Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet skulle egentligen näringsfysiologen David Jonsson ha gästat för att svara på lyssnarfrågor om tarmflora och probiotika, men eftersom han befinner sig på BB för att bli pappa sadlar Wille och Jacob om. Avsnittet inleds istället med en tillbakablick och reflektion kring de gäst- och temaavsnitt som släppts under årets första månader, följt av en gedigen frågestund där duon betar av lyssnarfrågor om både träning och kost.
Under tillbakablicken diskuterar Wille och Jacob bland annat koststudier och följsamhet utifrån samtalet med Caroline Mellberg, biomekanik i knäböj och marklyft med Lars Berglund samt konditionsträning och träningsplanering med cykeltränaren Mattias Reck. De reflekterar även över den röda tråden kring träningsbelastning och återhämtning som återkommit hos gäster som Henrik Dagård, handbollstränaren Ljubomir Vranjes och tyngdlyftningsprofilen Anders Lindsjö. Dessutom avhandlas avsnitten med William Apró om proteinsyntes, Georg Andersson om miljö och mat, Emma Frans om epidemiologi samt avsnittet om hur man känner igen trams – inklusive en diskussion om en ettrig enstjärnig recension på iTunes.
Första lyssnarfrågan handlar om General Adaptation Syndrome (GAS) och huruvida det går att veta exakt när man når superkompensation inför nästa träningspass. Wille och Jacob förklarar varför den klassiska superkompensationsmodellen är bristfällig i praktiken för mer än rena nybörjare, och introducerar istället Fitness-Fatigue-modellen. I denna modell bygger träning både prestationsförmåga (fitness) och trötthet (fatigue) samtidigt, vilket förklarar varför seriöst tränande kan och behöver träna även under perioder då de är slitna, så länge helheten balanseras med lättare pass och återhämtning.
Därefter besvaras en fråga om vilka de bästa argumenten är för att aspartam och andra sötningsmedel inte är skadliga. Jacob betonar att vetenskapen aldrig kan bevisa hundraprocentig frånvaro av risk under alla tänkbara omständigheter, men att sötningsmedel i de doser människor konsumerar har testats extremt grundligt utan att visa skadliga effekter, där säkerhetsmarginalerna från djurstudier är hundra gånger lägre än de nivåer som gett biverkningar. De belyser även hur omvänd kausalitet spökar i epidemiologiska studier på lightläsk och granskar bristerna i den uppmärksammade studien på sackarin och tarmbakterier.
Nästa ämne berör rött kött och risken för tarmcancer. Här reder Jacob ut den viktiga skillnaden mellan relativ risk och absolut risk: en relativ riskökning på omkring 18 procent vid ett högt dagligt intag av rött eller processat kött innebär för individen att livstidsrisken ökar från knappt en procent till ungefär en och en halv procent. Samtidigt diskuterar de hur en sådan liten individuell riskökning ändå får stor betydelse på befolkningsnivå, samt svårigheterna med politiska styrmedel som punktskatter i en matmiljö som ständigt lockar till överkonsumtion.
Avslutningsvis tar Wille och Jacob sig an tre konkreta frågor om kroppstyper, kreatin och kolhydratladdning. De förklarar att indelningen i ektomorf, mesomorf och endomorf saknar egentlig fysiologisk grund och att upplevda svårigheter att gå upp i vikt oftast beror på en överskattning av det egna energiintaget, vilket illustreras med Fredrik Nyströms överätningsstudie på McDonalds-mat. Vidare klargör de att man inte behöver vara en ”non-responder” på kreatin bara för att vågen inte visar en tydlig viktuppgång, eftersom vätskeinlagringen hos mindre personer lätt döljs i normala dagsfluktuationer, samt att den totala mängden kolhydrater och vad magen är van vid är betydligt viktigare än exakt kolhydratkälla inför ett långlopp – även om rent socker i stora mängder är suboptimalt på grund av fruktosens väg via levern.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och uppskjutet gästspel med David Jonsson
00:00:22 – Wille: Hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Goddag goddag!
00:00:31 – Wille: Goddag goddag. Hur är läget?
00:00:32 – Jacob: Det är bara fint idag. Ingenting att klaga på idag alls. Det är skönt att faktiskt spela in mitt på dagarna som vi gör ibland. Man är mycket piggare och känner att man är lugnare också.
00:00:42 – Wille: Ja, jag håller med. Det känns som att man blir lite stressad när man kommer hem efter jobbet och ska göra det. Men vi sitter ju här mitt på dagen, en dag som idag, och är själva. För närvarande. Ja, för närvarande, exakt. Tanken är ju att vi ska få med David Jonsson, som har varit med här tidigare, som ska få hjälpa oss med att svara på en hel del frågor som har kommit in på vår Instagram. Nu är det så att han har fått förhinder. Så vi får se om det är så att han dyker upp lite senare eller om vi gör något annat.
00:01:14 – Jacob: Han är på BB just nu. Så han ska bli pappa här. Och då tyckte vi det var okej. Men det är mycket möjligt att han dyker upp under tiden. Annars så blir det lite annat stryk på avsnittet idag och så skjuter vi upp det tills vidare. Med David helt enkelt.
00:01:31 – Wille: Man ser ju att det finns ett intresse med tanke på mängden frågor om tarmbiota och probiotika och mjölksyra, bakterier och allt vad det är. Precis, precis. Så det är gött. Så där har ni någonting att se fram emot, om inte idag så en annan dag. Men vi tänkte väl nu att vi skulle stanna upp lite och prata om vad vi har gjort tidigare. Vi gjorde ju det i vintras. Körde en liten recap.
00:01:56 – Jacob: I mellandagarna där gjorde vi det ja.
00:01:57 – Wille: Ja, men precis. Och då hade vi hunnit med fram till och med avsnitt med Fredrik Correa. Ja, precis.
00:02:03 – Jacob: Det är vårt minst nerladdade avsnitt för övrigt. Så vi kanske inte ska hålla den här delen för lång.
00:02:11 – Wille: Nej, det var the perfect storm av trams blev det på något sätt. För det är en årssummering, det var i mellandagarna och sedan var det bara du och jag. Så jag tror att det är den perfekta stormen av saker som folk inte vill lyssna på egentligen. Men så är det. Så nu kör vi det igen. Ja, precis. Får vi se vilken faktor det var som spelar mest roll med tanke på att det är mars nu.
Tillbakablick på avsnittet med Caroline Mellberg om paleokost och koststudier
00:02:36 – Wille: När vi gjorde det avsnittet så hade vi spelat in avsnittet med Caroline Mellberg, men det hade inte släppts än. Precis. Så vi kan väl börja där egentligen. Vad pratar vi om i det avsnittet?
00:02:46 – Jacob: Caroline Mellberg, det vi huvudfokus där var ju hennes studie på Paleo, eller Paleo. Ja, egentligen hur det hade gått där. Och sen så var vi väl inne väldigt mycket på viktskontroll i allmänhet och problem med att göra den här typen av långsiktiga studier där folk ska följa en diet. Så att de helt enkelt inte, de följer inte det så bra efterhand.
00:03:08 – Wille: Nej, men vi kom väl egentligen fram till att den typen av studier inte behövs längre.
00:03:12 – Jacob: Ja, mer eller mindre.
00:03:16 – Wille: Vi vet det vi kommer veta om det sättet att gå tillväga, det vill säga det som du säger, ger man folk en diet så kommer de mer eller mindre följa den och beroende på hur väl de följer den så kommer de gå ner i vikt eller inte. Det vet vi, sen vet vi inte det.
00:03:29 – Jacob: Man kan i alla fall låta de studierna vara ett tag tills man har hittat sätt att få folk att följa sina dieter bättre. Antingen att de bara blir mer övervakade och känner sig skyldiga att göra det eller att man liksom hittar incitament för dem att fortsätta med sin diet. Det finns ju studier som inte är två år som den här men som är på kanske tre månader eller nåt sånt där där man faktiskt tillhandahåller all maten till deltagarna. Att de får komma till labbet eller ett kök och hämta ut sin mat kanske tre gånger i veckan. Och där blir det också bättre följsamhet.
00:04:08 – Wille: Det var lite som vi var inne på i det avsnittet också med det här i trim-modellen också, att det är mycket uppföljning verkar vara en viktig faktor. Och det är saker som vi redan vet.
00:04:16 – Jacob: Precis, det är det definitivt.
00:04:18 – Wille: Men då är det kanske, det finns ju andra typer av studier som kan vara mer intressanta och där jag tänker att det finns en studie som vi kommer återkomma till någon gång och det är ju studien av Kevin Hall när de hade den här, det metabola labbet och hade folk i för att, ja, framförallt för att testa insulin, kolhydrat, fett, fetmahypotesen egentligen då, men den typen av mer välkontrollerade studier där man ser effekterna av en kost kanske blir mer intressanta framöver då. Mm, precis. Och det kommer vi väl komma tillbaka till någon gång, tänker jag.
00:04:47 – Jacob: Det kommer vi definitivt, vi har redan, jag har tjatat på Ola Wallengren här titt som tätt att han ska vara med här och snacka kalorier i något avsnitt. Vi har ju lite svårt där. I vissa ämnen är det ju självklart att liksom ja men här finns det forskare på det här ämnet som gör studier på precis det här. Men sen finns det ju många frågor som är vida och breda men kanske mer intressanta för gemene man där man inte kan ha en person som liksom forskat på precis det där. Utan det blir mer en allmän fråga inom kanske träning eller kost och då behöver man hitta de här lite allmänna personerna. David var väl en tanke här idag och Ola är ett sådant exempel. Vi har ju också Mattias Reck som vi kommer komma till här snart när vi ska summera som jag har tänkt att vi ska ta tillbaka någon gång och diskutera konditionsträning lite mer allmänt.
00:05:40 – Wille: Absolut.
00:05:41 – Jacob: Så vi behöver de personerna också.
00:05:44 – Wille: Kliniker.
00:05:45 – Jacob: Ja, på något sätt. Teoretiska kliniker kan man säga.
00:05:48 – Wille: Ja, jo nej men så är det ju. Alltså folk som är pålästa så pass mycket att de kan jobba med människor. Då gäller det att man kan en hel del om väldigt mycket liksom.
Tillbakablick på avsnittet med Lars Berglund om knäböj och marklyft
00:05:56 – Jacob: Mm, exakt.
00:05:57 – Wille: Så är det. Sen gick vi vidare och pratade marklyft och knäböj med Lars Berglund.
00:06:05 – Jacob: Han ska vi också ha tillbaka i alla fall till bänkpressen vi lovade i avsnittet. Det här avsnittet tyckte jag var nog bland de häftigaste för mig. Jag var inte van vid att diskutera anatomi på det sättet via ord men jag tyckte det blev väldigt bra. Jag hoppas att Ser man till antalet nedladdningar så var det ett populärt avsnitt där också. Men sen vet man ju inte hur mycket folk förstod när de började lyssna. Men jag tror det blev väldigt bra ändå. Lättförståeligt. Att vi fick fram en del viktigare saker. Praktiskt användbara saker tror jag.
00:06:40 – Wille: Jag är van vid det från när man har gjort fysiopodden, när man sitter ett gäng sjukgymnaster och diskuterar ett ämne. Jag tror jag sa det någon gång när vi spelade in, jag tror inte folk kommer fatta det här överhuvudtaget. Och du bara, jo men det är nog lugnt. Jag vet faktiskt inte hur väl man kan ta till sig det. Men jag tror att det blev en del slutklämmar som du säger, som var allmängiltiga, kanske lite mer lättförståeliga och lätt att applicera på något sätt.
00:07:04 – Jacob: Och ni som lyssnar får gärna återkomma här med lite feedback om ni tycker det. Att det ibland blir för mycket. Vi försöker hålla det ganska… Sen är det svårt också med vissa gäster som inte… Vi har en del forskare som inte är vana vid att kanske prata riktat mot gemene man så mycket. Där blir det oftast lite klurigare för där får Ibland har vi stoppat dem och bett dem förklara det igen och så har vi bara klippt bort det där de började. När de började slänga ut sig väldigt mycket konstiga tarmar. Men vi försöker hålla det så att alla ska kunna hänga med ändå. Även om man får anstränga sig lite. Så är det i livet. Vill man lära sig så får man anstränga sig.
00:07:38 – Wille: Ja, det
En negativ recension på iTunes och kritik mot tonen i podden
00:07:39 – Wille: ska ju vara lite en del av charmen. Men jag tänkte faktiskt ta upp det att vi har ju fått en riktigt negativ recension på iTunes. Jag vet inte om du har läst den? Nej.
00:07:48 – Jacob: Ja, iTunes är inte…
00:07:50 – Wille: Det var en riktig sån här en stjärna och så var det typ så här, jag har verkligen försökt lyssna på det här men jag klarar inte av de här snubbarna. Och då var det för att dels då för att vi verkar som att vi är en klubb för inbördes beundran, vilket vi är, vi har inte tagit in någon än som vi verkligen inte håller med om och sitter och kastar skit på varandra, det har vi faktiskt inte gjort. Och sen då också att vi, det låter som att vi nedvärderar folk väldigt mycket om, till exempel om man lyssnar på ett avsnitt som kommer lite senare och det är om trams, så kan jag förstå hur det kan uppfattas som att vi tycker att vi är så jävla duktiga och alla andra är dumma i huvudet. Det är väl en kritik kanske som man kan ta åt sig lite av. Jo, precis. Men det är alltså, ja.
Vi kanske tycker det, jag vet inte.
00:08:34 – Jacob: Nej, vi är ju väl medvetna om att det finns väldigt mycket gråzoner och sånt i det, men där är ju uppenbara grejer som är liksom självklara när man funderar kring det. Sen är det många människor som ändå fastnar i det, och det är ju liksom en annan värld, ska jag väl säga. Gillar man det så är det kanske inte oss man ska lyssna på, kan man väl ta då.
00:08:53 – Wille: Nej, men så är det. Om man tycker att det är plågsamt att lyssna på oss, då kan man stänga av. Det är helt okej.
00:08:58 – Jacob: Ja, precis. Så kan ni lyssna på felaktig information någon annanstans som ni tycker om att lyssna på istället. Precis. Det var det självgoda.
00:09:06 – Wille: Där kom den. Catch face. Underbart.
Tillbakablick på avsnitten med Mattias Reck och Henrik Dagård
00:09:10 – Wille: Ja, sen gick vi vidare då till Mattias Reck, ett avsnitt som jag tyvärr då inte var med i. Precis. Nu ska vi se, det här släpptes, just det, 20 januari, omkring där så började jag fundera på om jag inte skulle återuppta min cyklingskarriär igen. Okej. Vilket jag har börjat göra det nu faktiskt, och jag blev så sjukt motiverad av det där avsnittet, alltså när ni pratade om typ John Degenkolb som förra säsongen var helt fantastisk och liksom radade upp massa vinster och Jag pratade om hur de tränade och sånt där, så jag gick direkt in på YouTube och kollade på alla dokumentärer som jag redan har sett hundratals gånger, en gång till, och köpte Eurosport-abonnemang så att jag kan kolla på alla cyklingsloppen. Och det har jag börjat göra nu, och det är fantastiskt.
Och det var ett grymt avsnitt verkligen, jag tycker Alex gjorde ett riktigt bra jobb när han var med där.
00:09:59 – Jacob: Ja, Alex styrde ju upp det ordentligt. Jag var inte alls lika väl förberedd på Mattias. Jag har ju träffat på honom ett par gånger. Vi brukar diskutera saker och sådär. Men vi har ju diskuterat träningen, ska man väl säga. Jag har ju liksom aldrig frågat honom vad han gör. Alltså, hur de är de han jobbar med. Hur jobbet är för honom och så. Där var ju Alex grym.
00:10:26 – Wille: Jag måste säga att jag satt på mina händer när jag lyssnade på det här avsnittet, för när ni pratar om hur cykling är organiserad, så försöker han förklara väldigt pedagogiskt för er. Jag tror att du frågade någon gång, du blev förvånad över hur ofta de tävlade över en säsong. Och följer man cykling så vet man det, man vet att det kan vara flera tävlingar i veckan. Han var väldigt pedagogisk och ledde er genom hans jobb, hur hans stall fungerar och sånt där. Så jag tycker att det blev riktigt bra i slutändan och jag tycker att det blev bättre att det var ni två som gjorde det än att ifall jag skulle ha suttit där, för jag hade bara suttit och bara… Japp, japp, precis, jag vet, jag vet. Ja, precis, självgod igen här. Exakt, exakt, nu låter jag väldigt självgod.
Nej, men jag tycker faktiskt det var riktigt grymt och jag får väl på något sätt tacka Mattias för att han var med, för det var ett riktigt bra avsnitt.
00:11:12 – Jacob: Men han har ju redan också halvfrågat här, så vi ska försöka få in något frågeavsnitt där framöver också med honom.
00:11:18 – Wille: Grymt, det ska bli kul.
00:11:20 – Jacob: Sen hoppar vi till Eleiko.
00:11:21 – Wille: Ja, precis. Kungen av Eleiko, ja. Henrik Daggård. Henrik Daggård, ja. Inte bara det liksom, men olympier och världsmästare och allt vad han var. Nej, världsmästare, vad säger jag? Nej, tvåa. Nej, nu hoppar jag i förväg här. Nej, precis. Men en otroligt duktig tiokampare då, som var aktiv när jag var lite yngre.
00:11:42 – Jacob: Exakt. Där skulle vi kanske så här i efterhand frågat lite om utrustningen på Likos. För vi har fått en del frågor om det. Vad som är skillnad på stängerna och sådana här saker. Vi kanske kan läsa det senare. Men någon annan eller ta in Henrik igen. Annars avsnittet tyckte jag ju var… Jag har ju haft stor nytta av det här avsnittet. Jag har tagit delar av det här avsnittet och så har jag liksom klippt ut det och så har jag använt det när jag föreläst två gånger om. – Saker som du säger eller saker som Henrik säger? – Saker som Henrik säger. Jag föreläser om den typen av grejer, just det här med belastning, att det är viktigt att tänka på att man inte kan ha för mycket högkvalitativ träning och sådana här saker. Och sen då att det blir liksom inte bättre när man hanterar till mer och sådana saker.
Och där är ett par grejer som är väldigt lärorika, tror jag, för folk. Framförallt individuella idrottare som på något sätt ska styra sin egen träning, kan man säga.
00:12:39 – Wille: Ja, precis. Tyvärr var ju ljudet i intervjun med Mikael Mattsson alldeles för dåligt för dig att använda i dina föreläsningar, tror jag. Men det är lite sådana grejer han är inne på också, just med monitorering och planering och helt enkelt utvärdering av sin idrott och träningsvolym etc. Det är ju ett jävligt intressant ämne. Någonting man kan diskutera ännu mer.
00:13:00 – Jacob: Man måste diskutera det, om man håller på med idrott på en högre nivå. Det är det som är den viktiga frågan.
00:13:09 – Wille: Det har ju börjat komma en hel del intressanta studier på det här nu och sätt att implementera de studierna där man har kollat på kronisk gentemot akut träningsbelastning. Alltså typ, vad heter det, träningslägersyndromet då? Att man åker på träningsläger och verkligen abrupt höjer träningsvolymen och träningsbelastningen och så får man ett gäng skador på grund av det. Eftersom den akuta belastningen i förhållande till ens långvariga belastning är för låg. Jag tycker det är kul att man börjar titta på det mer, för innan så har det inte funnits så mycket forskning på det egentligen. Utan forskningen kring överträning har ju varit ganska tafflig, eller vad man ska säga.
00:13:48 – Jacob: Ja, sen har det varit väldigt mycket fokuserat på frågeformulär och sådana saker. Nu har man börjat i alla fall titta lite om det finns något objektivt sätt att mäta de här sakerna. Även om för närvarande så är det bäst att bara fråga folk. Absolut. Hur mår du? Hur känner du dig? Är du trött? Är du stressad? Ja. Det ska vi förhoppningsvis också gå in på i ett framtida avsnitt här lite snart. Vi har en gäst på G här som vi ska diskutera mer kring det. Alltså upplevd stress, lite mer idrottspsykologihållet.
00:14:18 – Wille: Det ska bli grymt. Sen
Tillbakablick på avsnitten med William Apró, Georg Andersson och Ljubomir Vranjes
00:14:21 – Wille: hade vi ett väldigt populärt avsnitt med William Apro.
00:14:26 – Jacob: Ja, det är poppis. Nedladdningsmässigt så ligger det också väldigt bra till. Men han är inte bäst där. Men jag tror han skapade mest kommentarer. Ja, precis. Jag tyckte också det var ett jättebra avsnitt. Han har ju kommit ut med ett par studier till här. Eller någon studie till här som också fått lite sådär. Men vi väntar på den här EAA kontra BCAA-studien innan vi tar in honom som gäst igen om vi gör det.
00:14:57 – Wille: Det var ju sjukt roligt att spela in det avsnittet, just för att han, alltså så otroligt kompetent pedagog, William, verkligen fick fram budskapet på ett bra sätt. Och sen det här som vi avslutade med, när vi liksom, återigen då ifrågasatte alla andra förutom oss själva, blev ju jävligt bra tycker jag. Jag tycker det var intressant. Det var intressant att höra hans take på det.
00:15:21 – Jacob: Men det är samma sak, det är inte det att man inte ifrågasätter sig själv. Det är bara att det finns ju de här som är så uppenbart fel på det. Det innebär ju inte att man tycker att man själv är ofelbar för att man påpekar att andra har riktigt jävla fel. Utan det är bara att, ja, vad ska jag säga, man måste påpeka det. Men vissa, när de får det påpekat för sig själv så ignorerar de det. Det är ju det som är problemet, att de försöker liksom inte få det rätt.
00:15:49 – Wille: Nej, sen är det liksom ordalagen när man hela tiden pratar om folk och andra och sådär, då kan jag förstå att folk tar till sig det på ett sätt som de kanske inte behöver göra. För om man tänker på de här sakerna, då gör man i alla fall så gott som man kan. Precis, så är det.
00:16:04 – Jacob: Men annars avsnittet, det var ju väldigt intressant att höra om allting kring proteinsyntesen och hur stor skillnad det faktiskt antagligen gör om man tajmar med protein eller aminosyror. Så är man intresserad av de där frågorna med tillskott före och efter träning och sådär så är det ju ett väldigt bra avsnitt att lyssna på.
00:16:22 – Wille: Jo, jag tror att det där kommer stå sig ganska länge skulle jag tro, för det han baserar, det han pratar om, det är väldigt mycket grundforskning. Det är ju mekanistisk forskning, så man kan använda det på något sätt för att tolka den kliniska informationen man får eller det som man ser inom citat i verkligheten. Det kan man använda det här avsnittet för, för att fatta hur det här går till. Som sagt, jag tror att det här kommer hålla ganska länge.
00:16:48 – Jacob: Precis.
00:16:49 – Wille: Ja, sen pratade vi en helt annan sak med Georg Andersson.
00:16:54 – Jacob: Ja, det var verkligen ett helt annat ämne. Så här i efterhand så skulle vi väl haft tio avsnitt för det där kändes som du kände. Det var svårt att få ut något konkret.
00:17:03 – Wille: Jag fick ju en väldigt bra bild av att det inte är så enkelt.
00:17:07 – Jacob: Det är väl det jag huvudsakligen fick med mig där. Jag tyckte det var något bra citat här när jag frågade honom. Om han blivit mer åt något håll när han börjat lära sig mer. Och så svarade han väl att om han någonting så har han bara blivit mer skeptisk mot saker och ting. Kanske tveksam till om de sakerna som finns där ute, om det verkligen är, om de alltid är bra. Sen fick vi ändå lite konkreta grejer vad man verkligen kan göra, vad man bryr sig om och hur mycket ens matval påverkar miljön.
00:17:38 – Wille: Men det var ju svårt att få ut skulle jag säga. Jag skulle säga att Georg var en typisk forskare, han ville ju inte ge så här väldigt enkla svar utan han ville gärna komplicera saker. Jag tyckte det var bra, tyvärr var det här ett avsnitt som vi spelade in ganska sent, eller för mig då sent på kvällen, klockan var väl typ nio eller någonting när vi spelade in det här.
00:17:56 – Jacob: Ja, han var ju i Argentina, så det var efter jobb för honom.
00:18:00 – Wille: Precis, och jag blev i alla fall lite sömnig på slutet, men det tar jag på mig. Sen hade vi med en världsmästare.
00:18:11 – Jacob: Sen hade vi med en världsmästare.
00:18:13 – Wille: Precis, Ljubomir Vranjes. Det var sjukt kul att spela in det avsnittet.
00:18:17 – Jacob: Det var väldigt kul att spela in, så vi klippte ner det och då blir det Bara två timmar.
00:18:23 – Wille: Exakt. Det här spelade vi också in på dagen då. Jag gör det här på min lunch plus en timmes flex. Jag var tvungen att gå för att vi spelade in så länge. Vi hade mycket att prata om, vi skulle kunna ha fortsatt.
00:18:39 – Jacob: Vi satt nog nästan en timme till tills han var tvungen att sticka iväg för att hålla en träning. Det blev väldigt bra avsnitt tycker jag. Väldigt underhållande. Jag tror är man liksom intresserad av handboll så var det mycket användbart också. Träningsbiten och så. Annars hade vi väl lite samma tema där som vi hade med Daggård faktiskt. Det här med återhämtningen, att man måste tänka på den, att man inte hela tiden kan jobba eller träna på hög kvalitet. Det första han gjorde där var ju att ta bort belastning och öka återhämtningen.
00:19:09 – Wille: Och det ska man ju säga är sjukt ovanligt för en tränare. Det är ju snarare tvärtom. Man kommer dit och så bara, ni är för risigt coachade och så kör man på extra belastning och så kommer skadorna som ett brev på posten. Precis.
00:19:20 – Jacob: Han hade kanske lite fördel att han redan var i klubben där, att det var lättare att kanske sälja in sitt då. Att han inte behövde skaffa sig liksom auktoritet eller såhär i början. Vilket kanske annars är något man känner som tränare, att man behöver visa vem som bestämmer på något sätt när man kommer in i en ny förening eller ett nytt lag.
00:19:38 – Wille: Men det är också ganska smart att dra bort lite belastning för det man gör då är att man i princip formtoppar ju lite så att man garanterar ju att man får ut det bästa av spelarna den första tiden man är där i alla fall. Men det var asroligt. Jag hade ju lite frågor om typ hans karriär och vad han hade gått igenom och sådär. Jag ville inte riktigt prata om det heller. Men det var ju för att han brann ju verkligen för det här som han ville prata om. Alltså det var ju så roligt för han blev ju förbannad. Han bara, de börjar ju med knäböj.
00:20:06 – Jacob: FÖR TRE ÅR SEDAN! Jag tyckte det var så roligt.
00:20:10 – Wille: Alltså vi fastnade ju verkligen i hela den här grejen med belastning och med träning och fysträning och sånt där och hur risigt han tyckte det var. Jag tyckte det var askul att lyssna på verkligen.
00:20:18 – Jacob: Jo, det var ett väldigt, väldigt kul avsnitt att spela in.
00:20:21 – Wille: Så det får ni lyssna på.
00:20:22 – SPEAKER_00: Ja, det tycker
Tillbakablick på avsnitten om trams, Anders Lindsjö och Emma Frans
00:20:23 – SPEAKER_00: jag definitivt.
00:20:25 – Wille: Sen kom avsnittet om trams där du och jag gick igenom hur man identifierar folk som snackar. Trams. Precis. Vi hade gjort varsin lista då på vad, ja min lista gick egentligen ut på att jag hade gjort en lista på saker som jag tycker folk som snackar trams gör och sen hade jag validerat det mot en person som bevisligen snackar trams då. Så vi gick igenom den.
00:20:47 – Jacob: Det är vetenskapsmetodik. Ja, precis. Hypotes och sen så bekräftar man det genom att samla in data. Det gjorde du på Merkolas sajt då.
00:20:57 – Wille: Ja, precis. Och sen hade du din lista med lite mer exempel på personer som hittar på saker. Precis.
00:21:06 – Jacob: Ja, folk tar illa upp och sånt ibland, det vet jag om. Men alltså, ja. Det är sån jag är. Jag vill inte säga mycket mer. Jag brukar motivera det väldigt bra. Jag tycker vi motiverar det bra i avsnittet också varför det inte stämmer. Ibland får man bara säga vad saker och ting är. Jag tycker inte alltid man kan hålla på och linda in det för det blir liksom väldigt tydligt till sist ändå att det… Eller man ger dem legitimitet när man ska besvara dem artigt när de håller på sig ibland. Jag brukar säga att när jag väl har motiverat det så behöver jag inte motivera det tio gånger till, utan då bara berättar jag att nej, skit i det.
00:21:46 – Wille: Och det är lite det den här listan tänker jag är till för, för då kan man identifiera de här tendenserna och generella mönstren, så vet man lite vad man ska sålla.
00:21:56 – Jacob: Och så säger vi fick, det var väl någon som kritiserade oss, men vi har fått väldigt mycket positivt också. Jag fick till och med en föreläsning om det. Någon som ringde mig och frågade om vi kunde komma och föreläsa om liknande grejer på deras arbetsplats. Det är många som uppskattat oss. Det är mycket mer nedladdat än vår sån här summering. Om ni tycker detta är tråkigt så är det andra roligare.
00:22:20 – Wille: Ja, det är bra. Då vet vi att den viktiga faktorn kanske inte är att det är du och jag, utan det är vad vi pratar om som är det viktiga. Precis. Och det är ju sant, de har redan lyssnat på de här avsnitten som vi beskriver, så de måste egentligen inte lyssna på det här. Men det tror jag inte alla har gjort. Nej, det är sant. Sen hade vi tyngdlyftning med Anders Lindsjö.
00:22:42 – Jacob: Precis, lite lik Vranjes där. Han ville inte heller prata så mycket om sin egen kändes det som. Man tog en fråga om hans och så svarade han i två minuter sen var han helt plötsligt inne på coachande och tränande igen. Och Anders är ju väldigt pratglad. Där hade vi inte heller några problem med att fylla tiden tror jag. Nej, den är också två timmar den här och då kunde vi också hållit på längre om vi hade velat. Det är också kul att höra tyckte jag. Fast det blev ju lite internt där kanske med mycket kring Helsingborg och Skåne.
00:23:11 – Wille: Det blev lite internt ja.
00:23:12 – Jacob: Det var många namn som jag liksom har ett ansikte på som kanske den som lyssnar inte har. Men jag hoppas folk ändå fick en liten inblick i hur det har varit i Sverige när det gäller kraftsporterna. Framförallt tyngdlyftning var ju det som var sporten som gällde på den tiden. Men tyngdlyftning och styrkelyft är ofta samma förening.
00:23:33 – Wille: Jag fattar på något sätt att det blir internt, för om man lyssnar på det som Anders sa så var det ju ganska mycket klubbar i det området som var bra. Han kanske inte hade så mycket erfarenhet från hur man tränade i Norrland och sådär, men det kanske var väldigt mycket att det kom från Helsingborg och så, och då blir det ju väldigt mycket snack kring det.
00:23:53 – Jacob: Annars samma sak här egentligen mycket kring att man inte kan träna för hårt. Framförallt när man lämnat ungdomsåren. Där hade ju Anders lite intressanta reflektioner kring just att det kanske gäller att träna på när man är i tonåren när man får mycket gratis. Om man verkligen vill bli stark. Och jag tror det gäller många andra idrotter också. Det är ju från 15 upp till 20 års ålder de flesta liksom utmärker sig. De går från att vara duktiga till att bli färdiga idrottare kan man säga. Eller idrottare på hög nivå. Precis, och sen inom kraftsporterna så har man tillväxtspurten där som verkligen hjälper en ordentligt. Exakt, exakt.
00:24:38 – Wille: Jag tycker, och jag sa det också i min lilla sammanfattning, jag tycker det var lite kul att han avdramatiserade tyngdlyftningen lite, för jag kan ju tycka att man dramatiserar tyngdlyftningen lite väl mycket. Det blir så jävla exklusivt vem som får hålla på med det. Man måste ha ett otroligt rörelseomfång för att ens få röra stången. Jag tycker det blir lite trist med det. Men det kändes som att han ändå var inne på hur man får folk att börja med tyngdlyftning. Det får dem att ha roligt så att de kan komma tillbaka hundra gånger.
00:25:10 – Jacob: Precis. Ja, jag vet. Vi diskuterade liksom ryck, knäböj eller vad är det de kallar? Snatch balance kallas det inom crossfit. Det är ju en övning som är antagligen, eller jag skulle klassa det som en väldigt bra övning både för rörlighet och lite stabilitet och sådana här saker. Men det är ju också en hemsk övning när du är dålig på den. Jag tror inte man ska göra det till så mycket om vi har nybörjare som kanske inte riktigt självmant har sökt sig dit och har ett långsiktigt mål framför sig. Att om du börjar köra lite styrketräning med dina tolvåriga hockeyspelare eller handbollsspelare, fotbollsspelare så ska man nog inte börja med den övningen för då tycker nog de flesta att det är väldigt tråkigt.
00:25:52 – Wille: Jag fattar när man pratar om att tekniken är väldigt viktig. Man vill inte lära sig fel, man är också väldigt rädd för att skada sig. Sen kan jag ha mina egna åsikter om det här med att skada sig, men jag tycker att generellt så Om man ska börja nöta teknik, speciellt då som du säger om det inte är så att man vill bli världsbäst inom styrkelyft eller tyngdlyftning, utan man kanske gör det för att bli bra i sin idrott, då är det jävligt tråkigt att nöta teknik. Då tycker jag att man ska hitta ett alternativ som man kan göra relativt omedelbart, så att man får ut någon typ av vinst av det. Om det är för att man tycker att det är roligt eller för att man känner sig stark eller för att man blir starkare. Jag tror att man behöver den feedbacken.
Sen om man är så här sjukt målinriktad och verkligen vill bli världsbäst redan från början, då finns det ju en poäng med att man verkligen börjar nöta teknik. Men om jag skulle börja testa tyngdlyftning, då skulle jag inte ställa mig med ett kvastskaft och hålla på, utan då vill jag göra på riktigt.
00:26:52 – Jacob: Det är klurigt när det gäller ungdomar. Så är det. Jag kan ta ansvar för mig själv. Ja, precis. Nej, men precis. Var inte rädda för stången från gott folk. Dra och släng med den. Kanske lite lugnare när ni är ovanför axlarna. Stången ovanför axlarna. Ni kan inte vara ovanför era axlar.
00:27:12 – Wille: Man slänger ju på folk kettlebells. Det gör man ju det första passet de kommer dit. Det är ju tydligen helt okej att hålla på och slänga runt med. Ja, varför inte liksom? Jag har mina åsikter om det där. Sen gick vi vidare med ett avsnitt som kom ut idag, den 9 mars, med Dr. Emma Frans.
00:27:31 – Jacob: Kul att man kallar henne för Dr. Emma Frans, det är därför hon heter så på Twitter. Exakt.
00:27:37 – Wille: Det var ju också ett askul avsnitt att spela in, tycker jag.
00:27:39 – Jacob: Det var det, det var det verkligen. Hon är ju väldigt rolig, så det är ingen tvekan om det.
00:27:43 – Wille: Och kompetenta, ämnet är ju epidemiologi, alltså någonting som låter lika roligt som kartong typ, men ändå så här, nu tycker jag att det är kul och spännande, men jag tror att hon lyckas göra det kul och spännande även för någon som kanske inte tänkte att det var det redan från början, just för att förklara vad är syftet med det, vad är det man kan få ut av det. För att det man gör i epidemiologi är att man sitter och leker i stort sett. Det är ju som hon säger, man har ett stort jävla dataset och så sitter man och letar samband. Det är bara så här, tänk om det beror på det här, tänk om det beror på det här. Det är ju asroligt att sitta och leka med sånt.
00:28:18 – Jacob: Det är faktiskt ganska kul när man sitter med datorn. Sen så sitter de väl lite med den och leker.
00:28:25 – Wille: Det vi kommer fram till är att nutritionsepidemiologin, det är ju bara en massa korrelationer.
00:28:31 – Jacob: Så mycket sågar vi inte den. Men nej, där finns många brister som man behöver känna till kan man säga. Det finns det absolut, var vaken på dem annars så sätter man dit sig själv så att säga. Det är lätt att bli uppskrämd annars.
00:28:45 – Wille: Absolut. Det hade hon också ett bra svar på. När jag frågar henne om hon går runt och är rädd för precis allting, med tanke på att hon känner till riskerna med det ena och det andra, så är det snarare tvärtom, för hon har ju koll på magnituden på de riskerna. Det är lite som det här med rött kött, som du sa, att jag känner till att det är en ökad risk, men jag är inte rädd för det. Jag tycker det är smart på något sätt, det är en bra inställning till livet, att känner du till din fiende så är den inte lika farlig som ifall du inte känner till den.
00:29:16 – Jacob: Ja, särskilt om man vet att fienden är liksom en mygga. Det är irriterande men det är inget att liksom… Du behöver inte sluta gå ut bara för att det finns några enstaka myggor utomhus liksom.
00:29:25 – Wille: Nej, exakt. Det finns viktigare problem att bry sig om. Ja. Så är det. Det får vi hoppas att folk lyssnar på det med.
00:29:31 – Jacob: Där har vi ingen nedladdningsstatistik och så, men jag hoppas och tror det ska bli populärt.
00:29:35 – Wille: Det tror jag också. Som sagt, jag tycker det var roligt och sådär. Det var väl en lagom längd på det också.
00:29:41 – Jacob: Jag tror jag kommer hänvisa till det här mycket. Jag har ju ett par texter om epidemiologi på mina sajter. Man ska ju inte säga att det är de mest lästa. Jag skriver ju oftast artiklar. Oftast när det är tidningsrubriker och sådär så är det ju oftast epidemiologi som ger rubrikerna tyvärr. Det är lite snedfördelat där. Bra forskning får mindre rubriker än… Epidemiologi. Mer osäker forskning och sämre forskning. Även när det gäller epidemiologi så har man ju sett att studier med färre deltagare får fler rubriker än studier med mer deltagare. Större resultat. Ja, precis. Större resultat och mer risk att det blir fel. Och när det blir fel så blir det ju bra rubriker. Nu säger det emot sig själv. Det vi trodde var bra är dåligt och så vidare.
Jag skriver ofta om det och då länkar jag till de här gamla studierna i pornologi och det är alldeles för få som trycker på länkarna. Så jag hoppas att jag kan länka. Här har du underhållande en och en halv timme att lyssna på istället så lär du dig lite. Vi får väl se. Jag tror det kommer bli poppis det här. Vi hoppas ju att David ska dyka upp här, men det är väldigt osäkert, givetvis. Men vi tänkte att vi svarar på en del av frågorna här, för det är ett par frågor som vi klarar av. Det var ju frågor till mig och Wille här också. Det var inga frågor till mig här.
00:30:59 – Wille: Var det inte det? Nej, det tror jag inte, alltså. Jo. Ektomeso-ändamålsfråga, den kan du. Nej, det kan jag inte.
Lyssnarfråga: Hur vet man när man når superkompensation (GAS vs Fitness-Fatigue)?
00:31:08 – Wille: Vi har en fråga om General Adaptation Syndrome. Den seriösa, den gillar jag. Ska vi börja med den? Ja, det tycker jag. För frågan är egentligen, det handlar lite om periodisering här kan man väl säga, eller hur man ska planera sin träning då. Finns det något enkelt sätt att veta när du når superkompensation så att du lägger in nästa träningspass efter lagom tid? Så att man kan utnyttja superkompensationen?
00:31:32 – Jacob: Jag skulle vilja säga så här, till att börja med så, den här modellen som man pratar om, superkompensation, det är ju inte den mest använda nu för tiden när man pratar om träningsadaption, utan man pratar nu för tiden kanske lite mer om fitness fatigue model, som egentligen är
00:31:50 – Wille: Istället för att man har en våg som går upp och ner i sin träningsberedskap så har man två vågor som förklarar samma sak, där den ena är fitness och den andra är förtig. Fitness är då efter ett träningspass så kommer din fitness öka, det kommer bli bättre på det du har tränat. Så bänkpressare kommer bli bättre på bänkpress. Men precis efter att du har tränat bänkpress så kommer du också bli förtigad. Du kommer bli trött. Så det du ser är egentligen att din prestation sänks precis efter ett bänkpresspass. Så tricket blir då att veta när du är förtigad så låg som möjligt och fitness så hög som möjligt. Och det är egentligen samma fråga, men jag ville bara belysa att det finns en annan modell som är lite mer komplex, vilket gör att den blir mer intressant och som man kanske använder lite oftare nu för tiden.
Men nu ska du få svara på frågan.
00:32:36 – Jacob: Jag tror faktiskt inte den används mer. Överlag. Alltså läser du… Jag tror att SISU har någon bok om… Nu har de i och för sig den här träningsprogrammeringen av Mikael Mattsson. Den har jag inte läst. Men jag antar att han har gjort det bra. Man brukar alltid beskriva båda de här modellerna ska man säga, så att ingen är ju borta.
00:32:54 – Wille: Ja, det är vanligt när man beskriver båda, men det är fortfarande mycket vanligare i vanlig träningslitteratur att man bara hittar den här general adaptation syndrome.
00:33:03 – Jacob: Men jag antar att det är därför Sanna, som ställde frågan här också, ställer den just i förhållande till general adaptation syndrome, att hon har läst om det och inte Fått Fitness Fatigue-modellen med i det. Det är ganska sparsamt med litteratur kring Fitness Fatigue överlag ska jag säga. Men grejen med Fitness Fatigue då? Om vi tar din… Om folk har den här bilden framför sig vilket de antagligen haft svårt att måla upp. Tack för den. Det som händer när du tränar är att du förbättrar din förmåga direkt men så blir du trött samtidigt. När du har den här fatigue-delen, tröttheten, så länge den ligger där så kan du inte få ut din nya kapacitet. Efter träningen så är du egentligen bättre men eftersom du blir trött samtidigt så är du sämre efter passet än du var före.
Tanken då eller som det fungerar i praktiken och därför man har den här modellen är att olika typer av träningspass påverkar de här två delarna olika mycket. Så du kan göra vissa träningspass som i princip inte har någon inverkan alls på din prestationsförmåga, alltså fitness. Medans det finns träningspass som då samtidigt kan ha en väldigt uttröttande effekt. Och det är ju dålig träning då. Sen finns det träningspass som kanske bibehåller din fitness där också. Men samtidigt ser till att du återhämtar dig snabbare. Det är det man brukar kalla för återhämtningspass som har funnits inom idrotten väldigt, väldigt länge. Och så finns det pass som har stor effekt på din prestationsförmåga, fitness, men samtidigt gör dig väldigt trött.
Det är oftast de här intensiva passen. Pratar vi konditionsidrott så är det intervallerna som vi var inne på med Mattias. De trampar på väldigt länge. Eller som vi pratade med Henrik, den han kallar kvalitetsträning. Han försökte passa på träningen i princip. Kan man säga att teknikträning är någonting som kanske höjer fitness lite men sänker prestationen också väldigt lite då? Ja, precis. Teknikträning beror på hur mentalt belastande den är. Om man mer nöter någonting så kan ju teknikträning nästan vara återhämtningsträning. Om vi tar andra idrotter brukar jag kalla det, alltså bollsporterna så här mycket. Om vi tar fotboll. Där kan du stå och köra en passningsövning eller fasta situationer som är teknik och taktik men som är väldigt, väldigt lätt för kroppen.
Men du fortsätter underhålla ditt tillslag, du fortsätter jobba och bli bättre taktiskt samtidigt som du låter kroppen återhämta sig lite fortare än de bara sitter hemma i soffan. Precis. Så vi tar frågan då. Det här, när ska man då veta att man lägger in, liksom när har man nått, när är man bättre än man var förra passet så att man kan träna igen? Och det är ju en konsekvens av den här enkla modellen som är då General Adaptation Syndrome som i princip bara går ut på att du bryter ner kroppen och sen återhämtar den sig och när den återhämtar sig så är du lite bättre igen. Har man bara den här modellen framför sig så får man ju bilden av att… Kör jag ett hårt pass så kanske jag ska återvänta mig tre dagar så är jag lite bättre då. Kör jag ett lätt pass så kanske jag kan köra nästa dag och vara lite bättre då.
Kör jag en väldigt tung vecka så kanske jag behöver vila fem dagar. Ni är med på poängen här antar jag. Problemet här är att det inte är så man gör i praktiken, för det funkar inte. Det blir för lite träning om man skulle göra så. Det blir för lite träning, för du behöver ju de här intensiva passen för att bli bättre. Det är ju de som verkligen ger saker och ting. Men kör du bara de intensiva passen, då blir det… Antingen att du inte tränar tillräckligt ofta eller så blir det som det blev för Henrik Dahlgård när han började träna i Malmö. Det blev för mycket. Han hann inte återhämta sig. Han förbättrade sin fitness hela tiden men han byggde också upp en väldigt stor trötthet, alltså fatigue-delen. När du bygger upp för mycket sådant ökar risken för överträning och skador och alla sådana här saker och du presterar inte på toppen då.
Så det du vill göra egentligen det är att du vill köra de här intensiva passen och sen så vill du variera med lättare pass eller lättare perioder. När vi hade Mattias här så berättade han att inom cykling kunde man köra intensiva pass kanske 3-4 dagar i rad. Och sen köra lättare efter det. Inom konditions eller löpning så vet jag att det är vanligare att man kör kanske bara ett intensivt pass eller möjligen två och sen kör man lugnare efter det. Inom fotbollen så brukar man säga att man aldrig ska ha två röda pass i rad. Eller väldigt sällan två röda pass i rad. Där matcher också räknas som röda pass. Så har du de intensiva träningarna eller intensiva matcherna så ska du ha lättare dagen efter så här. Så du ska inte förvänta dig att du kör ett pass och sen så vila och så är du bättre nästa pass.
Det funkar som nybörjare, men efter det så funkar det inte. Så general adaptation syndrome, praktiskt så blir det fel helt enkelt.
00:37:47 – Wille: Men det är precis, det är ju inte till för att man ska bli… Alltså, man behöver ju inte vara bäst på träning hela tiden. Och det är ju det som man kan inse med fitness-for-team-modellen, att du kan hela tiden… Du kan… öka din fitness och det är helt okej att din fatigue tar ut den ökningen. – Ja, att du inte mörkar av det i praktiken. – Exakt, tills du ska tävla då naturligtvis, då ska du ju ha toppat liksom, eller peakat då. Men det man inte får göra är ju hela tiden att bara köra på, på något sätt. Eller gå åt andra hållet, att du tränar för lite.
00:38:17 – Jacob: Och det här gör ju också svaret på frågan väldigt komplicerat för att svaret på frågan är ju liksom hur lång tid ska man vila innan man, alltså det är ju helt beroende på vad du har gjort. Du kan utan problem träna liksom tio dagar i veckan, eller tio gånger i veckan. Tio dagar är svårt, men tio gånger i veckan kan du. Men när du gör det så måste du tänka på vad du tränar. Tränar du bara två, tre pass i veckan, kanske upp mot fyra, då kan du i princip bara gå ut och göra samma sak. Alltså ta i varje gång. Vi säger att du går in på gymmet och kör ett stenhårt helkroppspass. Två gånger i veckan, tre gånger i veckan. Funkar fint. Ska du göra det fyra gånger i veckan då måste du börja balansera upp det. Då kan du inte bara gå in och köra allt vad du kan.
Förutom då om det kanske är som Anders pratade om här när han var där i tillväxtspurten, tonårsperioden, då kanske man fixar det. I alla fall om man har en god bakgrund som han också hade då. Han hade ju tränat ett par år innan han kom in i den här spurten.
00:39:14 – Wille: Men det är det här som gör att det blir ett problem att ge en generell lösning på det, för att det beror ju så mycket på vem du är, vad du har för bakgrund, vad du har för förutsättningar just nu, alltså typ hur mycket du äter, hur mycket du sover, allt sånt där kommer ju spela roll liksom. Exakt. Och det går ju aldrig att veta vad sin fatigue gentemot sin fitness är. Det går ju inte att mäta, vi har ju inget bra sätt att mäta det. Vi har ju indirekta mått.
00:39:36 – Jacob: Vi var inne på en hel del med Mikael Mattsson. Det som vi nämnde där som exempel var till exempel att efter uppvärmning så gör du ett maximalt hopp och så ser du hur långt du kommer. Kommer du 10 cm kortare än vad du normalt gör då har du ett mått på att du har en viss fatigue uppmätt. Du vet inte hur mycket, du vet inte hur allvarligt det är men du vet att för närvarande så är jag inte fullt återhämtad.
00:39:59 – Wille: Nej, och du kan ju ställa det i relation till din träning då. Är det så att du har tränat för lite, att du inte har ökat din fitness, eller har du tränat för mycket så att du har förtid? Ja.
00:40:07 – Jacob: Vi nämnde i andra, där finns lite sådana här halv… Alltså man kan använda pulsen och man kan använda hjärtvarianitet. Osäkra mått alltid. Alltså inget av det liksom… Men man kan säkert ha nytta av det som en del av andra flera mått. Ett annat bra sätt är bara att liksom känna efter. Hur känner man idag? Hur pigg är jag? Och man kan, det var väl också Mikael Mattsson-avsnittet vi pratade om det, att man kan testa rörligheten. Är man liksom utmattad så tenderar man att ha sämre rörlighet. Man känner sig ofta stel när man har tränat hårt. Och det kan också vara ett mått på att liksom, vad fan normalt sett så når jag tårna utan problem. Idag så kommer jag bara ner till fotleden. Där fattas en fem centimeter. Då är jag antagligen sliten på något sätt.
Och då kanske man lägger in ett lättare pass. Och jag skulle säga… Som motionär eller under riktigt vältränad elitnivå så kan man i princip hålla sig där alltid. Du behöver aldrig verkligen trötta ut dig. Känner du att du är lite sliten, då kör jag ett lättare pass. När du däremot kommer upp på en lite högre nivå, då tror jag att man måste börja… Man måste börja pressa gränserna lite. Man måste börja träna. Trots att man är trött så måste man fortsätta träna. Och där är det svårt, för då tappar du liksom… Då tappar du den här känslan… Nej, men idag är jag lite trött och kör lite lättare. Utan man måste… Ja, men nu ska jag vara trött i tre veckor här. Och då ska du ändå hålla dig på gränsen så att du inte blir för trött och skadar dig.
Eller liksom inte kommer tillbaka starkare. Utan du ska hitta en balansgång där du kan öka belastningen på dig själv. Där du utmanar dig själv och tröttar ut dig själv. Och sen så en vecka senare när du trött lite lugnare så ska du vara ännu starkare.
00:41:48 – Wille: Precis, men där blir ju skillnaden att du och jag som motionärer, vi kan ju modulera vår träning på daglig basis, men för en elitidrottare eller för någon som vill prestera, då måste man ju planera sin träning betydligt noggrannare, så att man vet, som du säger, att den här perioden ska jag vara trött, den här perioden ska jag vara fräsch. Det ska kännas så här under den här perioden. Sen kan man ju behöva göra ändringar ändå, men det ska inte vara lika mycket ändringar som typ jag kan göra. Jag kan ju gå och göra precis vad jag vill, det spelar ingen roll, det är ingen som bryr sig vad jag tränar för någonting. Och då kan jag lika gärna göra som du säger, att känner jag muskligheten då kan jag göra något annat eller köra lite lättare.
Så jag skulle säga att det inte finns något bra sätt att veta det. Egentligen om man inte verkligen utvärderar sin träning ordentligt, man monitorerar den, man har en bra planering, då är det jättesvårt att liksom veta exakt var man ligger på den här kurvan. Men att gå på sin känsla är hyfsat bra i det läget.
00:42:38 – Jacob: Så länge man är bekant med principerna så tror jag man fixar det ganska bra själv. Eller jag är ganska övertygad om att man gör det utan att det blir helt fel.
00:42:47 – Wille: Jag tror att de flesta gör det.
00:42:48 – Jacob: Ja, så länge man inte är tonåring och har för stora mål för sig själv och man liksom inte lyssnar på vad man själv egentligen vet, och det känner vi säkert alla igen. Det behöver inte vara tonåring för det, man ska egentligen inte coacha sig själv helt enkelt. Man lyssnar inte riktigt på vad man skulle sagt till andra säger man till sig själv kan man säga.
00:43:06 – Wille: Ja, grym fråga Sanna. Tack för den. Ja, tack för den. Då kunde vi svara på den. Exakt, jag ska leta efter en till där.
Lyssnarfråga: Varför är aspartam och sötningsmedel inte skadligt?
00:43:14 – Jacob: Vi hade ju en hel del frågor om sötningsmedel här och det sa vi väl i första avsnittet att det är svar på den och sen skulle vi inte ta det igen. Men det var väl ändå, det är aldrig fel att upprepa tycker jag.
00:43:26 – Wille: Det var lite olika frågor här. Den ena var, vi vill ha ett grymt argument till varför aspartam inte är dåligt, eller skadligt.
00:43:35 – Jacob: Och sen inom parates, redan övertygad, ifall jag vill berätta om min enorma konsumtion, tack. Jag tycker det är ett grymt sätt att ställa den frågan på.
00:43:43 – Wille: Jag vill bara veta så att jag inte gör helt galet fel.
00:43:47 – Jacob: Alltså, inte är skadligt. Formuleringen på det är ju tyvärr fel om man ska vara helt vetenskaplig. Utan frågan är ju alltid liksom, jag vill ha ett krympt argument till varför aspartam verkar vara säkert kanske man kan säga. Eller i alla fall inte har visat sig vara farligt. Ja, man kan ju aldrig med hundra procent säga att någonting inte är farligt. Även om man gjort världens bästa studie så hade någon kunnat påstå att asfartan blir bara farligt om du blandar det med brun dryck. Och så har du använt en grön dryck i din studie. Och så måste du göra om den. Det är ett surt exempel, men det är ju alltid så att när det gäller saker vi stoppar i munnen så beblandas det med annat. Även om vi är väldigt lika i stora mängder så är vi individer som svarar lite olika på olika saker.
Man kan aldrig säga att det är 100% säkert. Det man däremot kan säga när det gäller aspartam och sötningsmedel i drycker överlag. Det finns ju olika typer av sötningsmedel. Man ska inte säga att alla är samma sak. Alltså bara prata sötningsmedel. För det blir fel. Precis som man inte bara ska prata om kosttillskott. För kosttillskott kan ju vara vad som helst. Man kan inte bara prata om mat är bra eller dåligt. Det blir löjligt. Utan man får ta liksom specifika för sig själv hela tiden. Och tar vi aspartam, kanske sukralos och vad heter det mer, acesulfam-K eller något sådant. Det är väl de vanliga dryckerna. Det bästa argumentet till varför de inte är skadliga är helt enkelt för att man inte har hittat något trots att man verkligen har försökt att hitta någonting.
00:45:23 – Wille: Det är väl både epidemiologiskt då när man har kollat på folk som dricker mycket läsk men även då mekanistiskt. Alltså när man kollar på möss och vad som händer på cellnivå. Precis.
00:45:34 – Jacob: Alltså, djurstudier vet vi att det kan vara skadligt om vi ger det i väldigt stora doser. Vi vet också att i de doserna som folk får i sig det så har det inte visat sig vara skadligt. Men är inte poängen med de där djurstudierna när man ser att det är skadligt, är inte det poängen att framkalla någonting för att veta hur mycket man kan dricka utan att det är skadligt? Jo, alltså målet är ju på något sätt, eller målet är ju inte, man vill ju se liksom vid vilken dos kan vi hitta negativa effekter av det här. Vilket du kan hitta på allt? I princip. Vissa saker kan du ju inte få i folk så mycket så att det blir skadligt liksom. Men aspartam kan man få i sig så mycket så att det blir skadligt på djur. Men den gränsen som man hittar då, den delar man på hundra.
Så vi, nu hittar jag på siffrorna, jag kommer inte ihåg exakt vad det är just nu. Så det spelar ingen roll vad det är egentligen, för det är ingen som kommer räkna på det ändå. Om vi säger att man visar att 100 gram per kilo kroppsvikt är farligt för en råtta. Och ska man då sätta en gräns för människor så brukar man säga att det ska vara under 1 gram per kilo kroppsvikt. Så det innebär att även om du skulle gå över de säkerhetsgränserna som finns så är det fortfarande liksom två potenser, alltså tio potenser. Du är på ett gram när det egentligen var hundra gram som var farligt. Så säkerhetsgränsen när man säger många av de här sakerna som tillsatser i mat eller även naturliga som kanel till exempel. Det kan ju vara farligt för levern att äta riktigt mycket kanel.
Men ingen människa äter så mycket kanel så man behöver inte vara orolig. Men om du av någon orsak skulle få för dig att äta tre teskedar kanel om dagen, då kan det bli skadligt för dig. Och det är samma sak. Skulle du få för dig att köpa aspartam, det finns ju faktiskt sådana här burkar med sötningsmedel, och du bara skulle börja hälla i dig det, då kanske det blir skadligt ju. Men annars skulle jag säga att vi har epidemiologi. Ibland så visar det faktiskt att sötningsmedel korrelerar med ökad övervikt och sådär. Men det har vi ju alla de här problemen som vi pratar om i det här avsnittet med Emma Frans.
00:47:26 – Wille: Omvända korrelationer.
00:47:28 – Jacob: Ja, precis. Att folk som äter dålig mat tenderar att köpa lightläsk istället för vanlig läsk för att de tycker att det är bra. Det finns ju de här klassiska karikatyrerna när någon står i en snabbmatskö och beställer supermenyn med extra pommes och en lightläsk.
00:47:44 – Wille: Vilket jag tycker man ska göra. Jag ser ingen anledning till att lägga till en läsk på det.
00:47:48 – Jacob: Men det är ju samtidigt lite roligt att man liksom… Men det är ju ett val som är rätt. Det andra är fortfarande riktigt dåligt. Det finns gott om studier där man jämför, där man säger till folk att dricka en halvliter läsk om dagen eller dricka en halvliter sötad läsk, alltså med sötningsmedel då. De som får dåliga hälsoeffekter av det här är de som dricker läsken med socker. Det här är visat både på barn och vuxna. Det är det som jag säger är huvudargumentet. Ska du dricka läsk så ta sötningsmedel. För vi vet att läsken med socker är dåligt.
00:48:20 – Wille: Men varför dricka den då?
00:48:24 – Jacob: Ja, det kan man ju alltid.
00:48:25 – Wille: Det är gott. Ja, exakt. Det blir ju alltid följdargumentet. Ja, okej, man har inte visat att det är farligt än. Och man har visat att sockerläsken är sämre. Men varför ska man dricka aspartamsötad läsk då? Varför ska du göra någonting som är roligt? Är det inte negativt och du vill göra det, då kan du göra det.
00:48:44 – Jacob: Ja, det är lite så också. De här människorna som ska gå runt och minimera risker för allting, det är tråkiga människor. Man får fokusera på det som verkligen spelar någon roll. Visst, du får tycka det, men spring inte runt och döma andra för det. Det blir bara tråkig stämning, ska jag säga. Sen, det finns ju någon studie på sötningsmedel, det här med tarmbakterierna, att det skulle ge diabetes, var det ju rubrikerna i tidningen. Alltså, där är många problem med den studien. Men den visar ju på råttor, eller möss, jag kommer inte ihåg vilket år det var, men inte människor, att sackarin i stora mängder kan ge negativ påverkan på blodsocker. Framförallt så är sackarin inget sötningsmedel som används särskilt mycket längre.
Och som jag sa här innan, man ska inte dra liknelsen mellan Sackarin och andra sötningsmedel bara för att det är sött. Det blir fel. Det är olika ämne. Men det som också dessutom var det stödjande var att man gjorde ett prov på sju människor. Där man lät dem inta stora mängder Sackarin varje dag. Och sen testar man då deras blodsocker. Grejen med den stunden var att det pågick en vecka och man testade deras blodsocker varje dag med då, vad är det, 75 gram socker. Och nu, tyvärr är inte David här, men något man kan berätta om när det gäller att håva i sig 75 gram socker varje dag är att det kommer kunna ha en dålig inverkan på dina tarrbakterier ändå. Det var en inducerad confounder. Det var en ganska ordentlig confounder där. Sen så hände det ju fortfarande bara hos, jag tror det var tre av de sju deltagarna, eller fyra av de sju deltagarna.
Där har vi det liksom det individuella. Men vi vet ju fortfarande inte, var det sötningssmället eller var det bara att vi hällde i dem socker? Och det är liksom det som finns på människor. Sen så finns det någon annan, jag tror epidemiologisk studie där man har visat att ja, bakterierna skiljer sig mellan de som tenderar att dricka sötningsmedel mellan de som inte gör det. Men vi vet ju inte vad som är bra och dåligt där.
00:50:43 – Wille: Nej, men om man kollar på de här epidemiologiska studierna där jag antar att man kollar på någon typ av hälsoutfall, alltså förutom BMI. mellan sockerdrickare och lightläskdrickare, då tänker jag att det borde synas där. Alltså om det är en verklig effekt med det här med tarmbakterierna och det spelar roll, då borde det synas på något sätt i de epidemiologiska studierna. I alla fall någonting. Sen kanske inte det blir en klockren korrelation, men någonting borde synas.
00:51:08 – Jacob: Överlag är det ju samma sak där, läsk är ju sämre där också. Jo, precis. Det försvinner ju den effekten. Valet är fortfarande solklart. Även en epidemiologisk studie där man följer folk över tio år. Ja, de som dricker läsk har det sämst. Så välj inte det. Nej. Liksom det här att man… Ja, alltså någonstans är man orolig att… Vill man intala sig själv att det här kommer ge cancer utan att ha några belägg för det så… Ja, visst, fine. Drick vatten. Det är ingen som klagar. Men påstå inte att det ger cancer utan att kunna bli lik för det. För annars blir det det här. Man bara skrämmer upp folk hela tiden. Hela tiden. Det här ger cancer. Det här ger cancer. Du äter inte det här. Du äter inte det här. Ja, jag skrev ju det här med sockerfilmen nu nyligen.
Folk tappar ju till sist förtroende för budskap överlag när de får det här hela tiden. Massor med överdrifter. Och så får de misstro mot dem. De som är seriösa, ska säga, alltså verkliga forskare, de kommer inte säga att aspartam ger dig cancer. Och så får du höra det från, du vet, random person på Facebook, så många gånger så till sist börjar tro på det. Så undrar du, men varför säger inte de också det? Varför säger inte forskarna det? Är de köpta? Och så blir det liksom någon typ av misstro där. Varför har inte de, liksom som i sockerfilmen, det var väldigt mycket trams i den filmen liksom. Så tittar folk på det, så tror de på allt som sägs i den filmen. Så tänker de, varför har ingen sagt detta till mig tidigare? Varför är vi inte medvetna om det här?
Varför vet inte folk om det här? Jo, folk vet inte om det för att det är påhittat. Men istället så blir det att de, nej, du kan inte lyssna på dem. De bara ljuger hela tiden. Du måste misstro. Visst, det kanske inte är hela världen om folk just i det här fallet börjar äta mindre socker för att de är verkligen uppskrämda över det. Men det kommer ju leda till att de till sist kommer gå på andra sådana här saker. Vi hade det här larmet. I vintras med clementiner. Man skulle inte ge clementiner till sina barn. Och så tittar man på säkerhetsgränserna. Där var det, ja men om de äter mer än ett kilo om dagen så är det farligt. Om de äter det med skalet på. Och så slutar folk äta frukt liksom.
00:53:04 – Wille: Ja.
00:53:05 – Jacob: Alltså det blir så mycket sånt till sist, det blir liksom ganska löjligt. Sen, det här är ju inget superargument till att berätta för någon, för nu måste du, jag är ledsen här Abbe, alltså du måste, man kan inte bara säga en mening och sen har man övertygat folk, utan du får resonera med dem och så antagligen kommer de inte lyssna på dig för stunden, men kanske om ett år så kommer någon av dem komma in med en cola light i handen istället för en vanlig, och då har du ju ändrat deras åsikter trots att de inte erkände det för stunden.
00:53:33 – Wille: Man ska aldrig förvänta sig att folk ändrar sina åsikter för stunden. Det kommer inte hända.
00:53:39 – Jacob: Nej, det är lite mycket begärt. Vissa gör det, men då har de inte… Man märker det oftast bara på hur de ställer frågan från början. Om de verkligen ställer en fråga till dig, liksom, varför äter du det här istället för det? Då kommer de kunna vara beredda att ändra sin åsikt eller lyssna på vad de säger. Om de säger till dig, Ät inte det där, det är farligt. Jag ställer bara frågor. Så kommer de inte. Nej, det gör de inte. Ja, precis. Nej, jag får det hela tiden. Kommentarer på mina sidor där det är uppenbart att den som kommer in inte undrar varför jag skriver som jag har gjort. Utan de bara vill berätta att jag har fel. Utan att kunna motivera det på något sätt.
00:54:16 – Wille: Gott, nu fick vi ett bra svar på den där frågan.
00:54:19 – Jacob: Ja. Vi hade en annan här med rött kött. Tarmcancer. Övriga risker med
Lyssnarfråga: Rött kött, tarmcancer och skillnaden på individuell risk och folkhälsa
00:54:25 – Jacob: rött kött står det också. Vad som händer med konsumtion och risker och ohälsa. När ska man akta sig? Alltså akta sig, det är också lite det här vi var inne på det här med Emma Frans-avsnittet. Man behöver inte akta sig på det sättet. Där är en korrelation, framförallt det med processat kött. Men det är ganska konsekvent också när det gäller rött kött. Det höjer risken för tarmcancer. Vad pratar man för dos då?
00:54:49 – Wille: Om man tänker att ris är ett antal portioner så får du i dig för mycket arsenik. Vad pratar vi för kött?
00:54:54 – Jacob: Arsenik är ett gift där du inte får i dig för stora mängder. Rött kött verkar vara mer att det är ett dosförhållande. Hur ofta man äter det? Ja, alltså hur många gram per dag eller sådär. Sen är det ju lite, det finns ju lite studier, om vi tar från Asien till exempel, där man ofta ser motsatta förhållandet. Att de som äter rött kött har lägre risk.
00:55:17 – Wille: Är det så att man tillagar den då?
00:55:19 – Jacob: Nej, jag tror alltså det är mängderna. De äter så mycket mindre rött kött i Asien, så där kanske det är bra för dem att få i sig kanske några hundra gram i veckan för att det ger dem mer näringsämnen som är bra för dem. Medans vi i väst handlar liksom om hundra, tvåhundra gram om dagen. Och där verkar det vara att liksom de som äter minst äter fortfarande mer än de som äter mest i Asien.
00:55:43 – Wille: Alltså med rött kött, du menar med nötkött, fläsk, kött, lamm? Ja, precis.
00:55:49 – Jacob: Jag tror det är 50 eller 100 gram extra om dagen höjer risken med… Den här världscancerfonden brukar ju säga… Jag tror de har 18 procent. Det är ju ett flytande värde. Det är 15-30 procent brukar det vara i studien.
00:56:03 – Wille: Det är alltså relativ risk. Det är inte så att du har 18 procent risk att få cancer om du gör det? Nej.
00:56:11 – Jacob: När du är 50 år och du inte har cancer så är det risk att du ska få tarmcancer någon gång under din livstid. Alltså resterande av livet då. Någonstans strax under en procent. Så det är en av 100 50-åringar som kommer få cancer i tarmarna. Det är ganska mycket ändå. Man tänker att en av hundra är inte så mycket. Men om du tänker när du gick i skolan. Alla tre klasser, det är en av dem som kommer få cancer. Det är mycket människor man tar på befolkningsnivå. Det är en vanlig cancerform. Men där lägger du 18% på det här. 18% på en chans, eller en risk ska jag säga att det är en chans, som ligger strax under 1%. Så om du äter 100 gram extra varje dag jämfört med någon annan så kanske din risk är 1,5% däromkring. På sin höjd, ja. Ja, på sin höjd. Så det är fortfarande en väldigt liten riskhöjning.
Sen kan man ju tänka på befolkningsvård. Om svenskarna skulle börja minska sitt köttintag med då 100 gram om dagen. Då hade det ju verkligen hänt saker alltså. Då hade vi kanske fått hälften så många tarmcancerfall i Sverige. Och då är det en av de vanligaste cancrarna som finns. Det där är ju intressant. Men för dig personligen så är det ju inte… Då är det inte hela världen, känner jag. Alltså sen så får man tarmcancer så är det inte kul att sitta där och fundera. Kanske om jag inte hade fått det och ätit mindre kött. Men du hade kunnat få det även om du inte ätit kött alls. Det är ju också det. Det är det man måste också fatta att liksom… Ja, risken är ju istället att du blir påkörd om du går över gatan. Men du kommer inte bli påkörd bara för att du går över gatan.
Det är ju sådana saker som alltid är för svåra för folk att förhålla sig till när det gäller riskerna. Det innebär inte per automatik att du kommer få någonting. Så bara för att du äter socker så kommer du inte få diabetes. Sen folk som äter mycket socker har högre risk för diabetes. Men du kan få diabetes utan att äta mycket socker och du kan äta mycket socker utan att få diabetes. Det handlar hela tiden om hur man hanterar sina risker. Vissa risker känner jag att det här gör jag inte. Jag röker inte. Det är inga vinster för mig känner jag. Medan äta rött kött, alltså jag gör ju inte det i onödan. Jag väljer ju hellre kyckling och så här. Det är mindre klimatpåverkan och alla sådana saker också. Men jag äter ju rött kött. Är det gott och jag är sugen på det så kan jag ju äta det.
Det är ju där man får liksom hålla sig lite på… Nivå. Och dricker man läsk då en gång i veckan i en burk, alltså socker eller inte, det spelar ingen roll. Men om du vill dricka läsk varje dag, det är sötningsmedel, sötningsmedel, sötningsmedel skulle jag säga. Annars gör du riktigt fel.
00:58:52 – Wille: Det är intressant det där just som du sa med att på befolkningsnivå så kan den där 18% relativa ökningen faktiskt spela ganska stor roll. Då är frågan hur man får fram det budskapet utan att samtidigt skrämma upp folk, just för att säga 18%. Den siffran är ju ganska skrämmande för en person, men som vi säger, i det stora hela så spelar ju inte det någon större roll. Men det kan ju faktiskt bli intressant på samhällsnivå om man skulle kunna minska rött kött-konsumtionen.
00:59:19 – Jacob: Exakt.
00:59:20 – Wille: Och det är ju lite svårt att få fram det utan att skrämma upp folk och få dem att skifta fokus till sig själv. För det är ju ingen som är rädd för vad som händer i vårt samhälle på det sättet. Alltså det här abstrakta, liksom att ett antal personer kommer drabbas mer. Det blir man ju inte rädd för på samma sätt som ifall man tänker att jag själv kommer drabbas.
00:59:37 – Jacob: Nej, och det är ju det som är svårt med alla de här sakerna. Och det är ju liksom, det gäller allt när det gäller hälsoarbete, ska jag säga. Där har ju staten en klurig grej, liksom. Vad ska de informera om? Vad kanske de ska göra en intervention på? Om vi pratar sockerskatt som det är ganska hippt att diskutera nuförtiden. Sydafrika var väl de senaste som införde det. Även om det bara var på läsktröja. Där är det också en klurig grej. Om vi får ner sockerintaget i befolkningen så kommer ju folk må bättre. Det är antagligen ganska… Kanske, beroende på vad man gör istället för att äta socker.
01:00:17 – Wille: Om man köper vin istället så är det inte bra. Ja, givetvis är det så.
01:00:21 – Jacob: Nej, exakt. Nu utgår jag från mig själv här Jacob. Ja, precis. Det är det du gör. Fan inget godis hemma, jag öppnar vinflaskan. Men där kan vi ha rött kött. Ska vi göra en intervention där? Ska vi höja skatten på rött kött? Eller kanske ta bort det från skolmaten? Skulle man kunna göra. De får käka kyckling och andra saker istället. Och det hade ju varit bra. Sen någonstans så blir det ju liksom är man för mycket pappa kanske mot folk. Och där tycker jag väl att det är alltid en svår balansgång vad man ska göra för det kommer hjälpa alla i form av att vi får mindre sjukvårdskostnader kanske om folk äter mindre rött kött. Sen rött kött alltså, det är inte kopplat med så många negativa saker. Det är ju tarmcancer, hjärt-kärlsjukdom finns det ofta en korrelation med.
Det är också antagligen mycket med processat kött. Folk tenderar att äta mycket när de inte bryr sig om vad de äter. Vilket vi också var inne på i förra avsnittet med Emma. Nej, det är alltid svårt vad man ska göra. Jag tycker personligen att man gott kan skatta liksom läsk och så här. Men jag vet ju inte om det kommer funka.
01:01:30 – Wille: Nej, jag skulle säga att om man inte ska gå in på politiska diskussioner med nannystates och så vidare. Man ska gärna visa att det funkar först. För det är lite som man säger, man kan aldrig tänka att ändrar du en variabel då kommer det definitivt bli bättre. För det vet man aldrig. Det kan alltid bli så att man ersätter det här negativa med något annat eller att det får någon oväntad konsekvens. Det kan ju bli så att en industri slås ut och så får det jävligt negativa konsekvenser för en del av landet eller något liknande. Man måste ju testa det innan. Nu kan vi kolla på vad som händer i Sydafrika och Mexiko. Går det åt helvete för dem, då ska vi inte göra det.
01:02:07 – Jacob: Men det är också klurigt det där. Någon kommer det ju påverka om folk äter mindre. Jo, jo. Det är en avvägning såklart, men man vill gärna se vad effekterna är för någonting. Ja, precis. Sen är ju det svåra att liksom ser man på vad som har förändrats i samhället så är det enormt mycket och allting är i princip förändringar mot att vi ska må sämre. Om vi tar hälsomässigt då, att vi ska röra på oss mindre, vi ska ha mer tillgång till skitmat, vi ska äta när vi egentligen inte är hungriga, vi blir lockade av saker som visas på tv hela tiden. Alltså allting egentligen jobbar mot folk som vill äta bra, ska man säga. Och även de som kanske inte bryr sig, men som borde äta bättre. Och att ändra tillbaka det här eller få göra en sak som förändrar det något så markant, det tror jag inte man kan.
Jag tror man måste förändra väldigt mycket. Och på något sätt börja säga till i alla fall att vi kan inte fortsätta förändra det mot det sämre och sämre. För det går ju fortfarande mot det sämre och sämre. Ingen tvekan om det. Det är bara fler och fler förändringar. Och alla är i princip mot att det är företagen som På något sätt, eller påverkade oss, styr kanske är fel ord, men de påverkade oss väldigt, väldigt mycket och vi låter dem göra det. Och så fort man kanske då vill gå in som inte företagare, då blir det ju oftast nästan staten eller en skola eller en arbetsplats eller vad som helst, så börjar folk skrika om sin frihet. Du ska inte invåka på vad jag vill göra, men folk inverkar redan på vad du vill göra. När du går förbi Pressbyrån och det luktar kanelbullar utanför, trots att de inte bakar några kanelbullar därinne, så är det ju för att de pumpar ut lukt för att du ska bli sugen på kanelbullar.
Gå in och köpa det därinne. Och det funkar, annars hade man inte gjort det. Så då påverkar Pressbyrån folket för att de ska göra sämre val. Att någon då skulle ställa sig på andra sidan och försöka påverka folket åt andra hållet, då blir folk upprörda. Men det är ju jättesvårt hur man ska få till det rent praktiskt.
01:04:00 – Wille: Alltså det är ju bara, som du säger, det är ju en politisk grej. Folk håller ju inte med dig när du säger det här. Folk tycker ju på något sätt att de har en fri vilja. Det har man inte, men… Många håller inte med mig.
01:04:11 – Jacob: Nej, men precis. Men så är det, tillräckligt många för att det inte ska hända någonting, så kan vi väl säga.
01:04:15 – Wille: Antagligen. Ja, är vi klara med den frågan heller?
01:04:20 – Jacob: Det tycker jag. Så rött kött, alltså minska på det. Det finns liksom ingen orsak till att håva sig i det. Man ska inte vara rädd för att äta det då och då. Men det finns bättre saker att äta både för dig själv och naturen. Sen är det gott, så njut av det när du äter det. Köp inte dåligt rött kött, ska jag säga. Det är meningslöst. Då slösar du pengarna. Utan grilla upp det fint på sommaren där och så njut med det.
01:04:44 – Wille: Ja, det är bra mattips. Det är bra avslut där.
01:04:46 – Jacob: Ja, exakt.
Lyssnarfråga: Hur stor skillnad är det mellan kroppstyperna ektomorf, mesomorf och endomorf?
01:04:48 – Jacob: Sen hade vi Nutella-Johan som skrev att hur stor skillnad är det egentligen mellan de tre olika kroppstyperna man ibland delar upp människor i? Ecto, meso och endomorf.
01:04:58 – Wille: Bra, du kan börja förklara. Jag kommer inte ihåg vad de betyder, de termerna.
01:05:02 – Jacob: Alltså man ska först och främst säga att från början så handlar det om mycket mer än bara kroppstyper. Det handlar liksom om personlighet och mycket annat liknande. Där finns egentligen ingen basis för dem, ska man säga, rent fysiologiskt. Så ektomorf är en lång, smal person. De sägs liksom svårt att gå upp i vikt. Svårt att lägga på sig muskler, verkar kunna äta det mesta tramset utan problem. Fredrik Wilkinsson kanske man säger, även om han har en liten liten mage. Men jag tror de flesta vet vad jag menar för typ av person när man säger han. Och så mesomorfen, det är den här lilla kompakta typen. Jobba med i branschen. Brottaren. Ja, precis. Stark. Inte särskilt mycket kroppsfett på ändå. Väldigt lätt att bygga muskler.
Alltså det är ju styrkelyft, tyngdlyftarefolket på något sätt som man ser dem i. Att de är lite kortare.
01:05:59 – Wille: Satta brukar man väl också kunna använda som ord på dem.
01:06:02 – Jacob: Och endomorf då är, vad säger jag, mesomorfen med lite mindre muskler och en bra mängd extra fett på kroppen. Och de ska då ha väldigt lätt att gå upp i vikt och så här. Där finns egentligen ingen basis för de här att man kan liksom dela in människor i kategorierna. Sen så är det ju uppenbart att det finns liksom. Det finns ju folk som har lättare för att gå upp och ner i vikt. Det finns folk som har lättare för att lägga på sig fett. Det finns folk som har lättare att lägga på sig muskler. Det finns folk som inte verkar kunna bli tjocka oavsett vad de lever för livsstil. Så det finns ju individuella skillnader utan tvekan. Men om vi tar frågan här liksom vad det finns för skillnaden är mellan dem. Alltså, det låter lite som astrologi det här nästan.
Ja, det är ju det på sätt och vis. Alltså det är inte riktigt astrologi kan man väl säga. Där finns lite studier på det här. Men liksom inte Där man använder indelningen bara för att kategorisera folk när man ska göra en studie. Vi valde mer ektomorfer för att vi antar att det är personer som har svårare att lägga på sig muskler. Man kan ju ofta se på en person om det här är någon som bara är stark av sig själv eller om de har tränat till det eller vad som helst.
01:07:19 – Wille: Men vad ska jag säga? Alltså det här med att det finns personer som verkar ha svårt för att, eller det verkar som att de kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Alltså det stora problemet är väl det att man inte riktigt vet hur mycket de äter, till exempel. Alltså att de kanske underrapporterar eller förskönar bilden av det eller någonting sådant där. Alltså folk som säger att de har svårt att gå upp i vikt, de äter ju inte tillräckligt.
01:07:42 – Jacob: Nej, precis. Det är en ganska häftig studie på det här från Fredrik Nyström. Svensk forskare. Han har gjort det på sådana här som överätningsstudier. Han i princip sa till studenter att ni ska äta 2000 kalorier extra från McDonalds varje dag. Och så valde han då aktivt ut folk som påstod sig själv inte kunna gå upp i vikt. Alltså han sökte studenter på området där, Linköping tror jag han tillhör. Liksom annonser. Du som tycker att du inte kan gå upp i vikt eller som har svårt att gå upp i vikt och såhär. Och där var ju någon som de tar upp som exempel på i diskussionsdelen. De hade som gräns att när man gått upp åtta kilo så fick man inte vara med i studien längre. De fick inte etiskt godkännande för att få folk att gå upp mer i vikt än så.
Och jag tror den pågick i, usch, jag är helt osäker. Men jag skulle gissa på att det var kanske sex, åtta veckor däromkring.
01:08:39 – Wille: Åtta pannor på åtta veckor, det är bra jobbat alltså.
01:08:43 – Jacob: Men det var ju en av deltagarna som tog upp exempel. Han var 100% säker på innan studien att han inte kunde gå upp i vikt. Men han fick hoppa av efter… Man säger fem veckor. För att han hade gått upp de där åtta gångerna. Fy fan. Så det säger lite om hur folk, hur dålig koll folk verkligen har på vem de själva är och vad de själva… Det här var säkert en person som tyckte han drack mycket öl och åt mycket pizza, hamburgare och sådär. Men hade du räknat på kaloriintaget över en dag så kanske det ligger fortfarande på 2003. Men det är ju som folk som försöker bulka och så äter de en jävla massa broccoli.
01:09:20 – Wille: De äter mer broccoli och kyckling än de gjorde när de försökte hålla sig viktstabila. Det är ju svårt alltså. Du ska ju dricka socker om du vill försöka gå upp i vikt.
01:09:30 – Jacob: Ja, gainer finns ju av en orsak. Den funkar. Jag skulle inte börja med gainer. Men om man har provat många vägar och det inte funkar, kör på gainer. Det är om någonting funkar. Drick socker, då blir du tjock. Eller tjock, du går upp i vikt. Styrketränar du i rätt ålder under tiden så blir det mycket kvalitet på den viktuppgången trots att det är socker.
01:09:52 – Wille: Så är det. Men kan man sammanfatta då att det här är väldigt mycket då en uppfattning som folk har om sig själva snarare än någon typ av metabol tillstånd som faktiskt finns då?
01:10:03 – Jacob: Ja, det verkar ju vara mycket så. Men det är ju bara en nyhetsrumsstudie på det här. Där finns ju inga, vad jag känner till, där man verkligen delat in folk i de här för att se om där är någon skillnad. Problemet är att man vet inte hur man ska dela in dem just för att det är en godtycklig indelning som är till för på något sätt att Kanske beskriva folk på lite olika sätt. Jag tror liksom att om du frågar en person vilken typ av person är du? Tycker du att du själv är den här endomorfen som har lätt att bli tjock? Eller tycker du själv att du är liksom ektomorfen? Om du ska börja träna de här personerna så får du antagligen ge dem lite olika upplägg. Jag tror att endomorfen kanske du mer får säga till att du behöver tänka lite mer på vad du äter och antagligen så äter de redan mer så du kan liksom ge dem lite högre träningsvolym.
Medan om du har ektomorfen att du måste säga till, ja men nu måste du börja äta mer och man kanske måste börja jobba mer med att de verkligen har koll på hur mycket de äter. Så att de inte, jag äter jättemycket så är det för att de äter en stor måltid om dagen och så här. Så jag tror där det är mer praktiskt kanske det kan vara bra att använda de här i skallen när man ger råd till folk. Eller om man kanske ska klura ut själv vad man ska följa för råd. Men där finns liksom inga bra belägg för att där är något fysiologiskt som skiljer dem åt. Kanske mer vanor, livsstil, hur man har växt upp. Gener, det är ju fysiologiskt. Det finns ju folk som reagerar olika på hur mycket mat de får i munnen.
01:11:34 – Wille: Ja, och det finns ju non-responders på all typ av träning och det finns ju super-responders på all typ av träning. Så om du sätter två personer på ett träningsupplägg så kommer de att reagera olika beroende på var på det spektrat de hamnar. Och det måste ju finnas något liknande format också, alltså hur man reagerar.
01:11:48 – Jacob: Ja, precis, precis. Vad
Lyssnarfråga: Är man en non-responder på kreatin om man inte går upp i vikt?
01:11:53 – Jacob: är det mer? Om man börjar med kreatin, om man inte lägger på sig vätska och ökar vikt, kan man anta att man är non-respondent?
01:12:00 – Wille: Jag undrade faktiskt också över den, för tanken där är, är det samma mekanism som gör att man lagrar in kreatinet som då också gör att man lägger på sig vikt som också är det som gör att man får någon positiv effekt av det? Jag vet inte.
01:12:14 – Jacob: Exakt varför man får en bra effekt av kreatin vet man ju inte. Alltså man vet ju varför du får det här ökade repetitionsantalet och så här att du kan göra några reps extra. Ja, det finns ju en väldigt bra hypotes som beskriver det i alla fall. Ja, alltså man kan ju inte veta. Men du får mer kreatinfosfat i musklerna och det är en av de här snabba energikällorna. Så innan du bygger upp mjölkceller så kan du använda lite mer av det och då orkar du lite längre. När det gäller effekten från kreatin annars så finns det lite hypoteser kring varför. Jag ska inte gå in på dem, men om vi tar viktuppgångsdelen så… Alltså den behöver inte vara så stor. Det som sker, varför man går upp i vikt, det är ju för att när man ökar kreatinlagren i celler så förändrar man antalet salter i cellerna i princip och när man förändrar mängden salt så förflyttar sig mängden vätska.
Jag har skrivit ganska mycket om det här när det gäller vätskeintag vid träning. Det kallas för osmos. Det här när vätskorna drar sig så att det är lika mycket partiklar i vätskan på båda sidorna av en membranvägg. En cell. Cellvägg. Poängen är här i alla fall, får du in mer kreatin i musklerna så kommer de dra med sig lite mer vätska in och samtidigt vill du inte ha mindre vätska utanpå utan då kommer kroppen slänga ut lite mindre vätska med urinen och så kommer det gå upp lite i vikt. Problemet här är att den här viktuppgången i snitt, alltså tar vi studier, så ligger den upp kanske på 1-1,5 upp mot 2 kilo. Och det är medelvärde.
01:13:51 – Wille: Det är ju ett drygt toabesök som skiljer, om man säger så.
01:13:55 – Jacob: Ja, det är alltså… Alla vet väl att om man ställer sig på vågen dagligen så kan det skilja 2 kilo hit eller dit. Så jag tror det är svårt att avgöra själv om man verkligen har gått upp i vikt av kreatinen om man inte är en av de här personerna som kanske lägger på sig 2-3 kilo.
01:14:11 – Wille: Det är också beroende av hur stor man är.
01:14:13 – Jacob: Ja, precis. Det är också det. Väger du mindre och du mindre så har du ju mindre cellmassa och då får du mindre kreatin inne i musklerna och då får du mindre vätska som tas in där. Så väger du 100 kilo så borde viktuppgången bli större än om du väger 50 kilo.
01:14:27 – Wille: Jag väger ju knappt 70 kilo. Jag lägger ju på mig… Jag skulle tippa på att det ligger kring 200-300 gram eller någonting sånt där. För jag har tagit ett snitt över en period innan och efter kreatinintag. Det är ju knappt märkbart skulle jag säga. Sen kan jag inte påstå att jag känner någon effekt av kreatinet heller egentligen.
01:14:48 – Jacob: Nej, det är ju det som är klurigt med kreatin. Jag tror att är man van vid att köra på en hög nivå och man verkligen mäter till exempel hur många reps man klarar med en viss vikt och så här. Då märker man kanske att man får ett, två reps till. Om vi pratar… Alltså om man kör femton reps normalt sett och så helt plötsligt blir det sjutton, arton. Eller femton, sexton, sjutton, arton. Men annars är det ju en effekt som finns där. Mäter man över ett par månader så är den betydelsefull skulle jag nästan säga. Det är ingen stor jämfört med träningen i sig men det är något som har inverkan. Det är samtidigt ingenting du kommer liksom veta. Men det är ju samma sak som med proteinpulvret du tar. Du vet. Det är ingen sån sak som har så betydande stor effekt så att man bara wow.
Det är inte anabola liksom. Eller en amfetamin.
01:15:38 – Wille: En amfetamin, det känner du att det gör skillnad liksom. Ekofin också. Ja, precis. Men protein och kreatin, du skulle behöva två parallella universum där du upplever de här sakerna, där det ena universumet tar kreatin och det andra gör inte det. Då kan du känna den skillnaden, annars kan du se det. Det är klart att du kan se det, i studier så ser vi att de här grupperna skiljer sig åt när de tar kreatin eller inte. Men det går inte att återskapa det i verkligheten för att den ena träningsperioden kommer aldrig bli exakt som den andra. Så du kommer inte känna det. Så du vet ju inte.
01:16:11 – Jacob: Även om du tar kreatin och säger att du ökar 10 kilo bänkpress. Hur mycket har du ökat utan kreatin? Det vet du inte för du kommer aldrig kunna göra om den träningsperioden. Precis. Utan du är en annan person eller du är i en annan situation. Annan kontext. De tio veckorna efter eller tio veckorna före.
01:16:27 – Wille: Det är jätteklurigt det här.
01:16:29 – Jacob: Det är just därför vi vill ha… Det är därför du inte ska lyssna på kreti och pleti när de säger att det här kosttillskottet gav mig jättestor effekt. För okritiskt kan man säga. Där är det ju lite… Jag lyssnar ju på duktiga idrottare och coacher när de säger att jag tycker det här funkar bra. Trots att jag vet att de inte kan säga att det verkligen är så. Men där antar jag då att när jag vet att de kan grunderna och de tycker att någonting annat funkat och jag känner dem sen innan, jag vet att de har ett ganska kritiskt förhållningssätt. De kan de här grunderna i hur man lätt lurar sig själv och de ändå tycker att det är… Alltså någonstans så får man ju börja lyssna på folk. Du kan inte… Bara köra att visa en studie på det annars kommer inte jag använda det.
För då kommer man inte så bra till då heller. Men när det gäller just kosttillskott så är det ju extremt mycket. Alltså det finns oftast inga förklaringar fysiologiskt varför det skulle kunna tänkas fungera. Och det finns än mindre belägg för att det skulle kunna fungera. Mer än att du har en biffig kille eller biffig vältränad tjej eller biffig tjej som säger bara Det funkar för mig. Nej, då bryr jag mig inte så mycket om det. Men kreatin har vi ju liksom. Vi har ju ändå de fysiologiska vägarna. Vi vet om att kreatinförsvarsnivåerna höjs. Vi vet om att kreatinförsvaret är viktigt när det gäller uthållighet och vi vet om att Vi får de här medelvärdes lite bättre när vi kör. Alltså där är gott om evidens för kreatin. Ja, men det är ju hela vägen.
01:17:57 – Wille: Det är ju från det att det finns en mekanism till att vi ser att den mekanismen funkar till att vi ser att man lyfter fler reps. Du behöver inget mer när det gäller kreatin egentligen.
01:18:06 – Jacob: Nej, precis. Och protein har vi ju liksom. Vi vet om att äter vi mer protein än mindre så får vi bättre resultat under en byggperiod eller om man försöker öka musklerna, liksom gå upp i muskelmassaperiod. Och vi vet om att det höjer proteinstensen direkt efter mer än något annat. Alltså där det finns ju mycket mekanistiska vägar. Det som fattas kanske när det gäller protein och tajming. Det är ju det som vi pratar här med William. Vi vet inte hur stor effekt tajmingen får på sikt. För där saknar vi än så länge långsiktiga studier. Men tittar man på allt det andra som ligger som grund så är det fortfarande rimligt att tro att det kan fungera. Så där är man ju inte fel eller pseudovetenskaplig om man kör på det. Medan det finns många kosttillskott som liksom…
Det finns ingen rimlig förklaring till varför de skulle fungera och det finns ingen rimlig förklaring till varför du ska ta de doserna de säger du ska ta. Det finns liksom inget… Det finns liksom inget… Det är inget vettigt mer än ett coolt namn och någon som promotar det.
01:19:03 – Wille: Men kort sagt, alltså svaret på den frågan är att nej, du behöver inte vara non-responder för att du inte får en kraftig viktuppgång när du tar kreativ. Den kan försvinna i liksom den vanliga fluktuationen du har i vikt, så det behöver inte betyda någonting egentligen. Och du skulle inte känna av den där prestationsökningen, typ som att du hade tagit bola. Det är inte samma sak.
01:19:21 – Jacob: Inte säkert iallafall. Sen finns det ju folk som upplever att de känner av det. Det är möjligt att de gör det. Jag vet faktiskt ingen studie där man har undersökt det där. Man gör ju det ofta när det kommer till kost. Gluten har det ju kommit många studier på senare år. Man ger dem antingen gluten eller placebo. Sen så frågar man dem. Tror du att du har fått gluten eller placebo? Det hade varit kul om man hade gjort det på kreatin. Tror du att du har fått kreatin eller tror du att du har fått placebo? Så får folk se om de hade kunnat känna av det. För just nu så vet man inte om man känner av det, men det är många som upplever att de känner av det när de tar kreatin. Och det är kanske därför som man blir orolig när man själv inte upplever det. Och sen finns det andra responser, så det är ju också tråkigt om man är en av dem och så tar man kreatin.
01:20:02 – Wille: Det är billigt och det smakar inte så dåligt, det är väl det man får ge det liksom.
01:20:06 – Jacob: Ja, det enda besvär med kreatin är att det kan ge lite magproblem om man äter det. Oftast är det bättre att äta det tillsammans med måltid. Att du äter det medans du äter måltid. Så att det inte bara kommer ner för sig själv i magen. För då kan du ställa till det.
01:20:21 – Wille: Jag blir illamående om jag tar en dos på morgonen.
01:20:25 – Jacob: Men det är ju just det här med osmosen som vi var inne på. Kommer det ner mycket kreatin, det är ju väldigt mycket, man tar fem gram på en gång. Då dras magen till sig mycket vätska och då är det lätt att det blir för mycket och så kommer det ut andra hållet. Eller att du får krampar i magen en stund. Så ta det tillsammans med måltiderna.
Lyssnarfråga: Spelar kolhydratstypen och socker roll vid kolhydratladdning inför långlopp?
01:20:45 – Wille: Per C undrar om kolhydratstypen spelar någon roll vid en kolhydratladdning inför långlopp. Till exempel om det finns någon nackdel med att trycka i sig stora mängder socker. Stora mängder socker har vi redan pratat om nackdelarna, men inte i förhållande till laddning. Alltså då pratar vi konditionsträning då, eller konditionslopp.
01:21:06 – Jacob: Ja, ska jag eller du? Jag vet inte. Jag hade inte velat dricka massa socker inför en laddning, då hade jag ätit mat istället. Ja, det beror på hur hårt man laddar och vad man har tid. Ja, men exakt. Det spelar väl ingen roll om man har tid? Nej. Mängden kolhydrater är det allra, allra viktigaste. Det är ingen tvekan om det. Jämför du bra kolhydratkällor i för liten mängd mot det man kanske klassar som jättedåliga kolhydratkällor i tillräcklig mängd så vinner tillräcklig mängd, oavsett typen. Sen finns det lite studier där man har sett att kolhydratkällor med lägre GI, alltså glykemiskt index, linser, bönor, ärtor, frön, allting utom vitt mjöl och potatis kanske. Potatis är också hyfsat och ris. De andra kolhydratkällorna som folk inte äter så mycket av som oftast är nyttigare.
Det är ju inget fel i sig att äta potatis och ris i rimliga mängder, men det är bättre att äta linser, bönor, baljväxter och sådana saker. I alla fall så de sakerna verkar kunna ha en lite mer positiv effekt. Om inget annat så är det bättre för hälsan som sagt att äta lite mer av det. Så kanske att det är lite bättre att äta det. Det allra viktigaste är att ha tillräcklig mängd. När det gäller socker däremot så innehåller ju socker inte bara glukos utan innehåller något… Det innehåller en molekyl… Alltså socker är ju en molekyl i sig men den innehåller två stycken andra molekyler som är ihopa till en annan molekyl som heter fruktos och glukos. Fruktos är en molekyl som stora delar av kroppen inte kan nyttja som den är utan den måste gå via levern.
Det innebär att när du äter någonting med mycket socker i så är det bara hälften av energi i sockern som direkt kan gå ut och lagras i musklerna. Glykogen då, det är ju främst glykogen i musklerna vi vill ha när vi kolhydratladdar inför ett långlopp. Så socker är antagligen, jag vet faktiskt inte om man har undersökt rent större mängder socker. Man gör ju inte det. Det finns ju ingen praxis som säger att man äter socker.
01:23:15 – Wille: Man äter ju pasta, det är ju det vanliga.
01:23:18 – Jacob: Ja, men jag tror att när han skriver stora mängder socker så skulle jag tro att han kanske gärna vill äta en godispåse. Ja, men gör det då för fan. Och det har jag full förståelse för.
01:23:25 – Wille: Alltså, jag skulle säga att godispåsen likväl bönorna kan ge vissa magpåverkan som man kanske inte vill ha. Jag skulle överväga sådana saker mer än hur mycket glykogen det hamnar i musklerna. För de allra flesta kommer det inte spela någon roll.
01:23:41 – Jacob: Äter du det dagen innan så är det väl ingen fara. Visst, det är klart, är man inte van vid att äta bönor och linser så tar det lite tid för magen att kanske ställa in sig på den tiden.
01:23:50 – Wille: Men varför? Om du kan äta pasta som du vet funkar, varför ens riskera det?
01:23:56 – Jacob: Ja, för att det kanske är lite bättre. Det har jag ju precis förklarat för dig. Jag kan köpa det, men då ska man ha testat det innan.
01:24:01 – Wille: Då ska man ha gjort det inför träning.
01:24:02 – Jacob: Pasta, ska man säga, har ganska lågt GI också. Och där finns ju faktiskt de här lilla knepen. Det finns studier på det, det är inte många, men just om man säger… Alltså, kokar du pastan och du kyler ner den igen så har du lägre GI. Och det finns faktiskt någon enskild studie som har visat att om man kokar pasta, kyler ner den, och sen värmer upp den igen, så har den fortfarande lägre GI än den hade från början, första gången du kokade den. Vilket är lite roligt, men så verkar det funka. Det får vi hitta någon biokirurg som kan förklara. Det är ju så, för vi vet ju att pasta som du har kylt ner och värmer upp, det smakar ju sämre än pasta som du bara har kokat.
01:24:35 – Wille: Så saker som smakar sämre är tydligen bättre. Ska vi ta det så?
01:24:41 – Jacob: Så varma pommes är helt okej då, eller?
01:24:43 – Okänd talare: Jag vet inte.
01:24:44 – Jacob: Pommesägg funkar inte alls så mycket. Det kan du slänga. Men i alla fall, så inga större mängder socker skulle jag säga. Men annars, kåldiodlart, fokusera på det som du tycker funkar bra där du får i dig tillräckliga mängder. Och tycker du att det funkar bra att äta linser, bönor och så och du är van vid det så kör på det också. Om du är riktig, riktig VM. Sen ska vi säga att de här skillnaderna i prestation är ju inte stora. Det handlar ju om någon procent hit och dit. Men visst, det spelar ju roll om man vill ha bra resultat. Procent på ett halvmaraton, det är ju ändå en dryg minut mer än det. Så varför inte?
01:25:24 – Wille: Absolut. Men jag skulle säga att det praktiska överväger det biokemiska alltid. Ja, men så är det ju. Klarar du av det så är det bättre än det som du inte klarar av, men som kanske är bättre på muskelnivå.
01:25:36 – Jacob: Exakt, exakt.
01:25:37 – Wille: Ja, det känns som att det får vara allt. Vi lyckades inte få med oss David idag, men det…
01:25:43 – Jacob: Nej, han skickade ett meddelande här till mig, så vi trycker väl in… Vi kör ett annat avsnitt med honom och så kör vi alla frågorna då. Det är bra, vi sparar alla.
01:25:51 – Wille: För det kom in som sagt väldigt många frågor, så förhoppningsvis ska vi ställa honom till svars för det.
01:25:56 – Jacob: Det låter bra.
01:25:57 – Wille: Men då hörs vi vid ett annat tillfälle. Det gör vi. Ha det gott!
01:26:00 – Jacob: Ha det gott! Tja!
