23 – Jacob: Jag är rolig av ett fel ord.
00:01:24 – Wille: Det är snarare efterskalven till den studien som är rolig. Det var lite spekulationer om att de hade hittat på data i den studien.
00:01:35 – Jacob: Precis. Det var den här studien på HMB, alltså fritt HMB. Jacob Wilsons grupp då i Toronto innan han sa upp sig själv eller fick sparken då beroende på vem man frågar. Folk har väl haft lite roligt med den och raljerat lite på Twitter. Det är ju den här som vi nämnde att i den här studien, eller i princip alla Jacob Wilsons studier så har kosttillskottsföretagen fått väldigt bra resultat för sina kosttillskott. Men just den här studien är Helt sjukt anmärkningsvärda. De ökar ungefär lika mycket som man gör om man tar liksom dopar sig.
00:02:12 – Wille: Jag sitter och tittar på datan nu och jag kan förstå liksom innan man såg det här som vi ska prata om nu. Så jag kan förstå att man tycker att det här är lite anmärkningsvärt. För om man tänker då att man har testat squat. Det måste ju vara ett RM-squat här då. I placebogruppen då så börjar man på nästan 144 kilo i knäböj. Och innan HMB-gruppen så var man precis nästan 144 kilo också. Och sen efter 12 veckor så har man gjort vissa ökningar. I placebo-gruppen är man uppe på 151 kilo. Så då pratar vi 7 kilos ökning ungefär i ett RM knäböj.
00:02:48 – Jacob: På tre månader?
00:02:50 – Wille: På tre månader i HMB-gruppen. Vilket är bra om man ligger på 140 kilo senilare. Exakt, om man inte är någon Ja, för de flesta är det svinbra. Och sen då HMB-gruppen, då har man lyckats pilla upp 180 kilo efter tre månaders träning. Så det är anmärkningsvärt redan där. Bänkpressen är motsvarande 112 kilo till 125 pannor har man tryckt upp då efter tre månaders träning. Med HMB och placebo-gruppen har då räknat från 113 till 117 ungefär.
00:03:27 – Jacob: Så det är ju jättebra att ta det här i den här studien.
00:03:31 – Wille: Ja, och det anmärkningsvärda med de här resultaten, förutom det som vi precis har sagt att de är mer eller mindre dopade i de här resultaten, det är ju att standardavvikelserna på de här resultaten är samma i båda grupperna vid alla tillfällen. På alla test? På alla test, vilket antyder att ja, man har fuskat när man har hittat på den här datan. Och b, man har gjort det sjukt dåligt av någon anledning. Jag vet inte varför.
00:04:00 – Jacob: Alltså sannolikheten att det ska bli så här annars det är ju liksom, det är väl en på miljarden liksom. Du har större chans att vinna på lotto.
00:04:07 – Wille: Exakt.
00:04:09 – Jacob: Ja. Det är tydligen så här i alla tabellerna dessutom. Det är inte ens bara en tabell där de liksom fuskat dåligt utan de har gjort så genom hela studien.
00:04:19 – Wille: Så konklusionen är att ta fritt HMB. Det verkar ju funka kanon i den här studien i alla fall.
00:04:26 – Jacob: Ja, som sagt. Den här studien är fortfarande publicerad.
00:04:32 – Wille: Den finns ju fortfarande där ute. Det är också ganska sjukt att ingen plockar ner den.
00:04:36 – Jacob: Det är väl lite så det fungerar tyvärr. Det ska ganska mycket till för att någon verkligen ska plockas ner. Utan de ligger kvar i litteraturen men alla som är insatta i den skiter i studien. Det kommer inte bli refererat mycket mer utan det kommer bli ignorerad. Men det hindrar ju inte folk som vill sälja HMB och slänga upp den här på sin hemsida och så kommer någon som inte riktigt kan det här sedan innan och bara trycker på länken. Oj, det är en studie. Den är publicerad. Vetenskaplig tidskrift. Bra resultat. Då funkar det, tänker man.
00:05:10 – Wille: Det anmärkningsvärda är hur det här har gått igenom peer review. Vi pratade lite om det i avsnittet med Tommy, att det är svårt att avslöja fusk inom vetenskapen. Peer review är ett sätt där ens kollegor får titta igenom studien och säga att det här påståendet kan din data inte riktigt backa upp. Det är lite mer finlir, kan man väl säga, som man kan anmärka på där. Att avslöja fusk kan man egentligen inte riktigt göra. Det är väldigt svårt att säga att nej, det var inte HMB ni gav dem, det var anabola. För det syns liksom inte när man skriver en artikel. Men just det här … En person med bara en grundläggande kunskap om statistik kan ju säga att du är dum i huvudet när du har gjort den här tabellen. Så det är anmärkningsvärt, kan jag tycka, hur risig peer-review det verkar vara.
00:05:58 – Jacob: Nej, det är ganska sjukt. Det är många roliga kommentarer under. Man gillar forskarnörderi. I've never seen anything that bad before.
00:06:09 – Wille: Det var någon som reagerade efteråt och man har sett det där. It must have been a typo. Ja, det var jävla många typos. Ja, ja.
00:06:19 – Jacob: Vi får fortsätta.
00:06:22 – Wille: Ja, så kan det gå
Ger konstgräs fler korsbandsskador i damfotboll?
00:06:24 – Wille: när inte han spelar på som man brukar säga. Sen hade vi en annan grej som du hade fått en fråga på mail, om jag förstod det rätt?
00:06:29 – Jacob: Ja, jag tänkte att det kan väl vara passande att vi får hoppas att den som ställer den frågan lyssnar vidare. Det var när vi hade Marcus Walldén här och vi pratade mycket knäskador. Vi nämnde att det var väldigt mycket korsbandsskador inom damfotbollen. Frågan var helt enkelt om det var konstgräs som kan ha orsakat det. Det är ju faktiskt så att damlag spelar generellt sett lite oftare på konstgräs. Det är mer nordliga lag, skulle jag tro att mycket av det beror på. Det är i alla fall vanligare i damallsvenskan än i herrallsvenskan. Men det finns faktiskt en hel del studier på just konstgräs. Uefa sponsrade ganska mycket studier förr. Eller förr, nu får jag låta det som det var på 90-talet. Men för 5-6 år sedan så gjorde de ett antal studier för att de ville få reda på skräck i fickan.
Där är inga stora skillnader. Det är lite, lite mer överbelastningsskador på konstgräs. Det är väl det man har hittat. Men där är ingen större risk för just de här korsbandsskadorna och sådana saker.
00:07:29 – Wille: Det var en doktorand som faktiskt var med i den här Football Research Group som ganska nyligen släppte eller spikade sin avhandling. Som vi avhandlade i Fysiopodden i ett av våra sista avsnitt som blev ganska bra kan man lyssna på om man vill. Och i den så kom man fram till att det egentligen inte är särskilt stora skillnader överhuvudtaget när det gäller spel på konstgräs. Alltså spelarna upplever ju ganska ofta att det är väldigt stor skillnad i kvaliteten på spelet, hur man springer, hur man slår bollar och allt möjligt. Också hur man upplever sig efter matchen. Men man har kommit fram till att det faktiskt inte är, man kan inte se de här stora skillnaderna. Jag skulle tippa på att det är ganska mycket att man förväntar sig att det ska vara väldigt annorlunda.
Minsta lilla avvikelse från din rutin kan ju göra att du känner dig lite inte hemma eller vad man ska säga. Så jag skulle tippa på att det är ganska mycket en upplevelse mer än en faktisk skillnad.
00:08:23 – Jacob: Det spelar säkert in. Jag skulle också faktiskt kunna tro att det är skillnad men att vi anpassar oss. Vi menar de som spelar. Det är ju inte annorlunda än att om du är ute och springer en dag när det är varmt så kommer det gå långsammare än om du är ute och springer när det är kallt. Eller svalare. Och det är inte något som du gör med vilja. Men vi anpassar oss helt enkelt. Det är fullt möjligt att man upplever att man spelar annorlunda på konstgräs. Det är för att man rör sig annorlunda. Oavsett om fotbollen blir annorlunda, man rör sig annorlunda, det belastar på andra sätt så har vi ändå statistiken som visar att om du bara går ut och spelar som du spelar på konstgräs eller på gräs så är det ingen mycket större skaderisk. Nej. Det är fullt möjligt att spelet blir annorlunda.
Det är fullt möjligt att man springer mer eller kanske springer lite mindre. Man springer på ett annorlunda sätt. Men skadorna ökar inte statistiskt i alla fall. Sen kan det säkert finnas någon individ där ute som inte pallar med konstgräset. Som tycker att det alltid kommer skador där.
00:09:31 – Wille: Det är inte den viktigaste saken att hänga upp sig på. Jag skulle snarare säga att Hur det påverkar hur man lägger upp en säsong kanske är det viktigaste. Om det nu skulle bli något, ja, men då kan vi spela ännu fler matcher. Till exempel om det skulle bli någon sådan effekt, så är ju det betydligt viktigare än de belastningsmässiga detaljerna som säkert finns, men som inte märks i forskningen.
00:09:51 – Jacob: Precis. Så är det.
00:09:54 – Wille: Då så, ska vi gå in på de frågorna vi har fått på vår Instagram? Det var väldigt, väldigt många frågor. Jag tycker det var väldigt många bra frågor också.
00:10:05 – Jacob: Bra, då får du svära.
00:10:07 – Wille: Exakt.
Hur man blir försöksperson och kort om ridsport
00:10:08 – Wille: Vi kan börja med en fråga av Sebastian som vill bli försökskanin. Han frågar hur man gör. Då kan man väl säga att man får helt enkelt kolla på universitetens hemsidor. Eller om man är på något universitet så finns det alltid anslagstavlor där man kan kolla. Och det finns alltid en massa roliga studier man kan vara med i och få olika biobiljetter.
00:10:30 – Jacob: Biobiljetter är ju de snällaste studierna. Det finns faktiskt studier där du kan få ganska ordentliga ersättningar. Men då är det oftast läkemedelsstudien och sådana här saker. Eller så är det ganska ordentliga uppoffringar. Jag skrev nyligen om den här studien på Tyngre där de låste in folk i totalt åtta veckor på avdelning. Då får du ersättning för arbete i princip. Det är två månader som du inte lämnar avdelningen i princip. Då får man ganska ordentlig ersättning. Medan om du är med i en träningsstudie Ja, biobiljetter, du får ett träningsprogram under tiden, du får reda på dina testvärden. Det kan vara ganska kul. Jag har själv varit med i någon test där de testar konditionsträningen eller konditionen. Så får man sitt egna VO2 max och lite värde på hur bra man var på att tåla mjölksyra.
Jag tror inte jag fick någon ersättning alls förutom det. Men det tyckte jag det var värt.
