Idrottande ungdomar och kost del 2.

Det här är en fortsättning på del 1 på temat om kostens betydelse för en idrottande ung individ där jag ämnar att förhålla mig mindre vetenskaplig och istället delge lite allmänna tips och funderingar som jag har angående detta.

Lite allmänna tips och funderingar.

Att äta nyttigt och bra måste inte på något sätt innebära ett bekymmer. Bra mat är i regel både gott, enkelt och även billigt om man bara lägger manken till en aning.

Om man bara ser till att maten som ställs fram på bordet, i hemmet, i skolan, på träningslägren och på turneringarna smakar bra och är noggrann med en positiv inställning till mat och en trevlig måltidssituation är jag övertygad om att mycket är vunnet redan här. Då krävs inga pekpinnar eller förbud som kan leda till problematiska förhållanden till mat och överdriven ”nyttighetsmani”.

Vidare är det mycket viktigt att betänka hur mycket aptiten varierar mellan individer. Människan fungerar ju verkligen inte som så att vi äter utifrån vad vi behöver, då hade alla människor med tillgång till mat varit vid normalvikt. En ung kille/tjej med högt energibehov och låg aptit kan behöva äta oftare och mer energirik mat. Snåla inte med gräddsåsen, osten och smöret på mackan, drick standardvarianter av mjölk/fil/yoghurt, ta med en extra smörgås till skolan. Här bör tilläggas att fullkorn i alla lägen INTE är något ”krav” alls då fiberintaget (och ytterligare positiva saker som fullkorn jämfört med förädlat spannmål bidrar med) ändå tillgodoses enkelt vid en välsammansatt kost i tillräckliga kvantiteter och mer är inte alltid bättre (det här gäller allt). Fler tips är att gärna ta någon näve med nötter/frön här och där samt att kosttillskott i form av exempelvis en proteindrink blandad med mjölk kan vara ett utmärkt mellanmål och även en återhämtningsdryck efter träning/tävling i form av protein- och kolhydratpulver (en s.k. gainer) kan vara på sin plats. Just kosttillskott finns det väldigt mycket teorier och tyckande om och överdriven tro på dess ”magiska” egenskaper är precis lika vanligt förekommande som den gravt överdrivna skepsis som finns om att det skulle vara något konstigt och suspekt. Jag tänker inte beröra detta så mycket mer i den här texten (det kan mycket väl dyka upp i mer i ämnet framöver dock, antingen från mig eller någon av mina medskribenter) men vill bara påpeka att så simpla grejer som rent proteinpulver och kolhydratpulver inte är några konstigheter alls och inhandlas det från svenska välkända webshops/affärskedjor finns minimal risk för oro över olagligheter/hälsorisker.

Det finns ofantligt med småtips för att höja energitätheten i en kost utan att för den delen behöva innebära enorma volymer på tallriken. Skall vi återigen jämföra killar och tjejer här så tror jag dessutom att detta med stora portioner kan kännas lite mer ”tabu” hos en ung tjej än hos en kille i samma ålder. Nu har jag inget att backa upp detta med men utgår jag från mig själv och min skoltid så tryckte vi killar i oss hur mycket som helst och flera gånger och det var inga konstigheter med det. Att äta så mycket i t.ex. skolan eller andra tillfällen då man äter gemensamt med många kan säkert upplevas mer pinsamt för en tjej i 15-årsåldern än för en lika gammal kille. Då blir återigen måltidernas energitäthet samt även måltidsfrekvensen av värde (måltidsfrekvensen åsyftar alltså hur många måltider man stoppar i sig under en dag och inte hur stora).

Som ledare och förälder föreslår jag att du påpekar vikten av att äta tillräckligt mycket och att äta varierat med majoriteten av intaget i form av vanlig mat. Påpeka värdet av frukost (inget absolut krav i sig men helt klart en fördel, något jag berört tidigare) och ha en positiv inställning till mat som riktar fokus på vad som är bra och positivt och inte tvärtom. Det finns ingen anledning att helt utesluta godis, snacks, läsk o.s.v. Självklart kan det ingå här och där men det bör aldrig ersätta måltider. Snabbmat såsom pizza, hamburgare m.m. är absolut inte ”katastrof” heller, kostens nyttighet är som sagt en helhet och med en allmänt hälsosam livsstil och ett stort energibehov är inte lite ”skräp” per automatik dåligt. Har du fått i dig alla essentiella näringsämnen men fortfarande för lite energi kan ju lite godis vara det som avgör skillnaden för att hålla energibalansen och gör då i mina ögon mer nytta än skada. Näringsbehovet är ju som sagt redan tillgodosett och mer är inte automatiskt bättre.

Skolmatens näringsinnehåll är ett kapitel för sig och får numera en hel del kritik tyvärr och den senaste tiden har man t.o.m. kunnat betygsätta sin skolmat på Livsmedelsverkets hemsida, något som både DN och SvD har skrivit om.

Huruvida skolmaten faktiskt är undermålig eller ej och hur stor variationen är mellan olika kommuner vågar jag inte svara på. Oavsett hur det ligger till med detta anser jag dock ett det är tveklöst bättre att äta den än att inte äta den om man skall orka med dagen och orka med sitt idrottande. Även smaken kanske kan upplevas negativ hos vissa, stökig miljö i matsalen likaså. Om så är fallet blir det ju ytterligare ett problem men detta kan lösas med medtagna mellanmål och/eller större frukost hemma t.ex.

Innan jag går på slutorden vill jag avsluta denna del av inlägget med att lyda rådet jag fick av läsaren Richard i kommentarerna på del 1. Richard efterfrågade lite mer konkreta matförslag som gärna fick vara näringsberäknade. För detta var jag lite för slö men det slog mig sedan att vi Uppsalastudenter på institutionen för Kostvetenskap faktiskt har en egen kokbok på internet med gratis recept på god och nyttig mat och där samtliga recept är näringsberäknade, Hemmets kokbok.

Slutord.

Så när övergår föräldrars primära ansvar för maten till sina ungdomar? Ja när det gäller idrottande så tycker jag att det individuella ansvaret tillsammans med ledare följer med idrottens allmänna seriositet och satsning. När det går mer och mer åt elitsatsningar vid 14-15 års ålder anser jag även att mer och mer kostkunskap bör läras ut och mer och mer faller på en själv för att få i sig bra käk i prestationssyfte. Precis som ens egen disciplin avgör om man tar sig till träningen eller ej, om man ger allt på tävling/träning, om man lever som en idrottsman även utanför arenan så faller även kostens seriositet på en själv när man blir äldre och hamnar på högre och högre nivå.

I den här åldern är det ju faktiskt många idrottande ungdomar som snart kommer flytta hemifrån till annan ort för att studera vid någon idrottsinriktad gymnasieskola. Här blir ju plötsligt krav på matlagningskunskaper och kostkunskaper ännu större och här har även ledare på skolan och inom klubbarna ytterligare ansvar anser jag.

Att kostens betydelse är stor råder det ingen tvekan om, den är en extremt viktig del i allmän hälsa och allmänt välbefinnande och dess kvalité är av stort värde för den som ställer höga krav på sin kropp. Den skall smaka gott och ge livskvalité och inte leda till negativa tankemönster om förbud hit och dit och finner man här en bra balans tidigt som ung (med hjälp av ansvariga vuxna i en omgivning) är man på god väg i sitt idrottsutövande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *