Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet inleder Wille och Jacob med att stämma av läget. Jacob berättar om en föreläsning han hållit i Halmstad om makronutrienter och viktförändring samt hur fotbollen flyter på, medan Wille laddar inför Hässelbyloppet och reflekterar över varför löpträning ofta får kroppen att kännas mer sliten i vardagen än styrketräning. Därefter introducerar de avsnittets tema: en uppföljning och fortsättning på tidigare avsnitt (105 och 113) där de tillåter sig att spekulera kring vetenskapliga gråzoner.
Jacob och Wille understryker att avsnittets punkter ska ses som kvalificerade gissningar snarare än färdiga rekommendationer. Poängen är att vända och vrida på rimliga hypoteser som ännu saknar slutgiltigt forskningsstöd, och att kunna diskutera vad som troligen stämmer utan att behöva låsa sig vid absoluta sanningar. De gör först en återblick på två tidigare spekulationer för att se vad nyare forskning har visat sedan sist.
Den första uppföljningen gäller Jacobs hypotes om att sockerrika produkter som lösgodis kan vara mindre drivande för överätning än livsmedel som kombinerar fett och kolhydrater, exempelvis chips, choklad och glass. Han lyfter fram en ny studie som visade att kombinationen av fett och kolhydrater ger en starkare effekt på hjärnans belöningscentra än ingredienserna var för sig. Den andra uppföljningen handlar om att äta vid fel tid på dygnet, där en ny crossover-studie visade små metabola fördelar när samma måltider åts på förmiddagen i stället för utspritt över tolv timmar.
Därefter presenterar Jacob tre nya kost- och hälsorelaterade hypoteser. Först spekulerar han inför en kommande inlåsningsstudie av Kevin Hall och gissar att högt intag av ultraprocessad skitmat kan sänka energiförbrukningen något jämfört med vanlig mat vid samma kaloriintag, bland annat via minskad omedveten rörelse och färre energikrävande uppbyggnadsprocesser. För det andra tror han att periodisk fasta med ett smalare dagligt ätfönster ger kroppen värdefulla pauser som förbättrar riskmarkörer och kan minska inlagringen av skadligt bukfett, även om sömn, träning och total kroppsfettmängd väger betydligt tyngre.
Jacobs sista hypotes är mer tillspetsad: människor hade gått ner i vikt om kylskåpet och skafferiet flyttades ner i källaren. Resonemanget handlar om matmiljö, exponering och hur hjärnan väger belöning mot arbetsinsats. Ju mindre arbete som krävs för att nå lockande mat, desto större är risken för spontant småätande när man egentligen bara är uttråkad.
Wille tar sedan vid med sina träningshypoteser och inleder med löpning och överbelastningsskador. Han menar att omväxling i skor, underlag och träningsformer troligen är viktigare för att förebygga skador än att jaga den perfekta skon eller undvika asfalt. Forskningen ger inget entydigt stöd för att ett specifikt underlag eller en viss skotyp skyddar bäst, medan studier pekar på lägre skaderisk hos löpare som roterar mellan olika skor och varierar både intensitet och typ av belastning.
Nästa tema rör ungdomsidrott, där Wille och Jacob diskuterar varför variation och stimulans väger tyngre än att lära sig vinna tidigt genom seriespel. De menar att förmågan att värdera risk och spela taktiskt för att vinna kan tränas upp senare, och att tidig resultathets riskerar att hämma utvecklingen. Wille lyfter även en hypotes om tidig specialisering: att idrottare som hållit på med många sporter som unga kanske inte blev framgångsrika tack vare variationen i sig, utan för att en generell atletisk talang gjorde att de klarade av flera idrotter.
Avslutningsvis diskuterar de hypotesen att träning till failure främst hör hemma hos den som vill bygga muskler och sällan är optimal för idrottare. Jacob pekar på att de allra sista repetitionerna skapar stor trötthet och kräver lång återhämtning utan att ge motsvarande styrkeökning, samtidigt som explosiviteten (Rate of Force Development) kan ta skada. Genom att i stället använda hastighetsbaserad träning och avbryta setet vid mindre hastighetstapp kan idrottare få goda styrke- och muskelresultat med betydligt mindre slitage inför övrig träning.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och träningsstatus inför Hässelbyloppet
00:00:22 – Wille: Hallå på er! Varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol. Godmiddag! Tja, allt bra med dig?
00:00:32 – Jacob: Det är bara bra. Jag har haft en ganska trevlig dag. Jag har varit i Halmstad och föreläst på Elico i någon timme. Det var någon… Jag vet inte vad de kallade det. Faktiskt. Men jag höll i alla fall i en timmes föreläsning för PTS kring kolhydrater, fett och protein.
00:00:53 – Wille: Hur det påverkar viktuppgång, viktnedgång och sådär.
00:00:57 – Jacob: Lite roligt för att nytt ämne. Jag har inte kört en hel föreläsning kring det innan. Då är det lite roligare. Det är mer jobb att göra nya slides och sådär men det är skönt att inte höra sig själv säga samma sak som man tyckte var förra månaden på en annan föreläsning. Så det är trevligt. Stark, känner mig. Spänstig. Lite gubbig också får jag ont i vaderna men annars är det
00:01:22 – Wille: Ja, fan vad avundsjuk jag är. Ja, just idag är jag jävligt sliten för att jag var och drack vin igår. Tillsammans med mat. Men annars så är det, jag håller på att ladda inför hässelbeloppet här om ett par veckor.
00:01:36 – Jacob: Hur långt är det?
00:01:37 – Wille: en mil. Jag är aldrig i så dåligt skick fysiskt som när jag är i hyfsat bra form för konditionsidrott. Förstår du hur jag menar då? Ja, men det upplever jag med att jag spelar fotboll.
00:01:49 – Jacob: Man är ju inte som bäst när det känns Jättebra i början på uppvärmningen. Det ska vara 5-10 minuters lite längre uppvärmning och sen så känner man att det går ju bra ändå. Tycker jag.
00:02:06 – Wille: När jag inte är i så bra konditionsform och har ägnat lite mer tid åt styrketräning så känns det som att livet är bättre. Min kropp i livet är bättre. Men när jag är i bra konditionsform så är det såhär, visst jag blir ju inte andfådd i trappor och sånt där som man kanske hade blivit annars. Men allt annat är dåligt, för man går hela tiden runt och känner sig lite sliten, upplever jag det som. Skitjobbigt. Träningsvärk och sådana saker. Nej. Mer låg, mild information, känns det som. Jag vet inte vad det är. Man får inte ha för mycket av det där, för då tappar man lätt lusten att träna. Ja, det är möjligt.
00:02:47 – Jacob: Särskilt om man håller på att springa, för då är det inte kul ens när man gör det sen. Det är inte kul förrän man får tiden. I fotboll är det ganska kul tycker jag när man är sliten men man känner att man är i bra form. Det går ju bra under spelet. Då får man en boost hela tiden medans man spelar och då är det inte så svårt att motivera sig och fortsätta även om det är lite tufft. Kanske precis när träningen är slut eller man känner man är lite trög när man ska arma upp. Eller till och med att man vaknar på morgonen och känner att det är tunga ben när man ska gå i trappan. Jag tycker nog inte det är svårt att fortsätta motivera sig då. För det är liksom… Du får bra feedback på plan. Man känner att det känns bra.
00:03:33 – Wille: Det har man nästan aldrig i konditionsträningen. För det är alltid lika jobbigt. Mer eller mindre. Det är bara att det går snabbare när man är i bättre form.
00:03:41 – Jacob: Men är inte det kul då?
00:03:43 – Wille: Jo, på träning tycker jag det. Jag tycker det är kul att göra bra resultat på träning. Där man ser att nu har jag kunnat ackumulera en mängd stress som jag inte hade kunnat göra annars. Jag kunde göra det här och det hade jag inte kunnat göra annars. Men själva tävlingarna, då är det verkligen som du säger, då är det bara resultatet. Man känner att det här var bättre än om jag inte var lika tränad. Men det är ju efteråt. Nu kanske det inte är så för alla, men då är kroppen förstörd. Magen är trasig och jag har huvudvärk. Man vill bara gå hem och lägga sig. Så, ah. Fel sport. Just nu känns det så i alla fall. Någon gång kommer det komma till att jag börjar sakna det igen.
00:04:23 – Jacob: Då kör man hårt. Ja, så det var det gnället över.
00:04:27 – Wille: Vi tänkte att vi skulle göra en liten
Kvalificerade gissningar och spekulationer i podden
00:04:30 – Wille: uppföljning på, eller egentligen en fortsättning på tidigare två avsnitt som vi har gjort där vi har spekulerat, vi har tillåtit oss själva att spekulera lite kring hypoteser som inte är fullt ut bevisade men som är rimliga och eventuellt kommer visa sig vara sanna i framtiden. Alltså sådana saker där vi tror att det borde vara såhär, bara att det inte finns tillräckligt stöd för att säga att det faktiskt är så.
00:04:52 – Jacob: Ja precis. Vi har haft ett ganska populärt avsnitt ganska långt tillbaka nu som hette myter, sanningar och överdrifter. Vi pratar om spannet mellan saker som vi vet är fel och saker som vi vet stämmer. Så är det ganska mycket en gråzon på saker som av allt att döma är fel men det har kanske inte gjorts den där slutliga studien. Och andra saker som Troligen är rätt men där saknas också… Det kan nyanseras, slutsatser kan förändras lite. Det behövs kanske fler studier som bekräftar en slutsats som har visats i en annan studie. Normalt sett här i podden så håller vi oss oftast till de här grejerna som vi vet är rätt eller troligen är rätt. Vi försöker vara ganska tydliga när vi spekulerar. I det här avsnittet och avsnitten 105 och 113 tidigare som vi har tagit upp detta.
Om någon vill höra andra när vi är ute och slirar ännu mer. Som vi tänker göra idag då. De här är väl egentligen Alltså det här är väl, vad ska man säga, kvalificerade gissningar. Som vi också gör. Vi kan väl lägga in det där också, när Wille ibland brukar kalla det killgissar. Det är väl det vi gör egentligen, när vi svarar på lyssnarfrågor. Han säger killgissa ironiskt. Jag har sagt till honom att ironi inte funkar, men han lyssnar inte.
00:06:18 – Wille: Nej, precis. Folk uppfattar, ja skitsamma. Det spelar ingen roll. Så detta är liksom våra gissningar.
00:06:25 – Jacob: Så här, Jag har ju ingen aning hur bra jag är på att gissa. Jag har aldrig gjort det här och verkligen följt upp det. Sådär, om vi tar magkänslan här så skulle jag väl säga att om jag skulle ta 10 sådana här punkter så tror jag nog att jag kommer… Kanske att det visar sig att jag har rätt på 5 av dom och i 3 av dom så kanske man ger mig lite rätt och sen 2 helt fel. Alltså däromkring. Så detta är väl egentligen saker… Om någon frågar vad skulle vara optimalt just nu. Du måste ge mig ett svar. Ja eller nej svar. Då är det detta jag hade gett. Det innebär inte att jag vet att det är så. Utan det är gissningen. För jag var tvungen att gissa nu. Men idag är jag inte tvungen. Idag gör jag det bara för att det är kul.
00:07:07 – Wille: Jag tycker det där är intressant. Jag pratade med en kompis om det där. Det här med att man faktiskt måste omsätta någonting i praktik. För mig är det alltid… Det gör att det blir tråkigt. Det är mycket roligare att bara kunna sitta och spekulera och tänka såhär. Det skulle kunna vara såhär och så försöker man hitta orsaker till det. Om det vore såhär, hur skulle det vara då? Men sen så fort man är såhär, nu måste man faktiskt göra någonting här. Då blir det alltid så jävla beiget på något sätt.
00:07:34 – Jacob: Men samtidigt har jag många hypoteser och teorier. Hypoteser är rätta ordet. Teorier är det man brukar säga om det. Tror en sak, men totalt skiter i det.
00:07:51 – Wille: Jag tror inte på någonstans att det är bra att käka lösgodis så mycket som jag gör.
00:07:58 – Jacob: Jag vet att jag hade kunnat få bättre resultat om jag tränat lite hårdare när jag väl tränar. Eller kanske gjort lite mer när jag väl är på träningen. Varför känner jag? Jag vill inte vara opti. Jag förstår inte de här människorna som vill leva så otroligt länge. Jag har träffat en hel del människor där över 90 ungefär när man jobbar i äldrevård. Det är väldigt få av dem som tycker om livet. Jag förstår inte varför man skulle vilja bli 110 år.
00:08:29 – Wille: Nej, livslängd är kanske lite kass mått på någonting.
00:08:34 – Jacob: Ja, jag vet inte. Men sen är jag ju relativt till att leva 100 år så är jag ganska ung fortfarande. Kanske när man blir 70 så kanske man ändrar sig och då kanske man ångrar att man inte gjorde det bättre de första 70 åren. Men just nu känner jag bara så, vem bryr sig om livstid? Jag vill ha kvalitet under tiden och då tycker jag det är skönare att inte träna så hårt och äta mer godis och ändå klara av de sakerna jag vill göra. Så jag skulle säga att ibland tycker jag att det är väldigt intressant och jag skiter i att göra det praktiskt. Jag tycker det är väldigt kul att diskutera de här sakerna. Vilket skulle vara den optimala kosten? Vi kommer aldrig få ett riktigt svar på den frågan för att vi kommer inte kunna studera människor på kontrollerat sätt över så lång tid för att få ett svar på detta.
Så då blir det ju spekulationer. Men då är det ju bara spekulationer för mig. Jag skulle inte ens tänka tanken och försöka göra det som jag tror är bäst. Så är väl lite jag lagd.
00:09:38 – Wille: Nej, och det är väl lite poängen med de här avsnitten tänker jag. Att man kan tillåta sig själv att spekulera utan att man tänker att det här är inte råd. Nej, precis. Man ger till någon.
00:09:47 – Jacob: Mer för att vänka tankar kanske, ska vi säga. Att man själv behöver vända och vrida på saker och inte tro att någonting är sant eller falskt. Utan man inser att det är en gråzon och att man kan diskutera det och även faktiskt rent praktiskt inse att jag behöver kanske inte bry mig så mycket om det för vi vet inte att det verkligen är så. Eller motsatsen att jag kanske ska prova på det här även om det inte är säkert att det är sant. Om man är då lite mer lite mer snällare mot sig om man inte Om man inte lyckas så att säga. Alltså man får, ja det här är nog en bra träningsmetod och så provar man det. Så kanske man inte får bättre resultat. Då kanske det var bara för att det inte var en bra träningsmetod. Det kanske bara var en gissning som blev fel.
Eller så kanske det var en gissning som blev rätt och du inte pallade göra det. Men då är det inte säkert att Det hade blivit bättre bara för att du gjort det rätt. Det är ganska skönt ibland att inte veta. Tycker jag. Det hade varit riktigt jobbigt om man verkligen vetat att lösgodis ger cancer. Det hade nog varit svårt att fortsätta äta de mängderna. Men det finns ju noll saker som pekar mot det på det viset. Att det ger cancer. Så då är det ju skönt. Sen kan man spekulera i att det ger det. Men… Du behöver inte bry dig om det förrän det är etablerat tycker jag.
00:11:09 – Wille: Vi kan börja med lite uppföljningar från de
Uppföljning: Lösgodis kontra fett och kolhydrater
00:11:11 – Wille: två tidigare avsnitten som vi har haft. En av de här hypoteserna som du har lagt fram och förfäktat, där det då kommit lite ny information sen dess, det är att lösgodis och sånt som innehåller primärt socker skulle vara bättre än exempelvis chips och sånt som innehåller väldigt mycket fett när det gäller att inte skapa övervikt.
00:11:30 – Jacob: Fett och kolhydrater, eller fett och socker. Ja, alltså tanken här med uppföljningen är ju för liksom, detta är ju ändå… Det var…
00:11:38 – Wille: Ja, nio månader sen vi släppte det här avsnittet.
00:11:41 – Jacob: Och det kommer ju lite studier sådär. Så det kan ju vara kul att se vad som har kommit ut. Om det liksom pekar mot att jag nog har fel eller att jag möjligen har rätt. Det är inga svar på de här sakerna än så länge. Av det vi har tagit upp. Men det publicerades en väldigt intressant studie. Tycker jag då. Det passar ju med mina bias och min bok. Men för, vad kan det ha varit, en dryg månad sen något sånt här. har den fantastiska titeln Supra Additive Effects of Combining Fat and Cabohydrate on Food Reward. Där man i princip har tittat på Både hur folk upplever ett livsmedel när de bara får se en bild på det. Men även hur det aktiverar olika delar av belöningscentra, motiveringsdelar av hjärnan och sådär. Så har man tittat på sockerrika livsmedel, fettrika och så kombinationen av dem.
Om man ska göra en liten lång historia kort så har de introduktionen i den här artikeln, deras hypotes är då att man vet sedan tidigare att socker och fett har olika sätt att ge den här belöningen. Alltså de neurologiska eller metabola fysiologiska vägarna i kroppen som gör att vi känner av att vi får i oss det här och hjärnan signalerar att den tycker om det eller får reda på att den ska tycka om det eller hur man vill formulera det. Att det är två olika vägar och då tänker man att om vi kombinerar båda sakerna samtidigt så kanske det blir värre eller bättre beroende på om man vill ha det eller inte. Det man fann var mycket väl det. När du kombinerar fett och kolhydrater så blir det en större effekt än bara den enskilda för sig själv.
Och det går ju lite ihop med det här vi hade med avsnitten med Elisabeth om beroendena. Vi pratade lite kring sockerberoende. När folk rangordnar livsmedel enligt den här Yale Food Addiction Score. Alltså egentligen folk får berätta vilka livsmedel de kanske har svårt att motstå. De har svårt att äta rimliga mängder av det. De kanske köper och tänker att de ska äta såhär mycket, men så äter de mycket mer. Topp på de listorna är ofta chips, choklad, pizza och glass. De här sakerna som kombinerar kolhydrater, fett och socker. Eller kolhydrater, fett eller socker och fett och sådär. Medans då lösgodis. Det var till och med titeln på det här första eller andra avsnittet med spekulationer som vi hade som sa att titeln var Är lösgodis bättre än chips eller kakor?
Där min hypotes är att jag tror faktiskt att det är mer av människor som äter för mycket kalorier. Som omedvetet äter för mycket kalorier för att de äter för mycket av de här livsmedlen. Där man verkligen har en riktigt hög energitäthet och då måste det nästan vara fett med. Fett innehåller ju mer energiprogram. Och då kombinerar de här bitarna. Så det som var nytt med den här studien var dels att man såg att effekten blev betydligt större när man kombinerade. Trots att energitäthet kunde varit liknande. Och att man då gav en liten förklaringsmodell till varför det skulle kunna vara så. Så jag tycker det här är ett snäpp på skalan mot en seger för mig.
00:15:23 – Wille: Men det är fortfarande ingen som har testat lösgodis.
00:15:26 – Jacob: Det är ingen som har testat lösgodis. Det är ingen som har testat chips och pizza och sådana saker heller. Vi har gått in på det många gånger. Det är nästan bara läsk som verkligen är undersökt flera gånger om. Jag har faktiskt skrivit om en studie på träningslära. 5-8 år sedan. Det var ganska länge tillbaka. Kanske 5 skulle jag säga. Där man jämförde chips mot nötter som snacks. Där man fann att de som fick chips som snacks tenderade att äta mycket mer än de som fick nötter som snacks. Nötter är betydligt mindre belönande än chips. Energitet ligger de ganska tätt. Men nötter innehåller lite beskhet som också sänker belöningen. Det är någon enstaka studie där chips är inblandat som jag känner till. Det är väldigt lite av det där man har studier där man faktiskt ber folk äta chips och se vad som händer.
00:16:25 – Wille: Man tänker lite, vad är den praktiska nyttan med den typen av forskning? Ska man göra rekommendationer? Ska du äta skit, ät lösgodis. Inte chips. Det är klart man kan göra det.
00:16:38 – Jacob: Det är väldigt harm reduction-tänk.
00:16:41 – Wille: Väldigt mycket.
00:16:43 – Jacob: Nej, alltså orsaken till att jag tog upp det som en punkt här. Det är ju inte för att jag tycker att folk ska äta mer godis istället för kakor. Det är ju principen här, att man tänker kring… Att man börjar släppa det här tänket kring att det bara är socker. Det är bara fett eller vad som helst. Att man mer tänker att det handlar om hur blir produkten till sist? Liksom slutsumman. Och då är det ju egentligen inte bara hur blev… är ett livsmedel, utan hur blir din kost totalt sett när du summerar den över ett dygn, en vecka. Hur stor andel av den kosten tillhör då den här kategorin av livsmedel då, som jag brukar tycka om och kalla skitmat eller något sånt här. Det är liksom bara, det är väl det jag vill få fram att vi tar upp det här i podden, att man ska börja fundera lite kring det här, att man inte bara, man tror att en ingrediens för sig är någonting magiskt, utan det är liksom, vad blir det till sist?
Det är det som kommer påverka dig när du äter det.
Uppföljning: Att äta vid fel tid på dygnet
00:17:38 – Wille: En annan uppföljning är det här med när man ska äta. Alltså tid på dygnet när man ska äta.
00:17:45 – Jacob: Där du har tagit upp att det troligen är sämre att äta när man inte ska äta. Ja, precis. Fel tid har vi skrivit så specifikt. Vi har varit inne på det. Vi hade Christian Benedict här. Vi har varit inne på det flera gånger i rubriker. Det är i princip det här att man inte ska äta nattetid. Kroppen är inte så, det vet vi, att den inte är så bra på att ta emot näringen. Man får högre blodsocker över en längre tid. Blodfetterna försämras lite mer. Man kan få en liten omfördelning av vad händer med det vi äter. Det kan ju nyttjas till metabola processer, förbrännas upp som energi för att underhålla vävnader i kroppen. Det kan användas till att bygga muskler. Det kan användas till att bara lagras in som fettmassa. Hur det fördelas. Det är inte antingen det eller antingen det.
Det är alltid lite av allting. Men hur mycket det blir av varje sak vet man att det försämras när man äter vid fel tidpunkt. Här har det blivit en gång. Vi tog upp en studie som var både kombinerade det vi pratar om. Senare här ska vi prata om intermitterat fasta. De kombinerar någon typ av fasta med en tajmingbit. Man fick bara äta på förmiddagen. Jag tror det var 8-2 på dagen de fick äta. Och så hade man en annan grupp som åt precis samma sak, men de åt mellan 8-8 då. Alla grupper, eller det var samma deltagare, crossover. Men den ena tidpunkten så åt de tre måltider över 6 timmar. Den andra gången åt de tre måltider över 12 timmar. Där såg man små förbättringar på den här korta tiden. I fördel för de som bara åt på förmiddagen. Då vet vi inte om det var ätfönstret eller äta vid fel tid.
Vi tog upp det där avsnittet. Det finns ganska mycket studier på råttor och djur. Andra djur som stödjer det här sen innan. Det är en liten grej. Som återigen pekar åt det hållet. Jag har inte sett någonting som skulle peka mot att det skulle vara så. Det här bidrar till övervikt. Vi hade så rubriker. Det handlar som vi tog upp. Det handlar bara om när man lever som de flesta gör. Där man inte kontrollerar kalorierna exakt. Där man inte styrketränar. Håller koll på sin energiförbrukning. Det är väldigt uppenbart att om man håller koll på de bitarna så kan man gå runt med Sexpack om det är det man är ute efter. Men man kan vara i väldigt god hälsa även om man äter på nätterna. Det är inte det som avgör. Men det är en bidragande… Jag tror det är en sak som bidrar.
Många som äter på kvällen och sitter och tittar på tv. Hade de ätit samma sak på dagen så tror jag inte det hade haft lika negativa effekter på befolkningsnivå. Så vi bara hade förbjudit folk från att äta mellan tio till nio på morgonen. Från åtta på kvällen till sex på morgonen. Så tror jag att vi hade sett en liten förändring på befolkningsnivå på hur de hade mått och viktvägt och sådär.
00:20:56 – Wille: Det är lite mer potential att ha
Hypotes: Skitmat kan sänka energiförbrukningen
00:20:58 – Wille: praktisk nytta av det här forskningsområdet kan man väl säga. Om man ska ge råd på folk när de ska käka. Till de nya hypoteserna, den första som du har skrivit upp är att högt intag av skitmat kan sänka ditt energibehov.
00:21:14 – Jacob: Precis. Det här är mitt sätt att försöka gå i förväg på Kevin Halls studie som snart ska släppas. Han har kallat det ultraprocessat. Skitmat är ingen väldefinierad term. Det är mitt slasknamn. Det är ingen definition på det som hade hållit någonstans. Han har gjort en studie. De har låst in folk. De har gett den ena gruppen ultraprocessad mat och den andra gruppen vanlig mat. Så har man tittat på sådana här saker. Vad händer med ämnesomsättningen och bitar? Från tidigare studier på djur så tror jag att du kommer kunna se en… Alltså att de som äter bättre mat, alltså de som inte får ultraprocessad mat. Om det nu är crosso eller så, det vet jag inte vad han har tänkt eller vad som är tänkt med den studien. Jag tror i alla fall att när man äter bättre mat så kommer energiförbrukningen vara högre.
00:22:11 – Wille: Man är mer aktiv då?
00:22:13 – Jacob: Ja, omedvetet mer aktiv. Kroppen kanske kan använda det till mer produktiva saker. Kroppen är väldigt effektiv på att lagra in saker som fett. Så när den gör det så krävs det väldigt lite. Det går väldigt lite energi till spillo. Medan om man äter bättre mat som kanske kan användas till vettigare saker. Då kommer det att försvinna energi i de här processerna när det nyttjas. Det kostar betydligt mer energi att bygga muskler. Än vad du får tillbaka när du bryter ner musklerna som energi igen. Så det här själva byggarbetet kostar energi. Jag tror att om du ger kroppen saker som den kan nyttja till andra vettiga grejer. Att man då kommer kunna se på den totala energiförbrukningen. Sen vet jag inte. Det är möjligt att det blir bara fysisk aktivitet.
De kommer antagligen dela upp det i den här studien. Att man tittar på vilometabolism, omedveten fysisk aktivitet som man kallar för NEET. Sitt tror jag det är andra alternativet. Eller S, A, T. Ja, skit i vad de kan. Spotinius physical SPA.
00:23:22 – Wille: Eller man bara sitter och fladdrar runt liksom omedvetet.
00:23:26 – Jacob: Ja, precis. Man knäpper om fingrarna, skakar på benen och sådär. Men man har ju sett det här hos djur innan. Där man verkligen håller koll på deras kaloriintag. Där kan man styra exakt. Ni får bara så här mycket kalorier. Gruppdjuren som får dålig mat eller sämre mat. De kan, trots att det är exakt samma kaloriintag mellan de här grupperna, se att de får mer fettinlagring. Deras vikt ökar lite mer. När vi pratar om så här. Ändå på sätt och vis basala fysiologiska processer som det oftast handlar om när vi pratar om vad som reglerar vikten. Alltså alla de här hormonerna och så. Då tror jag vi kommer se samma saker hos människor. Så där är skillnaden mellan en bra och en dålig kost.
00:24:12 – Wille: När man matchar kalorierna skulle man kunna se här. Alltså vad kosten gör med kroppen förutom då givet att det är samma energi som kommer in.
00:24:21 – Jacob: Precis, att kroppen kan göra mer med bättre energi. Det stora med övervikt, det är ingen tvekan. Det finns redan bra data att det handlar om att folk verkligen äter för mycket. Att de äter den här maten som mättar sämre och äter för mycket av den. Men jag tror även att när man försöker då reglera hur mycket man äter. Om man väljer bättre mat så kommer man ha en lite positiv effekt där. Så rent praktiskt vet jag inte hur mycket man skulle… Det kommer behövas ännu mer studier om man ska säga att det här är en viktig grej rent praktiskt. Utan den stora grejen tror jag fortfarande kommer vara kalorierna. Men vi får väl se. De kanske hittar en skillnad på 400 kalorier per dag. Då är det praktiskt väldigt betydelsefullt skulle jag säga.
Nu tror jag inte att de kommer göra det. Om man ska våga chansa ännu mer. Kanske 100-150 kalorier i skillnad.
00:25:12 – Wille: Du tror det? Så pass mycket ändå?
00:25:13 – Jacob: Ja, det tror jag nog.
00:25:16 – Wille: Vad är det för jävla mat de ger dem? Är det twinkie-dieten? Jag har ingen aning om vad de har tänkt ge dem heller.
00:25:21 – Jacob: Det får man ju titta på där på upplägget. Jag kanske ska behålla min hypotes och bara avfärda studierna när de kommer. Ja, exakt. Köra Gary Thomes.
00:25:27 – Wille: Jag skiter i datorn. Det var inte tillräckligt mycket skitmat. Ni gav för lite skitmat.
00:25:33 – Jacob: Ja, vem vet. Men jag tror att det skulle kunna ske. Man har ju tittat på den här typen av studier tidigare när man bara har växlat mellan mängden kolhydrater och fett i kosten. Men då har man antingen gett båda grupperna bra mat. Med olika mängder fett eller kolhydrater. Eller så har man gett båda grupperna i princip shakes med olika mängd olja och socker. Maltrodexin ungefär. Då har man antingen gett båda grupperna bra mat. Eller båda grupperna högprocessad och utraprocessad mat. Eller pulverdricka. Där har man inte sett några skillnader mellan grupperna så betydelsefulla när det gäller mängden kolhydrater fett i sig. Men jag tror att om vi bara hade tagit en grupp som hade fått bra kostnad och en som fått sämre att det är en större möjlighet att det finns en skillnad där.
Vi får se. Ja, det ska bli intressant.
00:26:25 – Wille: Det är sista från det här NUSI-projektet då eller?
00:26:27 – Jacob: Nej, det har inte med det att göra. Det är egna pengar på något sätt. Den sista från NUSI-projektet också, den var klar i maj i år.
00:26:37 – Wille: Det är Ludwigs?
00:26:37 – Jacob: Det är Ludwigs, ja. Den borde komma. Det kommer vi garanterat när den kommer. Det kommer vara intressant.
00:26:43 – Wille: Ja, det kommer nog bli intressant oavsett
Hypotes: Periodisk fasta och smalare ätfönster
00:26:45 – Wille: vad den visar tänker jag. Ja, men det blir väl rubriker. Precis. Nästa då. Intermittent fasta är bra. Det var jävligt bra. Bra hypotes. Eller den är smal.
00:26:56 – Jacob: Specifikt. Nu är det bra. Svårt att ha fel. Jag har inte gjort formuleringarna här för att de ska… Det är mer för att jag vet vad vi ska prata om. Det här går ihop med det vi pratade om tidigare. Äter vi fel tidpunkt? Den här studien tittade också på intermittent fasta. De åt bara på förmiddagen istället för hela dagen. Den studien stödjer både intermittent fasta och måltidstajming. trots att den inte specifikt har tittat på någon av dem. Hade det varit dåligt med intermittent fasta så borde effekten ha blivit neutral om det andra varit positivt. Det är inget slutgiltigt på något sätt.
00:27:45 – Wille: Nej, men vi pratade ju faktiskt om en rubrik, eller en artikel i tyngre rubriker nyligen som visade att intermittent fasta, och då var det ju då att man hade fastedagar. Rådet också. Ja, exakt. Rådet, just sådär 5.2-aktig upplägg. Att det var sämre då för viktnedgång än bara kontinuerlig.
00:28:02 – Jacob: Ja, samma viktnedgång, men de hade tappat lite mer fettfri massa när man körde 5.2-varianten då.
00:28:09 – Wille: Men du sa rådet, menar du då att de inte var compliant? Ja, jag är tveksam till att de inte var compliant.
00:28:14 – Jacob: Så är det när man ber människor göra saker. Det jag tänker här är väl mer någonting, när jag säger intermittent fasta, då är det lite mer att man smalar dagens ätfönster. Inte det här hela fastedagar och sådär. Jag vet inte. Jag har inga bra belägg för att det är bra.
00:28:33 – Wille: Du kör ingen såhär, ja men du vet förr i tiden på paleolitiska tiden, då hade vi inte tillgång till mat dygnet runt. Så det är det vi är skapta för.
00:28:42 – Jacob: Alltså det är väldigt dåliga belägg för att det var så förr i tiden. Vi vet ju inte vad folk gjorde förr i tiden. Vi vet kanske vad sådana här samlare och jägarfolk gör idag. De går runt och småäter ganska kraftigt när de har någonting att småäta runt omkring. Jag tror inte… Det här evolutionsargumentet kör ju alla. Även de som förespråkar många måltider. För att man ska hålla igång metabolismen. Det är bara att göra sin egen gork. Stenåldersperson. Jag tror väl mer på det här att låta kroppen pausa på något vis. Inte hela tiden ha den på något… Eller hela tiden ska man inte säga för det är det ju inte då. Du äter ju mindre måltider så då blir ju själva inlagringstiden kortare än om man äter två, tre stora måltider över några timmar på dygnet.
Men då blir det ändå ett längre fastefönster till sist där det verkar hända intressanta saker. I alla fall med de här riskmarkörerna vi använder. Med blodsocker, insulinnivåer, blodfetter och sådana bitar.
00:29:47 – Wille: Att man blir bättre på att ta hand om det när det väl kommer ut?
00:29:51 – Jacob: Ja, men också det här att kroppen… När vi äter lite för mycket då vill ju kroppen oftast laga det som underhetsfett. Det är de mindre skadliga fettvarianterna vi har. Vi vet att när vi får mer fett kring organen, framförallt lever och pankreas och sådana här bitar, då får vi negativa effekter på hela kroppens insulinitet. Alltså hälsan i princip. Blodfetter och allt sådana här bitar. Men när vi sen ligger på ett kaloriunderskott eller vi fastar då verkar kroppen istället ta först från det här dåliga inlagda fettet. Vi har pratat om det i rubriker ett par gånger. Istället för att ta underhudsfett primärt så kanske den prioriterar. Det är sällan av och på i kroppen. Det lagras på båda ställena. Det tas från båda ställena.
ett fastestadium eller större kaloriunderskott så tas det en större andel från fettlagren kring de dåliga platserna. Då tänker jag att även om man äter sämre och långsamt går upp i vikt som de flesta gör. Om man ger de här lite längre pauserna så får man till sist en lägre inlagring av det sämre fettet. Man kanske får mer underhudsfett och mindre kring buken och organen och sådana bitar. Det i sig är positivt för hälsan även om det inte har hindrat den från att gå upp i vikt. Det här är väl verkligen troende skulle jag säga. Jag tycker det är rimligt metabolt att det skulle kunna ha en effekt. Jag tror inte den är stor. Så fort vi pratar om något stort så är det bara håll kroppsfettnivåerna nere. Rör på dig. Träna på riktigt några gånger i veckan.
Sov ordentligt. Se till att ditt liv inte är pest och pira. Så går du inte stressad och arg hela tiden så att du inte har något adrenalinpåslag. Sen alla de andra sakerna är av allt att döma ganska små. Sen är det klart, man ska inte röka, man ska inte dricka mycket alkohol, använd inte droger och sådana saker. De här stora sakerna som man har hört varningar om hela livet, de är ju stora av en orsak. De här småsakerna, gör man det andra så vet jag inte ens om detta spelar någon roll. Men folk gör ju inte det andra. Jag gör inte det. Jag sover inte regelbundet hela tiden. Jag tränar inte så bra hela tiden. Även om jag har gjort det största delen av livet.
00:32:18 – Wille: Det händer att man sniffar lite lim?
00:32:20 – Jacob: Nej, men det händer att man dricker alkohol. Det händer till och med att man dricker väldigt mycket alkohol vid några enstaka tillfällen. Det är ju de stora sakerna ändå. Men jag tror att det kan vara bra att få ut till folk. Framförallt att det inte är farligt att göra det. Att det till och med skulle kunna vara en bra idé att bara inte äta 16 timmar om dygnet.
Hypotes: Kylskåp i källaren och matens tillgänglighet
00:32:45 – Wille: Ska vi köra den sista som är lite mer hälsoinriktad? Människor hade gått ner i vikt om du flyttat ner deras kylskåp och skafferiet till källaren. Vad tänker du? Är det den här klassiska Londons busschaufförer? Eller inte busschaufförer, men… Taxichaufförer. Nej, de här som går och klipper biljetterna. Konduktörer eller whatever. Den här gamla studien från 60-talet. Man såg att busschaufförerna dog tidigare än de som gick och klippte biljetterna. Så tillskrev man det till att de gick i trappan på de här dubbeldäckarbussarna. Är det det du tänker? Att man ska gå i trapporna ofta?
00:33:23 – Jacob: Nej, det är inte det jag tänker. Jag vill säga premissen här. är att människor faktiskt har mat i kylskåpet. Jag har många vänner som, man öppnar deras kylskåp och så står där två öl, ett smörpaket och en ketchupflaska. Då kommer inte det hjälpa dem. Det handlar mer om Alltså, närhet och exponering för de här sakerna. Jag tror de flesta kan känna igen sig i att man, om man är hemma en hel dag, att man då och då bara går och öppnar kylskåpet och bara tittar in och så… Så fattar… Så jag bara ligger med pastejen, bara…
00:33:56 – Wille: Nej, så jävla desperat är det inte. Nej, men precis. Och så inser man, varför står jag här?
00:34:00 – Jacob: Jag behöver inte äta nu. Jag är inte hungrig men man var liksom uttråkad. Man gick liksom runt och lullade. Man kanske skulle, man kanske städade lite så var man i köket för att lägga någonting i någon låda och så stod man vid kyssen. Så öppnade man den då. Bara sådär. Spontan grej. Och det är klart, har man någonting som lockar mer än leverpastejen som du säger där. Då kommer folk vara mer benägna att ta den. Det har ju funnits lite studier på det här. Av vår vän Brian Wansink. Jag tänkte inte säga det. Det känns som en typisk Wansink-grej. Det är en typisk Wansink-grej, tyvärr. Så man kanske inte litar på hans resultat där. Men jag vet att någon av de här uppläggen är liksom… Lite replikerat med liknande studier och det stämmer ganska bra med det här.
Man brukar prata om, om vi hoppar tillbaka. När folk värderar, alltså omedvetet, när hjärnan värderar hur värt är det att göra någonting. Då tar den dels i beaktande hur stor kommer min belöning bli. Sen tar den i beaktande hur stor kostnaden är för det här. Som en del av den här kostnaden tar man i beaktande arbetet för att införskaffa det. När det ligger godis på en skål rakt framför dig. Då är man betydligt mer benägen att sträcka sig efter den än om godiset är i köket. Godis som ligger framme i köket är du kanske mer benägen att ta än något som ligger inne i en låda. Dels får du inte den här påminnelsen att det finns där. Du ser inte det. Alltså finns det inte i ditt medvetande på samma sätt. Reklam är ju mycket till för att bara påminna folk om att titta jag finns.
Gå in och köp mig på pressbyrå nu eller nåt sånt där. Och då har vi också det här om vi då hade flyttat ner de här grejerna i källarna så är det ju mindre sannolikhet att folk spontan öppnar kylskåp och sådana här grejer. Men det är så att det är faktiskt lite mer arbete att gå ner för trapporna. Är jag verkligen så här sugen på den där chokladbiten som jag vet ligger i kylskåpet? Kanske inte. Ju längre bort det är nu. Det hade varit ännu bättre om man flyttat hem det till grannen. Men som sagt, jag vet inte. Jag tror, det här är också en sån här. Hade man kunnat göra detta på hela befolkningsnivån så kanske vi hade sett att vissa människor fått en positiv effekt av det. Men som jag sa, det är många människor som har ett tomt kylskåp och inte har några problem att väga för mycket ändå.
Det är så mycket annat som gör att den här skitmaten är väldigt tillgänglig för oss. Det är bara att ringa så kommer någon och knackar på dörren och ger dig till dig en halvtimme senare. Så det här var också bara en ursäkt för att. Det hade varit kul om man gjort en integrationsstudie på det, för jag tror faktiskt man hade kunnat se en effekt. Men jag tror ju rent realistiskt att det inte är en stor grej och jag tror också att det är ingenting som kommer ske, utan det var bara en ursäkt för mig att prata om att det är en del av hur benägna vi blir att äta för mycket av någonting. Det är hur lite arbete vi behöver göra för att komma åt det. Ju mer arbete som krävs desto lägre är sannolikheten att vi verkligen kommer anstränga oss för att få tag i den.
00:37:16 – Wille: Köp inte det överhuvudtaget så blir det väldigt mycket lättare att inte en fredagkväll gå och handla det.
00:37:23 – Jacob: Bor man utomlands och ibland har jag IKEA lösgodis. Så vill man verkligen ha lösgodis så kan man ta sig till IKEA. Men det kommer man göra bra mycket mer sällan än om man har lösgodis i varenda affär som vi har i Sverige.
00:37:37 – Wille: I Skåne, det är flott.
00:37:39 – Jacob: Jag tror det är likadant i resten, jag har inte varit så mycket utanför Skåne.
Hypotes: Variation av skor och underlag för skadeförebyggning
00:37:45 – Wille: Ska vi köra lite, ett par minnen här då. Jag skrev upp den här. Omväxlande underlag eller skor är viktigare för skadeförebyggning än rätt underlag eller skor. Det här är någonting som jag tror jag pratade om ganska mycket tidigare. Och jag funderar ganska mycket på det på senaste tiden. När man pratar med folk som börjar springa eller överhuvudtaget gör illa sig när de springer. Då pratar vi om överbelastningsskador, inte att man stukar foten eller så. Så vill man gärna tillskriva det till felsko eller kanske ännu hellre att man springer på asfalt eller någonting. Eller vilket nu ens favoritunderlag att hata är. Så tillskriver man oftare till det. Men egentligen så är det så här att det finns egentligen inget bra stöd för att något underlag är bättre eller sämre än någonting annat.
Det finns olika resultat i studier. Jag vet att det finns en svensk studie på orienterare till exempel där man har sett att både att springa på asfalt och att springa i skog ökar risk för skada. Jag vet inte vad man ska ta ur det. Det är det motsatta. Antingen A eller B kommer ge dig skada. Det gemensamma där är att springa. Detsamma gäller egentligen med skorna. Man har inte hittat något entydigt svar. En viss typ av dämpning, en viss typ av heal drop eller någonting skulle vara bättre eller sämre. Det är ju som vi har pratat många gånger om tidigare, skomärken är ju inte standardiserade på det sättet. Utan det kan ju vara så att en viss typ av sko passar en viss typ av fot bättre eller sådana saker. Men jag tror framförallt att det inte är det som spelar roll.
Däremot finns det studier som visar att de som byter skor ofta har mindre risk för att skada sig eller skadar sig mer sällan. Även folk som springer väldigt mycket. Att de har mindre risk för att skada sig. Det här är alltid retrospektiva studier. Det finns väldigt få interventionsstudier där man faktiskt ser några sådana här resultat. Så jag tror att det det egentligen pekar på är mer eller mindre att folk som pallar att springa, pallar att springa. Det är inga konstigheter. Det är någon form av urval där. Men kanske att en av strategierna är att hålla sig till ganska mycket, men inte för mycket, omväxling. Både då när det gäller skor och underlag. Och sen också då framförallt när det gäller typ av träning. Att man inte bara springer, utan man styrketränar och kanske cyklar eller någonting som inte belastar på exakt samma sätt.
Det är en betydligt mindre sexig grej att säga än att det är en viss typ av skor eller en viss typ av underlag som man ska undvika. Ja, du kommer att sälja någonting ju. Nej, det är en svårsåld idé. Spring mer. Det är ju typ det som är grejen. Men som sagt, det finns egentligen inget stöd för det jag säger. Alltså tydligt att det är på det sättet. Det är bara det att jag skulle tro att det faktiskt är på det sättet. Och jag skulle tro att det är det som de som lyckas faktiskt gör. Att man upptäcker det liksom. Typ också att man växlar intensitet. Att man inte bara springer på en viss intensitet. Utan man varierar sin träning. Att man springer både långa pass och korta intensiva pass.
00:41:00 – Jacob: Ja, så variation slår optimalt förutsättningar från början.
00:41:06 – Wille: Precis.
Hypotes: Variation viktigare än att vinna för unga idrottare
00:41:08 – Wille: Jag hade en annan här, vi var inne på det här när vi pratade med Johan Fallby och även, tror det är något annat avsnitt också, men det här med att det viktiga för unga idrottare är variation och stimulering snarare än att lära sig att vinna. Det täcker in dels det här med att räkna poäng i seriesystem för unga idrottare. Som ju var en debatt i somras där jag tyckte att väldigt mycket pappor är inne på att det här kommer göra att barnen inte lär sig att vinna. Och där då professionen inte riktigt är ense med de papporna. Utan menar på att det är troligen så att det viktiga är att man bara spelar spelet och lär sig det.
00:41:51 – Jacob: Precis.
00:41:52 – Wille: Och där är ju också så här att det finns egentligen ingen studie på det här vad jag vet.
00:41:57 – Jacob: Man kan säkert studera det på något vis. Man kan göra intervjuer. Man kanske kan jämföra om det har varit någon region som spelat med seriespel och någon som spelat utan. Om man hittar någon typ av Proxy för vad är en vinnarskalle? Hur ska vi testa det? Om man hittar något test som man tycker testar vinnarskalle. Så hade man kunnat göra det på de här olika ungdomarna i de här olika regionerna. För att se om den ena är mer vinnarskalle än den andra. Där hade jag fortfarande kunnat… Det är inte svårt att peka hål på en sån studie eller spräcka den.
00:42:35 – Wille: Vad är en vinnarskalle och är det bra att vara en sån? Ja, precis. Behöver de vara det när testet gjordes?
00:42:41 – Jacob: Okej, om de haft det här. De hade inget seriespel upp till de var 13. De hade seriespel innan. Sen testade vi dem när de var 19 år. Hade man då sett en tydlig skillnad, då var det nog någonting i att ha seriespel även innan 13 års ålder. Hade de testat det när barnen var 13, så hade jag bara sagt, ja de har ju tränat på det på något sätt. Men det som är intressant om vi ska ha fram vinnare eller folk med vinnarskalle, det är ju först när det spelar någon större roll om man vinner. Då börjar vi prata ut mot när pengar och sådana här bitar kommer in. Karriärmöjligheter om man vill göra det. Eller medaljer på riktigt. Inte någon U15-cup. Då är det uppe vid seniornivå. Där tror jag som du. Det är inga problem att börja lära sig det när man är 13 och hinna komma dit.
Men jag är övertygad om att det är en träningsprocess i det här. Det upplever jag väldigt mycket från idrotten. Alltid när man spelar unga mot gamla så vinner de äldre. Det är rutinbitar. Jag trycker det mycket i värderingar. Vad gör jag i denna situation? Jag skulle kunna Prova det här och det är kanske bra utvecklingsmässigt att försöka vända upp här eller ta en svårare passning. Man utvecklas ju när man gör de svåra sakerna. Men ska jag vinna då ska jag för stunden välja det som har lägre Risk. Lägre risk eller som kanske. Säg man ska göra en svår vändning och man vet att ja just nu så är jag inte så duktig så jag klarar kanske 6 av 10. Klarar att vända bort den här spelaren 6 av 10 gånger. Och då gör du kanske den varje träning i 3 år så kanske till sist kan du göra det 9 av 10 gånger.
Eller ännu mer du kanske kan göra det 99 av 100 klarar du det. Men på träningen så kan det vara så att när du… Klarar man inte 99 av 100 då ska man alltid göra det. Det händer alltid missar som inte borde hända. Även världens bästa spelare snubblar på bollen ibland. Men… Då är man på träningen där. I den situationen där du bara just nu kan göra det 6 gånger av 10. Då har man beslutet. Ska jag prova det här och bli bra när jag är senior? Eller då, vill jag vinna just nu, då kanske det är en jättedålig idé att försöka det. För då kanske det är 40% chans att du tappar bollen och motståndarna har en omställning. Eller kanske det är ett friläge redan från början. Det är det ju ofta när man spelar smålagsspel i fotboll. Och där har vi de äldre spelarna som har mer den här erfarenheten och vet vad som krävs för att vinna.
De personerna slutar ta de här riskerna på spelet. Men det är kanske vettigt. Jag gör inte de här riskerna. Det är inte dags för mig att börja träna på de grejerna nu när jag är 36. Det är för sent. Kan jag inte det nu så kommer jag antagligen inte använda det på spelet i en bra situation. Men däremot om man är 15 då kanske man fortfarande ska öva på det. Är det bra då att vi börjar öva på att vinna så tidigt? Så jag tror att man hinner lära sig det här ändå. Utan att liksom… Jag tror det är så få ungdomar som har tränare och kamrater och föräldrar runt omkring sig innan de är 13. Så att de kan få en bra feedback när de gör någonting för att vinna eller utvecklas. Jag tror bara att det blir Det blir fel. Det är nog en väldigt stor risk att det blir fel.
Det är det fortfarande även om man tagit bort seriesystem och så här såklart. Jag ser inga nackdelar med det. Det skulle vara om man visade att folk… Jag hade önskat att man utvärderade innan man gjorde det. En risk som möjligen skulle kunna vara det är att det är fler ungdomar som slutar med sporten för att de inte tycker det är kul utan seriespel. Jag tror att sannolikheten för att det ska vara så är väldigt låg. Men jag tycker ändå att det kunde ha utvärderats innan på något vis. Men jag tror inte alls på det. Tittar man på varför barn och ungdomar idrottar. Deras seriesystem är väldigt långt ner på listan till motiv till varför de håller på med det de gör.
00:47:00 – Wille: Vi ska inte fastna för mycket i just den här frågan, men det här var bara för att man införde det här i Stockholm. Det var därför det blev en stor grej. Det var inte första gången man införde det här i somras. Så att utvärdera det, då skulle man behöva gå längre tillbaka. Men jag håller med dig. Det finns ingenting som visar hur man bäst utvecklar konditionsidrottare heller. Det finns ju en poäng i att tävla väldigt ofta och sen ha några tävlingar som är viktigare än andra. Därför att under de tävlingarna som inte är särskilt viktiga så kan man ju testa att göra saker som man inte skulle göra i de racen där man verkligen måste vara som bäst. Så är du exempelvis en löpare och ska tävla för någonting. Vi säger att det är OS. Tränar du inför.
Då vill du kanske ha lite tävlingar inför OS där du då testar att gå i en tidig utbrytning. Eller vad fan det nu heter inom löpning. Jag vet inte vad man gör för någonting. Du gör saker som är lite mer högoddsare. Du testar att göra det för att se hur din kropp reagerar, hur motståndet reagerar, hur utvecklas loppet om du gör det här. Sådana saker som kanske går lite utanför ramen för vad som troligen är den optimala taktiken just nu för dig. Och så testar man det lite, och sen när man väl kommer till OS då har man liksom förberett sig för alla eventualiteter. Så jag tycker det finns ganska mycket som talar för att ha den här lite friare miljön. Det känns rimligt för mig att anta att det bidrar till utveckling mer än det gör att t.ex.
folk ledsnar eller att man inte utvecklar deras vinnarskallar eller nåt sånt.
00:48:38 – Jacob: Vi ska säga, så vi inte får någon som mylar. Vi har pratat kring detta lite som att man inte vinner. Man har plockat bort seriesystem. Man har plockat bort vinnare i cuper. I de flesta idrotterna. Folk vinner ju fortfarande. Barnen vinner ju matchen.
00:48:56 – Wille: Man räknar mål och så vidare.
00:48:59 – Jacob: Man spelar ju fortfarande för att göra fler mål än motståndarna när man väl spelar. Det är mer storleken på konsekvensen av hur det blev till sist i matchen som minskas lite när det inte spelar någon roll så fort domarna blåst av. De spelar någon större roll. Så vi har ju fortfarande kvar en hel del av det där som vi pratat om.
00:49:21 – Wille: Yes. En annan grej, jag
Hypotes: Tidig specialisering kontra generell talang
00:49:23 – Wille: tänkte säga som en liten förlängning av det här. Det här med att man säger att det är bra att hålla på med flera idrotter, att inte specialisera sig för tidigt. Det är ju också en sån grej som man egentligen bara ser i efterhand, hur det har blivit för folk. För mig känns det nästan lika med… Man säger såhär, Skulle du då göra en RCT, om du då gör så att du utsätter en grupp då för flera idrotter när de är unga jämfört med en grupp som inte får det. Så är det inte säkert för mig att den gruppen som blir utsatt för flera idrotter faktiskt kommer bli bättre på det de sen väljer. För att jag tänker att om man är en sån som håller på med flera idrotter, för mig betyder det kanske då också att man bara har generell talang. Man kanske är mer atletisk, man kanske har bättre bollkänsla, man har bättre blick, man är bättre fysiskt tidigt utvecklad eller sådana saker.
Så att säga att man ska tvinga folk att hålla på med flera saker för att de ska lära sig olika förmågor, det kanske inte nödvändigtvis är en bra grej i alla fall. Därför att det kanske snarare är de som klarar av att göra det som kommer bli bra på det de sen väljer ändå.
00:50:29 – Jacob: Exakt. Tumba var ju med i fotbollslandslaget och hockeylandslaget. Det var ju han, trots att han då antagligen inte har tränat lika mycket av någon av sporterna som de andra som var med där. Det är ju för att han har ju mer talang då. Jag kunde ju slå, när vi gick i grundskolan, så kunde jag ju slå klasskamrater som gick på pingis. Då kunde jag slå i pingis, trots att jag bara spelade pingis på rasterna ibland. Men, alltså. Fick du det sagt? Ja, nej, men alltså det var ju inte för att liksom… Och då är det klart, då hade jag kanske kunnat få för mig att jag ska spela lite pingis på vintern. Men liksom, det är ju lite miss… Om det hade krävts mycket träning för mig att liksom ens kunna möta de här i pingisen. Då hade jag kanske också lagt all min kraft på en idrott, för då är det inte kul att hoppa till en annan idrott.
Tänk om du spelat fotboll på sommaren. Du hade inte hoppat in och spelat hockey med dina kompisar om du fått stryk varenda hockeyträning och varit sämst på hockeyträning. Det är inte min sport, hade man känt då. Lite mer benägenhet åt det i alla fall. Sen är det klart unga människor, då kanske de är mer benägna att bara vara med för att kompisarna är med ändå. Men jag tror att det är klart att de som är riktiga talanger på de här stora idrotterna. För dem är det ju lätt att hoppa runt mellan idrotterna också. För de är ju bra på de idrotterna med. När de är unga liksom. 14-årig supertalang i fotboll. Kommer vara väldigt duktig på många andra sporter. Utan att nästan ha utfört dem. För att det är en idrotts… Alltså motoriskt tidigt utvecklad bra rörelseförmåga, ofta väldigt bra bollkänsla.
Det är klart, då blir det andra också kul för att du kan komma dit och ja, jag är duktig här med. Titta på mig. Så det kan ju vara den effekten också. Sen tror jag mycket på att Det krävs att man behöver ha en större rörelseförmåga. Jag tror det har stor nytta i att börja, inte bara liksom. Börjar man med fotboll när man är åtta och bara ska hålla på med fotboll. Inte bara göra den här stereotypiska fotbollsträningen. Utan att man har en bred repertoar på vad man kan göra med sin kropp. För att dels kanske undvika överbelastningsskador. Men också för att man ska kunna anpassa sin teknik och sitt rörelsemönster när kroppen förändras. Så det tror jag mer på att det skulle kunna vara en effekt. Men det kan du uppnå om du bara spelar fotboll så länge du har en bra tränare som ger dig de andra sakerna under fotbollsträningen.
00:52:58 – Wille: Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här till en hypotes. Det var mest en lös tanke i mitt huvud. Men jag är med på det du menar. Men jag tänker att de som behöver den här extra träningen, de kanske mår bra av den. Men de som inte behöver den här extra träningen för att de har den här talangen och de kan göra saker som är lite utanför lådan. Det är de som också testar olika idrotter. Förstår du hur jag menar? Det kanske inte är det här faktumet. alla gånger man testar olika idrotter eller håller på med olika idrotter som gör att man blir bra. Utan det är det att man är en sån som klarar av att göra det som också senare gör att man blir bra. Att det liksom är gemensam talangfaktor på något sätt.
00:53:36 – Jacob: Ja, ja, jag är med på ditt argument. Jag är bara tre gånger på mitt.
00:53:40 – Wille: Ja, men det går inte emot det egentligen. Jag håller med dig. Det är rimligt att man ska ha variation och allt sånt. Och det spelar säkert en roll. Jag bara tänker såhär, när man tillskriver den här effekten såhär i efterhand. Så jag tänker att det inte är säkert att man skulle se den effekten om man nu bestämde sig för att så här rent Rysslandsmässigt dela upp folk i olika grupper och den ena gruppen får göra väldigt ensidiga saker och den andra gruppen får hålla på med olika grejer.
00:54:08 – Jacob: Där skulle man kunna göra en accepterad. Hade man kunnat köra ett… Ta ungdomsfotbollen idag. Kör något liknande knäkontroll. Där du utbildar tränarna i någon typ av uppvärmningsvariant. Givetvis mer avancerade övningar än knäkontroll då kanske. Lite produktion och sådär. Sen hade man kunnat följa de här. tusentals ungdomarna uppåt i åldrarna och sett de som fick den här extra… De fotbollsspelarna i den regionen eller i de lagen som fick den här ytterligare motoriska träningen. Blev de bättre på sin idrott? Hur var skaderisken fem år senare efter att de fick det här som unga tonåren eller ännu tidigare? Så det är ju studeringsbart, i alla fall detta skulle jag säga. Det är det ju. Lite mer än det här med…
00:55:00 – Wille: Men det är ju som jag säger, det är lite mer Rysslandsaktiga metoder dock. Ja, det är lite mer Ryssland, men det här andra med… Som vi pratade här om innan, att man ska testa flera sporter och sådär.
00:55:10 – Jacob: Det är ju mer eller mindre omöjligt att verkligen kontrollera.
00:55:14 – Wille: Det är för mycket Ryssland. Ja, men vad…
00:55:16 – Jacob: Då måste vi fundera på vilka sporter ska de få testa? För jag är ganska säker på att det är skillnad i vad man lär sig och hur man utvecklas motoriskt. Om vi låter dem testa brottning, gymnastik eller crossfit eller någon sådan variant. Eller om vi låter dem testa på skytte. Det är klart att det kommer vara skillnader i hur utmanande sporterna är som de testar på. Om vi tror att det är det här att man utvecklar sin motorik och sådana saker. Så det är en studie som verkligen undersöker det där. Att det är bättre med fler sporter än en. Vi kommer ju få mer data som pekar åt något håll, men vi kommer inte få ett svar. Sen är det möjligt att vi får så mycket data så att man är dum i huvudet. Man tror att det pekar åt något annat håll, men det kommer ta tid tills vi har det i alla fall.
00:56:10 – Wille: Jag tror
Hypotes: Failureträning är för muskelbygge, inte för idrottare
00:56:11 – Wille: ingen kommer göra det här. De behöver inte göra det. Så jag kommer aldrig bli motbevisad. Nice. Yes, ska vi se här. Ska vi ta den här då? Failure är mest för den som vill bygga muskler. Inget för idrottare. Det är ingen som vill bygga muskler. Va? Det känns så jävla 2010 alltså. Nej då.
00:56:33 – Jacob: Det är kul att ha dem. Det här är väl lite, det här är väl nästan lite Jag har haft lite galna hypoteser här tidigare. Inte galna på det sättet att jag tror att de är korkat att säga det jag sa. Men mer att de är ganska ordentligt spekulativa. Det här tycker jag är mer belagt. Jag tror vi har varit inne på det i några avsnitt tidigare också. de här sista repetitionerna man gör när man kommer in mot failer, att de ger mycket trötthet för en ganska sparsam eller ingen effekt alls om vi tittar på styrkeförbättringar. Man vet ju att det spelar roll att köra nära failer om man ska bygga muskler. Men tar vi det här explosivitet så verkar det till och med kunna vara negativt. Alltså om man tar det som brukar kallas för Rate of Force Development som handlar om hur mycket av ens kraft får man ut på en kortare tid.
Vi gick igenom det när vi pratade om hastighetsavsnittet. Hastigheten när man tränar tror jag det hette avsnittet. Den här Rate of Force Development kan till och med försämras något av styrketräning om man kör sådana här riktiga bodybuilder-upplägg. Benspark och lårkulor. Man kör många sätt till feeling. Medan om vi kör mer explosiva övningar och undviker feeling. Generellt sett i alla fall hos personer eller idrottare som inte är på en väldigt hög nivå redan så ser man förbättringar av Rate of Force Development med styrketräningen. Det är lite andra studier. Det är någon där man jämförde och tränade till med sån här hastighetsbaserad träning. Där man såg att en grupp fick köra så att de bara tappade 20 procent max i hastighet per set då.
Och en annan grupp tappar 40 procent av hastigheten. Ju mer man tappat hastigheten desto tröttare har man blivit. Där såg man att de grupper som tränar till 40% trötthet fick sämre styrkeökningar och likvärdig hypertrofi. Så det var inte ens en fördel för att köra de sista repsen på tröttheten. Den stora grejen tycker jag är att du blir mycket mindre sliten av att skippa repetitionerna. Du kan göra flera set där du kan vara mer explosiv. Ett sätt är feeling. Om det ska kännas att man är tillbaka, om man verkligen kört ett tungt knäböj till feeling. Fem minuters vila skulle jag säga. Om man ens kommer tillbaka efter ett till riktig failure i en knäböj. Medans om du bara gör så du tappar 20% av hastigheten. Då är du nästan tillbaka med samma speed igen.
Tre minuter senare. När jag testar på mig. Nu är jag
00:59:12 – Wille: Alltså nästa repetition hade ju mer eller mindre varit samma. Hade det mer eller mindre varit tillbaka. Inte jättelångt ifrån i alla fall.
00:59:18 – Jacob: Ja, nej, nej, man kan ju inte göra nästa repetition för då tappar man mer hastighet igen. Nej, men det är det jag menar.
00:59:23 – Wille: Alltså den gränsen är ju, det är ju inte, failure, det är ju så här, då är det stopp liksom. Den här gränsen som du pratar om, det är ju en extremt kvalitativ gräns. Den är ju så här, nästa repetition du gör när du ligger under den, den är ju väldigt, väldigt nära den föregående repetitionen. Den är ju väldigt nära den, men samtidigt så
00:59:39 – Jacob: Du gör den. Du kanske bara tappar 5-10% i hastighet till. Men det innebär inte att du bara behöver lägga till någon halv minut på återhämtning. Utan det innebär att det krävs ordentligt mycket mer återhämtning. Det har jag testat ganska mycket med den här. WMAX Pro nu när jag kör knäböj. under 15 procents tapp. 20 procents tapp när jag kör på 70 procent av maxen i knäböjen. Då är det 3-4 minuter om jag ska kunna göra ett nytt set där första repetitionen är näst inpå likadan som den första repetitionen på förra setet. Medan om jag då håller mig, kanske bara tappar 15 procent av hastigheten, då räcker det med två minuters återhämtning. Och kör jag ett set till failure, Det krävs en jädra ansträngning bara för att få till en repetition som är jämbördig med de andra repetitionerna sättet innan.
Även om jag vilar i fem minuter. Sen är jag 36 år snart och jag är inte jättetränad. En mer tränad person kanske klarar det och kan återhämta sig och göra det bra till nästa set. Jag tror på sikt att det finns väldigt mycket att vinna av att inte köra till failure. Jag tycker det är visat lite. Jag hade velat ha fler studier av den här typen. Med hastighetsbiten som jag sa, där man tappar 20% hastighet kontra 40% hastighet. Där man fokuserar lite mer på explosivitetsmomenten. återhämtning från pass till pass. För det tittar man också sällan på i styrketräningsstudier. Utan man tittar på, de får köra ett program så kanske de får skatta i början eller slutet av programmet hur trötta de har känt sig under tiden. Eller kanske en gång i veckan hur slitna de känner sig.
Som idrottare så är det ju faktiskt intressant om du kör styrka på förmiddagen. Hur känner du dig på eftermiddagen? Eller om du kör styrka en dag. Hur känner du dig nästa morgon? Väldigt kortare intervaller. För vi vill ju inte att… Alltså ibland så måste det göra det. Men ofta vill man ju inte att styrketräning ska in och påverka kvaliteten på den andra träningen. Styrketräning är ett komplement. Och där skulle jag vilja se mer. Innan jag säger.
01:01:46 – Wille: Jag tänker att det som blir lite mer spekulativt är om man drar ut det över längre tid. Att säga att failure är ingenting som idrottare ska ägna sig åt. Ska de då aldrig göra det? Finns det ingen poäng? Det är där det blir lite mer spekulativt. För då kan man ändå tänka att i vissa perioder kanske man vill lägga på mer massa. Och då kanske failure-träning, det kanske finns en plats för det på något sätt. Det är väl där man kanske börjar närma sig att man inte vet jack-chip. Långvarig periodisering.
01:02:16 – Jacob: Jag skrev ju er mest för. Jag tror som jag sa, hockeyspelare ibland. Behövs kilona? Handbollsspelare. Behövs kilona. Vi har basketspelare på skolan också. Det är några som behöver kilona. Då får man vara beredd på att om de behöver kilona, då behöver de relativt fort. Att då kommer det gå ut över den andra träningen under den perioden. Nu tror jag att om man lägger in detta tidigt nog hos ungdomar och gör det på ett bra vis att de flesta kommer hinna ändå. Även om det inte är optimal träning för att bygga muskler. Men det kommer vara tillräckligt med muskelmassa och styrka ändå. Men istället för att det gick på ett halvår så får det ta tre år eller vad man ska säga. Extrema proportioner. Det är resonemanget. Det tror jag också.
01:03:00 – Wille: Bra, ska vi avrunda där? Vi har gått över timmen nu. Så ska vi bryta mot någon regel. Ja, exakt. Vill ni annars stödja den här podden så kan ni göra det genom att gå in på tyngre.se, klicka er in på butik, profiler rekommenderar tyngre träningssnack och köpa ett skivstångset exempelvis.
01:03:20 – Jacob: Eller en ljudbok av skitmat.
01:03:23 – Wille: Det kan man också göra. Lite billigare, mindre gains. Mer kunskap. Det är det vi är ute efter, Wille. Så är det. Vi hörs när vi hörs. Det gör vi. Ha det bra. Hej.
