BMJ, Nina Teicholz sponsrade ”granskning” och dess utvärdering

Det här blir en uppdatering kring någonting som nog inte särskilt många här hemma i Sverige egentligen bryr sig särskilt mycket om, men som jag tycker är väldigt intressant då det visar på hur olika bild man kan få från pressreleaser och bloggar jämfört med vad man får om man verkligen läser de riktiga källorna.
För lite drygt ett år sedan publicerade tidskriften BMJ en artikel i sin tidskrift som de valt att kalla för ”BMJ Investigation” vilket egentligen inte är någonting som brukar finnas i en vetenskaplig tidskrift.
Den här artikeln var en längre text skriven av journalisten Nina Teicholz som innan det gjort sig känd för att skriva en LCHF-bok full av faktafel och medvetet vilseledande information (för många exempel läs här och del 2 här).
Själva målet med texten var att kritisera arbetet som hade gjorts inför att de nya kostrekommendationerna som skulle bestämmas i USA. Den här arbetet hade gjorts av det så kallade Dietary Guidelines Advisory Committee (DGAC) som har som uppdrag att försöka summera forskningen kring kost för att det sen ska kunna användas som underlag när man tar fram nya kostrekommendationer.
Det kan tyckas lite konstigt att kritik av det här arbetet framförs i en brittisk tidskrift istället för i en amerikansk och vad jag vet har det aldrig framförts någon officiell förklaring för det här. Dock har BMJ och andra tidskrifter kopplade till samma organisation gjort sig kända de senaste åren för att publicera en hel del artiklar (inte studier) som varit väldigt mycket pro-LCHF eller emot dagens kostråd.
I efterhand har det däremot blivit känt att Larua and John Arnold Foundation betalade BMJ direkt för den här ”undersökande artikeln” (8). Sen ”råkade” då BMJ anlita Teicholtz som ”neutral” reporter för att göra undersökningen, om de amerikanska kostrekommendationerna, för att publiceras i en brittisk tidskrift. Visst låter det helt legit ?

Artikeln fick stå emot en väldig massa kritik direkt

Det tog inte särskilt lång tid efter det att BMJ hade publicerat artikeln som den fick börja motstå en väldig massa kritik. Först skickades artikeln ut till journalister utan att man angav att några intressekonflikter för Teicholtz trots att hon då hade publicerat en bok som i princip bygger på att kostråden ska vara helt fel och att hon uteslutande lever på den boken och uppdrag som den ger henne.
När artikeln väl kommit ut så rättade man även till tre rena faktafel ganska fort men efter det så har det stått stilla en längre tid. Det var över 100 forskare som skrev på ett brev till BMJ och bad dem dra tillbaka artikeln eftersom de ansåg att den var vinklad och att artikeln innehåll hela 11 felaktiga eller missvisande påståenden. BMJ svarade aldrig riktigt på den kritiken direkt utan istället bad man två oberoende expert granska artikeln innan man tog några vidare beslut.

För två veckor sedan publicerade man den nya granskningen

Tiden tickade på efter det här och egentligen var det inte särskilt mycket fokus på den här artikeln av vad jag har kunnat uppfatta. De enda undantaget har väl egentligen varit när någon som är väldigt emot dagens kostråd kan ha delat den på twitter.
För två veckor sen så gick dock BMJ ut med en pressrelease där de sa att granskningen av en oberoende expert kommit fram till att artikeln inte borde dras tillbaka. Deras två slutsatser var enligt pressreleasen:

Allting verkar som en storseger för Teicholz tills…

Av det jag har tagit upp här ovanför så kan jag förstå att man tolkar allting som att alla de där vetenskapsmännen som kritiserade Teicholz artikel från början och där till och med en hel del ville att de skulle dras tillbaka var fulla av skit. Eller kanske köpta av ”etablissemanget” om vi ska använda lite konspiratorisk LCHF-jargong.
Bilden blir dock en helt annan om du bara gräver lite djupare i frågan. För samtidigt som BMJ släppte sin pressrelease om att de inte skulle dra tillbaka artikeln så publicerade även ytterligare en rättning till själva artikeln.
Den här gången hade man rättat eller korrigerat flera formuleringar och allt som allt har man nu justerat hela 7 av de 11 felen som blev påpekade ett år tidigare .
Hur dålig Teicholz artikel verkligen är blir ännu tydligare när du läser en av de oberoende experternas uttalanden kring den. Här under följer några citat från hans rapport:

In the specifics of these arguments, however, the Teicholz article has major deficiencies. In particular, Teicholz’ argument that the panel did not follow its own processes seems contrived and superficial. Transcripts from its public meetings indicate clearly that they defined, in advance, the types of evidence, including external systematic reviews, that would be used.

However, compared with other BMJ investigations and most investigative journalism, this article is poorly researched and poorly documented

In response, Teicholz asserts “Regarding the other complaint: it is standard to interpret serum cholesterol measures as markers for heart disease.” (14) This explanation is inadequate and unscientific. Cholesterol is a risk factor for heart disease, not a marker for it. Even if it were a marker, the original statement was not limited to heart disease. The original statement is in error

Many of the author’s arguments in the BMJ article and in her rebuttal to the CSPI letter reflect a lack of knowledge of current practice in guideline development and systematic review methods, and it does not appear that she consulted any experts or published works on these topics.

In 2014, before the DGAC had finished their report, Teicholz had urged beef producers to call their congressional representatives and demand an inquiry of the committee (25). She also criticized the DGAC report within days of its release in February, 2015. (26, 27) The BMJ article disclosed that Nina Teicholz was a member of the Nutrition-Coalition, but not that this organisation and its funder, Action Now Initiative, were actively lobbying the US Congress to question the science behind the DGAC report. Before the BMJ article was published, lobbyists arranged meetings between Teicholz and Congressional officials.(28)

Brevet som skickades till BMJ med signaturer från över 100 forskare innehöll som sagt 11 punkter där de ansåg att Teicholz hade fel. Den oberoende forskaren tittade även på dessa punkterna och hans slutsats var enligt följande när det gäller Teicholz påstående.

The decision to publish the article as a BMJ Investigation is regrettable. The article is better described as an opinion piece, editorial, or even an example of lobbying literature than an independent investigation.

Kort och gott så var, och är Nina Teicholz artikel fullständigt usel. Den var full av faktafel och är precis som det sista citatet här ovanför nog bäst beskriven som endast Nina Teicholz egna åsikt eller en artikel från en lobbyorganisation (i det här fallet köttindustrin).

Varför får då artikeln ligga kvar trots allt det här?

Om du läser uttalandet från BMJs chefredaktör ovan så verkar det som att de ansett att de här två granskningarna varit en stor seger för dem och Nina Teicholz. Om du verkligen läser texterna från granskarna och andra experter inom nutrition så får du som sagt en helt annan bild.
Man kan ju också fråga sig hur en artikel med så många uppenbara problem kan ha fått publicerats från början och varför det har tagit ett helt år innan rättningarna har kommit upp? Det är faktiskt också här problemet ligger, att den här artikeln nu faktiskt är publicerad.
Båda granskarna kom ju faktiskt fram till att de tyckte att artikeln borde få ligga kvar. Båda granskarnas argument för detta var för att Teicholz faktiskt hade rätt i några punkter och då alla vetenskapliga organisationer och åsikter bör tåla kritik. Framför allt skrev båda granskarna att DGAC inte verkade göra tillräckligt för att minimera risken för bias hos experterna i gruppen.

Summering – BMJ har gjort bort sig igen

Att arbeta för att minimera bias är givetvis alltid bra och det är också väldigt bra att det här påpekas utifrån i fall en organisation likt DGAC inte utför det bra nog. Tyvärr blir det ju enligt mig bara ännu mer pannkaka när man gör det på ett så klumpigt och dåligt sätt som man har gjort i det här fallet. BMJ har i princip lånat ut all sin legitimitet för att bli en lobbyorganisation för köttindustrin.
Visst kan de påstå att de bara velat kritisera evidensen bakom dagens kostråd men när man låter den kritiken framföras av en person som Nina Teicholz som gång efter gång visat att hon antingen är fullständigt usel på att granska forskning, läsa studier och/eller vara ärlig är det väldigt mycket annat som man också indirekt ger stöd för.
Det man gör är att man drar ner en vetenskaplig debatt på sandlådenivå när man tillåter texter med så många fel publiceras från en person som tidigare visat att hon mer eller mindre verkar älska att påstå felaktiga saker. Hur ska seriösa personer svara på en sådan här text utan att kritisera den kraftigt som man gjort? Hur får man igång en saklig debatt ifrån det här när starten är så usel och visar att den ena parten egentligen inte bryr sig om att det som skrivs är rätt?
BMJ tog emot pengar för att publicera den här artikeln och det verkar ganska uppenbart att redaktörerna där själva har någon form av jäv i allt det här tycker jag. Den här gången fick de till och med göra en rättning på sin egen pressrelease til när de först publicerade den här artikeln för givetvis påstod de felaktiga saker i den med 😀
För att summer allt det här så tycker jag att vi kan använda oss av formuleringen från en av granskarna, ”The decision to publish the article as a BMJ Investigation is regrettable”.