Är det rimligt? – Att hantera sensationslöften

Det här blir ett lite kortare inlägg än vanligt men med ack så relevant ämne. Och sannolikt en innebörd som är av värde för dig som läser eftersom sannolikheten är hög att du 1) är intresserad av kost och träning och att du därför även 2) har stött på en väldigt massa information (och desinformation) i det ämnet.
Vad som ligger till bakgrund är två saker: Dels stöter jag ofta på trådar på forum där folk länkar till någon artikel i kvällspress och klagar över hur dåligt det är och hur folk kan vara så dumma att de går på det. En annan bakgrund är att jag länge velat skriva något som handlar om hur man bör tänka när fantastiska påståenden görs och hur man bör förhålla sig kritiskt mot det som påstås skulle vara bättre än allt annat.
Det är lätt att fastna för just sin grej och sedan binda sig till den grejen väldigt känslomässigt. Och då blir det lätt att man håller fast vid det utan att tänka efter riktigt. Helt mänskligt men ändå värt att fundera över. Särskilt när ifrågasättande ord och problematiseringar ofta tas emot som att man är motståndare vilket det inte handlar om.
Det tänkte jag skriva lite om. 🙂

”Det låter ju för bra för att vara sant!”

…och då är det nog  – dessvärre – inte heller sant. Sensationspåståenden dyker upp överallt både vad gäller träning, dieter och kosttillskott. De motiveras dock med en väldigt varierande retorik som alltid är skräddarsydd för den målgrupp till vilken man riktar sig. Jag har – som sagt – många många gånger sett forumtrådar där medlemmar spyr galla över kvällspressrubriker eller (förvisso med rätta) förlöjligar något TV-shopmetod som man hittat på Youtube. Men samma personer kan i nästa andetag diskutera de allra mest suspekta kosttillskotten som är fyllda av verkningslöst skräp men där retorik i stil med ”Förlora dina celluliter på 10 veckor!” istället bytts ut mot det mer acceptabla ”Studier visar att [insert valfritt bioaktivt ämne eller metabolit som är frekvent förekommande i kosttillskott] ökar muskelmassan kraftigt och får kroppen att släppa det envisa fettet.” vilket i allt väsentligt är samma sak.
Det är samma skitpåstående men iklätt olika kläder för att passa olika personer. Att å ena sidan klaga på kvällspress och hälsotidningar men samtidigt köpa kosttillskottsförsäljares ”vetenskapliga” retorik är alltså exakt samma mynt men två olika sidor.
Givetvis kan man anföra motargumentet att det på kosttillskottsmarknaden finns en hel del saker som har effekt och att exempelvis massa hälsoprodukter eller alternativa behandlingsmetoder är humbug rakt igenom. Men det argumentet håller inte eftersom principen är den samma oavsett om man kan peka ut specifika exempel. Om en person köper påståendet ”Kreatin är bevisat effektivt för ökad styrka och muskeltillväxt!” enbart baserat på vad försäljaren skriver – och inget annat än just detta – så är det precis samma sak som att vederbörande köper påståendet ”Det här värmebältet förbränner fettet på magen med bara 30 minuters användning om dagen!”. Att kreatinpåståendet sedan råkar vara sant är i sammanhanget oväsentligt för skulle det ha varit falskt hade ju produkten inhandlats likväl.
Jag vill faktiskt hävda att de som ofta frågar om studier hit och dit generellt sätt är fullkomligt okritiska även om det låter snyggt att man ber om forskning och minsann inte ”tror på vad som helst”. Men om de sedan ens läser det är en annan femma. Jag tycker faktiskt att det blir ganska tydligt med tanke på alla skräpbloggar som använder sig av en akademisk retorik men där orden är helt tomma. Att ändå samma människor tycker att det är så bra sidor säger en del. Det är inget fel i det dock, men jag vill ändå påpeka att man i så fall inte är ett dugg bättre än de medelålders damerna man hånar för att de går på lättköpta bantningsråd i hälsotidningar.

Är det rimligt?

Tveksamheter och otillräcklig research är en sak – där har jag gjort misstag också och det kommer jag göra igen – men fullständiga sensationspåståenden om superresultat för allting är en helt annan sak. När du stöter på helt sanslösa löften från ett träningskoncept, en diet, eller ett tillskott/hälsopreparat så är det här den första frågan du bör ställa dig:
Är det här rimligt?
Det är en kort fråga, inte särskilt invecklad alls. Men ack så värdefull. Om du får läsa att du förbränner fettet bättre genom att promenera en timme före frukost jämfört med ett identiskt upplägg där promenaden genomförs mitt på dagen är det på sin plats att ställa frågan. Känns det verkligen rimligt att en så liten ändring skulle göra stor skillnad? Och varför skulle den det?
Samma sak om någon påstår att förbränningen stannar av om du inte äter med tre timmars mellanrum. Känns det verkligen rimligt om du tänker lite mer på det? Hur skulle det yttra sig om en människas förbränning avstannar, borde inte det innebära att människan i fråga är död? Och har du inte stött på otaliga människor genom åren som inte äter på det nitiska viset men ändå verkar må rätt okej?
Varför finns det fler som påstår samma sak om nu just det här är ”rätt”?
Där har du en till fråga att ställa dig. Men lite insikt i dieters och andra kost- och träningstrender som passerat så får man en ganska bra känsla för hur samma principer upprepar sig om och om igen. Med lite retrospekt känns det helt enkelt igen och reaktionen blir mest i stil med ”Jahopp, då var det något nytt som är ”the shit” ett tag framöver.” och sedan får man se hur länge det pågår.
Ett exempel på något som hängt i – även om det idag inte anses vara vägen till hälsa på samma sätt som det tidigare gjort – är ju vegetarianism. Och det är inte så konstigt med tanke på hur mycket mer än bara hälsan som det valet beror på. Vissa kanske än idag tror att en kost utan animalier är det mest hälsosamma för människan. Jag tror inte det men jag säger inte heller att vegetarianism är fel, men det mycket ett etiskt övervägande och ett val som präglar hela ens identitet.
Detsamma gäller för LCHF-rörelsen känner jag. Det har ändå varit väldigt hett – och på ständig uppgång – i ett årtionde snart. Och folk verkar förknippa det kostvalet så starkt med deras identitet att de vill försvara det till varje pris. Och naturligtvis det faktum att de mår så bra. Vilket det inte finns någon anledning att betvivla oavsett om vissa förklaringsmodeller till varför är lika ihåliga som Schweizerostar.
Men i vilket fall som helst bör du alltid tänka på varför just upplägg A skulle vara det optimala när du kan surfa fem minuter och hitta det lika optimala upplägget B, surfa vidare till C, sedan vidare till D och så vidare…. Det är alltså inget som helst argument att säga ”Ja vad har du själv att komma med då? Han har ju i alla fall fysiken att backa upp det med!” för det är det fler som har och de kör ju inte på samma upplägg. Om den optimala dieten för hälsa, för maximal muskeltillväxt – eller något annat – var känd så skulle det inte finnas sjuttioelva bloggare och gurus med sjuttioelva unika superkoncept. Det faller ju på sin egen orimlighet om man bara ägnar frågan en gnutta tankeverksamhet.
Det finns en bra sak du kan göra om du hittat ett område där alla påstår sig ha den bästa lösningen men alla har olika lösningar. Det är att försöka hitta gemensamma nämnare i de olika uppläggen. Det går inte alltid eftersom det faktiskt finns upplägg/koncept som enbart är till för att lura folk och helt enkelt inte fungerar i praktiken. Men om du tittar på de koncept som faktiskt visat sig ge resultat, även om det bara är hos några, så hittar du också gemensamma punkter. Det du kan göra då är att se till att följa dessa punkter och sen anpassar du resten av ditt upplägg så det passar dig, i din vardag.

Slutord

Människan är en orsakssökande varelse och vill gärna hitta kausala och univariata lösningar på multivariata fenomen. De vill alltså väldigt gärna hitta en enda orsak till något som i själva verket orsakas av en blandning av en mängd olika faktorer. Att peka på kolhydratintaget och tänka att där är felet till att man mådde dåligt, eller att komma på att man inte körde tillräckligt mycket TUT och kontakt i sin tidigare träningskarriär och att ens stagnation var enbart på grund av ”TUT-brist”, kan förvisso vara delförklaringar men ändå väldiga förenklingar.
Så var kritisk så fort du får höra om enkla lösningar oavsett om det handlar om bantning, hälsa eller träningsresultat (eller en cocktail av toppenresultat på allt). Du ska vara lika kritisk mot mig. Nu driver jag förvisso inget koncept men självklart är jag formad av den kontext jag befinner mig i och det jag läser mest av. Dock lär du aldrig stöta på någon hyllning av ett enda enstaka koncept från varken mig eller Jacob. Om vi nu inte – mot förmodan – faktiskt skulle stöta på det konceptet en dag. 😉
/Nicklas