Allt på PubMed är inte studier

Det finns flera typer av vetenskapliga artiklar som publiceras och finns med på PubMed. Det kan vara studier, fallrapporter, reviewartiklar, meta-analyser, ledarsida, brev till en tidskrift, kommentar eller litteraturöversikter. Det finns även flera men jag tänkte i detta inlägg bara kort gå igenom vad skillnaden är på de olika typerna av artiklar ovan så ni nästa gång ni ser ett abstrakt på någon internetsida eller tidning så kan ni själv avgöra hur stor tyngd artikeln har.

Studier

Studier är nog den mest förekommande typen av artikel på PubMed. I en studie gör man en faktisk undersökning och redovisar resultatet. Ett vanligt upplägg på en studie är att man har en inledning där man introducerar ämnet och berättar varför man utfört studien. Därefter kommer metoden som i stort sett alltid är den tråkiga biten i artikeln men som är väldigt viktig om man ska kunna tolka resultatet. Därefter kommer resultatdelen där utgången av studien presenteras.

Slutligen kommer den diskussionsdel där författarna till studien, ganska fritt, får tolka sitt resultat och försöka få in det i ett sammanhang. Diskussionsdelen är ofta väldigt intressant, men man måste vara medveten om att författarnas egna åsikter och värderingar kommer att prägla denna del och det är inte säkert att deras tolkning är den mest sannolika. Bra exempel på detta är studierna sponsrade av Gatorade som jag tog upp i min artikelserie om vätskeintag vid träning. Resultatet från studierna stämmer, men det är tolkningen av dem som har lett till att många felaktiga rekommendationer idag ges när det gäller vätskeintag vid träning.

En studie bär oftast ganska lite evidens. För att något ska accepteras som en sanning ska helst samma undersökning genomföras av andra personer på andra orter.

Reviewartiklar

En reviewartikel är mer som ett kapitel ur en bok än en artikel. En eller flera författare ger här sin syn på ett fenomen. Reviewartiklar är inte på något sätt heltäckande och författarna väljer själv, helt godtyckligt, vilka studier de vill ta med för att ge tyngd till deras synsätt. Målet är ofta att visa på områden som de anser behöver mer forskning.

Review artiklar är bra om man inte är så insatt i ett ämne och vill få en snabb introduktion. Man måste dock vara medveten om att det är just författarens åsikt man får beskriven och inte något slags konsensus inom forskarvärlden. Exempel på reviewartiklar med tveksamt innehåll anges också i min artikelserie om vätskeintag vid träning.

Reviewartiklar är, trots sina brister, väldigt intressant och många gånger väldigt bra läsning. Är man ganska väl insatt i ämnet så kan man få en insyn i hur någon väldigt kunnig ser på saken och det kan hjälpa en att få nya perspektiv på saker och ting.

Är man dåligt insatt i det man läser gör man nog bäst i att undersöka lite vem författaren är och om han har några motiv bakom det han skriver. En annan bra idé är att försöka hitta en ytterligare reviewartikel på området skriven av andra författare för att på så sätt få två olika synsätt på saker och ting.

Litteraturöversikt

Det finns egentligen två typer av litteraturöversikter. Den ena kallas litteraturöversikt och är i princip det samma som en review. Den andra är en systematisk litteraturöversikt vilket är det jag talar om hädanefter.

En litteraturöversikt är något av en blandning mellan en review och en meta-analys. Författaren sätter, precis som i en meta-analys, upp olika kriterier för att en studie ska få vara med i översikten. När studierna är insamlade görs en genomgång och resultatet redovisas i form av lättare statistik typ, 5 av 7 visade på positiva resultat. Syftet med en litteraturöversikt är att försöka redovisa för den forskning som finns på området.

Litteraturöversikter kan, precis som en review, vara bra om man vill få en inblick inom ett visst område. Till skillnad från en review så går man i en litteraturöversikt inte igenom lika mycket om hur olika saker kan tänkas verka eller fungera utan man redovisar i stort sett bara resultat från en mängd studier och försöker sammanfatta dem. Då man inte försöker förklara hur saker och ting kan tänkas fungerar så undviker man stora delar av det subjektiva som finns i en review.

En litteraturöversikt går också igenom väldigt tydligt hur de har hittat alla artiklar så att en oberoende forskare ska kunna upprepa samma arbeta och finna samma studier.

Meta-analyser

En meta-analys är en objektiv sammanställning av flera, oftast mindre, studier. En väl genomförd meta-analys som använt sig av flera välkontrollerade randomiserade studier bär väldigt ofta en stor tyngd med sig. Denna tyngd är många gånger inte berättigad. Det har visat sig att en meta-analys av många små studier ofta ger ett resultat som skiljer sig från en stor randomiserad studie.

Den största bristen med meta-analyser är just att det krävs välutförda studier för att man ska få ett säkert resultat. Är resultaten från studierna osäkra så kommer även resultatet från meta-analysen att bli osäker. Ett annat problem med meta-analyser är att det väldigt sällan publiceras studier som inte visat på något resultat. Detta kommer leda till att meta-analysen bli ”färgad” då det är lättare att hitta publicerade studier som visat på ett resultat än att hitta dem som inte visat på något resultat.

En sak man bör tänka på när man läser en meta-analys är inklusionskriterierna. Dessa kan sättas helt godtyckligt av författarna och detta gör att de kan ”filtrera bort” studier som de inte vill ha med i meta-analysen genom att sätta en begränsning som utesluter just den studie som de inte vill ha med.

Fallrapporter (case studie)

Fallrapporter är en form av studie som blivigt skriven i efterhand. Oftast är det väldigt få fall som redovisas och syftet med fallrapporterna är oftast att belysa ett ämne som kan behöva undersökas med ordentligt med en studie. Ett annat syfte med fallrapporter är att redogöra för ovanliga fall av skador eller sjukdomar så att andra läkare/sjukgymnaster/sjuksköterskor eller liknande ska vara vaksamma på att dessa faktiskt finns så de inte missas att tas med när man går igenom differentialdiagnoser.

Case studies används många gånger för att promota mer udda behandlingsformer som inte har något mer ordentlig forskning bakom sig. Det är viktigt att man inser att en case studie INTE är bevis för någonting överhuvudtaget! En fallrapport bär väldigt lite tyngd när det gäller evidens och om behandlingen innebär risker för patienten behövs det i regel mer bevis innan man kan börja använda behandlingen på patienter.

Ledarsida (editorial)

Detta är av samma typ som en ledarsida i en vanlig dagstidning. En person, oftast en av de ansvariga för tidskriften, skriver lite allmänna tankar om denna månads nummer. Många gånger läggs fokus på en studie i det numret och eventuella konsekvenser eller lite historia kring studien tas upp. För oss lite mer nördiga så kan ledarsidorna vara roliga att läsa. Vill man ha fakta gör man bättre i att leta upp studien som diskuteras.

Brev till en tidskrift (letter/short communication)

Här kan informationen variera stort. Ibland är det en liten kommentar på någon studie som en forskare kanske anser är felaktig. Ibland är det ett lite längre utlägg där man en forskare redogöra för diverse resultat som han/hon inte anser blir tillräckligt belyst i debatten. Brev kan många gånger vara intressanta och informationsrika men precis som med vid ledarsidan så gör man bäst i att undersöka källorna för att få en bra överblick.

Edit: Tolika påpekade mycket riktigt att jag slarvat med detta stycke, läs gärna hennes kommentar efter inlägget

Kommentar (comment)

En kommentar är när en forskare skickar vill diskutera något som tidigare publicerats i den aktuella tidskriften. Oftast är det en fråga om att man inte är ense om tolkningen av resultatet i studien eller att man vill veta något mer om metoden eller resultatet som man anser borde blivit publicerat i studien. Kommentarer är många gånger ointressant men då många forskare har svårt att ta kritik så uppstår det ibland intressanta argumentationer där två olika forskargrupper försöker redogöra varför just deras tolkning är den mest logiska.

Styrketräning

Crossfit och falsk marknadsföring

Jag har flera gånger hamnat i heta diskussioner, med olika personer, när det gäller olika träningsformer. Oftast när detta sker så ligger problemet i att den träningsform som diskuteras marknadsförs med en mängd falska påståenden. I detta inlägg kommer jag gå igenom Crossfit som jag anser är bland de värsta när det kommer till just detta.

Det finns mängder av andra träningsformer som marknadsförs på ett tvivelaktigt sätt och det är möjligt att jag skriver om dessa i senare inlägg. Om det är någon som har förslag på någon träningsform som de skulle vilja att jag analyserar så är det bara att slänga in en kommentar under detta inlägg eller i kommentarer, åsikter, frågor mm

Crossfit

Några falska påståenden

Crossfit’s slogan är ”Crossfit: Forging elit fitness” och redan här har de trampat i klaveret. Elit fitness är förstås ganska godtyckligt och kan tolkas lite hur som helst men om man ser lite hårdare på det så är det faktiskt så att Crossfit inte kommer ta en till elitnivå i vare sig konditions eller styrkeidrotter. De som möjligen skulle kunna ha nytta av en anpassad Crossfit träning skulle vara kampsportare som behöver en komplex blandning av styrka, koordination och muskeluthållighet.

Att Crossfit skulle kunna leda till ”elit fitness” i någon annan sport faller på en av träningsfysiologins grundstenar, nämligen SAID (Specific Adaptation to Imposed Demands). Enkelt uttryckt betyder SAID att man blir bra på det man tränar, men det betyder också att man inte kan bli bra på allt då olika typer av anpassning motverkar andra typer av anpassning i kroppen. Trots detta påstår Greg Glassman, CrossFit Co-Founder & CEO, följande

The strength and value of CrossFit lies entirely within our dominance of other athletes. This is a truth divined through competition, not debate

Någon referens eller motivering till påståendet ges inte.

På Crossfit’s forum kan man läsa hur samma Glassman slår tillbaka kritik från Gray Cook, en sjukgymnast som har flera böcker skrivna om träning och som har haft stor inverkan på personerna bakom MAQ-konceptet. Kritiken från Cook baserades på att man inte skulle köra så höga rep antal i de olympiska lyften, alla OL-tränare är mer eller mindre överrens om att efter 6 rep så börjar formen bli dålig och skaderisken ökar. Cook kritisera idén att alla ska träna samma program oavsett träningsbakgrund, det finns inga förkriterier för att få utföra en viss övning utan oavsett din grundstyrka så ska man ge sig på väldigt komplexa övningar. Glassman kalla dessa punkter för ”silly” (referens). Jag har svårt att tro att det är många tränare som håller med Glassman i denna fråga.

Två andra, tveksamma, citat från Glassman är följande

CrossFit, with high rep weightlifting, has been shown in clinical and institutional settings to be dramatically safer than the traditional run, sit-up, pull-up, jumping jack, push-up, lather, rinse, repeat, PT.

We’re not calling for “peer reviewed literature” supporting ours or any other program because the published exercise science is almost entirely irrelevant to successful exercise prescription

I stort sett säger han med dessa två citat (tagna från följande PDF) att man ska strunta i all forskning som finns och tro på honom. Crossfit är enligt honom bevisat säkrare än de andra träningsformerna men han har inga studier som bevisar det och han verkar inte heller vilja att man gör några studier på det. Trots sågningen av i stort sett hela fältet idrottsforskning så skriver Glassman senare i samma diskussion

I want to see fitness programming move into the arena of offering measurable, observable, repeatable evidence of efficacy, efficiency, and safety.

Detta efter att han retoriskt vänt på frågan och utmanat hans kritiker om att visa studier som bevisar deras programs överlägsenhet mot Crossfit.

I Crossfit’s FAQ står det att man bygger mer muskelmassa av att träna enligt Crossfit än av att träna efter bodybuilding principer. FAQ’n utvecklar inte vad de menar med bodybuilding modellen men om vi utgår ifrån att de menar ett klassiskt 10×3 upplägg så motsäger de i princip all forskning som finns på muskelhypertrofi (muskeltillväxt). En meta-analys utförd på 140 studier år 2003 visade att 4 set med mellan 60-80 % av en RM, 2-3 gånger i veckan är bäst för styrkeökningar. Liknande resultat har hittats när det gäller hypertrofi. Tittar man på Crossfit’s dagliga träningsrutiner så kan det vara allt ifrån 1×8 repetitioner till att man ska göra så många repetitioner man klarar av på en viss tid. Detta blandar man som sagt med konditionsträning vilket har en lite hämmande effekt på styrkeutveckling.

Motiveringen av Crossfit till varför deras metod skulle bygga mer muskler är att hela bodybuilding modellen är byggd kring användandet av steroider. Bland annat kan man hitta följande citat

Natural bodybuilders (the natural ones that are not on steroids) never approach the mass that our ahtletes do. They don’t come close

Här behöver jag inte ens förklara varför påståendet är fel utan gör en google bild sökning och bedöm själva.

Skaderisk

Crossfit ställer inga som helst krav på tekniken hos dess utövare, i själva verket så uppmuntrar man sina deltagare till att helt strunta i form och istället endast tänka på att klara av dagens träningsprogram så snabbt som möjligt. Detta är enligt mig ett recept på hur man skadar sig själv när man tränar. Crossfit är enligt mig en av de mest farliga träningsformer som man kan ge sig på i en gymmiljö.

Detta ska dock ses i ett perspektiv. Om man tar en otränad kille och slänger ut honom på en fotbollsplan så är jag övertygad om att skaderisken är större än om man låter honom utföra dagens WOD från Crossfit. Skaderisken vid styrketräning är i förhållande till de flesta andra sporter liten och även om Crossfit (enligt mig och många inom sportmedicinen) höjer risken markant så tror jag inte att den blir större än i de flesta lagsporter.

Mer troligt resultat

Crossfit är en träningsform som ställer ganska stora krav på både koordination, uthållighet och styrka. Många tycker att det är väldigt roligt att utföra och trots att jag aldrig testat på det själv under någon längre tid så är jag säker på att jag skulle tycka det samma. Då Crossfit går ut på att de varje dag lägger upp ett pass på sin hemsida som man ska köra hemma är det ganska svårt att göra en definitiv bedömning av möjliga effekter. När jag skriver detta så använder jag mig av den senaste månadens pass. Det är möjligt att passen får en helt annan fokus om säg 6 månader och då kanske inte allt här nedanför stämmer.

Ett crossfitpass är ofta väldigt intensivt och vara normalt bara ungefär 20-40 minuter beroende på dagens träning och utövarens träningsprogram. Detta innebär att man kommer bränna mindre kalorier än vid till tex ett aerobicspass på närmsta gym. En normal löpsträcka brukar ligga på 2-3 km och innebär att man bara förlorar ungefär 180-270 kalorier på ett träningspass. Ser man istället till antalet kalorier brända i förhållande till träningstid så ligger Crossfit antagligen högt på listan både när det gäller styrketräningspassen och konditionspassen. Givetvis kommer man inte upp i samma kaloriförbrukning vid ett av styrkepassen som vid ett konditionspass.

Här får man ofta höra att Crossfit bränner kalorier efter själva träningen med hjälp av något man skulle kunna kalla efterförbränning (EPOC är den tekniska termen för detta). EPOC kan höja ens kaloriförbrukning från passet med upp emot 15 % jämfört med vad man förbrände under passet. Om vi säger att man har förbränt 300 kcal under ett pass så är det alltså endast ytterligare 45 kcal som man kommer förbränna extra under resten av dagen.

När det gäller själva konditionsbiten så är förbättringarna av Crossfit medelmåttiga. Rena konditionspass dyker upp ungefär en gång per vecka och det är otillräckligt för att förmå någon förbättring hos de flesta. Pulsen är hög även i många av styrkepassen, men då passen är korta och det totalt ändå bara blir cirka 3 pass i veckan med en högre puls så ska man inte förvänta sig några större förändringar i konditionsväg om man redan är hyfsat vältränad.

När det gäller muskeluthållighet är Crossfit väldigt bra och för idrottare som behöver denna förmåga likt kampsportare och brottare kan Crossfit nog vara ett bra komplement. Även sporter där hela kroppen används anaerobt kan man nog ha en del nytta av Crossfit. Exempel på en sådan sport skulle kunna vara rodd eller eventuellt klättring. För en ”normal Svensson” är det nog lite i överkant när det kommer till muskeluthållighet och lite av tiden skulle kunna läggas på tex mer kondition.

Styrka får man en hel del från Crossfit. Inte lika mycket som när man kör på gym och endast jobbar för att bli större eller starkare, men ser man till deras program den senaste månaden så skulle det nog leda till styrkeökningar hos de flesta.

Slutsats

Allt som allt tycker jag att Crossfit är en bra träningsform för någon som vill utmana sig själv, bli starkare och må bättre. Träningsformen ställer mycket större krav på koordination och motorik än klassisk gymträning. En annan sak som är bra med Crossfit är att man inte behöver ha några större kunskaper om träningsupplägg då det egentligen bara är att läsa deras program och sen köra igång.

Nackdelarna är att en del av deras övningar, så som de olympiska lyften, kräver en god teknik och detta är många gånger väldigt svårt att lära sig på egen hand och utför man dem övningarna fel kan man åka på en skada ganska lätt. Ett annat stort minus är marknadsföringen som är orsaken till att jag skriver detta.

Om man vill träna efter Crossfit måste man lyssna på sin egen kropp och veta sina egna begränsningar. En stor del av Crossfit är att man hela tiden ska utmana sig själv men man ska vara medveten om de eventuella konsekvenserna av att hela tiden ligga nära gränsen för vad man klarar av. Jag har hört historier om folk som direkt känt att de haft för mycket vikt på en stång, men då de inte velat förlora tid så har de valt att köra vidare med den nuvarande vikten istället för att ta en kort paus och ta av några kilo. Bli inte en av dem…

Vad innebär statistiskt signifikant

Signifikant skillnad, vad betyder det rent praktiskt?

När man läser en studie där man jämför olika typer av träningsformer eller behandlingsmetoder så stöter man ofta på p<0,05 eller p<0,01. Signifikantnivå är helt enkelt ett värde för hur stor sannolikheten är att man gjort fel. Om man använder 0,05 så är 95 % sannolikhet att det man påvisat stämmer och det finns således en risk på 5 % att det man kunnat påvisa i studien inte stämmer på en större grupp med liknande försöksobjekt (när detta sker kallar man det för ett typ I fel).

Valet av nivå är egentligen helt godtyckligt, men majoriteten av de studier man ser använder sig av p<0,05 som standard och p<0,01 används i undantagsfall. Den nivå man använder sig av kallar man för alpha nivå alternativt signifikansnivå.

Försöksgruppernas inverkan

Det finns tre faktorer när man ser till försöksgrupperna som påverkar hur lätt det är att urskilja en skillnad mellan två grupper i en studie. Dessa tre faktorer måste man ta i beaktande när man ska försöka få ut något praktiskt av ett resultat från en studie. Jag kommer i detta inlägg att gå igenom de olika faktorer och berätta varför man måste tänka på dem när man tolkar en studies resultat.

Storleken på försöksgrupperna

Desto större försöksgrupper desto bättre är det. Särskilt vid randomisering så är det bra med stora försöksgrupper då risken är väldigt liten att att grupperna ska skiljas sig åt beroende på slumpen.

Det finns dock fall då en stor försöksgrupp kan vilseleda tolkningen av resultatet om man inte tänker till. Bara för att det finns en signifikant skillnad mellan två olika grupper så betyder inte detta att resultatet är något praktiskt användbart. Detta måste man tänka på extra mycket när försöksgrupperna är stora för när man har många försökspersoner är sannolikheten hög att man kommer kunna påvisa väldigt små skillnader i effekt.

Som exempel kan vi ta intervaller kontra kontinuerlig konditionsträning för att gå ner i vikt. Det är väldigt vanligt att man stöter på folk som säger att intervaller är bättre för att gå ner i vikt då man kunnat påvisa en signifikant skillnad mellan de två träningsformerna i flera studier. Det som dem inte vet eller väljer att utelämna är att det i alla dessa studier är väldigt lite viktnedgång vi talar om.

Som exempel på en praktiskt oväsentlig skillnad kan man ta Tremblays studie från 1994 (dock var det små försöksgrupper i denna studie) som man ofta se refererad i samband med ett påstående om att intervaller är 3 gånger (ibland till och med 9 gånger) bättre än kontinuerlig träning. Intervallgruppen gick i denna studie ner 0,5 kg på 20 veckor. Det fanns en signifikant skillnad mellan grupperna, men rent praktiskt så bör man nog fokusera på något annat om man vill gå ner i vikt.

Skillnaden mellan försöksgrupperna

Ibland stöter man på studier där försöksgruppen och kontrollgruppen skiljer sig åt redan från utgångsläget. Detta leder till att det blir svårt att dra några slutsatser från resultatet. Folk reagerar annorlunda på olika interventioner beroende på ålder, träningsstatus, sjukdomar, kön, livsstil etc..

Det är tex lättare att gå ner 10 kg om man har 30 kg övervikt än om man har 10 kg övervikt. När grupperna är mindre händer det ibland att slumpindelningen leder till att dessa skillnader uppstår och det gäller därför att ta dem i beaktande när man tolkar resultatet.

Variationen i försöksgrupperna

En stor variation i deltagarnas förutsättningar kan göra att man får vilseledande resultat. Om man tex tar en stor grupp människor med varierande ålder, säg 18-65, där medelåldern är 40 år och låter dem promenera 45 minuter 5 gånger i veckan. I resultatet ser man en hel del positiva värden när man tittar på hela gruppen och slutsatsen blir att om alla människor hade promenerat regelbundet så hade hälsan varit större hos den arbetande befolkningen. Detta är ett helt korrekt påstående, men samtidigt så betyder det inte att några kvällspromenader i veckan kommer leda till några tydliga hälsoförbättringar för dig om du är 20 år och redan tränar regelbundet. Subgruppen med 20 åringar som redan tränade kanske inte fick någon förbättring av interventionen men detta doldes av det faktum att andra subgrupper förbättrades mycket.

Låt oss återgå till diskussionen med stora försöksgrupper för en stund. Stycket ovan är ett bra exempel på att det finns risker med ha stora försöksgrupper om en större grupp leder till en större variation mellan deltagarna. Det hade i den hypotetiska studien ovan kanske varit bättre att bara ta med folk mellan 50-65 och nöjt sig med en mindre försöksgrupp. Eller varför inte ta med alla i studien men analysera grupperna var för sig. Oftast är det så man gör men ibland stöter man på studier där alla subgrupper slås ihop till en stor grupp för att man ska kunna påvisa ett resultat.

Mängden test i studien

Det är vanligt att man stöter på studier där det görs väldigt många test för signifikans. Det kan tyckas att det inte spelar någon roll hur många test som blivit utförda men faktum är att ju fler test man utför desto större är risken att man kommer hitta en skillnad som faktiskt inte finns. Faktum är att risken ökar exponentiellt. Om man utför 10 test är risken över 40 % att man kommer få ett typ I fel. I längden spelar detta kanske mindre roll om man utför flera likvärdiga studier men tyvärr är det väldigt sällan som detta görs inom träningslära och träningsfysiologi.

Det är inte så ovanligt att man stöter på studier, sponsrade av diverse kosttillskottsföretag, där en av försöksgrupperna fått ta en av kosttillskottsföretagets produkter och därefter har man utvärderat resultatet med en 15-20 signifikanstest och när man sen ska marknadsföra produkten så väljer man naturligtvis att redogöra för de testerna som visat på positiva resultat. Det dem väljer att inte berätta är att då de har gjort 15-20 signifikanstest så är sannolikheten att de hittat en signifikant skillnad, mellan grupperna som egentligen inte finns, över 55-65 %, dvs större än att singla slant.

Internet som kunskapsbas, del I -Introduktion

Den här artikeln är del 1 av 3 i artikelserien Internet som kunskapsbas

Vilken information stämmer?

Nuförtiden kan man hitta mer eller mindre all information man behöver gratis på Internet. Problemet är att man även kan hitta väldigt mycket felaktig information. Tidningar fyller sidorna med information som många gånger motsäger sig själv, en forskningsrapport kommer ut och tidningarna får det att låta som om det är någon ny sanning. På TV kan man se reklam för krämer som ska få en att tappa kilo i soffan och Gatorade säger till en att man ska dricka trots att man inte är törstig.

Ett annat problem är att mer eller mindre alla böcker och videos som marknadsförs måste sticka ut för att dra till sig uppmärksamhet. Det finns ingen som vill köpa en bok som bara upprepar sunt förnuft

  • Vill du gå ner i vikt så undvik godis, chips och läsk samtidigt som du börjar äta mer frukt & grönt
  • Om du vill bli mer vältränad så gå till gymmet och lyft lite vikter tills du blir trött och gå sen hem igen, upprepa 2-3 gånger i veckan.

Summan av det hela blir att man ser böcker som försöker utmärka sig genom att vara lite extrema åt något håll. Många går även så långt som att förvränga forskning och kunskap till att passa deras egna mål. Exempel på rubriker kan vara ”ät endast fett och protein och du kommer att gå ner i vikt”, ”pilates ger dig en smalare midja än löpning”, ”tjejer ska lyfta lättare vikter många repetitioner för att få en mer ’tonad’ kropp”.

Hur kan det komma sig att folk går ner i vikt oavsett om dem följer GI dieten eller om de använder sig av viktväktarnas koncept. Enligt Atkinsmetoden så är det kolhydrater som gör oss tjocka men hur kan det då vara att många personer som äter massor av kolhydrater förbli smala. Svaret är att så länge som en diet (eller ett träningsschema) följer vissa universella principer så spelar det ingen roll (för en frisk person) om kosten är enligt GI, Atkins, viktväktarna eller något annat koncept.

Ett annat möjligt problem med information på nätet är internetforum

Det är väldigt vanligt på olika träningsforum att en ny medlem på forumet (oftast en kille 15-18 år gammal) börjar en ny tråd där han ställer en fråga som är mer eller mindre omöjlig att svara på med ett exakt svar. Exempelvis så kan han undra över hur många set biceps han ska köra varje vecka. Då det inte finns ett rätt svar på frågan får killen genast en mäng olika svar, allt ifrån ”det behövs inga specifika övningar för armarna om man kör flerledsövningar som rodd och bänkpress” till ”för maximal tillväxt behövs runt 12-15 set per träningspass”.

Hur ska killen veta vilket svar han ska lyssna på? I denna fråga finns som jag redan skrivigt inget rätt svar men det finns dem som är mer vettigare än andra. Om killen i fråga kör 10 set med olika dragövningar samma dag eller dagen innan så är 12-15 set ingen bra idé då det antagligen bara kommer ökad risken för en överbelastningsskada. Om killen är en fotbollspelare som tränar för att bli bättre på fotbollsplan så gör han kanske bäst i att spara energin till annat och nöjer sig med något set biceps i slutet av träningen. Om killen istället sattsar stenhårt på beachen 2008 och bara tränar bröst, axlar och armar så är det givetvis nödvändigt med flera set för biceps.

I detta fall så slutar det 9 ggr av 10 med att killen lyssnar på den killen i tråden som ser mest vältränad ut i sin avatar alternativt den killen som har flest inlägg. Detta är ett naturligt beslut, om man inte vet vem som har rätt så lyssnar man på den som ser ut att kunna mest. Naturligtvis tror man att den killen som är mest vältränad vet mest om träning. Det man glömmer i detta fall är att

  1. Personen i fråga kan se ut som han gör trots (inte tack vare) att han tränar biceps på ett visst sätt
  2. Hans träningsprogram kanske ser helt annorlunda ut i övrigt, exempelvis kanske killen som kör 12-15 set biceps väldigt få dragövningar i sitt program
  3. Personen som gett best råd i tråden kanske kan mycket om styrketräning men är inte så muskulös pga skada/tidsbrist/har andra mål med träningen osv

Internetforum kan vara en väldigt stor källa till kunskap och man lär sig väldigt mycket genom att diskutera saker och väga fördelar mot nackdelar med olika metoder, men samtidigt är det väldigt ofta som det görs inlägg med svar som inte är passande för personen som ställde frågan.