00:11:30 – Wille: Mm, så är det. Bor man i Stockholm så ta kontakt med någon på GIH eller KI och kolla om det är någon som gör det och motsvarande på andra institutioner. Jag vet att bland annat i Umeå så håller man på ganska mycket med rymdstudier. Så är man intresserad av att sitta i slänggungor höll jag på att säga, men centrifuger och sånt där så kan man säkert kolla upp det. Johan frågar om vi planerar att göra någonting om ridsport och vad vi anser om ridsport ur träningssynpunkt. Jag kan bara svara för mig själv, jag vet ingenting om ridning och vi har väl egentligen inga direkta planer på att göra någonting om ridsport.
00:12:10 – Jacob: Nej, vi har ju inte planer mycket mer än kanske 2-3 veckor framåt hela tiden. Vi har inte varit så välplanerade än så länge. Jag slänger iväg mail när jag hittar någon rolig studio till forskaren om den är från Sverige och frågar om han eller hon vill vara med. Och ibland blir det ja och ibland blir det nej. Än så länge har vi faktiskt fått väldigt många ja. Så vi får vara glada om det fortsätter. Men nej, vi har inte planerat så långt. Något vi har planerat däremot är simning. Vi har ju varit inne på det i ett par avsnitt här. Så det är möjligt om vi helt plötsligt börjar dyka upp massor med frågeställningar kring ridningen att vi börjar ta upp det också. Men jag vet inte. Rent spontant så kan jag ju inte göra någonting heller. Det är inte något som jag söker upp på det sättet, så antagligen inte.
00:12:54 – Wille: Man vet aldrig. Nej, precis. Alla sporter har ju någonting intressant inom sig. Någonting unikt som de kan bjuda på. Men om man inte vet någonting om det så vet man liksom inte vad det är för någonting. Så man fattar inte riktigt varför det ska vara intressant på något sätt. Även fast man kan förstå att det naturligtvis är intressant på något för någon.
00:13:12 – Jacob: Omedveten, okunnig.
00:13:14 – Wille: Exakt.
00:13:16 – Jacob: Sen när man blir medveten okunnig, det är då man börjar leta upp informationen. Innan det är man glad trots att man är korkad.
00:13:22 – Wille: Så är det. Jag kan ju säga att jag inte är en av de som skriker av ilska när någon ridsportare får Bragdguldet eller någonting sådant där. Riktigt så gillar jag det inte.
Kort eller lång vila mellan set vid styrketräning
00:13:34 – Wille: Geefers frågar om man vet någonting om varierande effekter av kort respektive lång vilotid mellan styrketräningsset. Vad vet du om det?
00:13:44 – Jacob: Vad vet jag om det. Det klassiska man brukar säga är att kortare vila är mer hypertrofi och längre vila är motsatsen. Att det är liksom mer när man ska jobba med styrka. Det kom någon studie bara för några veckor sedan faktiskt som jag har på lager här. Nu under semestern så har jag inte skrivit så mycket utan jag bara samlar in länkarna ungefär till abstrakten och så tänker jag skriva om det senare. Så jag har inte läst den fullt ut. Kontentan i den studien var ju faktiskt att det blev bättre resultat även för muskeltillväxt när man vilade längre.
00:14:23 – Wille: Det är min uppfattning också att man i alla fall har börjat revidera det där på senare år. Jag vet att i vissa reviews så har man kommit fram till att det här klassiska med att kort vila skulle vara någonting positivt i sig, i alla fall inte nödvändigtvis är sant. Utan det beror nog snarare på vad du faktiskt gör när du tränar som är det viktiga.
00:14:40 – Jacob: Ja, och då blir det allt det här. Jag tror inte det är viktigt överhuvudtaget egentligen. Jag tror inte det är avgörande. Det som är avgörande är spänning i muskeln, metabol stress och på något sätt volymen då. Tillräckligt med volym så att du får upp tillräckligt med stimulans. Det är de tre sakerna som spelar roll. Som vi känner till. Allt annat liksom, vilan kommer ju bara påverka de här tre på olika sätt. Har du väldigt kort vila och du har bestämt dig att jag ska bara göra tre set. Ja då kommer ju kanske den etabola stressen bli aningen högre men antagligen inte så mycket för att kör du till filio alla tre seten så är du på filio på alla tre sätten oavsett. Men det som kommer påverka om du har kort vila är att du orkar färre repetitioner.
00:15:25 – Wille: Och med mindre vikt också.
00:15:27 – Jacob: Ja, antingen sänker man vikten och gör lika många reps eller så kör man samma tunga vikter och så kör man färre repetitioner. Så antingen kommer du minska på volymen eller så kommer du minska på spänningen i de efterföljande seten. Och det är ju då sämre om vi har likställt den metabola stressen. Har du inte däremot bestämt dig för att kanske köra till filer utan du ska köra 3 gånger 10 bara? Och du kör liksom en vikt där du egentligen klarar 13 reps första gången. Men du slutar vid 10. Då är det ju bättre att köra en kort vila och kanske bara klara 9 sista setet. Än om du kör jättelång vila så gör du 10, 10, 10. Men du skulle kunna göra 13, 12, 12. Då är den metabola stressen hög i slutet på det när du körde 10, 10, 9. Det blir lite så att vilan kommer att påverka.
Men den påverkar via de här tre faktorerna. Det är de tre faktorerna man ska fokusera på om vi pratar bygga muskler. Adderar vi till det här öka styrka, då är det narrsystemsträning. Där verkar det vara mer etablerat att du ska vara återhämtad på något sätt. Eller inte hundra, hundra kanske återhämtad, men du måste vara ganska fräsch.
00:16:42 – Wille: Sen tror jag säkert att man kommer kunna hitta en studie där man kan se att man kan öka bra i styrka med kort vila också. Men då måste man säkert tänka på någon annan variabel på något sätt. Det verkar ju vara lite så att så fort vi har en etablerad grej inom styrketräningen så kommer Stuart Phillips i alla fall och hittar såhär att nej, ni har haft fel i alla dessa år. Men det känns lite som det du säger, att om man bara hittar de sakerna som är viktiga så kan man väl laborera med dem på lite olika sätt. Så får man hitta det som passar ens ändamål och ens tidsramar och intresse och sådär. Ja, precis.
00:17:14 – Jacob: Vad man trivs med att träna också. Vissa gillar ju att köra till failure. Personligen hatar jag det så jag undviker det så mycket jag kan ungefär. Men det är ju liksom vem man är och då får man träna på lite olika sätt. Man vet i alla fall att specificiteten alltid är där. Att du behöver liksom träna tungt om du ska bli stark. Så är det. Då behöver man vara pigg på sätt och vis.
00:17:36 – Wille: Tar man den här korta vilan så verkar det ha drivits ganska mycket av den här hormonhypotesen. Att det är väldigt viktigt att maxa de anabola hormonerna direkt efter träning. Och det verkar det ju inte vara. Så att det skulle vara en fristående variabel, just korta vilotiden, det känns ju inte som att det är det viktigaste i alla fall.
00:17:53 – Jacob: Nej, så är det nog inte.
Är nedvarvning viktigt för återhämtningen?
00:17:56 – Wille: Buba frågar vad forskningen säger om att jogga ner eller liknande efter fysisk aktivitet eller träning. Han tycker att det alltid har känts som en självklarhet för att påskynda återhämtningen, men stämmer det? Alltså, jag satt faktiskt och kollade lite på det här igår. För många år sedan, eller för några år sedan, så gjorde vi återigen i Fysiopodden ett avsnitt om återhämtning. Då kommer jag ihåg att en av de grejerna vi tog upp var just det här med aktiv återhämtning. Eller cool-downs eller warm-downs eller att jogga ner eller varva ner, eller vad man nu vill säga, efter någon typ av träning. Det stora resultatet då var i alla fall att det verkar inte vara någon avgörande grej. Alltså, ingenting som man behöver göra.
Framförallt om det påverkar ens övriga återhämtning. Typ om det gör att du Det tar längre tid innan du hinner käka eller innan du går och lägger dig eller vad det nu är för någonting. Så är det ju sämre då naturligtvis. Jag kunde inte hitta så jättemycket nytt sedan de studierna. Just rent forskningsmässigt har jag i alla fall inte hittat någonting som stödjer att det skulle vara särskilt viktigt. Däremot så vet jag att i alla fall inom cykelsporten så har det de senaste åren blivit väldigt poppis att göra det. Alltså att även efter väldigt tunga bergsetapper så sätter sig alla numera på stationära cyklar och liksom spinner ur i en 20 minuter eller någonting sånt där. Och hävdar att det skulle vara otroligt, otroligt viktigt.
Och det finns nog ingen som har studerat det riktigt. Men jag vet iallafall att det är en trend inom den idrotten man håller på med.
00:19:22 – Jacob: Överlag så blir alla återhämtningssakerna lite… Visst, det kan ju vara relevant just för touren-killarna. Det kanske ger någon procent extra hit och dit. Men om du bara tränar tre-fyra dagar i veckan. Det är så mycket återhämtningstid som finns där ändå. Vad du gör fem-tio minuter efter passen kommer antagligen inte ha så stor inverkan där överhuvudtaget. Utan det blir…
00:19:51 – Wille: Även om det skulle hjälpa så hjälper det kanske en procent och de andra 99 procenten är vad det gör liksom två dagarna fram till träningspasset.
00:19:58 – Jacob: Så man ska inte ignorera de här småsakerna. Ignorerar man alla så blir det jättedåligt. Men om man missar en sak så kommer det inte ha så stor inverkan. Jag skulle gissa på att mycket av de här återhämtningssakerna man har för sig att om de påverkar så är det den här sista procenten och då är det så svårt att utvärdera om det verkligen hjälper eller inte. Så jag tror, kör på känsla liksom. Tycker du inte att det hjälper dig någonting så hjälper det antagligen inte dig någonting.
00:20:23 – Wille: Nej, exakt. Väldigt mycket av det där är ju också subjektiv återhämtning. Man kan liksom inte se det på labbtesterna att det har blivit någon påverkan. Man kanske inte nödvändigtvis ens kan se det i någon typ av kraftmätning eller något sådant där. Utan man kan bara tycka att man känner sig lite extra fräsch eller någonting.
00:20:38 – Jacob: Det jag tror är bra med nedvarvning för väldigt många människor det är ju att de på något sätt har en liten stressig vardag. Man kanske går in och kör ett lite hårdare träningspass eller man kör ett intensivt träningspass. Då drar det igång stresshormonen ännu mer. Om man då direkt från passet kör något väldigt intensivt så ska man in och duscha och knappt slutat svettas och så direkt vidare till någonting annat den dagen. Då är det nog lätt att man inte minskar de här stressnivåerna efter passet. Det är bara rena spekulationer. Men jag tror att det är nog bättre att ta de här fem minuterna i slutet på passet eller tio, att man verkligen kommer ner i varv. För det är ju en av träningens positiva saker att man kan komma ner i varv väldigt bra efter träningspass.
Men då måste man tillåta sig själv, tror jag.
00:21:28 – Wille: Absolut. Och sen vad det gäller elitidrottare och sådär så är det ju väldigt mycket trender. Och det är också lite rustningskrig, att när ett lag börjar göra det så kommer alla börja göra det för att de tänker att de annars tappar de den här sista procenten. Så jag skulle vara väldigt försiktig med att tolka in vad de gör som att det dels översätter till vanliga människor, men också att det faktiskt stämmer. För att de bryr sig inte så jävla mycket om det faktiskt stämmer, utan de testar olika saker och sen om de upplever att det stämmer så kommer de köra på det. Och då kommer andra ta efter. Det där kommer komma och gå många gånger under de närmsta hundra åren, skulle jag tro. Jag känner mig väldigt filosofisk idag.
00:22:10 – Jacob: Ja, vad bra! Semester, lugn och sansad.
Kan man bygga muskler och bli stark av Bodypump?
00:22:14 – Wille: Exakt! Davidsson frågar om Bodypump. I princip så är det så att det förkastas väldigt mycket av folk som tränar en riktig styrketräning. Men att det finns väldigt många som anekdotiskt sett blir starkare och får större muskler av det. Exakt, och då kan man fråga sig hur det kommer sig.
00:22:37 – Jacob: Rent teoretiskt är det fullt möjligt att bygga muskler av bodypump. Det är som vi pratar om här, att det är de här tre faktorerna igen. Det är trötthet, alltså trötthet, alltså nära man kommer att man inte klarar att lyfta vikten igen. Och sen är det spänning och träningsvolym. När du kör bodypump så får du en ganska ordentlig träningsvolym. Det är de andra två faktorerna som är mer tveksamma. Där hänger det på vad du väljer för vikt. Vikten blir oftast inte tillräckligt tung för att den i sig ska kunna stimulera. Då ska det vara tyngre än 15 rm kanske. Det var jag aldrig nära i bodypump. Men då är det ju mer att problemet i BodyPump är att du kör tills låten är slut. Du kör inte till failure. Så det hänger helt enkelt på vilken typ av person du är.
Hade till exempel jag som hatar failure gått in och kört BodyPump och inte verkligen ställt in mig för att idag så ska jag göra det riktigt, riktigt ordentligt. Utan att jag med det här till inställning idag ska bli trött i kroppen och bli svettig. Då hade jag ju kanske varit en ganska bra bit ifrån failure ändå när varje låt var slut. Jag hade inte myglat på det sättet att jag bara stått och glott. Men jag hade verkligen inte tagit den maximala vikten som jag kanske hade kunnat klara i den en och en halv minuten eller tre minuterna som den här låten pågår med den vikten jag tränar med. Det är där problemet blir att så fort folk väljer en vikt där de inte kommer till failure eller väldigt nära failure och de kör med så pass lätt vikt så blir det inte mycket av det hela.
00:24:16 – Wille: Nej, men sen kan man också säga att när man som nybörjare inte aktivt vill hålla sig från fail så kommer man ju säkert träffa fail för att man har inte riktigt koll på vilka vikter man pallar. Gör man det några gånger så kommer man ju såklart märka att man får resultat för att vi vet att den träningen funkar bra för hypertrofi. Kör du till fail regelbundet så kommer du få bra hypertrofi, i alla fall till en början. Det är inte konstigt, det är inte fysiologiskt orimligt att det ska funka. Men det är på inget sätt en optimal träningsform. Det är inte tidseffektivt att hålla på sådär.
00:24:50 – Jacob: Sen tror jag att många upplever att de blir starkare för att de mäter det på bodypumprektionerna. Om du kan göra 50 reps med en viss vikt och du tränar så att du gör nästan 50 reps så bara nästa gång så kommer du antagligen klara 55 eller 60 reps med den vikten. Men det innebär inte att du blivit maxstarkare utan det innebär att du har byggt upp ett bättre alltså bättre uthållighet, styrkeuthållighet, bättre buffersystem och sådana här saker. Och det är ju träning i sig Men det är träning av en egenskap som man inte nyttjar så mycket i vardagen. Det här med muskeluthållighet eller styrkeuthållighet. Det är något som kommer ganska fort när man väl börjar träna det. Men man tappar också ganska fort när man väl slutar träna det.
Jag tror att många som kör bodypump regelbundet i tre veckor så märker de snabbt resultat på bodypumpen. Oj, det här var väldigt tungt med den här vikten förra gången. Idag var det inte alls tungt. Men om du, och sen slutar de i tre veckor eller två veckor och så tycker de att de kommer tillbaka och så är de lika svaga som innan. Så hade det inte varit om det verkligen ökat på gymmet. Ökar du verkligen där 10 kilo i knäböj så kommer du inte tappa det på två veckor för att du är borta.
00:26:05 – Wille: Så jag tror att många upplever att de blivit starkare baserat på att de har fått bättre styrka och muskeluthållighet.
00:26:11 – Jacob: Inte på att de verkligen har blivit starkare eller fått mer muskelmassa. Det blir muskeldåligheter och så får man ju pump. Du tar ju verkligen slut på muskelglykogenet. Och tar du slut på det så kommer det lagras in lite mer nästa gång du har ätit än vad du hade innan. Och med det binder du upp vätska och då får du ännu mer pump och då känns musklerna också större för stunden. Men så fort du slutar tränar du inte gör det regelbundet så försvinner det här. Man vet ju nu, numera så gör man ju nästan, ja man ska inte göra det, men det är väldigt ovanligt att man gör det i studier, att man mäter hypertrofi tidigare än 2-3 dagar efter sista träningspasset. Just för att man vet att direkt efter träningspass så binder musklerna upp mer vätska.
Och då ser man större ut i spegeln så här, men det är ingen riktig muskelmassa det heller. Så det är många saker som kan lura en. Men sen är det ganska dåligt studerat en del body-pumpers hur mycket man älskar musklerna. Det finns ju den här nybörjarstudien jag skrivit om på vår sida. Eller på träningslära. Där såg man nästan inga muskelökningar alls av 8 veckor för nybörjare.
00:27:22 – Wille: De skulle ha tagit lite HMB, då hade de lite statistiska games. Jag tycker att man kan skilja på de påståenden som görs och vad folk faktiskt upplever när de tränar det. Det är inte så att man säger att man hittar på den upplevelsen. Det matchar kanske inte säljiga påståenden. Nej, precis.
00:27:44 – Jacob: Man kan lura sig själv. Det är väldigt lätt att lura sig själv. med den typen att man förväxlar styrkeuthållighet med styrka och man förväxlar svullna muskler med muskelglykogen med ökad muskelmassa.
Förbättrar kreatin 1RM?
00:27:59 – Wille: Andreas frågar om kreatin kan förbättra 1RM. Svaret är ja. Vi har gått igenom det här tidigare, i alla fall i vårt frågeavsnitt där vi pratade om kosttillskott. Men säkert även i andra avsnitt.
00:28:16 – Jacob: Det förbättrar ju inte 1RM inför en styrketest. Det kan förbättra dina träningsresultat som förbättrar 1RM.
00:28:26 – Wille: Exakt, man kan få mer kvalitet i träningen. Kör du en uppladdning så kommer du inte ha ett nytt pass bara för att du kört uppladdningen i en vecka.
00:28:32 – Jacob: Men om du kör kreatin i tre månader medan du styrketränar och en annan person, eller en kopia av dig, hade kört utan kreatin i de här tre månaderna så hade du som tagit kreatin då fått aningen bättre ökningar och då har vi förbättrat ditt 1R mer. Så kreatin kan vi säga förbättrar 1R den vägen.
00:28:52 – Wille: Inte lika mycket som HMB, men det funkar absolut. Det är den nya standarden.
Är rotatorkuffövningar och isolerad bålträning nödvändigt?
00:29:01 – Wille: Emilio undrar om rotatorkuffövningar i prehabsyfte verkligen är nödvändigt. Det här tycker jag är intressant. Till att börja med kan man se att inga övningar är nödvändiga. Alltså, det finns ingenting som alla måste göra. Det finns saker som kan vara gynnsamt att göra i olika situationer för olika personer. Men tar man de här rotaterkuff-övningarna, det är alltså utåtrotationer i kabelapparater eller med gummiband eller sådär för att komma åt typ infraspinatus eller liknande. Alltså muskler kring skulderbladet då. Som man tänker att man behöver göra därför att De är väldigt utsatta i till exempel pressövningar och så kan man få problem med de muskelfästena eller de muskelbukarna där de löper under trånga ställen kring skuldran och sådär.
Jag skulle säga att det är verkligen ingenting nödvändigt, men det man får ut av de övningarna som man inte får av till exempel en pressövning, det är att man kan utsätta de här musklerna för för failure, mer eller mindre. Man kan ju träna infraspinatus till failure via en kabelapparat. Det är väldigt, väldigt svårt att göra via en Axelpress till exempel. Det är antagligen ingen bra idé.
00:30:06 – Jacob: Fejdar den medans du håller 50 kg ovanför huvudet så kanske det liksom
00:30:10 – Wille: Så kanske det blir illa. Något annat för de där 50 kilona? Exakt, nu tror jag inte att det händer någonsin egentligen. Men det är det som är tanken. Låt säga att du kör tunga axelpressar. Då vill du att deltoideus och de större musklerna ska kunna pressa upp vikten. Och så vill du att de här infraspinatus och de här lite mer lednära musklerna ska kunna hålla stabiliteten och liknande. Det är ju det man tänker där, att man vill kunna träna upp kapaciteten i dem så mycket som möjligt, så att de håller för de här belastningarna. Så det är lite som… Ska du ut och springa så är det bra om du har en bra hållfasthet i vadmusklerna och liksom de musklerna, för annars kommer du säkert få någon typ av tendinos, tendinopati i hälsenan eller sådär.
Och då kan man tänka sig att det vore bra att göra tåhävningar eller så som förberedelse för löpningen. Det är en logisk tanke på det sättet. Men det man ska veta är att det är inte samma belastning man utsätter dem för. Så även om du står och gör dina utåtrotationer för infraspinatus så är det inte samma sak som att göra en axelpress. Den muskeln blir säkert starkare och du får säkert viss ökad hållfasthet i senan. Men det är inte samma sak som att köra axelpressar så det går inte att byta ut dem mot varandra. Det är inte samma belastningar. Det liknar varandra på vissa sätt.
00:31:32 – Jacob: Det som är intressant med alla sådana här träningsfrågor är att man hamnar ju verkligen i en gråzon när det här vad man vet och vad man tror sig veta. Det går lite trender i det här också. Det kommer någon som är duktig på att tala för sig som är bra på anatomin och kanske ändå försöker bygga det på den kunskap man har vetenskapsmässigt. Men det finns ju inga studier där man jämför. Vad händer om vi ger en grupp rotatorkuffövningar som styrketränare? En annan grupp får inte göra det innan och ser vem som får mest ont i axlarna. Så de studierna finns inte. än så länge. Så man kan ju inte säga om det är nödvändigt eller en bra idé ens egentligen utan man får resonera sig fram till vad man tror om det. Och jag skulle säga att i prehabssyfte så tror jag mer på övningar som är mer Mer rörelsefokuserad men ändå kanske lättare vikter.
Alltså om vi tar kanske armhävningar i slingor eller rep. Alltså redcord eller TRX eller djunglegym eller ringar. Där liksom axel… Alltså du jobbar med hela axelleden och hålla den på plats där det är lite ostadigare ut till. Att man jobbar med de lite lättare motstånden där man liksom blir bättre på att hitta kontrollen. Det tror jag är en grej. Jag tror mer rotatorkuffövningar är när man har problem med rotatorkuffen eller smärta där omkring. Att man får en blodgenomströmning. Att man får göra rörelser som inte gör ont. För att när det gör ont någonstans så blir det lätt att allting gör ont där. Då är det bra att hitta övningar som inte gör ont i början så att man lär sig att det går att röra sig utan att det gör ont. Annars triggar hjärnan igång på allting.
00:33:15 – Wille: Sen ska man också säga det där med att det gör ont. Det har man ju sett i studier att det inte nödvändigtvis spelar någon roll. Du kan göra din rehab och det gör ont utan att det spelar någon roll. Det tror jag snarare beror på vem man är och om man är rädd för det. Också hur lång tid man har på sig. Jag tror, precis som du, att det där är nog bättre just i rehabsyfte. För att det är någonting man kan göra. Det är svårt när man har en impingement i axeln att faktiskt göra axelpressar med någon typ av kvalitet. Du får inte ut särskilt mycket av det. Så att hitta sätt att träna deltoideus isolerat, infraspinatus isolerat, det kanske är det enda sättet som du har för att få någon typ av träning kring axeln, vilket vi vet att belastning är det som funkar när man faktiskt har problem.
Men just det här med att man ska förebygga saker med den här typen av träning, där är jag nog mer inne på ditt spår också. Kanske hitta olika belastningar att försöka utsätta sig för, så man har på något sätt ett brett register av vad man klarar av, snarare än att bara nöta axelpressar eller komplettera det med isolerade rotatelförföningar. Det tror jag också mer på.
00:34:22 – Jacob: Sen är det ju folk som har återkommande problem som märker att gör jag den här övningen innan jag börjar med det här så funkar det mycket bättre och det är bara att köra vidare. Där kan man ju absolut experimentera om man har återkommande aktieproblem. Se vad som händer om du värmer upp aktien lite mer genom att göra de här sakerna.
00:34:42 – Wille: Jag tycker att man ska experimentera. Jag tycker att det är väldigt, väldigt lätt också att man fastnar i det här med att man måste göra vissa saker innan man kan träna. Alltså, det är ju lite såhär att lägger man bara till fler och fler uppvärmningsrutiner så håller man helt plötsligt på och gör det istället för att träna. Även när man faktiskt är, inom citattecken, frisk från sin skada. Så man kan verkligen se det, folk som ska köra böjbänk och mark ett pass. Då är det en halvtimme som går åt till att rulla på olika rullar och hålla på med olika gummiband och pinnar. Har man tid så. Ja, har man tid, absolut. Men nån gång måste du ju vara frisk. Jag tror att det blir ganska mycket en vinskepelse. Du måste göra det där. Annars har du inte din snuttefilt och då är det lätt att man känner sig otrygg.
Bara det kan ju faktiskt göra att man upplever att man får mer ont. Jag tycker att man ska experimentera. Man ska försöka lägga till saker, precis som du säger. Känner man att det funkar så kan man fortsätta med det. Men man ska också försöka experimentera med att skala av vissa saker så att man inte blir beroende av det.
00:35:43 – Jacob: Det är i alla fall min åsikt.
00:35:47 – Wille: Vi har en liknande fråga här från Joel Mattisson. Där han frågar om sjukgymnaster som pratar om att stärka de inre eller små bukmusklerna. Gärna med tråkiga övningar med massa repetitioner. Då pratar vi om de här lednära musklerna, fast den här gången kring ryggen. Alltså multifiler och rotatorer och liknande. Hans fråga är om benböj och marklyft inte tränar de här musklerna mycket mer effektivt. Det är ju lite liknande här, kan man säga, för de här musklerna är ju självklart med när man gör marklyft. Jag menar, det är ryggsträckarmuskler i ganska stor utsträckning. Fanns de inte där, då skulle man inte må så bra i ryggen, eller vad man ska säga. Så de är helt klart med där, men om man ska vara lite vänlig mot de här tråkiga övningarna, så kan man säga att de motsvarar rotatorkuffövningarna.
Där är tanken att man ska isolera de här musklerna, så att du inte behöver utsätta ländryggen för särskilt stor belastning. Sen gör man ju väldigt ofta det ändå för att man tänker att man håller på med bollar och sånt där. Det blir ändå ganska stora hävarmar på ryggen och det kan bli ganska stora krafter ändå. Men det finns sätt att isolera de här musklerna så att man inte utsätter ryggen för så stor belastning. Det är samma där. Det finns en poäng med dem i vissa situationer. Personligen tycker jag att de är fruktansvärt överutnyttjade och att man har tolkat forskningen väldigt fel. Men det finns helt klart situationer där det är nödvändigt att göra det.
00:37:16 – Jacob: Vi hade ju avsnittet med Lars Berglund. Ska se vilket avsnitt det var kan vi tipsa. avsnitt 9 där vi gick igenom det här. Det var liksom själva ämnet för dagen i princip. Det han testade där var just den här typen av träning. Alltså starka inre små bukmusklerna jämfört med att bara göra marklyft vid en viss typ av ländryggsbesvär. I alla fall vid den typen av ryggproblem så såg man ingen skillnad i resultat mellan de här två grupperna.
00:37:47 – Wille: Nej, och där kan man säga att den typen av ryggproblem, om man ska generalisera ganska grovt, så är det förmodligen ganska mycket det som våra lyssnare har. Det är liksom en mekanisk, oproblematisk ländryggsmärta som inte har massa komponenter av rörelserädsla till exempel, utan där man har ont till och från. Då verkar det som att man kan rehaba ganska väl med marklyft och liknande.
00:38:10 – Jacob: Jag brukar spekulera ganska vitt här. Jag tror lite med de här grejerna att om man har liksom… Har du fått ont i ryggen och gör marklyft så tror jag inte det fixar det på sättet att bara fortsätta göra samma typ av marklyft. Jag tror många gånger det är bra att variera upp det då. Då kan ju de här övningarna vara en sak. Även annan teknik i marklyften tror jag kan vara gott. Det snackas ju väldigt mycket om det här att man aktiverar musklerna fel, fel ordning och sådär. Det är jättesvårt att mäta.
00:38:42 – Wille: Det är blaj på sätt och vis.
00:38:45 – Jacob: Det behöver inte vara fel men det blir blaj när folk gör det i praktiken ska man säga. När de säger försäkra saker om saker de inte kan avgöra. Man säger att man känner på rumpan att den aktiveras senare än hamstrings och sådär. Det handlar om millisekunder när man ser det här. Det är liksom inget du känner med händerna. Men jag tror att det kan finnas en poäng ändå i att variera upp det. Det är det jag tror kan vara fördelen med det här instabila underlaget. Vi tar axlarna igen här. Man kör i ringar eller man kör på en balansboll. Helt plötsligt så aktiverar du de flesta musklerna på många olika sätt. Då kanske du stärker de delarna som också är svaga. Kontra om du bara sitter och gör din bänkpress där du hela tiden jobbar med den här dominanta delen av muskeln eller en dominant muskel överlag och så blir det liksom någonting som leder fel till sista varje gång för att volymen blir hög.
00:39:41 – Wille: Ja, precis. Dels det och sen så pratar man ganska mycket om att det kan vara en neurologisk effekt också. Att hjärnan känner igen den här rörelsen och den aktiveringsfrekvensen som att det är farligt och därför gör det också ont. Så vill man undvika det och kunna få kvalitet i träning så kan man göra på något annat sätt och kanske mer eller mindre lura hjärnan då, eller vad man ska säga, att det inte är farligt.
00:40:01 – Jacob: Där kan det nog också vara en vinning att hjärnan intalar sig själv att det gör ont varje gång jag spänner bålen på det här viset. Så hittar man en annan övning där du spänner nästan likadant och så gör det inte ont att du fattar att nu är det bra. Det är inget som är farligt eller vad som helst. Det är inget man ska fatta på ett rationellt plan. Det är mer vad hjärnan håller på att lura oss till.
00:40:27 – Wille: Det är alltid kul när man pratar om att man ska lura hjärnan att göra någonting. Man kommer alltid farligt nära dualismen där på något sätt. Om jag
Hur många steg bör man gå per dag och var kommer 10 000 steg ifrån?
00:40:42 – Wille: hoppar lite här så är det en annan Jacob, tror jag, som hävdar att du har sagt att du ska sikta på att gå 30 000 steg om dagen. Och så frågar han varför. Och sen så frågar han också varför rekommendationen om 10 000 steg finns. Det är en bra fråga, tycker jag. Båda två.
00:41:00 – Jacob: Ska jag börja med min? Ja, gör det. Jag var gäst i tyngre radio och så fick vi någon fråga där om hur jag skulle göra om jag ville leva så länge som möjligt. Och då sa jag att jag skulle vara väldigt fysiskt aktiv med ganska mycket lågintensivt. Och så höftade jag bara till med 30 000. Nu har du och jag suttit och diskuterat hur mycket 30 000 verkligen är. Och jag tror fortfarande att det är bra att ligga där uppe men jag tror inte jag hade pallat med att ligga där. Jag skulle ju aldrig försöka leva så länge som möjligt från början heller. Helt enkelt, man vet att just den här lågintensiva rörelsen är väldigt metabolt hälsosam. Det har kommit mer på senare år det här just kring att det kan vara farligt att bara sitta. Inte farligt att vara inaktiv i sig, men just att du verkligen är passiv.
Det funkar inte att träna 30 minuter om dagen och så sitter du ner resten av dagen. Eller funkar beror på vad man säger, men det blir bättre om du rör dig fem minuter varje timme. Att du inte har de här längre tiderna med riktigt stillasittande. Det var väl därför jag slängde till med 30 000. Så försökte vi höfta här vad det kan vara i sträcka och gå. Men det är väl en och en halv mil, två mil kanske. Jag tror absolut det hade jag fixat om jag verkligen velat. Sen om vi hoppar tillbaka till 10 000 här som en populär siffra och den är bara påhittad.
00:42:26 – Wille: Det är väl inte som om man tänker på 10 000 timmar. Det är ju taget ur en studie även fast den är… Just varför de har valt den siffran är ju helt obegripligt. Men de här 10 000 steg kommer ju från ingenstans. Det är ju bara att det är en rund siffra.
00:42:43 – Jacob: Ja, det var ju företag som började sälja stegräknare. Det är ju bra att folk ser hur många steg de tar, men vad ska de sikta på? Det är en fin, rund siffra. Och så blir det det.
00:42:58 – Wille: Man ska ju säga det, om man tar mig som exempel. Jag jobbar ju på kontor, så by definition är jag ganska stillasittande. Då får jag anstränga mig för att röra på mig på andra sätt. Då tar jag flera promenader över dagen. På morgonen, på lunchen, på eftermiddagen och sådär. Jag snittar ungefär 13 000 steg om dagen över året. Då anstränger jag mig faktiskt för det. Så jag menar, 10 000 steg om dagen, det är skitlite. Det är verkligen… Då är man mer eller mindre helt stillasittande skulle jag säga. Tiotusen? Ja, det är inte alls särskilt svårt. Jag tror väldigt många som inte kommer upp till det. Jag är inte i närheten av det om jag inte gör något speciellt.
00:43:37 – Jacob: Nej, men du är ju stillasittande också. Jag lämnar dotter på dagis och så går jag hem och så får jag kanske 3-4 tusen där. Sen så gör man kanske någonting under dagen. Man går runt lite i huset. Sedan jag slutade tränade jag i HIF och var ute två timmar på gräsplanen. 6-7 tusen om dagen kanske jag ligger på.
00:43:59 – Wille: 10 000 steg är ju inte särskilt mycket. Jag tror inte att det är en bra rekommendation. Jag tror inte heller att det är bättre att säga att man ska gå 13 000 steg. Då är det ännu färre som faktiskt kommer upp i det. Det är svårt att lösa det där på något sätt. Men det finns ingen magisk hälsogräns vid 10 000 steg. Det är väldigt få som kommer upp till det. Vårt samhälle är verkligen inte byggt för att man ska klara det. Om man bor i Stockholm till exempel så är den längsta sträckan folk går till bilen eller tunnelbanan varje dag. Det blir kanske 7 000 steg.
00:44:31 – Jacob: Man får gå av en station tidigare och promenera lite längre.
00:44:35 – Wille: Ja, precis. Det är så jag gör och det är ansträngande. Man får faktiskt ta i lite för att det ska hända något.
00:44:42 – Jacob: Ja, precis. Det är svårt det där. Men man ska vara medveten om att alla sådana här allmänna rekommendationer egentligen är inte baserade på att ”Kom upp hit så är det fine”. Vi har ju rekommendationer om fysisk aktivitet som ligger på 30 minuter måttligt per dag. Och det är liksom lätt, eller det ska vara ansträngande eller mycket ansträngande. Ja, man ska få upp pulsen lite.
00:45:06 – Wille: Ja, precis. Man ska få upp pulsen och kunna bli lite varm.
00:45:09 – Jacob: Men det är ju bara baserat, det har man ju mer satt för att man vet att det är bra och att det liksom på något sätt ska vara realistiskt för folk. Men det är ju bättre med mer. Det finns ju inget tak egentligen som vi känner till, alltså välbevisat tak på att nu blir det för mycket eller nu får du inte mer av det. Det enda vi vet är att om du sitter i soffan, om du bara ligger på 3-4 tusen steg om dagen och går upp till 6-7000 då får du en stor effekt på din hälsa. Går du sen från 7000 till 10 000 så får du en bra effekt men inte lika stor som när det gick de första 3000 stegen extra. Sen så fortsätter det så. Det blir hela tiden bättre men det blir mindre bättre när det kommer upp på de höga nivåerna. Men 10 000 överlappar väl hyfsat bra med de här 30 minuterna skulle jag tro ändå.
Det beror på hur snabbt du går när du går dina 10 000 steg.
00:46:01 – Wille: För att man ska se att de här 30 minuterna om dagen, det är ju inte promenader. Det ska ju vara raska promenader då. Att du går i en backe eller någonting så att du faktiskt blir lite flåsig.
00:46:09 – Jacob: Man måste över det här. Om vi har den här skalan på 1 till 20. 6 till 20 till och med.
00:46:15 – Wille: Ja, 6 ja.
00:46:17 – Jacob: Man kan ju inte vara nere i ettan. Du lättar dig folk. Ja, skit i det. Där 20 är väldigt, väldigt ansträngande. Sen vid 11 är det lätt ansträngande. 13 är det ansträngande. 15 är det mycket ansträngande. Sen är det… Väldigt ansträngande. Jättejobbigt. Det går uppåt sådär. De flesta promenerar där nere på lätt ansträngande. Alltså vid 11 och sådant. De här rekommendationerna är uppbyggda så att man i alla fall ska upp på 13 och sådant där. Det innebär att du ska gå i en takt som kanske är lite snabbare än vad du tycker egentligen är din lugna promenadtakt.
00:46:56 – Wille: Man är lite socialt konstig om man går i trettondetakten kan man säga. För då kommer du faktiskt behöva ta hänsyn till att du behöver kryssa mellan människor och sånt där. Man tänker att om man inte gör det då går man för långsamt i de allra flesta fallen i alla fall. Om man inte har någon lungsjukdom eller något sånt.
00:47:10 – Jacob: Men som sagt, det är ju bra att göra det här ändå. De här rekommendationerna om fysisk aktivitet är ju för att på något sätt bibehålla kondition. Men som sagt, bara att du inte sitter ner. Bara du rör dig lite. är bättre än att sitta still. Men 10 000 helt påhittat men det är väl ett realistiskt kul mål för många men du kan ju inte vara nöjd. Det är lite lurigt. Man får ju vara nöjd på något sätt. Jag har hört folk som köper sådana här, ett Fitbit-armband och så. Så är klockan 23 på kvällen och så har den inte vibrerat för dagen. Så går de ut och tar en promenad för att den ska vibrera och sen går de hem direkt. Då är det ju bra på något sätt att det fick en att gå från 8 till 10 bara för att man ville nå 10. Men alltså, ja.
00:48:01 – Wille: Jag tror att det kan vara bra. Det är dessutom säkert efter middagen också. Men sen är det säkert lika många som sitter och funderar på om de ska ta en promenad.
00:48:08 – Jacob: Det kanske inte är riktigt lika många. Men som sitter och funderar så tittar de. Jag har redan tagit 10 000. Jag behöver inte det idag. Jag har gjort mitt idag.
00:48:15 – Wille: Ungefär att man har suttit och hamrat på tangenterna så att klockan tror att man är uppe i
Vilka poddar lyssnar Wille och Jacob på?
00:48:21 – Wille: … Det finns många sätt att lura den där på. Gippan frågar vad jag lyssnar på för poddar. Just nu är Tour de France slut sedan igår. Men under tiden som Tour de France går så brukar jag lyssna på rätt mycket cykelpoddar. Framförallt en som heter The Cycling Podcast, som är bra. Det är tre journalister som över hela året egentligen, men kanske framförallt under de här grantourerna följer cyklisterna och rapporterar om vad som händer. Det är jäkla kul om man är intresserad av det. Annars har vi en gemensam som du har lyssnat på längre än jag, som är The Skeptics Guide to the Universe. Det är en av de få som jag lyssnar på varje vecka. Det kommer ut en gång i veckan. Det är lite trösklar för att börja lyssna på den. De är ganska nördiga i den och de pratar rätt mycket om rymden och sådana grejer.
Om man inte är jätteintresserad av det så kan det vara lite svårt. Men han som har den podcasten, Steve Nobella, han är ju ett jävla geni. Han är ju verkligen värd att lyssna på. De gästerna som de har med är oftast rätt intressanta att lyssna på också. Jag lyssnar på rätt mycket general knowledge-poddar. Typ stuff you should know eller tech-stuff eller sånt där, där de pratar om Fenomen inom teknologi och allmänt naturvetenskap och sådant där. De kommer ut några gånger i veckan, så det håller den lite uppdaterad. Tyngre radio lyssnar jag på i alla fall de flesta avsnitten. Sen är det inte så mycket mer egentligen. Ganska mycket ljudböcker och sådant där har det blivit senaste tiden.
00:49:58 – Jacob: Ljudböcker kör jag också, men det är mest när jag är ute och kör.
00:50:01 – Wille: När jag ska längre, när jag ska upp till Stockholm och så här, då kör jag ljudböcker på vägen upp och ner.
00:50:05 – Jacob: När jag jobbade innan, när jag inte jobbade hemifrån mycket mer, så körde jag mycket mer ljudböcker. Då blev det två, tre timmar varje dag med podcast och ljudböcker. Då kunde man gå igenom en bok i veckan. Det saknar man väl lite på sitt sätt.
00:50:24 – Wille: Ja, det är en ynnest att kunna göra det faktiskt. Jag önskar jag hade mer tid för det egentligen.
Tajming av proteinshakes kring träningspasset
00:50:35 – Jacob: Ja, och så hade vi en annan fråga här. Diavox10. Processen innan proteinshake blir mer lättupptagliga aminosyror. Om jag tar en proteinshake före gymmet och det tar cirka tre timmar innan proteincytetesen hamnar på normal nivå återigen. Ska man då alltså ej ha så bråttom efter passet att få i sig sin recovery? Alltså återhämtningsdryck. Nu är man inne på det här ganska teoretiska kring proteinpulsering och så. Men om vi tar teorin att man kan få det här Massa full. Alltså med andra ord så betyder det att proteinsyretesen inte stimuleras mer trots att du tillför fler eller mer aminosyror eller mer protein. Så borde man ju faktiskt vara lite kanske restriktiv med tiden där mellan sina proteinshakes. Det beror på vad det är för proteinshake här.
Tre timmar är ju en större proteinshake. Alltså kasein och sådana här saker givetvis. Då är det inte slut efter tre timmar. Alltså vassle. Jag tror inte man behöver bry sig så mycket om det där. Det tror jag inte. På tre timmar. Så det är bara att köra. Sen det viktiga är att man får i sig tillräckligt med protein överlag. Det man kanske kan fråga lite här kring det är ju liksom Kanske bättre att bara käka när du kommer hem. Om du ändå kört en shake innan passet.
00:52:04 – Wille: Då har du tillräckligt. Om du inte tränar väldigt länge så är det aminosyror kvar även lite efter träningspasset. Så går du hem och äter en ordentlig måltid med tillräckligt med protein så tror jag det funkar.
00:52:16 – Jacob: Men annars, jo visst är det så. Det är det som är lite klurigt det här med att rama in passen med proteinkik. Om man ska förlita sig på det här med proteinpulser så är det nog bättre att inte göra det. Eller att man tar kiken före kanske en timme innan passet så att du får marginal fram sen. Hänger du med på vad jag menar då, Wille?
00:52:37 – Wille: Ja, jag tror det. Jag har alltid svårt att relatera till detta. Att du istället för att ta kiken precis innan passet, innan träningen, så kan du ju ta den en timme, en och en halv timme innan.
00:52:46 – Jacob: Så är det gott om marginal med tiden tills du tar den efter träningen också. Om man då vill rama in dem på det viset.
00:52:53 – Wille: På sätt och vis beror det här på när man tränar och hur man lägger upp sin träning sett över dygnet.
00:52:59 – Jacob: Det blir ju alltid kontextberoende.
00:53:01 – Wille: Ja, det är inte alltid man går hem efter träningen. Jag gör ju till exempel inte det eftersom jag tränar innan jobbet. Jag kan ändå förstå frågan på något sätt. Men det är ju som du säger, om man tar hänsyn till att man vill ha någon viss tid emellan proteinintagen för att det inte ska bli masshållsfullt så kan man försöka planera det på det sättet. Men som sagt, jag blir alltid lite konfunderad med de här frågorna för jag förstår inte riktigt hur folk har tid att tänka på de här sakerna. Men har man det så, om jag förstår det rätt, så är det att ge lite tid mellan intagen som är det viktiga där.
00:53:33 – Jacob: Vi har en fråga här också från Maglish.
Går det att tävla i bodybuilding utan doping?
00:53:38 – Jacob: Jag vet inte om vi ska säga Maglish eller Maglick. Det kan ju vara en juggemitch. Men i alla fall så skulle det vara intressant att höra dig prata lite om doping. Går det att tävla i bodybuilding eller liknande utan att ta något eller blir det att man får träna tills man går sönder för att det inte går annars? Känns som en viktig fråga med tanke på hur stor sporten håller på att bli. Jag vet inte vilka andra som skulle kunna diskutera det. Tack för en grym podd. Ja, tack för berömmen för podden där. Kul att vi får det också ibland. Alltså det går ju absolut att tävla inom bodybuilding utan att ta doping. Problemet blir ju vilken nivå du vill tävla på. Du kommer absolut kunna vinna också men du får ju vinna i viktklasserna. Du kommer inte gå upp på Olympiascenen utan doping.
I alla fall inte om du har en normal genetisk uppsättning. Det är där alltid problemet kommer. Utan doping Man vet ju inte hur stor folk kan bli utan doping. Det är liksom inga studier där man har provat. Vi ger dem optimal träning i 15-20 år och ser vad som händer. Utan det blir alltid lite spekulationer. Det man har är en studie där man tittade på byggare innan dopingen kom till. Alltså innan Det fanns steroider redan under andra världskriget men det fanns inget på marknaden. Det var mer något som man gav till soldaterna i frontlinjen för att de skulle känna sig uppumpade. Någon gång på 60-70-talet var väl då man verkligen kunde syntetisera och ta det som doping. Innan det så har man tittat på byggarna för att se hur stora de är.
Man har uppskattat hur mycket fettprocent de har på kroppen ungefär och så har man vetat hur långa de är. Och så har man då räknat ut någonting som kallas för Fat Free Mass Index. Som man också normaliserar efter hur långa personer är. Precis som BMI kan bli missvisande på väldigt korta eller långa personer så kan just den här Fat Free Mass Index också bli missvisande. Det är mer eller mindre BMI där du tagit bort fettmassan. Så om Wille skulle väga 100 kilo med 10 procents kroppsfett så hade han haft 90 kilo ren fettfri massa och så hade vi räknat hans BMI på det. Tittar vi på de gamla siffrorna då på byggare först så kom de… Jag tror det var en som var uppe på 28. De flesta ligger kring 25-26 däromkring. Det var så stora de blev.
Tittar vi på Arnold Schwarzenegger när han var aktiv så tror jag han låg på 32.
00:56:20 – Wille: Och han är väsentligen mindre än de som tävlar på Olympiascenen idag. Ja, de som är på Olympiascenen idag ligger på 35.
00:56:27 – Jacob: Och där skulle jag vilja säga att visst kan det vara så att man vill ju gärna tro att vi är bättre på träning idag. Och att de kanske är mer dedikerade med andra möjligheter och tränar väldigt hårt och sådana här saker. Men någonstans blir det ändå lite löjligt när vi har 1000 pers som ligger där uppe idag. När den bästa i världen förr kunde ligga på 28 och de andra låg på 26 så har vi helt plötsligt 1000 pers som ligger uppe på 30+.
00:56:55 – Wille: Ja, du kan träffa någon i Skarpnäck som ligger där. Ja, och du träffar personer som är 22 som ligger där.
00:57:01 – Jacob: Ja, exakt. Men man kan ju aldrig utesluta att det finns… Arnold hade ju fina gener men det måste ju finnas någon bättre. Det är alltid så med varselkåren. Man tror att det här kommer aldrig någon att slå. Och så kommer någon jäkel och slår det ändå. Så visst, man kan aldrig utesluta Att en person ligger där uppe. Man får ett genetiskt freaks men det blir orealistiskt när du har en hel scen där alla ser så ut. Då vet du att här förekommer doping. Man är ju bara dum om man tror något annat. De testade nu på norska mästerskapen i byggning. Elva stycken skulle testas. Det var två som var rena. Det var tre stycken som sprang. De var starka. Och så var det sex som var positiva på testet. Då kan vi räkna med att de tre andra också. Så nio av elva var det ju då på norska mästerskapet.
Och här är det ju ändå viktklasserna. Men tittar du på FFMI-index, det är absolut fullt möjligt för någon som väger 80 kg att gå upp och tävla i en 85-kilosklass eller något sådant. De är ju väldigt muskulösa redan då, ska jag säga. Man underskattar hur muskulös man kan se ut på en ganska låg kroppsvikt. Så tar vi SM i byggning i Sverige så tror jag absolut att det kan finnas rena tävlande. Jag är ganska säker på att det finns folk som är rena. Sen är det ju utan tvekan så att det finns de som har dopat sig också på scenen där. Vad menar vi när man menar tävla i bodybuilding? Menar du gå upp och tävla i SM? Menar du liksom vara med på kanske nordiska mästerskapen och sådana här saker? Köra klassisk bodybuilding är inga problem alls, skulle jag säga.
Alltså det är problem för gemene man, klassisk bodybuilding. De har ju bra gener de också. Men utan tvekan att du ska komma dit utan steroider. Det är jag helt hundra på att du kan. Om du har rätt förutsättningar.
00:59:00 – Wille: Det är precis som du säger, man kan aldrig säga att den här personen är dopad tills man faktiskt får ett positivt svar på A och B-testet. Motsatsen blir att säga att man inte är dopad därför att man har testat sig ren genom alla år. Men där har vi gott om exempel på folk som Lance Armstrong åkte inte fast på några dopningstest. Det var journalister som avslöjade honom i slutändan. Nu är det en massa spekulationer om Chris Froome som precis har vunnit Tour de France. Som ganska många hävdar är dopad. Baserat på att hans prestationer är lika bra mer eller mindre som under den dopade eran. Eller under den eran där Lance Armstrong tävlade. Men han är inte dopad för att han har inte testat sig positiv. Sen ska man också säga att i en sport som bodybuilding så är ju dopingkontrollerna väsentligen sämre.
Man har ju inga dopingkontroller ska jag säga.
00:59:54 – Jacob: SKKF har ju ibland att de tar in på någon tävling och där blir du avstängd om du inte ställer upp på testet. Det är ju inte mer så. Det är ingen som kommer att testa dem överraskande på gymmet. Så om man bara slutar ta inför tävlingen, vilket då kanske inte… Det funkar säkert om det är på den nivån. Det funkar inte om du är på proffsnivå. Hade du testat dem på Arnold Classic så hade du ju… Alla hade väl åkt dit, skulle jag gissa.
01:00:25 – Wille: I alla fall på ett år.
01:00:25 – Jacob: Hade vi testat över 30 år så kanske en jävel hade varit där utan att vara dopad.
01:00:31 – Wille: Det är det som alltid är svårt.
01:00:32 – Jacob: Man ska liksom inte peka finger innan man vet. Men samtidigt måste man få lov att diskutera det och säga att det här är sjukt. Precis som man gör nu med Chris Froome och säga att det här är väldigt, vi måste utreda det. Jag tror man måste leva med det som elitidrottare, oavsett vilken idrott, att man får de här misstankarna mot sig och man får acceptera att det är Det är en del av spelet nu för tiden, tyvärr.
01:00:57 – Wille: Jag har en inställning till det där nu. Sedan Lance Armstrong har jag fått bestämma mig för att kan man titta på till exempel cykling utan att vara jättecynisk. Det är ju faktiskt lite lättare om man bara tänker att det här är helt sjukt, det vi ser. Det är jävligt imponerande. Sen kan jag tycka att det är jättehemskt att folk faktiskt dör för att de tar läkemedel och sådana grejer. Det är ju den negativa sidan av det. Men på något sätt får man bestämma sig för att Det är det här vi ser. Sen får man försöka göra så gott man kan för att stävja dopandet och sånt där. Men det kommer aldrig att försvinna helt. Det ser vi nu under OS. Stäng av ryssarna. Att inbilla sig att resten av världen inte dopar sig, när ryssarna faktiskt inte vinner allting.
Det är ju naivt. Likadant kommer jag sitta där och titta på när de hoppar högt och tycka att det är imponerande. Det är samma med bodybuilding. Jag tycker inte att man behöver Man behöver inte tycka att det är en skitsport bara för att man antar att alla är dopade. Det är de spelreglerna som gäller och så får man försöka göra så gott man kan med det.
01:01:55 – Jacob: Sen är det klurigt. Det är lätt att det blir en acceptans. Det tycker jag inte man ska ha ändå. Om vi pratar om kycklingarna. Det är ju väldigt många som är på Chris Frome överlag och kanske även andra som var med på touren. Jag tycker det är ändå bra att det måste vara uppe där. Det måste diskuteras. Det måste utredas på fler sätt kanske då än ett vanligt dopningstest. Just som det här som Lenns Armstrong blir avslöjad och så. Jag tror det är liksom… De sakerna avskräcker nog fler från att dopa sig. Vi tar alla de här gamla olympierna nu som åker fast från 2008-2012. Det kan nog sitta en del och fundera liksom, ja men är det värt det här? Alltså jag kanske kommer undan nu 2016 men de kanske hittar ett prov sen och så blir jag bortgjord i efterhand.
Vi vet ju också liksom, här är ju inte byggning med i matchen då för där testar man ju fortfarande inte. Men man vet till exempel att Betydelsen av doping har minskat av allt att döma. Du kan inte dopa dig fritt fram. Är du friidrottare nu så kan du inte bara sitta där med en testosteronspruta och köra in allting. Då åker du fast. Du måste smyga med det mer. Du måste ha ämnen som kanske inte är lika lätta att detektera men som inte har lika potent effekt och sådana här saker.
01:03:14 – Wille: Det är som om man kollar på Sotji-OS till exempel. Där ryssarna var tvungna att… De dopade sig ju då med EPO och säkert allt möjligt sånt där. Men det de var tvungna att göra då var att byta ut urintesterna för att annars skulle man hitta det. Det är den typen av metoder som man måste ta till nu för tiden för att man ska lyckas. Om ryskarna gjorde det i Sotji, eller vi vet att de gjorde det.
01:03:37 – Jacob: De hade ju ett hål i väggen där de snodde ut, de lagrade urinproverna innan man testade själva urinen. Och sen så öppnar man upp behållaren och byter in mot rent urin från samma idrottare som de hade kissat och fryst ner tidigare. De vann ju inte allting där heller.
01:03:55 – Wille: Nej, exakt. Och det säger ju faktiskt också lite, men jag tror det liksom…
01:03:59 – Jacob: De andra idrotterna kan ju omöjligt ha gjort det här för att detta var ju i Ryssland liksom. Du kan ju inte haft liksom att alla haft någon sådan typ av lösning känns ju inte realistiskt det heller. Och det säger ju också lite om att då spelar det kanske inte så jättestor roll längre. Alltså det kanske ger någon procent men det är inte som det var förr. Om vi tar friidrotten nu på damsidan. Det hade jättemånga friidrottsrekord som satt i 20-25 år. Från 80-talet när det var mer eller mindre fritt fram då. Innan man hade några bra tester. Eller innan det var olagligt också. När man började testa dopning. Det var någon gång på 80-talet som det blev förbjudet.
01:04:39 – Wille: Och då fick man ännu större effekt av det. Så jag tror inte man får så stor effekt av det numera i de flesta sporterna då, byggning som sagt undantaget.
01:04:50 – Jacob: Då blir det ju mindre vinst av att ta det och sannolikt är det mer avskräckande att du ska åka fast just för att du kan bli åka fast i efterhand. Så jag tror det blir bättre överlag inom sporten.
01:05:04 – Wille: Wada till exempel, de är rätt efterblivna. De har inte så mycket resurser. Tar man det här Operación Puerto-fallet där det var polismyndigheterna i Spanien som grep en läkare som hade dopat idrottare från massa olika sporter från hela världen och tagit hans blodpåsar. Nyligen har man sagt att dopingförbunden ska få tillgång till de här för att matcha dem gentemot folks DNA för att kunna se vems blod det här tillhörde. Då är det såhär, ja, fast det är preskriberat nu. Så de kan inte åka fast för det. Man kan säga att han var dopad, men han kan inte få något straff för det och inte bli avstängd om han fortfarande tävlar. De har egentligen inga möjligheter att matcha det här DNAt, så det skulle kosta en jävla massa pengar.
01:05:49 – Jacob: Nej, det är ju om någon journalist blir nyfiken och betalar för att göra en ny Lance Armstrong-story av det hela. Men där påstods det ju att han faktiskt hade lite fotbollsspelare också. Ja, och tennisspelare. Då finns det ju pengar att testa. Ja, men det är ju någonsin man har vunnit Champions League med det där.
01:06:06 – Wille: Det är ju Champions League-vinnare som sitter med sitt blod där förmodligen. Sen kan man ju också säga att det spelar inte lika stor roll i fotboll som det gör i cykling förstås. Men hur som. Jag tycker det är intressant i alla fall. Jag tycker att fysiologi är intressant och doping är en del av fysiologi, så det är kul att prata om det.
01:06:21 – Jacob: Jag tror man förstör för sig om man sitter och antar, i alla fall om vi går på en SM-tävling i byggning eller klassisk bodybuilding och man sitter där och säger att alla är dopade. Dels har du antagligen fel och dels blir det bara tråkigt för dig på någon nivå, tycker jag. Man ska liksom vara frågvis, man ska vara för mer tester, tycker jag. Jag tycker det är bättre. Sen är det ju tråkigt för de elitidrottarna som måste redovisa var de är hela tiden, dygnet runt. Någon kommer och knackar på dörren en söndag klockan sex på morgonen och säger “Ska du testas?” och sådana här saker. Det är på något sätt en del av spelet som de har gått med på, tycker jag. Jag tycker det är bra att man utnyttjar frågor och sådana saker.
01:07:03 – Wille: Sen kan man tycka att det är onödigt att spotta på Chris Froome för att om han inte är dopad så är han ju typ den bästa cyklisten genom alla tider. Då vore det jävligt synd om folk har spottat på honom under den tiden han var aktiv. Och kastat piss på honom och allt vad man håller på med. Nu har vi hållit på i typ en timme. Ska vi försöka rulla igenom
Kort om ocklusionsträning och böjd ländrygg i djupa knäböj
01:07:21 – Wille: lite fler frågor?
01:07:22 – Jacob: Ja, det får vi göra.
01:07:24 – Wille: J. Gothilander frågar om strypt blodflöde till armarna innan bicepscurls. Varför? Hur funkar det? Finns det forskning och bevis? Det kommer ett avsnitt om det, ska vi säga. Så håll ut.
01:07:36 – Jacob: Antagligen nästa avsnitt efter detta skulle det visa sig att det blir där. Men det är ocklusionsträning, strypträning. Det finns många ord för det. Bloodflow restricted training, BFR-träning. Det funkar. Jag har skrivit en hel del om det på tyngre, om du söker på ocklusionsträning där.
01:07:56 – Wille: Skriv ocklusionsträning och guideol på Google så borde du hitta det också.
01:08:00 – Jacob: Om du inte kan hålla dig. Men annars kommer det. Det finns en poäng i det. Sen tror jag man ska lägga in det på rätt vis också. Det är lite det vi kommer diskutera i podden.
01:08:12 – Wille: Aktiv Värnamo frågar om det är anatomiskt möjligt att hålla en rak ländrygg i vändfasen av en tävlingsdjup SL-knäböj. Och så har hen hört att man i sjukgymnastkurser lär ut att ländryggen kommer att böjas om höften är i mer än 60 graders böjning. Och då ska också skaderisken öka. Just det här med 60 graders böjning, om någonting så är det ett medelvärde. Människors höfter ser väldigt olika ut. Människors bukar ser väldigt olika ut, ska man säga. Och ryggar. Det kan man inte säga, att är det mer än 60 grader så kommer du att tappa din rygg. Dessutom tycker jag alltid att man ska påpeka att det här med att tappa ryggen måste man alltid sätta i en kontext av att vi faktiskt inte riktigt vet vad det skulle göra om man gör det. Om man råkar böja i ländryggen vid en knäböj till exempel.
Vi vet inte att det ökar skaderisken. Vi vet inte för vem i vilka situationer med vilken belastning. Det kan man inte riktigt säga. Man kan i alla fall inte rakt säga att gör du en djup knäböj så kommer du att skada ryggen.
01:09:13 – Jacob: Nej, precis. Jag tror det är ytterläget man ska undvika. Mer än att lite böjt, lite extenderat. Det är många som kanske överextenderar till och med lite när de kör knäböj. Sådana här saker som sträcker på ryggen lite extra mot deras naturliga svank. De får inga besvär heller. Man vill inte ha en tunn belastning i ett ytterläge generellt sett. Om man inte verkligen behöver vara stark i ett ytterläge får man träna på det kanske. Så jag tror liten rörelse där i ländryggen tror jag inte är något problem. Jag tror att faran är att man får en liten böjning och sen på vägen upp så går rumpan upp men inte vikten. Då blir det mer flexion. Det är ju jättevanligt att man ser att folk håller ryggen ganska bra på nervägen och sen när de väl ska börja gå upp så går rumpan upp men vikten ligger kvar i samma höjd och då blir det att ryggen böjer sig mer.
Det är nog där det i så fall skulle kunna börja göra ont.
01:10:12 – Wille: Man ska också tänka på att man blir bra och stark i det man tränar. Sen tränar man på böjar där man håller ryggen neutral hela tiden. Sen på en tävling eller när man kör tungt lyft så böjer man. Då är man inte van vid det. Då har man faktiskt inte tävlat på det. Jag tror att ett bra exempel på det är kanske Strongman där de tävlar på att lyfta tunga stenar. Och hålla på med sina stockpressar och allt möjligt. Sen har ju de också skadeproblem. Jo, men de tävlar ju dumt eller vad man ska säga. Men jag tror att det inte per definition är farligt, utan det beror också dels på vad man är van vid.
01:10:50 – Jacob: Det är lite risk och chans som vi varit inne på i förra avsnittet. Det är aldrig garanterad skada i princip.
01:10:56 – Wille: Förutom om du ber någon slå ett basebollträ på dig.
01:11:00 – Jacob: Det handlar alltid om att i denna här så är kanske risken en på hundra att jag ska skada mig. Medan om man gör med det här utförandet så är skadan en på femtio. Det innebär att du fortfarande kan klara det många, många gånger utan att det händer någonting. med båda utförandena. Men det ena är ändå lite bättre i längden. Det är egentligen den hypotesen man har kring styrketräning överlag. Vi har varit inne på det också i något tidigare avsnitt, både du och jag Wille. Även när vi pratade lite med Lars i avsnitt 9.
01:11:31 – Wille: Antagligen är det bättre med en rak rygg.
01:11:34 – Jacob: Rent anatomiskt så tar man på vad folk som styrketränare har som praktisk erfarenhet. Folk som levt på gymmet hela sina liv. Alla de har uppfattningen att det blir bättre med rakare rygg. Vi har de här djurstyrornas grisryggar där man böjer och har sig med dem och ser att de tål mindre i böjd rygg. Det finns mycket som talar för att det är bättre med mer än rygg i neutral läge. Men samtidigt så måste man ändå vara medveten om att det finns ju de som kör med en böjd rygg och har gjort det alltid utan att få ont. Det är alltid risker här. Det är antagligen bäst att lära ut alla och börja med neutral rigg. Då kommer antagligen så få som möjligt få en skada. Sen kan det vara de som gör hur fan som helst och aldrig skadar sig. Eller de som gör perfekt och ändå åker på skador.
Det är tur och otur och sådana saker. Det är inget man kan styra fullt.
01:12:28 – Wille: Nej, och ingenting man riktigt vet hur stora riskerna är. Det är alltid min pekpinne, att vi har inte kvantifierat de här riskerna till den graden att man kan uttala sig tvärsäkert om dem.
01:12:38 – Okänd talare: Precis.
Skillnaden mellan sjukgymnast, naprapat, kiropraktor och osteopat
01:12:40 – Wille: Jag har en fråga, så får du dra in någon ifall du var… Ja, sen ja.
01:12:44 – Jacob: Yes.
01:12:46 – Wille: Bulan är frågan om skillnaden mellan osteopater, kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster. Den stora skillnaden, om man säger att en ska bort, så är det osteopater som inte är legitimerad vårdpersonal i Sverige. Kiropraktorer, naprapater och sjukgymnaster är alla legitimerade och kan jobba inom offentlig vård. Sen så skiljer det sig väldigt mycket mellan utövare. Ganska mycket mer än det skiljer sig mellan yrkena. Alltså om man ska dra väldigt grova riktlinjer så är kiropraktorer och naprapater utbildade mer i manuella tekniker. Alltså att jobba med att knäcka ryggar och böja på leder och sånt där. Medan sjukgymnaster mer traditionellt sett är inriktade på fysisk träning. Men den inriktningen alltså Det beror mer på vad den individuella utövaren vill hålla på med.
För att alla kan göra allting. En sjukgymnast kan sätta nålar, en kiropraktor kan sätta nålar. Man kan hålla på med ström, man kan hålla på med träning, man kan hålla på med stretching. Det finns ingenting som skiljer de yrkena åt i princip, utan utbildningarna skiljer sig traditionellt sett, men det beror ganska mycket mer på vem man är, hur man jobbar.
01:13:53 – Jacob: Hade man tagit genomsnitt på de här personerna så tror jag ändå att det finns ganska tydliga skillnader. Särskilt om man tar kiropraktorerna för sig. De är mer mot hokuspokushållet än vad den genomsnittliga sjukgymnasten är.
01:14:07 – Wille: En annan skillnad är att kiropraktiken kommer från USA. Naprapatin är ganska mycket skandinaviskt fenomen och sjukgymnastiken uppfanns inom citationstecken i Sverige. På det sättet skiljer det sig absolut lite.
01:14:22 – Jacob: Om du verkligen vill ha någon som jobbar vetenskapligt så har du bäst chans, återigen, om du då söker upp en sjukgymnast. Det får stå för dig. Det kan bli hur som helst på båda ställena liksom. Högskoleverket godkände ju inte ens naprapatutbildningen där för att de tyckte nog att den inte var tillräckligt vetenskaplig för, det är ju i och för sig tio år sedan nu säkert.
01:14:44 – Wille: Ja, och det gjorde de med sjuksköterskeprogrammet på KI också, så det ska vi inte dra för stora växlar.
01:14:50 – Jacob: Nej, men sjuksköterskorna som yrke har inte heller den traditionen. Det har inte sjukgymnasterna heller, ska jag säga. Att göra mycket forskning. Det är mer läkarhållet. Det är någonting som har kommit till liv inom sjukgymnastiken de sista 15-20 åren. Att det ska vara evidens bakom det man gör. Det är bara att gå in och kolla vad kiropraktorerna… Om du söker kiropraktorer och kollar vad de påstår på sina hemsidor så hittar du ofta udda påståenden.
01:15:20 – Wille: Jag håller med dig. Tar man extremerna så är det definitivt så att det är mera… mera grovt hittepå om man kollar på kiropraktikhållet. Men om man ska vara lite generös så kan man säga att du kan hitta bra folk på alla håll och kanter. Det handlar ju mer om individerna.
01:15:38 – Jacob: Absolut! Det är risk och chans som man säger. Om du inte har någon aning eller någon kontakt eller någonting så hade jag satsat på de sjukgymnasterna först och främst. Sen är jag väl medveten om att det inte är någon säker satsning jag hade. Om vi tar satsa pengar som vi brukar ta, jag hade inte satsat särskilt mycket pengar på att jag kommer till någon vettig. Men hade någon tvingat mig att satsa pengar på något så hade jag ändå varit sjuk nästan.
01:16:00 – Wille: Jag kan förstå hur du menar.
Hur påverkas återhämtningen av uppdelad sömn?
01:16:03 – Jacob: En fråga till hade vi här. En återkommande fråga som vi inte har tagit upp tidigare. Tobias Flykt här. Jag delar upp min sömn till två gånger per dag, cirka tre till fyra timmar per sovtillfälle. Detta gör jag på grund av nattarbete. Inbillar mig också att en del andra har liknande upplägg.
01:16:23 – Wille: Frågan är helt enkelt om det spelar någon roll för återhämtningen om huruvida man sover åtta timmar i sträck eller om man delar upp sömnen över ett dygn.
01:16:31 – Jacob: Det finns en hel del som talar för att det inte går att dela upp det hur mycket som helst. Vi tar småbarnsföräldrarna. Det funkar inte egentligen. Det vet småbarnsföräldrarna också om. Det är inte alla som blir väckta på nätterna. Men de som blir det. Även om du har dina timmar i sängen och du kanske till och med ligger och tycker att du sover mer så funkar det inte. Det publiceras en ganska ny studie där man delade upp det i tre timmar. Det blev inte alls samma motsvarighet som att sova sju timmars sträck tror jag. Trots att de hade varit mer timmar av sängen.
01:17:17 – Wille: På vilket sätt blir det skillnad? Är det själva cyklerna som störs? Jag vet att den första djupa sömncykeln inte är riktigt lika djup som den andra till exempel.
01:17:26 – Jacob: Nej, precis. Det är antagligen något av sådant. Det vet jag inte om man vet riktigt vad det är som störs. Utan man vet bara att det ser annorlunda ut när vi testar dem efter reaktionstest och sådana saker. Så är de lite sämre. Så man kan inte dela upp det fullt. Men just det här som han pratade om, bara dela upp det i två. Det finns det ju faktiskt de som argumenterar. Det är inte konsensus om man ska säga så. Men det finns ändå ett par forskare som påstår att Det naturliga för människan från början var faktiskt att sova i två omgångar. Man somnade och så vaknade man upp under natten och så kunde man vara vaken i en timme då. Och sen somnar man om igen. Att det skulle vara det som är rätt. Det finns nog ingen fara i det här. Det är jättemånga som vaknar på natten för att gå upp på toan.
Det är nog fler som gör det än som inte gör det. Går upp någon gång på småtimmar vid tre, fyra, fem och går på toaletten. Där verkar det inte vara någon negativ påverkan. Man ska inte dela upp det för mycket. Sover man oregelbundet, man har sömnapné som man vaknar till och så somnar man om igen. Bara på 10 minuter, men man har ändå vaknat upp helt. Om man gör det 3-4 gånger per natt, då har man en sämre sömnkvalitet. Men om man medvetet delar upp det i de här 3-4 timmars årtillfällena. Jag tror inte det kommer ha någon jättestor effekt. Jobbar man nattarbete så har man ju förstört det redan där om vi ska prata dygnscyklerna. Sen kan man ju inte välja det på sätt och vis om man har valt arbetet medvetet på grund av andra skäl. kollegan jag var fotbollstränare i HIF.
Han jobbade alltid natt för han tyckte det var jättebra för då var han ju hemma alltid när barnen var hemma på dagarna. Så han hade ju medvetet valt att göra det. Men annars är det ju liksom, du ska sova på natten och du ska vara vaken på dagen. Det är ju det man vet är mest kompatibelt med vår biologi.
01:19:25 – Wille: Men vad tror du att om man skulle utvärdera på hur man mår? Om man testar det här då så känner man att jag mår inte sämre. Tror du att det är en bra indikator på att din hälsa i övrigt inte påverkas av det? Den är jävligt svår skulle jag kunna tänka mig iallafall, för det är så mycket som påverkar.
01:19:41 – Jacob: Ja precis, det är så mycket som påverkar. Jag tror man hade kunnat fått, om vi tar prestation, hur man är återhämtad. För stunden iallafall så tror jag det finns ju massor med reaktionstest man kan göra. Alltså kolla på nätet och sådana här saker. Oftast när man ska ladda ner någon liten app. Det finns på mobilerna nu också. Man ska trycka så många gånger man kan på skärmen inom några sekunder. När det lyser upp en knapp eller en bit på skärmen ska man trycka till så fort man kan. Jag tror det är bättre om man testar det. Om man vet att man har en vecka där man får sova ute så testar man hur man presterar den tiden. Sen testar man lite då och då beroende på vad man har gjort och vad som har hänt. Hjärtvalidibilitet tror jag man skulle kunna testa där faktiskt.
Se hur den återhämtar sig. Men där behöver man ju många datapunkter om det ska vara något vettigt av det.
01:20:31 – Wille: Det är lite intressant det där med sömnen. Jag har ingen koll på den forskningen, men jag får lite den känslan av att man kan se att det kanske blir skillnader om man dricker alkohol eller om man sover på dagen istället för natten. Men det är ganska svårt att säga vad de skillnaderna är för någonting egentligen. Alltså hur stor påverkan du skulle få på övriga livet om du har lite andra EIG-vågor eller någonting sånt där. Det känns inte som att man har så mycket koll på påverkan.
01:21:01 – Jacob: Där har vi också en gäst på gång. Bra, då får vi svar på om jag har rätt.
01:21:06 – Wille: Ja, vi får kanske inte svar.
01:21:07 – Jacob: Vi får inte vettiga resonemang när vi sitter själva.
01:21:12 – Wille: killgissar. Det är ganska kul att killgissa överlag. Det är inte bara killar som killgissar, men det gör det oftare.
01:21:21 – Jacob: Vi är mer nöjda när vi gör det.
01:21:22 – Wille: Så är det.
01:21:24 – Jacob: I snitt.
01:21:25 – Wille: Jag känner att vi har hållit på i drygt en timme, tjugo minuter. Nu har vi tralat sönder folk. Ja, faktiskt. Men jag tycker att det har varit sjukt mycket bra frågor och anledningen till att vi inte tar upp vissa frågor är inte för att de är sämre utan för att vi har inte så mycket tid helt enkelt. Jag ska gå ut och göra ingenting nu så jag ska göra annat.
01:21:40 – Jacob: Ja, och så var vi lite… Vi tog ju lite vad vi tyckte var kul.
01:21:45 – Wille: Så är det. Förhoppningsvis nästa vecka så snackar vi om bloodflow restriction och lite annat.
01:21:51 – Jacob: Ha det gott och så fortsätter vi på alla lyssnarfrågorna här och kör ett avsnitt till.
01:21:55 – Wille: Exakt. Tack för idag då. Ha det gött. Tack. Ha det bra. Hej.
