BMJ, Nina Teicholz sponsrade ”granskning” och dess utvärdering

Teicholz granskar kostråden

Det här blir en uppdatering kring någonting som nog inte särskilt många här hemma i Sverige egentligen bryr sig särskilt mycket om, men som jag tycker är väldigt intressant då det visar på hur olika bild man kan få från pressreleaser och bloggar jämfört med vad man får om man verkligen läser de riktiga källorna.

För lite drygt ett år sedan publicerade tidskriften BMJ en artikel i sin tidskrift som de valt att kalla för ”BMJ Investigation” vilket egentligen inte är någonting som brukar finnas i en vetenskaplig tidskrift.

Den här artikeln var en längre text skriven av journalisten Nina Teicholz som innan det gjort sig känd för att skriva en LCHF-bok full av faktafel och medvetet vilseledande information (för många exempel läs här och del 2 här).

Själva målet med texten var att kritisera arbetet som hade gjorts inför att de nya kostrekommendationerna som skulle bestämmas i USA. Den här arbetet hade gjorts av det så kallade Dietary Guidelines Advisory Committee (DGAC) som har som uppdrag att försöka summera forskningen kring kost för att det sen ska kunna användas som underlag när man tar fram nya kostrekommendationer.

Det kan tyckas lite konstigt att kritik av det här arbetet framförs i en brittisk tidskrift istället för i en amerikansk och vad jag vet har det aldrig framförts någon officiell förklaring för det här. Dock har BMJ och andra tidskrifter kopplade till samma organisation gjort sig kända de senaste åren för att publicera en hel del artiklar (inte studier) som varit väldigt mycket pro-LCHF eller emot dagens kostråd.

I efterhand har det däremot blivit känt att Larua and John Arnold Foundation betalade BMJ direkt för den här ”undersökande artikeln” (8). Sen ”råkade” då BMJ anlita Teicholtz som ”neutral” reporter för att göra undersökningen, om de amerikanska kostrekommendationerna, för att publiceras i en brittisk tidskrift. Visst låter det helt legit ?

Artikeln fick stå emot en väldig massa kritik direkt

Det tog inte särskilt lång tid efter det att BMJ hade publicerat artikeln som den fick börja motstå en väldig massa kritik. Först skickades artikeln ut till journalister utan att man angav att några intressekonflikter för Teicholtz trots att hon då hade publicerat en bok som i princip bygger på att kostråden ska vara helt fel och att hon uteslutande lever på den boken och uppdrag som den ger henne.

När artikeln väl kommit ut så rättade man även till tre rena faktafel ganska fort men efter det så har det stått stilla en längre tid. Det var över 100 forskare som skrev på ett brev till BMJ och bad dem dra tillbaka artikeln eftersom de ansåg att den var vinklad och att artikeln innehåll hela 11 felaktiga eller missvisande påståenden. BMJ svarade aldrig riktigt på den kritiken direkt utan istället bad man två oberoende expert granska artikeln innan man tog några vidare beslut.

För två veckor sedan publicerade man den nya granskningen

Tiden tickade på efter det här och egentligen var det inte särskilt mycket fokus på den här artikeln av vad jag har kunnat uppfatta. De enda undantaget har väl egentligen varit när någon som är väldigt emot dagens kostråd kan ha delat den på twitter.

För två veckor sen så gick dock BMJ ut med en pressrelease där de sa att granskningen av en oberoende expert kommit fram till att artikeln inte borde dras tillbaka. Deras två slutsatser var enligt pressreleasen:

Summeringen av de två oberoende experternas slutsatser kring om Teicholz artikel borde dras tillbaka
Summeringen av de två oberoende experternas slutsatser kring om Teicholz artikel borde dras tillbaka

Det har egentligen inte skrivits någonting större om det här men då jag såg att Kostdoktorn la upp en text om det där han skrev att det här var en seger för vetenskap före dogma och sen tog han med vad redaktören på BMJ sa i deras pressrelease vilket var följande:

BMJs chefredaktör uttalar sig i deras pressrelease

Allting verkar som en storseger för Teicholz tills…

Av det jag har tagit upp här ovanför så kan jag förstå att man tolkar allting som att alla de där vetenskapsmännen som kritiserade Teicholz artikel från början och där till och med en hel del ville att de skulle dras tillbaka var fulla av skit. Eller kanske köpta av ”etablissemanget” om vi ska använda lite konspiratorisk LCHF-jargong.

Bilden blir dock en helt annan om du bara gräver lite djupare i frågan. För samtidigt som BMJ släppte sin pressrelease om att de inte skulle dra tillbaka artikeln så publicerade även ytterligare en rättning till själva artikeln.

Den här gången hade man rättat eller korrigerat flera formuleringar och allt som allt har man nu justerat hela 7 av de 11 felen som blev påpekade ett år tidigare .

Hur dålig Teicholz artikel verkligen är blir ännu tydligare när du läser en av de oberoende experternas uttalanden kring den. Här under följer några citat från hans rapport:

In the specifics of these arguments, however, the Teicholz article has major deficiencies. In particular, Teicholz’ argument that the panel did not follow its own processes seems contrived and superficial. Transcripts from its public meetings indicate clearly that they defined, in advance, the types of evidence, including external systematic reviews, that would be used.

However, compared with other BMJ investigations and most investigative journalism, this article is poorly researched and poorly documented

In response, Teicholz asserts “Regarding the other complaint: it is standard to interpret serum cholesterol measures as markers for heart disease.” (14) This explanation is inadequate and unscientific. Cholesterol is a risk factor for heart disease, not a marker for it. Even if it were a marker, the original statement was not limited to heart disease. The original statement is in error

Many of the author’s arguments in the BMJ article and in her rebuttal to the CSPI letter reflect a lack of knowledge of current practice in guideline development and systematic review methods, and it does not appear that she consulted any experts or published works on these topics.

In 2014, before the DGAC had finished their report, Teicholz had urged beef producers to call their congressional representatives and demand an inquiry of the committee (25). She also criticized the DGAC report within days of its release in February, 2015. (26, 27) The BMJ article disclosed that Nina Teicholz was a member of the Nutrition-Coalition, but not that this organisation and its funder, Action Now Initiative, were actively lobbying the US Congress to question the science behind the DGAC report. Before the BMJ article was published, lobbyists arranged meetings between Teicholz and Congressional officials.(28)

Brevet som skickades till BMJ med signaturer från över 100 forskare innehöll som sagt 11 punkter där de ansåg att Teicholz hade fel. Den oberoende forskaren tittade även på dessa punkterna och hans slutsats var enligt följande när det gäller Teicholz påstående.

Den oberoende experten höll endast med Teicholz i 2 av de 11 punkterna.
Den oberoende experten höll med de som kritiserat Teicholz artikel på 7 av 11 punkter och han tyckte att två av punkterna mer handlade om åsikt än fakta.

Om du tycker att det jag tagit upp här ovanför inte är tillräckligt för att övertyga dig om att Nina Teicholz artikel verkligen var usel från början till slut så har jag sparat det tydligaste citaten till sist.

The decision to publish the article as a BMJ Investigation is regrettable. The article is better described as an opinion piece, editorial, or even an example of lobbying literature than an independent investigation.

Kort och gott så var, och är Nina Teicholz artikel fullständigt usel. Den var full av faktafel och är precis som det sista citatet här ovanför nog bäst beskriven som endast Nina Teicholz egna åsikt eller en artikel från en lobbyorganisation (i det här fallet köttindustrin).

Varför får då artikeln ligga kvar trots allt det här?

Om du läser uttalandet från BMJs chefredaktör ovan så verkar det som att de ansett att de här två granskningarna varit en stor seger för dem och Nina Teicholz. Om du verkligen läser texterna från granskarna och andra experter inom nutrition så får du som sagt en helt annan bild.

Man kan ju också fråga sig hur en artikel med så många uppenbara problem kan ha fått publicerats från början och varför det har tagit ett helt år innan rättningarna har kommit upp? Det är faktiskt också här problemet ligger, att den här artikeln nu faktiskt är publicerad.

Båda granskarna kom ju faktiskt fram till att de tyckte att artikeln borde få ligga kvar. Båda granskarnas argument för detta var för att Teicholz faktiskt hade rätt i några punkter och då alla vetenskapliga organisationer och åsikter bör tåla kritik. Framför allt skrev båda granskarna att DGAC inte verkade göra tillräckligt för att minimera risken för bias hos experterna i gruppen.

Summering – BMJ har gjort bort sig igen

Att arbeta för att minimera bias är givetvis alltid bra och det är också väldigt bra att det här påpekas utifrån i fall en organisation likt DGAC inte utför det bra nog. Tyvärr blir det ju enligt mig bara ännu mer pannkaka när man gör det på ett så klumpigt och dåligt sätt som man har gjort i det här fallet. BMJ har i princip lånat ut all sin legitimitet för att bli en lobbyorganisation för köttindustrin.

Visst kan de påstå att de bara velat kritisera evidensen bakom dagens kostråd men när man låter den kritiken framföras av en person som Nina Teicholz som gång efter gång visat att hon antingen är fullständigt usel på att granska forskning, läsa studier och/eller vara ärlig är det väldigt mycket annat som man också indirekt ger stöd för.

Det man gör är att man drar ner en vetenskaplig debatt på sandlådenivå när man tillåter texter med så många fel publiceras från en person som tidigare visat att hon mer eller mindre verkar älska att påstå felaktiga saker. Hur ska seriösa personer svara på en sådan här text utan att kritisera den kraftigt som man gjort? Hur får man igång en saklig debatt ifrån det här när starten är så usel och visar att den ena parten egentligen inte bryr sig om att det som skrivs är rätt?

BMJ tog emot pengar för att publicera den här artikeln och det verkar ganska uppenbart att redaktörerna där själva har någon form av jäv i allt det här tycker jag. Den här gången fick de till och med göra en rättning på sin egen pressrelease til när de först publicerade den här artikeln för givetvis påstod de felaktiga saker i den med 😀

För att summer allt det här så tycker jag att vi kan använda oss av formuleringen från en av granskarna, ”The decision to publish the article as a BMJ Investigation is regrettable”.

10 thoughts on “BMJ, Nina Teicholz sponsrade ”granskning” och dess utvärdering

  1. Klockrent som vanligt!

    Hittade ett fel–> skall det inte vara ett helt år?

    ”Man kan ju också fråga sig hur en artikel med så många uppenbara problem kan ha fått publicerats från början och varför det har tagit ett helt er innan rättningarna har kommit upp? Det är faktiskt också här problemet ligger, att den här artikeln nu faktiskt är publicerad.”

  2. Tycker din svenska är något underlig när du skriver ”Artikeln fick stå emot en väldig massa kritik direkt” och ”Det tog inte särskilt lång tid efter det att BMJ hade publicerat artikeln som den fick börja motstå en väldig massa kritik.” Ordet motstå verkar inte passa in. Borde det inte vara ”artikeln kritiserades hårt snart efter dess publicering” eller något åt det hållet? Motstå känns som ett udda ordval.

  3. En lite rolig del av Ninas eget försvar av artikeln gäller de 100+ forskare som skrivit under kritiken av artikeln och som du Jacob gör ett ganska stort nummer lyder så här:

    ”When a number of signees were later interviewed by a journalist from The Guardian, he found, “I asked them to name just one of the supposed errors in it, not one of them was able to.”
    http://thebigfatsurprise.com/overview-bmj-retraction-request-including-response-11-allegations/

  4. Peter Biörck: En lite rolig del av Ninas eget försvar av artikeln gäller de 100+ forskare som skrivit under kritiken av artikeln och som du Jacob gör ett ganska stort nummer lyder så här:

    Nr 1: Det finns ingen som helst anledning att tro på något som Teicholz säger utan att hon kan backa upp det med någonting annat. Hon har visat många gånger om annars att hon inte drar sig för att påstå saker som inte stämmer. I det här fallet verkar det ha varit en annan journalist som påstått det vilket gör att det kanske finns någon legitimitet i det.

    Nr 2: Det är en stor grej att mer än 100 forskare skriver på ett brev så här. Det händer i princip aldrig.

    Nr 3: Oavsett vad man vill tro om de individuella forskarnas kunskap om exakt vad som de skrev på så skrev de uppenbarligen på en protest som stämde väl med verkligheten. Att Teicholz granskning innehöll en otrolig mängd fel för en sådan kost text har du kunnat läsa om här ovanför. Det är liksom ingenting som ens är värt att diskutera längre. Att försöka försvara det på det viset som du verkar vilja göra här ovanför blir ju bara pinsamt 😀

  5. Peter: https://www.theguardian.com/society/2016/apr/07/the-sugar-conspiracy-robert-lustig-john-yudkin

    Det där är av typen insändare/ledare. Det är en del av tidningen där folk får hitta på fakta och framföra åsikter. Det viktiga är att starta en debatt inte att personen som får skriva har nån fakta. Typ som debatt programmen, där en riktig expert ska förklara för en blog-forskare hur fakta funkar på 10sekunder.

    Så det du länkar är alltså en författare som inte på nått sätt har ett ansvar att hålla sig till fakta. Han använder endast personer som Gary, Lustig och Nina som grund för påståenden i texten.

    Peter: Ja, jag antar att The Guardian också ingår i den världsomspännande LCHF-konspirationen.

    Ja i detta fallet då det inte är en artikel utan en essä som inte fakta kollas av någon. Då den inte använder forskning utan folk som lever på LCHF som ”Fakta”. Folk som är det mest komiska fallet av hyckleri under 2000-talet. Detta är vuxna personer som lyckats få andra vuxna att inte ens lägga märket till hur stora hycklare de är.

    De är personer som ena stunden skriker att alla forskare är köpta och ignorerar alla studier som inte följer deras ”jäv”. Sen så sliter de sig i huvudet för att hitta på nya förklaringar varför studie efter studie inte är bra nog.

    Peter: Hursomhelst var hennes citat korrekt i detta fall…

    Med tanke på att BMJ som trots att de fick betalt för att publicera den. Nu har tagit bort majoriteten av fakta fel så känns det mer troligt att det är sant. Speciellt om du kollar vad granskningen sa om artikeln kontra vad BMJ säger så du ser att de också verkar väldigt jäviga i frågan. Typ som om de är köpta eller nått 😉

    Så även om Ian lyckats hitta nån som inte läst den så kvart står faktum att största delen av felen är borta nu.

  6. Jag bara konstaterade att Ninas citat var korrekt. 😉

    Men för att inte skapa en debatt före debattens egen skull…så kan jag hålla med om att Nina emellanåt verkar vara lite slarvig när hon skriver och hon gör ”slarvet” så att det blir till hennes fördel i argumentationen och jag kan förstå att man blir upprörd över det.

    Jag har inte läst artikeln hon publicerade i BMJ men dock läst hennes bok, den är ganska bra, antagligen lite för bra för att vara helt sanningsenlig. 😉

    Däremot verkar det vara en fullständig överreaktion att någon trummar ihop 120 forskare för att kräva att artikeln ska dras tillbaka. Normalt kanske det hade räckt att kritisera sakfelen?

    Man kan dra den slutsatsen som Jacob gör, antar jag, att de faktiskt kollektivt blev heligt upprörda över en katastrofalt dålig artikel som gav dem mycket ohederlig kritik.

    Men man kan också fråga sig om hon trampat på en öm tå, att det finns en osäkerhet kring om den egna forskningen som ligger bakom dagens kostråd?

    I mina ögon är LCHF-rörelsen tyvärr ganska svag, det finns kanske ett 10-tal större profiler i världen som har någon form av genomslagskraft…det räcker än så länge inte till någon riktig matrevolution.:) … så vad är man orolig över?

  7. Peter: Jag bara konstaterade att Ninas citat var korrekt.

    Halvt sann, Ian är och har inte varit journalist för the guardian. Så det är lite som att påstå att Metro backar ett påstående och sen citerar en insändare.

    Peter: Däremot verkar det vara en fullständig överreaktion att någon trummar ihop 120 forskare för att kräva att artikeln ska dras tillbaka. Normalt kanske det hade räckt att kritisera sakfelen?

    192 signaturer var av 9 är från Graduate Students (alltså personer som är klara med en bachelor men jobbar på t.ex en master.)

    De pekade ju ut 11 punkter där de citerar vad de anser är fel och vad som är korrekt. Så det är ju enormt bra formulerad kritik enligt mig. Så inte nog de har gjort exakt det du frågar efter. De har också kollat om andra håller med. Och när man kollar på vad personerna som skrivit på studerar så hittade jag inte någon som inte var inom medicin.

    Peter: Man kan dra den slutsatsen som Jacob gör, antar jag, att de faktiskt kollektivt blev heligt upprörda över en katastrofalt dålig artikel som gav dem mycket ohederlig kritik.

    Saken är att BMJ har ganska stor genomslagskraft. Typ lite, Kass nog för att publicera denna artikeln i utbyte mot $$. Samt bra nog för att vara värd att punga ut lite $$ för att få den publicerad där.

    Det finns liksom inte en chans på denna jord att The New England Journal of Medicine, Cell eller the Lancet skulle gå med på att publicera denna för lite pengar. De har alldeles för bra status bland forskare för att riskera det.

    Peter: Men man kan också fråga sig om hon trampat på en öm tå, att det finns en osäkerhet kring om den egna forskningen som ligger bakom dagens kostråd?

    Kunde ju vart så om det låg någon som helst fakta i det hon sa. Allt som var backat med ”fakta” är nu ändrat. Så det är bara punkter om att de måste ha hårdare kontroller på jäv kvar. Å det är svårt att argumentera emot. Men hon har inte nått som tyder på att jävet påverkat resultatet.

    Då är det mer troligt att det är en öm tå att på ett så värdelöst sätt bli kritiserad.

    Att skylla på kostråden har ju blivit en klyscha bland LCHFare. Folk som blir feta är inte precis personer som följer kostråd. Det är enormt lite av det som står i kostråden som äts av feta. Så att skylla på dem är lite sorgligt.

    Företagen är nog inte jätte rädda för att kostråden skulle ändras. Det är bara en ny sak att vara först på bollen och skapa ny skitmat 😉 Så de har en möjlighet att tjäna pengar på både folk som inte bryr sig om att äta nyttigt. Samt på folk som tror de har hittat det som är ”nyttigt”.

  8. Peter: Ja, jag antar att The Guardian också ingår i den världsomspännande LCHF-konspirationen.

    Varför antar du det? Svårt med läsförståelsen? Jag skrev klart och tydligt att det verkade som en annan journalist skrivit det och då skulle det kunna vara mer trovärdigt. Punkt ett var dock bara ett konstaterande att jag inte tror på Teicholz när hon säger det och då hennes länk inte fungerade var det en normal reaktion.

    När det gäller just det här fallet så har ju redan Adam påpekat brister med att tro på artikeln i The Guardian. Det var inget normalt journalistiskt arbete. Jag kommer ihåg när den artikeln släpptes nu och den fick ta emot en hel del kritik för faktafel den med, det mesta ha verkat bero på att författaren har tagit sin fakta från Good Calories, Bad Calories eller Nina Teicholz bok Big Fat Surprice så han härmar efter samma fel som de har i sin bok och som VÄLDIGT många LCHF för sig runt med. Mer läsning hittar du här: http://www.thenutritionwonk.com/single-post/2016/04/13/Ancel-Keys-and-the-Seven-Country-Study-A-Response-to-The-Sugar-Conspiracy

    Peter: ..det kanske finns fler saker som stämmer i hennes artiklar?

    Det hade varit EXTREMT anmärkningsvärt i fall det inte funnits fler saker som stämmer i hennes artikel 😀 Poängen med det jag skriver här är dock att du inte vet vad som stämmer och vad som hon hittar på eller återger på ett oärligt vis. Det är just därför du inte kan lita på henne, du måste kontrollera allting på egen hand. I just den här artikeln i BMJ så var det många andra som kontrollerade hennes text vilket då som sagt ledde till väldigt många rättningar.

    Peter: Normalt kanske det hade räckt att kritisera sakfelen?

    Normalt så ska inte hennes artikel gå igenom Peer Review, men nu släppte ju ändå BMJ igenom den. Normalt så rättas artiklar när någon påpekar fel, men det gjorde inte BMJ i det här fallet.

    Så i en sådan här onormal situation uppstår så blir så klart reaktionerna också onormala. Om Teicholtz artikel fått stå okritiserad hade den garanterat börjat användas väldigt mycket av olika lobbyverksamheter och dietförespråkare. Vilket den också har blivit under det senaste året.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *