Lurad till att prestera bättre…

Trötthet eller fatigue som det vanligen kallas i vetenskaplig eller engelsk litteratur är ett väldigt intressant ämne som har fått ett rejält uppsving i litteraturen de senaste 10 åren ungefär. Jag har länge velat skriva ett längre inlägg kring detta på Traningslara.se då jag dels är säker på att det skulle vara väldigt intressant för många och dels för att det dykt upp så mycket nytt på området de senaste åren så jag skulle behöva läsa igenom det mesta en gång till för att jag själv ska känna att jag har en bra helhetsbild av området.

Hur som helst var det en man vid namn Timothy Noakes som satte igång hela diskussionen kring fatigue igen när han introducerade en modell för trötthet som han själv kallade Central Governor Theory som bygger på att det är hjärnan som begränsar vår prestationsförmåga. Grundprincipen i denna modell är att det är hjärnan som begränsar vår prestationsförmåga innan vi egentligen nått vårt max. Detta gör hjärnan för att skydda kroppen mot skada.

Hur väl modellen stämmer med verkligheten vid olika typer av idrott och prestationer argumenteras det fortfarande mycket kring men en sak är redan säker. Det finns ingen som längre tror att huvudet inte spelar en betydande roll när det gäller våra fysiska begränsningar. Jag har tidigare tagit upp exempel på när Central Governor skulle kunna appliceras för att förklara resultat i studier i mitt inlägg Skölja munnen med sportdryck för prestationsförbättring på Traningslara.se och den studie som jag tänker ta upp nu är ytterligare ett exempel.

Med Sci Sports Exerc. 2012 Mar;44(3):534-41.
Effects of deception on exercise performance: implications for determinants of fatigue in humans.
Stone MR, Thomas K, Wilkinson M, Jones AM, St Clair Gibson A, Thompson KG.

PURPOSE: The aim of this study was to investigate whether it was possible to reduce the time taken to complete a 4000-m cycling time trial by misleading participants into believing they were racing against a previous trial, when, in fact, the power output was 2% greater.

METHODS: Nine trained male cyclists each completed four 4000-m time trials. The first trial was a habituation and the data from the second trial was used to form a baseline (BL). During trials 3 and 4, participants raced against an avatar, which they were informed represented their BL performance. However, whereas one of these trials was an accurate (ACC) representation of BL, the power output in the other trial was set at 102% of BL and formed the deception condition (DEC). Oxygen uptake and RER were measured continuously and used to determine aerobic and anaerobic contributions to power output.

RESULTS: There was a significant difference between trials for time to completion (F = 15.3, P = 0.00). Participants completed DEC more quickly than BL (90% CI = 2.1-10.1 s) and ACC (90% CI = 1.5-5.4 s) and completed ACC more quickly than BL (90% CI = 0.5-4.8 s). The difference in performance between DEC and ACC was attributable to a greater anaerobic contribution to power output at 90% of the total distance (F = 5.3, P = 0.02, 90% CI = 4-37 W).

CONCLUSIONS: The provision of surreptitiously augmented feedback derived from a previous performance reduces time taken for cyclists to accomplish a time trial of known duration. This suggests that cyclists operate with a metabolic reserve even during maximal time trials and that this reserve can be accessed after deception.

En form av cykelsimulator
En form av cykelsimulator. Jag har ingen aning om det var något liknande detta som de använde i studien

I korthet så tog man alltså nio tränade cyklister och lät dessa cykla 4000 meter på tid. Först fick de cykla en provrunda för att känna på själva loppet och därefter tog man tid den andra rundan. Den tredje och fjärde rundan fick sen cyklisterna cykla mot en ”avatar” som de blev tillsagda motsvarade deras tid vid lopp nummer 2. Det som cyklisterna inte visste var att man vid ett av de två sista loppen hade skruvat upp farten på avataren så den motsvarade 102 procent av den ursprungliga effekten från lopp 2.

Resultatet visade att deltagarna presterade bättre när de tävlade mot avataren som cyklade på en effekt motsvarande 102 procent av deras tidigare prestation jämfört med avataren som verkligen motsvarade deras tidigare tid. När deltagarna blev lurade cyklade de 1,7 % snabbare än vid andra loppet och 1 % snabbare än vid det loppet där de fick tävla mot sin verkliga tidigare tid. Detta kanske inte låter som så värst mycket men skillnaden mellan guld och silver i den här typen av tävling ligger oftast kring just 1 % skillnad i prestation.

Jag har själv en garmin 305 där man kan gå ut och springa eller cykla mot sina egna tidigare tider. Vad jag vet finns där dock ingen funktion för att skruva upp hastigheten på ens gamla tid. Den här studien antyder att det troligen skulle vara en bra idé att införa den typen av funktion. Men då måste en kompis eller ens tränare ändra på hastigheten i smyg. För annars blir du ju inte lurad och då kommer du hjärna sätta stopp för din prestation 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *