Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet gästas podden av Caroline Mellberg, läkare och medicine doktor i internmedicin med inriktning mot endokrinologi. Samtalet kretsar främst kring hennes doktorsavhandling där hon undersökt hur stenålderskost (paleo) jämfört med de nordiska näringsrekommendationerna (NNR) påverkar överviktiga postmenopausala kvinnor, med särskilt fokus på ektopiskt fett – det vill säga fett som lagras i och runt organ som lever och buk.

Caroline förklarar varför kvinnor efter klimakteriet får en förändrad fettfördelning som mer liknar männens, där fettet flyttar från höfter och lår till buken samtidigt som risken för hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes ökar. Hon berättar om den inledande femveckors pilotstudien där deltagarna gick ner oväntat mycket i vikt trots att maten gavs ad libitum, och hur detta ledde vidare till en stor tvåårig randomiserad studie med 70 kvinnor.

Resultaten från tvåårsstudien visade att gruppen som åt stenålderskost hade gått ner mer i vikt efter sex månader, men att det efter två år inte fanns någon signifikant skillnad i vare sig viktnedgång, fettmassa eller bevarad muskelmassa mellan grupperna. Båda grupperna fick däremot kraftiga minskningar av det skadliga leverfettet och bukfettet. Genom att mäta kväveutsöndring i urinen kunde forskarna dessutom se att paleogruppen inte alls åt så mycket protein som de rapporterade i sina kostdagböcker, vilket belyser de stora metodologiska utmaningarna med självrapporterat matintag i koststudier.

Vidare diskuteras varför dieter med tydliga förbud ofta fungerar bra på kort sikt i vår matkultur. Att ha fasta regler eller delta i en studie gör det socialt enklare att tacka nej till fika och kakor på arbetsplatsen, samtidigt som utbudet av lättillgänglig skräpmat minskar drastiskt. De tar även upp nackdelen med att utesluta jodberikat salt inom strikt stenålderskost, vilket i studien visade sig leda till jodbrist, samt synar hypoteserna kring gluten, leptinresistens, mjölk och inflammation.

Mot slutet av avsnittet berättar Caroline även om sin forskning på plötslig död bland unga idrottare i Sverige. Genom att granska obduktionsrapporter har hon sett att dödsorsakerna i Sverige skiljer sig från exempelvis USA och Italien; här är hjärtmuskelinflammation (myokardit) och andra akuta tillstånd vanligare än medfödd hypertrofisk kardiomyopati, vilket gör att allmän hjärtscreening med ultraljud och EKG sällan kan förhindra fallen. Avsnittet avslutas med en genomgång av det naturalistiska felslutet och hur marknadsföring av naturliga eller ”fritt från”-produkter ofta vilseleder konsumenter.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och gästpresentation av Caroline Mellberg
• (00:02:25) Forskning på postmenopausala kvinnor och fettfördelning
• (00:08:25) Avhandlingen om ektopiskt och visceralt fett
• (00:13:12) Pilotstudien om stenålderskost
• (00:22:32) Tvåårsstudien: Stenålderskost mot nordiska näringsrekommendationer
• (00:31:50) Validering av proteinintag och problem med kostdagböcker
• (00:35:21) Varför strikta dieter underlättar att tacka nej i vardagen
• (00:39:47) Förändringar i muskelmassa, leverfett och visceralt fett
• (00:47:02) Långsiktig viktnedgång, snabb start och betydelsen av stöd
• (00:57:16) Risk för jodbrist vid uteslutning av berikat salt
• (01:01:27) Hypoteser om gluten, leptin, mjölk och mättat fett
• (01:20:49) Matmiljöns påverkan på övervikt och spontan fysisk aktivitet
• (01:27:02) Plötslig hjärtdöd och screening av unga idrottare
• (01:34:32) Det naturalistiska felslutet och trenden med "fritt från"

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och gästpresentation av Caroline Mellberg

00:00:22 – Wille: Hallå, hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. Goddag Wille, goddag. Goddag, goddag. Ja, det är idag precis. Vi spelar in det här på dagtid för första gången. Det är för jäkla skönt. Då får jag sova på kvällen. Men vi är inte ensamma. Med oss har vi Caroline Mellberg. Välkommen.

00:00:41 – Jacob: Tack, hej.

00:00:43 – Wille: Hur är läget?

00:00:44 – Jacob: Det är bara bra.

00:00:45 – Wille: Det är bra. Det är lite svårt när vi har suttit och pratat nu i kanske en halvtimme och försöka vara lite spontan. Jag har ju faktiskt redan frågat dig hur läget är och sådär, men vi får låtsas lite.

00:00:54 – Jacob: Ja, det är utmärkt. Det är väldigt skojigt att få vara med.

00:00:58 – Wille: Du ska få berätta lite om dig själv tänkte jag, för jag tänker att det kanske inte är alla som känner till vem du är.

00:01:04 – Jacob: Jag skulle vara förvånad om det är någon av Jacobs lyssningar. Det skulle vara så att han har refererat till en artikel eller ett par artiklar som jag har skrivit. Jag är läkare och medicine doktor i internmedicin. Jag jobbar i huvudsak kliniskt på en medicinklinik. Det innebär att jag jobbar med allt som man inte opererar i princip. Hjärta, lungor, njurar, tarmar. Men mitt specialområde, det som jag är mest intresserad av, är hormoner. Där sitter jag just nu på endokrinmottagningen i Helsingborg.

00:01:41 – Wille: Du har haft en väg för att ta dig dit. En av anledningarna till att vi har med dig idag är för att du har skrivit en avhandling. Jag tänkte att du ska få berätta lite om den.

00:01:50 – Jacob: Jag har forskat sedan 2006, så det börjar snart bli tioårsjubileum. Jag började initialt forska på idrottshjärtan. Plötslig hjärtdöd bland idrottare. 2006 var det flera barn, som Piteå Sound of Games, som trillade ner och dog. Det var under utbildningen som jag gjorde en studie om vad de faktiskt dog av. Sedan fastnade jag lite i det där med forskning. Jag kom med i en grupp som tittade på effekter av kost.

Forskning på postmenopausala kvinnor och fettfördelning

00:02:25 – Jacob: Det har jag egentligen gjort sedan 2006, jobbat med Kostinterventioner, som man kan kalla det. Jag har främst tittat på så kallade postmenopausala kvinnor. Det är alltså kvinnor som har genomgått klimakteriet. Och anledningen till att jag har tittat på dem är flera orsaker. Kvinnor är inte forskade på särskilt mycket. historia överhuvudtaget. Men det som främst intresserade mig var att efter klimakteriet så händer det någonting med kvinnorna som gör att de kommer ifatt männen när det gäller hjärtkärlsjuklighet eller metabol sjuklighet. Och det som man rent objektivt kan se då är att det händer någonting med deras fettdepåer. Det sitter först på deras höfter, som kvinnliga former. Man är smal runt midjan och så sitter fettet på rumpan och höfterna.

Men någonstans kring klimakteriet så händer det någonting. Kvinnorna får smala ben och armar och så hamnar fettet på buken, som på männen. I samband med detta så blir man mer sjuk i hjärt-kärlsjuklighet och diabetes. Så det var ett ytterligare skäl till att titta på just den här gruppen kvinnor. Ett tredje skäl är att kvinnor i den åldern, i alla fall än så länge, vi får se hur det blir när 80-talisterna växer upp, men de här kvinnorna som är födda på 50-talet, de är otroligt lydiga, de är auktoritetstroende fortfarande. Så när doktorn säger, så här ska ni göra, så gör de det i mycket större utsträckning än när man har yngre försökspersoner. Så det är en väldigt tacksam grupp att undersöka.

00:04:01 – Wille: Jag tänkte på det där innan du försvann för oss, så sa du att efter menopausen börjar kvinnornas fettfördelning likna lite mer männens och deras hjärt och kärlstatus börjar göra det också. Kan man tänka sig då att resultaten på de kvinnorna kan överföras även till män mer än innan menopausen?

00:04:21 – Jacob: Absolut. Hormonellt liknar män och kvinnor varandra mycket mer efter menopausen. Det finns ingen cyklicitet heller efter, alltså det här månads, ingen menstruationsblödning, ingen ägglossning, inga de här hormonella svängningarna avtar ju. Plus att östrogennivåerna går ner.

00:04:39 – Wille: Det var ju praktiskt, får man säga.

00:04:41 – Jacob: Ja, ja, så då är det mer översättningsbart till män, även om man kanske inte helt kan säga att det är samma sak.

00:04:48 – Caroline: Hur blir det med testosteronnivåerna hos män? Börjar de sjunka vid den åldern då också? Vi har liksom ingen riktig klimaterie ju.

00:04:55 – Jacob: Nej, just nu så är det ju så inne. Det läser man ju i sociala medier om testosteronbrist och sådär. Men om man ska vara krass så är det väl inte egentligen ett särskilt stort problem för männen. Ni har tillräckligt från början, så en viss dipp klarar ni nog.

00:05:14 – Wille: Det beror på hur mycket man vill ha.

00:05:18 – Jacob: Men visst, det finns ett manligt klimakterium eller en manlig minskning i testosteron också. Jag tror och jag skulle gissa att den ligger lite senare. Menopaus kan ju vara någonstans mellan 40 och 65. Det är ju väldigt individuellt. Jag tror inte att männens testosteronnivå funkar i 40-årsåldern. Eller det gör den ju om man säger att ni har ju någon slags peakish. Ni har ju en peak tidigare. Skönt att inte klara det här förstås.

00:05:46 – Wille: Men vad var det som fick dig att halka in på kostbiten? Förutom att du kanske träffade någon som var inspirerande. Har du alltid varit det, även när du läste till läkare?

00:05:56 – Jacob: Ja, kost och idrott. Framför allt är det sport som har varit min fysiologi och hur man kan optimera förutsättningarna för att prestera. Kosten är en väldigt viktig del där. Ja, så det fanns ju ett intresse kring kost redan innan och sen så fanns det en aktiv forskningsgrupp som jobbade med det här. Och sen så var det också det här 2005-2006 så var det Staffan Lindeberg från Lund som hade nyligen kommit ut med några av sina första studier. Han reste också runt lite då och föreläste om de här fantastiska resultaten. Det var flera saker som sammanföll. Det var inte så att jag aktivt sökte mig, utan det var många lyckliga slumpar.

00:06:50 – Wille: Du har en idrottsbakgrund också?

00:06:52 – Jacob: Ja, jag är kanotist. Eller var, jag vet inte hur länge man kan leva på gamla meriter. Från när jag var liten och sen gick jag också ett idrottsgymnasium.

00:07:05 – Caroline: Men du är från Ängelholm? Jag är från Ängelholm, men jag gick gymnasiet i Malmö.

00:07:10 – Jacob: En kompis till mig sa att detta kommer bli det mest lyssnade poddavsnittet någonsin, och även mest kommenterade. Inte på grund av innehållet, utan på grund av att det var två som pratade skånska. De måste lyssna på avsnittet flera gånger. Dessutom måste de kommentera och säga, vad menar de?

00:07:29 – Wille: Tycker ni att folk har den uppfattningen överlag, att man inte fattar det?

00:07:33 – Caroline: Vi har ganska snäll skånska. Bjärehalvön eller Ängelholm, nordväst ska man säga ungefär. Den är lite snällare ner mot Malmö och Ystadhållet, där det kan vara väldigt svårt att förstå.

00:07:48 – Wille: Har ni lyssnat på Radio Trelleborg? Det finns något på YouTube.

00:07:54 – Caroline: Det är det du tänkte på. Ja, exakt.

00:07:56 – Wille: Det är ju som danska. Det förstår man i stort sett ingenting av. Det behöver man ju undertexter för.

00:08:02 – Caroline: Jag förstår det ju. Men jag förstår i och för sig danskan ganska bra också. Så det kanske jag inte ska säga. Ja, det gör inte jag. Jag har ju bott i Umeå i 15 år.

00:08:09 – Jacob: Så jag tror att min dialekt är lite utslätad. Men jag brukar påverkas ganska mycket när jag pratar med skånskor eller skånskor.

00:08:17 – Caroline: Då vill jag ställa frågor.

00:08:18 – Jacob: Ja, precis, så att jag inte börjar vräka alltför mycket.

00:08:24 – Wille: Vad tycker

Avhandlingen om ektopiskt och visceralt fett

00:08:25 – Wille: du, ska vi komma in på avhandlingen? Ja, det tycker jag. Vad gjorde du för någonting, höll jag på att säga?

00:08:33 – Jacob: När man skriver en avhandling då väljer man ut ett visst antal delarbeten som man sätter ihop till en bok och då försöker man avgränsa det så det finns en röd tråd. När man gör den här själva dietinterventionen som jag har gjort, eller det har varit flera interventioner, har ju utmynnat i många fler arbeten än de som faktiskt ingår i min avhandling. Men i min avhandling så har jag fokuserat på någonting som kallas ektopiskt fett. Och det betyder Att fettet hamnar på andra ställen än i den subkutana, alltså underhudsfettet. Det hamnar där vi inte vill ha den. Att fettet hamnar i levern, eller kanske i bukspottkörteln, eller i hjärtmuskulaturen. Men även där den hamnar mellan organen i buken. Det som vi kallar det viscerala fettet, bukfettet.

som män i större utsträckning har från början. Män har mindre underhudsfett och mer visualt fett än vad kvinnorna har. Det vi ser efter klimakteriet är att på kvinnorna flyttar sig fettet från rumpa och höft Och så in i buken i det här viscerala fettet som vi också kallar för ett nektopiskt fettgeprov. Vi vill inte ha det utanför där vi vill ha det.

00:09:53 – Caroline: Jag brukar bara översätta det med fel ställe när jag skriver.

00:09:57 – Jacob: Fettet hamnar på fel ställe.

00:10:01 – Caroline: Det är bra med tarmarna också såklart.

00:10:05 – Jacob: Det kan man se om man lägger sig på stranden en sommardag. Man ser en äldre herre med en ölbuk. Så kan man se att hans buk står i princip upp som på en gravid. Det är för att fettet ligger där inne mellan organen. Så det kan inte flyta ut medan man har en yngre. Även en yngre man oftast, men även yngre kvinnor, även om de är obesa och lägger sig ner så flyter det ut. Det är snällare fett, det ligger under huden och är flytande där.

00:10:36 – Wille: Hur kommer det sig att det här rektopiska eller viscerala fettet är mer negativt?

00:10:42 – Jacob: Ja, det spekuleras det ju en del i, men man tror framförallt att det frigörs inflammatoriska ämnen. När fettet växer eller när det är stort så blir det en belastning på fettcellerna, för varje fettcell blir större och när varje fettcell blir större så blir den irriterad, eller om man ska uttrycka det på ett ett enkelt sätt. Man tror att den då utsöndrar inflammatoriska celler och det initierar en låggradig inflammation som drar till sig makrofager, andra celler, och så blir det som en ond cirkel.

00:11:16 – Wille: Så det är den övergången där vi män har det med oss och kvinnorna får med sig det på något sätt efter menopausen, den omfördelningen?

00:11:26 – Jacob: Precis. Det tycks ju som att kvinnorna har något protektivt i sin fettväv, vilket då med stor sannolikhet är östrogenet som aktiveras i fettväven och som sjunker efter menopaus. Det är i alla fall det som man kan se. Det är det mest uppenbara sammanbandet i alla fall.

00:11:44 – Caroline: Finns det något bra sätt att mäta? Midjemåttet är ju ett ganska bra mått om man vill veta mer viseralt fett. Sen finns det lite sådana andra där de ligger på en brits och man låter just magen flyta ut och så mäter man hur mycket magen sticker upp.

00:12:01 – Jacob: Ja, bukhöjd kallar vi det.

00:12:05 – Caroline: Är det bättre att använda det? Jag tycker alltid när de här måtten, det känns som att det blir mycket extra jobb för bara lite extra precision. Om jag ska vara krass så behöver man inte mäta överhuvudtaget.

00:12:18 – Jacob: Du kan se på vem som helst. Huruvida de är sunda eller inte.

00:12:24 – Wille: Den är svårmotiverad i en metoddel i en studie. Det är en helt annan sak när man ska ha ett objektivt mätfynd och att jag mäter på samma personer upprepat.

00:12:38 – Jacob: Då kan jag se om det skiljer en centimeter, två centimeter eller tre centimeter. De kanske fortfarande är obesa när studien är slut. och inte sunda än, eller hur man ska uttrycka det, en bit kvar. Men jag kan i alla fall verifiera att det har hänt någonting med det här måttet. Det är ju skillnad på forskning och verklighet. Väldigt stor skillnad på många sätt.

00:13:04 – Caroline: Med din avhandling, vi hoppar tillbaka. Vi har egentligen bara gått igenom huvudtemat.

Pilotstudien om stenålderskost

00:13:12 – Jacob: Huvudtemat var ju att jag gav, för att se om det gick att ta bort de skadliga effekterna av det här fettet som hamnar på buken, så ville jag testa om det var bättre att äta så kallad stenålderskost. Än att äta det som Socialstyrelsen föreskriver, som är de här nordiska näringsrekommendationerna. Det var ju den här Staffan Lindeberg som jag kommer vara tvungen att återkomma till. Han hade ju tittat på befolkningen på Papua Nya Guinea. De äter inte då mjölkprodukter och glutenprodukter. De åt, de var samlare och levde mer som vi tror att man kanske levde på stenåldern.

00:13:52 – Caroline: Men de hade ändå lite jordbruk där? Jo, precis.

00:13:55 – Jacob: Men de har i alla fall frånvaro av hjärt-kärlsjukdom och diabetes i princip. Sen är de inte obesa heller. Men det var ju det jag ville testa då, stenålderskost. Så det vi började med från början var att göra en så kallad pilotstudie. Vet ni vad det är?

00:14:17 – Caroline: Du får gärna berätta, för det är alla som lyssnar. En pilotstudie är en lite mindre, småskalig studie där man testar de metoderna som man har tänkt ha i den större studien.

00:14:28 – Jacob: Det gör man för att kunna beräkna power. Hur många individer behöver vi i den stora studien för att kunna bevisa en effekt eller avfärda en effekt, till exempel. Man kan också testa rent praktisk logistik och liknande. Kan vi klara av att göra 70 stycken glukosbelastningar rent sköterskemässigt? Så då gjorde vi det. På fem veckor satte vi tio stycken postmen och basala kvinnor på stenålderskost. Och så fick de fantastiska resultat.

00:15:03 – Caroline: Det är den jag har skrivit om. Jag har skrivit om båda faktiskt, men det var den första jag skrev om.

00:15:08 – Jacob: Ja, den är väldigt spännande på många sätt och vis. Därför att det är ingenting som stämmer överens med min världsbild. De här kvinnorna kom till oss och så fick de sin mat. Eller nästan all mat. De fick allt protein. De fick nötter, 10 gram eller 20 gram per dag. Det var en dietist som höll i det. Och så fick de en del frukt och grönsaker också. Det var en så kallad adlibitum kosthållning. Så de fick liksom mer kött än vad de rimligtvis skulle kunna äta. Och sen så fick de även komplettera med en del livsmedel som ingår i stenålderskosten. För att kunna äta precis så mycket de ville. Så de fick inte riktigt allt, men de fick riktlinjer om vad de kunde komplettera med. Det kött och så som de inte åt fick vi lämna tillbaka och så vägde vi det för att se hur mycket kött och protein de hade ätit.

Av olika skäl så hade vi bestämt att vi ville att deltagarna skulle äta en viss makronutrientkomposition. De skulle äta 30% protein, 30% fett och 40% kolhydrater. Det är en liten sänkning av kolhydraterna och sen är det en ganska hög nivå av protein. Men om jag ska vara ärlig så var det så att den här Lindeberg hade gjort en kokbok som hette modern stenålderskost och när vi räknade på de recepten så hamnade vi i de makronotrientpropositionerna, så då körde vi på det. Men om man tittar på Kitavafolket så har de ju inte alls, de äter ganska lite protein. Väldigt lite protein. Och väldigt mycket kolhydrater. Så den stenålderskost som har fått någon slags genomslag i crossfit-kretsar och sådär är ju inte alls i likhet med de studierna som kommer från Kitava eller sådär, utan det är någon slags modifiering.

00:17:12 – Caroline: Det är ju inte heller den som är interventionsstudierna som finns, som Dean och det finns ju ett par andra. Även från Staffan själv och sedan är det väl någon från USA också. Där är det ju, alla de har ju, det är ju nästan näringsrekommendationerna, lite mer, lite mindre ibland i kolhydratsmängden. Men det är ju liksom ingen, det är ingen som är liksom low carb eller vad man ska säga.

00:17:33 – Jacob: Nej, fast nej, det blir väldigt spännande. För sen så är det ändå low carb-förespråkarna. De kan ändå hänvisa till min artikel och säga kolla här.

00:17:40 – Caroline: Ja, men då var det inga skrymplar. Bra resultat det, Eli och Kåledalskost.

00:17:48 – Jacob: De fick ju sin mat då. Dessutom så förde de här människorna, eller kvinnorna, kostdagbok. Och så visade det sig att de gick ner ett kilo i veckan på den här paleokosten. Det är däri det intressanta ligger. De här människorna fick äta ad libitum, vilket betyder hur mycket de ville. De rapporterar att de äter ungefär 1800 kalorier om dagen, kilokalorier. Vi gjorde sådana här mätningar där man analyserar deras vilametabolism, hur mycket de räknas av med. Sedan satsar vi på dem en blandning mellan en pulsmätare och en accelerometer. Det finns ju typ i varenda klocka nuförtiden. För sex år sedan var det hightech. Den är fortfarande rätt hightech för den mäter EKG. Den sätter det på bröstet med flera elektroder så man kan mäta pulsvariation plus rörelse.

Med hjälp av den så kunde man se hur aktiva de var på dagen och så kunde vi få en ganska rimlig uppskattning om deras dagliga energiförbrukning. Den skulle kanske ligga på ungefär 2000 kilokalorier per dag och de rapporterade 1800 kilokalorier. Om de då per dag äter 200 kilokalorier för lite och så går de ner ett kilo i veckan, Det går inte ihop.

00:19:18 – Wille: Det är bra jobbat. Tänker man att det är någon termogenes eller att det är någonting i maten? Visst, det är protein, men det handlar om en 10-procentig ökning, möjligen.

00:19:32 – Jacob: Det som också är konstigt är att man vet att obesa, framförallt kvinnor, de underrapporterar när de skriver kostdagbok. De skriver att de äter mindre än vad de gör. Så mest troligt så åt de Mer än det de skrev, förstår ni? Eller så är det någonting med interventionen i sig som gör att de här människorna inte ville vara sämst. Alla ville gå ner i vikt. De kanske är ute och promenerar någon timme. Nej, det mätte vi ju, så vi har inga fina reaktiviteter. Men jag tror på fullt allvar att de här människorna rapporterade att de åt upp sitt protein för att de returnerade inte det. De gav det till sin make eller något. Nej, det är bara en hypotes, men det är någonting som misstämmer som gör att 1500 kalorier, alltså de borde ätit ännu mindre för att få den här minskningen med ett kilo i veckan.

00:20:26 – Wille: Eller så hade lord Kelvin fel.

00:20:28 – Jacob: Ja, precis. Första veckan, fine. Om de nu kanske äter mindre kolhydrater än vad de säger. Kanske förlorar en del glykogen och så vattenbundet till det. Så första veckan, visst ett kilo. Men sen så misstämmer ju liksom det här. Men de har ju jättefina metabola resultat. Blodtrycket går ner. Pulsen går ner med tio slag. Deras insulinkänslighet i levern förbättras. Så det är ju ändå, oavsett om de ljög eller om kosttagboken misstämmer eller energiekvationen inte går ihop, så har de ju haft väldigt fina resultat av den här kosten.

00:21:09 – Wille: Det jag tänkte på var, mätte ni mättnad på något sätt eller fick de skatta mättnad eller hur de upplevde det? Ja, det fick de, men vi kunde tyvärr inte.

00:21:20 – Jacob: Det var väldigt svårvärderat. Vi använde så kallade Vasuskalor där de fick uppskatta mättnad och sedan mätte vi både leptin och gredin och GLP, alltså lite olika hormoner som utsöndras i samband med måltider och så. Det är väldigt inkonklusivt. Så det blev ingenting av det resultatmässigt.

00:21:43 – Wille: Om man tänker din erfarenhet, det är inte så att folk går runt och är jättehungriga och mår dåligt på det sättet?

00:21:50 – Jacob: Nej, det var inte känslan alls. Men det kan jag ju inte lova. Jag tror att de här kvinnorna var extremt motiverade. De gick dit i grupp, vägdes i princip i grupp inte. Men det blir ju lite sådär viktväktarmöte. Jag tror att ingen ville vara sämst, så jag tror ändå att folk åt mindre. än vad de uppgav för att verka duktiga. För att få ett positivt resultat. Och det säger ju att interventioner i sig är gynnsamma. Men det säger ju kanske inte egentligen att det var stenålderskosten som var bra. Det säger bara att de åt mindre än vad de gjorde av med. Ganska mycket mindre än vad de gjorde av med.

00:22:30 – Wille: Precis, för ni hade ingen kontrollgrupp och det

Tvåårsstudien: Stenålderskost mot nordiska näringsrekommendationer

00:22:32 – Wille: hade ni i nästa studie. Ja, precis.

00:22:33 – Jacob: Det här var ju bara en pilotstudie där vi ville testa kosten och så där. Då insåg vi att det var lite för jobbigt och lite för dyrt det där med att få se dem med mat hela tiden och så där. Så då var vi tvungna att ändra design lite på den här tvåårsstudien som jag också har gjort. Den där pilotstudien utmynnade ju då i en två år lång studie där vi hade 70 kvinnor med och där vi jämförde nordiska näringsrekommendationerna som de såg ut då. De har faktiskt uppdaterat dem efter att den studien påbörjades. Men de är ju rätt så lika vad de är nu.

00:23:10 – Caroline: Matmässigt är det ju det.

00:23:11 – Jacob: Lite mer fokus på fleromättat fett. Mindre fokus på low fat diarry products. Men matmässigt är det samma.

00:23:24 – Caroline: Och hur gick den då?

00:23:25 – Jacob: Ja, där hade de ju också, eller vad ska jag säga, båda grupperna hade fina resultat på både vikt och metabola parametrar. Men inte alls i den magnituden, eller det är mycket möjligt att de gick ner mycket de första fem veckorna. Vi mätte inte så, vi mätte bara var sjätte månad, eller vi mätte vikt en gång i månaden, men inte alls på samma sätt. Stenålderskostgruppen gick ner mer i vikt till sex månader än den andra gruppen, men efter två år så var det ingen skillnad mellan grupperna.

00:24:04 – Wille: Det jag tänkte på när jag läste det där, det finns ju så många varianter av stenålderskost som det finns utövare. Bara vi har kommit fram till att det finns crossfit-varianten till exempel och lite allt möjligt. Men man tänker, det de kvinnorna åt i den studien, vad var det de uteslöt? Vad var det som principiellt skilde det från näringsrekommendationerna?

00:24:26 – Jacob: Inga spannmålsprodukter alls. Inga mjölkprodukter. I spannmålsprodukter ingår ju ris också, och majs. Inga bönor, bönväxter. Och inget socker då. Vitt socker. Allt vitt. Inget salt heller faktiskt.

00:24:46 – Caroline: Fick du använda de rena oljorna? De fick använda rapsolja och steka och sådär i.

00:24:54 – Jacob: Och sen så fick de använda olivolja som smaksättning. Alltså om de gjorde en sallad och sådär så fick de lov att använda det. I den här studien gick det inte att baka kakor. Nej, det gick inte att baka kakor. De fick dricka ett glas rödvin i veckan och så fick de dricka kaffe. För vi tyckte att det blev för stor inverkan på någons liv att inte låta dem dricka kaffe under två års tid.

00:25:21 – Wille: Visst var det här i Norrland också? Ja. Men jag tänkte på det här med bönorna, för det är någonting som jag alltid har stört mig på. Vad är argumentet mot bönor enligt stenålderslogiken?

00:25:33 – Jacob: Stenålderslogiken, jag säger att hade man levt på stenåldern så hade man väl ätit det som gick att äta. Men man hävdar att det här, vad heter det, lektinerna, I bönorna. Att det finns ett gift i bönor och fröer. Och att de egentligen inte vill bli uppätna. För mig är det väldigt långsökt. De vill inte bli uppätna för det skulle förstöra deras… Det är som ett frö och det är fortplantning. Så då har de det som ett inbyggt skydd. Men frågan är ju för mig, hur mycket vill en lax bli uppäten? Eller ett äpple? Alltså jag kan inte riktigt…

00:26:09 – Caroline: Upplönade är det egentligen. De vill ju på något sätt att man ska äta kärnorna och sen så ska det gå ut med gödsel färdigt. Så frukter är egentligen det enda som kanske är skapat för att vilja bli ätet. Allt annat har ju just de här antinutrienterna. Eller så är det levande djur som springer ifrån en när man kommer. Om de vet vem vi är. Så det är väldigt lite som vill ätas kan man säga.

00:26:39 – Jacob: Jag kan väl tycka att det finns ett etiskt dilemma kring det där och så ska man uppmuntra folk att äta 30% proteiner, men man får inte använda proteiner från baljväxter till exempel. När vårt samhälle ser ut som det gör, rent miljömässigt och så. Men vi körde så.

00:26:58 – Wille: Ja, man får ju testa hypotesen. Ja, precis.

00:27:00 – Jacob: Förut var det det vi gjorde.

00:27:04 – Wille: Du jobbade med de här kvinnorna i den här studien. Har du någon uppfattning om vad de tyckte om det? Om du jämför de här två grupperna, vad var deras upplevelser av det?

00:27:16 – Jacob: Vi sökte efter folk som var motiverade att förbättra sin hälsa eller gå ner i vikt eller vad man ska säga. Det som är lite av ett dilemma där är att NNR är ingen viktminskningskost. Utan det är ju en kost som rekommenderar människor att äta för att vara hälsosamma. Det är klart att minskar du mängderna så blir det ju det. Men det är ju inte så att det som Socialstyrelsen går ut med, den här kosten ska du äta för att gå ner i vikt, utan det här är en kost för att vara hälsosam. Så det är ju lite mystiskt kanske att ha outcome i viktnedgång. Men så hade vi ändå och det funkade ju. Det är väl samma sak med stenålderskosten. De äter ju adlibitum.

00:28:00 – Caroline: Det gjorde de också i nordiska EG-studier. De får äta hur mycket de vill och då kanske det är märkligt att förvänta sig viktnedgång.

00:28:07 – Jacob: Men det är det som vi har mätt. Eller egentligen hade vi som primär outcome minskad fettmassa. Men indirekt viktnedgång.

00:28:17 – Wille: Men var det svårsålt om man säger att ni ska lottas in i två grupper? Den ena kommer få äta stenålderskost, den andra kommer få äta kött och potatis. Det var det jag skulle komma till, jag har tappat tråden lite.

00:28:28 – Jacob: Många av de som blev randomiserade till NNR kände sig lite besvikna därför att de fick känslan av att de hade kommit till kontrollgruppen. Alla visste ju redan att den inte fungerar. Det har man ju läst i Aftonbladet. Så det fanns nog en viss, att förväntningarna där blev lite besvikna. Men samtidigt var det en del som tyckte att det var lite jobbigt att hamna i stenålderskosten. Därför att det innebar en sådan enorm förändring för dem. Många av de här kvinnorna var i den åldern att de började bli mormor och farmor. Ska jag inte kunna baka och äta kakor med mina barnbarn? Så det var nog både och. Men känslan var väl ändå att de som randomiserades i stenålderskost hade en lite större tilltro till effekt än vad den andra gruppen hade.

00:29:21 – Caroline: Hur mycket är du med? Det var ju flera som var med och publicerade de här studierna. Hur mycket bidrar man med själv? Var du med på informationsmötena eller gjorde du vissa uppföljningar eller gjorde du alla uppföljningarna?

00:29:41 – Jacob: När man håller på med forskning så skulle jag egentligen vara blindad. Att jag inte skulle veta vem som åt vad. Men det löste vi genom att ha kodade data. Så jag kunde inte koppla ihop 56 filer med Britt-Marie. Jag var med på i princip alla. Jag hade studieuppehåll eller led ifrån. AT-utbildning, beroende på var jag var i livet just då, och vara med på de här uppföljningarna. Jag gjorde allt från att ta fettbiopsier till att göra stepptest, gångtest eller mäta puls, blodtryck, bukhöjd och liknande. Det är lite det som ingår i den här doktorandutbildningen. Man börjar från scratch. Från planering till hela vägen igenom.

00:30:29 – Caroline: Många timmar blir det kan jag tänka mig. Man har 70 personer man vill göra. Gjorde ni test varje halvår på dem? De stora testerna gjorde vi varje halvår.

00:30:40 – Jacob: Då gjorde vi även MR-undersökning. Vi mätte bukfett, både subkutant och visceralt och fettmängd i lever och hjärta. Det gjorde vi varje halvår. Sen hade vi vanliga väg och mätningar för patienternas och försökspersonernas skull. Det krävdes nog för att hålla deras motivation uppe. Att man ändå har någon slags uppföljning så de känner att de är på rätt väg. Sen hade de dietistträffar. De var jag inte med på. Jag är inte dietist. Där de hade matlagningskurser och fick information. Ganska ofta initialt, som sedan glesades ut. Sen hade jag föreläsningar om risker med metabol sjuklighet och asfetma. Det var i princip heltidsjobb.

00:31:27 – Caroline: Mycket för att ta reda på om det verkligen fungerar istället för att bara skriva att det fungerar.

00:31:32 – Jacob: Ja, men det som är det värsta är ju då att man har gjort hela den här studien och så kanske man ändå inte riktigt vet vad det var som fungerade i slutändan.

00:31:42 – Caroline: Nej, det är ju nackdelen när man testar ett helt koncept kan man väl säga.

00:31:48 – Jacob: Problemet även

Validering av proteinintag och problem med kostdagböcker

00:31:50 – Jacob: i den här långa studien så skulle de ju äta enligt den här makronutrientkompositionen. Ökat proteinintag, minskat kolhydratintag och lite ökat fettintag också. Allt i relation då till NNR. Det är fortfarande inte låg kolhydratskost. Stenålderskosten, de rapporterade detta i sina kostdagböcker. Men då validerade vi det genom att mäta kväveutsöndringen i urin. Så då fick de samla urin i flera dygn och så analyserade vi det. Och då visade det sig att det var ingen skillnad i proteinintag mellan grupperna. Vilket gör att vi inte kan tillskriva några effekter till proteinet i sig. Men det gör också att det är väldigt svårt, för i NNR stämde proteinintaget med utkissat och rapporterat. Medan i PD-gruppen fanns det en diskrepans.

De har alltså antagligen rapporterat att de ätit mer protein än vad de har gjort. Vilket då innebär att de sannolikt har rapporterat att de har ätit fler kalorier än de har gjort. Och det finns en liten kaloriskillnad mellan grupperna. Mellan stenålderskost och NNR. De äter lite mindre i stenålderskosten än den andra. Men om man då ser att de kanske dessutom har överrapporterat 100 gram protein eller så, så kanske de har ätit ännu mindre. Det kanske är det som förklarar hela skillnaden i att de minskar mer de första sex månaderna.

00:33:22 – Wille: Men vad tror du att det beror på? Tror du att det är för att de bara blir mer motiverade eller blir de mer mätta?

00:33:29 – Jacob: Säg att de här kvinnorna ska äta 2000 kilokalorier i snitt per dag och de ska äta 30 procent av kalorierna i form av kött. Även om de äter bra torsk eller kyckling så hamnar proteininnehållet där på 20 procent. De får äta kilo kyckling. Tänk en kvinna i 50-årsåldern som ska äta ett kilo kycklingfilé. på en dag. De fixar liksom inte det.

00:33:55 – Wille: För man får inte dra i sig kvarg då? Nej, det är ju en svår produkt. Och de fick inte äta några bönor heller.

00:34:02 – Jacob: Proteinkällan kom ju från kött och fisk. Jag tror att det har varit jobbigt för dem.

00:34:10 – Wille: Det kan jag verkligen förstå.

00:34:12 – Caroline: Bönor är ju faktiskt lite, jag vet att det är ju, alltså, pilio på internet brukar jag kalla det. Det finns ju väldigt mycket olika åsikter om vad som är pilio där. Men det finns ju en hel del som faktiskt inte säger att man behöver utesluta just bönor och baljväxter. Det är liksom mjölk och spannmål. Sen finns det faktiskt de som säger att mjölk är okej med. Alla kör sin egna lilla variant på nätet.

00:34:36 – Jacob: Ja, min känsla är ju att det är svårt att få i sig tillräckligt mycket kalorier med senålderskost. Ja. Och då kan man ju liksom, om man ska dra paralleller till crossfit och så, så måste det ju vara svårt att få den muskelbyggnad och så man vill, om man liksom ligger på ett konstant kaloriunderskott. Det blir sådana enorma volymer av mat för att, säg en storväxt man som behöver äta 3 500 kalorier. Det handlar liksom om flera kilo kött, fisk.

00:35:09 – Caroline: Det blir mycket, och så mycket nötter brukar de gilla. Ja, precis. Väldigt mycket nötter.

00:35:13 – Jacob: Jo, det är ju ganska energitett, men ändå.

00:35:18 – Caroline: Nej, det har kommit en del folk som har

Varför strikta dieter underlättar att tacka nej i vardagen

00:35:21 – Caroline: gett sig på lågkolhydratskost också. Det blir lite samma sak med lågkolhydratskost. Det som finns kvar är ju mjölken. Men så plockar du dessutom bort rotfrukterna som du kanske får äta annars. Det blir ju samma principer. Antalet val försvinner ganska drastiskt. Särskilt om man vill ha det lättillgängligt, om man inte orkar stå och laga. Du kan inte gå in på vilken restaurang som helst och få den här maten.

00:35:44 – Jacob: Eller så får man gå in och beställa hamburgaren, men då tar du bort brödet och då blir det mindre kalorier. Jag tänker egentligen att effekten i den här kosten ligger främst i att de utesluter massa saker. Det är färre livsmedel att välja på. Man kan ju aldrig fika på jobbet.

00:36:06 – Wille: Det behöver man ju inte egentligen.

00:36:11 – Jacob: Tänk dig, jag vet inte vad ni har för föräldrar, men någon lätt obes kvinna i 50-årsåldern som för sin egen skull bestämmer att nu ska hon sluta äta kakor på jobbet för att hon vill bli lite mer hälsosam. Och så kommer hon dit och så har någon bakat för att någon ska sluta på jobbet och så. De äter ju liksom av någon slags, de har ju väldigt svårt, de tycker ju att det är oartigt och det är massa problem kring det där med att tacka nej. Men däremot om man då går på en kost som man på något vis kan legitimera, att man tackar nej till saker. Jag tror att det är mycket av det där.

00:36:50 – Caroline: Det är lättare då?

00:36:51 – Jacob: Ja, glutenintoleransen till exempel. Legitimerar ju för massa människor att tacka nej till saker som de inte kan tacka nej till annars. Kvinnorna i min studie har ju sagt till de här kvalitativa att det som gjorde det enklast för dem var att de kunde legitimera dem. Nej, jag får inte äta för doktorn eller i studien har sagt det.

00:37:13 – Wille: Det är faktiskt en jävla bök. När man har jobbat inom vården så märker man att folk gillar att fika. Det är en cornerstone. Det är löjligt inom vården.

00:37:21 – Caroline: Ja, jag vet.

00:37:22 – Wille: Alla ger en kaka.

00:37:24 – Caroline: Man är där på två besök så får man med sig en paradisaska. Man har nybesök varje dag och man kan inte få en paradisaska. Jag tackar inte nej till dem, men ni gör folk feta när ni ger det till dem.

00:37:39 – Wille: Om man då säger att jag vill inte fika idag, varför? För att jag vill inte leva ohälsosamt. Jag kommer inte göra av med den här energin. Det man säger i princip är att ni gör det. Ni behöver inte det här. Det är lättare med de här,

00:37:59 – Caroline: reglerna påhittat. Jag äter inte kolhydrater. Veganer äter ju oftast vegankost av miljö och etiska skäl också, men om man gör det för att man tycker man ska gå ner i vikt så blir det ju också väldigt lätt där. Nej, jag kan inte äta det där det är ägg i eller där det är mjölk i. Så fort du plockar bort, alltså ta bara ägg, mjölk och spannmål. Plockar du bort det försvinner halva maxi. Den halvan är där du har maten. Det finns nästan ingenting kvar att äta som är färdigt utan de här sakerna i. Dels försvinner möjligheten att äta någonting fort och dels blir det att du får en ursäkt att säga någonting till varför du inte ska bara acceptera din väns kaka. Det är jättesvårt att säga nej, jag vill inte äta det för det är onyttigt när någon bjuder en på det och bakat det själv.

Det är nästan så man sådar dem. Ja, men precis.

00:38:58 – Jacob: Jag äter gärna kakor, men det blir ju precis som du säger, om man går mellan vårdavdelningar och det blir kakor till Till varje paus.

00:39:12 – Caroline: När min fru jobbade natt innan så var det inom hemmakvällar. Så var det alltid någon som hade ansvar att köpa en liten godispåse. Så hade de ståendes där. Det är lysande.

00:39:23 – Jacob: Det kunde man ju ha ett program om i sig, det där med att jobba natt.

00:39:28 – Caroline: Ja, det är svårt. Man äter ju inte riktigt lunch då, men man blir ju ändå hungrig och då är det ju de här sakerna som… Ja, det är vid tre, fyra på natten när hela ämnesomsättningen går ner och man börjar frysa och sådär.

00:39:42 – Jacob: Då är man rätt desperat efter socker. Ja.

Förändringar i muskelmassa, leverfett och visceralt fett

00:39:47 – Wille: Men jag tänkte på, för ni hade ju som primary outcomes, en viktnedgång.

00:39:52 – Jacob: Ja, egentligen var det fettmassa, förändrad fettmassa.

00:39:56 – Wille: Okej, och där såg ni ingen skillnad som jag förstod det? Mellan grupperna?

00:40:01 – Jacob: Nej, inte mellan grupperna. Vi hade ju också någon slags hypotes om att den här högproteinkosten skulle skydda mot förlorad linmassa, alltså förlorad muskelmassa, och det ser vi inte heller. Utan går man ner mycket i vikt, som de här kvinnorna gjorde, så förlorar man faktiskt både muskelmassa och fettmassa. Logiskt på många sätt. Du behöver inte släpa runt på lika mycket. Du behöver inte lika mycket muskler. De är inte aktiva. Det är inga människor som tränar som upprätthåller någon muskelmassa. Utan går de ner 10 kg i vikt så släpar de på 10 kg mindre och då behöver de inte

00:40:38 – Caroline: De försvinner, en tredjedel brukar väl vara muskler ungefär när man är överviktig och går ner. Så är det tio kilo så är det tre, fyra kilo. Det är muskelmassa.

00:40:46 – Jacob: Men det gick inte att skydda. Men det är också så att de åt ju inte så mycket protein som de skulle. Men de åt ju inte för lite. De ligger ju på typ 20 procent. De äter ju ändå över grammet per kilo kroppsvikt, men det är ingen protektiv effekt.

00:41:06 – Wille: Men det jag tänkte på var fördelningen, om ni såg någon skillnad där. Alltså hur fettet fördelades på kroppen.

00:41:13 – Jacob: Vi tittade också med MR-kamera på fettmängden inne i buken och det subkutana fettet. Vi ser att det fettet som är på fel ställe minskar väldigt mycket. Både fettet som är i levern men även det som är mellan organen. I den korta studien på bara fem veckor minskade leverfettet med 50 procent. och i den långa så var det lite mer.

00:41:44 – Caroline: Var det för båda grupperna då?

00:41:46 – Jacob: Ja, det är båda grupperna.

00:41:50 – Caroline: Det är det jag tycker egentligen. Det här med att gå upp och ner i vikt. Jag tycker det är ganska etablerat att det handlar om kalorierna och det handlar om val. Sen är det vissa som fortfarande inte tycker det kan man säga. Det jag tycker är mer intressant kan vara hälsoaspekterna med olika dieter. Där tycker jag det verkar ju ändå, det finns ju någon häftig på Paleo, det finns ju faktiskt två nu, men det är ju Lundgänget. Han har publicerat sin, den andra där, den som han gjorde nere på Kanarieöarna. Men i alla fall, det finns en sedan tidigare där han körde en crossover bara sju dagar eller fem dagar. Lika mycket kalorier. Det var typen av mat som varierade, så där såg man ganska ordentliga förändringar, tyckte jag också, på den här korta tiden.

Vad tror du om de sakerna? Tror du att det hänger på

00:42:44 – Jacob: Det finns ju ganska många studier som säger att om du ökar mängden fleromättade fettsyror, alltså isokaloriskt, du ändrar ingenting annat, bara fettsyrorna, så får du en minskad leverförfettning till exempel. Så jag tror absolut att de här livsmedelsvalen också spelar roll. Men Om du är i ett katabolt tillstånd, alltså om du går ner i vikt, så tror jag inte att det spelar någon roll vad du äter. För så länge du går ner i vikt så kommer du förbruka fettet i levern till exempel. Du kommer minska glykogensyntesen och du kommer få de här goda effekterna. Men däremot om du säger att du går ner i vikt på hallonbåtar, det som är det kritiska är ju vad händer när du blir viktstabil på hallonbåtarna. Vad händer då i kroppen? Eller om du äter LCHF och går ner i vikt så kommer du ha jättefina resultat så länge du går ner i vikt.

Men om du blir viktstabil, vilket du ändå kommer nå dit en dag, vad händer då med ditt kolesterol och dina blodkärl? Så länge du förbrukar den där energin du stoppar i dig så tycks det inte spela så stor roll. I alla fall inte på kort sikt. Även om de där sjudagarsstudierna visar på gynnsamma effekter. Det tror jag har med fettet att göra. Då är man isokalorisk. Det är en annan sak. Jag tycker de är skitintressanta. För det är ju det som är det viktiga att veta. Vad ska vi äta när vi inte går i vikt? Eller vad ska vi äta för att bibehålla hälsa? Då tror jag absolut att det handlar om livsmedelsval. Att det är viktigt. Men det går ju inte att designa. Hade vi kunnat designa en studie där alla människor var viktstabila och åt exakt lika mycket som de gjorde av med varje dag och man kunde studera vad händer med kroppen när vi äter fett?

Vad händer när vi äter protein, när vi äter kolhydrater? Det hade ju varit sjukt spännande. Det kan vi ju inte. Det är ju faktiskt en sådan på gång.

00:44:47 – Caroline: Kevin Hall, han som gjorde den här kalori för kalori studien, nu så släpptes det. Gary Taubes samlade in en väldig massa pengar. Den är faktiskt genomförd, den är inte publicerad än, men den finns där man publicerar protokollet innan. Det är faktiskt sex veckor Metabolic Ward med en grupp som äter lågkolhydratskost och en som äter enligt näringsrekommendationerna i USA. och där de ska hålla dem i kaloribalans så ska man se om den ena gruppens kaloribehov går upp och den andra går ner eller hur det förändras där plus insulinkänslighet och allt sånt här. Men det är bara två kostupplägg. Det är fortfarande inte vad händer om vi ger den ena vetemjöl och den andra havremjöl. Det finns ju mycket andra frågor kvar, men det är ändå en häftig studie.

Ja, det är väldigt häftigt.

00:45:39 – Jacob: Det görs ju mycket på råttor, som om vi vore likadana. Råttorna åt det här och det där. Men jag har väldigt svårt att se att det går att direktöversätta till oss människor.

00:45:49 – Caroline: Hälsoeffekterna tror inte jag heller. Det finns så många olika typer av råttor också.

00:45:55 – Jacob: De flesta är ju genmanipulerade från början, men om man tittar på 5.2-dieten har ju sprungit ur råttstudier kan man väl säga. Hypotesen är ju att man ser att råttorna får ett längre liv när de fastar två dagar i veckan eller vad det nu blir. Och så hittar man på att det måste vara för att cellerna går från nybildning eller delning till reparation. Men då får man ju tänka, hur långt är ett råttliv? Hur länge måste vi fasta för att en dag ska motsvara? Usch. Alltså, förstår ni?

00:46:32 – Caroline: 4.1-dieten, det fastar en vecka av tre.

00:46:35 – Jacob: Ja, men lite så. Det går ju kanske inte alltid att direktöversätta till människor. Sedan tror jag att 5.2 har jättemånga bra effekter. Folk äter mindre kalorier och blir medvetna om kaloriinnehåll i mat. Men det är kul när det görs på människor. Även om det är extremt svårt. Som man ser i de här studierna jag har gjort.

00:46:56 – Wille: Jag tänkte på den här minskningen som ni ändå såg över två år.

Långsiktig viktnedgång, snabb start och betydelsen av stöd

00:47:02 – Wille: Hur är det att jämföra med andra viktminskningsstudier med liknande upplägg?

00:47:07 – Jacob: Ja, det är ju faktiskt, de är lite unika, eller de är unika, studierna, den långa framför allt, för nästan alla längre viktminskningsstudier som är upp mot två år, där ser man en viktminskning fram till ett år och sen ser man en rebound-effekt.

00:47:22 – Wille: Precis.

00:47:23 – Jacob: Vi ser inte, det finns ingen signifikant ökning. Jag ser, det finns en trend i PD-gruppen, alltså PD, det är den parodetiska dietdelen, att de ökar de sista sex månaderna, men NNR gör inte det. De har en bestående viktminskning på 8 kilo två år senare. Det i sig är unikt.

00:47:46 – Caroline: Vad vägde de ungefär från början? Det var kvinnor allihopa. Vad var de? 165 i snitt?

00:47:51 – Jacob: De hade en medelvikt på typ 87 kilo.

00:47:55 – Caroline: Ja, men då är det ju ändå ganska mycket. Det är 10 procent som har tippat av.

00:48:00 – Jacob: Ja, det är en bra viktminskning. Det är likadant med fettmassan. Den minskar och den ökar inte igen.

00:48:09 – Caroline: Det här viserala då?

00:48:11 – Jacob: Totala fettmassan tittar jag på nu. Leverfettet minskar inte heller, eller ökar inte. Det är också väldigt spännande, för det verkar på något vis som att man kan, om du går på en diet bara några veckor så har du en fantastisk effekt på leverfettet.

00:48:28 – Caroline: Det är Newcastle-gruppen som kör den fasta nu som gör det. Precis, och sen så håller det liksom i sig.

00:48:34 – Jacob: Vilket skulle tala för att jojo, bantning eller 5.2-dieten kanske har någon… Att man kan återhämta levern genom att fasta en längre tid eller äta lite en längre tid. Och sen kan man missköta sig ett halvår. För det finns den gruppen i Newcastle som visar att trots att patienterna går upp i vikt igen, alltså trots rebound på vikten så har de kvar sin låga, mycket finare, metabola

00:49:03 – Caroline: Ja, precis, de behöver den här. Om de var överviktiga tre, fyra år innan de utvecklade sin diabetes så behöver de de här tre, fyra åren igen för att utveckla diabetesen igen. Trots att de bara fastade då. Eller bara. Det är säkert inte någon rolig tid. Men tidsaspekten på att bli av med det är mycket mindre än att bygga upp det. Men samtidigt ser vi antagligen om man ska ta hälsa, kärlhälsa, så är det något man bygger upp över tid. de där åren när de har byggt upp till diabetes har de antagligen inte… Alltså det är inte så att kärlen är rensade och sen helt plötsligt tre år senare är de fulla igen utan man ska nog hålla det borta hela tiden. Men det är ganska skönt att veta att om man väl har byggt upp det att man kan bli av med det hyfsat eller bli av med det.

Man kan förbättra det mycket. Du kan i alla fall förbättra leverns funktion och även insulinkänsligheten perifert.

00:49:51 – Jacob: Men frågan är ju hur kärlen ser ut. Precis, du kommer dö i en hjärtinfarkt istället.

00:49:58 – Caroline: Ja, precis. Trots att man har bra värden just då. Nej, det kanske man inte ska fatta på då.

00:50:06 – Wille: Har du någon uppfattning om vad de här kvinnorna äter idag? Har du någon kontakt med dem?

00:50:13 – Jacob: Nej, det har jag inte. Ett tag efter, jag vet att det var några som fortsatte med PD-kost och vi hade ju under studiens gång folk som hoppade av och började med LCHF och så.

00:50:28 – Caroline: Kostdoktorn Pajala-studier.

00:50:30 – Jacob: Ja, vad hette hon? Kallade hon sig kostdoktor? Annika?

00:50:33 – Caroline: Annika Dahlqvist, nej det är inte kostdoktorn, det är fettdoktorn kallar hon henne.

00:50:38 – Jacob: Hon var ju väldigt stor, framförallt i Norrland. Så det var ju en del som valde att hoppa av. När man gör forskningsstudier så heter det ju intention to treat. Så du får inte lov att exkludera någon fast att de inte lyder. Utan de har ju ändå rätt att vara med i själva studien.

00:50:57 – Caroline: Man vill ju testa hur ett råd fungerar på den här typen av studier. Man vill ju egentligen inte testa dieten, dieten, för man vet ju att följsamheten blir ju inte hundra ändå, utan det blir mer, ja, om det kommer in en patient på vårdcentralen och vi ger dem en diet, vilken diet funkar bäst då ungefär?

00:51:13 – Jacob: Min känsla är att ju fler begränsningar, desto bättre på kort sikt. På lång sikt så ska det nog vara något annat.

00:51:20 – Caroline: Ja, det är klurigt. Det är samma sak. Nu grupperar jag och generaliserar, men det finns i alla fall ganska många, särskilt inom dietistyrket, är min uppfattning, som tycker att man måste Man kan inte ge de här VLCD-dieterna, very low calorie, där de ska gå ner 700-600 kalorier om dagen. Och så går man ner jättemycket i vikt för det är bara tillfälligt och måste lära sig en ny livsstil. Men tittar man på studier, just de här ett år, två år, så är det oftast de som går ner fort i början. Det är de som har gått upp minst i slutet eller som har gått ner mest i slutet också. Kanske bäst att bara göra när folk har den här nyårsmotivationen nu i januari, att de kör något riktigt galet. Eller inte riktigt galet ska jag inte säga, för då kanske de gör något verkligen galet.

Men man kan köra på ganska hårt och verkligen satsa i två månader medan man har motivationen. Och sen så får man kanske jobba på livsstilen resten av året senare, lite i mindre steg. Att man börjar långsamt, för motivationen försvinner oftast ändå. Så fort man inte får äta lördagsgodiset så är det tråkigt. I vår kultur har vi ett klimat där allting är associerat till mat.

00:52:40 – Jacob: Är du ledsen ska du äta. Är du glad ska du äta. Är du trött ska du äta. Är det fest ska vi äta. Är det begravning ska vi äta. Varenda känsla ska vi koppla till mat.

00:52:53 – Caroline: Precis.

00:52:54 – Jacob: Så visst, det kanske är bättre att göra sådär. Jag vet inte.

00:52:59 – Caroline: Nej, det är säkert individuellt hur folk fungerar. Men i snitt så är det i alla fall snabbare viktnedgång fungerar aningen bättre för folk än att du ger dem bara 500 minuskalorier varje dag. Sen är det bättre att göra 500 minus om man verkligen är säker på att man kommer att göra det. Men i snitt så fungerar det faktiskt bättre att ge folk den här lilla chocken.

00:53:21 – Jacob: Man blir ju motiverad av att lyckas. Folk vill ju se på vågen. att de har gått ner i vikt.

00:53:28 – Caroline: Ja, har man 30 kilo att gå ner så är det inte så kul att gå ett halvt kilo i veckan nästan. Ska du dieta i 60 veckor?

00:53:36 – Wille: Men är det verkligen bättre att köra den långsamma då? Säg att du har 30 kilo som du måste gå ner för att du är morbid och överviktig. Är det verkligen bättre då att köra extremt långsamt eller kan man inte

00:53:47 – Jacob: Nej, alltså igen, bättre och bättre. Rent metabolt så skulle jag inte säga att det är bättre, men däremot så behöver du ju en hel del vitaminer och mineraler och sånt som kan vara lite svårt att tillgodose sig med denna very low calorie diet. Men på kort sikt så tror jag inte att det är betydligt mycket sämre. De har ju en del att ta av.

00:54:10 – Caroline: Där kan till och med finnas eventuella fördelar just med det här att leverfettet försvinner främst när man är på kaloriminuset, när kroppen hinner ställa om sig lite till ett fastestadium. Det skulle kunna finnas fördelar med det. Det är det man teoretiserar kring just med intermittent fasta. Trots att man ligger på kaloribalans över tid så har man de här perioderna där man är på ett ganska extremt minus och då rensas det upp. Det finns ju fördelar, men nu pratar jag lite mer om du tränar styrketräning. Du vill bibehålla så mycket muskelmassa som möjligt. Det är min bias. Då är det oftast bättre att göra det lite lugnare i viktnedgången.

00:54:54 – Jacob: Men Ola hade ju ätit fy 800 om dagen. Ja, precis. Ola har gjort det ändå. Det är ju bevis nog, eller hur?

00:54:57 – Caroline: Det funkar för mig. Ola har bevisat det. Det funkar för mig, som han sa.

00:55:00 – Jacob: Jättebra svar.

00:55:08 – Wille: Jag tänkte på det med eTrim-modellen, där man kör soppor som man ska få i sig det man behöver men inte så mycket mer. Då har man ganska mycket support kring sig. Nu ska jag inte sitta och göra reklam för eTrim, men jag har varit ganska skeptisk till det tidigare just för att man fuckar upp ganska mycket av de beteenden man har kring mat. Jag hade en bekant som gjorde det här kring jul och då kunde hon inte äta någonting på julbordet utan hon satt och åt någon risig nudelsoppa eller någonting. Det är halvkul, men det funkar ganska bra i längden. Jag tänker också att den här feedbacken, att man kan faktiskt få lite resultat, att det kan göra någon skillnad. Är det då inte något negativt, metabolt, då kanske det funkar.

00:55:49 – Jacob: Jag tror på Etreams idé på många sätt, men framförallt handlar det om den här att du har stöd. Alltså att du har någon att snacka med, någon som stöttar dig när det känns tungt.

00:56:03 – Caroline: Där ser man stor skillnad i viktnedgång. Ju mer stöd folk har, ju mer besök de får hos dietisten eller gruppmöte, desto mer går de ner i vikt. Det är sällan skillnad mellan grupperna. Utan oftast är det skillnad mellan studierna. För i vissa studier har de liksom fått sin diet, sen har de bara träffat en doktor var tredje månad för en vägning. Och i vissa så har de möte varannan vecka. De som har möte varannan vecka går ner mer i vikt.

00:56:31 – Jacob: Jag skulle gärna tillskriva mycket av våra effekter till interventionen i sig. Alltså att de har kommit till oss på forskningscentret och blivit vägda och mätta. Och undersökta på alla sätt.

00:56:44 – Caroline: Vem var det som kom på idén med att köra en paleogrupp?

00:56:50 – Jacob: Det var ganska många doktorer på medicinkliniken i Umeå som i samband med att Staffan Lindeberg publicerade började äta enligt den kosten. Det var professorer och överläkare som hade en del impact.

00:57:09 – Wille: Det funkar för mig.

00:57:10 – Jacob: Ja, precis.

Risk för jodbrist vid uteslutning av berikat salt

00:57:16 – Jacob: Nu har jag tittat på de här postmenopausala kvinnorna och vi har uteslutit salt. Jag vet inte hur brett det är, men i stenålderskost så är det ju… Vilken stenålderskost då, kan man undra. Men enligt Lindeberg så äter man inte salt heller.

00:57:32 – Caroline: Nej.

00:57:33 – Jacob: Vi har tittat då, den är inte publicerad, men vi har sett att man får jodbrist då.

00:57:38 – Caroline: Jag tänkte också det. Ja, men det kan du ju köpa nu. Salt utan tillsatt jod.

00:57:43 – Jacob: Ja.

00:57:43 – Caroline: Det marknadsförs precis som det är skitbra. Alla vet idag att det är jättebra så fort det saknas saker i någonting. Fritt från trenden, tagen till det absurda. Jag tror till och med jag la upp en bild på det här på Instagram. Köp inte jodfritt salt. Det är korkat.

00:58:01 – Jacob: De här flingsalten som är exklusiva och fina och nyttiga. De är också fria från jod. Det är inte alls bra. Framförallt inte hos fertila kvinnor.

00:58:13 – Wille: Visst är det så att man inte kan köpa fritt jod?

00:58:17 – Jacob: Nej, det tror jag inte. Men vi använder jobbtabletter vid vissa sköldkörtelsjukdomar. Men jag vet faktiskt inte. Det finns säkert någon. I samma hylla står det med kollidialt silver. Det står i ödet.

00:58:34 – Caroline: Det är jätteklurigt med de här grejerna, just med trenden det här med fritt från. Nu ska jag hänga ut henne här på radion, men hon lyssnar inte så det är lugnt. Min fru köpte ju faktiskt hem sånt där jordfritt salt. Hon antydde att det var bättre. Ja, men det är fritt från det, det var ju bra. Det är så folk är inställda nu för tiden. Du skriver någonting att det är utan på förpackningen så är det jättebra. Men folk har ingen aning om det var bra eller dåligt att det var där från början. Det är väl problemet med alla trender som kommer. När folk inte lär sig varför i bakgrunden så blir det någon slags förenklad regel. Det ska vara naturligt och så är det bra. Men det blir ju inte alltid det. Och jordet är väl ett bra exempel där skulle jag tro.

För där är det nästan salt som är huvudkällan.

00:59:22 – Jacob: Ja, i Sverige är det det enda livsmedel som är berikat. Och om man inte bor på västkusten och äter väldigt mycket fisk som är fångad på rätt ställe så är det väldigt stor risk att man utvecklar en brist. Och det var ju, vi hade ju tidigare, tidigt 1900-tal problem med att folk utvecklade struma på grund av jordbristen och därför så satte man i det i salt för att skydda befolkningen.

00:59:51 – Wille: Det är som med vaccinen, sjukdomarna måste komma tillbaka för att folk ska börja fatta att man kanske behöver vaccinen. Struman måste börja komma tillbaka innan folk kan Men det som är det jobbiga med struma är ju att du som kvinna kan vara ganska symptomfri, men däremot kan du få retarderade barn och påverkade barn om du blir gravid.

01:00:11 – Jacob: Om du har jagbrist.

01:00:13 – Caroline: Det är ännu värre. Kan man fråga sig varför de ens börjar sälja det utan? Det är ju bara för att tjäna pengar. Finns det någon grupp som skulle kunna få nytta av att köpa salt utan jord? Är det de extrema högkonsumenterna som tar varannan portion med jord? Nej, men det jag funderar på är om det är något sjukdomstillstånd när vi gör radiojordbehandlingar.

01:00:42 – Jacob: Men nej.

01:00:43 – Caroline: Men då ska det inte säljas på Enca Massi. Nej, men det visar lite cynismen hos de som säljer. Men det är antagligen, de har väl fått massa mejl från oroliga mammor. Som ni gjorde en situationstycken här. Varför har ni tillsatt jod? Så har de googlat jod så har de sett att det kan vara giftigt om man äter tre gram om dagen och sådär. Juice och salt ska vi hänga ut dem också. Vi hänger ut företaget. Jag kollade ut mig, det var precis som jag sa. Det är säkert de andras företag som ser. Ja, men Juice och jag är ju medgjord också. Ja, de gör ju det. Ja. Men så de har ju tydligen känt sig nödvändiga att släppa ut den här rutan på marknaden.

01:01:19 – Jacob: Ni kan ha den som halkbekämpning. Det var lite halt i morse. Ni kan strö den utanför.

Hypoteser om gluten, leptin, mjölk och mättat fett

01:01:27 – Caroline: Hur välbekant är du med allt annat här om vi tar kring Peo? Allt annat? Allt annat, ja men alltså. Jag är doktor, jag kan allt. Ja, det är lite så. Inom Paleo så påstås det ju, där finns ju studierna som vi har sagt. Upplägget är väl likt ert. Vissa har inte haft den här bestämda makrofördelningen. Vissa har sagt lite mer kolhydrater och vissa har bara sagt att äta de här livsmedlen. Typen av kost har alltid hamnat där omkring, alltså 40-50% kolhydrater och så. Men det finns ju annat som påstås då, om vi tar hälsofördelarna, vad som skulle vara negativt med vete till exempel. Hur mycket har du koll på det här med vad Lundagänget påstår? Jag ska säga inte att de påstår det, men deras hypotes. Det finns ju hypoteser kring gluten framförallt.

01:02:26 – Jacob: Det är väl inte betet, utan det är väl gluten. Det finns ju de som pratar om att det skulle skada tarmen så att den blir hålig. Vilket ju är helt absurt, för det är ju det som tarmen är. Det är ju meningen att saker ska kunna flyta från tarmen och ut. Man ska transportera ämnen däremellan. Det är någon slags gluten att man ska skada. Men sen så finns det också det här med att man skulle inducera, vad kallas det, insulinresistens. Eller leptin. Man jämför det då med Att det skulle motsvara en insulinresistent, att det är jättedåligt och så ska man bli… Att det är det som gör att man blir tjock helt enkelt av att äta gluten. Jag tror att de säger det om mjölkprotein också.

01:03:14 – Caroline: Vasslet vet jag att de brukar säga. Alltså på kort tid så höjer det insulinfrisättningen och kan förbättra värdena. Men på längre sikt säger de att det ska kunna ge insulinresistens. Det är det framförallt de är på där. Ja precis, med mjölken.

01:03:29 – Jacob: Ja, det är en hypotes och den är inte prövad, men jag kan inte riktigt förstå den. Om man tittar på leptin, som är ett hormon som har med mättnadskänsla att göra, så är den väldigt hårt korrelerad till mängden fettvävnad. Så om du är tjock så har du mer leptin. Är du smal så har du mindre.

01:03:57 – Wille: Det är fettcellerna som frisätts.

01:04:00 – Jacob: Det som man har sett på obesa människor är att leptin transporteras över till hjärnan via blod-hjärnbarriären. Det man har sett är att feta, trots att de har höga leptinnivåer cirkulerande på blodsidan, så får de mindre på hjärnsidan. Och så har man en idé om att det har med transporten över att de är resistenta, eller vad man ska kalla det. Och att därför så triggar det att de vill äta ännu mer. Det har man sett, men det kanske bara är så att de inte behöver mer leptin på järnsidan. Det kanske finns någon negativ feedback där som säger att nu har vi nått rätt nivå, nu behöver vi inte transportera över mer leptin. Kroppen är ju jävligt smart. Det finns ju negativa feedbacksystem. Huruvida gluten skulle förstöra de här transportörerna, det kan jag inte riktigt förstå.

De har ju sett att när man minskar gluten, så minskar man nivån leptin. Mest troligt för att de flesta som minskar gluten minskar sitt kaloriintag upp och ner i vikt och får lägre leptinnivåer. Och då är det mindre missstämning mellan leptinet på blodsidan och järnsidan. Hängde ni med i vad jag försökte säga? Ja.

01:05:23 – Wille: Men är det därifrån den hypotesen kommer, eller är det något mera, man tänker paleogrejen, så att våra förfäder åt inte si eller så, därför bör inte vi göra det, eftersom vi har de här sjukdomarna nu.

01:05:38 – Jacob: Ja, det är väl det ursprungliga att man säger så. Sen tror jag att Staffan Lindeberg är smartare än så nu.

01:05:47 – Caroline: Vi tar gänget i Lund med Staffan i spetsen. De har ju sina hypoteser. Jag tycker alltid att de säger att det är en hypotes. Det är väl den stora skillnaden om man tar mot förespråkarna från USA. Det finns ju några mindre i Sverige som ingen lägger märke till. De stora i USA säger att så här är det. När man inte har visat det på något sätt än. Mitt uttryck överlag kring Pileo, det är väl lite att när de har sin evolutionsteori först och sen så försöker de lite bevisa den. Så att de hittar de här småsakerna, liksom det här med att gluten ska kunna binda upp receptorerna för leptin och sådär. Men hade du letat samma sak så hade du nog hittat efter de flesta livsmedel vi äter. Man hittar alltid något negativt, något positivt. Man får ju se hur det blir i det stora hela.

01:06:44 – Jacob: Ja, precis. Det är en hypotes. Jag tror fortfarande att det handlar om att vi äter för mycket och att vi är för feta och att det är grundproblemet.

01:06:56 – Caroline: Vitt mjöl är ju väldigt gott.

01:06:57 – Jacob: Det är en ingrediens i något som är väldigt gott. Kombinationen av mejeriprodukt, smör och vitt mjöl kan bli hur bra som helst.

01:07:06 – Caroline: Socker. Lite kakao.

01:07:10 – Jacob: Ja, precis. Men visst, det är ju jättespännande. Barn som föds med leptinbrist blir ju jättejättejättefeta. Det är ju så man jobbar. Man hittar någonting. Man ser ett fenomen. Man kan se att de här barnen är jättefeta. Och att man vet att de har en leptinbrist. Då tänker man, kan det vara någonting i det här som förklarar varför vi är fetare nu för tiden? Det är ju så hypoteser genereras. Och så provar vi dem. Och så provar de igen. Och så förkastar vi dem. Och så kanske man tar upp dem igen. Det är ju egentligen inget märkligt i att försöka hitta på hypoteser.

01:07:53 – Wille: Nej. Nej, och egentligen inte heller att man kollar på hur vi har levt historiskt och den typen av grejer. Det är inget konstigt med det. Jag tänker att det konstiga kanske blir när man ska kommunicera det här med allmänheten, som du var inne på lite innan vi började spela in med vilka frågor journalister ställer till dig, till exempel, med tanke på din forskning. Där kan det bli missförstånd. Vi har sett den här avvikelsen och det finns en koppling till det här och helt plötsligt ska man inte äta X. Det är där som det kan bli problematiskt, för när man som forskare sitter och pratar med sina kollegor om att det här är en hypotes, det kan bero på det här, så har alla någon sorts distans till det, eller man har någon förståelse för vad vi pratar om.

Men när man kommunicerar det med allmänheten så blir det inte riktigt lika självklart.

01:08:35 – Jacob: Nej, det är ju som jag sa till dig innan att även inom den här världen, forskningsvärlden, så gäller det att prestera rubriker. Man kan inte skriva, man kan inte publicera en artikel som säger vi gjorde inget och hittade inget. Man ska ha så här. Vi gjorde inget. Där får min masteruppsats aldrig komma. Nej, men det ska gärna vara effekts och paleo och det ska låta.

01:09:04 – Caroline: Ni tajmade det bra där. Det var ju riktigt trendigt i USA när vi publicerade studien. Jag fick ju vara med i tajm och sådana team. Ja, det var lite roligt.

01:09:17 – Jacob: Och då har vi ändå hållit på sedan 2006. Jo, det är det jag menar. Då var det ju inte poppis alls.

01:09:21 – Caroline: Vågen kom där runt 2010 i USA.

01:09:27 – Jacob: Fortfarande är det ingen som betalar mig för att komma och prata.

01:09:30 – Caroline: Är det inte det? Du måste promota det. Du får komma på det här ancestral health supposition. Det var det du sa. Kostdoktorn får komma.

01:09:39 – Jacob: Problemet är väl att jag inte är tillräckligt positiv. Nej. Eller jag tänker att det finns ju egentligen. Det är saltet, det där att man inte får i sig jod. Men annars kan jag inte se att det finns något negativt möte enligt paleo.

01:09:53 – Caroline: Jag tror det är jättenyttig kost. Jag tror det också. Sen kan jag ha lite miljöetiska aspekter, att man ska äta sjukt mycket kött och fisk och inte bönor.

01:10:04 – Jacob: Men visst hjälper det folk att hålla nere sin kalorikonsumtion. Skitbra, på alla sätt och vis. Men jag tror inte att det är farligt att äta nordiska näringsrekommendationerna.

01:10:17 – Caroline: Nej, om man följer dem.

01:10:18 – Jacob: Nej, precis. Det finns ingen som har blivit fet av att följa någon kost.

01:10:22 – Caroline: Jag tror inte det. Fast det finns många som påstår det.

01:10:27 – Jacob: Men det är ju det också med vår studie, det är ju så konstigt. Det man lär sig när man läser alla studier om kost så är det överviktiga kvinnor. De underrapporterar i sina kostdagböcker. De skriver inte allt de äter. Eller så just när de rapporterar så förändrar de sitt beteende. Men det finns en diskrepans. Överviktiga skriver ner mindre än vad de äter. Det finns till och med studier där man låser in dem sen. Och så får de exakt det de rapporterat och så minskar de jättemycket i vikt. Men det som då är tvärtom i mina studier är ju att de snarast, det är snarast så att de har rapporterat för mycket. Så det är ju någon slags… Men gällde det båda grupperna där?

01:11:11 – Caroline: Eller var det bara paleo på åtta veckors… På den långa studien kan jag ju inte säga huruvida de gjort det.

01:11:20 – Jacob: Jag har försökt räkna på att under två år ha en energy deficiency på 200 kalorier. Det är väl ändå rätt så rimligt. Men vi vet ju samtidigt att de har rapporterat. Vi har ju mätt ur urinen vad de har rapporterat. Så vet vi ju ändå att det som de har rapporterat stämmer inte heller här. Och det ska man ju ändå komma ihåg att alla, nästan alla, utom de man låser in folk, kostar som håller på eller studier som håller på mer än två år. De har ju använt sig av kostdagbok för att ta reda på vad folk äter. Och folk äter inte det de skriver. Eller så gör den dagen som de rapporterar i möjlighet att de äter så, men inte över tid.

01:12:06 – Wille: Man kan ju bara prova själv att fylla i en sån där dagbok. Det är ju för jäkla svårt att göra det ordentligt.

01:12:13 – Caroline: Antingen får man göra det när man äter sakerna, men om man skriver ner det just när man äter det så kommer man ju inte äta det där kexchokladet, för då måste man skriva ner det på pappret. Man blir så mycket mer organiserad också. Kosten blir ju bättre om man ber dem skriva ner den direkt när de gör det, så kommer de börja äta bättre av det. Ber de skriva in vad de ätit i efterhand så kommer du få fel information. Dels för att de kanske inte heller vill berätta om kexchokladet då, men också för att man inte kommer ihåg allt det där som man småätit. Nej, jag tror inte att folk ljuger medvetet, utan man förändrar sitt beteende och glömmer.

01:12:43 – Wille: Ja, men man skiter ju i att smaka på maten medan man lagar den, för man tänker att det är bökigt att gå och fylla i det här, så då tar man det sen.

01:12:54 – Jacob: Ja, och det är ju ändå det som folk hänvisar till. Det här är kosten där de åt det här, fast vi vet inte.

01:12:59 – Wille: Nej, precis. Där de blev tillsagda att äta det där.

01:13:02 – Jacob: Så frågan är ju om det egentligen är så intressant att hålla på och göra fler koststudier.

01:13:07 – Wille: Du har dödat hela fältet liksom.

01:13:10 – Caroline: Jag tror också, när man ska testa en diet mot en annan över ett år, två år. Det känns som att det är dött lopp där, tror jag. Precis som du sa, Carl-Erik. Men om vi ska testa dem, då tror jag det är bättre att göra de här tre veckors riktigt välkontrollerade, där man ger dem all maten eller man sätter in dem på en avdelning. Då kan du bara kolla hälsomarkörer eller vikten. Du kan inte kolla hur de mår om två år på samma sätt. Man får nog mer information från det ändå tror jag.

01:13:42 – Jacob: Ja, absolut. Men hade det varit etiskt och rimligt att låsa in folk länge så hade det varit skitkul.

01:13:49 – Caroline: Alltså det är ju etiskt. Bara du ger dem tillräckligt med pengar så går ju folk med på det.

01:13:52 – Jacob: Jo, visst. Men vi har ju inte heller riktigt de möjligheterna i Sverige. Vi har inte sådana här metabola kammare eller så där vi kan ha ett gäng under längre tid. Men det hade ju varit en dröm att göra sådana studier.

01:14:07 – Caroline: Det hade varit häftigt att se vad som händer.

01:14:11 – Jacob: Men nej, jag tror inte vi får ut så mycket mer av sådana här där folken är friliving, eller vad man ska säga, frigående. Folk går ner i vikt initialt om de följer, sedan slutar de följa och så går de upp igen.

01:14:28 – Caroline: Har du någon mjölk? Salt, gluten.

01:14:34 – Jacob: På mjölk har man en idé om att det istället för leptin skulle ge insulinresistens. Det har också med cellsignaleringen att göra. Men då handlar det på skelettmuskelnivå. att cellerna i skelettmuskeln får problem med upptaget eller att de inte reagerar på insulin på rätt sätt, så man blir insulinresistent. Ja, men då skulle ju egentligen alla det, så vi äter ju ändå rätt mycket mjölk, gemene man menar, utan att vara insulinresistenta. I alla fall i Skandinavien. Ja, utan att vara insulinresistenta.

01:15:13 – Caroline: Det finns många underliggande, man ska ju få inflammation också av mjölk. Det baserar man på samma typ av resonemang som vi har pratat om, att gluten skulle binda upp. Grejen med mjölk är att det finns ett antal studier där man verkligen har testat det här. Du har tagit en grupp, drick mjölk, en grupp, drick inte mjölk. Och de som dricker mjölk, deras inflammation minskar. Så man har testat det, men man nämner fortfarande inte att det här är testat, utan man fortsätter prata om mekanismen. Vi har inte någon fulländad kunskap om hela kroppen och då kan man hitta de här mekanismerna och hitta på en hypotes att det kanske är så här, det kanske är så där. När man väl har testat det, när man väl har gett folk det här i fyra veckor. Ni får inte mjölk i fyra veckor.

Och så får de, efter fyra veckor, bättre värde. Då kanske det är dags att slopa hypotesen. Men det blir som, du vet, Ann Fern, eller vad heter hon, Ann Fernholm, Fernholm eller något sånt där. Hon började bråka med mig och sa att jag tittade på verkligheten istället för kartan, sa hon till mig. Men det är ju liksom hon som sitter där med sin jävla karta. Och liksom, ja gör du så här så händer det här. Så sa jag liksom, nej men titta här finns ju studier där man har testat det. Måste vi titta på kartan då? Kan vi inte titta på studierna istället? Det är det som är verkligheten. Men för henne blev det inte så, utan det var tvärtom där. Och det är samma sak som de här med mjölken. Jag mår så mycket bättre nu när jag inte äter mjölk. Och så säger de att det var på grund av inflammationen.

Men så säger jag, men man har testat det här. Folk får lägre inflammation. Och då är det jag som har fel.

01:16:53 – Jacob: Det finns ju också de här omega-3 och omega-6 studierna där folk säger att omega-6 är så dåligt, för det har man sett på råttor. att det skulle också inducera någon slags inflammation. Men sen har man gjort samma studie på människor och tittat och sett att det snarast har en gynnsam effekt. Men det är inte intressant för det rubbar väl världsbilden på något sätt.

01:17:17 – Caroline: Det rubbar teorin.

01:17:19 – Jacob: Det ska ju fortfarande vara kvoten omega-3 och omega-6 fast man ser att på människor så ser vi att omega-6 är gynnsamt. Det är bra, det är inte alls lever toxiskt eller inducerar någon inflammation.

01:17:32 – Caroline: Nej, precis. Det är kemisterna mot kostforskarna. Vissa tittar på den. Det är väl lite samma sak med mättat fett egentligen, med HDL. Det kan man i och för sig fortfarande diskutera vad som är smartast att titta på, men det är samma ställning där. Mättat fett höjer LDL och LDL vet man att det är kopplat till högre risk för hjärtkärlsjukdom och då antar man att mer mättat fett mer hjärt-kärlsjukdom. Men då säger ju folk att titta här, vi har studier där vi ger folk, eller där folk äter mer mättat fett så får de inte mer hjärt-kärlsjukdom. Problemet med de där, det är ju ett långtidsutfallsmått, alltså dödsfall. Så det är epidemiologi där man tittar på vem som äter mest fett och så. Och då blir det just den här datan som vi har diskuterat, att folk själva berättar hur mycket mättat fett de äter.

Det blir inte så bra data helt enkelt. Där tror jag väl nästan att man får I alla fall åtminstone lägga sig någonstans i mitten och säga att vi vet inte riktigt. Men det finns väl ingen orsak att stoppa i sig mättat fett om man inte tycker att det är naturligt och det bästa som finns som Annika Dahlqvist. Men annars finns det ingen orsak att äta mer av det. Generellt sett så är det ju rött kött du får det och rött kött har ju andra saker som vi kanske inte vill äta jättemycket av.

01:18:58 – Jacob: I min avhandling refererar jag till en bok som hette typ ”Hygienstudier av Västerbotten 1938” eller någonting sådant. Då var det någon doktor från Stockholm som typ stafettade i Västerbotten, eller hur man kallade det på den tiden, en provinsialdoktor, så tyckte han det var så konstigt att folk i Västerbotten var så friska. De hade ju inga hjärt-kärlsjukdomar och så. Så han sa ut till alla provinsialläkare ute på landet att de var tvungna att registrera vad folk åt. Därför att han var så nyfiken på vad det var. Och det som var kontentan av hela studien, det visade sig att de levde under svår svält i Västerbotten.

01:19:42 – Caroline: Det är praktiskt, är det inte det?

01:19:44 – Jacob: Det är lite grejen, att man ser pappa i Nya Guinea. De lever under ganska magra förhållanden och har det dåligt. I Västerbotten hade de det dåligt. Här har man ingen hjärt-kärl-sjukdom. Nej, de äter liksom inte så mycket. Jag vet inte.

01:20:00 – Caroline: Det är ett av huvudargumenten hos de veganförespråkare, Campbell. De brukar ha en studie från Norge där de visar att deras hjärt-kärlsjukdom sjönk jättemycket under andra världskriget. Enligt dem så är det just för att de fick äta mindre kött, för det var det man började resonera. Det var inte för att man helt plötsligt inte hade massor av mat att äta. Visst, det kan ju vara en kombination, men du kan inte använda det som något slutgiltigt bevis. Det blir liksom lite sådär.

01:20:30 – Wille: Konsekvensen av den är inte så rolig heller, för det blir lite som att lösa miljödebatten genom att bara skära ner på allting. Det blir inga mer podcasts, det blir inga mer utlandssemestrar. Du sitter med ditt ljus inuti stugan.

01:20:44 – Jacob: Jag är lite för att vi skulle ransonera maten.

Matmiljöns påverkan på övervikt och spontan fysisk aktivitet

01:20:49 – Caroline: Då blir jag rädd. Lycka till med den. Jag lägger upp bilder ibland där jag tycker att man inte borde ha godis framme vid kassan. Jag får ramaskri från folk. Jag försöker säga till dem att de inte får äta så mycket. De vill istället. Det är klurigt det där med hälsoaspekten när det gäller maten. Det är uppenbart att folk inte hanterar miljön som vi lever i. Det är inte en eller två personer. Det är mer än halva befolkningen i Sverige som är överviktiga eller feta. Av de flesta som är normalviktiga så är det bara att de inte hunnit bli feta. Det är ju yngre. När du är 20 så är de flesta smala fortfarande. Men ger det gymnasieåren och sånt där också, eller gymnasieåren, universitetsår och så, så har de flesta lagt på sig lite. Men folk är fortfarande så att det är bara eget val och egen disciplin.

Men någonstans får vi acceptera att det är i slutändan egna val och egen disciplin. Men när ska vi tycka att vi har gjort det för svårt för folk? Det är ungefär som vi skulle skicka ett barn till skolan och säga att det är bara hälften klarat svenskan. Då kanske vi har för höga krav på svenskan. Men så tänker inte folk när det gäller kosten. Alla skickar ut dem i världen. Mer än hälften blir överviktiga. Vad dåliga ni är. Ni gör det för dåligt. Ni anstränger er för lite.

01:22:06 – Wille: Jag tänkte på kommentaren du fick på din Instagram-bild på den här godisgrejen vid kassan. Det är bara att säga åt din dotter att hon får inte köpa den. Det var ju det jag gjorde. Ja, men du gjorde ju det, men missade poängen.

01:22:19 – Caroline: Ja, men det är ju så jag säger. Det är bara att säga till folk att plugga mer om de inte klarar skolan. Alla kan inte bli astrofysiker. Sen kan man ju tycka att hålla sig smal kanske är något som alla borde klara, men uppenbarligen är det inte så. I min värld måste vi börja ändra det när det är så många som inte klarar det. För då har vi gjort det för svårt för folk. Sen kan man tycka att de är inkompetenta och dumma i huvudet som inte klarar det. Men bryr man sig om andra människor så någonstans tycker jag väl att, fuck it, det gör väl inte mig någonting om jag behöver gå in i en hörna i affären istället för att leta upp mitt godis om jag tvunget ska ha godis.

01:22:54 – Jacob: Man ska komma ihåg att om man tittar på epidemiologiska studier så äter vi ju inte mer än vad vi gjorde. Inte särskilt mycket mer kalorimässigt egentligen per dygn. Men vi har ändå blivit väldigt mycket fetare. Så man kanske också måste ta in den här andra aspekten om att man måste vara aktiv fysiskt. Sen gäller inte det tvååringar vid kassan eller hur gammal din dotter nu kan tänkas vara. De är ju rätt aktiva som det är. Det finns inte ett svar, inte en lösning. Det är många saker vi måste…

01:23:28 – Caroline: Det är det som är svårt när man ber om en förändring, men det kommer inte göra någonting. Nej, men nu har det gått 40 år där vi bara har förändringar, förändringar, förändringar mot det sämre hela tiden. Någonstans måste man börja vända det. Att göra en sak kommer antagligen inte fixa någonting. börjar vi inte ändra någonting utan vi låter företag komma på ännu bättre sätt att locka oss och sätta ut godisautomater överallt i världen och flera M längs med vägen. Då kommer det bli mer och mer åt fel håll. Det är bara ditåt det fortsätter fortfarande. Det är ingen som funderar på att det kanske någonstans måste någon säga till att vi får kanske försöka börja ändra åt andra hållet igen.

01:24:08 – Jacob: Jag vet inte, jag har ingen lösning. Nej, ingen har en lösning.

01:24:12 – Caroline: Det är det som är så svårt. Jo, det finns många. Nu ljuger vi. Det finns många som har läsningar på internet.

01:24:18 – Jacob: Jag har jobbat med Jim Levin. Han är en ganska stor forskare från USA som håller på med fysisk aktivitet. Ja, spontan fysisk aktivitet. Han är speciell på många sätt. Men de har ganska mycket pengar. De bygger om hela skolmiljöer. De tar bort alla bänkarna i klassrummet och uppmanar barn att röra på sig. Jag tänker att det borde vara så på arbetsplatser och liknande också. Att det ska vara miljöer som… Nu har jag en skrivare bredvid mig här på skrivbordet. Jag skulle lika gärna kunnat gått till en skrivare när jag ska skriva ut. Tio meter.

01:25:03 – Caroline: Det finns många sådana roliga shoppingcentra i USA. Man gör studier och så kollar man liksom rulltrappan i förhållande till trapporna eller hissen i förhållande till trapporna. Ligger hissen eller rulltrappa precis bredvid de vanliga trapporna så är det nästan ingen som använder trapporna. Men lägger du hissen 30 meter bort så använder folk trapporna. Då kan vi fundera, har folk blivit lata här? Nej, de har inte blivit lata. De gör det som är tillgängligt. Vi gör det som är enkelt för oss. Står inte hissen precis bredvid trapporna så tar vi inte hissen. Har du varit på sjukhuset här i Helsingborg?

01:25:43 – Jacob: Ja. Alla trapporna är ju helt…

01:25:47 – Caroline: Man vill ju inte in där då. Ja, du kan ju inte möta folk där heller. Nej, man kan inte mötas.

01:25:50 – Jacob: Om man då ska gå från akutmedicin på bottenvåningen upp till fönstret så är det samma rotation hela vägen upp. Jag har slutat gå i trapporna för att det är så jobbigt. De är väldigt ovänliga.

01:26:05 – Caroline: Ja, för däremot så står där sex hissar eller vad det nu är, åtta hissar till och med.

01:26:10 – Jacob: Ta mig, åk med mig.

01:26:12 – Caroline: Och även när du går in i trapporna så vet man ju nästan inte om man är på rätt våning för det står liksom inte exakt. Nej, det är värdelöst. Det är ju sjukhus liksom. Det utmanar alla till att bli lata.

01:26:22 – Jacob: Fast det är ingen som förstår hur hissarna fungerar. Folk bara står där och tittar på den där grejen. Ja, men det är nytt.

01:26:28 – Caroline: Förr var det vanliga knappar, ska jag säga. Det är det vi kanske ska förklara. Man kan inte trycka när man väl kommer in i hissen på något sätt, utan den sticker av sig själv, kan man väl nästan säga.

01:26:40 – Jacob: Det är ett smart system. I mitten i hisshallen finns det en pelare där man trycker på vilken våning man ska. Så hänvisas alla som ska till våning fyra till samma hiss. Så det är väldigt smart tycker jag egentligen. Men eftersom de här äldre damerna går in och ställer sig i hissen så finns det inga knappar så åker de så här random till olika våningar.

01:27:00 – Caroline: De vet inte vart de är på väg.

Plötslig hjärtdöd och screening av unga idrottare

01:27:02 – Caroline: De bara tar första hiss som är öppen. Så är det fel hiss. Jag hade en helt annan fråga här som du bara nämnde väldigt hastigt där i början kring plötslig hjärtstopp där hos de unga idrottarna. Kom ni fram till någonting på det du gjorde där eller är du insatt på det annars? Det är ett intressant ämne annars också.

01:27:30 – Jacob: Ja, då, 2006, så var det mitt arbete på utbildningen och då utmynnade det i ett arbete på utbildningen och egentligen inte så mycket mer. Vi presenterade det på Läkarsällskapet och sådär. Men faktiskt så tog jag upp det igen. Det var ju i samband med Göteborgsvarvet förra året och det har varit några nya fall. Så just nu sitter jag och skriver på en artikel som jag ska skicka in, en ny artikel. Det jag gör är att i Sverige så har det varit en otroligt intensiv debatt kring huruvida man ska screena alla idrottare då, elitidrottare, om man ska gå och göra ultraljudsundersökningar och sådär. Utan att man egentligen har vetat, man har inte funnit någon sammanställning över dödsorsakerna. Dödsorsakerna har man baserat på vad man dör av i USA och i Italien där man har haft en liten annan Sjukdomsparanor var man här.

Så då gick jag igenom alla obduktionsrapporter på alla som hade dött i samband med idrott, som var under 35 år i Sverige. Från 90 och fram tills nu.

01:28:42 – Caroline: Mycket jobb. De är inte så himla många får man väl säga i Sverige.

01:28:48 – Jacob: Det som är så fint med Sverige är att vi har statistik på allt och alla finns i alla system. De är relativt lätta att hitta de här individerna. Man får inte lov att tävla på elitnivå i Sverige utan att ha varit knuten till försäkrings… Alltså man måste vara försäkrad och då hittar man igen alla de här som dör under idrott. Det som då är lite spännande är att man har sagt att det är något som kallas hypotrof kardiomyopati som man dör av. Det är något som man kan se på ultraljud. Och som man eventuellt skulle kunna förebygga lite beroende på hur ofta man gör ultraljud. För det är en progressiv sjukdom. Om du är friad som 18-åring så kan du ha det när du är 25. Så det är ändå lite klurigt. Men det visar sig i det jag gör att i Sverige så är den vanligaste dödsorsaken, eller en, det är myokardit.

Och det är ju verkligen ingenting som du kan skina för.

01:29:48 – Wille: Men alltså symtomfria myokarditer då som folk dör av?

01:29:52 – Jacob: Det kan jag ju inte säga, de är ju avlidna så de är så himla svåra att prata med. Ja, men jag tänker, du har inte tillgång till deras journaler eller någonting? Jag kan säga att de som har sökt vård tidigare, det finns någon som har haft någon öroninflammation eller någon halsinfektion i anamnesen tidigare, men de flesta har bara fallit ner. Men huruvida det är asymtomatiskt eller om det är människor som vill vara med på matchen på söndag som biter ihop och är med ändå. Det kan jag inte svara på. Jag tror att vi har haft en ganska trend, eller det finns nog ändå en attityd att man är rätt vek om man inte tränar när man är förkyld. I vissa sporter i alla fall.

01:30:36 – Wille: Men myokardit är ingenting man kan screena för?

01:30:38 – Jacob: Nej, men det är ju så att har du haft en myokredit så har du större risk i alla fall i en period efter att du kan få en arytmi som skulle kunna vara dödlig. Men det vi har sett i obduktionsstasemin är att det är inflammationsceller i muskeln just då. Som om det är en pågående infektion i hjärtat. Men det ska väl förhoppningsvis publiceras snart.

01:31:05 – Caroline: Vad var det mer för något? Sa du inte att det var två orsaker?

01:31:09 – Jacob: Jo, sen är det samlingsgrejer. Den här hypotrof kardiomyopti finns i vissa fall, men det är mindre än tre av tio. Så det är ändå ganska många du måste skriva. Sen finns det något som heter högerkammardysplasi. Sen har de också dött i hjärnblödningar. Men när de faller ihop så associerar folk det med hjärtat, för man tror ändå att det är plötslig hjärtdöd. Men när man väl tittar så hade de fått en akut hjärnblödning. Det var så att det var många fler sjukdomar man dog av än en. Det var väldigt, väldigt få som man kan hitta genom rutinundersökningar, EKG och ultraljud eller screeningmetoder. Man använder också, idrottsförbunden har gått ut med en enkät där man ska fylla i heriditet och liknande. Men med tanke på vad vi har hittat så är frågan hur mycket värde det finns i dem.

Och risken är ju dessutom ganska stor att man, det finns studier från Italien som visar på att man säger till folk som är 17, 16, 17 år att du har något i hjärtat så du får inte lov att träna eller röra dig mer. Vad händer med dem sen? Nej, det är inte så skoj.

01:32:24 – Caroline: Nej, det är inte så skoj.

01:32:25 – Jacob: Om man ska vara krass, de som dör i den här hypotrofa kardiomyopatin, de dör nästan alltid utanför idrotten. De dör ju, riskökningen med idrott är inte så stor egentligen. Men att se någon falla ihop på en fotbollsplan, idrott associerat med hälsa och sådär. Det är traumatiskt för både media och hela idrottsvärlden.

01:32:54 – Wille: Men det är där man har möjlighet att faktiskt göra någonting. Ja, men om samma idrottspersonlighet dör hemma i sängen av samma åkomma så blir det inte samma rubriker.

01:33:04 – Caroline: Nej, precis. Då dog han trots att han tränade. Ja, precis. Tidigare om man inte tränat, tänker man väl nästan. Ja, man tänker kanske så.

01:33:17 – Jacob: Man kan ju säga att den här orienteringsdöden vet man ju fortfarande inte riktigt vad det var.

01:33:21 – Caroline: Nej, det vet jag. Internationellt spekulerar man kring att det kunde vara EPO. Att det var poppis på den tiden. Att det var många som… Det var ju precis när epo kom fram och man kunde köra det ganska hårt.

01:33:34 – Jacob: Det kan ha blivit för tjockt. Nej, absolut.

01:33:38 – Caroline: Man spekulerar kring att det kanske var det det berodde på.

01:33:41 – Jacob: Ja, för det som är mystiskt är att det försvann ganska snabbt också. Att fallen försvann.

01:33:48 – Caroline: De buntades ihop och sen försvann det.

01:33:52 – Jacob: De fallen var före min period, så de är inte med i min studie. Men jag har läst så mycket om det och följt debatten. Men, nej, man vet inte. Det var ju mycket kring att det var tvar, och sen visade det sig att det har ju typ var och varannan människa, om man gör en analys, haft. Men det man också införde var ju att man gjorde mycket strängare kontroller. Indom hade mer tävlingsläkare som verkligen undersökte och gav folk okej och inte okej att delta. Så det är mycket möjligt att det handlar om sådana saker också.

Det naturalistiska felslutet och trenden med "fritt från"

01:34:32 – Caroline: Ja, vi brukar ha sådana här stående inslag egentligen. Ja, du har ju hört, vi skippade i och för sig med Ola. Men vi brukar ta upp någon form av argumentationsfel och så här. Wille hade väl förslag här idag om, vad kallar du det, naturalisering. Det naturalistiska felslutet. Naturalistiska felslutet. Gud, det var svårt.

01:34:53 – Jacob: Det ingick inte i min utbildning.

01:34:57 – Caroline: Nej, men det gör ju inte det folk, det är ju också lite sån grej att folk, Det är ingenting man lär sig på något sätt. Vetenskapsmetodik, det är när man börjar läsa en master på något akademiskt yrke som man börjar få lära sig det. Annars, folk kan ju inte det. Det är det som är så konstigt att man faktiskt läser vetenskapliga ämnen i skolan som fysik, kemi, biologi och teknik.

01:35:19 – Wille: Men man får aldrig lära sig att sätta upp en hypotes till exempel, eller den typen av grejer, eller sätta upp ett experiment på ett fettigt sätt, utan man ska bara göra saker.

01:35:27 – Caroline: Ja, mer eller mindre. Så här är det, det har någon testat fram. Ja, men exakt. Så skriver någon på internet, så här har jag testat fram, så tror de att det är vetenskap också. Ja, men exakt.

01:35:35 – Jacob: Men det naturalistiska har med att det är någonting, att det goda är bra, eller? Naturligt är bra. Ja, det naturliga.

01:35:42 – Caroline: Jag tänkte bara att det skulle passa här. Salt fritt från jod. Jättebra exempel på naturalistiskt tänkande. Det är en väldigt stor trend just nu, alltså överallt, fritt från jod, till och med Jag kommer inte ihåg vad det hette, men det var något Göteborgs sånt här stort företag. Konsulta för massa livsmedelsföretag. Så hade de någon sån här workshop-damen och sånt där. Så var jag inne och föreläste. Det var också temat fritt från. Och då tog de in mig mer. Inte för att jag är någon mästare på kost eller det de jobbar med där. Utan jag rör ju mig på internet. Jag får ju höra allt det här som folk inte känner. Jag kan tänka mig när du släppte din studio. Du fick många frågor som du inte… Du inte ens hade hört frågeställningen tidigare.

Det är inget som akademiker funderar kring. Någon har hittat på det på internet, men får det spridning där så tror folk på något sätt att det finns. Då var jag inne och föreläste just om det här, fritt från. Det var väldigt uppskattat att se, men just med det här. Gluten, det ska vara fritt från mjölk, fritt från ägg, en hel del också. Det är inte så stort i Sverige, men det är inga e-ämnen. Det är bara att komma på sitt ord, inga bekämpningsmedel, allting som folk har byggt upp nu på något sätt. Det skulle vara bättre utan.

01:37:00 – Jacob: Jag älskar de där pdf-erna. Det är en australiensisk lärare som har gjort det där, a natural egg och så, alla e-m och natural do-bear.

01:37:09 – Caroline: Det har jag delat också, det brukar bli poppis när jag delar de bilderna. Du spelar väldigt bra på det. Svenska Dagbladet hade också en härlig artikel för tre-fyra månader sedan. Det var någon journalist som hade skrivit, själva rubriken var “Många tillsatser i GB-glassen” eller något sånt där. Så hade hon skrivit ner ämnena, hon hade tittat på förpackningar i Hemköp, Ica eller vad hon var och handlade. Där innehåller bland annat det och det och det i ämnena. Sen hade hon varit nere och intervjuat någon hembakad glass, de gjorde sin egna glass i någon glassbutik nere på stan i Stockholm. Vi har inga onaturliga tillsatser i vår mjölk. Vi har bara, jag kommer inte ihåg vad det var för EM, men det var två typer av mjöl och sånt för konsistensens skull.

Och det var ju de här två EM. De hade exakt samma sak i sina glassar, men journalisterna hade skrivit upp det såhär. Det delar jag också med bilden. Till sist tog de bara ner hela artikeln från Svenska Dagbladet. Den försvann därifrån. Det är ingen korrigering i att vi hade fel. Det är svårt att korrigera den. Ja, det var ingenting kvar att rädda. Det finns olika glass. Ja, det finns olika glass. E-ämnen kan ha många olika namn. På GB-glassen står det E och när du går ner och köper det i butiken så säger de nej, det är bara det här mjölet.

01:38:43 – Jacob: Men jag har sett på produkter att de har gått ifrån E-ämnena, att de hellre skriver ut hela. Innehållsförteckningarna blir ju längre och längre. Man valde ju att använda E för att förenkla och få spara utrymme. Men nu så börjar man ändå skriva ut vatten, blåbärsfärg, abstrakt eller citron.

01:39:05 – Caroline: Naturliga aromer istället för artificiella aromer. Allt det bygger på just det här att naturligt är bäst. Överlag, om du kör kost nitiskt och jämför det med en person som bara äter som alla andra, inte bryr sig, så tror jag att du kommer äta en bättre kost. Men samtidigt så kommer du göra många riktigt dumma val här, som om du till exempel väljer salt med jord. Det var lysande att vi kom på det som exempel, för det är säkert ett av de värre valen man kan göra. Sen annars spelar det inte så stor roll om du väljer något med ett mindre EMN i eller något annat. Det spelar ingen roll om du köper din glass utan det här mjölet i eller inte.

01:39:49 – Wille: Nej, jag tycker egentligen att själva grundtanken bakom att tänka att något naturligt är bra, jag kan förstå det. För om man tänker sig att evolutionen har tagit fram oss på ett visst sätt och det verkar ju funka ganska bra. Därför borde det här sättet att träna som vi gjorde, eller röra på som vi gjorde, vara bättre. Det här vi åt borde vara bättre. Alla exponeringar som vi hade förr i tiden borde egentligen vara bättre, för det är det vi är anpassade för. Men saken är den att det stämmer inte. Om du kollar på det så stämmer det inte. Vi vet inte exakt vilka exponeringar vi hade förr i tiden. Det blir kapat hela tiden, ordet. Exakt, och det är lite det som stör mig när man pratar om stenålderskost till exempel. Vilken del av stenåldern?

Var? Den typen av frågeställningar går ju aldrig att svara på. Så om man kommer fram till att det är bättre för att det är naturligt, då är frågan, vad är naturligt då? Så det är svårt att applicera det ändå.

01:40:46 – Caroline: Ja, men det är ju det hela tiden.

01:40:49 – Jacob: Jag fick ju den frågan, Hans, vilken tid av stenåldern min kost kom ifrån, om det var tidig eller sen. Vi vet ju inte ens vad de åt, någon av dem. Säkert. Spelar det någon roll? Det är bara vad vi kallar det.

01:41:01 – Wille: Ja, men exakt. Det är den här typen av mat som vi kommer köra. På något sätt blir det ointressant att hänvisa till att det är naturligt. För frågan är, funkar det eller är det bättre? Eller skulle man kunna göra på ett annat sätt? Så att hela tiden hänvisa till någonting, men det här är bättre för att det är naturligt. Det kan absolut vara bättre, men det är inte för att det är naturligt, utan det är för att X, Y och Z, för att det har någon bra mekanism.

01:41:26 – Jacob: Stevia är ju spännande tycker jag.

01:41:29 – Caroline: Ja, det är naturligt.

01:41:29 – Jacob: Det är naturligt, ja. Smakar skit och dessutom så vet jag att det används som preventivmedel i vissa länder. Tuggar man det så blir man inte gravid. Då kan man ju undra vad det har för effekt. Men det vill folk ha i maten istället. Det är sämre undersökt ska man säga.

01:41:46 – Caroline: Det tror jag inte man blir steril av det. Nej, jag tror inte heller man blir steril. Du har aspartam, funkar bra, smakar bättre. Men det är onaturligt. Ja, men det är inte naturligt. Det är inget grönt blad. Ja, men det finns mycket att säga om det här med naturligt. Men just läser du, vi tar pelioböcker. Jag läser ganska mycket pelioböcker. Det intresserar mig som på något lite så här. Om någon hade visat att det verkligen var bättre så hade jag kunnat tänka mig att börja äta det för att det är bättre. LCHF hade jag ändå inte kunnat tänka mig att börja äta. Det är inget spännande i det. Det hade varit ett tråkigt liv känner jag. Böckerna börjar alltid med den här uppbyggnaden där de presenterar sin egna lilla stenåldersgubbe.

Där han berättar, nu går vi tillbaka 15 år i tiden och så gick han runt och så hittade han lite stenfrukter där och sen så jagade han ner en antilop. Resten av boken motiveras med den här stenåldersgubben, för då är det naturligt. Läser du en riktig bok om människans evolution, så är det inte samma historia. Det kan vara så här, kanske så, så kanske det var på det området, så kanske det var här. Men folk köper historien för de tycker, ja men det kan väl vara rimligt. Och sen så måste du, sen så liksom, tror man så hårt på det här som är naturligt då, då köper man resten också. För att du har den här bilden i huvudet av vad som var naturligt levande på 10 000 år sedan, i bakhuvudet när du fortsätter läsa boken och så refererar du till den, Är du då för låst i vad som ska vara naturligt, då köper du dåliga argument senare i boken baserat på att du tycker att det är naturligt.

Det nyttjas jättemycket.

01:43:52 – Wille: Det är precis som det här med barfotalöpningen och born to run. Man börjar med en väldigt fin historia. Du gick på den Wille. Jag gick på den ja. Jag har ett par five fingers. Sen motiverar man med halvtaskiga argument senare, men du kan alltid bygga på att det kanske är såhär, men det är naturligt. Så då har du alltid den styrkepoängen.

01:44:14 – Caroline: Vi vet inte riktigt vad som är bäst här egentligen vetenskapsmässigt, men då kör vi på det som är mest naturligt och då är det ju deras egna naturliga gubbe där i bakgrunden. Det är ju inte så lätt. Växtgifterna, det finns ju faktiskt lite coola studier, DDT, det här gamla giftet som man inte får lov att använda längre. Det finns faktiskt råttstudier där man har gett folk, eller gett folk, gett sig små råttor, väldigt liten dos av det här giftet. Och då fick de mindre cancer. Och det är alltid dosförhållande. Även det som antagligen gör frukt och grönsaker och allt sånt nyttigt för oss. Det är just att det är en belastning för kroppen. De har de här växtgifterna då. Just som vi pratade innan om att Lindeberg säger att deras hypotes är att det blir för mycket av det eller att vissa delar av dem kan inte hantera något.

Det överlag är det ju de här växternas gifter som gör oss starkare. Precis som träning är en stress för kroppen för stunden, det gör oss starkare i längden. Så bara för att det är minimala mängder av något bekämpningsmedel som är långt, lugnt under doserna, som vi på något sätt kunnat visa är farliga på något sätt, så innebär inte det att det fortfarande är farligt, utan det kan till och med vara bra. Eller så spelar det absolut ingen roll, vilket antagligen är den verkliga slutsatsen på det hela. Men är man för låst i det här naturligt igen, då antar jag att naturligt är ingenting av det och allt annat är dåligt. Men så behöver det inte vara.

01:45:44 – Jacob: Nej, oftast har vi tagit någonting som är naturligt och så har vi sett att det här har en bra effekt, men det ger lite för mycket biverkningar och knäpp. Så vi renar det och fixar till det lite så vi bara får tillgång till den substansen som faktiskt har den gynnsamma effekten. Och då sår vi till exempel ett läkemedel. Men då tänker man att det skulle vara sämre än att tugga, koka bladen direkt. Precis, så vet man inte vilken dos man får och man vet inte exakt hur det är.

01:46:12 – Caroline: Det var faktiskt hon som vann Nobelpriset nu i malariamedicin. Hon hade gått igenom traditionella kinesiska medicinböcker för att leta olika örter. Så hade hon gått igenom tusental och så hittar hon något där och så börjar hon jobba med det. Sedan extraherar hon det och via lite läkemedelsteknik så fick de det att leva längre. För innan så var problemet att när du tog i det i tarmarna så dog det direkt. Så då behandlade man det så det kunde tas upp bättre och allt så här. Och sen var det ett läkemedel och så kommer de här marknadsförarna för naturligt nu som säljer örter och säger att tack vare traditionell medicin, nej. Ni hade tusen grejer ni sa funkar. Hon hittade en som hade en ingrediens som hon sen kunde nyttja till att få fungerande.

Nu kanske jag misshandlar den här historien lite. Det är själva… Historien är som att säga.

01:47:15 – Wille: Det vi ska ha klart för oss är att naturen är ett as som försöker döda en hela tiden. Så att hänvisa till att någonting är naturligt och att det därför är bra, det blir ganska löjligt om man bara kollar utanför fönstret.

01:47:27 – Jacob: Utom bönorna då, som… Ja, precis. De vill jag ha kvar. Vem är det som kommer nu? Katten? Eller sambon?

01:47:39 – Caroline: Vi gillar skratt. Nej, men vi får väl… Säga tack och hej kanske.

01:47:42 – Jacob: Jag ska köra hem.

01:47:44 – Caroline: Ja. Ha det bra. Tack för att ni lyssnat allesammans. Ja, verkligen. Och tack för att du var med Caroline. Det var väldigt roligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *