Återgång till en traditionell diet – en anekdot

Det här blir tyvärr den sista delen i serien återgång till en traditionell diet. Orsaken är helt enkelt för att det tyvärr inte finns fler studier av den här typen som jag känner till. Det är endast studien på aboriginerna och studierna från Hawaii som jag känner till där man verkligen gjort denna typ av studie på ett organiserat sätt.

I princip alla andra studier som publiceras inom området viktnedgång eller hälsosamma dieter testar olika påhittade koncept. Vi här i Sverige ska ju nu äta en ”medelhavsdiet” trots att de flesta av oss faktiskt inte kommer från medelhavet. Eller så testar man helt påhittade saker så som Atkins, Rosemary Connelly, Zone, Viktväktarna, DASH, Ornish, Vegetariska dieter osv.

Det är inte så att jag tror att vi alla måste återgå till hur våra förfäder åt där vi bor nu för att må väl men man kan väl i alla fall testa dessa dieter innan man hittar på egna och sen testar dessa en väldig massa gånger om och om igen och tror man ska hitta den där magiska siffran för fett, kolhydrater och protein som av någon underlig oförklarlig anledning skulle vara så otroligt mycket bättre än alla andra fördelningar.

Jaja, nog med raljerandet. Det sista jag tänkte ta upp i den här korta serien i återgång till en traditionell diet är faktiskt en anekdot. Det som gör denna anekdot intressant är för att den innefattar en tidigare väldigt överviktiga pimaindian. Pimaindianerna är välkända inom fetmaforskningen eftersom de är bland de fetaste i hela världen. De har utan tvekan otroligt dåliga gener för dagens samhälle.

En annan sak som är intressat med pimaindianerna är att deras ursprungliga diet. Den som de åt innan de började äta en mer västerländs kost full av tillsatt socker och fett var en diet med väldigt mycket kolhydrater. Och den innehöll inte bara väldigt mycket kolhydrater. Den innehöll dessutom en större mängd spannmål (1). Huvudfödan var bönor, majs, squash och cerealier. Detta blandades sen med främst grönsaker och andra fiberrika plantor. Utöver det fångade man lite fisk och då och då åt man kött.

Tyvärr finns det ingen precis data för pimaindianernas ursprunliga diet. Detta är ganska genomgående för de flesta traditionella kulturerna i världen. De har många gånger blivit studerade vid första kontakten med västvärlden men deras kost har sällan varit i huvudfokus utan istället har man tittat på kulturerna i helhet. Så vi vet vilken föda som var stapelföda och vi vet vad man åt vid fest och olika tillfällen på året men inte några exakta proportioner. Men en uppskattning av pimaindianternas traditionelal diet lägger den omkring 70-80E% kolhydrater, 8-12 E% fett och 12-18 E%.

Pimaindianerna var smala och friska innan de började äta en västerländsk kost
Om det här varit en bild tagen idag hade omkring 70-80 procent av de på bilden varit överviktiga eller feta.

Vi har alltså en folkgrupp som idag är en av de allra mest utsatt i hela världen när det gäller övervikt, fetma och metabola syndromet. Och dessa lyckades alla hålla sig smala, friska och alerta på en kost med stora mängder kolhydrater och spannmål. Svårt att få ihop med det vi får ”lära oss” från kvällspressen, TV och internet idag inte sant?

Något som är lite komiskt i det hela är att Gary Taubes använder pimaindianerna som exempel i sina böcker och föreläsningar på en kultur som blivit förstörd av kolhydrater. Bilden här under är från en av Gary Taubes föreläsningar. Jag hittar tyvärr inte den nu men letar du så hittar du den säkert, den är vanligt förekommande.

Skillnaden i hälsa hos pimaindianerna vid olika tidpunkter.
Taubes bild över pimaindianerna och deras hälsa vid olika tidpunkter. Till vänster åt de massor av kolhydrater form av bönor, majs, cerealier och grönsaker. Till höger mer socker, fett och ordentligt raffinerade kolhydrater. Det ska även sägas att omkring 1900 verkar de flesta pimaindianerna fortfarande ha varit vid god hälsa. Deras ohälsa tog riktig fart först lite senare.

