Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
Avsnittet inleds med att Wille och Jacob konstaterar hur sommarvärmen påverkar träningen och varför man bör anpassa sina löptider när temperaturen stiger. Därefter välkomnas veckans gäst Victor Bengtsson, som är både fysioterapeut och fystränare i Umeå. Victor berättar om sin akademiska bakgrund inom idrottsmedicin och fysioterapi, sin sajt The Winning Edge där han skriver forskningsbaserade artiklar, samt sitt arbete på hälsocentral och med lag inom fotboll och innebandy.
Samtalet går vidare till Victors medverkan i det stora styrkelyftsprojektet vid Umeå universitet tillsammans med bland andra Lars Berglund och Ulrika Aasa. I studierna fäste de tre rörelsesensorer längs ryggen på tävlingsinriktade styrke- och tyngdlyftare för att mäta ryggradens kurvatur i tre dimensioner under knäböj och marklyft på 70 procent av 1RM. Resultaten visade att det trots det vanliga idealet om en helt neutral och orörlig rygg alltid sker rörelser, framför allt flexion och extension i sagittalplanet men även rotationer och sidoböjningar. En parallell masteruppsats av Jimmy Falk visade dessutom att inte ens styrketräningsvana fysioterapeuter är särskilt bra på att se dessa ryggrörelser på video, vilket enligt Jacob och Wille delvis beror på att man sällan får direkt feedback på sina visuella bedömningar.
Victor berättar att forskningen gjort honom alltmer liberal kring hur mycket ryggen får röra sig vid tunga lyft, och att spannet för vad som är acceptabelt sannolikt är större än man ofta antar. Samtidigt diskuterar de behovet av att veta hur mycket av individens maximala rörlighet som faktiskt tas ut under ett lyft, eftersom vävnadernas hållfasthet troligen är sämre nära ytterlägena. Ett försök att mäta deltagarnas maximala bäckentippning i stående gav dock otillförlitlig data eftersom många hade svårt att utföra rörelsen motoriskt.
En central fråga i avsnittet är om man bör sträva efter en helt standardiserad lyftteknik eller medvetet variera utförandet. Victor menar att en stabil position är viktig vid tunga lyft i knäböj och marklyft, men att den naturliga rörelsevariation som alltid uppstår räcker långt, medan vardagsrörelser gärna får varieras mer. Wille och Jacob reflekterar kring att överdrivet nötande i exakt samma rörelsebana kan belasta samma lilla struktur varje gång, och att viss variation – likt att byta löparskor eller underlag inom konditionsidrott – kan sprida belastningen och bygga tålighet om man tappar positionen på ett tungt maxlyft. De berör även svårigheten att skilja akuta ryggskador från smygande överbelastningsbesvär som först ger sig till känna vid ett enskilt lyft.
Därefter går de igenom den narrativa översiktsartikel som Victor nyligen publicerat om dokumenterade skador i knäböj, bänkpress och marklyft. Den tydligaste slutsatsen är hur tunt det vetenskapliga underlaget är: många biomekaniska studier varnar för skador genom att hänvisa till enstaka expertutlåtanden, medan den publicerade litteraturen domineras av kirurgiska fallrapporter om extrema skador snarare än studier på skadeorsaker och prevention. I knäböj återfanns bland annat bilaterala quadricepsrupturer samt frakturer på taggutskott i nacken och i fotleden, i bänkpress dominerade rupturer av pectoralis major och fall av så kallad bench presser’s shoulder, och i marklyft rapporterades bland annat hamstringrupturer och ospecificerade ländryggsskador. Samtidigt saknas nästan helt dokumentation kring vanliga besvär som muskelsträckningar, rotatorkuffsmärta och AC-ledsproblem, vilket understryker behovet av bättre skadeuppföljning för både styrkelyftare och motionärer.
Avslutningsvis berättar Victor om sin roll i elitidrotten, där han är enbart fysioterapeut i fotbollslaget Umeå IK men kombinerar uppdragen som fysioterapeut och fystränare i innebandylaget Thorengruppen. De diskuterar samarbetet kring belastningsstyrning och konstaterar att innebandyforskningen ligger långt efter fotbollen trots vanliga problem som fotledsstukningar. Wille rundar av med att skämtsamt varna den 27-årige gästen för att fortsätta lägga till fler uppdrag utöver heltidsstudier och heltidsjobb, innan de tackar för samtalet.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och träning i sommarvärmen
00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol. God kväll. Tja, är allt bra? Fortfarande?
00:00:31 – Jacob: Fortfarande, ja precis. Sådär en timme senare. Jodå, det är fint. Varmt. Fortfarande. Vi kommer behöva säga det ett tag nu alltså.
00:00:43 – Wille: Det kommer inte gå över det här. Det verkar inte så.
00:00:47 – Jacob: Det verkar inte så. Jag var med till och med i Sveriges Radio igår. De ringde mig och frågade lite om träning i värme och sådär. Och jag var ju ganska… De trodde nog jag skulle varna lite mer, men jag var typ bara, äh. Det kommer gå dåligt, men träna på ungefär.
00:01:03 – Wille: Precis. Alltså, det kommer ju gå långsammare. Det är typ det man behöver säga till folk.
00:01:07 – Jacob: Ja, att de är medvetna om att det kommer gå långsammare då. Människor har ju sin… De ska springa sitt millopp eller maraton eller vad det är. Så vet de typ då vad de har räknat med att de ska klara av och sådär. Så har de ju räknat med att det normalt är 15 grader så är det 30 grader. Då är det ingen bra idé att springa efter det man har räknat med. Det var väl det som jag sa var huvudpoängen där. Att man har lite koll på det. Annars är det bara att träna på det. Det är ju faktiskt inte sån enorm värme egentligen. Jämfört med hur varmt det kan vara på andra ställen. I mitten på Spanien så här års kan det vara 50 grader. Det är varmt men det är inte så varmt så det är farligt. Men jag tänker ändå på det så här idag när jag är trött på värmen. Att jag bara skulle sagt till alla att sitta hemma och softa.
Så jävla bra träningsexpert alltså. Gå hem och softa. Man tappar så lite på två månader och njuter och kör sen igen.
00:02:05 – Wille: Två månader också. Verkligen så. Nej, för fan. Det blir inte mycket träning gjord nu. Nu är det i och för sig mest för att jag håller på att härja runt med annat. Men nej, det är ingen kvalitet i det man håller på med.
00:02:18 – Jacob: Ja, du har ju bara såna jobbiga utomhusflåsiga saker.
00:02:23 – Wille: Jag försöker ju köra lite K-box då, men det är ju också såhär… Ganska metabol… Psykiskt krävande aktivitet att ställa sig på den där… Ja, du gör sex reps så börjar det ju svettas nåt enormt så fort du klarar av det. Ja, då ger man ju upp, för det är ju då man slutar träna.
00:02:37 – Jacob: Man är ju hemma också, man vill ju inte sitta i soffan och vara svettig. Nej, inget sunk han ville.
00:02:44 – Wille: Då är det tur att vi har med en person som kan prata om träning
Presentation av gästen Victor Bengtsson
00:02:48 – Wille: och kanske få oss att bli lite mer inspirerade för att röra på oss. Det är Victor Bengtsson, välkommen. Tack så mycket. Nu är det tre sjukgymnaster eller fysioterapeuter i samma podd, nu börjar det bli för många.
00:03:01 – Jacob: Ja, det är det verkligen. Vi kan bli jobbiga ihop i grupp.
00:03:05 – Victor: Ja, jag tänker det också. Hur är läget med dig då? Det är jättebra med mig. Jag trivs ju faktiskt rätt bra med värmen och tycker det är rätt skönt att man slipper värma upp och sådär inför passen. Så det är inte mig emot. Nej, men vi hör ju på dialekten också att du inte är så van vid värmen.
00:03:22 – Wille: Så det kanske inte ens är varmt där du är, och det är det Jacob ville säga.
00:03:27 – Victor: Jag kommer praktiskt från två veckors semester i Stockholms skärgård.
00:03:31 – Jacob: Ja, där var det varmt. Där var jag också för två veckor sedan. Det var hett. Nej, visst är det skönt. Man ska inte klaga på det sättet. Det gynnar ju inte träningen heller. I vanliga fall så kanske man hittar tre timmar och inget att göra. Vad ska jag göra? Jag går ut och tränar. Det är inte svårt att fylla tre timmar när det är så här fint väder. Man hittar alltid någon som man kan gå ut och träffa. Eller så ställer man sig och grillar. Nej, det får man inte göra. Nej, man får inte grilla just nu. Men man kunde gjort det för tre veckor sedan. Två veckor sedan. Jag vet inte när de satte grillförbudet.
00:04:08 – Wille: Jo, jag sa att du är fysioterapeut, men utöver det, vem är du?
00:04:13 – Victor: Ja, jag är både fysioterapeut och fystränare. Jag både pluggar och jobbar. Jag har väl pluggat på universitet i åtta år nu. Strax under 500 högskolepoäng.
00:04:31 – Jacob: Du samlar på dom alltså?
00:04:33 – Victor: Ja, litegrann.
00:04:34 – Jacob: Det är kul att ha Wille. Kul att ha.
00:04:37 – Victor: Jag är född i Stockholm, trots dialekten. Sedan är jag uppvuxen i Örnsköldsvik. Bodde där tills jag började Pluggade på universitet i Umeå. Började läsa idrottsvetenskapliga programmet med inriktning idrottsmedicin och coaching. Kandidatexamen, hoppade direkt på magisteråret och efter det kände jag att det här med fysioterapi verkar kul. Så då hoppade jag vidare till fysioterapiprogrammet där jag tog examen för ett år sedan. Senaste året har jag både jobbat och fortsatt läsa masterprogrammet i fysioterapi också. Har du ångrat den? Det är många kurser jag är besviken på, men jag har inte ångrat att jag har fortsatt läsa.
00:05:38 – Jacob: Nej, det har inte jag heller. Det är nog bara Wille som är lite mer bitter på yrket.
00:05:43 – Wille: Det är kurser och annat som jag är bitter på. Vad bra, vad skönt att du inte känner så. Har du jobbat som fysioterapeut sen examen?
00:05:52 – Victor: Ja, jag har jobbat på hälsocentral som vi säger här uppe.
00:05:56 – Wille: Just det. Var går den linjen egentligen när man börjar kalla det för hälsocentral?
00:06:01 – Victor: Jag vet inte.
00:06:02 – Wille: Är det Gävle eller? Det är möjligt.
00:06:04 – Victor: Jag har jobbat i Västerbotten och Västernorrland och där är det ju hälsocentral i alla fall. Men var gränsen går någonstans, det har jag dålig koll på. Det kan nog vara typ Gävle.
00:06:13 – Wille: Hur känns det då? Du pluggar ju samtidigt, hur känns det att jobba kliniskt och så vidare?
00:06:19 – Victor: Jag tycker båda grejerna är roligt så det är skönt att ha båda delarna även om det kan vara lite stressigt i vissa veckor där det är mycket i skolan. Men annars tycker jag det funkar bra. Jag vill ju fortsätta lära mig. Sedan om man gör det på egen hand eller via fortsatta universitetsstudier, det får man väl göra som man vill. Eller både och kanske.
00:06:46 – Wille: Men du pluggar halvtid då?
00:06:47 – Victor: Nej, jag pluggar heltid. Ja, men fy fan. Usch! Hur mycket jobbar du? Jag jobbar både på hälsocentral, och där har det varierat mellan Mellan 50 nu i sommar, sen har det varit mellan 60 och 100% innan det. Sen jobbar jag med två lag också. Jag skulle säga att det är lite drygt 100% jobb och lite drygt 100% plugg.
00:07:15 – Jacob: Jag ser att du har ett rack där i bakgrunden. Hinner inte ens gå till gymmet.
00:07:20 – Victor: Nej, jag pendlade från Umeå till Ö-vik i höstas. Eller egentligen från juni till april. Och då i höstas var det rätt tight att få med träningen. Blev det lite träning här i sovrummet med ett rack. Har du kört nu när det är varmt? Det vill vi veta också. Ja, gymma går ju bra. Det är ju inga problem. Ja, men hemma?
00:07:48 – Jacob: Ja, nått pass har det blivit hemma. Du har väl ändå lite den känslan. Det är inte kul att svettas hemma på samma sätt. Det är bara jag kanske.
00:07:56 – Wille: Fy fan vad gnälliga vi är.
00:08:00 – Jacob: Jag satt idag på gymmet. Idag var jag faktiskt tre timmar på gymmet. Jag tränade inte jättemycket men jag var där och så snackade jag lite med folk. Jag hade gjort tre övningar och var riktigt varm och trött. Så säger jag bara, jag har tappat det. Det här var liksom fortsätta när det började bli riktigt jobbigt som man kunde göra förr. Men det är väl bra, då håller jag mig frisk. Tänker jag. Förr så körde man lite mer rakt in i kaklet. Jag tänkte att det gör bara lite ont. Det blir bättre om jag tränar. Det blir det inte så ofta, tror jag.
00:08:40 – Wille: Hur kom du in på fysioterapin? Du sa att det kändes kul. Kände du att du saknade nånting med det du hade läst tidigare? Eller var det nåt helt annat du ville testa på?
00:08:49 – Victor: Det har väl alltid funnits med. Jag stod väl lite i valet och kvalet om jag skulle läsa idrottsvetenskapliga programmet eller fysioterapeutprogrammet när jag gick ut gymnasiet. Men tyckte väl att träningsbiten är det som jag tycker är roligast egentligen. Så då tänkte jag att jag kör på det och sen ser vi vart det leder. Men sen kände jag också att Det saknas ändå någonting. Jag vill ha båda delarna. Så jag tänkte att jag börjar jobba lite och sen pluggar jag samtidigt. Sen har jag väl upptäckt att det är roligare och roligare med fysioterapi-delen också. Men det är kombinationen jag tycker är allra bäst. Vad är det för lag du jobbar med i fysbiten? Umeå IK, fotboll. Både damlaget och juniorelitlaget. Och sen Thorengruppens herrlag i innebandy.
00:09:48 – Jacob: Är det också Umeå? Precis. Det är skönt i samma stad för dig där.
00:09:53 – Victor: Ja, annars hade det nog inte funkat.
00:09:57 – Jacob: Det mesta funkar låter det som ändå. Du har ju din hemsida också. Du har ju artiklar.
00:10:06 – Victor: Precis, det startade ju upp efter magisteråret på idrottsmedicin. Då tyckte jag väl, egentligen kanske främst för att jag ville göra någonting vettigt av det jag själv läste. Jag tyckte det var kul att läsa studier och sen om man kunde dela med sig av den kunskapen till andra så började jag skriva artiklar på hemsidan, thewinningedge.se. Och det har fortsatt. Jag har väl försökt hålla typ en artikel i veckan men sen när det är varmt och soligt så är man gärna ute och tar det lugnt. Det gör du rätt i.
00:10:50 – Wille: Har du fokuserat på något speciellt område?
00:10:53 – Victor: Det är styrketräning och sen har det blivit mer och mer skadeprevention. Allt eftersom man har jobbat mer med lagen som fysioterapeut och har läst mer fysioterapi snarare än fysträning på universitetet.
00:11:12 – Wille: Var det det du gjorde din magister på, med skadepreventionen?
00:11:17 – Victor: Magister i idrottsmedicin. Du läste master nu i fysioterapi?
00:11:22 – Wille: Precis.
00:11:25 – Victor: Magistern i idrottsmedicin, där undersökte jag hur stretching
Ryggens kurvatur vid knäböj och marklyft
00:11:32 – Victor: påverkade styrkeprestation akut. Och sen nu masteruppsatsen. Det är mer kopplat till det vi kanske ska prata mest om idag. Stirkelyftprojektet med Lars Berglund och Ulrika Asa. Där jag kollade på ryggens kurvatur vid utförandet av knäböj och marklyft. Det blev både kandidatuppsats och masteruppsats av de två.
00:12:00 – Wille: Du har skrivit klart dem alltså?
00:12:02 – Victor: Ja, det var det första jag gjorde. Jag fick lite dispens där, så jag började med uppsatsen.
00:12:08 – Wille: Då hugger vi in på dem tycker jag.
00:12:11 – Victor: Bra koll på gästen Wilhelm.
00:12:14 – Wille: Jag har läst, vi kommer kanske in på den här artikeln du har skrivit, den här narrative review om skador inom styrkelyften. Men jag hade faktiskt ingen aning om att du hade varit en del av det här projektet, även om jag kanske kunde ana det.
00:12:28 – Victor: Nej, på Umeå universitet, inom den medicinska fakulteten, har de det här forskaraspirantprogrammet. Tanken är att man ska göra det under somrarna, under åtta veckor. Man ska ingå i ett forskarlag. vara en del av det projektet. Sen får man göra lite olika saker. En del sitter bara och matar data medan andra är med i utförandet av studier och samlar in datan. Jag kom i kontakt med Ulrika-ASA för att jag kände att det här skulle jag vilja göra. Det vore kul med både styrkelyftet och att det handlar om skador. Både för att jag är väl glad amatör till styrkelyftare själv. Och sen att det är kul med skadorna. Så jag började där, om det blir mellan andra och tredje året, på grundutbildningen. Då samlade vi in data. Det var jag, Lars Ulrika och Jimmy Falk som han skulle skriva sin masteruppsats också.
Så vi samlade in data på styrkelyftare och tyngdlyftare. som vi satte rörelsesensorer på ryggen. Det blev två segment där. Dels thoracombala övergången och sen nedre delen av ländryggen.
00:14:02 – Wille: Där du säger rörelsesensorer?
00:14:05 – Victor: Det är tändsticksaskstora sensorer och så mäter de vinklarna mellan varandra. Vi satte upp tre sensorer i ryggen så att det blir som två områden däremellan. Och så mäter de vinklarna i tre dimensioner. Min del i det här var väl egentligen bara att jag skulle skriva någon beskrivning av hur ryggens kurvatur förändras under utförandet av knäböj och marklyft. Och sen i relation till vad man har för kurvatur i sin vanehållning.
00:14:44 – Wille: Hur pass vana var de här styrkelyftarna och tyngdlyftarna?
00:14:47 – Victor: De skulle ha tränat, nu kommer jag inte ihåg om vi satte upp två år, och sen att de skulle träna för att tävla. Så de var ju vana vid tyngre belastning vid övningarna. Och sen fick de utföra tre repetitioner på 70% av sitt uppskattade 1RM.
00:15:08 – Wille: Och då mätte ni hur det förändrades under hela tiden och sen var ditt jobb att beskriva hur det såg ut? Exakt. Och vad var det för övningar, sa du det?
00:15:16 – Victor: Ja, knäböj och marklyft.
00:15:18 – Wille: Knäböj och marklyft, ja.
00:15:19 – Victor: Vad kom du fram till då? Vi kom väl fram till att det sker ju rörelse. Bra, check! Det låter ju självklart på ett sätt, men samtidigt så är det ju… Om man läser position statement och läser i studier att man inte vill att det ska ske någon rörelse. Den ska hållas i sin neutral position och vad det nu är, det kan vi kanske komma in på också. Man förändrar ryggens kurvatur och då är det framförallt i Sagittarplanet, att man böjer framåt och bakåt. Men det sker även rotationer och sidoböjningar av ryggraden.
00:16:03 – Wille: Trodde du själv att det var så? Du säger att man vill hålla en neutral rygg, håll ryggen stabil, rör inte på ryggen. Men hur tänkte du själv när du gick in i det? Tänkte du att vi kommer se att det svabbar runt all over the place? Eller tänkte du att de här är duktiga, de borde faktiskt inte röra på sig? Eller hur tänkte du?
00:16:21 – Victor: Jag tänkte att vi skulle hitta att det sker en rörelse. Jag tänkte att det skulle vi hitta i alla tre plan. Men framförallt i hur man böjer ryggen framåt och bakåt. Det är något man ser dagligen på gym, både bland amatörer och de som faktiskt tävlar.
00:16:43 – Wille: Jag vet inte om du tänkte på det när du gjorde det, men tyckte du att bara det man ser utifrån… Låt säga att du stod och tittade på en av era subjects och så hade ni de här mätningarna på. Tyckte du att det du kan se korrelerar med vad man får för mätning? För där tycker jag att det är extremt svårt att bedöma hur ryggen faktiskt ser ut inuti. Utifrån bara hur man ser när någon rör på sig. Det kan ju bero på hur ens tröja rör på sig eller vad som helst egentligen. Men hur tyckte du? Hade du någon upplevelse om hur det stämde överens?
00:17:16 – Victor: Jag tror väl själv att jag är rätt duktig på att se det. Men
Svårigheten att bedöma ryggrörelser med blotta ögat
00:17:20 – Victor: det här var faktiskt Jimmys masteruppsats där han kollade om fysioterapeuter kunde upptäcka den skillnaden.
00:17:28 – Jacob: Ni bara ställde upp ett gäng på rad samtidigt? Nej, vi filmade. Det hade varit roligare om ni haft fem fysioterapeuter på varje sida.
00:17:39 – Victor: Han kommer fram till att vi är inte så duktiga på att se det. Tyvärr.
00:17:43 – Jacob: Det var inte så överraskande. Nej, jag tycker inte heller det. Men var de vana vid att titta på den rörelsen? Titta på ett marklyft, titta på en knäböj. Eller var det bara fysioterapeuter från vårdcentralen som kanske inte höll på med styrkelyft alls?
00:18:00 – Victor: De fysioterapeuter som var med och gjorde bedömningen, de hade personlig erfarenhet av styrketräning.
00:18:14 – Wille: Det är svårt, det är det här jag menar. Det handlar inte om att man är dålig. Jag tror att det vi tittar på, det är inte kotornas rörelse, utan det är en så komplex rörelse. Det borde egentligen vara ganska svårt att göra det, om du förstår vad jag menar.
00:18:29 – Jacob: Jo, jag är med på att det kan vara svårt. Men det är lite här, var sätter vi, hur stor är rörelsen, vad sätter vi för krav för att det ska vara bra eller dålig bedömning. Var det att de helt kunde missa att det blev en lordos eller svank det för de som lyssnade. Eller var det mer att de kom fel på graderna. Vi säger att det var 10 graders flexion och så skattar de 4 graders flexion. Varför bedömdes de som inte bra nog eller dåliga?
00:19:06 – Victor: Det de fick bedöma var om de såg att det skedde en rundning eller en flexion av nedre delen av ryggen under utförandet av knäböj. Om de började marklyftet med en rundad ländrygg. Om det skedde en rundning eller en flexion av nedre delen av ryggen under marklyft och om det var en excessiv extension av ländryggen under utlåsningen av marklyftet. Istället för att man bara sträcker ut höften. Ändå lite överraskande. Tycker du inte det Wille?
00:19:57 – Wille: Nej, jag tycker inte det är så överraskande. För jag tror att om jag bara tittar på det så… Det jag tror att man tittar på, det är egentligen bröstryggen. Man ser om den hålls rak eller inte. Ländryggen är så jävla svårt att avgöra. Det finns så mycket som kan gå fel där helt enkelt. Eller bevisligen verkar det ju vara så. Så jag tror att det är… Alltså det är också såhär att, om någon säger att de är väldigt bra på att bedöma det, vad har de bedömt gentemot? Det är ju inte så att de har haft sådana här rörelsesensorer och kunnat bedöma det. Så jag tror att det är svårt att träna på det också.
00:20:29 – Jacob: Ja, man får ju ingen feedback om man har bedömt det rätt. Det är ju det som är problemet. Om man inte köper in den här utrustningen Och låter folk göra en hundra knäböj där man efter varje bedömning tittar. Kom jag rätt nu? Nej, men hur kunde jag missa det? Så tittar man på videon. Åh just det, det där var det. Får man ingen feedback så vet man ju inte om man gör rätt eller fel. Man kan ju säga jag har sett tusentals knäböj. Jag har då tittat fel varenda gång.
00:20:50 – Wille: Så är det klart. Och sen ser man att någon gör en dålig knäböj och säger man såhär. Ja, men där rörde du den på ryggen. Men det kan ju bara vara att man får såhär Q's att benen föll in. Det kan ju vara alla möjliga sådana saker. Och så tänker man såhär. Ja, men det var också en rörelse i ryggen. Så jag tror att det är lite som att bedöma ifall folk har peruk på sig eller inte. Du kan ju gå runt och säga att jag kan alltid spotta en peruk. För att det är de risiga perukerna du hittar. Du vet ju inte hur många du missar. Så jag har inte alls svårt att tro att det där är så pass svårt. Att även med erfarenhet är det svårt att bedöma.
00:21:24 – Victor: Jag tror att det är lättare att hitta det på ovana lyftare. Utan att ha någon data på det så tror jag att det sker ännu större rörelser bland oerfarna lyftare.
00:21:38 – Wille: Ja, ett riktigt ostbågemarklyft kan man ändå säga. Där var ostbågen. Det är skillnad. Det är en dålig peruk.
00:21:46 – Victor: Precis, exakt.
00:21:50 – Wille: Men om vi går tillbaka till din data, var det något som du blev förvånad av med rörelsen? Det låter kanske kaxigt att säga, men det var nog ganska precis som jag trodde att det skulle vara.
00:22:04 – Victor: Att man rundar ryggen lite mer i bottenläget i en knäböj och i startläget av ett marklyft. Sedan tror jag att det hade kunnat se annorlunda ut om det verkligen hade varit maxlyft i marklyft till exempel. Då kanske man hade sett en rundning, en ännu större rundning och kanske att den även hade skett senare i lyftet. Typ som en strongman marklyft? Ja, precis.
00:22:35 – Wille: Men när du hade sett
Hur mycket får ryggen röra sig vid tunga lyft
00:22:37 – Wille: det här och gjort det här och läst Jimmys uppsats, ändrade du på något sätt hur du tänkte på hur man ska lära ut marklyft eller hur ett marklyft bör se ut? Hur såg du på det då?
00:22:51 – Victor: Kanske inte just utifrån den datainsamling vi har gjort, men jag har blivit alltmer liberal med hur hur mycket man får röra på ryggen när man lyfter tungt. Och att det kanske inte finns någon optimal position så. Jag tror att det spannet på vad som är optimalt eller tillåtet, eller där det är lägre skaderisk, att det är betydligt större nu än vad jag kanske tänkte för några år sedan.
00:23:20 – Jacob: Det tänkte jag direkt här när du sa, när du tittade på, testar ni de här försökspersonernas maximala rörlighet, alltså ändläge åt båda håll för att veta sen inom vilket spann de höll sig. Det är kanske inte så mycket att flektera, om vi tar hela ländryggscementet tillsammans, 15 grader om de kan 40 grader. Man har väl i alla fall fog för att tro att i ytterläge så är det sämre hållfasthet i en hel del av strukturerna som finns där i ryggen. Det är ofta det så att om vi tar praktisk erfarenhet så är det ofta att folk får om de får ont akut vid ett lyft så har de vanligen eller mer vanligt än att det bara skulle vara slumpen. Det känns som det är ofta att de tappat extra mycket i den situationen. Att de har gjort ett marklyft där de verkligen hamnat mycket mer flexerad än vad de normalt gör när de kör marklyftet.
Så fick ni någon sån, alltså hade ni något totalspann och tittade ni på hur stor, inom vilket, hur många grader de rörde sig när de gjorde.
00:24:36 – Victor: Vi gjorde ett försök till att göra det i alla fall. Där de fick ställa sig i neutral position och sen gick vi fram och tippade bäckenet framåt så mycket som möjligt och sen bakåt så mycket som möjligt. I förhoppningen att de skulle svanka så mycket som möjligt och böja så mycket som möjligt på ryggen. Men fortsätta vara stående. Den datan blev inte tillförlitlig. Det var vissa som hamnade i ett större… Jag kommer inte ihåg om det var flexion eller extension.
00:25:12 – Jacob: Det blev större varv när de gjorde knäböjen än när ni testade maxet. Ja, precis.
00:25:18 – Victor: När jag såg under datainsamlingen så kände jag att det inte var helt enkelt motoriskt för dem att hänga med i den rörelsen. Det var många som ville böja på benen och krummade bröstryggen istället.
00:25:33 – Wille: Det är fan intressant det där med bäckentippningen. Alltså hur svårt vissa har att förstå vad det ens är för rörelse.
00:25:40 – Victor: Ja, det kan vara rätt frustrerande på kliniken också.
00:25:44 – Jacob: Ja, precis. Fäll dig framåt, böj inte ryggen. Och så böjer de ryggen. Du kan böja höften också. Va?
00:25:51 – Wille: Va? Den slutade jag försöka mig på ganska snabbt när jag jobbade kliniskt. Det var såhär, okej det där vaskar vi. Det där är för tidsödslande. Okej, då fick du den här beskrivande datan, som i och för sig inte var så förvånande för dig. Men hur gick du vidare med det sen?
00:26:09 – Victor: Det är väl på gång att bli artiklar av det också. Det är väl i slutskedet nu. Det ska väl in och språkgranskas och sen ska det väl skickas in. Om det var rent ur den aspekten du menade hur jag gick vidare.
00:26:25 – Wille: Ja, jag tänkte såhär, vad är nästa projekt? Eller vad var nästa sak som ni tog tag i?
00:26:32 – Victor: Det pågår ju många andra studier samtidigt. Jag är inte så involverad i så mycket annat mer än de två och den narrativa review-artikeln som just publicerades.
00:26:53 – Jacob: Men de här sensorerna ni satte på, provade ni bara med någon att sätta dem liggande och göra Mackenzie-rörelser och sånt där. Sittande och så försöker du nå dina tår. Någon sån extrem flexion av hela ryggen eller extension av hela ryggen. För att se hur mycket rörelser man kunde få mellan sensorerna då.
00:27:14 – Victor: Nej, inte så. Prova att leka lite med dem.
00:27:20 – Jacob: Ja, men det var det jag tänkte. Jag tänkte att ni hade ju det i rapporten. Det sa du ju att ni inte hade. Men jag tänkte om du gjorde det själv på dig själv. Något sånt och så jämförde. Jag tycker det hade varit väldigt intressant att veta. Hur. Om vi tänker då en. Ni satte dem på baksidan av ryggen. Om man tänker då en maximal extension. Alltså när ryggen går bakåt. Hur nära, eller vilken vinkel kan du få på sensorerna då? Och hur stor är den i förhållande till den vinkelförändring som sker i en knäböj och marklyft? För det är det man vill veta. Det är mycket man vill veta, men en av sakerna man skulle vilja veta, i alla fall jag, är ju Hur mycket av det maximala spelrummet som finns använder man som en ganska duktig styrkelyftare eller tyngdlyftare då?
Och kanske på sikt kunna se vad är okej att använda av det spelrummet eller något sånt där?
00:28:14 – Victor: Ja, nej tyvärr, vi samlar inte in någon data på det. Nej, men du har ingen siffra som du bara testar själv heller? Nej, jag har tyvärr inga siffror på det heller. Du får gå upp och göra det nu under sommaren.
00:28:26 – Jacob: Ja, jag får låna de bästa sovrummen igen.
00:28:27 – Victor: Du behöver inte hänga ut hur mycket du krummar.
00:28:30 – Wille: Ryggen är ett marklyft. Det är inget att skryta med direkt.
00:28:35 – Jacob: Eller kanske är det. Du får lägga upp på Instagram när du gör det. Låna dem en dag på labbet.
00:28:42 – Wille: Du har gjort den här
Teknikvariation eller konstant utförande för minskad skaderisk
00:28:43 – Wille: narrative review och vi ska komma till den, men hur tänker du på kopplingen till skador? Dels det som Jacob pratar om, men är det här en viktig variabel som du tänker dig fortfarande att bry sig om? Alltså hur ryggen ser ut vid lyft.
00:28:58 – Victor: Ja, det tycker jag fortfarande är viktigt. Sen får man se att alla skador är på ett eller annat sätt en överbelastning. Om man tar det till extremen, Om tekniken påverkar i vilken grad man belastar en struktur, där är vi nog ganska överens om att ja, det kommer påverka. Utifrån det så måste vi ta hänsyn till tekniken i bedömningen av skaderisken också. Frågan är bara hur mycket den påverkar och vilket spann som ska vara acceptabelt och när det kanske blir för mycket belastning på en viss struktur.
00:29:42 – Wille: Om man tänker på styrkelyft, så är det tre moment i princip, plus komplementövningar. Rätta mig om jag har fel, men det är väl ändå primärt överbelastningsskador som är det dominerande. Det är inte så mycket akuta skador i det stora hela.
00:29:56 – Victor: Det beror ju på vad vi tittar på för Vad är skada?
00:30:00 – Wille: Vi tar inte pektoralisrupturer, men jag tänker typ ryggen då till exempel Ja, det finns ju både Det förekommer ju både akuta och mer kroniska skador Smygande Ja Men vad som är vanligast Jag skulle kunna leta fram någon siffra på
00:30:26 – Victor: Vad vi fick fram på… Det är ju vanligare med de här stegvis tilltagande besvären än vad de akuta skadorna är. Sen är ju frågan hur bra man är på att skatta om det är en akut eller om det är en tilltagande skada själv. Ibland kanske man märker det vid ett visst tillfälle, men det kan ju ändå vara så att det är den kroniska belastningen som är orsaken till skadan i grunden.
00:31:01 – Jacob: Och sen tror jag en hel del får, de gör en knäböj. Det gjorde det liksom ont. Var det nu gjorde ont. Men så tränar de vidare ändå för det gör inte så ont. Och så känns det lite under det passet och så känns det lite på nästa pass och så fortsätter de. Sen tre veckor senare så gör det så ont så att de tycker nej nu är det inte kul längre. Nu orkar jag inte med det. Och så räknar de det som en smygande skada trots att det ändå har varit en sån där tidpunkt där det kändes. för första gången lite tydligare. Om det är som du säger då, vi vet ju inte ens om det var akut då eller om det kanske var en kronisk dåda. Det var då det blev centralblivande. Ja, signalen blev stark nog för att man skulle känna den liksom.
00:31:46 – Wille: Men det jag tänkte på var i alla fall att om man nu tänker att det är de här tre rörelserna och så tänker man då att det finns två vägar man kan gå. Antingen så kan man bli väldigt, väldigt standardiserad i hur man gör saker alltid, till exempel att hålla ryggen på samma sätt för att man tänker att man liksom vänjer kroppen vid den belastningen och det är det man blir bra på. Att man då har hittat ett sätt att belasta strukturerna på rätt sätt, som du säger. Eller så kan man tänka att man kanske vill ha lite variation, så att om man någon gång skulle komma utanför den zonen, typ som när man maxlyfter, eller man är trött, eller man kör med en bänk som ser lite annorlunda ut än den man har på sitt vanliga gym, eller vad det nu är för någonting.
Så ska man liksom palla med det. Och det är där jag tänker, är det då viktigt att försöka hitta ett sätt att hålla kroppen och ryggen och sådär på, som alltid är konstant? Eller vill man försöka ha den här variationen? Men kanske lite mer medvetet än att man bara slarvar igenom passen. Om du förstår vad jag menar?
00:32:44 – Victor: Ja, absolut. Jag tror att det är viktigare att hitta en stabil position som du tränar i om du ska lyfta tungt. Men i vardagen tror jag att det är bättre att ha en större variation. Så att det inte blir den här konstanta belastningen på samma strukturer på samma sätt hela tiden. till exempel knäböj eller marklyft, där tror jag att du ska hitta en position. Sen får den här naturliga variationen som ändå finns, att det sker en viss rörelse hela tiden i alla fall, det får utgöra variationen. Det är ingenting du behöver tänka på. Men att i vardagen försöka utföra alla rörelser vi gör exakt likadant hela tiden, det tror jag inte att du gynnas av i alla fall.
00:33:33 – Wille: Jag hade alltid en hypotes när folk hade gjort illa sig i ryggen efter marklyft, så hade de det som Jacob pratar om, att man rör sig för mycket. Det kan man göra om det är lite för tungt. Det som händer då är att man får en excentrisk belastning av ryggsträckarmusklerna. Som man kanske inte är så van vid, för att man då har lärt sig att lyfta ryggen med i alla fall hyfsat stabil ryggrad. Alltså att det inte rör sig alldeles för mycket. Men sen när det börjar bli för tungt så får man en lite större rörelse. Man kanske får en liten bristning. Det är ju en akut skada. Man utsätts för en belastning man är ovan vid. Och att man då kanske skulle kunna förebygga det genom att mer eller mindre träna i lite olika vinklar. Så att man faktiskt stärker upp på olika sätt.
Så att man får olika fasetter av träningen.
00:34:18 – Victor: Ja men absolut, det tror jag också. Det är ju vanligare med skador på tävling och det är väl kanske för att man lyfter tyngre. Det är ju vanligare att man ser ett ”fulmarklyft” på en tävling snarare än på träning. ändå rör sig i det rörelseomfånget under träning också, så kanske du bygger upp den hållfasthet som krävs även på tävling och inte skadar dig där.
00:34:53 – Wille: Skulle du inte säga att det är lite tabubelagt om du skulle säga åt någon att göra det? Nu vill jag att du ska krumma lite när du gör marklyftet för att du ska träna på att göra ett fult lyft.
00:35:03 – Victor: Jag skulle aldrig säga åt någon att göra det, men jag tror att man kanske måste tillåta sig själv att hamna där Men det sker väl naturligt att när du börjar närma dig tyngre vikter så kommer du kanske röra på ryggen på ett annat sätt och på så vis stärka de strukturer som behöver stärkas. Sen tror jag fortfarande att det är en viss gräns, eller det är väl en gråskala. för stora rörelser eller när man hamnar för nära ett ytterläge att det alltid kommer vara en större skaderisk. Men har du förberett dig på att hamna i det läget så kommer du förmodligen klara av det på ett bättre sätt. Det är en jättesvår fråga.
00:35:46 – Jacob: Man kommer aldrig få svaret på den heller. Det är det som gör det så irriterande. Man ändrar sig vart tredje år av någon orsak. Utan att kunna motivera varför man ändrar sig. Det känns annorlunda i magen typ. Det finns ju flera argument där. Tänker ett annat, det kan ju vara det här, just att de här skadorna man bygger på efterhand, att om du kör med samma teknik hela tiden, alla lyft, då är det specifika delar av varje struktur som alltid får belastning varje gång du kör de här övningarna. Medan om du då varierar det medvetet eller du kanske kör frontböj bak i vanliga knäböj eller sådana här. Men att man har de små ändringarna, ja men då sprider man ju ut. Då blir ju inte den lilla strukturen så hårt belastad varje lyft. Så kan man ju också argumentera för att man då vill ha även variation när man kör ganska tungt.
00:36:50 – Wille: Jag tycker man kan dra parallellen till konditionsträning. Jag gillar ju att göra det. Få bort det från styrkelyftssnacket. Där pratar man en del om att man kanske ska variera vilka skor man använder eller vilket underlag man springer på. Jag tror att det här med underlaget kanske inte har så jättemycket att göra med att det blir mindre kraft när man springer. För att man springer på mjukare underlag. Springer man lika snabbt så bör det bli samma kraft. appliceras olika. Det är samma med skorna. Har du ett par som dämpar på ett visst sätt och ett par som dämpar på ett annat sätt så blir det lite variation i belastningen hela tiden. Och det verkar ju faktiskt vara någonting som kan förebygga de här lite mer smygande skadorna.
I alla fall hyfsat. Så jag tänker att det kanske finns en parallell där till styrketräningen.
00:37:36 – Victor: Du kan säkert vara för bra på att bibehålla ryggens kurvatur under ett marklyft också. Då får du belastningen på exakt samma ställe hela tiden. Även fast det kanske låter fel på ett sätt också. Det är ju ganska vanligt, man får ett ryggproblem.
00:37:57 – Jacob: Och så jobbar man stenhårt med bålstyrka och sådana här bitar. Så blir man bättre på att hålla sig på samma läge hela tiden. Det kanske är bra för stunden för då har man antagligen lärt sig att hitta ett nytt ställe där det inte gör ont att hålla bålen. Men om man bara fortsätter med det här och kör på med det. Även när skadan inte gör ont längre. Då kanske man bara hittat ett nytt spår som man börjar nöta som en galning. Istället för att fortsätta. Kanske hitta det äldre spåret. Kanske testa någon annan typ av belastning för stunden. Man kan hitta på argument åt alla hållen hela tiden här.
00:38:35 – Victor: Ja, absolut. Det är då det blir konst att vara sjukgymnast istället för akademiskt yrke. Men jag tror att en vits med att variera utförandet i till exempel en knäböj om du kör highbar eller lowbar eller om du har frontböj eller att du förbättrar din motorik också så att du kanske blir bättre på att hålla dig inom den här zonen där skaderisken kanske är lägre. Men att du fortfarande får en variation i det också. Så att du behöver inte hålla ryggens kurvatur på exakt samma sätt hela tiden. Men du blir bättre på att koordinera rörelsen så att du håller dig inom det här spannet ändå.
00:39:18 – Wille: Men du sa ju här att du har gjort en narrative review, jag sa
Översiktsartikeln om skador inom styrkelyft
00:39:22 – Wille: det också, och där har ni kollat på vad det finns för forskning på skador inom styrkelyft, inom de här tre övningarna. Vad har man gjort egentligen? Vad vet man?
00:39:37 – Victor: Ja, men där var det väl kanske inte som jag hade förväntat mig egentligen. För jag har väl, innan jag började med den här, litteraturgenomgången så hade man väl läst mycket biomekaniska studier där man hade studerat krafter på olika segment och kroppsdelar och vilka muskler som får arbeta mest beroende på vilken teknik du använder och sådär. Och i dem så påstås det väldigt mycket om att med den här tekniken så är det en större risk att råka ut för den här skadan. Att utföra knäböj och marklyft kommer att leda till alla möjliga typer av skador. Och så finns det en referens som man bara “gött, då kan vi gå vidare med livet”. Men sen finns det inte så mycket referenser på det egentligen.
00:40:27 – Jacob: Man hamnar hos någon spok eller någon konsensus där det är bara tre experter som sagt vad de tycker. Det märker man ofta när man går ner de spåden att det var inte mycket där till sist.
00:40:43 – Victor: Nej, det fanns inte så mycket substans i slutändan heller. Till exempel i bänkpress, där fanns ju ändå rätt många av de skadorna som jag förväntade mig att man skulle hitta. Men proportionen av de artiklar som ändå finns publicerade stämmer kanske inte överens med hur vanliga skadorna egentligen är. Det är väl genomgående för alla tre övningar att de skadorna som faktiskt finns dokumenterade och publicerade, det är ju mer extrema skador. Där fokus kanske snarare har legat på vilken operationsteknik man har använt sen för att åtgärda skadorna eller att det bara är en häpnadsväckande skada som det här måste vi dokumentera.
00:41:35 – Jacob: Här gör vi case report för detta.
00:41:38 – Wille: En kirurg behöver kanske två eller tre personer som har skadat sig så kan de visa på att man kan sy fast den här biten i det här benet. Men skulle du göra en studie på hur man ska förebygga den här skadan? Du skulle ju behövt hundratals människor och massvis med pengar. Det är ju ingenting man tar sig för bara.
00:41:56 – Victor: Nej, det krävs ju lite mer av en fysioterapeut kanske och få lite uppbackning till sitt yrke och sitt yrkesutövande än vad det krävs för en kirurg på så sätt.
00:42:08 – Wille: Men hittade du någonting där som du tyckte var något värt att veta?
00:42:14 – Jacob: Något du tror man kan ha nytta av? Eller var det bara detta vet vi, det hjälper inte oss nu, därför måste vi ta reda på mer?
00:42:21 – Victor: Jag tycker att man ska beskriva det här tydligare. Dels exakt vilka skador som faktiskt förekommer. Jag har ju själv dragit på mig skador som inte finns. publicerade av vad jag lyckats hitta i alla fall. Jag tycker ändå att sådant borde uppmärksammas och publiceras. Säga att det här är ett problem ändå. Sen får man ta nästa steg och gå vidare på varför förekommer den här typen av skada? Vad beror den på? Det var nästan ingen artikel som gick vidare på varför skedde den här skadan. Men det var framförallt för att fokus låg på hur man skulle åtgärda det med en operation. Det var inte så många som var intresserade av att veta varför skadan uppkom från första början.
00:43:12 – Wille: Det är svårt. Tar man en lagsport så kan man ju titta på… Du kan ju lätt samla in en massa data och så kan du börja korrelera det till olika skador. Men när det gäller styrkelyft så blir det mycket enkäter och sådana saker. Och ser enskilda utövare. Det är lite som du säger att skadorna, det kanske är såhär att jag har ont i ryggen, men vad är det för skada egentligen? Det kan ju inte vara en skada. Så det blir kanske inte så spetsigt när man väl får in den här datan.
00:43:40 – Victor: Nej, jag tror att det krävs ett lite större arbete för att verkligen säkerställa eller komma fram till vilka skador som förekommer och i vilken utsträckning. Det viktiga är väl att ta reda på hur man ska göra för att motverka dem, tänker jag. Och då måste de dokumenteras på ett helt annat sätt än vad de har gjort hittills.
00:44:05 – Jacob: Ja, det är en lång bit kvar. Friidrottarna har ju också börjat sitt steg där. De har ju redan gjort det här. Tagit reda på vilka skador. Och nu så försöker de väl då mer orsak och motverkade. Men annars är det väl, vad heter han här, Maastricht? Han heter den holländare. van der Schellen. van der Schellen, just det. Han gjorde den här cirkelgrejen hur man skulle börja studera. Först bara ta reda på hur mycket skador där är. Och sen ta reda på vad beror de på. Och sen försöka göra någonting för att fixa dem. Och så utvärdera och så gå runt där. Och det är väl egentligen bara fotbollen som har gått ett riktigt varv där. Kanske handbollen också. Det finns några sådana skadeförebyggande studier på dem. Men annars är det ju inte mycket.
Fotbollen har ju inte gått ett varv för alla skador inom fotbollen. Utan fotbollen har väl egentligen bara gått för muskelskador. Baksida lår, nu kom ju danskarna med ny här på ljumskar. Och knäskadorna såklart. Fotledsdukningar har man också tittat på och gjort något varv. Men det är ju många skador kvar.
00:45:15 – Wille: Styrkelyft är ingen tv-sport. Det är ingen som kommer titta på VM i styrkelyft på samma sätt som VM i fotboll. Så jag tänker att pengarna inte riktigt är samma nivå. Både pengarna och antalet utövare skiljer sig en hel del mellan fotboll och styrkelyft. Men sen är det ju också, jag tror ni skriver det i den där artikeln också, att det är så många som använder de här övningarna även fast de inte är styrkelyftare. Så det är fortfarande intressant för många som håller på med andra idrotter eller bara motionerar att faktiskt veta vad som är bra, typ safe. Det behöver man ju inte vara styrkelyftare för att vilja veta.
00:45:52 – Victor: Nej, exakt. Så det finns ju en större poäng än att styrkelyftarna ska veta vilka skador de ska undvika. Utan det är väl mer eller mindre alla idrottare. Knäböj är väl en övning som mer eller mindre alla utför.
00:46:07 – Jacob: Ja, precis. Där är också lite det här, nu tittar vi på elitfotbollen. De har inte brytt sig fullt ut i alla fall. Åt de här studierna som har visat att man kan minska skaderisken. Det är ju på något sätt, den stora grejen med att de finns är ju för ungdomar, subelitnivån liksom. För det är ju där man har massan och det är där det blir många skador. Många som får kan få kroniska besvär av de här skadorna. Då är det ju väldigt bra att man visar att man kan minska på det. Jag tycker ju det är samma sak här egentligen. Säger du till en styrkelyftare, ja det är 10% lägre risk att skada dig om du gör så här tekniskt. Och så är det någonting som innebär att de lyfter 10 kilo mindre, ja men då kommer de ju inte göra det ändå. Medan om du säger det till en fotbollsspelare, det spelar ju ingen roll.
Så länge det är jobbigt för musklerna i benen så tar ju de gärna tekniken som är bra. Bra skadeförebyggande eller lägre skaderisksynpunkt. Så jag tycker också att den här forskningen är mest intressant för alla motionärerna där ute. Eller den borde vara det.
00:47:22 – Wille: Det borde vara det. Ett annat sätt att inte skada sig i styrkelyft är att bara inte ägna sig åt det. Jag märker ju att sen jag slutade med de övningarna så, inga skador i de övningarna överhuvudtaget. Det är ju ett tips alltså.
00:47:35 – Jacob: Eller så gör man som mig. Det är väldigt länge sen jag fick ont i styrkelyftningen. Du tränar ju inte. Du sitter och snackar. Jag tränar. Jag sitter och snackar mycket. Jag är ju aldrig nära failure i någon övning. Jag kör ju väldigt sällan mer än 3-4 set.
00:47:56 – Wille: Så du tränar inte?
00:47:58 – Jacob: Det är klart att jag tränar. Det går ju sakta framåt. Sen är det klart att jag kommer nå en platå mycket tidigare än vad många hade varit belåtna med. Men tar vi hälsoaspekt eller för andra idrottare. Säg att jag fortfarande har tränat fotboll många gånger i veckan. Då hade jag ändå pallat med den träning jag gör på gymmet. Och då hade det ändå blivit en, det blir ju 10 set knäböj i veckan minst. Mellan 10-15 set på veckan då. Och så några övningar till. Det blir ju ändå en bra volym för en annan idrottare då som inte är styrkelyftare, tyngdlyftare eller något sånt där. Så nej, det kan jag rekommendera folk. Ja, det är bra.
Dokumenterade skador i knäböj, bänkpress och marklyft
00:48:44 – Wille: Precis. Ni hade delat upp den här revyn i de här tre olika övningarna. Ni kollade på vilka skador som förekommer per övning. Det började med knäböjen, om jag minns rätt.
00:48:58 – Victor: Exakt. Och där fann man att det var… Eller fann man? Fann vi? Fann du? Ja, stanna med mig. Både sen och muskelskador i benen. och även senrupturer och till och med frakturer i nacken och foten.
00:49:21 – Wille: Jag reagerade också på det. Jag tänkte, vad har hänt här egentligen?
00:49:25 – Jacob: Det har jag varit med om en fraktur i nacken. På C7 eller C8 tror jag. Fram till på spetsen. Nu kör jag de tekniska sjukgymnasttermerna här. Den killen hade kört explosiva knäböj och kommit upp med lite för hög fart så stången hade hoppat upp lite och landat där igen. Så fick han en fraktur här bak. Så det var inte bruten nackrisk på det sättet, men han hade ont länge.
00:49:58 – Victor: Det var exakt samma som hände här också. Det är taggutskottet som… Det var en fraktur där.
00:50:04 – Wille: Men det var nånting i underbenet också, eller hur? Nån spiralfraktur. Eller var det marklyftet kanske?
00:50:10 – Victor: Thalusbenet.
00:50:12 – Wille: Thalus var det, ja. Då belastar man ordentligt om man bryter fotleden i en knäböj.
00:50:17 – Victor: Ja, det är väl en olycka skulle jag vilja säga snarare än att det är något man ska vara orolig för.
00:50:25 – Wille: Ja, du tror det.
00:50:26 – Victor: Men det som är tre av sju skador som vi hittade i knäböj är bilaterala, alltså båda benen. Att det är kvadristettsmuskeln som får en ruptur och det är lite missvisande att det skulle vara den vanligaste skadan i knäböj.
00:50:47 – Wille: Jag har varit med om en sån med en patient jag hade och då var det en studsmatta. Bilaterala kvardisepsceneruturer. Det är ju inte kul alltså. Då är man ju immobiliserad ett bra tag skulle man säga.
00:51:00 – Jacob: Vadå? Alltså bara hoppat högt och så liksom bara båda ryckt? Ja. Pappa. Aj.
00:51:05 – Wille: Han var jätteledsen. Ja, det förstår jag.
00:51:11 – Jacob: Förståeligt. Vi skrattar åt det, men det… Ja, det är inte kul skadat. Vi får hoppas han mår bra nu.
00:51:16 – Wille: Men det säger ju verkligen någonting om att just den där typen av skador, det är ju som du säger, det är ingenting man stöter på. Det är ju inte vanligt på något sätt, utan det är ju bara en kirurg som tycker att det här är jättecoolt och vill skriva om det.
00:51:26 – Victor: Ja, exakt. För det finns ju inte en muskelsträckning, till exempel. Någon sådan finns ju inte dokumenterad.
00:51:34 – Wille: Något sådant banalt.
00:51:35 – Victor: Nej, så det är ju de här extrema skadorna där det publiceras.
00:51:40 – Jacob: Är det egna studier, eller er säger jag nu, men Berglunds och Åsas, de gjorde ju De tittade bara på smärta. De tittade inte på lokalisationerna. De tittade inte vid vilken övning.
00:51:53 – Victor: Jo, de fick sätta var de hade ont. Sen fick de även säga från vilken övning de hade fått. Men det var inte specifika skador i och med att det inte var någon som hade gjort en bedömning av ljussenskadan. Vad det var för någonting. Så man fick en diagnos på det.
00:52:14 – Jacob: Så ni har inte inkluderat den i de specifika delarna?
00:52:21 – Victor: Nej, precis. I och med att det inte är en specifik skada som har identifierats så är det inte med här.
00:52:28 – Wille: Bänkpressen då, vad hittade ni där?
00:52:32 – Victor: Den vanligaste skadan som vi hittade var pectoralis major-rupturer.
00:52:39 – Wille: Samma där.
00:52:40 – Victor: Det är överlägset vanligast att få det av det vi hittade. Och sen det som var näst mest vanligt. Det var ju en case-serie med Bench-presser's shoulder. Alltså en överbelastning på pectoralis minor. Infästningen där. Upptill eller nertill? Upptill. Där hade de liksom…
00:53:11 – Wille: Vad tänker du Jacob? Vad beror det här på? Ja, det är det jag försöker lista ut.
00:53:16 – Jacob: Jag har inte ens hört talas om att man får ont.
00:53:19 – Victor: Jag kan säga att det har jag själv besvär med. Sen har jag väl inte försökt göra någonting speciellt åt det. Jag vet att bänkar jag mycket så får jag känningar där.
00:53:32 – Jacob: Kan vara som en dålig bänkkännare bara så jag inte vet att det är ett vanligt problem kanske.
00:53:37 – Wille: Det heter ju Bench Pressed Shoulder. Han döpte det till det.
00:53:43 – Victor: Ja precis, det var faktiskt så. Det är bara den studien där jag sett att det faktiskt finns den diagnosen. Det var väl lite ett försök att claima en diagnos.
00:53:57 – Wille: Marklyftet då?
00:53:59 – Victor: Marklyftet, där var det lite blandat. Där skulle jag ändå säga att det var rätt mycket som var väntat. Det var hamstrings-rupturer. Kanske inte väntat att det blivit total-rupturer, men att det är där man får besvär. Och sen att det fanns publicerat ländryggsbesvär. Sen var det tyvärr inte specificerat exakt vad det var för skada mer än att man hade benämnt det som en lumbo sakral skada. Men det är inte lätt heller att säga vad det är för skada.
00:54:37 – Jacob: Man vill alltid veta det men man kan inte bestämma det själv.
00:54:40 – Wille: Det är ju lite intressant, för om man tänker på hur mycket folk det finns som pratar om att de vet exakt vad man får för skador, vad de beror på och vad man ska göra åt det. Så har ni ändå kollat igenom det här och det här är det ni har hittat. Och ganska lite av det här är det man egentligen pratar om. Det är ingen som riktigt går och oroar sig för att få en hamstring-struktur när man kör marklyft. Man tänker att det här bör du akta dig för, även fast det såklart kan förekomma. Men det är lite intressant ändå hur lite vi vet. Det är också intressant att vi hittade en pectoralis major ruptur vid marklyft också.
00:55:19 – Victor: Det är tufft alltså. Det är inte heller något man förväntar sig, men…
00:55:24 – Wille: Nej. Ja, i och för sig alltså. Jag har ju sträckt bröstmusklerna ganska många gånger när jag har marklyft. När man har kört sådär riktigt ouppvärmd och så ska man dra tungt på någon vänster.
00:55:32 – Victor: Det skulle jag säga är bra jobbat också.
00:55:35 – Wille: Ja, fast jag drog ju inte av den i alla fall. Det är ju inte studievärdigt.
00:55:40 – Victor: Eller? Ja, precis. Det var typ tre år sedan.
00:55:45 – Wille: Jag kanske kan skriva någon fallrapport på det.
00:55:48 – Victor: Får göra det.
00:55:50 – Wille: Jag tycker det är lite intressant när man gräver i det här, hur pass lite man ändå vet.
00:55:55 – Victor: Ja, för det påstås ju betydligt mer än vad som faktiskt finns dokumenterat.
00:56:01 – Jacob: Men finns det liksom inte rehabstudier på det här då? Man har liksom inte så heller, man har samlat in… säg åtta pers som har problem med AC-leden som har hållit på med styrkelyft och så har man gett en behandling till fyra och en behandling till fyra andra och så. För det känner jag ju liksom bara, går du in på ett större gym med sådär 500 medlemmar då borde du ju liksom hitta 20 pers som inte är AC-leden liksom och bänkande. Ja, men det här var ju också, vi hittade ju några någon studie där de hade
00:56:37 – Victor: AC-ledsbesvär eller weightlifter shoulder som det också kallas.
00:56:43 – Jacob: Ja, det är vanligt arv.
00:56:45 – Victor: Ja, men det fanns ju bara ett fall dokumenterat. Men där kan jag ju, förutom mig själv, nämna fler som har haft det besväret också.
00:56:54 – Jacob: Precis, det är inte…
00:56:57 – Victor: Det är vanligt upplever jag. Ja, men sen fanns det ingenting heller om impingement eller rotatorkufsrelaterad skuldesmärta eller besvär med rotatorkuffen. Några sådana skador finns inte heller dokumenterade och det är väl besvär som jag upplever att många får också.
00:57:19 – Jacob: Ja, det är det ju. Men det känner jag väl ändå, det borde du kunna föra över en hel del från de sporterna där det är lite studerat. Du har ju handbollsspelarna. som kanske har den typen av besvär mer, ledkapselbesvär och sådana här saker. De typerna av skador förekommer nog också, kanske framförallt i tyngdlyftningen, där man kan slänga lite väl med stången ibland. Där kanske det finns kunskap man kan ha nytta av om man vill jobba lite evidensbaserat, trots att det inte finns data på just folk som styrketränar.
00:58:01 – Victor: Ja absolut, det behöver kanske inte dokumenteras exakt alla skador i alla situationer. Men det hade ändå varit intressant att få en bättre bild av Hur vanligt det är med olika typer av skador också.
00:58:17 – Jacob: Precis. Men just den här som AC-leden. Det är ju inget jag upplever är jättevanligt i många andra sporter. Ni kanske kan komma på. Simmade kanske borde vara lite överansträngda där. Simma kan jag ingenting om. Vilket vi avslöjat i podden. När vi hade simavsnittet.
00:58:35 – Wille: Gymnaster kanske. Ja, möjligen.
00:58:37 – Jacob: Har du någon koll Viktor?
00:58:38 – Victor: Nej, jag tycker nog att det är i samband med styrketräning som jag tycker att det är vanligast eller det jag stött på mest.
00:58:45 – Jacob: Ja, det lilla jag jobbade praktiskt innan så var det ju också folk på gymmet som hade överansträngt det. Eller om man cyklade och trillade, då hände det också. Fylleskador, man trillar på axeln, då kan man också få ont i axelleden.
00:59:02 – Victor: Jag har väl träffat några hockeyspelare till exempel som har det också.
00:59:05 – Jacob: Ja, just det. Upptryckt mot Sverige. Ja, ja. Då finns det att göra för folk som är intresserade av att forska. Eller köra masteruppsats, till och med.
00:59:18 – Victor: Ja, det finns många tänkbara uppsatser här.
00:59:20 – Jacob: Ja, precis. Det är bara ni uppe i Umeå. Ja, ja.
Arbetet som fysioterapeut och fystränare i lagidrott
00:59:27 – Wille: Men Viktor, hur ser det ut för dig nu framöver? Kommer du fortsätta på det här spåret?
00:59:32 – Victor: Jag ska ju fortsätta tills de här artiklarna är publicerade i alla fall. Sen får vi se vad jag sysselsätter mig med som mest. Men jag har ju redan en hel del jobb i övrigt också.
00:59:44 – Wille: Jag tänkte säga att du får sluta lägga till grejer. Du får byta ut saker.
00:59:48 – Victor: Jag har försökt att göra det under ett års tid nu ändå. Men jag är fortfarande kvar på ruta ett. Så vi får se hur det går nästa år. Ja. Ja, ja, ja.
00:59:56 – Jacob: Jag kan ju fråga här. Vad är det du liksom… Om vi tar Umeå här. Jag är lite intresserad av med din… Lite mer, både akademiska och kanske lite mer personligt styrkelyftshållet men ändå sjukgymnast. Hur jobbar du här med Umeå till exempel? Vad är det du försöker? Är du där flera dagar i veckan eller hjälper du till två uppvärmningar? Vad är upplägget och vad är det du försöker uppnå?
01:00:24 – Victor: Med Umeå IK är jag inte fystränare, där är jag bara fysioterapeut. Så där är jag planerat en gång i veckan och sen vid behov, om det är någon som har någon skada eller skavank, så får man komma dit och göra en bedömning. för man ju en ständig dialog med alla spelare också. Men man kanske inte är på plats. Och sen är jag med på hemmamatcher och enstaka bortamatcher också.
01:00:51 – Jacob: Det låg inga bortamatcher där uppe. Jag hade inte följt märket. Många vill anställa mig nu. Nej.
01:00:59 – Victor: Och sen med Thorengruppen, där är jag både fysioterapeut och fystränare. Så där blir det fler gånger i veckan på träningar. Och sen blir det även hemmamatcher där.
01:01:09 – Jacob: Vad gör du med dem då? Vad var det, bandy sa du?
01:01:12 – Victor: Innebandy.
01:01:13 – Jacob: Innebandy, bra. Vi specificerar. För mig, det var det jag menade när jag sa bandy. Men det är det ju inte för resten av Sverige förstår jag. Nej, det är lite skillnad.
01:01:21 – Victor: Nej, men det… Jag håller ju i fysträningar med framförallt styrketräningarna och där försöker jag väl lägga in både bygga grundstyrkan och sen mer specifik för att dels förbättra snabbheten och riktningsförändringar och mer titta på vad vad utför en innebandyspelare på en innebandyplan och sen utifrån det lägga upp styrketräningen. Men sen också jobba med skadepreventionen och övningar som man kan lägga in på så sätt.
01:02:03 – Jacob: Finns det några studier på innebandy? Jag vet jag tittade, vad kan det ha varit? Det var nog när jag läste min master, det måste ju ha varit en, vad är det nu? Det är snart fem år sedan började jag den, så tre till fem år sedan. Då hittade jag ju nästan ingenting. Det är fotledsdukningar mycket hos innebandyspelare.
01:02:22 – Victor: Ja, det upplever jag själv också. Det är ju framförallt fotledsdukningar som är problemet. Det finns ju några enstaka studier, men det ligger ju långt efter fotbollen. Naturligtvis. Men sen är det väl på gång också att samla in data på hur innebandyspelare rör sig på en innebandyplan under en match, till exempel. LPS.
01:02:52 – Jacob: Har vi varit inne på på Hamburg.
01:02:54 – Wille: Men i det laget är du både fystränare och fysioterapeut. Hur tycker du skillnaden är jämfört med när du jobbar med Umeå där du bara är fysioterapeuten? Du kan inte styra över belastningen på samma sätt. Går du runt och muttrar?
01:03:08 – Victor: Ja, precis. Det är väldigt proffsigt och det är ett väldigt öppet klimat i Umeå också. Så jag har ändå koll på hur belastningen ser ut över en vecka och det förs en ständig dialog. Både för enskilda spelare och för laget, hur belastningen ska styras. Där är alla ledare väldigt införstådda i den betydelsen av belastning och skadeprevention och alla de bitarna. Så det fungerar ändå bra. Jag är inte orolig de träningarna jag missar om jag säger så.
01:03:46 – Wille: Ibland kan det kännas som att när det blir slitningar där så är det ett riktigt problem. Du har en del som är gasen, de som belastar spelarna, och så har du bromsen. Det måste vara guld när det faktiskt funkar.
01:04:03 – Victor: Ja, jag tycker att det funkar hur bra som helst där. I slutändan är det ju spelarna själva också som styr hur mycket de gasar och hur mycket de bromsar. Där får man föra en dialog med dem också. Det är väl kanske det största problemet, upplever jag. Det är svårast att hitta rätt nivå för varje enskild spelare, snarare än det genomsnittliga med laget.
01:04:32 – Wille: Ja, Jacob börjar bli trött nu,
Avrundning och avslutning
01:04:34 – Wille: så vi kanske ska ta och avrunda där. Schysst. Nu får det låta som att jag liksom bara, nej nu pallar jag inte längre.
01:04:41 – Victor: Du är tråkad.
01:04:43 – Wille: Exakt. Ja, nejdå. Det har jag inte varit. Nej men, Viktor, jag blir ju rädd, lite rädd för dig. Både rädd som ett, jag tycker du är lite läskig med allting du håller på med. Sen så oroar jag mig lite för dig också. Som sagt, du måste byta ut saker, inte bara lägga till saker. Men jag får byta ut alltså.
01:05:00 – Victor: Jag måste inte ta bort någonting.
01:05:03 – Wille: Nej, du behöver inte minska. Så drastisk tänker jag inte vara. Men gärna att du inte bara lägger till grejer. Du är inte ens 30 än eller?
01:05:12 – Victor: Nej, jag är bara 27.
01:05:14 – Wille: Ja, ja, nej du.
01:05:14 – Jacob: Bara tuta och kör.
01:05:15 – Wille: Du har ju testosteron kvar i kroppen och allting, så det är bra. Det är bra. Jättekul att du ville vara med. Det ska bli kul att se vad du gör i framtiden och se om du kan komma tillbaka och snacka om allting som du säkert kommer ta dig för i framtiden. Ja, det gör jag gärna.
01:05:29 – Jacob: Så får du höra av dig när den här masteruppsatsen är publicerad. Absolut, det ska jag göra. Det blir kul att läsa och titta på siffrorna.
01:05:39 – Wille: Absolut, men kul att du ville vara med.
01:05:42 – Victor: Tack för att du ville vara med. Detsamma. Ha det gott. Hej.
