Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

Sprintcoachen Håkan Andersson gästar Tyngre Träningssnack för andra gången för att fördjupa sig i styrketräning för sprintidrottare och fysiologin bakom snabbhet. Samtalet inleds med att reda ut begreppet styrka och varför ren maxstyrka skiljer sig från idrottslig effektutveckling (power) och rate of force development. I spjut och sprint är kontakttiderna extremt korta – i maximal sprint varar markkontakten mindre än en tiondels sekund – vilket ställer enorma krav på att utveckla kraft snabbt. Diskussionen kommer även in på muskelfiberarkitektur, där längre fasciklar med fler sarkomerer i serie teoretiskt möjliggör högre kontraktionshastighet, samt hur tung excentrisk träning potentiellt kan bidra till sådana anpassningar.

Vidare diskuteras muskelfibersammansättningens roll och hur plastisk muskulaturen faktiskt är. Håkan förklarar varför de allra snabbaste typ 2X-fibrerna är avgörande på absolut sprintelitnivå, samtidigt som både aerob träning och tung koncentrisk styrketräning tenderar att minska andelen typ 2X till förmån för typ 2A. Genom exemplet med kulstötaren Werner Günthör illustreras begreppet funktionell fiberarea: trots ett måttligt antal snabba fibrer gjorde deras stora storlek att de stod för merparten av tvärsnittsarean. För löpare är dock kroppsvikten alltid en kritisk faktor. Att lägga på sig onödig muskelmassa eller fettmassa försämrar den relativa styrkan, vilket förklarar varför dagens toppsprinters ofta är lättare och nättare än tidigare generationer.

En central poäng i avsnittet är att löpningen på banan alltid måste vara navet i sprintträningen, medan styrketräning fungerar som ett komplement. Håkan går igenom de neurala mekanismerna bakom styrke- och snabbhetsutveckling utifrån Hennemans storleksprincip. Tung styrketräning lär nervsystemet att rekrytera högtröskliga motoriska enheter, men når inte upp till den maximala avfyrningsfrekvens som krävs i sprint och hopp. Därför rekommenderar han att lyfta med maximal avsiktlig hastighet och att avbryta seten innan utmattning eller failure, exempelvis genom hastighetsbaserad träning där ett tapp i hastighet signalerar neural trötthet.

Samtalet går därefter över till kraftabsorption och senmuskelkomplexets viskoelastiska egenskaper. I maximal sprint belastas ett ben med omkring fem gånger kroppsvikten, vilket gör förmågan att snabbt bromsa och vända kraften i en stretch-shortening cycle avgörande. Håkan beskriver hur sprinters ofta kör förvånansvärt lite styrketräning i gymmet – vanligtvis bara två korta pass i veckan med en till två basövningar kombinerat med hopp – eftersom den extrema intensiteten på löparbanan i sig driver upp styrkan. Samtidigt betonar Jacob och Wille att explosiv träning även har ett stort värde för motionärer och äldre, då typ 2X-fibrerna och reaktionssnabbheten är det som försvinner först med åldern och minskar fallrisken när de underhålls.

I den andra halvan av avsnittet flyttas fokus till lagidrott och framför allt fotboll. Håkan delar med sig av erfarenheter från sin tid som konsult i Bolton i Premier League och understryker behovet av individualisering snarare än standardupplägg som fyra gånger tio för hela truppen. Genom enkla tester – sprinttid, vertikalhopp, vriststudsar och maxstyrka – kan tränare skapa en grov kraft-hastighetsprofil för att se om en spelare behöver mer maxstyrka, explosivitet eller bättre löpteknik. Han varnar också för att konditions- och lagidrottare ofta fastnar i lätt styrkeuthållighet på gymmet som tröttar ut musklerna utan att ge vare sig neural utveckling eller ökad muskelstyrka.

Avslutningsvis behandlas hamstringsskador och hur de bäst förebyggs. Håkan menar att bristningar ofta uppstår när tekniken fallerar vid trötthet, exempelvis när spelare springer med spetsig fot eller tippat bäcken, och riktar kritik mot både klassisk Nordic Hamstrings – som de flesta fotbollsspelare är för svaga för att utföra kontrollerat – och traditionella lårcurls som belastar muskeln i en vinkel där den ska vila under löpsteget. Istället förespråkar han att träna hamstrings som höftsträckare, använda excentrisk jojoträning, periodisera tung excentrisk träning till perioder utan maximal sprint samt säkerställa att spelare regelbundet utsätts för löpning nära maxhastighet och strukturerade seriepauser.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och välkomnande av Håkan Andersson
• (00:03:41) Definition av styrka, power och Rate of Force Development
• (00:06:27) Fascikellängd och excentrisk styrketräning
• (00:10:23) Muskelfibersammansättning, typ 2X-fibrer och Werner Günthör
• (00:17:18) Relativ styrka, kroppsvikt och hypertrofi
• (00:22:23) Neurala faktorer och Hennemans storleksprincip
• (00:27:42) Hastighetsbaserad träning och neural trötthet
• (00:32:14) Kraftabsorption, senor och stretch-shortening cycle
• (00:36:37) Sprinters styrkevolym och explosiv träning för alla
• (00:41:09) Styrketräning i lagidrott och individualisering
• (00:54:01) Tester, force-velocity-profilering och löpteknik i fotboll
• (01:00:19) Hamstringsskador, Nordic Hamstrings och skadeprevention
• (01:09:49) Sprintträning och seriepauser i lagidrott
• (01:14:18) Avslutning och Instagram-tips

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och välkomnande av Håkan Andersson

00:00:21 – Wille: Hallå och varmt välkomna till tyngre träningssnack med mig Wille och Jacob Goodiog.

00:00:27 – Jacob: Hej hej Wille.

00:00:28 – Wille: Tja, hur är läget?

00:00:30 – Jacob: Idag är det fint. Idag är det fint, nu är det vår.

00:00:34 – Wille: Ja, det är typ det här också. Det pendlar fortfarande lite minusgrader på nätterna, men… Det börjar gå åt rätt håll.

00:00:41 – Jacob: Nej, vi är inte ens nära minus här nere. Jag har till och med plockat fram studsmattan nu. Vi har varit ute och hoppat lite några dagar här, jag och dottern. Det är kul.

00:00:50 – Wille: Du sa det, jag ska komma igång med träningen nu.

00:00:52 – Jacob: Ja, precis. Jag är uppe och hoppar i studsmattan. Det är väl det jag har gjort tyvärr. Träningen är lite på is.

00:00:58 – Wille: Det är så. En annan som kanske både har is och minusgrader är Håkan Andersson. Välkommen.

00:01:04 – Håkan: Hej, tack så mycket. Uppe på Sundsvall, det låter ungefär som att det är Stockholmsväder. Vi har inte kommit riktigt så långt som Skåne. Det pendlar lite kring nollan, men det är några fina, härliga scener senvinterdagar här.

00:01:17 – Wille: Ja, man får hitta det bästa i alla de här delarna så att man inte går runt och är bitter över att det inte är perfekt hela tiden. Exakt. Hur är läget med dig då?

00:01:29 – Håkan: Det är bara fint. En stor ära att få vara med en sväng till. Ni har en häftig Häftigt koncept. Jag är otroligt imponerad av ert sätt att hantera fakta och vaneföreställningar inom idrotten. Det känns jättekul att få vara med. Tack så mycket.

00:01:48 – Wille: Ja, precis. Vi konstaterade precis innan att det var nästan ett år sedan som du var med sist. Då pratade vi ganska mycket om din karriär som sprintcoach och allting som du hade varit med om och hela din utveckling där. Nu tänkte vi att vi skulle gå in lite djupare på en del som är det du håller på med, nämligen styrketräning för sprintidrottare och lite mer fysiologiskt och rent träningstekniskt hur det går till. Och då hade du själv lite förslag på saker som du ville ta upp.

00:02:20 – Håkan: Styrketräning är ju en sån här, vad ska man säga, det är ju en snårig djungel. Det är väl en utav de delarna som är extremt välstuderad. Man har gjort mycket studier både på styrka och styrketräning. Men det är snårig skog, det är svårt att överblicka och det är lätt att gå åt fel håll. Man måste nog inse att samma stig passar inte alla. Styrketräning är otroligt potent och det kan funka fantastiskt bra om man gör det på rätt sätt. Men det kan slå tillbaka om man inte har riktig koll på läget. Så ser jag på styrketräningen och styrkeforskningen.

00:02:56 – Jacob: Ja, precis. Det var ju det vi tänkte fokusera på idag. Vi körde faktiskt en del om det i förra avsnittet som aldrig kom ut. Vi var inte nöjda med det. Vi avslutade med det. Det blev lite stressigt. Vi skippar det och så kör vi en ny inspelning helt enkelt där vi försöker gå lite mer på På djupet på den delen. För det är oftast den delen som man kanske… På något sätt ändå är lättast för andra idrottare också att ta till sig och nyttja på något sätt och vis. Det är ofta svårt. Man kan ju säga att man ska träna sprintteknik med handbollsspelare. Men vem ska lära dem det? Medan styrketräningen oftast är lite mer tillgängligt för alla på det sättet.

00:03:37 – Håkan: Bara ordet styrka gör ju att folk

Definition av styrka, power och Rate of Force Development

00:03:41 – Håkan: förvirras. Vad är definitionen egentligen på styrka? Vad fick ni lära er på sjukgymnastutbildningen? Hur definierar man styrka, muskelstyrka? Har ni någon schysst definition på det?

00:03:53 – Wille: Det där har vi själva diskuterat en hel del. Det är ganska svårt att komma fram till något vettigt sätt att definiera det.

00:03:59 – Jacob: Ja, precis. Många tar ju styrka som någonting som kanske egentligen är effektutvecklingen. För ren styrka för mig är styrkelyft på något sätt. Det är ju bara force, alltså kraft. Hur mycket vikt får du upp?

00:04:18 – Håkan: Precis. Det är den kraft som man kan skapa genom en muskelsammandragning. Man kan övervinna eller verka mot ett motstånd. Men sen har man också det här med… Det ska också kunna ske under väldigt olika förhållanden. Om jag har förstått det rätt så är just den delen av muskelstyrka extremt begränsad av muskelfiberarea. Penationsvinglar, hävstänger och nervsignalering. Men i många idrotter är kraftutvecklingstiden det absolut viktigaste. Du måste utveckla en stor kraft på en jäkla kort tid. Om Zelesnyj slänger världsrekord i spjut… När spjutet lämnar handen flyger du iväg med 32 meter per sekund. Alltså 115-120 kilometer i timmen. Om man mäter i vinkelhastigheter så vet man att extensionen i armbågsleden är drygt 3 000 grader per sekund.

Det är otroliga hastigheter. Om man kopplar det mot sprint, det är inte riktigt lika snabbt. Höftlektionen i sprint är 1800 grader i pendelbenet när låret pendlar upp. Markkontakten är inte ens en tiondels sekund. Man har otroligt begränsad tid att utveckla väldigt stor kraft. Då är det mer relevant att prata om effektutveckling som du säger. Alltså power som man säger på engelska. Arbete, betidsenhet, kraften, hastigheten. Rate of force development är också ett vanligt namn. Rate of force development är hur brant du kan öka kraftutveckling. Det är otroligt välstuderat, men ofta handlar det om isometriska kontraktioner. Ja, eller om benspark. Nästan alla kontraktioner föregårs av en excentrisk del, en isometrisk del och sen rate of force development.

Så det är ändå rörelse det handlar om. Bygga upp kraften, rater force development, yes. Men hastigheten har

Fascikellängd och excentrisk styrketräning

00:06:27 – Håkan: också väldigt stor betydelse. Det är klart att det finns gemensamma nämnare när det gäller maximal muskelstyrka och power. Det är klart att man är beroende av ungefär samma saker. Men dessutom är man extremt beroende av muskelfibersammansättningen. Fassikelängden kan ju också ha betydelse. Sarkomererna är serier. Har man långa fasciklar så blir det en hög hastighet i kontraktion. Inte bara en stor kraft.

00:06:56 – Jacob: Vet du om man någonsin har undersökt det där? Hypotetiskt eller anatomiskt så borde det vara en självklarhet. Men har man jämfört till exempel en sprinter mot en långdistanslöpare rent på fascikeli? Alltså sarkomeder. Förlåt, jag tror vi kör över alla lyssnare här nu. Vi kan väl börja. Vi tar en lång muskelfiber. Den har nog de flesta sett en bild på någon gång. I den finns det olika sektioner. Man kan väl se det som olika tunnlar som ligger i kloss. Eller om ni bygger legobitar så lägger ni legobitarna på rad. Varje sådan kan ju dra ihop sig med viss hastighet. Det innebär att har man flera sådana så kommer liksom… Drar alla ihop sig 10% så kommer liksom den totala längd ihopdragningen bli större. Än om det liksom, ja. Säg att det är fem stycken på rad och de drar ihop sig 10% och de är en meter långa var.

Då har du liksom dragit ihop dem totalt. fem decimeter då. Men har du istället åtta på raden och drar ihop tio procent så drar den ihop sig åtta decimeter på samma tid för den här själva enskilda tunneln eller längden man ska säga det. Sarkomen då, som ordet är egentligen. Den drar ihop sig snabbare. Men vet du om det här är kontrollerat? Kollat att det är så?

00:08:10 – Håkan: Jag vet åtminstone ett par japanska studier. Jag kan tyvärr inte referensen i skallen när man tittar på… Det är så ovanligt med biopsier på hög… Jag presterar individer. Det är problemet. Men jag vet att man har testat… Jag har gjort biopsier på japanska juniorsprinters och sett att de har betydligt längre fasciklar än sedentary, alltså vanliga personer. Sen har man gjort ganska mycket studier när det gäller framför allt excentrisk styrketräning med hög intensitet, och sett att man har fått för längre fasciklar. Man kan inte säga att det är helt bevisat. Teorin är schysst och jag tycker det ligger en hel del i det där.

00:08:50 – Jacob: Är det någonting du funderar kring när du liksom kör träning med sprinterna? Som du sa här. Excentriska delarna. Jag vet stretchingbiten har man ju inte kunnat påvisa det här särskilt. Eller egentligen alls att det här sker. Men man har kunnat visa de excentriska delarna. Är det någonting man tänker på som tränare? Eller som du tänker på som tränare? Eller något man diskuterar? Att man kanske ska lägga in de här bitarna för att hypotetiskt kunna få till den här effekten?

00:09:16 – Håkan: En av de första som gjorde… Carl Askling har disputerat på det här med hamstringstrukturer. Han körde jojoträning på hamstring på fotbollsspelare i Göteborg. En av de parametrar som utvecklades var just snabbhet. Då undrar jag, var kommer den snabbheten ifrån? Det är klart att det kan vara dels den excentriska delen men det kan också vara så att man får förändringar för sickerlängden. Det finns där i baknacken, tycker jag, när vi tränar excentrisk styrketräning. Både när det gäller de tunga delarna men också kanske framför allt i hopp. Alltså plymetriska aktiviteter, att man hoppas på att man ska kunna få förändringar. Det absolut viktigaste är väl ändå hur väl vi utnyttjar senmuskelkomplexets viskoelastiska egenskaper.

Hur det är stretchsorting-arbetet, hur väl vi kan utveckla den biten. Var kraften kommer ifrån är kanske framför allt när det gäller nervsignalering. Vi är extremt beroende av fast-twitch-fibrer i sprint. Vi är lika

Muskelfibersammansättning, typ 2X-fibrer och Werner Günthör

00:10:23 – Håkan: beroende av det som långdistanserna är av slow twitch. Det är lite märkligt, det här. Människan… Vad jag har förstått så anser man att det finns så stora variationer. Man har sett individer med 15 % fast pitch och med 85 % fast pitch.

00:10:43 – Wille: Det är så otroligt stor variation.

00:10:46 – Håkan: Jag läste att man har gjort nån case study på leoparder. De ligger ganska homogent kring 75 % oavsett om de är i djurpark eller på savannen. Det finns den amerikanska Quarter Horse. Har ni hört talas om dem? Det är de verkliga sprinterlöparna. De har världsrekord på en quarter mile, drygt 400 meter. De ligger kring 90 % fast-twitch. De funkar inte riktigt bra för ett maratonlopp. De är extremt sprintinriktade. Varför är vi så beroende av snabba muskelceller? Det har att göra med kontraktionstiden. Det varierar också om man läser… Man kan klart konstatera att typ 2X är mycket snabbare än typ 1 i kontraktionstiden. Sen har de olika metaboliska egenskaper och uthållighetskvaliteter. Men i sprint är det just det här med…

med twitch-tiden och kraftutvecklingstiden som är absolut det viktigaste.

00:11:51 – Wille: Kom vi fram till det, om man tänker på hur ni ser på styrka, vad är det för egenskaper som är önskvärda för er? Det blir mer komplicerat än att bara kunna motvinna en yttre kraft eftersom det har att göra med att det är ett löpsteg. Det vi vet är att muskulaturen är

00:12:14 – Håkan: Klart mer plastisk än man har trott. Det finns mycket som tyder på att muskulaturen anpassar sig efter vad vi utsätter den för. Både aerobträning och tung styrketräning verkar trycka ner andelen typ 2X som är de snabbaste muskelcellerna. Vi tror också att excentrisk styrketräning verkar minska andelen typ X i mindre omfattning än vanlig concentrisk tung styrketräning. Så det tar det för. Kanske just den excentriska styrketräningen. Men sen kan man också undra typ 2x, vad har det för betydelse egentligen? Det kan ju hända att det har betydelse för världssprinters, att när man måste ner på 85 millisekunder. Men ska du kuta fram och tillbaka på en fotbollsplan så kanske det funkar precis lika bra med typ 2A. Det kanske faktiskt är en fördel.

00:13:04 – Jacob: De är ju dels inte så snabba och sen har de inte den här sträckan att springa heller. Vanligtvis i fotboll är det 10, 15, 30 meter kanske. Och det är de ovanliga. Oftast är sprintarna bara på några meter.

00:13:15 – Håkan: Ja, precis. Så de här extremsprintersna, den där quarter horsen funkar nog inte bra 2 x 45 minuter i en fotbollsmatch.

00:13:24 – Jacob: Nej, precis. Men en grej, Carmelo Bosco, en italiensk fysiolog som jag var god man med, han var ju ganska mycket involverad med Werner Günther, har ni hört talas om honom?

00:13:34 – Håkan: Kommer ni ihåg vem han var?

00:13:36 – Jacob: Ja, precis. Henrik kastade honom. Werner Günther vann VM-guld tre gånger i kulstötning.

00:13:43 – Håkan: Han gjorde nästan 23 meter i kula. Jag vet att någon gång hoppade han in på Europacupen. Schweiz hade ingen höjdhoppare och hoppade 2,10 i höjd. Den kan ni kolla upp. Det som Bosco sa då… Man gjorde en publicering på det här i början på 2000. Man tog biopsier på honom. nån annan världsstötare och Werner Günthers otränade brorsa. Det var första gången man började prata om en funktionell fiberarea. Man såg att Werner Günther bara hade 40 % fast witch. Hans typ 1 var ungefär lika stora som den otränade brorsan men han hade extremt stora typ 2. Det är en kille som har tränat explosiv styrrycksträning i 15 års tid. Det tycker jag är otroligt intressant. Hans funktionella area var 67 procent. Han hade 67 procents fast switch.

när man tittar på fiberarean. Men bara 40 % är hela antal.

00:14:50 – Jacob: Ja, men de är ju större, de fibrerna.

00:14:53 – Håkan: Precis. Hans kollega, den andra kulstötaren, låg på drygt 60 % fast switch och hade relativt stora både typ 1 och 2A. Och så gjorde man en uppföljning på Werner Günther några år senare och såg att det han hade tappat framförallt var de stora muskelcellerna. De stora typ 2X-muskelcellerna. Det finns en parallell till det här egentligen. Jag har försökt få tag på den studien. GIH gjorde man biopsier på. på svenska sprinters och längdhoppare på 70-talet. Vad jag förstår, det här är bara hörsägen några av de här individerna hade extremt stora typ 2-fibrer. Jag försökte få in Wissman där. Han har avslutat sin internationella karriär och sa att han ställer upp på en biopsi. Han är en hybrid. Johan Wissman sprang 37 minuter på 10 kilometer när han var 16 bast.

Han har svängt igår på 200 meter.

00:15:59 – Jacob: Det skulle vara väldigt intressant att veta vad han har för fibersammansättning.

00:16:03 – Håkan: Nuförtiden är man inte så intresserad av case studies. Rektorn säger nej.

00:16:09 – Jacob: Det blir ingen biopsi på Johan Wissman.

00:16:10 – Håkan: Vilket jag tycker är otroligt synd. Det är ingen mening att komma tre år senare, för då har man fått så stora förändringar.

00:16:17 – Jacob: Ja, man borde ju kunna samla upp alla som slutar över fem år, så har man det som sin doktorsavhandling där. Då borde man ju få ihop en ganska bra mängd… Jag håller med dig, precis. …exklusiva idrottare i alla fall.

00:16:27 – Håkan: Ja. Ja. Lite svårt. Jag har försökt.

00:16:30 – Jacob: Det diskuterade vi senast du var med. Gjorde vi inte det? Där är ju någon case study på vilken sprinter det var nu.

00:16:35 – Håkan: Ja, det finns ju… Det var ju faktiskt en tränare, men… Henk Reinhoff, en holländsk tränare. Det var en Bill Leischer, en spansk läkare som jobbade med biopsi på Nelly Koman och Malinotti. En hade världsrekord på 60 meter och en annan var en fruktansvärt duktig 200-meterslöpare. De hade en väldigt stor skillnad i förhållandet mellan typ 2A och X. De har ungefär lika mycket av typ 1, men de skiljer sig väldigt mycket när det gäller den delen. Det finns en del som gör det, men ovanligt.

00:17:10 – Jacob: 80 hade mer X.

00:17:13 – Håkan: 80 hade mycket mer typ 2A och Nelly Koeman

Relativ styrka, kroppsvikt och hypertrofi

00:17:18 – Håkan: var mycket mer explosiv. Det är på muskelcellsnivå. Ur styrketräningsperspektiv är de neurala delarna mycket mer intressanta. Det handlar om att försöka bli så stark som möjligt utan att gå upp i vikt. Den relativa styrkan är extremt viktig i de allra flesta sporter. Kroppsmassan har jäkla stor betydelse. Bara en rent subjektiv bedömning så tror jag att 3-4 kilos kroppsvikt betyder 1-2 tiondelar på 100 meter om det är fettmassa. Kan man banta ner sig så har det ganska stor betydelse inför säsongen. Att bygga upp en ballongöverkropp utan funktionell muskelmassa. Det kan nog gå fel.

00:18:10 – Wille: Det här måste vara jävla svårt. Jag tänker till exempel när man pratar med cyklister, de är så oroliga att de ska gå upp i vikt av styrketräningen. Då säger man så här, det är ingen fara. Ni är för dåliga på att lägga på er vikt. Det kommer inte hända. Men jag tänker med de här sprintersen som har de här typ 2-fibrerna som bara skriker efter styrketräning och gärna hypertroferar järnet. Det måste vara en ganska svår avvägning så att man inte går upp i onödig vikt.

00:18:33 – Håkan: Jag tror det. Delvis är det så att de kanske kan kosta på sig lite mer hypertrofi än en medelmåttig talang. Lägger de på sig nånting så är det snabba muskelceller som växer. Men det går nån gräns för dem också. Det är klart att alla är mer intresserade av att utveckla styrkan utan hypertrofi. Nuförtiden ser man nya generationer sprinterlöpare som inte är lika stora längre. Utan de är mer och mer… Nikerk är den enda som… Han är världsklass både på 100 och 200-400 meter. Han är byggd som en 800-meterslöpare. Han är väldigt nätt. Ja, precis. Det kommer en ny. Det är samma med DeGrusse, kanadensaren som också springer en bit under 20 sekunder. Det lätta. Det är Greyhound-typer. Det är inte Morris Green-stuket längre. Dem ser man nästan inte längre.

00:19:31 – Wille: Men har det ändrats väldigt mycket i träningstypen eller har man börjat leta efter andra talanger?

00:19:35 – Håkan: Jag tror delvis kanske det börjar rensas upp lite grann i dopningsträsket.

00:19:40 – Wille: Ja, det också förstås.

00:19:41 – Håkan: Ja, precis. Och sen så tror jag att man kanske börjar fundera lite grann på just det här med utveckling och styrka. Att bygga blir 30 kilo och starkare knäböj ungefär som vi pratade sist om. Det kanske du har nytta av de första 30 meterna. Det kanske blir bara en barlast de nästa 70 meterna.

00:20:05 – Jacob: Hur ligger de till tidsmässigt? För Morris Green var ju ändå under 10 sekunder i princip alltid nästan. Är de bättre idag egentligen? Det kanske är svårt att jämföra där också.

00:20:17 – Håkan: Det är fler idag per år som springer under 10 sekunder. Är det så att du… Vill du försöka ta dig till en OS-final har du nån gång under det året sprungit under 10 sekunder. Annars gör du inte besväret. Du ska vara i en OS-final. Det är fler nu som springer snabba tider. Men världen har också växt. Det är många fler länder nu som är med i sprintidrott. Förr var det mer isolerat till några få. Så världen växer också. Men jag tror också att successivt börjar man lära sig lite mer Det händer saker i hela träningsbiten faktiskt. Det känns mer raffinerat. Man har mer utbyte mellan coacher än förr. Jag tror att man blir bra på det man gör och fler och fler börjar fatta. Vill man bli snabb att löpa ska man springa fort. Alla program där man verkligen lyckas i sprint, där är löpningen det centrala.

Styrketräning är viktigt, men det är en liten del bara. Det är lätt att man tror att det är det absolut viktigaste, att man blir starkare i gymmet. Men det är nog vad du gör på banan som är absolut avgörande.

00:21:32 – Jacob: Det har nog kanske hängt ihop mycket med det här. Det finns mer studier på styrketräning också. Det är lättare att mäta. När man kan mäta det så kan man göra det systematiskt och utvärdera det. Då är det lätt att man lägger stor vikt vid det trots att det kanske inte är det som egentligen är det allra viktigaste. Helt klart är det så.

00:21:50 – Håkan: Det är kul att slå personliga rekord. Det är klart att det är lätt att jaga olika rekord i gymmet. Det kanske tar ett halvår innan du får tävla och så har det gått framåt två hundradelar. Men det är lättare att slå personliga rekord och folk blir exalterade när de har nytt PAB och frivändningar. Men det är inte säkert att ha nån transfer till det de verkligen ska göra. Om man ska prata styrka och man ska försöka träna på ett sätt så att man inte lägger

Neurala faktorer och Hennemans storleksprincip

00:22:23 – Håkan: på sig onödiga muskelmassor, då hamnar man på de neurala faktorerna egentligen. Då tycker jag det är ganska schysst att prata om den gamla Hennemansprincipen från 50-talet, alltså storleksprincipen. Vi vet att lyfter vi en lätt belastning rekryterar vi små uthålliga lågtröskelmotoriska enheter, alltså slow-touch-fibrer. Och är det så att vi vill rekrytera de mest högtröskliga, de allra snabbaste, då måste vi lyfta tungt. Och lyfter man maximalt så rekryterar man i stort sett alla muskelfibrer som man har förutom kanske en viss autonom skyddad reserv. Det är väl den delvis som sjunker när man tränar. Man förmår utnyttja större och större andel av de muskelfibrer som man har. Sen är det också klart synkronisering av de motoriska enheterna.

Man brukar säga att rekryteringen av motoriska enheter sker linjärt upp till ungefär 80 procent av maximal anspänning. Därefter pratar vi om avfyrningsfrekvensen. Där finns ett stort spektrum. Vi vet att om du lyfter maximalt så utnyttjar du kanske bara 50 procent av den maximala avfyrningsfrekvensen. Det räcker för att utveckla maximal tension. Men vill jag öka hastigheten på kontraktionen då hamnar man i det högre frekvensområdet. Så man kan säga att tung styrketräning är ett bra sätt att lära sig rekrytera. Men det räcker inte riktigt för att exaltera nervsystemet fullt ut. Den avfyrningsfrekvens som behövs när man ska göra kontraktioner med maximala hastigheter då är det en helt annan zon som man inte kommer åt.

Mitt råd brukar alltid vara i gymmet, oavsett var du tränar. Försök träna styrketräning enligt snabbstyrkemetoden. Även om det är tungt, försök att lyfta så snabbt som möjligt. för att komma lite högre just i det frekvensområdet.

00:24:24 – Jacob: Tror du man kan komma åt det på styrketräning, eller är det att styrketräning får vara det det är? Kanske mer lära sig att rekrytera alla och kanske jobba upp… Ha lite som skadeförebyggande, jobba upp muskelmassa om man behöver det. Sen får man göra det andra i sprint, eller kanske mer plyometriskt.

00:24:45 – Håkan: Jag tror att du har helt rätt. Men det är ju såhär på nåt sätt. När vi kör styrketräning, och det här tycker jag gäller alla som inte håller på med bodybuilding, så är det ju så att maximala belastningar, då vet vi att vi kopplar in allting vi har. Vi tränar och utnyttjar större delen av den fiberpool som vi har. Blir det fler repetitioner, då tröttar vi ut de allra snabbaste. Då börjar vi rekrytera lägre och lägre ner i det här området. Men problemet är väl att lyfta maximalt varje gång. Det tär ju jävligt mycket. Det krävs fruktansvärt mycket koncentration att gå in och lyfta 1RM. Men om du går ner kanske på 80-85 % av 1RM och så lyfter du absolut så snabbt som du kan så blir antagligen rekryteringen ganska bra ändå. Motståndet blir ju ändå lite högre.

Antagligen blir både rekrytering och motorjonerfrekvensen något högre. Att hela tiden lyfta maximalt är förstås önskvärt, men det är jävligt jobbigt. Det är svårt att kombinera med annan typ av träning, som jag ser det.

00:26:01 – Jacob: Det är svårt att få ihop en volym på det också. Det är antagligen också en variabel man behöver ha med sig. Göra massor med maxlyft i rad, då blir man väldigt sliten. De efterföljande maxlyften kanske blir sämre just för att man är trött sen tidigare. Då kanske inte träningsförläggningen blir där heller, tror jag.

00:26:21 – Håkan: Nej, nej, nej, precis. Jag vet inte. Jag brukar säga så här. Alltså styrkelyft, det är maximal rekrytering, men det är inte maximal avfyrningsfrekvens som du säger. Olympisk lyftning är ungefär likadant, kanske något högre avfyrningsfrekvens. Sprint och hopp är en maximal rekrytering och det är maximal avfyrningsfrekvens. Men mot alla de här olika träningsmetoderna så har man det här konceptet av avslappning. Sprint och många andra grenar handlar så fruktansvärt mycket om avslappning. Ska du kasta ett spjut med 32 meter per sekund så gäller det att man slappnar av i antagonisterna. Annars får du ingen fart på extensionen. Så att hela tiden jobba maximalt, maximalt, maximalt i gymmet. Jag tror delvis det stör de motoriska programmen.

Tar du för stor andel av träningen så får man problem med teknik. Det märker man ofta när man försöker kombinera Tung styrketräning med snabb löpning och så vidare stör koordinationen helt enkelt. Därför är det många som försöker köra lite grann, periodisera lite grann i block. Alltså under de perioder då man lyfter riktigt tungt då sysslar man kanske inte så mycket med teknik för man vet att det stör så jäkla mycket så det är nästan ingen mening.

Hastighetsbaserad träning och neural trötthet

00:27:42 – Jacob: Jag och Wille hade ett avsnitt här om hastighetsbaserad träning. Det kommer tillbaka i många poddar. Så har ni fortfarande inte lyssnat på det, så lyssna.

00:27:52 – Wille: Det finns typ bara personer som vi diskuterar det med.

00:27:55 – Jacob: Men där var vi inne också lite på det här att man liksom… Om vi säger då att man tar de här vikterna som du nämnde här, 80-85% av max, och man gör lyft med dem istället med intentionen att göra det maximalt. Hur tänker du där med antalet repetitioner? Vill du ha hög hastighet på alla lyften eller kör du ändå vidare tills du närmar dig failure med den vikten?

00:28:20 – Håkan: Bosco, han var ju med och tog fram de här första kommersiella systemen för biofeedback. Träning vid styrka. Han tyckte att man skulle sätta en nivå på ungefär 90 % utav maximal power på en given last. Då stimulerar det de snabba muskelcellerna, men de är utslagna. Då är det ingen mening att gå vidare. Men det blir väldigt lätt hänt att så fort man pratar om velocity-based träning så pratar man just om velocity. Det är egentligen de neurala delarna som du är mest intresserad av kanske. Och det är ju på något sätt just det att hastigheten går ner kanske är ett kvitto på att nu ska vi sluta. Därför att nu är det överbelastat rent neuralt.

00:29:07 – Jacob: Exakt.

00:29:08 – Håkan: Det kanske man glömmer bort lite grann. För musklerna borde inte vara trötta i det här tycker man.

00:29:12 – Jacob: Alltså, säg du tar en vikt du klarar åtta rep med och du har gjort tre, fyra rep. Alltså då borde ju egentligen musklerna borde väl… Jag kan i alla fall inte komma på någon… orsak till varför de skulle vara trötta vid den tiden.

00:29:27 – Wille: Om man har gjort det i maximal hastighet i alla fall.

00:29:30 – Håkan: Ja, antagligen har det kanske att göra med avfyrningsfrekvensen. Ja, precis.

00:29:34 – Jacob: Ja, precis. Att det är den delen. För det känns ju som att metabolt borde ju muskeln må fine och liksom rent… Den borde ju inte vara sliten efter det, om man säger sådär. Nej, precis.

00:29:45 – Håkan: Det är klart att det är ett intressant koncept. Vi har lagt ner stor energi på att göra såna här kurvor och se var Maximal Powers och vidare ligger. Ofta ligger det kring 40 % av ett rem. Men sen att du ska se en transfer till grenen, den är ganska tunn egentligen. Så ofta räcker det ganska väl med att testa hur snabb du är, hur högt du hoppar och hur stark du är, så får du hela den här krafthastighetskurvan med bara de tre olika testerna. Men just som en feedback vid träning tycker jag det är ganska schysst faktiskt. Om man har möjlighet att göra det. Men du kan ju lika gärna göra det. Vid olympisk lyftning har du ju feedbacken i att du inte får upp stången. Nej, precis. Särskilt om de inte kan sitta.

00:30:35 – Jacob: Då tappar de det mycket tidigare. De som kan sitta kan ju fuska på djupet.

00:30:39 – Håkan: Precis. Det försöker vi i friidrott. Vi kör ju nästan bara styrkevändningar och styrkeryck. Det har att göra med att vi är mest intresserade utav av triple extension och att fånga vikten i ganska hög vinkel. Vi är inte så intresserade av att det är en stor belastning på stången. Det är lite andra delar av det hela. Därför lyfter inte riktigt vi som tävlande tyngdlyftare.

00:31:02 – Wille: Jag tänker på det här med maximala hastigheten. Om man ska ta till exempel en knäböj så vill man ju kunna skjuta upp den koncentriskt så snabbt som möjligt för att maximera de neuronormala faktorerna. Men hur ser du på den excentriska fasen? För där pratar vi ju också om det här med fascikerlängder och att den excentriska delen kan ha en påverkan på musklerna. Då kanske man snarare ska göra det lite mer långsamt. Men hur ser du på det?

00:31:28 – Håkan: Grejen är att om du gör en maximal knäböjning. Jag har testat. Jag har testat med EMG vad som händer med antagonisterna. Så ser du att på slutet av kontraktionen, om du gör snabb knäböjning, så har du en reduktion av hastigheten.

00:31:46 – Jacob: Det är naturligt. Annars hade man ju hoppat med stången. Det vill man inte.

00:31:50 – Håkan: Att hoppa med stång kan låta lockande, men det är inte så schysst att landa med stång.

00:31:54 – Jacob: Nej, det är hemskt.

00:31:56 – Håkan: För då har du stången på ryggen. Då får du en kompression från två håll. Vill du ha prolaps i diskar så kanske det är schysst. Jag är alltid orolig med sån träning. Men däremot, olympisk lyftning är på ett sätt att hoppa med stången.

00:32:08 – Wille: Ja, men där har man ingen excentrisk fas.

00:32:11 – Håkan: Nej, utan då har du högst hastighet när

Kraftabsorption, senor och stretch-shortening cycle

00:32:14 – Håkan: du har maximal sträckning. Men det som du är inne på, just det här när man sprintar och hoppar. I sprint, det pratade vi säkert om sist också. Det är framför allt tre krafter som vi jobbar mot. Dels är det luftmotståndet. Det är betydelse om det är medvind eller motvind, kroppsare och så vidare. Friktionen har stor betydelse. Vad sätter du i foten i förhållande till tyngdpunkten? Långt fram, mycket broms. Då har du mycket att övervinna i den bakre stödfasen. Men det absolut jobbigaste är tyngdkraften. Vi vet att i maximal sprint är det fem gånger kroppsvikten på ett ben som du skulle kunna absorbera. På tresteg är det kanske 10 till 15 gånger. Så absorption utav styrka eller utav kraft egentligen tror jag är centralt och det är absolut det viktigaste egentligen.

Och det är det man måste fundera på, hur blir vi bättre på att absorbera kraft vid löpning, vid hopp, vid löpning med riktningsförändringar och så vidare. Och då är det ju mycket det excentriska arbetet som är intressant. Ofta är det ett stretchorting-arbete. Det går väldigt snabbt där, vändningen från excentris till concentris-arbete. Styvheten i senor är relativt konstant. Det kanske finns en utveckling med träning, men det är över tid. Styvheten i musklerna begränsas av spänningen i musklerna. Det är större muskulär spänning ju större muskulär styvhet. Så jag kan egentligen inte komma och säga att man delvis sprintar med senor och icke-kontrollativa element. Det är lika viktigt, den delen, som just den muskulära styrkan.

I den här delen är det klart att det centrala nervsystemet är jätteviktigt. Det proprioceptiva, alltså den feedback som nervsystemet får tillbaka. Just det här med Golgis senorgan och så vidare. Jag tror egentligen vad man håller på med när man hoppar och springer med högern i steg är att man får till en adaption. Den här feedbackloopen, man anpassar sig till den helt enkelt. Och de här senorganen finns ju till egentligen för att det ska vara en mjuk landning, för att inte senan ska gå av och så vidare. Men man måste härda det här systemet så att man blir mer och mer styv så att man kan få det här. Den här snabba förändringen från excentriskt till koncentriskt arbete. Det är ju det som är centralt. Det är därför vi gör alla de här galna grejerna.

00:34:54 – Jacob: Använder du styrketräning för det där också? Eller är det mer… Mer explosiva, plyometriska grejer? Du har lagt upp lite på Instagram sådana här baksidelådövningar som mer… Kroppsvikt, kanske lite överbelastad kroppsvikt, men där det mer gungar till. Är det den typen av övningar ni tänker där? Eller du kör…

00:35:15 – Håkan: Vi kör också en hel del tunga excentriska styrkeövningar. Inte bara de exklusiva. Inte bara i hög hastighet. Hade jag råd skulle jag satsa på nån jojo-typ. Tills vidare får vi hjälpas åt när vi kör knäböj och belasta lite mer i den excentriska. Eller ta vikter i den excentriska. Vi håller på en hel del med sånt också. Det kanske framförallt, det centrala är nog ändå hoppningen och löpningen.

00:35:49 – Wille: Men du separerar alltid dem? Det är aldrig så att du tänker dig en långsam excentrisk fas och sen en snabb koncentrisk fas? Utan du vill separera dem?

00:35:58 – Håkan: Nej, men det kan vara i samma rep. Att man håller emot ner och explosivt upp. Överhuvudtaget styrketräning så brukar vi mixa ganska mycket. Vi brukar nästan alltid mixa hoppövningar med styrkeövningar. Vi börjar nästan alltid styrketräningspassen med någon typ av hoppövning. Det blir ett sätt att… värma upp och exaltera nervsystemet. Man märker nästan alltid att det är lättare att lyfta tungt om man har gjort nåt sånt innan. Det krävs väldigt lite uppvärmning. Och nästan alltid avsluta med nåt som är en ren

Sprinters styrkevolym och explosiv träning för alla

00:36:37 – Håkan: kontrast mot de tunga, långsamma rörelserna. Ett intressant fenomen som jag iakttar är att sprinterlöpare kör väldigt lite styrka, men de är ändå väldigt starka. Vi brukar köra två pass i veckan. Man kanske kör ett pass med ivändningar en gång i veckan. Det frågar om ett uppvärmningssätt. Sen är det kanske tre, fyra set med två eller ettor. Men de ökar hela tiden i styrka. Jag tror att kopplingen åt andra hållet är att i och med att de springer med så hög intensitet så har de nytta av det i gymmet också. För delvis är det samma system som är igång. Man blir stark av att springa snabbt, men man blir också snabb av att lyfta tungt. Det är någonting som man blir förvånad gång på gång hur starka de här individerna är faktiskt. Med så lite träning som vi verkligen gör när det handlar om lyftning.

Det är ju inte… Som Tom Climbaptiste som jag tränar. Han vänder ju 122,5 och väger 65. Fast han tränar väldigt, väldigt lite styrka. Men han springer alltid snabbt nästan. Så jag tror att han har nytta av det han gör på banan i gymmet också.

00:37:59 – Jacob: När jag brukar föreläsa om det där så brukar jag alltid typ som exempel liksom att… Allt det vi har pratat om här att man… Du får ju full fiberaktivering även när du gör ett upphopp eller ett maximalt kast. Så fort du försöker göra något så fort du kan så får du maximal aktivering. Bara skillnaden här är ju, tycker jag, Att om man pratar träning kanske lite mer för hälsa. Kanske lite mer för estetiskt. Det är mycket mer skonsamt att göra det på gymmet än att göra det i sprintform eller hoppform. Om man ska ha samma kontraktionstid totalt sett så kan du göra Antingen 10 reps i en knäböj och så har du kanske 30 sekunders arbete. Eller så gör du 100 upphopp. För du får ungefär lika lång arbetstid totalt sett. Och det är väl där den stora skillnaden blir.

Men har du då en sprinter, där blir ju… Ni försöker väl maxa då sprinttiden man kan få in utan att gå sönder så här. Och då får ni ut mycket av den träningen också kanske.

00:38:53 – Håkan: Ja, precis. Det är klart, det är som du säger, men sånt kan man ju inte hålla på med som motionär. Jag tycker nog man ska sprinta.

00:38:58 – Jacob: Man ska inte bara försöka maxa sprinttiden, för då riskerar man att få ont. Men man ska absolut gå ut och springa fort. Det tycker jag. Hoppa och lite sådana saker, även som motionär.

00:39:07 – Håkan: Ja, man ska nog inte vara rädd för det. Jag tror att det är en jävla bra motionsform. Man ska kanske ta det lite lugnt i början bara. Ja.

00:39:14 – Jacob: Men där är ju mycket kring det här att det som äldre faktiskt tappar mest av när de blir äldre, det är ju explosiviteten.

00:39:20 – Håkan: Ja, och de första cellerna som försvinner är ju typ två ex.

00:39:24 – Jacob: Precis, särskilt om man inte underhåller dem. Då försvinner de ju mycket snabbare. Där är det ju mycket äldre personer som tappar balansen. Många gånger är det inte det. Vi går ju också runt och tappar balansen då och då. Liksom halkar på en isfläck. Vi är så snabba så vi fixar till balansen igen. Man rycker till med ett ben, slänger ut det åt ett håll och så hittar man en ny balanspunkt. Medan äldre personer som inte har den här snabba reaktionsförmågan, explosiviteten, de fattar att de börjar trilla men de hinner inte korrigera det. Man har visat att explosiv träning också minskar fallrisken mer hos äldre än vad vanlig joggning, löpning, gångträning eller tyngre styrketräning verkar göra. Så det var ett bra snedsteg för mig.

Men det är häftigt det där att de ändå kör så lite på gymmet. Du sa att de går in och kör… Är det en övning de gör också när de är inne där?

00:40:17 – Håkan: Alltså, vi mixar ju. Normalt kör vi en basövning. En max två basövningar. Ett styrkepass tar sällan mer än en timme. Men då är det ju… Det är lite hoppövningar och lite allehanda. Det är lite olika övningar beroende på vilken period du är i. Är det en maxstyrketräningsperiod så är det kanske mer styrkelyftsövningar. Tunga benböjare, lite marklyft och så där. Men är det perioder där vi vill utveckla mer power och snabbhet då har det mer karaktär. Då kanske man gärna kör ryck som inte sliter jättemycket muskulärt. Man kanske gör halva, lite tyngre benböj som inte heller sliter lika mycket som djupa. Det är lite grann beroende på vilken period man är i under träningsåret.

00:41:08 – Jacob: Om vi hoppar

Styrketräning i lagidrott och individualisering

00:41:09 – Jacob: till andra idrottare då. Framförallt lagsport och bollsporterna. Som också ofta är beroende av, eller de har väldigt stor nytta av hög explosivitet i alla fall. Snabbhet och första steg.

00:41:23 – Wille: Vad är en rimlig tid på gymmet där?

00:41:26 – Jacob: Jag körde med När jag körde Helsingborgs IF med ungdomskillarna där, då var vi på gymmet. Det var bara en gång i veckan. Sen körde de lite ute på banan också. Lite mer hopp, utfallssteg och sånt här. Mer skadeförebyggande egentligen, en styrka. Men de blev i alla fall där två gånger i veckan med tyngre övningar, om man ska säga. Men på gymmet då hade jag tre övningar vanligtvis. Med en tre, fyra set på varje. Undvek i princip alltid failure. De gjorde mellan tre, fyra repetitioner. De kunde göra fem, sex repetitioner med vikten och sånt där. Det kände jag var en ganska rimlig mängd. Men tycker du att, hade du kört på det mer eller hade du tagit ner det ännu mindre? För du kör ju mindre med dina sprinters. Men som sagt, de är väl närmare gränsen vid annan träning än vad en fotbollsspelare är.

00:42:12 – Håkan: Det första måste ställa sig. Finns det möjlighet att förbättra rent tekniska kvaliteter så är det rätt väg att gå. Har man urusel accelerationsteknik så tycker jag man borde lägga ner lite energi på det. Ju tidigare man börjar, desto lättare är det. Det är jättesvårt att utveckla teknik när man är 28 år. Men har man ett juniorlag så tycker jag att man ska fundera i de termerna. Börjar man väldigt tidigt så tycker jag också att hoppteknik, att lära sig hoppa… Börjar man det tidigt så är skaderisken också minimal. Samma sak där. Börjar du med en 28-årig hockeyspelare som aldrig hoppat nån gång och så börjar du köra häckstöttar med honom, då får han ont. Han är ovan vid det. Men är det så att du ska träna styrketräning så tror jag nästan allt är positivt.

För många, i alla fall fotbollsspelare, de ligger på en extremt låg nivå. Så de blir ofta snabbare och bättre bara genom att utveckla generella kvaliteter. Och då kan man vara lite bredare i sin arsenal. Man behöver inte spetsa till det som vi håller på med. Det är också intressant, det finns hur många studier som helst som visar att just den här träningsmodellen utvecklar snabbhet. Men det har väl antagligen att göra med att är du på en låg nivå så spelar det ingen roll vad du gör, det blir ändå bättre.

00:43:39 – Jacob: Det är som alla dietstudierna, det är inte svårt att få folk att börja må bättre så som de äter nu i genomsnitt. Genom vilken diet som helst utan läsk och godis och kakor så är det bättre.

00:43:49 – Håkan: Precis. En Werner Günther-studie på 15 år är lite tuffare att motivera nån med. Men jag tror att allting är schysst egentligen. Men jag tror att du har helt rätt.

00:44:01 – Jacob: Det finns ingen anledning att gå till failer egentligen.

00:44:05 – Håkan: Jag tycker att ibland blir det så… Så fort du håller på med medeldistans eller långdistans eller vad det är då blir det nästan alltid styrkeuthållighet. Man ska trötta ut muskeln i gymmet. Rent instinktivt känner jag att man ska trötta ut muskler i sin gren. Man ska inte trötta ut den nån annanstans. Det är bättre att låta den vara relativt fräsch när man ska göra sin gren, åtminstone i början av passet. Ofta blir det för låg belastning, det blir för många repetitioner och det blir ingen neural träning överhuvudtaget. Man blir varken starkare eller ofta ökar man tvärsnittet heller för man hamnar i mellanregistret. Där tror jag ofta konditionsidrottare faller i någon slags fälla. Man står där med två hundben som man kan lyfta hela dagen.

Men det ger ingenting, varken neuralt eller muskulärt.

00:45:01 – Jacob: Det faller väl in lite på det här att många luras på gymmet och gör det för specifikt. De vill nästan göra det de gör i sin idrott på gymmet med. Och så glömmer de egentligen varför de gick in på gymmet från början. Det var för att jobba med vissa kvaliteter. göra det man gör på banan.

00:45:21 – Håkan: Att vara specifik i gymmet är nog i stort sett omöjligt, oavsett vilken gren du håller på med. Att se folk imitera en golfsving, en dragapparat, det är frågan om man får nån bättre drive genom det.

00:45:37 – Wille: Det här kanske blir att hoppa tillbaka lite, men jag tänkte på för vem som kanske ska lägga ner mer tid på styrketräningen. Har du något sätt att utvärdera en person för att se att den här personen kanske borde träna mer maxstyrka eller mer snabbhet i gymmet? Hur bedömer man det? Det kan ju funka även för lagspelare också.

00:46:00 – Håkan: Det är klart att till exempel ishockey kan man kanske kosta på sig lite hypertrofi. Man jobbar inte med tyngdkraften på samma sätt.

00:46:09 – Wille: Det kan vara bra att ha lite massa.

00:46:11 – Håkan: I många andra grenar handlar det också om att vara ganska robust. Nästan alla lagsporter, handboll, basket och så vidare handlar om att ha lite massa. Mig ska de inte flytta på. Men det är en balans. Som jag sa förut, det här med viktuppgång. Det kan ju vara av ondo också. Det är väldigt lätt att vara generell. Men man måste också inse att individer är jäkligt olika. Är det så att du har ganska mycket slow twitch-fiber. Du är ganska dålig på att hoppa och så vill du bli mer explosiv. Då skulle jag vara ganska försiktig med all hypertriafisk styrketräning. extra försiktig och satsa mer neuralt med en sån individ. Tänka lite Werner Günther. Försöka stimulera de snabba muskelceller man har. Endera lyfta jävligt tungt, få gånger.

Eller vara riktigt explosiv, typ genom hopp. Om vi utgår från Hennemanns princip och styrke… Man har försökt att… hitta avsteg från storleksprincipen. Man har föreslagit att just det här med snabba excentriska kontraktioner skulle kunna vara något, att det är mer selektivt. Men det kan ju lika gärna vara så att jobbet är redan gjort när typ 1-fibrerna förmår att producera någon kraft, då är jobbet slut. Så att de får inget stimuli egentligen, de tröttas inte ut, de växer inte. Men du har stimulerat dina snabba muskelceller. Det är de som har gjort jobbet. De går hem och vilar och kommer tillbaka lite starkare. Man måste se på individerna, tror jag. Inte bara på vilken sport man håller på med. Styrketräningsmetod och syfte kan vara två olika saker.

Den maximala styrketräningsmetoden kan vara ett sätt att utveckla snabbhet för en specifik individ. Det blir jävligt snårigt det här. Du kanske har ett lag här och gör ett träningsprogram. Alla ska lyfta fyra gånger tio. Och du har 25 spelare. Det är knappast optimalt för allihopa på en given belastning. Man måste nog fundera på individen och vad som funkar bäst för dem. Det är ju tränarens jobb egentligen.

00:48:38 – Jacob: Du var ju själv med Paul, vad var det i Fulham?

00:48:42 – Håkan: Paul Bolson var ju först i Bolton. Han var lite involverad som konsult där. Sen har han ju vunnit Premier League med Leicester City. Ja, precis.

00:48:52 – Jacob: Där var inte du inblandad, va?

00:48:54 – Håkan: Inte nåt. Tyvärr. Nej, det var synd.

00:48:56 – Jacob: Ja, precis. Det är den merit man hade velat ha på cvt. Det hade varit schysst på cvn. De är ju i kvartsfinal i Champions League. Ja, precis. Men försökte de göra lite mer individualiserat där? För det är ju alltid svårt i lagidrotten. Det här var ju ett tag sedan ni var i Bolton då. Finns det resurser? Finns det möjlighet att göra detta med en grupp? För det är alltid det som är svårt. Vi pratar fotbollsspelare då, precis som du sa. De vet ju inte vad man gör på gymmet generellt sett. Om du får ett seniorlag eller ett juniorlag så är det väldigt få där inne som kommer att förstå sakerna på egen hand. Du måste nästan stå med dem. Du måste instruera, du måste förklara, du måste vägleda dem vidare. och så vidare. Hur får man till den här individuella biten på lagnivå, tycker du?

00:49:46 – Håkan: Jag vet inte om jag berättade sist, men när jag stod där första gången i Bolton och Paul presenterade de här spelarna, då fick jag lite huvudbry. De var en ny Premier League då relativt, och hade vi inte råd att köpa de mest lovande unga spelarna, utan det var till många lite äldre spelare.

00:50:06 – Wille: De hade Ivan Campo, en spanjor, som…

00:50:11 – Håkan: Han hade suttit på bänken i Spanien i nåt lag och vägde säkert 10 kilo för mycket. Så hade de… Jeskeläinen, en finsk målvakt som fortfarande är aktiv fast han är 43 år nu i Premier League. Han är i den finska skolan. Han kunde köra häckstudsare 110 cm och perfekta ryck och frivändningar. Då var det Jorka F. Han har ju vunnit VM-guld med… Med Frankrike liksom. Han var en fantastisk fotbollsspelare, men han är ju i fysik som en alkoholist. Han har ju aldrig sett en skivstång. Och sen så hade de ju Stig Töfting från Danmark, en sån där hård HD-åkare. Ja, han måste ju ha varit stark av sig själv. Ja, i bänkpress var han stark. Och sen hade de en superdribble från Nigeria som hette J-O Kocha. Han var ju en supersprinter och gymnast och kunde göra flickflack och allting.

Och sa, J-O, hur mycket styrka har du kört? I went to the gym once, but I didn't like it. But I'm generally strong, sa han. Man ska försöka köra styrketräning med individerna. Om du har Yorca F, så tror du på det här med olympisk lyftning. Han är 32 år och har aldrig sett en skivstång. Men hans karriär är över innan du har fått nån effekt av träningen. Samma med JJ, som redan är så snabb och duktig att hoppa. Varför ska jag stressa honom med en massa djuphopp när han redan har de kvaliteterna som räcker i fotboll? Det handlar inte om spetskvaliteter. Som friidrottstränare i ett fotbollslag blir man lätt jävligt ödmjuk. Men på den nivån har de lite större resurser. De har fler som jobbar professionellt.

00:51:51 – Jacob: I ett lag kanske man kan hitta subgrupper.

00:51:54 – Håkan: Du kanske inte behöver ha 25 olika träningsprogram men du kanske kan ha fyra olika grupper.

00:52:00 – Wille: De som man har blivit duktigast på i lagsporten är bland annat hur man tränar målvakter i ishockey.

00:52:09 – Håkan: Målvaktstränare är en specialitet. De tränar ofta helt från sidan av det övriga laget. I amerikansk fotboll har man kommit långt med det här. Deras running backs och wide receivers har sina coacher. Nose tacklers har en helt annan coach. Jag tror det finns jättemycket att göra när det gäller att Att spetsa till fysträningen i lagsporter. Fortfarande finns det… Det är dark edges ofta faktiskt. Då kanske det räcker med de generella kvaliteterna. Är du ett fotbollslag som tränar kanske fyra, fem gånger i veckan då har du inte tid att ägna två av de passen att köra explosiv styrka på ett rationellt sätt. Utan du får försöka inkorporera det på något sätt i det du redan gör. Ungefär som du gör med dina grabbar. Tyvärr är det så.

Det handlar mycket om tid.

00:53:05 – Jacob: Ja, precis. Tid och det här att man inte… Sådana där ungdomsspelare, du vill ju inte att de ska vara slitna när de har sin fotbollsträning. Nej. Man får ju vara väldigt… Man får hejda sig själv där lite. Man får ta 60% av träningseffekten så är de pigga nästa dag istället för att försöka få dem max på det som man kanske själv ska jobba med. Det tror jag är ett fel som sker på många ställen. Fystränaren ser som sitt mål att få dem så vältränade som möjligt. Skit i resten på något sätt. Det är tvärtom. Man får inte mycket till ett samspel.

00:53:38 – Håkan: Precis och fotbollstränaren ser fystränaren som ett stort hot. Ja, precis. Du kommer bara i trötta. Ja, precis. Man har inte klart för sig det där med skadestatistiken, hur jäkla ovanligt det är att skada sig i ett gym kontra på en fotbollsplan.

00:53:54 – Jacob: Nej, precis. Nej, det är svårt det där med hur man ska få till det.

00:54:00 – Wille: Det jag tänkte på med min

Tester, force-velocity-profilering och löpteknik i fotboll

00:54:01 – Wille: förra fråga var egentligen såhär, om man tar en person som vill bli snabbare, hur analyserar man då den personen för att se vad den personen behöver? Det kan ju gälla både för en lagidrottare eller för en sprinter. Vilken kvalitet är det den behöver förbättra? Framförallt, så att säga.

00:54:19 – Håkan: Först skulle jag titta på teknik. Finns det någonting som vi kan göra, som vi kan jobba med där? Har jag den kunskapen eller kan jag Kan vi få hjälp med den saken? Det tycker jag är rätt väg att gå. Har man väldigt bra teknik, det handlar mycket om explosiva styrkekvaliteter då kan man göra ganska enkla tester. Vertical jumps, stående längdhopp och såna saker och jämföra det med hur pass stark jag är i gymmet. Det är ett ganska enkelt sätt att kartlägga en individ. Att man tittar på teknik, hur snabb jag är, hur bra jag hoppar och hur stark jag är. Sen är det också hur mycket energi man ska lägga ner på sina svagheter kontra sina styrkor. När man är ung kanske man kan jobba lite mer rationellt med sina svagheter. På seniornivå betalar det oftast bättre att spetsa till det man redan är bra på.

Inte lägga ner så mycket energi på det som man är svag på.

00:55:20 – Jacob: Nej, precis.

00:55:22 – Håkan: Vad jag svarar ungefär, Wille?

00:55:24 – Wille: Jo, absolut. Skulle du nån gång använda dig av… Man tänker göra en profil över styrkan versus hastigheten. En force velocity profile.

00:55:33 – Håkan: Det är ett sätt att göra det. Genom att springa, köra ett vertikalhopp och så kör du ett tungt lyft så har du på nåt sätt en force velocity utan att du har en tendo eller muscle level enhet. Du har tre punkter som talar om ganska väl i spektrumet var du är.

00:55:52 – Jacob: Bara kunna plotta det lite snyggt. Man tar ett trestegshopp och så styrke och så gör man en X-axel, det ena Y-axeln, det andra. Så tar man alla som hamnar nedanför strecket i mitten. De får köra styrketräning och alla de andra får köra lite explosivare träning. Det kanske är en väldigt grov indelning, men då får man ändå lite hum. Vilka ligger över medlet? Över medel när det gäller att de är snabbare än vad de är starka? Vilka är långsammare trots att de är snabba? Och så delar man in det på det.

00:56:27 – Håkan: Det finns ju det här med att hoppa vertikalt också. Counter-movement-hopp, alltså ett vertikalhopp. Standing reach. Men sen har du också det här med styrkan i vrist-vad-komplexet. Alltså vriststudsar. i förhållande till countrymovement tycker jag är väldigt intressant. En styrkelyftare eller en tyngdlyftare är väldigt duktig i vertikal jump men de är inte alls lika bra när det gäller rebound. Just det här med att kunna, som vi pratade om med absorption förut att kunna jobba i stretchorting-arbete. Det är också en parameter som man bör titta på. När det gäller fotboll så är det ofta tekniska kvaliteter det handlar om. Fotboll handlar ofta om att löpa och stöta bollen framför sig. Många fotbollsspelare springer med en väldigt spetsig fot.

Att springa med en spetsig fot gör att du får väldigt mycket broms när du sätter i. Då blir det väldigt långa markkontakter och mycket jobb bakom kroppen också. Ska du stöta till bollen är det bra med en spetsig fot men däremellan måste du få in foten under tyngdpunkten. Annars blir det för mycket broms och för dålig acceleration. Så det är mycket teknik också.

00:57:37 – Wille: Alltså att man ska dorsalflektera foten då, så den kommer längre bak? Precis! Ja, det är spännande. Det har jag inte tänkt på.

00:57:43 – Håkan: Ofta så stöter man ju bollen framför. De springer på tå, men de stöter bollen framför sig. Och får väldigt mycket broms.

00:57:50 – Jacob: Jag får till och med känslan i mig här. När man springer. Man gör ju det här nästan. Men jag är ju medveten så kanske man gör det överdrivet för att det känns snyggt på något sätt. Det tror jag många gör. Man ser vissa, särskilt ungdomsspelare. Man hade i HIF där det skulle se snyggt ut när de driver. Men det är klart, överdriver de det här då blir det ju precis som du säger. Frågan är ju hur mycket man tappar på det förstås. Men det är ju onödigt.

00:58:15 – Håkan: Det är någonting som vi jobbar varje dag med. Jag hoppas att det är rätt.

00:58:22 – Jacob: Vi kanske inte cyklar. Kanske ska lära fotbollsspelarna att dribbla med tårna istället?

00:58:26 – Håkan: Ja, man kanske ska springa. Alltså mer träning med att driva boll. Träna mycket sånt. Jacob?

00:58:31 – Jacob: Alltså inte nu för tiden. Det var mycket mer förr. Sen vet ju inte jag. Jag har ju ingen övergripande över hur det ser ut i Sverige. Men jag vet när jag var yngre så var det vanligt både att liksom… Andra laget, att man egentligen bara drev med bollen. 30 meter liksom i… Och sen lämnade man över och så drev man så fort man kunde. Ja, just det. Ja. Det är väl länge sen jag har sett den övningen utföras. Nu är jag ju inte så mycket på fotbollsplanen som jag var för kanske fyra, fem år sen.

00:58:59 – Håkan: Det är klart att man är bättre på att passa bollen för den rullar ju alldeles snabbare än du springer ändå. Ja, det är väl mycket där också.

00:59:05 – Jacob: De allra flesta kommer liksom aldrig driva med bollen när de blir seniorspelare. Nej, precis.

00:59:09 – Håkan: Det är inte den viktiga egenskapen.

00:59:12 – Jacob: Du pratade lite här om runningbacks i USA och det var ju nyligen en kille där som satte rekordet där på 40 yards. Hur snabba är de? Hur ligger de här killarna till? Klarar de 100 meter också?

00:59:30 – Håkan: Den där killen som slog rekordet har väl sprungit en hel del på collegenivå. Han är en duktig sprinter. 10,30 nånstans tror jag att han ligger. Sen kan han vara på 60 meter om jag inte minns fel. 6,6-7 eller nåt sånt. Han fajtas om medaljerna på ett SM. Men man ska inse att det är en otrolig selektion. Brutala sprinttalanger i NFL som antagligen hade varit absoluta världseliten om det var det man hade satsat på. Självklart är det ju så.

01:00:06 – Jacob: Men där är liksom mer… De är inte så snabba om man säger. De hade behövt köra regelbunden friidrottsträning.

01:00:14 – Håkan: Ja, de är ju inte snabbare. En del säger att de skulle vara snabbare än Usain Bolt. Men det är

Hamstringsskador, Nordic Hamstrings och skadeprevention

01:00:19 – Håkan: kvalificerad bullshit.

01:00:20 – Wille: Så är det inte alls. Får jag hoppa in på en annan? Vi fick en fråga här om när man skadar baksidorna i löpsteget. Jag tänker att vi kan börja lite innan där. Vi pratade ju om det här med om man har en förmåga som kanske sticker ut jämfört med en annan. Om man är för stark i förhållande till sin snabbhet till exempel. Det här med att screena för vem som har stor risk för att gå sönder. Är det någonting som ni tänker på?

01:00:53 – Håkan: När det gäller handelsstrukturer vet man att historien är väldigt viktig. De som har haft handelsstrukturer är mest sannolika att få handelsstruktur igen. Jag tror att det har väldigt mycket med teknik att göra. Att det är nånting som brister där. Ofta brister det i senare delen av loppet när tekniken börjar fallera. Eller så händer det på träning när man börjar tröttas, när tekniken faller. Så det är väl kanske den viktigaste parametern, just tekniken. Att man inte stressar hamspring i onödan. Just det här som vi pratade om, att springa med en spetsig fot och sätta i långt framför tyngdpunkten. Då tvingas man ju att använda hamspring väldigt mycket för att återskapa farten. Därför att du tappar så mycket i stötfasens främre del.

Sen tvistar man om när hamsling brister i sprintsteget. Många tror att det har att göra med när foten pendlar fram. När knät är i sitt högsta läge och så pendlar underbenet framåt. Då blir det en extrem stretchload på hamstring. Stort excentriskt arbete och där skulle det kunna brista. Men sen är det också så att när du sätter i foten, du dunkar i foten med en hög hastighet, det är en stor kraftimpuls, då jobbar Hamsing också symbiot med knäcksensorerna som stabilisering av knät. I främre stödfasen är också Hamsing aktiv. Är det så att du är svag i bålen och har tippat bäcken så att du har en rotation på bäckenet framåt då blir det mer stretchload på hamsving också då. Det är nog de två mekanismerna som jag kan tänka mig som jag tror att det brister.

Det kan hända att man drar på sig rupturen i främre pendelfasen men sen känner du bristning i stödfasen. Det är svårt att veta för det går så snabbt. Jag tror, även om jag kanske inte får superbelägg, att exempelvis styrka har stor betydelse som prevention för hamstringstrukturer.

01:03:15 – Wille: Det var det jag tänkte komma till sen. Det man pratar om inom lagidrotter är mycket Nordic hamstrings och den typen av övningar där det är långsam förlängning av hamstrings.

01:03:25 – Håkan: Jag tror problemet med Nordic hamstring är att det finns en eller två fotbollsspelare i Sverige som kan göra Nordic hamstring.

01:03:36 – Jacob: Man släpper och så puttar man ifrån med armarna igen. Man går ju inte ner och vänder av sig själv.

01:03:40 – Håkan: Nej, utan du har ju ingen spänning i det läge du har störst belastning egentligen, för du är ju inte tillräckligt stark. En vältränad sprintlöpare kan ju gå upp och ner själv. Upp och ner några gånger på egen hand.

01:03:53 – Jacob: Men då överbelastar de ju samtidigt inte excentriskt om de går upp och ner.

01:03:57 – Håkan: Ja, och är du riktigt svag så tappar du ju spänningen redan när du har 120 grader i knäleden.

01:04:06 – Jacob: Så du får ju ingen aktivering i det läge där du egentligen behöver vara stark.

01:04:11 – Håkan: Så jag tror att det är en för häftig övning för många. De klarar inte av den.

01:04:17 – Jacob: Man har ju ändå sett, det är två grejer. Man har ju dels sett att det här minskar ju faktiskt skaderisken rejält hos just fotbollsspelare som du säger. Sen är det ju faktiskt det här poängen också att det blir ju faktiskt ingen överbelastning om du kan gå ner och vända som du pratar som att sprinters klarar av. Men det kanske hade varit bäst att hitta något medelläge där man på något sätt ändå kunnat överbelasta men sett till att det blivit en tillräcklig knävinkel då. Att det skulle kunna minska risken ännu mer. Är det det du gissar på? Ja, precis.

01:04:47 – Håkan: Jag tror det är en ganska häftig övning att göra på andra sätt också. Men om man visar med Hamstreet Jojon finns ju också som prevention som Karl Aspling visade att han fick ner skadefrekvensen på. på fotbollsspelare. I sprint är det också… Jag tror ibland att om man fokuserar för mycket på knäflektionen typ det här, då glömmer man bort att hamsling är framförallt i sprint en höftsträckare. Den verkar över två leder. Det är en komplicerad muskelgrupp. Lägger man ner för stor energi på hamsling som är flex får man ofta problem. Just att ligga och köra köra vanliga klassiska legcurls.

01:05:29 – Jacob: Om du jämför det med sprintsteget.

01:05:30 – Håkan: Det enda läget som hamsling vilar i sprintsteg är när foten pendlar upp mot rumpan. Då vilar hamsling. Sen är den aktiv i främre pendelfasen, mot marken och i stödfasen. Men just bak är det en avslappning. Ska vi hela tiden ligga och träna en anspänning i det läge där muskeln ska vara avslappnad så kanske det är kontraproduktivt. Vad vet jag? Vi har helt slutat med klassiska hamsterscurls. Kör vi hamsters som en flexor, då kör vi det excentriskt. Det är så den delvis jobbar. Flexor som excentriskt, i den sådär med pendelfasen.

01:06:09 – Jacob: Ja, alltså ungefär att man tar upp båda. Om man skulle använda den här lowcurl-maskinen då, att man lyfter upp vikten med båda benen och sen så släpper man ner den med den ena bara? Exakt, exakt.

01:06:21 – Håkan: Men ska man vara medveten också, som vi pratade om med vinkelhastigheter. Det är extremt höga hastigheter det är frågan om. Vi vet också att det här med styrka är hastighetsspecifikt i viss mån. Och komma upp i de hastigheterna gör man bara vid löpning. Så man måste tänka på det när man tränar. Vill du hitta preventiva åtgärder för att undvika händelsestrukturer så kan du inte bara maxa på en mack. Det måste vara nära maximal hastighet också på träning i ganska stora mängder för att vänja muskulaturen. Det ska inte bli en överraskning att göra en maximal rusch i 40 meter på en match. Det ser man ofta i andra halvlek. Det är ruschen som är lite för lång. Det är då det händer saker. De är inte vana att springa så. Det är små lagspel och kortare löpningar.

Det här med maximala löpningar över lite längre sträckor förbereder man inte fotbollsspelarna för.

01:07:19 – Wille: För jag tänkte på, i just det här fallet Nordic Hamstrings, man vill ju inte vara specifikt där, utan där är det ju kanske mer att förlänga fascickellängder och så vidare. Men jag tänker, för det finns ju en sprinttränare, Vern Gembeda, jag vet inte om du känner till honom? För han är ju jätteanti det, Nordic Hamstrings, just för att han menar på att det skulle förstöra prestationen, för att det är för olikt själva sprinten. Hur ser du på det?

01:07:44 – Håkan: Vad är då ett olympiskt ryck? Ja, exakt. Då hamnar man i absurdum i de här övningarna specifikt. Ibland tvingas man överbelasta i andra övningar också för du kan inte överbelasta specifikt. Det är det det handlar om. Det är därför vi hoppar. Det blir en överbelastning mot de krafter som vi utsätter oss för när vi sprintar. Det är lätt att de har snöat in på det här med specificitet.

01:08:15 – Jacob: Men vad använder ni för hamstringsövningar då, normalt sett?

01:08:20 – Håkan: Du kan ju gå in och titta på min Instagram så finns det hur många som helst där.

01:08:23 – Jacob: Ja, jag vet. Ja, det kan ni göra. Ja, vi säger det bara så får vi gå in och… Det är svårt att förklara. Där finns inget namn på dem heller tror jag. Jag kan inget namn på övningarna i alla fall. Ni kanske har hittat på egna? Ja, men vi kör ganska mycket step-ups i olika varianter.

01:08:39 – Håkan: Vi har en maskin som jag har svetsat en gång på. På 90-talet kan man köra step-up, som jag tycker är en sån övning. Vi har olika typer av höftlyft. Man kanske hänger i en barr och har ena foten på en plint och så hoppar man upp i luften och landar. Man jobbar med hamsing mer som en höftsträckare. än som en knäflexor. Vi kör en hel del jojo-träning. Men just den tunga excentriska styrketräningen för hamstring är jag livrädd för att göra i perioder när vi springer mycket snabbt. Vi brukar stöka undan i oktober, halva november. Då kör vi 6-7 veckor med ganska tung excentrisk styrketräning för hamstring. Sen vågar jag inte göra det. Min erfarenhet är att Framförallt när det gäller excentrisk träning för hamstring, att det tar relativt lång tid att återhämta sig.

Från ett sånt pass, och då tror jag att skaderisken är för hög. Om inte annat så stör det koordinationen och andra saker. Det är svårt att kombinera med specifika löpträningar.

01:09:47 – Jacob: Om man skulle vilja göra

Sprintträning och seriepauser i lagidrott

01:09:49 – Jacob: sprintträning med ett lag, alltså i lagidrott. Man kan inte lägga en timme på sprinterna utan det blir ofta de här 20-30 meters sprinterna kanske maximalt. Sen blir det kort vila emellan. Vad kan vara en lagom dos där? Tycker du man ska skippa den typen av Nu gör vi tio sprinter med en minuts vila och sen är vi klara med snabbhetsträningen då för passet. Tycker du man ska ha den träningen med? Tror du det finns en vinning i det för snabbheten eller tycker du det är bättre kanske bara att man jobbar med de här kvaliteterna sidan om? Vi pratade lite styrketräning, man kanske gör hoppövningar och att man kanske sätter upp ett spel där det blir lite större ytor med sprinten i.

01:10:35 – Håkan: Jag tror nog att man kan köra en kombination av allt. Framförallt är det viktigt i ungdoms och junioråldern att man satsar på de här kvaliteterna då. Både när det gäller teknik och att man får relativt stor mängd snabbhetsutvecklande träning. Sen när du kommer upp på seniornivå då är uttaget av uthållig träning så stort att det drunknar i systemet. Men jag tror ändå att man måste lägga in lite av det även då. Det vet jag att Pål Leicester har haft som en princip att alla spelare ska nån gång i veckan springa några längre löpningar för att belasta systemet på ett sätt som man kan utsättas för i en match. Man ska inte bli överraskad, som jag sa. Du blir tvungen att ta en lång maximallöpning i andra halvlek. Du måste kunna göra det.

och kunna bibehålla tekniken. Det handlar ofta om att springa med bibehållen teknik i trött tillstånd. Ofta säger man att man ska utveckla snabbhet och vara fräsch. Så funkar det i en final på ett 100-meterslopp. Men i lagsporter handlar det ofta om att kunna prestera bra i trött tillstånd och springa med bra teknik i trött tillstånd. Jag tror att man kan träna löpteknik fast man är trött också i viss mån. Fast det kanske inte direkt Snabbutvecklande, men det är skadeförebyggande. Man får jobba på det sätt som man gör i matchen. Det måste finnas lite av varje, tror jag. Fördelen i Sverige är att vi har brutalt långa förberedelseperioder.

01:12:09 – Jacob: Ja.

01:12:10 – Håkan: Det är bra ungdomsåren. Ja, det finns all möjlighet att periodisera träning på det sättet. Ha en period där man kanske utvecklar mer snabbhet, explosiva styrkeformer. När man kommer närmare säsongen så jobbar man lite mer specifikt mot fotbollen. Det finns chanser. Det är svårare om man bara har en sex veckors paus på sommaren som man har i en del sporter. Det finns möjlighet i svensk fotboll att göra jättemycket fysträning tror jag.

01:12:41 – Jacob: Men om du skulle, vi bara tar sprinterna här igen. Nej, men om du vill göra lite sprintträning med dina killar, du har kanske inte kunskapen eller förmågan här att jobba så mycket med det tekniska, men du vill ändå att de ska göra lite maxsprinter. Vad tycker du, är det bättre att kanske göra tre sprinter med kortare vila på 20-30 meter och sen köra en längre vila efter de här tre, kanske på två minuter då, och så göra samma sak igen? Eller tycker du att Man ska köra någon jämn vila, eller spelar det någon roll när det är så korta sprinter?

01:13:09 – Håkan: Det har otroligt stor betydelse om man kan kosta på sig att köra seriepaus. Det vet ju vi. Vår träning handlar ju om att försöka springa relativt stora mängder med hög intensitet. Springa många lopp. Jag menar 60 meterslopp och 80 meterslopp specifikt. i hastigheter kanske över 94 %. Då har man ofta inte full vila. Man kanske ligger på 2-4 minuter. Efter 4-60 meters lopp börjar det bli alltför belastande. Då faller tekniken. Då tar vi normalt en seriepaus på 10-15 minuter. Så skulle jag kunna tänka mig att jobba med fotboll. Köra tre-fyra löpningar på olika sätt. Så tar man en seriepaus där man kanske kör teknik. Så kommer man tillbaka och mixar på. Får lite volym på det hela. Är det så att du inte tar några seriepauser, då är du död efter några få lopp.

Då blir det ingenting mer den dagen. Försöka ha lite fantasi när man designar träningspasset helt enkelt.

01:14:16 – Jacob: Ja, det är bra.

01:14:17 – Wille: Det känns

Avslutning och Instagram-tips

01:14:18 – Wille: som att vi inte blev riktigt klara den här gången heller. Men det är klart, det finns ju alltid möjlighet att återkomma till det här. Men det är väldigt kul att du ville vara med igen, Håkan.

01:14:30 – Håkan: Tack ska ni ha. Det är en stor ära. Jag tycker ni gör ett kanonbra jobb, så det var jättekul att få vara med.

01:14:36 – Wille: Ja, detsamma. Vi ska tipsa om din Instagram. Visst är det attsprintcoach?

01:14:39 – Håkan: Ja, något sådant där.

01:14:44 – Wille: Det är väldigt kul att se. Det var någon som frågade hur man blir lika startsnabb som en av dina atleter. Det är väldigt roligt att titta på. Era träningar och hur det ser ut. Det är väldigt inspirerande, även för någon som jag som inte kan springa snabbt.

01:14:56 – Jacob: Håkan, ibland borde du bara hitta någon sån här random idrottare som är bredvid på anläggningen och sätta honom bredvid så vi får relation på hur snabbt det går. Det är så svårt att relatera till. Jag tycker alltid det är kul när man ser någon vanlig dödlig. Är det inga sådana som tränar bredvid dig i Sundsvall? Det ska vara jag själv då. Om du ser någon någon gång liksom, om du får in en handbollsspelare eller basket eller fotboll och sånt där, så bara be han sprinta bredvid på Instagram. Det hade varit jättekul att se. Så kan alla skratta åt honom. Ja, man gör ju lite det, men samtidigt så tror jag man blir mer imponerad av han som springer fort bredvid i just det fallet.

01:15:31 – Håkan: Ja, precis. Jag ska försöka få till det nu. Ja, det hade varit skoj.

01:15:37 – Wille: Men som sagt, tack för att du ville vara med. Tack så mycket. Ha det bra, hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *