Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack inleder Wille och Jacob med lite vardagssnack om Black Friday innan de ger sig i kast med ett nytt frågestundsavsnitt baserat på lyssnarfrågor från Instagram. Samtalet spänner över allt från konditionsmarkörer och alternativträning till kolhydrater, diabetes och myter kring jojobantning.

Den första frågan gäller sambandet mellan vilopuls och form, där en lyssnare undrar varför vilopulsen kan ligga stabilt kring 50–55 oavsett träningsmängd. Jacob och Wille förklarar att det på gruppnivå finns en tydlig koppling mellan högre maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) per kilo kroppsvikt och lägre vilopuls, bland annat eftersom hjärtat blir större och starkare och därmed behöver slå färre slag i vila, samtidigt som balansen mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet skiftar mot ökad avslappning. För en enskild individ med en stabil och redan hög träningsnivå behöver dock inte VO2max eller vilopuls variera särskilt mycket över tid, delvis på grund av genetik. Däremot kan dagliga faktorer som dålig sömn, stress, alkohol och hård träningsbelastning ge sympatikuspåslag som höjer vilopulsen och påverkar hjärtvariabiliteten. De avfärdar även myten om att människor bara har ett förutbestämt antal hjärtslag och berör kopplingen mellan vilopuls och dödlighet.

Nästa fråga handlar om vilken alternativträning som passar bäst för löpare och hur ett löppass kan översättas till cykel. Wille och Jacob konstaterar att cykling – framför allt på en motionscykel eller spinningcykel – ofta är det mest praktiska alternativet för att få in högintensiva intervaller eller extra konditionsvolym utan den höga mekaniska belastningen från löpning. Det kan vara särskilt värdefullt vid skadebesvär, under uppbyggnad eller under off-season. Rodd och simning nämns också, men kräver mer av teknik och utrustning, och dessutom lyfts styrketräning fram som en av de viktigaste alternativa träningsformerna för alla konditionsidrottare.

Därefter diskuteras påståendet att kolhydrater och insulin orsakar ohälsa, med utgångspunkt i om elitidrottare med enormt kolhydratintag drabbas av typ 2-diabetes. Jacob förklarar att typ 2-diabetes är ytterst sällsynt bland fysiskt aktiva idrottare med normala kroppsfettsnivåer, och att eventuella undantag främst hittas i sporter där hög kroppsmassa kan vara en fördel. De går igenom svagheterna i koststudier baserade på självrapportering och jämförelser mellan länder, samt skillnaden mellan glykemiskt index (GI) och glykemisk belastning (GL). Även om en kost med hög GL eller mycket mättat fett kortsiktigt kan ge något sämre värden på insulinkänslighet eller blodfetter, ligger friska och aktiva personer kvar inom normalspannet. För elitidrottare med mycket snabba kolhydrater är sämre tandhälsa däremot en tydlig konsekvens.

I avsnittets sista fråga tar de upp jojobantning och risken för så kallad metabolic damage. Jacob förtydligar att jojobantning inte är något eftersträvansvärt i sig, men att det för personer med kraftig fetma ändå talar mycket för att försöka gå ner i vikt igen snarare än att ge upp. De reder ut hur begreppet ursprungligen kopplats till långvarig energibrist hos idrottare – som kan ge hormonella förändringar och sänkt bennybildning – och går sedan igenom vad som sker vid viktnedgång vid övervikt. Studier på både djur och människor, bland annat från The Biggest Loser, visar att viktnedgång kan leda till ökad hunger och en sänkt energiförbrukning i vila, särskilt efter mycket stora viktras. Samtidigt saknas belägg för att bantningsförsök på gruppnivå driver på viktuppgång eller orsakar ätstörningar, och Jacob menar att metabolic change är en mer träffande term än damage.

Avslutningsvis tipsar Wille och Jacob om att de kommer att spela in podd live på Fitnessfestivalen i Stockholm på lördagen samt att Jacob håller två föreläsningar under helgen – en om träningsbelastning och återhämtning och en om varför vi vet mindre om kost än många tror. Dessutom delar de med sig av julklappstips från Tyngre.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och Black Friday
• (00:02:19) Vilopuls, VO2max och dagsform
• (00:11:16) Vilopuls, dödlighet och myten om antal hjärtslag
• (00:13:05) Alternativträning för löpare
• (00:18:44) Kolhydrater, insulin och typ 2-diabetes hos elitidrottare
• (00:23:08) Glykemisk belastning, normalspann och elitidrottares hälsa
• (00:31:00) Jojobantning och metabolic damage
• (00:35:11) Hunger och förändrad energiförbrukning efter viktnedgång
• (00:43:16) Leder jojobantning till viktuppgång och ätstörningar
• (00:49:45) Fitnessfestivalen och julklappstips

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och Black Friday

00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack. Med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol.

00:00:28 – Jacob: Hallå, hallå. Hallå, allt bra med dig? Allt bra med mig. Precis varit ute och tänkt, shoppat. Mest bara gått runt och suckat. Det är Black Friday idag. Black Friday idag, precis. Jag tänkte, ja men jag får ju åka och titta på sakerna. Men nej, jag tröttnade väldigt. Eller tröttna ska jag inte säga. Jag tycker det är kul att gå och titta. Man har kommit i sådana åldrar nu, så jag har ju redan det där.

00:00:55 – Wille: Gjorde du det där när du var liten, att man satt och tittade i teknikmagasinet i katalogen, och så fick man välja en sak per sida som man ville ha?

00:01:04 – Jacob: Ja, lite så hade man ju. Men då var man ju jätteliten. Men innan, jag var ju väldigt hurtig där. När man var i 20-årsåldern, det hade jag ju inte ens bil. Så då tog jag alltid en cykel och så bara cyklade jag runt och kollade igenom alla affärer. Och sen så cyklade jag ett varv till och hittade på en runda för att bära hem grejerna. Jag hade ju liksom inget att lasta. Jag kör dit först och köper det, så lastar jag upp det på cykeln och cyklar hem. Så körde jag till den andra affären. Kan man ha en heldag där. Men då var man ju student också. Det var bara att skippa och stå ut med den dagen i skolan.

00:01:32 – Wille: Det är det som är det sjuka. Nu när man verkligen har pengar, så är sådana där saker inte intressanta längre. Jag satt och tittade igenom teknikmagasinet bara för skojs skull, och såg, är det någonting här jag är intresserad av? Nej, jag behöver inga soft air guns, eller någon grej som ger en stötar, eller någon pruttkudde, eller någon skit. Det är helt såhär, äh. Det är som att säga, jag har för mycket grejer redan nu, och jag ska flytta, så jag vill ha mindre saker. Nej, precis. Black Friday, det blir fuck Black Friday.

00:02:02 – Jacob: Jag köpte ett par sådana här vanliga tygvantar. 50 spänn för två stycken på XXL. Ett fynd. Ja. Jag tror i och för sig att bensinen kostar nästan lika mycket att ta sig dit och köra runt idag.

00:02:16 – Wille: Ja, svintråkigt också. Men ja, ja. Det är bra,

Vilopuls, VO2max och dagsform

00:02:19 – Wille: då har du varma händer. Ja. Det är ju kanon. Vi har ju annonserat ut om frågor här på vår Instagram. Som vanligt så är det så att ungefär en gång i månaden så brukar vi lägga upp en bild där vi ber om era frågor. Och sen så gör vi ett eller flera avsnitt av dem där vi besvarar dem så gott vi kan. Vi börjar väl min uppifrån här då. Vi har en från Pellekka som frågar om relationen mellan vilopuls och form. Och så skriver han att han är idag 40 plus och under skolåldern fram till dryga 20 höll jag på med bollsporter. Efter det triathlon i cirka 10 år och de senaste 10 åren mestadels cykling. Och hans vilopuls har alltid varit 50-55 oavsett form och träning. Och så undrar han om det finns någon relation mellan vilopuls och form.

00:03:08 – Jacob: Dagsform är väl inte, där vet jag fan om man ser någon större skillnad. Om man jämför vilopulsen denna vecka mot förra månaden så tror jag inte du kommer ha någon större skillnad. Annars så ser man ju att Där det är en tydlig relation om vi tar hur stor V2 max människor har. Alltså särskilt den i förhållande till kroppsvikt som vi pratade om här med Elin senast vi hade med henne. Antingen så räknar man bara V2 max, alltså maximal syreupptagningsförmåga i liter. Och då är ju stora människor, då har de större värde. Men om man istället justerar det för kroppsvikt eller till och med fettfri massa, vilket man behöver göra ibland om man har med personer med fetma och så i studien. Om vi tar idrottar då så brukar man bara ta per kilo kroppsvikt.

Och där kan man ju se att högre syreupptagningsförmåga per kilo kroppsvikt då korrerar ganska tydligt med en lägre vilopuls. Så det borde ju vara något, om inte den här personen alltid har haft en bra kondition eller att den här personen som ställer frågan kanske bara svarar dåligt på konditionsträning också. Alltså rent V2 max mässigt då.

00:04:19 – Wille: Nej, det gör han inte, för han har ganska bra resultat. Så att, nej. Men då kan han ju ha varit bra hela tiden. Det är det jag tänker snarare då att, alltså, det finns ju en relation mellan människor som är väldigt tydlig med, som du säger, mellan VO2 Max och vilopuls. Och det gör säkert det även, alltså, för en enskild person också. Men ens egen VO2 Max varierar ju inte så mycket.

00:04:41 – Jacob: Jag har ju haft stor skillnad, kan man säga. Jag har ju betydligt högre nu än vad jag, nu, nu kommer jag, nu ligger jag kring 50.

00:04:48 – Wille: Bara för att ni ska få en relation så är det jättedåligt. Bara så att alla vet.

00:04:52 – Jacob: Nu vet jag att precis som vår… Han som ställde frågan sa att han hade 50 till 55 och du sa att han hade bra resultat, så tack.

00:04:59 – Wille: Nej, det var hans vilopuls. Jaha, jag trodde det var din V2 Max som var runt 50. Nej, nej, nej. Annars är 50 dåligt.

00:05:07 – Jacob: Min vilopuls ligger nu omkring 50, medan när jag var som betydligt mer aktiv, då har den legat ner mot 41-42. Så där är det en ganska stor skillnad. Det kan ju vara att barnen gör att jag inte sover ordentligt så att jag kommer ner i det riktiga värdet jag borde ha nu också. Men det är det som händer som gör att vilopulsen sänks. Det finns flera förklaringar till det. Den ena förklaringen är helt enkelt att hjärtat blir större och starkare. Det innebär att kroppen behöver en viss mängd syre per minut för att hålla igång. Eller per timme oavsett hur vi räknar det för att hålla igång funktionerna. Det är blodförsörjningen som ser till att det kommer lite syre. Har du då ett stort hjärta som kan pumpa mycket blod per slag så behöver helt enkelt inte hjärtat pumpa mer.

För att syret räcker till och då minskar antalet slag för att varje slag är kraftfullare. Sen tror man också att det har att göra med det här att man får mer. Man är helt enkelt mer avslappnad i vila. Sympaticus är det då. Som är den avslappnande. Parasympatisk.

00:06:19 – Wille: Parasympatisk, precis. Det är bara balansen däremellan som är. Man hamnar mer i ett parasympatisk tillstånd.

00:06:26 – Jacob: Precis, och då blir man lite mer avslappnad. Det är det man kan se här i hjärtvariabilitet och sådana bitar också. Bättre sömn, mindre stress, högre syreupptagning får man större hjärtvariabilitet och man får också en lägre vilopuls generellt sett.

00:06:42 – Wille: Men det jag menar med att det inte varierar så mycket är att om man håller ungefär samma träningsnivå så borde inte ens V2 Max variera så mycket. Det kan ju vara några enheter som varierar mellan, som för dig då så har det säkert gjort så att när du tränade som mest så hade du troligen bättre V2 Max än vad du har nu. Men det är inte så stor skillnad för en ganska stor del av det är en genetisk komponent. Man har ju en viss baseline.

00:07:05 – Jacob: Ja, precis. Det är också inte så mycket beroende av hjärta och lungor, V2 Max oftast. Det är mer en förmågan att ta upp och nyttja syret. Det är liksom inte så att blodet du pumpar ut, det är liksom inte slut på syre när det kommer tillbaka till lungorna egentligen. Det var liksom 100% mättnad när det började gå ut eller däromkring. Och sen när det kommer tillbaka så kanske det har kommit ner till 50-30% mättnad. Men ju bättre tränad du är desto bättre är du på att ta upp det syret som ändå kommer förbi musklerna. Det är den stora saken som avgör då hur högt V2 Max man verkligen har. Sen klart hjärta och det tränas ju och det blir ju bättre och de grejerna. Om vi pratar de här små stegen i V2 Max under säsong för någon som är tränad så borde det inte vara så stor skillnad där.

00:07:58 – Wille: Du sa att det inte borde variera så mycket mellan dag till dag, men där kan man se beroende på hur sliten man är, så varierar det. Det kan du se att om du går in mot överträning så ökar vilopulserna, så då kommer man aldrig riktigt ner i vila och dessutom har man svårare att komma upp i sin maxpuls. Så det borde man kunna se om det är så att man har en väldigt intensiv träningsperiod eller om man på ett annat sätt är stressad. Kanske om man har druckit alkohol eller sådana saker. Så kan den vara högre. Men det är mer den här mindre variationen som man kan se från dag till dag. Och de större trenderna borde i så fall komma för en individ. Om man ändrar sin träningsnivå helt enkelt över tid.

00:08:36 – Jacob: Det är på grund av förhållandet mellan sympaticus och parasympaticus. Precis. Det här är icke-viljestyrda delar av nervsystemet. Det är de som styr andning, stresspåslag, storleken på pupillerna. Förut sympaticuspåslag. Det är det man får när man blir rädd eller tänder till. Då vidgas pupillerna och man får högre hjärtfrekvens och högre blodtryck och sådana här bitar. Gör du en väldigt stor ökning i din träningsvolym så kommer sympaticus få lite mer övertag. Eller kanske övertag är fel ord. Lite mer plats mot parasympaticus. Då höjs alla de här. Då kan man mäta upp lite sämre hjärtvalibitet. Man kan kanske se det på vilopulsen. Man kan kanske se det på att de känner sig lite mer stressade helt enkelt. Om man har någon subjektiv värdering och sådana bitar.

Vi har pratat ganska ofta om de här markörerna. Det är ju markörer men tyvärr är ingen av dem perfekt. Det är det som gör dem så svårt att nyttja på en person. Skulle det här vara idrottsplatser på ett helt idrottslag så kanske du hade haft lite nytta av det. Det vet jag inte. Ja, eller ha väldigt noggranna mätningar på en person.

00:09:52 – Wille: Så kanske man kan se variationen i det. Men det är svårt.

00:09:56 – Jacob: Det är svårt för en vanlig människa. Har du den här riktiga elitidrottaren som kanske har precis samma vardag hela tiden. Inget runt omkring sig med familj och barn och sådana bitar. Där liksom livet bara kör på med träning. Då är det nästan bara träning som förändrar de här sakerna över tid. Om det är en systematisk person. Och då blir ju precisionen med de här måtten bättre. Än om man skulle ta det för mig som tränar lite. När som helst på dygnet och sover lite hur som helst. Det blir inte bra.

00:10:29 – Wille: Det finns ju nyare aktivitetsklockor. Jag har en garmingklocka som har en pulsmätare på handleden som är väldigt bra. Då kan man mäta vilopulsen på den och då tar den ju den. Jag skulle gissa att den tar den på natten eller om det är precis på morgonen. Den tar i alla fall på samma tidpunkt, vilket är det som är det viktiga. Då kan man få ganska stabila mätningar. Då kan man se små skillnader, som exempelvis nätter eller kvällar när jag har druckit alkohol, så har jag ofta några slag högre än när jag inte har gjort det. Vilket signalerar att jag kanske inte borde dricka alkohol. Men det kan jag i alla fall se på det, för det blir några slag högre.

00:11:09 – Jacob: Men det är också antagligen det här med att säga sympaticus-bitarna. Det är stimulerande med att säga alkohol som drog. Precis.

Vilopuls, dödlighet och myten om antal hjärtslag

00:11:16 – Wille: Sen är det också, bara lite trivial om vilopuls, så finns det en väldigt tajt koppling till dödlighet och vilopuls. Där runt 50 är den gruppen som har lägst vilopuls. Men man kan säga att man vet inte riktigt om det är sämre att ha under 50 som du när du hade 40. Det är ju bradikardi, det är egentligen ett medicinskt tillstånd.

00:11:34 – Jacob: Jag hade inte under, jag hade 41-42. Men Gunde Svan snackade om att han hade 28-32. Det var nåt absurt.

00:11:42 – Wille: Men då är det ju såhär, det beror ju inte på att man har nån jävla sinusblock eller nånting. Eller AV-block eller vad fan det heter. Utan det beror ju på att man har en sån fysiologi. Och det är ju så otroligt ovanligt så det är nog svårt att mäta nån effekt på de människorna. Men runt 50 så brukar jag vara den gruppen som har lägst dödlighet. Och det är ju troligen för att det är ungefär samma mått som att mäta VU2 max. Som troligen är samma mått som att mäta en massa andra bra saker också. Så det är lite svårt att säga om det är just det som orsakar det. Men ja.

00:12:08 – Jacob: Det var lite sådana roliga påståenden som florerade. Det var väl mycket på 90-talet. 00-talet kanske lite också innan. Man har bara ett visst antal hjärtslag.

00:12:17 – Wille: Ja, exakt. Det är därför fåglar lever kort.

00:12:22 – Jacob: De små hundarna har ju liksom alltid högre puls än de stora hundarna. De tenderar också att dö tidigare.

00:12:28 – Wille: Det finns ju troligen en relation. Så är det ju.

00:12:31 – Jacob: En korrelation på något vis. Det gäller inte för människor på det viset. Alltså att man bara har ett visst antal hjärtslag. Nej. Men det kan väl vara ett kul sätt att tänka på det. Nu har jag lägre puls, då har jag antagligen bättre kondition och då jobbar mitt hjärta lite mindre. Så kanske jag lever längre. Det stämmer inte, men det är fortfarande roligt.

00:12:52 – Wille: Det är en kul tanke. Man ska gå runt och ha ångest. Varje gång det slår.

00:12:55 – Jacob: Där försvann det.

00:12:55 – Wille: Usch.

00:13:01 – Jacob: Bara några miljoner hjärtslag. Det kan man ju i och för sig tänka att varje sekund

Alternativträning för löpare

00:13:05 – Jacob: som går så är man ju en sekund närmare döden.

00:13:07 – Wille: Så det kan man tänka på ibland. Nästa fråga då från Emelie Hallenberg. Hon skriver vad är bästa alternativträning för löpare och hur överför man ett löppass till exempelvis cykel? Det senare gör man inte. Man ska inte springa när man sitter på en cykel. Man ska trampa. Kul! Ja. Bästa alternativträningen för löpning är ju i princip cyklet skulle jag säga, för ganska många. Lite beroende på vad man har för simkunskaper och sådär så kanske man kan simma, men för mig så är inte det konditionsträning. Det blir liksom, jag gör bara illa mig. Axelträning. Trött i axlarna, exakt. Men annars är cykling ett väldigt bra alternativ om man vill kunna köra högintensiv träning utan att det blir för mycket av den typen av belastning i löpningen.

Exempelvis under off-season när man inte behöver springa så mycket snabbt eller om man har gjort illa sig och inte vill ha så mycket belastning i löpningen. Men ändå vill kunna få högintensiv träning så är cykling väldigt bra för det är väldigt lätt. Det var det som vi pratade med Elin om, att de flesta kan cykla på ett bra sätt. Ska man ägna sig åt skidåkning och sådär, så det kan man göra, men det är ju lite svårare på sätt och vis. Dels för att det inte går att göra det längre för att vi har förstört den här världen, men också för att det är lite utrustningskrävande och lite mer tekniskt krävande kanske. Så cykling är för de allra flesta ganska bra alternativ och framförallt då kanske stationär cykling skulle jag säga. Om man inte vill ge sig ut och cykla så funkar det väldigt bra att köra exempelvis intervaller på en motionscykel eller spinningcykel.

00:14:47 – Jacob: Ja, jag tror också mycket på det. Det som är kvar är väl egentligen rodd.

00:14:52 – Wille: Ja, men det går ju inte. Man halkar ju bara runt på den där skiten. Jag försökte göra det där. Det var två kilometer eller vad det nu är. Något av de här benchmarksen. Men det går ju inte. Man vurpar ju runt. Så lägger jag upp någon film i min story och så börjar folk såhär. Ja, men lägg en handduk där och gör det och det. Man bara, vad fan är den felaktigt designad från början? Så jag måste modda den med olika handdukar och skit. Så nej, det gillar jag inte.

00:15:21 – Jacob: Okej, då avfärdar vi det.

00:15:23 – Wille: Nej, jag skojar bara. Det är ju självklart bra för där involverar man hela kroppen. Så det är klart det är ett bra sätt att få upp mycket belastning.

00:15:30 – Jacob: Jag tror i alla de här, alltså egentligen så är du löpare, du verkligen vill bli löpare, då ska man nog ha nästan allt som löpträning egentligen. Men jag tror också där mycket för, alltså det kan nog vara många som klarar av att springa utan att skada sig så länge de inte ligger på en hög intensitet. Alltså vi säger, Jag ska inte kalla det lunktempo för det beror på hur vältränad man är. Men det ska kännas lite som att man chillar för den själv. Man kan få till väldigt bra tider på milen. Halvmara och längre. Men där man kanske har svårt att göra de här 400 meters intervaller. De här grejerna för att verkligen få upp VH2 max-biten. Det är där ofta det kan börja strama i höfter och kanske ländrygg och sådär. Ja, vardag också. Det har jag problem med nu när vi börjat konstgräs.

Men där tror jag också det kan finnas fördelar. Träna upp toleransen med löpning. Och sen så kanske du kan toppa lite med några typer av intervaller på en cykel. Det är klart att det inte är optimalt. Det hade varit bättre att göra det med löpningen. Men jag tror det skulle kunna… Om man återkommande får besvär varje gång man ska höja intensiteten på löpning. Då kanske man kan… egentligen bara köra intensitetshöjningarna på cykel och så kanske man kan ändå lunka på lite snabbare då. När man väl ska göra det sen för att man har… Jag vet inte hur det skulle funka i praktiken. Jag tror inte någon har provat det. Jag tror på det att det skulle kunna fungera.

00:17:03 – Wille: Överlag så tror jag att det finns en poäng för de allra flesta att byta ut en del av konditionsträningen mot något annat än det man vanligtvis sysslar med. Är man cyklist så ska man inte bara ägna sig åt cykling. Framförallt under off-season. Då bör man göra någonting när man är av cykeln. Om inte annat för att kroppen blir värdelös av att cykla. Den blir helt förfallen i övrigt. Utviken. Ja, och ryggen blir helt fucked up. Där bör man göra en del annat. Som löpare tror jag att för mycket volym är ett problem för många. Men man kanske behöver den volymen för att stimulera konditionsträningen optimalt. Då kan man byta ut en del av löpträningen mot cykling. Man kan göra så att man kör Man går ut och springer ett halvt pass löpning och sen så går man hem och så kör man resten på motionscykeln.

Så får man liksom stimulans under en längre tid. Men man kommer inte över den här gränsen för när det börjar bli för mycket volym. Och det här är kanske framförallt när man håller på att stegra volymen i sin konditionsträning. Så jag tror för de flesta så finns det en poäng i att göra det. Och sen den, vi har ju inte nämnt det, men den allra viktigaste för alla konditions, eller en av de viktigaste för alla konditionsidrottare är ju styrketräningen också. Det är ju en alternativ träningsform, därför att man gör ju någonting som är helt motsatt det man egentligen gör i konditionsträningen, men som oftast ger en väldigt bra resultat ändå. Eller ja, det gör det, för det kompletterar konditionsträningen på ett väldigt bra sätt.

Så har man inte tid eller möjligheter av någon anledning att springa så mycket som man skulle vilja göra för att bli så bra som möjligt så är styrketräning väldigt effektivt för att ersätta det och även lägga till.

Kolhydrater, insulin och typ 2-diabetes hos elitidrottare

00:18:44 – Jacob: Vi har en annan fråga här från Rikard Larsson. Han skriver att en del LCHF-folk hävdar att kolhydrater och insulin är djävulens påfund och roten till det mesta när det kommer till ohälsa. Min fråga, har man sett att elitidrottare som intar förhållandevis oerhört stora mängder kolhydrater, absolut och relativt sett, lider av diabetes typ 2 eller andra sjukdomar som man skyller på kolhydrater eller juiceline i större utsträckning?

00:19:11 – Wille: Rikard Larsén är alltså före detta svensk mästare i cykling. Han är en av de som intar oerhört stora mängder kolhydrater.

00:19:18 – Jacob: Ja, relativt. Jag tyckte det var roligt att han lade till det. Eller förhållandevis framför. Antingen är det oerhört stora, känner jag. Men i alla fall. Vi kan säga så här att det är väldigt ovanligt överlag att hitta idrottare med diabetes typ 2. Alltså det är väldigt, väldigt ovanligt. Man hittar det i de här sporterna eller idrotterna där inte kroppsvikten spelar någon roll eller där det kanske till och med är fördel att vara stor. Alltså amerikanska fotbollsspelare till exempel. Där kan man hitta en hel del diabetes typ 2. Men det är ju När jag säger en hel del så är det fortfarande väldigt ovanligt. Men där är personer med diabetes typ 2 i de grupperna. Du hade säkert kunnat hitta det hos någon kastidrottare. Men om vi tar personer med normala kroppsfettsnivåer.

Så nej, det finns inte. Sen finns inte, det kan säkert finnas någon som har enorma genetiska anlag för att få diabetes typ 2 som får det som 40-åring trots vältränad och hög fysisk aktivitet och sådär. Så det är inte bara kosten som påverkar diabetes typ 2 men i stora lag, det sker inte överhuvudtaget. Jag tycker alla det här, sen Det här är en väldigt intressant fråga. Det blir ett snedspråk. Vi har svarat på frågan här egentligen. Men det här med. Hur stor roll. Det finns ingen solklar korrelation. Nu kolhydrater och insulin står det här. Men vi tar liksom socker. Tittar man på självrapporterat sockerintag och risken för typ 2-diabetes så är det inget samband. Sen självrapporterat är ju uselt i dessa fall. Folk sa att just socker så vet vi att de liksom.

i princip så felrapporterar de mer ju mer de äter. Så alla säger att de äter ungefär lika mycket antagligen. Så det blir säkert jättefel. Men det är i alla fall den data vi har. Det är ingen tydlig korrelation. I Sverige kan man ju också titta på liksom sockerintaget överlag i Sverige är högt. Men vi har ganska låg diabetes typ 2 i förhållande till andra länder med lägre sockerintag och sådana saker. Sen på global nivå så är det att tydlig korrelation mellan att i länder där man äter mer socker så är risken för andelen människor med typ 2-diabetes högre. Men det här är ju ett jätteproblem när vi tittar på global nivå för när man jämför länder mot länder så det man i princip jämför vad äter man mycket socker? Jo i länder där man äter mycket högprocessad skitmat.

Det är ju de länderna med mer pengar i mer fetma. Det blir liksom en sån

00:22:01 – Wille: Det är inte det enda som skiljer de länderna åt.

00:22:04 – Jacob: Nej, precis. Det är väldigt mycket saker som skiljer. Generellt sett är de mer inaktiva, de här länderna också. Så det är så svårt att peka ut en sak. Vi har varit inne på det här många gånger. Man ser, ja, de som äter sämre har lägre D-vitaminnivåer. Är det för att de liksom Är det för att de är ute för lite i solen eller för att de äter dåligt och sen när vi ser att de har D-vitamin och kolliderar med andra sjukdomar. Är det då för att de får i sig för lite D-vitamin eller är det för att de äter skitmaten och inte rör på sig eller ute lite i solen. Det blir så många svåra saker när man tittar på nationsnivå. För det är så stora skillnader mellan länder i övrigt. Det är därför det kanske är en fördel Om vi hade haft bra självrapporterad data då är det ju en mycket större fördel med det för då kan man ju nästan ta då kan du ta folk som bor i samma stad.

Eller liksom folk som bara bor i innerstan eller liksom centralt i olika städer i samma land som antagligen är ganska lika varandra i övrigt och så kan man titta på just hur korrederar den här enskilda delen i kosten eller den den biten

Glykemisk belastning, normalspann och elitidrottares hälsa

00:23:08 – Jacob: av deras diet med de här sakerna. Det kan man inte riktigt göra. Men man kan ju göra kortsiktiga studier av den här typen. Där vi säger att vi ger folk en diet med antingen väldigt lågt GL, alltså glykemisk belastning, alltså de här kolhydraterna som bryts ner långsamt och som då i mindre mängd eller mycket mängd, men det blir alltid lägre GI. GI är hur mycket blodsockret höjs på 50 gram kolhydrater från ett visst livsmedel. Och sen GL, inte GI då, utan GL. Det är liksom livsmedlets GI-värde i princip gånger hur mycket av det livsmedlet du äter. Så äter du en kost med väldigt mycket livsmedel med högt GI och då stora mängder av dem som jag säger väldigt mycket, då blir det ju en diet med väldigt högt GL. Sen kan man ju bara välja att äta väldigt mycket mindre av den här och äta mer fett och så istället.

Då blir det lägre GL för att du har mindre mängd. Men man kan också välja andra typer av kolhydrater och också få ner GL för att det är lägre GI per dos. Och där kan man ju se att om vi gör de här studierna där man bara i några veckor, någon månad ger folk en diet med högt GL istället för lägre GL så kan man säga att det generellt sett brukar bli lite sämre insulinkänslighet hos personerna som får den här sämre kosten med väldigt högt GL. Men där är ju alltid den här frågan att tar du friska personer, säger jag, du och jag skulle ge oss på detta Wille. Vi hade kanske fått lite sämre värde men vi hade fortfarande legat inom det som kallas för normalspann. Alltså icke patologiskt, icke sjukligt. Det hade bara förändrats lite upp och ner.

Här gör ju de som inte gillar kolhydrater då antagandet att det kommer bara fortsätta utför. Bara för att jag äter mer. Men det är ju generellt sett inte så vi fungerar. Kroppen hittar ju en ny jämnvikt på sätt och vis. Vi tar mättat fett. Vi har pratat om det i framkans av tyngre rubriker. Men du höjer ju generellt. Alltså inte olika typer av mättat fett. Men vi generaliserar lite. Det höjer LDL heter det. Det är ett blodfettsmarkör då som är ganska bra korrederat med ökad risk för hjärtkärlsjukdom och det är därför man rekommenderar mindre fett i kosten från officiella håll. Där kan man ju se samma sak att om folk äter en diet med mättat fett i tre veckor, två månader så får de också vanligtvis lite högre LDL. Frågan är ju där, fortsätter det utför?

Eller bara stabiliserar det sig? Där kanske vi har mer värde som visar att det antagligen stabiliserar sig. Det kommer ligga högre, men det kommer inte gå upp på de här patologiska nivåerna. De riktigt höga nivåerna där man tänker, nu måste vi förändra livsstilen eller nu måste vi börja ge mediciner och så. Du hittar dem otroligt sällan hos fysiskt aktiva personer med normala kroppsfettnivåer. Alltså min, som jag tror här, när det gäller kolhydraterinsulin förmodligen, det är att så länge du håller kroppsfettnivåerna på en bra nivå Och du är lite fysiskt aktiv. Så visst, du kommer inte ha optimala värden. Du hade kanske kunnat ha dem lite lägre hela tiden om du bara levt på bättre kolhydrater och lärt dig lite mindre av dem.

Men du kommer aldrig få upp till de nivåerna där det anses vara riktigt dåligt. Eller typ två diabetesnivåerna.

00:26:44 – Wille: Så det blir liksom ett felslut att säga att om det går från en, man säger, det väldigt, väldigt undre spannet av vad vi anser är optimalt till någonstans i mitten, vilket ju då är sämre, kan man ju tänka det då. Den försämringen är inte nödvändigtvis relevant i sig, utan det är egentligen

00:27:02 – Jacob: Den behöver inte vara relevant på sikt. Det behöver inte heller vara så… Även om det kanske är en liten, liten riskökning. Många gånger är det så. Man har bara satt gränsvärden för att sätta diagnoser. Vanligtvis är det ett linjärt. Ju mer, desto högre risk. Om vi tar LDL är det så. Där ser man att det… Men sen har man ändå satt gränsen. Här nere är det så liten risk ändå.

00:27:24 – Wille: Det är när man behöver börja behandla.

00:27:26 – Jacob: Ja, du har lite högre risk för hjärt och kärlsjukdom. Men du kommer nog dö av cancer.

00:27:31 – Wille: Men i alla fall, vi ska inte behöva behandla det här. Det är typ det man sätter gränser för.

00:27:35 – Jacob: Nej, precis. Man får ju ha någon… Det vi har varit inne på där, vem fan vill vara opti på varenda liten markör? Herregud, vilket tråkigt liv det hade levt.

00:27:44 – Wille: Det är ju de här människorna som äter för lite hela tiden och går runt med viktvästar.

00:27:47 – Jacob: Kalorirextron, ja precis. Sen ska det ju lägga till här liksom den stora brasklappen att om du äter en kost med väldigt mycket högt GL så kommer det nog vara svårt för dig att hålla vikten. Sen kan man ju medvetet äta en kost med högt GL som inte på något sätt vill driva den att äta mer. Om du bara sitter och käkar mjöl i en påse, du kommer bara äta så mycket kalorier du behöver om ens det. Sen kommer du bara, nej jag vill inte ha mer mjöl tack. Men om det hade varit istället att du fått det i form av vitt bröd med Nutella. Då hade det varit bra mycket lättare. Men de flesta människor som äter en kost. I princip alla människor som äter en kost med väldigt högt GL. Med väldigt stor aminkolhydrater. De äter det i form av vetemjölet, socker och sådana bitar.

Då är det ofta en kost som man äter väldigt lätt av. Då tror jag faktiskt inte att de flesta håller sig smala även om de är rimligt fysiskt aktiv, men det är klart det ligger på 10-15 timmar träning i veckan. Ja, som i Rickards fråga, elitcyklister, för de äter ju socker i flytande form.

00:28:59 – Wille: De äter ju gels och de äter ju bars och de äter ju, som du säger, de här nutellamackorna och allt möjligt. Men det kan de ju göra utan att gå upp ett gram i vikt, det är snarare tvärtom. De har ju problem att hålla vikten där.

00:29:10 – Jacob: Men man har ju hittat, jag vet att man har gjort sådana här lite screening på Elitidrottare. Det är vissa som går runt med lite högre blodfetter och så är det vanligt också. Som du säger, de kan ju leva på enormt mycket skitmat här och då kanske de får lite högre värden vad som hade varit bra om det var lite bättre mat. Men alltså då är man ju på den här enorma träningsmängden att man, alltså då är ju inte hälsa målet. Alltså det, det är ju inte lätt att käka, du kan ju inte få i dig de här kolhydraterna via bönor heller för då är magen helt kass. Utan valet är ju, ja då slutar jag träna 30 timmar i veckan eller 20 timmar i veckan eller vad man ligger på. Så går jag ner till 8 timmar i veckan och kanske har nästan lika bra konditionsvärden. Alltså W2 maxvärdet och det som vi kanske ser som hälsomarkör.

Och jag behöver äta mindre så då kan jag skippa den här flytande kolhydraterna och äta lite vettigare mat. Vettigare är väl fel ord här, men lite mer näringsrikt och med lägre GL. Så det är klart, det kan man göra. Sen vet man ju att elitidrottare, de har ju generellt sett, om vi tar konditionsidrotter, de har ju betydligt sämre tänder än vad som är väntat. Och det är ju antagligen en rak konsekvens av just att de håvar i sig snabba kolhydrater och socker i princip. Men det, nej alltså, En bra träningsmängd, låga kroppsfettnivåer. Du ska inte behöva bry dig om de här grejerna. Det är ju billigt. Är man på något sätt nyfiken och man är 40 år däromkring. Ta ett sånt här billigt. Bara gå och testa. Ta blodsockret. Eller gör någon mätning av insulinkänslighet eller vad som helst.

Man kan köpa det mesta nuförtiden via nätet i olika tester.

00:30:53 – Wille: Men det är liksom ingenting man ska, jag tycker inte det är någon stor grej att fundera kring, generellt sett. Vi

Jojobantning och metabolic damage

00:31:00 – Wille: har en fråga här från Jonas Elving, och det här är en fråga som rör en artikel du har skrivit nyligen. Ni har nämnt i podcast att jojobantningen möjligen kan vara fördelaktigt. Finns det inte risk för metabolic damage på sikt med för många jojobantningar?

00:31:15 – Jacob: Ja, det här större ni har nämnt. Jag tror faktiskt det var när jag var med i med Alex och Andreas där som vi pratade om jojobantning specifikt. Jag har inte… Frågan börjar upp så här så låter det som att det är något jag säger. Det här är bra för hälsan. Målet är ju på något sätt att man inte ska behöva banta eller gå ner i vikt på något sätt. Man ska springa runt med sina rimliga kroppsfettnivåer alltid såklart. Det är ju det som är bäst på sikt. Men däremot det som jag sa där är att det finns en hel del som talar för att det är bättre om du säger att du väger 20 kilo för mycket. Det är bättre att försöka gå ner de 20 kilona, misslyckas och sen försöka kanske två år senare igen och kanske misslyckas än att bara låta det vara. Och bara känna att nu är jag så här stor, då är jag det.

Det är väl det jag skulle säga. Sen Det här med metabolic damage. Det finns ingen bra definition på det. Det var bara ett ord som kom till för fem år sedan. Det handlar lite om det vi pratade om här när vi hade med Det var lite det här vi pratade om när vi hade med Anna Melin. Här som, vi ska se vilket nummer det var på avsnittet. Avsnitt 57. Att när man äter för lite Man äter mindre än vad kroppen behöver som idrottare. Man redan kanske ligger ganska lågt i kroppsfettsnivåer. Så får man då en… Alltså kroppen svarar inte med en ytterligare viktnedgång. Alltså ta bort de där sista kilo fett. Först och främst kanske. Utan det svarar mer med att minska på att metabolismen på de här sakerna som inte är livsviktiga. Kvinnor, menstruationen.

Det är inget som är livsviktigt för stunden för att du ska kunna överleva. Så då drar kroppen ner på dem. Män kan få lägre testosteronproduktion. Det är lite samma saker. Det här som har med fotplantningen att göra. Nedregleras ben. Nybildning. Minskar. Så man får öka risk för stressfrakturer och sådana här bitar. Det är väl det man kallar det för metabolic damage för. Det är diskussionen om det här var något kvarstående eller det kom tillbaka efter man gjorde de här eller efter man hade levt på det här sättet en stund.

00:33:42 – Wille: Det är det som är damage skulle det vara då, så att det inte är reversibelt helt tillståndet. Exempelvis med bennybildningen då, att det skulle vara att om benomsättningen går ner över en period, att man kanske då går runt med lägre benmassa på sikt då. Eller att man kanske har lägre testosteronproduktion på sikt. Det är frågan om det går tillbaka, så det är det som skulle vara skadan då.

00:34:02 – Jacob: Precis, men benmassan kommer ju inte tillbaka, det vet vi ju att de här Det är kanske framförallt kvinnliga idrotter men det finns manliga idrotter också som gör väldigt länge vanligtvis uthållighetsidrottade. De lever i den här situationen i år kanske till och med och sen när de slutar med sin idrott så har de väldigt skört ben mot vad de borde ha i den åldern. Så det är väl egentligen det man klassade som metabolic damage förr. Det här med bantning, det gäller inte alls människor med normala kroppsfettnivåer som på något sätt ska göra sig snygga för scen eller gå ner i en viktklass om de håller på med någon idrott. Eller bara, jag vill tappa fyra kilo för jag vill ha rutor på sommaren. Det är inte de människorna vi pratar om.

Det jag pratar om då är personer med fetma. En tydlig extra mängd fettmassa som kanske inte ska vara där om vi pratar långsiktig riskminimering för dålig hälsa. Pratar vi de personerna istället, de här med större fetma, det man kanske skulle

Hunger och förändrad energiförbrukning efter viktnedgång

00:35:11 – Jacob: kunna sänka sig, som Jonas syftar på, det här med metabolic damage, det är ju det här att vi vet att där är När människor går ner i vikt så är det processer i kroppen som arbetar mot det. Det pratade vi om när vi hade med David här. Vi ska se vad det avsnittet hette. Det hette en gång tjock, alltid tjock avsnittet. Det var avsnitt 92. Då pratade vi väldigt mycket mer om det här. Men det handlar om att du blir hungrigare. Normalt sett så lever vi våra liv utan att räkna våra kalorier och utan att ha koll på hur mycket energi vi gör av med och så håller kroppen energibalansen väldigt bra. för de allra flesta så genomsnitt går svensken upp ett halvkilo, ett kilo om året. Även om det är fel så är det ju inte dåligt. Vi pratar någon procents fel av alla de kanske miljoner, vi äter nog en miljon kalorier om året ungefär.

Men det som händer om du gått ner 10 kilo det är att den här hungern kanske inte ligger riktigt i balans för att hålla dig kvar nere på de här den nya lägre vikten utan din hunger är fortfarande mer inställd på den vikten du hade när du vägde 10 kilo mer. Vilket gör att du inte kan lita lika mycket på din hunger längre fullt ut som en person som alltid varit viktstabil kan göra. Man har också sett i en del studier att människor som går ner i vikt när de har gått ner i vikt så har de gått ner 20 kilo. Så jämför man deras energiförbrukning i vila med andra personer som inte har gått ner i vikt men som väger lika mycket. Samma kön, samma mängd muskelmassa. Då kan man se att de personer som har gått ner i vikt har en lägre energiförbrukning i vila mot vad man hade förväntat sig.

Det skulle också kunna vara en förklaring till att folk tenderar att gå upp i vikt igen. Om alla som väger lika mycket som dig gör av med 3000 kalorier och du gör av med 2700 kalorier då har du mindre mat du kan äta. Den här effekten är visad tydligt på djur. Där kan vi mäta energiförbrukningen först och sen kan vi ge dem skitmat då. Det är vanligen läsk och kakor eller någon mix av socker och fett. Ett kakrecept i princip det också. Och då får vi dem att gå upp i vikt och sen kan vi antingen sätta tillbaka dem på deras vanliga diet igen där de går ner i vikt eller så kan man bara sätta ett tak på kalorierna. De får inte lov att äta mer. Då går de också ner i vikt. Och där kan man se att när de väl har kommit tillbaka till samma vikt de hade innan den här viktuppgången så har de en lägre energiförbrukning.

Så de har blivit mer energieffektiva. Deras kropp behöver mindre energi för att gå runt. Det är antagligen en då negativt på något vis. I människostudier så har man sett detta väldigt stora siffror på det här i den här Biggest Loser-studien som man gjorde för en, kom den ut för två år sedan och sånt nu. Där man följt deltagande i Biggest Loser och där gjorde man ju också mätningar innan programmet, efter programmet och sen sex år senare efter programmet och där såg man att sex år senare så hade de Det var 4-500 kalorier lägre energiförbrukning i vila än vad som var väntat sett till deras kroppsvikt. Det är en väldigt stor skillnad där. Det här är egentligen den en av de bättre studierna vi har på det här. Just för att dels är det mätning före.

Så vi vet de här personernas energiförbrukning. De kunde ju ha legat lågt i förhållande till genomsnittet från början eller högt. Gör vi inte mätningar först så vet vi inte det. Det hade varit ännu bättre om vi haft deras värden innan de blev feta. Vi kanske hade haft några värden på dem när de var 19, men det händer liksom inte. Det får vi inte på människor på nåt sätt. Eller, man vet aldrig. Det kanske är nån som gjorde…

00:39:04 – Wille: Det är dina fångar där igen.

00:39:07 – Jacob: Ja, det hade vi kunnat göra. Nej, det hade inte varit etiskt tror jag, ens på fångarna.

00:39:11 – Wille: Nej, det vore ju oetiskt.

00:39:13 – Jacob: Ja, men man skulle kanske kunna tänka sig att man bara gjort en studie på studenter för 10 år sedan, när de var 20. Alla var normalviktiga då. Och så hittar de nu när de är 30, och så har 60% av dem gått upp 15 kilo. Om du tar dem som gått upp och ger dem en diet och drar ner dem till samma vikt som de hade när vi gjorde mätningen när de var 20, det hade varit väldigt intressant att se. Vad ligger deras energiförbrukning på då?

00:39:36 – Wille: Det är kul när man pratar med studenterna, vi tar de här värdena nu för att ni kommer bli tjocka. Man hade kunnat säga det till dem.

00:39:44 – Jacob: Man hade haft rätt även om man sagt det till dem.

00:39:46 – Okänd talare: Exakt.

00:39:48 – Jacob: Men i alla fall, Biggest Loser visar det här. Sen finns det andra studier där man har tittat, man har tagit feta personer och tagit ner dem kanske 10-15 kilo. Så om man tittar på deras energiförbrukning kanske ett halvår efter viktnedgången. Då är det väldigt, när de bara då 10-15 kilo, som jag sa här, när de gått ner så lite. Så är det, om man ser en effekt att de har lägre energiförbrukning än andra som väger lika mycket som de då, så handlar det kanske om 100 kalorier. Och det är ingen genomgående effekt man ser heller där, utan där ibland i vissa studier ser man ingen effekt alls. Nu nyligen skrev jag då om en studie på tyngre där man hade tittat på personer som har registrerat sig själv, man har weight control registry heter det i USA där.

Folk som har gått ner mer än 13,6 kg. Alltså 30 pounds. och hållt den vikten i minst ett år. De kan själva anmäla sig till en databas och sen så hör forskare av sig till dem och säger vi skulle vilja studera detta, vill du vara med? Det är väldigt intressant att studera de som gått ner i vikt och lyckats bibehålla vikten. Vad gör de som inte andra gör som inte lyckas gå ner i vikten? Då tittar man på de här personerna. De hade också i genomsnitt, jag tror det var i sex år, vägt mindre. De hade gått ner en 20 kilon och sånt i genomsnitt också. Och där såg man inte heller någon sänkning i förhållande till andra människor i befolkningen. Men där är problemet också, det är i förhållande till andra människor i befolkningen. Kanske var det så att de lyckas, alltså det här är ju bara personer som har lyckats gå ner i vikt.

Kanske lyckades de just för att de inte hade en lägre som vissa andra får och de andra som får lägre de lyckades inte så de är inte med i registret. Och det kan ju faktiskt också vara så att de hade högre energiförbrukning än genomsnittet från början. Och sen efter de gått ner i vikt så låg de på genomsnittet. Det är många sådana frågor som vi inte vet när vi inte har mätningar före, under och efter. Så jag tror väl mer på djurstudierna här då. Det finns ingen anledning att tro att vi människor skulle vara speciella här på det viset. Där finns en effekt. Den verkar inte vara så stor om viktnedgången i sig inte var så stor. Tar vi Biggest Loser, de gick ner 60 kilo i genomsnitt de här personerna. Det är en väldigt stor viktnedgång. Medan normalt handlar det kanske om 10-20 kilo för folk.

Om de börjar i tid. Och då verkar inte det vara någon stor effekt och vi vet inte ens om den här effekten är alltså om den är förutsägande för att det skulle vara svårare att hålla vikten eller sånt igen. För precis som vi pratar, folk anpassar sitt kaloriintag efter sitt kaloribehov. Det finns människor redan nu som kan skilja sig liksom tar du två personer på 80 kilo och de ligger i varsin extrem så kan det skilja sig 500 000 kalorier till och med. i energiförbrukning i vila. Trots att de rent sådär väldigt ytligt till ålder och kön och muskelmassa mässigt ser väldigt lika ut så kan det vara väldigt stor skillnad. Och det i sig verkar inte förutsäga så mycket om vem som i risk att gå upp i vikt. Om vi talar om som aldrig vägt mycket så är det inte säkert att när du gått ner i vikt att en låg energiförbrukning då skulle vara en faktor som starkt predicerar för framtida viktuppgång igen och sådär.

Nu har jag bara pratat om en viktnedgång här. Den här frågan var ju kring jojo-bantningsdelen då. Och där finns en risk för metabolic damage på sikt med många jojo-bantningar.

Leder jojobantning till viktuppgång och ätstörningar

00:43:16 – Wille: Men tänker man inte så här, alltså det finns ju en tanke om att man går upp mer i vikt än innan man började en jojo-cykel så att säga. Ja, och det ser man hos, om vi går tillbaka till normalviktiga personer.

00:43:31 – Jacob: När man följer personer som kanske, om vi tar en stereotyp här, kvinnor som ska gå ner fyra kilo inför sommaren för att de vill se bättre ut i sin bikini. Det är det magasinen trycker på varje vår, man ser vid kassorna, kom i bikiniform och sådär. Där har man i alla fall sett en tendens till det här, det finns lite data som kan stödja det också. När du gör den här kortsiktiga akuta grejen så kanske de Man tappar ofta då en hel del muskelmassa med det. Särskilt om man gör det på ett dåligt vis. Alltså om man inte lägger in styrketräning. Alltså om man kör någon jädra soppa eller juice eller vad som helst som är i princip proteinfritt. Då kan man tappa lite mer muskelvägar och sen när man går upp i vikt igen så kommer muskelmassan ta lite längre tid för då går man tillbaka och på den tiden hinner man lägga på sig lite mer fett igen och så väger man ett kilo mer när det är slut.

Den effekten kan man inte se hos personer som verkligen behöver gå ner i vikt att det händer hos dem. Tar du viktnedgångsstudierna där vi får folk att gå ner kanske 5-10 kg på ett halvår och sen så följer man upp dem två år senare. Det är ju definitivt personer i den här gruppen som väger betydligt mer än vad de gjorde innan. Men i genomsnitt så väger gruppen mindre. Egentligen så är det svårt här att jämföra med ett värde och sen ett värde till två år senare. För i genomsnitt så kommer ju den här gruppen, alltså skulle vi haft en grupp som vi aldrig gett en diet, ja de kommer också bli fetare. Så för gruppen vet vi i alla fall att vi rekommenderar på gruppnivå, folk går ner i vikt, så ja de kommer ju väga mindre. Även efter två år. Sen är det personer i den här gruppen som vi rekommenderade till som väger ännu mer.

Men hur hade det gått för dem annars? Ja, de hade kanske vägt ännu mer. Det är liksom inga bevis för att det här försöket att gå ner i vikt i sig drev på en större viktutgång. Alltså att det är kausalt emellan de här. För där är det ju folk som går upp 15 kilo på två år. Ändå, även om de inte är med i någon viktnedgångsstudie eller även om de inte ger sig på någon diet mittemellan sådär. Sen liksom alla personer som väger för mycket, eller i princip alla, de har ju en historia av att försökt att bli av med de här kilona. Och det är klart att det är lätt att skylla på det och säga att det där var orsaken. Ja, jag gjorde det där, sen gick jag ju upp och så vägde jag fem kilo mer, sen tre år senare ändå. Ja, men alltså fem kilo plus på tre år när du har uppenbarligen ett anlag för fetma.

Det kanske inte är så mycket som du skulle kunna ha gått upp. Jag tycker inte det finns bra belägg på att säga att jojobantning skulle driva på. I alla fall på samhällsnivå. Sen kanske du hittar någon individ. Det är ju många riktigt pissiga dieter där ute. Klart ger man sig på dem. Du får väldigt konstigt förhållande till mat. Du kanske… Man vet väl inte om det är en trigger till ätstörningar. Det finns inget stöd för att det skulle vara det. Men på individnivå kan man ju ändå säga att det är det. Alltså det där kan ju någon säga att jag gjorde den här dieten sen efter det kunde jag inte äta normalt igen. Alltså det var fan. Ja, det får man väl tro på den personen. Men vi kan ju säga också det där vi har viktnedgångsstudierna. Där har man ju gjort studier där man har fått folk.

Det tog upp i det här avsnittet med tyngd också, men jag kan dra det snabbt här, att man Man tar tre grupper. En grupp får en väldigt restriktiv diet. Alltså pulvergrej som alltid får skit. Och så ger man den andra gruppen en rimligare diet. Bara ät lite mindre. Försöker välja lite bättre livsmedel. Och så har vi då en tredje grupp som man rekommenderar att inte gå ner i vikt i princip. Nej, du ska inte fokusera på din vikt utan bara försöka röra på dig i sådana här saker. När man följer upp dem 1-2 år senare så är det ingen skillnad i mängden ätstörningar i den här gruppen heller. Så där finns ju inget stöd för att det här rådet och ge någon en pulverdiet skulle öka risken för en ätstörning. Sen är det inte många deltagare i de här studierna än så länge.

Så det är klart man kanske ska säga att det är bevisat att det inte ger det. Men det är inga bevis för att det ger det. Utan det enda vi har är folk med ätstörningar som säger Jag har ett stort ätbeteende och därför har jag gjort många konstiga grejer och det var de som orsakade det. Alltså det kan ju varit så från början.

00:47:47 – Wille: Precis, och man kan tänka sig att de människorna kanske söker sig till de dieterna också, så det är svårt att säga. Och det är ju inte det vi pratar om, det här med viktnedgången och sådana saker, det där är ju ett betydligt svårare problem, utan det här handlar ju bara om vikten då, framförallt på gruppnivå.

00:48:05 – Jacob: Så risk för metabolisk skada, Jag tror, om vi pratar tävlingsdiet på en fitness scen. Om man gör det många gånger över år. Det är möjligt att det är någonting. En skillnad på en fysiologi som blir lite mer kroniskt. Som inte hade varit där annars. Sen skulle jag kanske inte vilja sätta ordet damage på det. För det finns ingenting som talar för att det är Alltså illa. Metabolic change kanske man skulle kalla det istället. För vi har ingen data på att de här människorna är i någon ökad risk för någon sjukdom eller något sånt. Sen har vi dåligt med data också. Det är lite det här med att skrämma upp folk utan att ha någon data för att man För att det skulle kunna vara hypotetiskt möjligt. Det är miljoner grejer som skulle kunna vara hypotetiskt möjliga.

Som vi inte har data på. Man kan inte springa ut och skrämma upp och hissa upp och sådär. Jag tror, är man normalviktig, man har, eller med normala kroppsfettnivåer, så ska man inte hålla på och kanske jiddra för mycket upp och ner, bara för att, om man skulle vilja optimera någon hälsoaspekt.

00:49:17 – Wille: Men vem fan vill göra det?

00:49:20 – Jacob: Precis, vill man vara snygg på beachen i tre veckor, gör det, herregud.

00:49:25 – Wille: Det är värt lite lägre benmassa. Du har aldrig ramlat, är det okej? Nej, precis.

00:49:34 – Jacob: Det är så svårt. Det är kortsiktig vinst kontra en möjlig hypotetisk, inte säker fara. Kör på kortsiktigt då.

Fitnessfestivalen och julklappstips

00:49:45 – Wille: Vi ska ta och avsluta där. Du ska få gå och handla vidare tråkiga gubbsaker till ett billigt pris. Jag ska packa och försöka ge bort så mycket prylar som möjligt. Vilket är svårt, för folk vill ju bara köpa nytt. Lägg det på instastory. Ja, exakt. Här har ni ett halvt bohag här och hämta upp.

00:50:08 – Jacob: Kanske ska nämna oss nu när ni lyssnar på detta. Vi har tänkt släppa detta här precis innan fitnessfestivalen. Och jag och Wille kommer köra en podd där också på lördagen. Om ni är där då. Klockan två. Ämne oklart. Eventuell gäst oklart. Men vi kommer prata en timme på. Jag vet faktiskt inte var vi kommer sitta någonstans.

00:50:31 – Wille: Top speakers corner stod det. Jag vet inte vad det innebär. Kan ni leta upp på kartan. Vi kommer vara högljuddare än grannarna förhoppningsvis.

00:50:40 – Jacob: Precis, det ska vi se till att vara. Sen kan jag säga, lite senare på lördagen så har jag också en föreläsning klockan fyra. Lite kring träningsbelastning, återhämtning sådär. Alice, har ni lyssnat på podden så det kommer inte vara så mycket nytt. Det är en timme. Men ni kan ju tipsa era kompisar om det. Det kan vara kul att titta på. Ni får ungefär samma upplevelser som jag.

00:51:03 – Wille: Ni får se Jacob prata.

00:51:06 – Jacob: Ja, precis. Jag kommer ha lite coola grafer och bilder och sådär. Det kan vara kul att titta på kanske. Ta en paus och sitta och äta eller vad som helst under tiden. Sen på söndagen där så kommer jag ha en föreläsning också klockan 11. Som jag tror kommer vara mer underhållande och intressant. Som lite mer handlar om Alltså varför vi vet mycket mindre om kost än vad folk tror. Alltså på något sätt. Det här med… Det är många som kör runt med svar och jag brukar bara klanka ner på att de inte har svaren och sen så blir folk så rädda på att jag inte ger mina svar själv. Och här ska jag väl då försöka förklara varför på något sätt. Varför det är svårt att veta saker och varför vi inte vet så mycket som vi tror och varför då Väldigt mycket trams.

Jag har bara en timme på mig så vi får se hur det går. Det hade behövts en halvdag egentligen. Men det kommer gå bra. Det kommer vara intressant. Så klockan 11 på söndag har ni den föreläsningen. För er som är i Stockholm.

00:52:02 – Wille: Yes. Som vanligt så har ni inte köpt julklapparna då, här i början av december, så passa på att göra det. Tyngre.se, butik, profiler rekommenderar tyngre träningssnack. Där kan man då bland annat höra mig läsa upp Jakobs bok, skitmat. Man kan köpa tights, gosiga mjukisbrallor och sånt där. Det är primärt sådana saker vi rekommenderar. Saker som gör livet mer soft överlag. Mindre jobbigt. Exakt. Lite gummiband och sånt där som man kan ha när man alibitränar en gång i månaden och så vidare. Underbart. Gör så så stödjer ni den här podden. Och vi hörs nästa vecka. Det gör vi. Ha det gott. Ciao. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *