Hur vätskeintag påverkar bioimpedansmätningar – ny studie

Många är intresserade av att mäta sitt kroppsfett och till det finns flera olika metoder. Allt från kalipermätningar som man gör för hand och billiga hemmavågar som påstår sig mäta kroppsfettprocenten till mer avancerade redskap som bodpods och magnetresonans. Det här kanske är helt nya begrepp för dig som läser men begreppen har redan beskrivits av Joel i ett tidigare inlägg och jag rekommenderar att du läser det genom att klicka på länken inom parentesen (”Kroppsfett – hur mäter man det?”).

Det är inte helt enkelt att räkna ut och ju mer noggranna mätningar du vill göra desto mer avancerad och dyr utrustning krävs, de billiga hemmavågarna gör du bäst i att inte lita på över huvudtaget. En ytterligare metod än de jag nämnt här ovan är en s.k. ”BIA”, en förkortning för bioelectrical impedance analysis som går ut på att man leder svag ström genom kroppen via elektroder. Det här är den vanligaste undersökningsmetoden inom vården och även den beskrivs närmare i Joels text.

BIA-mätningen är en metod som inom vården visat sig effektiv då den studerats (1, 2, 3) men där man även är medveten om vissa felkällor som påverkar resultaten. Detta har med saker såsom vätskebalans, matintag, kvinnans menscykel och fysisk aktivitet (med svettningar som följd) att göra. Men dessa felkällor till trots har forskningen visat att de skillnaderna inte verkar ha klinisk betydelse i praktiken (3, 4, 5).

I denna text tänkte jag berätta om en ny studie som undersökt just skillnader i uppmätt fettprocent med BIA vid olika vätskeintag.

Studien

Den nämnda studien är genomförd av en amerikansk forskargrupp (samma grupp som i referens 5) vilken publicerades i European Journal of Clinical Nutrition i somras. Titeln på studien är ”The effect of acute fluid consumption on measures of impedance and percent body fat estimated using segmental bioelectrical impedance analysis” (6).

I studien deltog 76 unga, friska, aktiva individer med normal kroppsvikt varav 35 deltagare var män och 41 var kvinnor. Åldern sträckte sig mellan 18 och 23 år hos individerna vilka skulle delta i två olika kroppsmätningar med BIA, en före testet och en efter. Instruktioner inför det första testet var följande:

  • Ingen mat eller dryck inom 4 timmar före mätning.
  • Ingen träning inom 12 timmar före mätning.
  • Ingen alkoholkonsumtion inom 48 timmar före mätning.
  • Töm blåsan 30 minuter före mätning.
  • Ingen diuretisk medicinering (alltså vätskedrivande medicin) inom 7 dagar före mätning.

Vid denna mätning fastställdes basnivåer för samtliga deltagare och man mätte bf% (bf = bodyfat), bioimpedansen i Ohm samt total kroppsmassa i kg och mängden vatten i kroppen.

Efter denna mätning där basvärden fastställts delades man in i tre grupper där den ena drack 591 ml vatten (H2O-gruppen), en grupp fick en sportdryck med kolhydrater och elektrolyter (CHOE-gruppen) och en grupp var kontrollgrupp och fick således ingen dryck alls (CON-gruppen). Att man tog med sportdrycken i studien är p.g.a. eventuella skillnader i resultat som kolhydraterna och elektrolyterna kan tänkas ge för vätskebalansens påverkan på mätningarna. Alltså ytterligare en faktor än enbart vatten.

Dryckerna fick intas under 10 minuter och därefter gjordes BIA-mätningar 20 minuter efter, 40 minuter efter samt 60 minuter efter intag. Detta under tiden som deltagarna satt stilla i ett rum uppvärmt till 22 grader Celsius.

Resultat

Samtliga mätvärden förändrades efter intag av dryck jämfört med kontrollgruppen och störst skillnad blev det för kvinnor med lägre vikt. Typ av dryck som intogs innebar ingen kraftig skillnad även om man såg små skillnader även där, t.ex. en liten extra ökning av uppmätt bf% och bioimpedans från CHOE. Vidare sågs även skillnader hos kontrollgruppens mätvärden, identiska förutsättningar men ändå små variationer. Resultaten var signifikanta men inte stora, dock tyder de alla på en påverkan av dryck när kroppsfettet mäts enligt BIA.

BIA vätska
Tabellerna visar på skillnader i bf% från mätningen. De vita är mätningen av basnivåer och därefter följer mätningen vid 20 minuter, 40 minuter och 60 minuter efter.

Skillnaderna i uppmätt kroppsfettprocent ses i tabellerna här ovan och där ser vi även att efter 60 minuter har siffrorna CHOE gått ner jämfört med mätningen efter 20 minuter. Dock fortfarande höge än basvärdet.

Skillnader mellan individer för förändringar av bf%. De vita prickarna är männen och de svarta prickarna är kvinnor.
Skillnader mellan individer för förändringar av bf%. De vita prickarna är männen och de svarta prickarna är kvinnor.

Skillnader förekom även mellan individer där de lättaste kvinnorna visade störst förändringar men med mindre skillnader för de yngre deltagarna av båda könen. En total skillnad på 1.1% och 1.2% för H2O respektive CHOE vad gäller kroppsfettprocent alltså. Och just den siffran torde anses som den mest betydelsefulla.

Slutord

Detta är alltså ytterligare en studie bland många där BIA-mätningar förefaller ge tämligen korrekta svar på en individs kroppsmassa samtidigt som den visar att individer vätskeintag påverkar resultaten. Det påpekas av forskarna att denna vetskap är av värde för fortsatt användande och att alla de som vill mäta sin kroppsmassa genom denna metod bör tänka på sådana faktorer för korrekt resultat.

Det skall heller inte glömmas att även kontrollgruppen fick skillnader i sina mätresultat och att även identiska förutsättningar kan ge något felaktiga svar och metoden är alltså inte rakt igenom trovärdig.

Men studier som de här tycker jag trots allt är intressanta och ger en ganska god bild av vad man kan förvänta sig när det pratas om kroppsfettmätningar, det är inte alltid helt att lita på men resultatens trovärdighet kan påverkas till det bättre och till det sämre om man bara har god kunskap.

/Nicklas

1. Nuñes C et al. Bioimpedance analysis: evaluation of leg-to-leg system based on pressure contact footpad electrodes. Med Sci Sports Exerc. 1997 Apr;29(4):524-531.
2. Lukaski HC. Assessing regional muscle mass with segmental measurements of bioelectrical impedance in obese women during weight loss. Ann N Y Acad Sci. 2000 May;904:154-158.
3. Kushner RF et al. Clinical characteristics influencing bioelectrical impedance analysis measurements. Am J Clin Nutr. 1996 Sep;64(3 Suppl):423S-427S.
4. Deurenburg P et al. Factors affecting bioelectrical impedance measurements in humans. Eur J Clin Nutr. 1988 Dec;42(12):1017-1022.
5. Dixon CB et al. The effect of acute fluid consumption on measures of impedance and percent body fat using leg-to-leg bioelectrical impedance analysis.Eur J Clin Nutr. 2006 Jan;60(1):142-146.
6. Dixon CB et al.  The effect of acute fluid consumption on measures of impedance and percent body fat estimated using segmental bioelectrical impedance analysis. Eur J Clin Nutr 2009 63: 1115-1122;

3 thoughts on “Hur vätskeintag påverkar bioimpedansmätningar – ny studie

  1. Hmm.

    1. Hur skiljer sig egentligen BIA från impedansmätningen i vanliga hemmavågar rent mätmässigt, utan hänsyn till korrektionsvärden? På min hemmavåg får jag samma procentvärde oavsett om jag mäter fot-fot, hand-fot eller hand-hand (viss akrobatik…).

    2. I länken om att mäta kroppsfett står det att fettprocenten enligt impedansmätning minskar om man dricker vatten, medan studierna ovan visar en ökning. Vid mina mätningar har fettprocenten en proportionell relation till vikten (som i sin tur tycks variera med vätska i kroppen och tarminnehåll) – ungefär som i studien.

    3. Det känns värt att notera hur även kontrollgruppens värden ökar. Min hypotes är att fördelningen urinblåsa/övriga vävnader påverkar.

    4. Jag mätte vikt och fettprocent hemma vid tre tillfällen: Före sängdags (nykissad, ett glas vatten). Direkt vid uppstigning. Vid uppstigning (nykissad, ett glas vatten). Det tredje tillfället verkar ge bäst precision för mig, även om träffsäkerheten nog är tveksam.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *