Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
Efter lite inledande småprat om Carolines bröllop och tågstrul mellan Skåne och västkusten sätter Wille och Jacob tänderna i veckans huvudämne: gener, responders, non-responders och varför människor svarar olika på samma träning. För att förstå individuell variation börjar de med grundläggande statistik och normalfördelningskurvan, ofta kallad bellkurvan. Precis som med längd, IQ, maxpuls eller reaktioner på koffein och dieter hamnar de flesta nära genomsnittet, medan betydligt färre befinner sig i de båda ytterkanterna.
Utifrån normalfördelningen diskuterar de varför man måste vara försiktig när man tolkar både forskningsstudier och personliga berättelser. I studier är det viktigt att veta vilken population som faktiskt har undersökts, till exempel collegestudenter, och att komma ihåg att ett medelvärde främst säger vad som fungerar i snitt – inte exakt vad varje individ kommer att få ut. På samma sätt är extrema anekdoter på internet, som berättelser om mirakulösa effekter av olika dieter, ofta just ytterligheter på kurvan snarare än representativa resultat för normalpersonen.
När det gäller att styra sin egen träning menar Jacob och Wille att medelvärden från studier fungerar som en bra startpunkt, men att det ofta är klokt att börja något mer konservativt och prova sig fram. De tar upp en uppmärksammad styrketräningsstudie på nästan 600 personer som körde exakt samma övervakade bicepsträning i tolv veckor. Trots likadant upplägg varierade muskelvolymökningen från noll procent hos omkring fem procent av deltagarna till över 50 procent hos enstaka individer, med tyngdpunkten kring 15–20 procent – även om faktorer som sömn och kost utanför labbet också kan ha spelat in.
Liknande mönster syns inom konditionsträning, där det länge funnits en diskussion om huruvida vissa är helt oförmögna att förbättra sin syreupptagningsförmåga. Wille och Jacob går igenom studier som tyder på att så kallade non-responders ofta snarare fått för låg träningsdos eller intensitet. När deltagare som inte förbättrade sitt VO2max av ett träningspass i veckan fick öka till tre pass under ytterligare sex veckor sågs förbättringar hos samtliga. I en annan studie hade nästan hälften av dem som tränade lågintensivt en gång i veckan ingen effekt, medan samtliga 31 deltagare som tränade högintensivt flera gånger i veckan svarade positivt.
Samtalet glider därefter in på elitidrott och varför det sällan är en bra idé att kopiera elitidrottares träningsprogram rakt av, eftersom dessa atleter ofta är extrema responders som klarat av ett hårt urval. De analyserar även en retrospektiv studie på ett par enäggstvillingar i 50-årsåldern med identiska gener, där den ene tränat triathlon och styrka under 30 år och arbetat som friidrottstränare medan den andre varit inaktiv och jobbat som lastbilschaufför. Den tränade tvillingen hade tydligt bättre metabol hälsa, 8,6 procent lägre kroppsfett, bättre blodfetter och över 90 procent typ 1-muskelfibrer i låret mot broderns 40 procent, samtidigt som relativt små skillnader i syreupptagningsförmåga (47,5 mot 35) och maxtest (350 mot 300 watt) illustrerade genernas starka grundinflytande.
Avslutningsvis diskuterar de hur svårt detta gör träning i lagidrott som fotboll. Att en spelare får sämre resultat på konditionstester efter en tuff träningsperiod behöver inte bero på lathet eller fusk, utan kan handla om att spelaren svarar långsammare på träningen eller tål hög belastning sämre. I stället för att pressa hela truppen genom exakt samma hårda program, med risk för onödiga överbelastningsskador, betonar de vikten av att se till individens förutsättningar, anpassa roller eller låta spelare komplettera med egen träning utifrån vad de faktiskt klarar av.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och snack efter bröllop
00:00:22 – Wille: Hallå på er där ute och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig, Wille, och som vanligt Jacob Guedjol.
00:00:29 – Jacob: Goddag, goddag. Tja, allt bra med dig? Det är bra. Återhämtat mig efter Carolines bröllop här. Ja, det var… Jag var lite orolig där för folk.
00:00:41 – Wille: Jag lämnade er i hotellobbyn.
00:00:44 – Jacob: Jag såg det så vid elva timmar dagen efter. Så kan man lyxa till det, tydligen. Vissa rader. Ja, herregud alltså.
00:00:51 – Wille: Absolut. Det var helt sjukt. Vi skulle ju ta ett ganska tidigt tåg, eller det skulle gå vid tolvtiden. Men så blev vi klara med frukost ganska tidigt och så bara, men vi går väl och sätter oss vid tågstationen. Där fanns det ju något litet vattendrag man kunde sitta och titta på i Ängelholm. Och då bara, ja men hur fan, det kommer ju tidigare Öresundståg här, men då hoppar vi på det. Så bara, så sprang vi och så gjorde vi det. Och så när vi har åkt typ halvvägs till Göteborg då, där vi skulle byta till vårt nästa tåg, så insåg vi att det tåget som vi skulle ta var jätteförsenat. Vilket skulle innebära att vi skulle ha missat det här tåget, tågbytet till Göteborg då, om vi hade tagit ursprungståget. Vilket var det som hände på vägen till Ängelholm.
Så att det är en jävla massa tågstrul jag haft på vägen dit.
00:01:31 – Jacob: Ja, Öresundstågen är väl inte kända för att komma i tid.
00:01:35 – Wille: Nej, inte Västtrafik och inte SJ och inte MTR eller vad fan de heter. Så att kontentan är väl att tåg är relativt opålitligt när man behöver lita på det. Ja, precis.
00:01:44 – Jacob: Tyvärr är det väl så.
00:01:48 – Wille: Men men, nu sitter jag på västkusten här. Ja, det gör ju du också i och för sig, men… Äh, Skåne räknas inte till västkusten.
00:01:56 – Jacob: Vi är Skåne bara.
00:01:59 – Wille: Om du ska välja en kust så är det väl mer väst än öst i alla fall?
00:02:02 – Jacob: Ja, alltså det är ju på västra sidan av Skåne. Ja, och således även västra kusten av Sverige.
00:02:08 – Wille: Ja. Ja, tror det eller ej, så har vi faktiskt ett ämne som vi tänkte prata om idag. Vi tänkte snacka lite om gener, om responders, no responders, om hur olika människor påverkas olika av träning. Och för att man ska kunna prata om det så måste
Statistik, normalfördelning och individuell variation
00:02:32 – Wille: man egentligen börja lite med att prata om statistik och normalfördelning för att förstå lite varför det kan se olika ut för olika människor med olika saker. Det klassiska exemplet är alltid längd i befolkningen. Tittar man på spalter upp hur många som är av en viss längd i befolkningen så kommer du se att du får en så kallad Bellkurva. Det ska antyda att det ser ut som en klocka. Alltså en kyrkklocka. Eller någon form av sombrero kan man också tänka att det ser ut som. Vilket innebär att det är väldigt få som är väldigt, väldigt korta. Sen så ökar frekvensen allt eftersom folk blir längre och det är väldigt, väldigt många som är medellängd. Eller ja, det är flest som är medellängd. Och sen så är det väldigt, väldigt få som är väldigt, väldigt långa.
Exakt. Och i princip för alla, nästan alla karaktäristika som du kan hitta, så hittar du en normalfördelning om du studerar tillräckligt många personer. Tar du tio personer så kommer du säkert inte hitta en normalfördelning, Men får du tillräckligt många personer så kommer du säkerligen hitta en normal fördelning. Det här gäller ju inte för politiska ideologier och sådant, men längd, vikt, sådana saker.
00:03:52 – Jacob: Mycket som har med fysiologi att göra är ju normalfördelat. Om man tittar på träningsvar så verkar det vara samma saker där, att vissa personer får sin topp vid en viss träningsmängd, medan andra personer kan träna mycket mer innan de når sin topp, och vissa tål väldigt lite träning.
00:04:10 – Wille: Och alltså precis, det är ju lite… Alltså det där kan du hitta för hur man reagerar på exempelvis koffein och sådär också. Det har vi pratat om i olika sammanhang. Eller hur man reagerar på alkohol eller sådana här saker också. Alltså att man befinner sig någonstans på det här spannet, i det här spannet av hur man påverkas av olika saker. Och det är liksom ingen skillnad egentligen för träningsbelastning. Både då liksom hur mycket man pallar innan man går sönder eller blir övertränad. Men också då hur väl man svarar på någonting. Detsamma gäller om du ska lära dig något annat som inte är fysiskt. Om du ska lära dig till exempel hur man gör ett arbete så är det så att vissa kommer ha jättesvårt att fatta hur man ska göra det medan vissa kommer snappa upp det direkt och bli väldigt bra.
Detsamma gäller för träning. Om du ger folk en standardiserad träningsdos så kommer vissa få en väldigt bra ökning av det och vissa kommer få ganska lite ökning av det och så finns det allt däremellan på något sätt.
00:05:05 – Jacob: IQ är också en
IQ, maxpuls och normalfördelning i studier
00:05:07 – Jacob: klassisk normalfördelningskurva där man har bestämt att medel människan har en IQ på 100 och sen har man då varje standardavvikelse som det kallas då är 10 eller 15 steg åt varsitt av hållen. Och den ändrar man ju den kurvan efter hand som befolkningen blir smartare, vilket vi har blivit som grupp över många decennier. Men det pratas väl om att det har börjat plana av nu. Men där de har bestämt att genomsnittet är 100 och där ligger de flesta människorna. Så hela befolkningen har blivit lite smarta. Alla har flyttat sig på kurva. Men det är fortfarande så att de flesta människor har en IQ runt 100. Du har 66% av befolkningen då ligger mellan 85 och 115 i IQ. Och sen har du ungefär 16% på var sida. Alltså 16% som har mindre än 85 i IQ och 16% som har mer än 115 i IQ.
Puls, maxpuls, där har vi också klassisk normalfördelning. Där i genomsnittet ligger det ungefär på den här klassiska formen. Som man brukar säga så 220 Minus ens ålder. Så den genomsnittliga 20-åringen har en maxpuls på 200. Men standardavvikelsen där är 12-13 slag. Vilket innebär att 60% då eller 66% ungefär av befolkningen. Ligger någonstans kring 190-210 i puls bland 20-åringarna då. Och sen har vi liksom de 33% den har antingen mindre än 190 eller över 210 i puls. Så det är därför den formen inte är särskilt bra. Den är inte tillräckligt bra om man ska använda det till träning. För att det är så pass många som ligger mer än 10-12 slag fel från uppskattningen och därför blir den ganska meningslös. Men det är fortfarande normalfördelningskurvan som finns där och den är väldigt bra att ha med sig för alla sådana här så fort det handlar om en studie egentligen, så fort man gör någonting så man ändrar någonting så ska man veta, du kommer ha en normalfördelningskurva.
Dietstudier, man ser väldigt tydligt att det blir normalfördelningskurvor där vissa går ner väldigt mycket i vikt. de flesta går ner som genomsnittet, det beror på hur lång studien är, men om vi säger ett halvårsstudie så kanske de flesta går ner 4-6 kilo och sen har du vissa som inte går ner något alls i vikt. Det är så det blir i studierna, vi ger en intervention till en grupp så blir det normalfördelat. Det innebär att vissa får jättebra resultat, de flesta får okej resultat om vi nu ska kalla medel-ok, vilket det ofta är beroende på om man gör bra grejer. Och sen är det några som får dåliga resultat trots att alla har fått samma direktiv eller samma intervention. Det kan man ju dra parallellen till, vilka är det du tror du får höra från på internet senare?
Vilka är de som börjar blogga om att de har käkat LCHF i fem år? Tror du det är de som fått ovanligt bra resultat, de som fått de normala resultaten eller de som fått dåliga resultat?
00:08:09 – Wille: Precis. Det
Studiepopulationer, anekdoter och medelvärden
00:08:10 – Wille: här är också det som gör att det blir väldigt viktigt att veta vilken population som är studerad. I den perfekta av världar, om du gör en studie, oavsett vad det är för någonting, så ska du ta precis alla människor i hela världen och studera dem. Då kan du alltid bryta ner dig på vilket sätt du vill. Du kan ta ett åldersspann. en nation, en etnicitet, folk som gillar Coca-Cola vs Pepsi. Du kan bryta ner det precis hur du vill. Men det kan man inte göra av praktiska och ekonomiska skäl, utan du måste liksom välja ut en grupp. Och då är det väldigt viktigt att veta vilken grupp du har valt ut. Exempelvis så, de studierna som vi pratar om, de är väldigt ofta gjorda på collegestudenter. Och då kan man tänka att college-studenter, det är väl kanske ett snitt då av befolkningen, men det är det ju inte.
Alltså det är ju en urvald grupp, det är folk som har valt att gå på college och som haft möjlighet att gå på college. Så det är liksom en speciell grupp. Och de kanske har vissa egenskaper som gör att de svarar på ett sätt som folk som inte går på college inte har. Och det innebär då att de befinner sig någonstans på den här normalfördelningen i hur de svarar på olika saker. Det kan vara allt från hur de svarar på en viss mängd alkohol, hur de svarar på en viss mängd broccoli, hur de svarar på en viss mängd träning eller en viss diet eller vad fan som helst egentligen. Men de är ändå urvalda på något sätt och därför är det väldigt viktigt att veta vad det är för personer man har studerat. Så att man inte bara har med till exempel ålder och kön, för det säger inte så himla mycket.
Utan det kanske är viktigt att veta vilket land de bor i. Lite vad de har för bakgrundsdata helt enkelt för att veta hur jämförs de här med andra studier med andra populationer. Exakt.
00:09:47 – Jacob: Så de här sakerna är viktiga att ha med sig, de är viktiga att tänka på. Bara rent att klara sig i världen. Precis som jag sa, du kommer alltid få, nästan alltid när det är berättelser, alltså anekdoterna. Det här liksom, åh jag gjorde det här och jag blir jättesjuk. Ja men då är det antagligen någon som har svarat jättedåligt på det. Om det är någonting som ganska många människor har provat ändå. Och samma sak, de säger jag gjorde det här och jag blev frisk och jag har inte kunnat gå på 15 år nu kan jag springa eller vad som helst. De här extrema berättelserna. Många gånger kan de vara tillspetsade, det kan vara rena lögner och sådär också såklart. Men det kan ju också vara att det här är de som har svarat extremt bra på just den här saken av någon speciell orsak.
Det är väldigt sällan du får höra en anekdot om genomsnittet.
00:10:37 – Wille: Det är det som är forskning egentligen, det är en samling av olika anekdoter och så har man sammanställt det på olika sätt. Så det är när folk säger att du tittar på kartan och jag studerar verkligheten, så är det bara att man har gjort det noggrant. Det är inte någon som har valt ut en viss anekdot, utan det är en samling av noggrant nedskrivna anekdoter kan man väl säga.
00:10:57 – Jacob: Precis, och det kommer ju, vi tar nu den här, vad säger jag, carnivore-dieten, alltså man bara ska äta kött. Det kommer ju lite roliga anekdoter därifrån som folk upplever. Tittar du på många av de grejerna som påstås, det är ju så svårt att sortera, det bara sägs saker på internet, men tittar du på de vanliga påståendena som kommer med det här och så tittar man på en studie där det finns den här calorie-studien som i princip handlar om bara att man försöker få människor att äta, alltså Lågkalorikost för evigt ungefär. Man har visat att man kan förlänga livet på möss och bananflugor och vissa typer av apor genom att bara ge dem lite, lite för lite kalorier hela tiden. Så att kroppen typ går in i sparläge eller vad man ska säga på sätt och vis.
00:11:41 – Wille: Man har gjort sådana här studier, jag tror den är uppe i två eller tre år nu på människor, men tittar man på deras resultat så upplever de samma positiva effekter många gånger.
00:11:49 – Jacob: De kan uppleva sig lite piggare på dagarna, bättre libido hos männen och sådana där saker. Det behöver inte vara konstiga när vi pratar om den här köttdietgrejen. De som fortsätter med köttdieten är de som upplevt den större effekten antagligen. Så vi får återigen bara den här extremen som berättar Och så får de det att låta som att det här kommer hända alla. Vilket är extremt osannolikt att det kommer göra. Så normalfördelningskurvan, väldigt bra att ha med sig. Men det är också viktigt att när du läser studierna och då får ett, ofta så får man ett medelvärde, ibland medianen. Om det är få deltagare i studien och så här, då blir det sällan en normalfördelningskurva. Om det är 10, 15, 20 personer. Då kan man ibland Ange medianen istället.
Vet ni inte vad det är får ni googla. Det är nästan som medelvärde.
00:12:45 – Wille: Det här blir lite statistiskt men det blir väldigt fel att använda medelvärde när man inte har en normalfördelningskurva. Då får man ett felaktigt resultat som inte berättar särskilt mycket om det man har fått.
00:12:58 – Jacob: Men man ska också vara medveten om att de här normalvärdena som du får ut i en studie det är ju också normalvärde. Om du inte har någon koll på hur du reagerar på samma saker eller samma typ av träning eller vad som helst det nu handlar om. så kan du ju anta att sannolikt så ligger du då nära medelvärdet. För det gör ju de flesta människorna. 66% ligger inom en standardavvikelse åt varje håll. Men det är fortfarande en tredjedel som ligger utanför det här. En studie kanske säger att man får 2% bättre resultat. De presterade 2% bättre av koffein eller vad vi ska säga. Men då är det ju medelvärdet. Om du tar koffein så kanske du får 5% förbättring eller 1% förbättring. Eller så är du en av de som inte verkar svara på koffein. Det vet man ju inte det heller.
Så man ska ju inte hänga upp sig på att jag kommer få 10% bättre resultat om jag börjar göra den här träningsmetoden. Eller att mina insulinvärden kommer förbättras med det här och det här. Om jag börjar äta på detta viset eller vad som helst. För det är också normalvärdet.
Att prova sig fram med träningsvolym
00:14:05 – Jacob: Oftast det man får fram i studier är ju, vad ska vi ge för direktiv till allmänheten? Vad är bra råd att ge? Hur får vi bäst resultat för så många som möjligt? Och vill man då optimera sina egna resultat då måste man vara medveten om att bara för att en studie visar att fem set per muskelgrupp två gånger i veckan. Det verkar vara där de flesta någonstans börjar få utplaning i träningsresultaten i alla fall. Men det kan ju mycket väl vara så att för dig så ska det vara tio set per träningspass. Två om veckan. Eller för kanske det räcker med tre set per musikgrupp. Det är ju sånt man får prova sig fram helt enkelt. Om man inte har fem syskon som redan har. Har du fem syskon som alla tycker och alla är väldigt framgångsrika inom styrkeidrotterna och de tycker att det var tio set per pass.
Då är det ju kanske mer sannolikt att du tillhör den kategorin än att du tillhör genomsnittet från början. Men ofta vet man ju inte alls detta utan då börjar man på genomsnittet. Antar att man är ungefär som alla andra och så testar man.
00:15:07 – Wille: Jag tror man märker ändå ganska snabbt hur man svarar på träning. Alltså jag tror att det är många som har upplevt det. Alltså för det är ju lite såhär dels då att man märker vilka resultat man får kanske i jämförelse med folk runt omkring sig eller vad man har läst om eller sådär. Men sen också lite såhär vad man själv känner att det flyter på inom. Alltså det tror jag kan vara en bra markör i hur väl man svarar på träning. Så om man tycker att det bara är skitkämpigt med konditionsträning, man kommer ingen vart. Men däremot så ökar man i bänken bara man tittar på en bänkpress. Då kan man anta att man har en viss genotyp som kanske är lite mer fördelaktig mot styrketräning än konditionsträning.
00:15:42 – Jacob: Ja, precis. Många gånger kan man antagligen, nu är vi inne lite på det här med mesomorfor, endomorfor, de här lite påhittade termerna på sätt och vis. De kommer egentligen från psykologin från början. Har du en person som har väldigt långa hälsenor, små vadmuskler, Alltså mer seniga än muskelbukmässiga, då är det ju antagligen en person som är lite mer lagd åt att bli duktig på en konditionsidrott. kontra om du har den här typiska bonden som är 1,80 och väger 90 kilo utan att se tjock ut. Utan att ha tränat. Det är min stereotyp. De flesta har ju några sådana vänner som är fasta, hårda, tunga. Utan att ha gjort något för det. Särskilt när man var yngre så var det ett par vänner man hade som sprang runt med rutor på magen utan att träna magen.
Eller utan att träna kroppen något vidare. Så där finns ju skillnader på de hållen också. Man kan nog ha en liten aning som du säger vilken typ av träning man svarar på. Men jag tror mer det här med hur mycket träningsvolym klarar jag av, hur mycket träningsvolym ger mig bra svar och så att det blir mer prova sig fram.
00:17:04 – Wille: Ja, det blir det. Man får skruva skruven så hårt så att den går sönder några gånger så märker man hur hårt som funkar. Det är ett citat från den väldigt välkända cyklisten och doparen Bjarne Riis. Han sa det i en dokumentär att för att veta hur hårt man ska skruva en skruv så måste man dra sönder några skruvar några gånger.
00:17:28 – Jacob: Så är det kanske, om du verkligen vill bli bäst på någonting så tror jag absolut det. Börjar man lite äldre som träning, med träning, om man är 22-23 plus, då kanske man, man har ju inte kört för att kunna bli riktigt jävla bra på vissa grejer. Då kanske det är sundare att börja och istället för att kanske till och med anta att man är medelkurvan. Om vi tar träningsvolym. Vi går tillbaka till det här. Vi säger att det är fem set per musikalgrupp två gånger i veckan som gäller som medelvärde. Det kan man bråka om, det medelvärdet, men det är däromkring. Då kanske det är bäst att börja med tre set. Och så gör du det i sju, åtta veckor. Och så känner du att det här pallar jag med utan problem. Jag mår bra, jag är pigg. Dagen efter träning, jag känner att det går framåt.
Ja, men då kan man höja på till fyra set. Så att man antar att man är lite längre ner på den här kurvan hur mycket volym man pallar med. För det är ju säkrare att börja och anta att du är medelvärd och så är du kanske, otur eller tur eller om man vill formulera det, tillhör man den här nedre delen. av hur mycket volym man pallar med. Hänger du med? Så om man egentligen har en kropp som bara pallar två, tre set per träningspass så minskar man ju risken för att man ska skruva sönder skruven som du sa här.
00:18:44 – Wille: Men sen är det också så här, precis, och sen när man då märker att så här, men man kanske når en platå liksom, så kan man ju då lägga på mer pass och på den vägen så kommer jag ändå ha lärt sig en hel del som man kan ta med sig liksom. Så att det, i det stora hela kanske man förlorar lite tid på att börja konservativt, om man nu är en sån som pallar mer än de lägsta så att säga. Men jag tror ändå inte att det är särskilt stor risk liksom, att lägga sig lite lägre än medel.
00:19:10 – Jacob: Nej, och det vet vi ju från det tredje. Det finns ju någon sån här metaanalys, ni har några rå på nacken nu, men där tittar man ju på 1 kontra 2 eller 3 sätt. Man jämför liksom alla studier om man har haft en grupp som gjort 1 sätt och en grupp som gjort 2 eller en grupp som gjort 3 sätt. Så tittar man hur mycket träningseffekt extra fick deltagarna när de gjorde 2 eller 3 sätt och det blev bara 20-30% mer i träningseffekt. Nu tycker jag gott man kan bry sig om det här om man ändå ska styrketräna. Det är inte så mycket jobbigare att göra två sätt istället för ett sätt. Men det är inte mycket extra träningseffekt. Om vi istället då hade flyttat det till kanske tre sätt eller fem sätt. Då hade effekten antagligen blivit ännu mindre. Alltså effektskillnaderna.
Så då kanske du bara får 10-15 procent, nu vet ingen siffran här, men uppskattningsvis kanske 10-15 procent mer i träningseffekter. Vi gör det två sätt till. Samtidigt som du kanske har en lite större risk att du är en av de som inte pallar med träningsvolymen eller att det bara blir tråkigt för att vara på träningarna eller att du inte hinner träna igenom hela kroppen varje
Bicepsstudien med 600 deltagare: från 0 till 50 procents ökning
00:20:15 – Jacob: gång du är på träning. Så att du får liksom på sikt färre träningspass för varje musikergrupp vilket antagligen kommer ha en större negativ inverkan på dina resultat. Men ska vi prata lite om hur stor skillnad är det då mellan folk? Det finns lite häftiga studier på det här och den coolaste som jag känner till när det gäller muskelmask och muskelvolymer så här. Den är utförd på flera olika platser där man tog över 600 eller nästan 600 människor och de fick köra precis samma biceps träning. Så man övervakade dem. Först testade man hur starka de var i max, hur mycket kan du lyfta beskörden. Sen satte man dem på, jag är lite osäker här men jag tror det var typ 70%. Och så gjorde alla deltagare lika många set och repetitioner med samma relativa vikt mot vad de klarade max.
i 12 veckor och sen tittar man hur mycket har de ökat i muskelvolym. Nu var det 600 personer här nästan så då fick man den här normalfördelningskurvan. Det man fann var att toppen på kurvan låg någonstans kring 15-20% ökning i muskelvolym. Men det var ungefär 5% av deltagarna som inte fick någon ökning alls. Och kring 5-10% av deltagarna fick 30% eller mer i muskelvolymökning. Och det var några, framförallt män, som fick över 50% muskelökning. Så kan man tänka att vi har samma övervakade träning. Vi vet att alla har gjort denna. Där stod alltså en antagligen en kandidatstudent eller något sånt där och tittade på dem medan de gjorde träningen och såg till att det var tillräckligt mycket vikt på hanteln då. Jag antar att de körde med en hantel.
Och att de gjorde lika många reps allihopa. Och så skillnaden är från 0% ökning i muskelvolym till 50% ökning i muskelvolym. Enorma skillnader. Det är ganska stor skillnad då. Sen nu är ju detta, det är ju en brokig skara människor de har hittat här. Och vi vet ju inte, de som fick noll procents ökning, de kanske har gett sig på någon juice detox eller diet eller vad som helst under fem av de här veckorna. Liksom noll protein i princip. och kaloriunderskott, ja men då kommer det vara svårt att bygga muskler. Samtidigt kanske det är någon av de som hamnade på 50% ökning som har samtidigt haft semester och bara suttit och käkat grillat och kött och liksom legat högt både i kalorier och protein. Så det här är ju inte säkert att varje person nödvändigtvis ska ligga precis på den punkten som de ligger i den här studien.
Du kanske hade kunnat förbättra sömnkost för någon av de som låg på noll procent och skjutit upp dem lite på kurvan.
00:23:07 – Wille: Men det här är det som är grejen när man studerar på det här sättet och bara ger personer samma träningsintervention så kommer de svara olika. Det lättaste att tänka då är gener. Man tänker att vissa är predisponerade för att svara jävligt bra på träning. Men det kan ju precis som du säger lika gärna vara andra extremt faktorer som sömn, kost, sådana saker.
00:23:30 – Jacob: Så länge vi inte låser in folk i ett labb i de här tolv veckorna så vet vi ju faktiskt inte riktigt de andra sakerna som skiljer. Men det är ju det som är grejen med randomisering och kontrollgrupper. Det är ju för att vi ska isolera det här genom slumpen. Så även om det är någon som har gjort allting fel bland 0% så är det säkert någon som har gjort också rent statistiskt så kommer vi ha folk överallt i båda interventionsgrupperna. Det här är bara en interventionsgrupp och en kontrollgrupp i den här studien. Vi har randomiseringen just för att man ska kunna ignorera de här andra skillnaderna. Men man kan ju inte ignorera det så fort och gå ner på individnivån och säga varför fick den här personen dåligt resultat. Utan vi vet bara att det är så här det kommer bli om du tränar 500 personer från befolkningen.
Då kan vi bara tänka oss om du är personlig tränare och du kanske har en, vad kan de gå igenom på ett år, 50-100 klienter om de är väldigt poppis. Då kommer de få någon som tränar lika bra och lika duktig som någon annan som inte alls får samma resultat. Och det är ju inte petens fel på sätt och vis då egentligen.
00:24:45 – Wille: Inte nödvändigtvis i alla fall. Det kan ju vara så att de motiverar dem helt fel eller ger dem fel volymer eller sådär. Men det kan ju också bara vara så att det är individuell variation i både genetik och sen hur man lever i övrigt som gör att man får olika resultat.
00:25:00 – Jacob: Exakt. Det
Non-responders inom konditionsträning och betydelsen av dos
00:25:02 – Jacob: här typen av resultat har man då visat även när det gäller konditionsidrott.
00:25:06 – Wille: Det finns en jävligt cool studie där man har erkänt här att det finns skillnader i responders och non-responders. Och ett tag där så verkar det som att man nästan tänkte att det finns personer som inte kan svara på konditionsträning. Alltså det spelar liksom ingen roll, de kan inte få någon ökning av det. De är så, vad det nu är i genetik eller hur de lever i övrigt, som gör att de inte kan svara på det. Så det var det man ville testa i den här studien och då gjorde man så här att då Då tog man in ett antal personer och sen om jag förstår rätt så fick de välja hur ofta de skulle träna. Så det var 60 minuters pass under några veckor. Jag tror det var sex veckor här. Och då fick de välja om de skulle träna 1, 2, 3, 4 eller 5 pass per vecka under de här sex veckorna.
Och så kollar man då på hur det här påverkade dem. Om vi tar till exempel då V2 Max, alltså syreupptagningsförmåga då. Så såg man ganska tydligt en doseffekt här. Det var tveklöst så att det fick bättre effekt om du tränade fem gånger i veckan jämfört med en gånger i veckan. Två var bättre än en, tre var bättre än två och så vidare. I snitt. Men då fanns det också personer som, om man tar de här som tränade en gång per vecka, som blev lite sämre efter de här sex veckorna. Och det fanns de som blev lite bättre. Och det samma var när det gäller de som tränade fem gånger i veckan, så var det till exempel två personer som typ fick två procents ökning av VO2 max, och en person som fick över 40 procents ökning av VO2 max. Det vill säga, det var sjuk, sjuk skillnad i hur väl de svarade på den här träningen, och det här var oavsett vilken dos de fick då.
Så det var alltid så att, som jag sa, att det är bättre att träna mer än lite, men även inom de här grupperna så var det en jättestor skillnad i hur väl de svarade. Så där såg man då, där kunde man ju då bekräfta att det är skillnader i hur folk svarar och bara utifrån det här resultatet så kan man nästan tänka då att det finns personer som verkligen inte kan svara på konditionsträning. Men det man gjorde då som var ganska coolt var att man lade till ytterligare sex veckor då, när de fick träna vidare, men då körde de då så att de lade till träningspass. Så de som tidigare då tränade ett träningspass i veckan, de fick lägga till två träningspass, de körde tre träningspass då, och då såg man att alla ökade. Det var liksom, där var det ingen som stannade kvar på noll eller blev sämre, utan alla ökade när man lade till de här träningspassen.
Så det man kunde se i den här studien var att ja, absolut, det finns så att, och det här visste man ju redan innan, det är ju liksom en no-brainer, att det finns personer som svarar sämre än andra på träning. Men det man kunde se i den här studien var att det finns liksom ingen, vad man kunde se här i alla fall, som inte svarar alls, utan det är egentligen en dosfråga. Så att vissa har liksom svårare att få någon effekt av träningen, men ger du dem tillräckligt så kommer alla få någon effekt.
00:28:02 – Jacob: Jag tror det var första avslutet vi hade Mikael Mattsson här. Det är nästan tre år sedan det åkte. Nej, två och ett halvt. Då pratade vi faktiskt om det här med just lite gener och träning. Det är ju det de håller på att forska på med väldigt mycket data för att hitta gener som påverkar träningsvaror. Just nu vet vi bara att generna påverkar på något sätt. Det här är ju inte, som vi var inne på i diskussionen här innan, Vi vet ju inte. Det är så svårt att säga hur mycket var gener, hur mycket var allt annat som hände i livet för de här försökspersonerna. Hur mycket var beroende av hur försökspersonerna har levt de här 20-30 åren innan de var med i studien. För vi vet ju att man kan ju liksom sätta sin kropp i olika förutsättningar för att hantera olika saker.
Vi har varit inne på det här, har man en gång varit tjock eller man har haft mycket fettmassa på kroppen och man går ner i vikt igen, då är man i en annan situation fysiologiskt än vad man var från början innan man gick upp i vikt igen. Trots att kroppssammansättningen kan vara densamma från början. Så vi vet ju alla de grejerna. Men det finns ju mängder med djurstudier av den här typen också. Det är ju ganska Man kan inte förneka generna. Vi kan inte sätta en siffra på det. Men även djurstudier. Man tar tvillingmöss. Där du kan kontrollera gener. Du kan kontrollera miljön och allting. Så ser man att det är samma sak där. Det är den här normalfördelningskurvan. När man får mössen att springa i ett ekorrhjul eller vad som helst.
Men det vi var inne på Micke Mattsson var just det här. de som inte svarar på träning alls är det bara för att vi har gett dem fel träning och den studien du tar upp här då den vittnar ju om det och det finns några tidigare också som jag känner till där man man tog återigen man hade tre stora grupper från början där man då varierade träningsmängden i de tre grupperna man Det hade en grupp som tränade lågintensivt med få träningspass. Man hade en grupp som tränade högintensivt med få träningspass och en som tränade många träningspass lågintensivt och fyra grupper högintensivt flera gånger i veckan. Och det man fann är att lågintensivt med lite träning, då var det nästan hälften av deltagarna som var non-responders. Men då pratar vi alltså ett lågintensivt pass i veckan.
00:30:33 – Wille: Det är dålig träning, eller inte träning. Det är dålig träning.
00:30:35 – Jacob: Men det är ändå ganska imponerande att hälften av människorna ändå får bra resultat av det.
00:30:39 – Wille: Ja, men det var ju lite som vi var inne på. Har du testat det, då vet du såhär, okej, jag är en jävla responder här, för jag tog skitträning och svarade bra på det.
00:30:49 – Jacob: Sen ser man egentligen en trappvis förbättring här. Gruppen som körde Det var 31 deltagare i den gruppen som körde högintensiv träning, alltså konditionsträning, flera gånger i veckan. I den gruppen var det ingen person som klassades som non-responders. Sen var det fortfarande så att det var en normalfördelningskurva där de flesta fick bättre resultat än de som fick dåliga resultat. Vi hade en topp och så hade vi de som fick dåliga resultat som fick bra resultat. Men skillnaden var att hela den här kurvan låg på högersidan av en axel där det blir positiva resultat. Positiv träningseffekt. Medans då de som tränade dåligt, där låg fortfarande nästan toppen i mitten på sätt och vis. Det var vissa som fick till och med sämre kondition trots att de var med i den här gruppen som ändå skulle träna en gång i veckan.
Det handlar mycket, verkar det som, i alla fall inom konditionsbiten, att alla verkar kunna få bättre kondition men vissa behöver jobba betydligt mer för det.
00:31:54 – Wille: Och då hamnar vi liksom i frågan här. Varför blir det så här?
00:31:58 – Jacob: Ja, och det vet vi ju inte tyvärr.
Elitidrottares upplägg och coachningsfilosofier
00:32:00 – Jacob: Jag tror bara vi ville ta upp det här för det är bra att veta, det är bra att diskutera. Och just det här med att kanske inte ska titta på de här extremfallen. Man kanske inte ska titta på ens idols träningsprogram och tro att du ska göra samma sak för att komma dit.
00:32:18 – Wille: Nej, alltså det är lite som, alltså när man hör atleter beskriva hur de har tränat, så det är ju, det kan ju vara väldigt intressant att höra hur man kan göra det. Men det är ju ganska låg sannolikhet att det är det du ska göra. För de som du lyssnar på, det är ju oftast inte normalpersonen. För de har ju troligen åstadkommit någonting som är onormalt. Alltså de har kanske vunnit en tävling till exempel. De flesta vinner inte tävlingar, de flesta kommer liksom i mitten, eller vad man ska säga. Så det är ju liksom personer som troligen är väldigt bra responder, som är liksom extremerna, som är kanske till och med en outflyer. Så att hur de tränar, det är ju kanske, det kanske är för mycket, det kanske är fel modaliteter, det kan ju vara allt möjligt som gör att det inte kommer passa normalpersoner, som troligen är mer du då, som sitter och lyssnar.
Det kan vara intressant att bara höra om det och man kan ta inspiration från det men det är ganska låg sannolikhet att det är exakt det man själv ska göra.
00:33:16 – Jacob: Precis. Vi var inne på det, det var senaste avsnittet med Mikael Mattsson, lite med tränarna. Det finns ju tränare som kör sitt koncept All in på alla. Jag vet inte om det är rätt eller fel egentligen. I så fall ska de vara tydliga med att det är såhär jag gör. Säger man en konditionstränare som tror väldigt mycket på en stor volym lågintensiv träning. Det gör ju de flesta men väldigt stor. Då kanske man ska vara tydlig med det utifrån början och säga att om du ska träna med mig så måste du palla springa 20 mil i veckan om man är löpare. Du ska bygga upp den toleransen och du ska uppleva att det är bra för dig. Då kanske jag tränar för dig. Du kanske har en kasttränare som kör väldigt mycket tung styrketräning med dina adepter. Då behöver du Kanske vara tydlig med det utåt från början så att du får de idrotterna som antagligen passar just den träningen.
Det är väl lite det man pratar om det här. Det var nog också Mikael Mattsson-avsnittet. När vi pratar om det här ryska träningsmetoderna. De har ju gett väldigt mycket till träningsvärlden och det är mycket den litteraturen fortfarande som på något sätt gäller. Där får man vara medveten om att de körde ju bara den här Vi har väldigt många duktiga. Vi kör alla likadant och så gör det ingenting om 40-50% trillar bort. För de som är kvar är ännu bättre. Det är så Kina arbetar också. Du har en väldig massa idrottare. Då gör det ingenting om du pajar folk på vägen så länge du får upp några som är bra nog.
00:35:03 – Wille: Det verkar finnas, jag läste en artikel av Steve Magnus från den här podcasten Magnus and Marcus I'm coaching, när han skrev om 800 meterslöpare i det fallet, det var mycket tror här, det blir inte så jättebra referat av det här, men han pratar i alla fall om att det finns väldigt stora skillnader i hur man tränar dem. Det finns de som tror på att man ska träna ganska mycket lågintensivt och så finns det de som tror att man nästan inte ska göra det alls. Och då är det troligen lite så som du säger, att det finns coacher som har en viss filosofi, och då kommer vissa atleter att både dras till dem, för att de känner till den filosofin, och sen är det också vissa atleter som kommer lyckas bra under dem. Och sen de som misslyckas, så får man ju hoppas att de hittar till någon annan, så att de kanske lyckas bli bra, fast på ett annat sätt.
00:35:46 – Jacob: Om de ens har potential till det.
00:35:49 – Wille: Ja, precis. Är de sopor så hoppas man ju att de försvinner, så vi slipper se dem. Nej, men det gör de ju naturligtvis. Men det blir ju ett urval där, både då i var man hamnar någonstans och sen då vilka som blir bra på vad. Det beror ju på vilka som hade anlag och generella förutsättningar att lyckas med de olika programmen. Och det gör ju att personer kan ju lyckas på olika sätt. Det finns inte nödvändigtvis ett sätt att lyckas.
00:36:16 – Jacob: Nej, precis. Och det här gör ju allting svårt. Du vet ju inte om du gör den bästa träningen för dig. Du vet inte ens om du har de förutsättningarna för att bli bäst i slutändan. Man pratar mycket om att det alltid, eller särskilt folk som har lyckats gillar att prata om hur hårt de har jobbat för att lyckas. Det har de ju antagligen i många de flesta sporter där det är ganska mycket folk som tävlar om att vara bäst för då har du också ganska mycket folk med bra förutsättningar för att bli väldigt bra. Men det är ju fortfarande så att du kan ju ha folk som har jobbat minst lika hårt som är betydligt sämre. Bara på grund av genetik så
00:36:56 – Wille: Och det är också så här, man ska veta att förutsättningen för att kunna jobba hårt, det är ju att man har rätt genetik också, så att det är bara där har du ju liksom en talang, att du har motivation, att du har en kropp som pallar mera, att du har en kropp som svarar på den här träningen, så att man ska absolut inte ta från folk som har lyckats att de har jobbat hårt, men de har förutsättningar för det, annars så skulle de inte hamna där om det är en talangpool som är tillräckligt stor, liksom. Tävlar du i någonting som ingen bryr sig om så spelar det liksom ingen roll. Då kan du vara en sopa och ändå lyckas. Men tävlar du i någonting där det finns ett större antal deltagare, då har du talang. Annars så hade du inte lyckats. Nej, precis.
00:37:38 – Jacob: Så en god mix. Vi hade en sista
Enäggstvillingstudien: 30 år av träning mot inaktivitet
00:37:41 – Jacob: här, en cool studie egentligen, som vi också tänkte prata om lite bara för att den är cool.
00:37:47 – Wille: Ja, den är väldigt cool. Men den tangerar väl lite det här ämnet på något sätt i hur genetik påverkar saker och ting. Det är tvillingstudien du tänker på, va? Precis. Ja, det är bra. Det är i alla fall en studie på två monozygotiska tvillingar. Eller ja, ett par monozygotiska tvillingar helt enkelt.
00:38:10 – Jacob: Och monopsykotiska är de som ser likadana ut, som delar gener till hundra procent.
00:38:17 – Wille: Precis, så det enda som skiljer dem, det finns inte mycket som skiljer dem.
00:38:23 – Jacob: Det är enäggstvillingar som man brukar kalla det. När de kommer ut så är det nästan inget som skiljer dem. Om det har hänt något konstigt i magen så har den ena fått mindre näring än den andra. Genetiskt identiska.
00:38:36 – Wille: Precis. Och det man har gjort här då är att det här är en retrospektiv studie, så att man har mätt dem vid ett tillfälle, då har man mätt en herrans massa grejer som vi kan gå in på. Men, och sen har man då kollat tillbaks, vad har de här pysslat med de senaste 30 åren när det gäller träning? Då har du en person här som har varit väldigt, eller en av tvillingarna som har varit väldigt aktiv då, eller hyfsat aktiv, han har kört triathlon och även styrketränat under de här 30 åren. Och sen har du den andra tvillingen som ägnade sig åt recreational basketball bland annat då, men sen så verkar han ha gjort lite som Andreas Gianze, att han gjorde illa fotleden och sen blev det inget mer med fysisk aktiviteten och så blev han lastbilschaufför.
Medan den andra då jobbar som en college track coach tror jag det var. Så att det är liksom, det är två personer som från början då när de kom ut i livmodern här så hade de samma förutsättningar. Och sen har de då ägnat sig åt olika saker. Och då undrar man varför är det här intressant? Jo, därför att Alltså i ärlighetens namn så vet vi liksom inte hur mycket som är gener och hur mycket som är träning när det gäller vad som händer med folk. Alltså om du tittar på personer som tränar mycket så kan du se att de lever längre till exempel. Men du kan aldrig egentligen veta om det är så för att de har de generna som gör att de tränar mycket som även är de generna som gör att de lever längre.
00:40:00 – Jacob: Man kan säga för ljusstudier så talar det nästan mer för att det är generna som får oss att leva länge. Träning är mer livskvalitet på vägen till döden.
00:40:11 – Wille: Exakt. Detsamma gäller för vad man käkar, fetma och sådana saker. Du kan säga att personer som har den här egenskapen kommer dö i förtid i snitt. Men du kan inte säga att det som de ägnar sig åt under livet som gör att de får den här egenskapen är det som avgör. Så vi vet liksom inte hur mycket träning och sånt påverkar egentligen. Men det här är ett sånt sätt att ta reda på det helt enkelt. Därför att det man ser här då Trots att de har exakt samma gener de här tvillingarna så ser de lite olika ut. Lastbilschaffisen är fetare, han har högre vilopuls, han har högre blodtryck, han har sämre kolesterol-triglyceridvärden, sämre metabol hälsa överlag. Han har lägre VO2-max och lite annat. Precis. Och då bör man då kunna tillskriva det här till att han har mest ägnat sig åt att vrida på en ratt medan den andra har faktiskt varit ute och kutat en hel del.
00:41:13 – Jacob: Och de är väl antagligen fortfarande ganska lika i personligheter så här men vi har ju fortfarande en lastbilschaufför. De kan ju sitta och köra nätter. De här metabola grejerna kan ju vara mer sömn, kostvane relaterat. Är man ute och kör lastbil är det inte alltid man får tillgång till så bra mat kanske. Det är nog lättare att hålla en bättre kosthållning när man jobbar som friidrottstränare och sådär. Men det där är också väldigt häftiga, de tittar på muskelfibersammansättningen här. Och där kan man säga att han som tränar konditionsidrott, den icke skadade tvillingen här, har ju väldigt, väldigt stor andel typ 1-fiber i lårmusklerna. Typ 1-muskelfiber, det är de som, ibland kallar man det för röda muskelfiber, det är de som är väldigt duktiga på att arbeta länge med lägre intensitet och hjälp av syre.
Så det är de vi använder när vi är ute och springer. Konditionsidrottare har generellt sett en väldigt stor andel typ 1-fibrerna. Det är det vi vill jobba med. Typ 2-fibrerna som man kallar de andra. De är explosiva, starka, lätt för att växa hypertrofimässigt, muskelmassamässigt när man styrketränar sådär. Men de är dåliga på att arbeta över tid. Och här kan man säga att just lårmuskeln som de har tagit biopsin på här, att den som har konditionstränat väldigt mycket har över 90% typ 1-fiber. Medan den inaktiva tvillingen har bara 40% typ 1-fiber.
00:42:51 – Wille: Så det är ganska uppenbart att det här är någonting som deras levnadsvanor har påverkat. Alltså, troligen är det ganska mycket av den här… Man ska säga att den här tränade tvillingen då, han körde alltså 69 minuter konditionsträning per dag. Så det är alltså en rätt rejäl volym, så det är inte så jättekonstigt att han fick den ombildningen i låret då.
00:43:15 – Jacob: Men det är också intressant för där har man ju också, diskriminterar mig fortfarande, men det kanske framförallt andra steget. Det var ju synd att inte den ena tvillingen körde styrketräning här. För man har ju sett det här tidigare i interventionsstudier att typ 2-fibrerna kan gå över och mer efterlikna typ 1-fibrer. Och man har ändå i alla fall haft en bra hint om att typ 2-fiber på sikt kan bli i princip typ 1-fiber då. Som vi har i det här fallet, för de har ju kommit ut med samma genetiska uppsättning för att få samma. Det vi inte vet däremot är ju om du tar en otränad person och börjar styrketräna den personen, kan du få fler typ 2-fiber? Hade du den tränade tvillingen här slutat träna helt så hade ju antagligen han fått en distribution mer likt sin andra tvilling, den inaktiva.
Så då kan man ju säga att det är mer typ 1-fiber som blir typ 2-fiber. Men det är ju inte en träningsinducerad effekt. Så det var väl synd att vi inte fick lite bättre belägg för det. Men det är en väldigt cool studie. Det är stora skillnader. Tar vi här kroppsfett till exempel. Det var 8,6% lägre kroppsfett. Det är också intressant. Det talar för att konditionsträning i sig mycket möjligen kan ha en effekt på kroppsvikt och fettmassa. Det är också något man bråkar lite om. Men det är fortfarande… Det är synd den andra tvillingen blev liksom, kunde han inte varit lärare bara, istället för att vara lastbilschaffis.
00:44:47 – Wille: Lastbilschaffis. Det roliga var att han hade ju bättre greppstyrka än den tränade tvillingen då, och det spekulerar de i huruvida det kunde ha att göra med att han vrider på ratten. Vad fan. Men det jag slås lite av här är att vissa saker inte skiljer så mycket som man kanske skulle kunna tänka sig att de skulle göra. Om man tar till exempel deras syreupptagningsförmåga så ser man att den tränade tvillingen ligger på 47,5 ml per kilo kroppsvikt och minut. Det är alltså ganska kass ändå, får man ju säga, för att träna så pass mycket skulle jag säga. Medan den otränade då, han har 35 motsvarande.
00:45:25 – Jacob: Sen 50-åringar ska vi säga att de här är också. Det är ju 30 års skillnad. Men ja, men han har ändå ganska bra maratontider, 3.15.
00:45:34 – Wille: Han har jättebra maratontid och den har inte förändrats någonting nästan. Alltså det är liksom jätteliten ändring där, vilket kanske säger någonting om hur viktigt, hur lite vikt syreupptagningsförmågan har i just maraton då i hans fall. Men alltså det samma gäller när de gjorde det här maxtestet då, så slutade den tränade tvillingen på 350 watt i maxtestet och 300 watt för den otränade tvillingen. Ingen jättestor skillnad där heller egentligen skulle jag säga. För mig säger det här ganska mycket om hur mycket generna faktiskt spelar roll här. Så hade den här otränade tvillingen bara fått träna lite, då hade han ganska snabbt varit uppe på de här nivåerna skulle jag gissa i alla fall.
00:46:12 – Jacob: Han hade nog procentuellt hett igen väldigt mycket på kort tid. Sen är det ju de där sista procenten i prestation. Då kanske han hade behövt träna jämbördigt över tid också. Men som du säger, jag tror också att det hade gått fort. Så hade han varit ifatt honom. På mycket, eller i princip ifatt.
00:46:31 – Wille: Precis. Det är jäkla ballt. Egentligen får vi väl bara vänta på att de här två dör, så får vi väl se hur stor roll spelar deras levnadsval.
00:46:40 – Jacob: Vete fan om en två där är tillräckligt för att säga. Men det är intressant. Han tränade och blev påkörd. Ser du, man lever, man lever, man tränar.
00:46:51 – Wille: Bilolycka liksom. Det skulle ju vara något. Skulle båda dö av vanlig åldersdöd, då skulle jag faktiskt säga kanske någonting om hur deras levnadsval har påverkat deras livslängd. Ja, kanske. Men det är så mycket, den ena kanske har fått i sig mycket tungmetaller och får levercancer eller vad som helst.
00:47:13 – Jacob: Det är så mycket när det bara är två personer så jag tror inte det kan ge oss tillräckligt. Det man skulle kunna säga, det här är ju ändå Där verkar det vara lite till exempel LDL, blodfett, som är ganska starkt kopplat till hjärt-kärlsjukdom. Där är det en stor skillnad mellan den tränade och den otränade. Där tycker jag det var god evidens från massa andra typer av studier som säger att det är en lägre risk för den tränade personen här.
00:47:41 – Wille: Ja, och sen kollar man då på kaloriutgifterna så är det ju en sjuk skillnad. Alltså de har ju räknat på hur mycket man gör av med i aktiva kalorier och då är det liksom 7,5 tusen kalorier för den tränade och 204 för den otränade. Per vecka. Alltså det är en galen skillnad i deras aktivitetsnivå. Ja, men det var en jävligt ball studie. Det är ju lite den här typen av design man vill ha över så här lång tid med sådana här tydliga skillnader i levnadsval för att kunna se hur pass stor roll just levnadsvalen spelar roll.
00:48:14 – Jacob: Så känner ni enäggstvillingar som lever väldigt olika. Ser till och med att de letar upp någon forskare och något labb och så får de massor med nålar och grejer i sig. Så får vi veta häftiga saker.
00:48:32 – Wille: Lite så. Känner vi att vi har klargjort allting
Gener kontra tester och att utgå från fenotypen
00:48:36 – Wille: om gener och träning?
00:48:38 – Jacob: Vi har nog inte klargjort så mycket men vi har kanske fått folk att inse att det spelar roll. Att det är någonting man måste fundera kring alltid. När man hör anekdoter, när man ser medelvärlden, när man funderar kring sin egna träning kontra andra personers träning. Nu har vi ju faktiskt badat att du ger någon men det är ju samma sak där med ålder. Man vet ju att det påverkar. Är du 35, ja du kanske inte ska titta på de som är 20, hur de tränar. Även om du gissar dig till att du har ungefär samma förutsättningar genetiskt. Om du har ett syskon som är tio år yngre än dig som får bra resultat. Det kanske inte är din grej längre heller. Det är komplexiteten. Det blir en konst när man är tränare för en person. Man har en bas som man kan jobba utifrån principer, modeller och så vidare.
Men sen blir det ju med känsla och tro och prova och utvärdera och prova igen och så vidare. Man ska komma någonstans.
00:49:46 – Wille: För man skulle gärna vilja ha det här, man gör ett test och så ser man liksom, men du ska träna på det här sättet. Men du skickade över en review där man har kollat på olika faktorer som man vet påverkar muskelhypertrofi. Och det är ju väldigt lite som man faktiskt vet här. Du har ju några saker som är ganska spikade, att ser man att det här är högt så kommer du få ett bra svar. Men det är ganska få av de grejerna och det är ganska mycket som vi tror, men inte säkert och lite motsägelsefullt och så vidare. Så det bästa sättet är ju att titta på fenotypen. Du ser hur personer ser ut, du ser hur personer svarar, du ser vad de har för historik, vad de kanske har för syskon och sådana saker. Så det är lättare att gå på det än att försöka göra någon form av test.
Exakt.
00:50:33 – Jacob: En annan aspekt vi har tagit upp är
Individuell variation och belastning i lagidrott
00:50:35 – Jacob: lagidrott. Hur svårt allt detta blir då? Att människor får olika bra resultat, du ger dem samma träning, de kommer tåla belastning, matchning, olika hårt och du ska försöka hålla ordning på hela det här laget. Det har jag stött på många gånger, alla åren jag varit inne i fotboll, de som har sämre kondition i princip blivit utdömda som lata.
00:51:02 – Wille: Då ska de träna mer?
00:51:04 – Jacob: Ja, och det kan ju vara svaret som vi har tagit upp här. Det kanske är det de behöver göra för att de ska få en effekt från träningen.
00:51:10 – Wille: Men de kanske också pallar den träningen sämre, så det är svårt.
00:51:15 – Jacob: Ja, precis. Där måste man ju värdera. Är konditionen så här viktig för den här personen? Då kanske du har en fotbollsspelare som är jätteduktig, men pallar 70 minuter på matchen. Då är det ju faktiskt konditionen. Då måste man hitta ett sätt att kunna försöka bygga upp den. Eller så får man jobba med deras spelsätt eller deras taktiska position på planen, om man nu vill ha dem på banan. Att man har med sig det här att den som kanske har sämst kondition varje gång ni gör ett konditionstest. Det är inte nödvändigtvis den lataste personen. Att den personen har myglat varje gång de kört konditionsträning bara för att det inte blivit någon träningseffekt på två månader. Man testar dem i början på januari och så kör man hårt i januari och februari.
Sen så gör man en samma test igen i slutet på februari så ser man att två, tre spelare i truppen på 20-25 pers inte har blivit någonting bättre. Då ska man kanske inte anta bara att de har sprungit runt och myglat eller vad som helst utan då är det kanske förutsättningar som de har. fundera kring det. Man får prata med dem. Det kan ju vara att de har möglat också såklart. Men inte bara anta det och döma, peta eller vad som helst. Precis. Lagidrott handlar ju om vad du gör på plan. Och allt det andra gör man ju för att du ska kunna bli bättre på plan. Men du tar ju inte ut folk för hur mycket de har jobbat på träningen tycker jag. Generellt sett. Du tar ut de som är bra. Så får man få de som jobbar hårt och inse att Ja det är bra du jobbar. Du kommer bli bättre av det men du är fortfarande inte bra nog just nu.
Det är inte så kul. Det är inte så lätt. Särskilt när det gäller ungdomar kan jag säga. Det är inte så lätt att få dem att acceptera den. Särskilt kanske, jag vet inte hur det är internationellt men i Sverige är det väldigt mycket det ska vara rättvist. Den som jobbar hårt ska få tillbaka det. Det är inte bara det när vi pratar om idrott och resultat. Sen kan man diskutera hur mycket man ska ha av det i ungdomsidrotten såklart.
00:53:10 – Wille: Komplext, komplext. Jag är inte klokare nu kan jag säga efter att ha läst det här. Men det är mer att man inser att saker är komplexa. Det är i och för sig alltid kul. Ja, precis.
00:53:22 – Jacob: Det var sista, man måste, här, tränarna som ska låta alla spelare göra det de tyckte funkade bra. För att de tyckte det funkade bra. De borde ju någon sparka.
00:53:35 – Wille: Det kommer ju funka för vissa.
00:53:37 – Jacob: Ja, men det är ju så. De inser liksom inte att det är så. Det är inte många år sedan nu. Eller jo, det är ganska många år sedan nu. Hade jag spelat lag på ganska hög nivå så skulle liksom alla tränas ner för att sen blev man så mycket bättre tre veckor senare. Men det var ju folk som fick ont i knäna, som inte hade skadat knäna, bara svullna upp av sig själv. Slitna ljumskar och vad som helst i truppen då. Fyra, fem stycken. Och det var ju antagligen de som tålde belastningen sämst. Men sen var det kanske säkert fyra, fem stycken senare som fick den här toppen. Men det är ju ingen bra idé för hela laget. Då har man antagit att alla tillhör den här extremen. Istället för att kanske se för åt andra hållet, vilket är det kloka beslutet. Sen får kanske man ha lagidrottarna och träna själv.
Det är det lättaste. tror jag kommer mer och mer inom lagidrotten också. Man gör lagträningen och sen så får folk träna sidan om och de känner att de klarar och pallar av det. Eget
Avslutning
00:54:43 – Jacob: ansvar.
00:54:44 – Wille: Har du inte ett fotbollslag som är lika stort som Kina så kan man inte experimentera hur som helst. Då måste man lägga sig på en rimlig nivå från början. Exakt. Cool, vi gör väl så att vi avslutar där så får jag återgå till min semester. Jag ska köra någon sorts vansinnespass här i trädgården är det tänkt. Oj! Ja, jag vet. Vi får väl vänta tills solen har gått ner höll jag på att säga, men tills det i alla fall är lite skugga här.
00:55:07 – Jacob: Ja, jag ska iväg och köra på gymmet i tre timmar tänkte jag, innan jag ska hämta barnen. Ja.
00:55:13 – Wille: Jag provade det igår. Jag har ont idag. Överallt. Kan rapportera. Det var första gången jag var på gymmet på säkert ett halvår. Nice. Ja. Då får man träningsvärk. Vi avrundar där så hörs vi när vi hörs. Det gör vi. Ha det bra. Tja. Hej.