Från 110 till 70 kg med mycket kolhydrater och spannmål

Här under kan du läsa den korta anekdoten. Denna är publicerad i en artikel i NY Times för nästan precis 12 år sen:

When Earl Ray, a Pima Indian who lives near Phoenix, switched to a more traditional native diet of mesquite meal, tepary beans, cholla buds and chaparral tea, he dropped from 239 pounds to less than 150 and brought his severe diabetes under control without medication

Och det är allt vi får veta tyvärr. I övrigt står det i artikeln att man även genomfört en liten studier med 11 deltagare men denna hittar jag inte. Där står i alla fall att när deltagarna fick denna diet fick de bättre koll på sitt blodsocker och blev mer känsliga för insulin. När de sen började äta lika många kalorier av sin vanliga västerländska kost så fick de högt blodsocker igen och insulinkänsligheten försämrades.

Nästa tänka serie – kosten hos jägar och samlarfolk

Jag erkänner att den här anekdoten från NY Times är tämligen intetsägande. Den är intressant men det går ju inte att säga något utifrån bara den. Orsaken till att jag tog upp den var istället för att få en liten övergång till de inlägg som jag tänkt att jag från och med nu också ska publicera då och då. Nämligen lite kortare inlägg kring olika jägar och samlarfolk världen över. Både de som fortfarande finns kvar och de som fanns förr.

Så det här blev det första inlägget i den serien med.

Summering

Jag tror inte på något sätt att den diet som pimaindianerna åt för var en särskilt optimal diet. Om inget annat är det en diet som någon nog rent praktiskt skulle få svårt att efterlikna idag. Den har nog dessutom varit enformig och tråkig. Men samtidigt har ju dieten onekligen fungerat väl både för hälsa och kroppsvikt. Så ytterligare ett exempel av en otrolig lång lista med folkgrupper som levt väl på ett intag av stora mängder kolhydrater. Så Kvalitén är viktigare än mängden kolhydrater, fett och protein!.

5 thoughts on “Återgång till en traditionell diet – en anekdot

  1. Ser fram emot den nya serien! 🙂

    Fick en uppslag till en ny diet förresten: The power of 3!

    Välj tre livsmedel (vilka du vill!), och ät dessa tre – och ENDAST dessa tre – under ett års tid. Man kommer bli så trött på skiten att ett energiunderskott blir oundvikligt.

  2. Tack för en intressant blogg!

    Rotade lite på Internet efter något liknande jag hade hört tidigare och hittade detta:
    http://www.mybigfatdiet.net/

    Filmen finns visst på Youtube:
    http://www.youtube.com/watch?v=bjTmdvFH3gQ
    http://www.youtube.com/watch?v=RZy8atek8dg
    http://www.youtube.com/watch?v=6Bnw-TjpkaI

    Jag har inte tittat närmare på det nu så jag vet inte om det hör hemma bland anekdoter, skrönor eller om det är seriöst dokumenterat etc.

    Hittade detta också:
    http://news.nationalpost.com/2012/05/18/yes-to-berries-no-to-salt-aboriginal-man-goes-back-to-his-dietary-roots-in-order-to-lose-weight-live-healthier/

  3. Omnivoren: Rotade lite på Internet efter något liknande jag hade hört tidigare och hittade detta:
    http://www.mybigfatdiet.net/

    Tack för tipset Omnivoren. Den hade jag inte hört talas om tidigare. Dr Wortman som är med i filmen känner jag dock till. Han är en något sånär känd lågkolhydratförespråkare.

    Det är lite talande att de som är förespråkare för lågkolhydratkoster endast studerar kulturer som traditionellt ätit lågkolhydratkost medan till exempel forskaren som gjort många av studierna på hawaii själv är vegan och förespråkare en diet som i princip är vegankost med lite fisk och fågel.

    Att de skulle tänka tanken att titta på varandras arbete och dra slutsatsen att det kanske finns något gemensamt med dieterna verkar de inte vilja 🙂 Det är ju till och med så att båda forskarna i detta fallet båda påstår att den diet de förespråkar är den ”traditionella dieten” som vi är ”skapta för att äta”.

    När det gäller själva studien de visar i filmen så verkar den vara på gång att publiceras. Så förhoppningsvis får vi veta hur det har gått ganska snart.

  4. Men (de flesta) paleoförespråkarna talar väl inte om att gå tillbaka till dieten vi åt för 500 år sen utan den vi åt för 50 miljoner år sen?

  5. Robin:
    Men (de flesta) paleoförespråkarna talar väl inte om att gå tillbaka till dieten vi åt för 500 år sen utan den vi åt för 50 miljoner år sen?

    Jo, men det här inlägget handlar inte om paleo

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *