Hjärnans belöningssystem, aptithormoner och sockerberoende med Elisabet Jerlhag Holm

Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

Wille och Jacob inleder avsnittet med ett kort samtal om Willes nyinköpta effektmätare för löpning innan de välkomnar veckans gäst, Elisabet Jerlhag Holm, docent och forskningsgruppsledare vid Göteborgs universitet. Hon berättar om sin akademiska bana från disputationen för elva år sedan och en kortare postdoc i USA till att leda en egen forskargrupp med externa anslag, samt hur hon balanserar en krävande forskartillvaro med familjeliv och löpträning.

Samtalet går därefter in på Elisabeths huvudsakliga forskningsområde: beroendeforskning kring alkohol och droger. Hon förklarar hur beroendeframkallande substanser aktiverar hjärnans belöningssystem och hur hennes grupp studerar aptitreglerande mag-tarmhormoner – bland annat det hungerstimulerande hormonet ghrelin samt mättnadshormonerna GLP-1, amylin och NMU. I djurmodeller har man sett att blockering av ghrelinreceptorer eller stimulering av GLP-1- och amylinreceptorer minskar både alkoholeufori, drickande och återfall. Hon betonar dock att hormonernas effekter i blodet kan skilja sig från deras funktion när de produceras centralt i hjärnan.

Vidare diskuteras hur väl djurstudier speglar människors alkoholberoende och varför kliniska prövningar kräver biologiska markörer i stället för enbart självrapportering. Eftersom läkemedel som GLP-1-receptoragonister redan är godkända för diabetes och fetma finns en möjlighet att pröva dem snabbare mot alkoholberoende, inte minst hos patienter med samtidig övervikt. Elisabeth lyfter också att det redan finns fyra godkända läkemedel mot alkoholberoende, men att förskrivningen är mycket låg jämfört med vid depression – delvis på grund av okunskap i vården och en föråldrad syn på beroende som ett karaktärsfel.

I nästa del fördjupar de sig i varför vissa människor utvecklar ett beroende medan andra inte gör det. Elisabeth beskriver beroende som ett komplext samspel mellan tidig drogexponering, genetik, epigenetik och sociala faktorer som stress och uppväxtmiljö. Hjärnavbildning visar likartade förändringar i belöningssystemet, exempelvis färre dopamin D2-receptorer, oavsett om beroendet gäller alkohol, amfetamin eller kokain. Hon och Jacob diskuterar även utmaningarna med stora genetiska associationsstudier och möjligheten att framöver anpassa läkemedelsval efter patientens genetiska profil.

Diskussionen övergår sedan till det omdebatterade begreppet sockerberoende, där Elisabeth tidigare deltagit i en utredning. Djurstudier visar att intermittent tillgång till socker kan ge dopaminfrisättning, eskalerande intag och återfall, men det saknas fortfarande tillräckliga kliniska studier på människor för att dra säkra slutsatser. Tillsammans problematiserar de om det är sockret i sig eller kombinationen av socker, fett och hög energitäthet i välsmakande mat som driver hetsätning, samt hur dagens matmiljö skiljer sig från alkoholens reglerade tillgänglighet. De berör även att spelberoende numera ingår i DSM-5 utan att någon molekyl binder i hjärnan, samtidigt som de varnar för att urvattna beroendebegreppet.

Avslutningsvis reflekterar de kring klyftan mellan vetenskaplig evidens och populärvetenskapliga trender om exempelvis sockerberoende, tarmflora, barfotalöpning och gluten, där böcker ofta skrivs långt innan forskningen hunnit ikapp. Elisabeth uttrycker frustration över att medier gärna sprider klickvänliga rubriker om att lite alkohol skulle vara nyttigt, medan forskning om skaderisker vid låga alkoholdoser får betydligt mindre utrymme. Jacob tillägger att människor generellt har svårt att bedöma vad som är en måttlig mängd, både gällande godis och alkohol.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och wattmätare för löpning
• (00:02:00) Presentation av Elisabet Jerlhag Holm och den akademiska vägen
• (00:07:05) Beroendeforskning och aptitreglerande mag-tarmhormoner
• (00:10:01) GLP-1, grelin och nya vägar till läkemedel
• (00:14:39) Relevansen av djurstudier och objektiva mätmetoder
• (00:22:13) Hunger, mättnad och alkoholintag i olika situationer
• (00:28:45) Vägen till kliniken och underbehandling av alkoholberoende
• (00:32:34) Varför blir vissa beroende – hjärna, genetik och miljö
• (00:39:10) Finns det ett sockerberoende
• (00:43:34) Dagens matmiljö, energität mat och Yale Food Addiction Scale
• (00:48:44) Spelberoende, substansberoende och urvattning av begreppet
• (00:54:57) Populärvetenskap, trender och mediernas bild av alkohol och kost

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och wattmätare för löpning

00:00:22 – Wille: Hallå och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol. Hallå hallå. Fortfarande bra med dig?

00:00:30 – Jacob: Fortfarande bra med mig. Vi är flitiga nu, vi är två avsnitt i rad igen.

00:00:34 – Wille: Ja faktiskt. Det var inte så ganska nyligen lyssnarna fick reda på den onödiga informationen.

00:00:40 – Jacob: Ja, det är en timme sen vi avslutade förra samtalet där.

00:00:43 – Wille: Precis.

00:00:45 – Jacob: Jodå, det är finfint. Hur är det själv? Du har köpt din nya sån här Stride.

00:00:49 – Wille: Mm, precis. Vi kommer väl ta upp den här i något framtida avsnitt tillsammans med andra prylar. Men det är en vattmätare för löpning kan man väl säga. Så en liten grej man sätter på skorna och så får man ut en uppskattad effekt blir det ju. Alltså ett uppskattat watt-antal när man är ute och springer. Vi diskuterade lite innan här, men vi återkommer till det där i mer detalj. Men jag har testat det nu. Vad är kul, kan vi svara nu?

00:01:17 – Jacob: Det är kul, ja. Det är kul med data.

00:01:20 – Wille: Man sitter och tittar på det och så bara oj, oj, här är en kurva och så kan man lägga en annan kurva ovanpå och så oj, titta här, samband.

00:01:28 – Jacob: Det är alltid roligt. Pulsen gick upp när jag höjde vatten.

00:01:30 – Wille: Ja, men det leder också till att jag vill testa den på olika sätt. Jag var ute och sprang igår kväll och sen var jag ute och sprang imorse. Igår kväll sprang jag bara ett jättelugnt pass för att se om den tyckte att det var lugnt. Det tyckte den. Det var zon 1 alltihop. Och nu när jag sprang mina intervaller så var det zon 4 alltihop. Så det känns som att den plockar upp mig ganska bra.

00:01:55 – Jacob: Bra. Spännande.

00:01:56 – Wille: Som sagt, det kommer lite mer recensioner framöver. Jag har

Presentation av Elisabet Jerlhag Holm och den akademiska vägen

00:02:00 – Wille: inte fått betalt. Jag fick betala mina surt förvärvade pengar för att köpa den här. Så det är ingen reklam på något sätt. Då var den lilla trevnadsbiten överstögad. Då har vi en gäst med oss. Det är Elisabet Järlhag Holm. Välkommen.

00:02:16 – Elisabet: Tack så mycket.

00:02:17 – Wille: Hur är läget med dig?

00:02:18 – Elisabet: Jo, det är bra. Det är fredag och allt. Det är härligt.

00:02:20 – Wille: Ja, precis. Men du har fortfarande lite stökigt. Det var disputationer och sånt på gång. Ja, precis.

00:02:25 – Elisabet: Det är en disputation på gång som jag behöver gå och lyssna på sen om en liten stund.

00:02:28 – Wille: Är det något spännande?

00:02:29 – Elisabet: Absolut, forskning är alltid spännande oavsett vad det är, eller hur?

00:02:33 – Wille: Du kan ju inte säga något annat. Vi måste sälja in det nu. Att validera ett instrument är inte jättekul. Nej, det är faktiskt det.

00:02:43 – Elisabet: Det beror på hur man säljer in det. Det är klart.

00:02:47 – Jacob: Det handlar mycket om hur presentationen görs.

00:02:50 – Wille: Som vanligt brukar vi börja med att våra gäster får presentera sig själva. Det ska du också få möjligheten att göra.

00:02:58 – Elisabet: Jag heter Elisabet och jag är forskare på Göteborgs universitet. Jag disputerade för elva år sedan, så tiden går fort. Nu har jag en grupp här på Göteborgs universitet med fyra doktorander och 1,3 tekniker och en postdok som jag gruppleder. Det är jättespännande. Det är ett roligt jobb som jag har. Superspännande.

00:03:24 – Wille: Hur länge sedan var det du doktorerade, sa du?

00:03:26 – Elisabet: Jag disputerade för elva år sedan, så idag har jag titeln docent.

00:03:33 – Wille: Det här med att man bygger upp en grupp på det sättet, är det alltid något man tänker att det är sådär det kommer bli och något man jobbar mot? Eller hur tänkte du?

00:03:42 – Elisabet: För mig har det nog alltid varit den akademiska vägen varit väldigt självklar. Att jag tycker det är oerhört spännande och givande och gillar det sättet att jobba på. Men det finns ju många olika vägar att gå efter disputation. Jag tänker att många börjar doktorera och kanske inte riktigt tänker på vad som händer sen. Utan det är när man börjar närma sig disputation som man funderar på vad är det man ska göra efteråt. Jag hade turen att jag fick postdoc-stipendier och var iväg en sväng i USA. Jag gjorde en väldigt kort postdoc så jag var bara där i tre månader. Men jag fick med mig två artiklar så att det är ändå en bra sak som jag fick med mig, men de flesta åker ju utomlands mycket längre. Men jag hade möjlighet att bygga upp verksamheten här istället, så då kommer jag tillbaka till Göteborgs universitet och fortsätter.

Jag tror att det viktigaste är att man gör någonting man själv tycker är spännande och någonting man trivs med. Det är jätteviktigt. Och sen efteråt har jag fått anslag från både Vetenskapsrådet och SSMF för att bygga upp min forskningsgrupp. Men det är ju tufft, det är en tuff akademisk väg om man väljer att gå den för att det är som en pyramid som är väldigt brant, det är bara få som är kvar. Men man kan inte heller tänka alltid strategiskt vad som är hur man ska göra för att ha en akademisk karriär utan man måste göra någonting man verkligen trivs med och någonting man tycker är roligt och så ger det sig. med tiden, tänker jag. Men det finns ju inte så många tjänster på universiteten i dagsläget. Utan det är ju många som finansierar sina löner med externa medel.

00:05:21 – Wille: Jag läste en artikel om det där, just att det är ganska få som disputerar, alltså relativt få i alla fall, som får en akademisk karriär sen. Ska man göra det så är det som sagt, de flesta säger såhär, men det är tufft, man får jobba hårt. Så man måste väl tycka om det man gör på något sätt?

00:05:36 – Elisabet: Ja, absolut. en person i närheten av mig sa att forskning är en livsstil. Att det är någonting man lever med lite grann. Men samtidigt är det också att man ska väga det. Jag har en man och två fantastiska barn också som jag gärna vill spendera tid med. Så det gäller att väga sånt fram och tillbaka. Det är lättare när man disdoktorerar och man kanske inte har barn eller att Då är det lättare att jobba mer. Men när barnen kommer så vill man, eller jag känner att det är väldigt viktigt att spendera tid både med min man och mina barn och vänner också så att man måste hitta en balansgång i det. Så att man inte ser tillbaka på livet eller någonting händer och så har man bara varit på jobbet. Även om jag tycker jobbet är fantastiskt roligt och givande och superspännande på alla sätt så är det viktigt att ha den balansen.

Så att jag är på jobbet visst antal timmar, men jag är extremt effektiv de timmarna, så jag får väldigt, väldigt mycket gjort för att jag ska kunna hämta barnen till exempel på dagis.

00:06:39 – Jacob: Just det här att kombinera och optimera livet, då springer jag ofta från, du pratade om löpning, jag springer ofta från jobbet, hämtar barnen på vägen, så cyklar de, så hinner jag med min träning på så sätt.

00:06:50 – Wille: Ja, det är schysst alltså. Ja, det där, hitta lösningar för det där alltså, det ska bli spännande framöver.

00:06:56 – Elisabet: Ja, precis. Det är viktigt med balanser i livet.

00:06:59 – Wille: Så är det. Men vad är det som du disputerar på som har hållit

Beroendeforskning och aptitreglerande mag-tarmhormoner

00:07:05 – Wille: dig inom den här livsstilen sedan dess?

00:07:06 – Elisabet: Ja, precis. Jag disputerade inom beroendeforskning och det är fortfarande det jag och min grupp jobbar på. Med störst fokus på alkohol och droger. Vad som reglerar deras förmåga att aktivera belöningssystemen och varför man blir beroende. I vår forskning så har vi ett fokus på mag-tarmhormoner, aptitreglerande hormoner, hur de reglerar att man blir belönad av alkohol och droger och reglering av intag av alkohol. Och målet är ju i slutändan att hitta nya läkemedel för alkoholberoende framför allt. Så det är väl det vi sysslar med till störst del.

00:07:46 – Jacob: Men du sa hungerhormon eller mag-tarmhormoner, vad har de alkoholens belöning att göra. Ja, precis. Visst, man får ju i sig kalorier när man häller det i magen, men det är väl oftast inte det som man ser som beroende, utan det är alkoholen i sig.

00:08:06 – Wille: Man brukar ju inte äta heroin heller.

00:08:09 – Elisabet: Nej, precis. Nej, utan det är, som du är inne på, så är det så att alla Droger, alkohol, nikotin, amfetamin, heroin, allt påverkar ju hjärnans belöningssystem och aktiverar dem. Och när de aktiverar hjärnans belöningssystem så upplever man en eufori, att man blir euforisk och stimulerad. Och när man får en obalans i hjärnans belöningssystem så kan man få en ett beroendetillstånd. Och det man vet är inte om man har det från början eller om det är så att drogen förändrar hjärnan. Men det är väldigt tydligt att drogerna påverkar hjärnan på olika sätt. Och när man tittar då på de här mag-tarmhormonerna så frisätts de till största del i periferin och cirkulerar i blodet där man är hungrig och minskar om man har ätit till exempel.

Sen vet man att många utav dem passerar blod-hjärnbarriären. Men exakt hur de sprids i hjärnan är lite oklart och ni forskningar har även visat att många av de här hormonerna produceras i hjärnan. Och då kanske deras funktion är annorlunda från den funktionen de har i periferin. Så att det är olika mekanismer, de reglerar olika beteenden till exempel. Vi har ett sådant exempel i relation till ett av de här aptitreglerande hormonerna som heter georelin. Om man ger det perifert till djur så blir de inte aggressiva, men ger man det centralt så blir de aggressiva. Så det kan vara så att det cirkulerande hormonet till en viss del påverkar beteendet i hjärnan, men det finns även central produktion och definitivt centrala receptorer som modellerar beteenden.

00:09:53 – Wille: Så det handlar inte om att man ska äta eller få i sig nånting och så producerar hormonerna på det sättet och det är det ni studerar?

00:10:00 – Elisabet: Nej,

GLP-1, grelin och nya vägar till läkemedel

00:10:01 – Elisabet: utan det vi studerar är att man ger substanser som påminner om de absidreglerande hormonerna. Så ett sånt exempel är GLP-1 som är ett aptitminskande hormon. Och vi ger ju inte GLP-1 i sig själv, utan idag har ju läkemedelsindustrin tagit fram ganska många olika GLP-1-receptor, agonister, som används och är godkända för diabetes och även någon är godkänd för fetma. Och då kan man ju använda de substanserna och titta på hur belöning för alkohol påverkas och hur alkoholintag eller andra mått påverkas. Och då har man ju helt plötsligt ett läkemedelsredan finns ute på marknaden. Och så slipper man ge den endogena substansen.

00:10:46 – Jacob: Har man provat det då på människor? Alltså om du ger det här, det frisätts när man äter, är det inte så? Jag har för mig att det kommer tillsammans med insulin egentligen. Eller samtidigt. Man går ner i vikt, men hur påverkar det substansberoende? Vet man det?

00:11:05 – Elisabet: Nej, det finns ett litet abstract från en publikation för 2011 som presenterades på ett diabetesmöte. Som hade testat ett av de här substanserna på diabetespatienter och såg att de minskade konsumtionen av alkohol. Så det är det enda som finns än så länge. Sen finns det en publikation på alkoholberoende individer. Det är en postdok i vår grupp som var i USA som tittade på det. Om man har en genetisk variant av GLP-1-receptorn så dricker man mer.

00:11:40 – Jacob: Innebar den att man fick mindre GLP-1 då eller att man hade mer? Man vet bara att olika nivåer påverkar alkoholintaget.

00:11:49 – Elisabet: Precis, och det man tror är att den förändrar uttrycket av GLP-1-receptum så att man kanske har färre antal GLP-1-receptorer i hjärnan. Men det måste ju studeras mycket, mycket mer för det är så pass preliminärt. Men det är ju den vägen som vi försöker gå nu. Att testa olika substanser på alkoholberoende individer. Och det man gör i dagsläget är att man gör en stor randomiserad klinisk prövning där man skulle testa en substans på alkoholberoende personer och följa dem i tre månader och se vad som händer. Men det är väldigt kostsamt och kräver stor finansiering. Så nu försöker vi sätta upp en metod istället som är lite mer indirekt mått som går mycket snabbare att titta på om man ser någon effekt av de här GLP-1-recepten och agonisterna på självadministrering med alkohol.

Då kanske man går vidare med en större klinisk studie. för att minska kostnaderna. Det är så extremt kostsamt att göra en stor klinisk studie.

00:12:43 – Jacob: Det är precis så att, typ, nu vet jag att man inte kommer göra på det, men ungefär så att du bara då, när det är nollningen på universitetet, att ni hade gett hälften av gruppen den här medicinen och sen hade kollat hur mycket alkohol de dricker på kvällen då för att se om det är en akut påverkan där.

00:12:56 – Elisabet: Ja.

00:12:56 – Jacob: Det får ju vara lite mer kontrollerat. Ja, precis. Men liksom själva principen att man ger det före och sen så liksom låter man folk självservera alkohol efterhand.

00:13:05 – Elisabet: Det var faktiskt så man gjorde förr i tiden. Min doktorandhandledare heter Jörgen Engel, han är en av de största inom beroendefältet. Och för länge, länge sedan, han var Arvid Carlsson som fick Nobelpriset för dopamin för Parkinsons sjukdom. För länge, länge sedan då på 60-talet eller 70-talet, då var det med den eran att man testade mer på sig själv. Och då är det en publikation där man tittade på rollen av dopamin för att man dricker och blir belönad av alkohol. Då hade de friska frivilliga, står det i artikeln. Men då är det alla personerna på labbet.

00:13:40 – Jacob: Frivilliga, hälften ville kanske inte. Nej, men alla ville absolut. Ja, det är säkert.

00:13:45 – Elisabet: Men då fick hälften nånting som blockerade syntesen dopamin. Och hälften fick koksalt. De visste inte vem som fick vad. Och så hade de väldigt många snapsar som skulle drickas. Och så var det en som var nykter som skårade hur de upplevde berusningen. Och så såg de då att om man blockerade dopaminsyntesen så upplevde man mindre belöning av alkohol. Men det skulle aldrig fungera idag. Så det krävs ju mycket idag. När man ska göra en klinisk prövning, även om den är liten, så måste man ju ha etisk godkändare och läkemedels… verket och så, men det var ju inte så förr i tiden på samma sätt. Så att det har hänt saker. Men det var ju mycket närmre från preklinik till klinik då, att man mer kunde få verifikation för sina hypoteser.

Idag så tar det ju extremt lång tid.

00:14:33 – Wille: På gott och ont.

00:14:35 – Elisabet: För mänskliga rättigheter så är det ju väldigt bra att man inte gör det. Hur ser

Relevansen av djurstudier och objektiva mätmetoder

00:14:39 – Elisabet: det ut, djurstudier då?

00:14:41 – Jacob: Alltså det här belöningssystemet, vi har inte pratat belöningssystem jättemycket, vi har pratat lite om mat, belöning och sådana här bitar, men det är ju något sånt här lite primitiv funktioner man ska säga, vi har pratat mycket om betnassomon och leptininsulin och det är ju väldigt snarlikt. hur det verkar rent på mättnadsbiten sådär. Hur är det liksom djurstudier beroende om man tar liksom substansberoende. Hur likt är det där och har man gjort studier på de här GLP-1 om vi fortsätter med det på djur för att se.

00:15:14 – Elisabet: Men om man börjar på bara relevansen av djurstudier, det är en sån jätteviktig fråga att ställa sig, om djurstudier är relevanta. Och man kan studera beroende på väldigt många olika sätt i djurstudier. Men de studierna vi har är att man tittar dels på hur mycket dopamin som frisätts i relation till en drog. Och då vet man både hos djur och människor att Dricker man alkohol eller om man tar nikotin eller liknande droger så får man en dopaminförsättning. Då kan man titta på om man kan blockera det på något sätt. Sen finns det lite andra sådana djurmodeller som också korrelerar ganska bra till människosituationen. Sen tittar vi mycket på alkoholintag. Då har vi råttor som själva får välja om de vill dricka alkohol eller vatten.

Och så gör de det under en lång period, vi hör om att de sitter i 12 veckor ungefär. Och sen så ger man en substans som man är intresserad av, så ser man om intaget minskar. Och det man har sett är ju att, till exempel är det en forskare som heter Bo Söderpalm, de har tittat mycket på rollen av nikotinreceptorer i relation till beroende. Det har vi tidigare i vår grupp gjort också. Och där man i djurmodeller har sett att det finns ett rökavvänjningsläkemedel som heter Champix. Det har man sett i djurmodeller fungerar väldigt bra. Det är de djurmodellerna vi använder. Och sen när man tittar det i en klinisk studie så har man sett att alkoholintaget minskar. Och det som är intressant är att det självrapporterade alkoholintaget minskar inte.

Men om man mäter, eller alltså du minskar, placebo minskar lika mycket som Champix, men om man tittar på markörer för hur mycket alkohol man dricker, då har man en stor minskning av Champix i hur mycket man faktiskt dricker i jämförelse med placebo. Så det tyder ändå på att de här djurmodellerna vi använder är relevanta. Sen kan man ju säga att en nackdel har varit mycket att man tittat framförallt på hanråttor tidigare. Vi har precis börjat sista halvåret titta mer vad som händer med alkoholintag i honråttor också eftersom när man ska gå till kliniken så är det oerhört viktigt att man har sett hur det skiljer sig eller om det är liknande effekter mellan könen när man tittar på sina substanser.

00:17:30 – Jacob: Ser ni några skillnader där?

00:17:32 – Elisabet: Det första, vi har precis fick datan i veckan och det verkar faktiskt som att den här GLP-1-analogen vi har använt minskar alkoholintaget både hos män, eller honor och hanar. Men att effekten kanske är lite större i hanråttorna skulle jag säga. Men det är fortfarande en signifikant skillnad i drickandet.

00:17:51 – Jacob: Hur många av råttorna blir alkoholister? Du ger dem fri tillgång, jag antar att det är som med människor. Om vi tar djurstudier på övervikt. Även när du ger alla kalasmat, det här är uppriggat för att bli överviktig, så är det ändå någon procentandel som inte är intresserad av att äta för mycket på det viset. Jag antar att det är samma sak när det kommer till… Människor på alkohol är det ju definitivt så, men hur är siffrorna när det gäller råttorna?

00:18:21 – Elisabet: Det ser ganska liknande ut som det är i människosituationen, att vissa dricker mer, och det är en viss del, och sen har man en ganska stor del som dricker moderat, och sen är det en del som dricker ganska lite. Det vi gör, förr för länge, länge sen, då tittade vi bara på effekter i högkonsumenter, Men det vi gör nu för tiden är att vi tittar effekten i högkonsumenter och i lågkonsumenter för att se om det är så att en substans minskar i alkoholkonsumtion i högkonsumenter men inte i lågkonsumenter eller har den en effekt i lågkonsumenter också. Så det känns som att det är en viktig bit att titta på med. Så man kan ändå använda, eller inkludera alla djuren och så svarar det på lite olika aspekter av frågeställningen. Så det är ungefär liknande som det är i i människor att en viss andel dricker mycket och en del, många dricker liksom moderat och sen en del som inte dricker alls.

Och sen kan man ju använda lite olika leverantörer för råttor, att vissa är kända att de dricker lite, lite mer alkohol än vad andra råttstammar gör till exempel. Så man kan välja också lite, och vi använder en modell som heter intermittent alkoholtillgång och då har de tillgång till alkohol på måndag onsdag, fredag och då dricker de, får man de också dricka lite, lite mer.

00:19:33 – Jacob: Vi kommer in på kosten sen men det är väl samma sätt man gör där ibland också. När det alltid finns där så är det inte lika lockande som när det bara kommer ibland.

00:19:43 – Elisabet: Nej, precis. Visst är det så.

00:19:46 – Jacob: Men det funkar ändå att få dem beroende om du ger det konstant, fast det blir inte lika många eller lika effektivt.

00:19:53 – Elisabet: Precis, så det blir absolut, fungerar absolut, men då ser man ännu tydligare att man får fler högkonsumenter, eller färre högkonsumenter, färre lågkonsumenter och fler i mittenstråket. Men när vi gör den andra modellen så får vi antalet som dricker mer i lite fler.

00:20:10 – Jacob: Den skandinaviska festmentaliteten kanske inte är den bästa då, att bara köra till på onsdag, helgen kanske. Nej, precis.

00:20:18 – Elisabet: Men samtidigt finns det, i relation till GLP-1, så finns det också opublicerade preliminära data på att GLP-1-analoger skulle kunna påverka binge-drickandet hos schizofrena. Det är väldigt overifierat än, men så det kanske är ganska bra att använda en sådan modell trots allt. Och det viktigaste är att den fortfarande har en indikation för den kliniska situationen sen som det visar, verkar vara så i alla fall att det man ser hos djurstudier sen kan man om man testar det på människor att man ser liknande effekter. För annars är det ju lite orelevant att hålla på med djurstudier om man inte kan förutse vad som händer eller få en indikation om vad som händer i kliniken. Men att i kliniken är det viktigt att effektmåttet man tittar på är Inte någonting med självrapporterar utan att det är en biologisk markör eftersom självrapportering, man vill så gärna när man är med i en studie att man ska dricka mindre så att man självrapporterar att man dricker mindre fast man inte gör det.

00:21:11 – Jacob: Ja, det känner vi igen från kostområdet. Träningsområdet också.

00:21:16 – Elisabet: Och när man till din fråga, del två i din fråga var det här om vi tittat på de här mag-tarmhormonerna. Och då har vi tittat både på GIH-relin som var det första vi tittade på som är en aptitökande peptid. Då har vi använt Grelin-receptor antagonister. Och sen har vi använt GLP-1-receptor agonister. Och vi har även tittat på NMU som är ett annat En annan peptid som minskar födointag och nu jobbar vi mycket med amulinreceptoragonister och amulin är ju också en utav de här aptitminskande hormonerna. Och det man såg då, om man ger en gredelinreceptorantagonist eller om man ger de andra amulin, NMU eller GLP-1-receptor och agonister, så får man ingen belöning av alkohol och man får en minskad konsumtion av alkohol. Man blir mindre motiverad att dricka alkohol och man får ingen återfallsdrickande för alkohol.

Och även för andra droger påverkar det. Hos råttor då? Ja, hos råttor och möss.

00:22:10 – Jacob: Och små möss,

Hunger, mättnad och alkoholintag i olika situationer

00:22:13 – Jacob: ja. Men det är konsekvent det här möset, för det är ändå intressant. Grelin, som det typar, GIH-Relin. Det är ju något som, vi har pratat lite om det när vi pratat måltidstajming och det här med att äta frukost som man inte är van vid att äta frukost. Det går ju lite så här att innan man blir hungrig så ökar det på av sig själv i kroppen och det liksom stimulerar hunger då. Och sen så visar ni då att om ni på något sätt tar bort det här hormonet eller minskar dess effekt så minskar belöningen från alkohol. Och så var det motsatt då för de här hormonen som är mättnadshormon som kommer efter man har ätit. Om ni ökar på dem så får man minst… Blir man mindre beroende om man dricker när man är mätt? Tänker jag då. Alltså på något sätt skulle det vara ett större riskbeteende.

Det är ju så att det är rätt spekulativt här. Att liksom dricka till maten. Att det skulle ha en mindre beroendeskapande effekt än att bara dricka för sig själv. Alltså man sätter sig på after work och bara tar dricka så här. Eller just det här med helgdrickandet. Där man kanske sätter sig ner och börjar titta på fotboll och så börjar man dricka öl eller vad som helst.

00:23:25 – Elisabet: Jag tänker att det är lite två aspekter på det hela. Dels så vet man inte alls. Sen så vet man att om man dricker alkohol om man är mätt, det finns ett visst upptag av alkohol i magsäcken. Så om man är mätt och dricker alkohol så tas mindre upp. Så att det är väl alltid bra att dricka på fastande mage generellt. Den andra delen jag tänker på är att man inte riktigt, man vet inte riktigt rollen av det perifera. Alltså cirkulerande, det som frisätts i periferin. i beroendeutvecklingen gentemot det som regleras centralt. För när man tittar på grelin till exempel så har man sett att plasmanivåer av GIH-relin korrelerar med craving, alltså suget efter alkohol till exempel. Men sen har man gett till georelin intravenöst. Om man ger låga doser som är relevanta för födointag, alltså det som händer när man är hungrig, då har man sett att man får en ökad craving för mat.

Men om man ska få ökad effekt på alkohol då måste man ge tre gånger högre dos. Och då är frågan, är det en relevant… situation, eller för då är det så extremt mycket högre. Och sen har vi tittat i djurstudier att om vi blockerar grelin i periferin, alltså cirkulerande grelin, så får djuren ett minskat födointag men man får inga effekter på alkoholintag. Så det kanske är så att det perifera inte helt återspeglar det som händer i hjärnan. Så därför är det svårt att säga om man ska dricka på fastande mage eller inte för vi vet inte riktigt hur det perifera, cirkulerande, korrelerar med det som är centralt. Utan det kanske är så att det centrala frisätts i andra situationer eller i andra, och det vet vi inte än. Och sen sa du det här att om man skulle dricka alkohol med maten eller om man dricker själv på en after work, och då tänker jag att det kanske är olika, när man tittar på alkoholberoende som finns, eller alkohol, så är det ju en väldigt heterogen grupp.

Där det kanske är väldigt olika individer som dricker till maten gentemot själv på en after work, mot… Det är svårt att veta vilken utav de grupperna en behandling svarar bäst på. Jag tror att det viktigaste är att man har väldigt många olika läkemedel. Så att man kan testa olika läkemedel på olika grupper beroende på varför man dricker för mycket. Så om man dricker för mycket till maten så kanske man behöver ett läkemedel eller dricker man för mycket i andra situationer så kanske man behöver något annat läkemedel. Möjligtvis, så det är viktigt att tillgå många olika läkemedel. Och sen kan man ju säga så här, du pratar om det här med att det påverkar vikt och det påverkar födintag och så. Och det kanske är så att de här systemen vi tittar på kanske är mest aktuella för sådana som är överviktiga och har ett alkoholberoende.

För det finns ju ganska många som har en övervikt och ett alkoholberoende. Så man ska nog inte ge de här GLP-analogerna till en underviktig alkoholberoende person.

00:26:22 – Jacob: Nej det är klart. För att de kan minska.

00:26:23 – Elisabet: Men om man tittar till exempel på grelinreceptorantagonisterna som vi använde. Då de djuren hade inget minskad vikt. Och inte så mycket vanligt födointag minskning heller. Utan det var framförallt alkoholen som minskade. Men ger man grelinreceptorantagonist till djur som bara äter vanlig mat. Då får man en minskad födointag. Så det beror också mycket på situationen. Och har man till exempel råttor som har mumsig mat och vanligt tråkig chowmat. Då ser man att man minskar företaget som är det belönande, det mumsiga maten.

00:27:00 – Jacob: Det är belöningsätandet mer än det här homostatiska ätandet.

00:27:05 – Elisabet: Men har man bara ett homostatiskt ätande, då minskar det också. Så det beror på vilken situation djuren befinner sig i. Och när man tittar på grelinsystemet till exempel så beror det mycket på om de är i en ny situation eller om de är fastade eller om de inte är fastade. Så det är mycket som påverkar effekterna av de här systemen också som man måste ta hänsyn till. Och sen så, jag tänker också i det här med GLP, där ser vi en mycket tydligare effekt både på vanligt förointag, alkoholintag och vikten. Så i de situationerna så är det nog framförallt viktigt att ha personer som är överviktiga och dricker för mycket.

00:27:43 – Jacob: Ja, det låter ju ändå som en bra idé att göra ljudstudierna här först, för om det kan vara så liksom situationskomplext hos djuren, då känner man liksom, om man bara hade tagit liksom tusen personer med alkoholproblem så kanske man hade missat en verklig effekt för att det blir negativt hos vissa och positivt hos vissa. Det kanske kan vara bra att liksom på något sätt få, det är svårt att ta här och screena över från djur till människosituationen kanske, men att man då ändå får, som du sa här, det kanske är bäst, vi kanske ska hitta hundra överviktiga alkoholproblem och börja på dem först. Precis. För att liksom maxa våra chanser för att ändå se en effekt här istället för att bara börja skjuta med hagelgeväret lite brett.

00:28:23 – Elisabet: Ja, precis. Ja, men jag tror att det är jätteviktigt och att man även istället för det här självsrapport-rapportering av alkohol, att man tittar på en biologisk markör för att man faktiskt ska kunna se något ordentligt och faktiskt se vad man verkligen ser. Det är så lätt att man själv rapporterar fel, så att det är mycket man ska tänka på när man planerar en klinisk studie.

00:28:44 – Wille: Bara för att få lite perspektiv,

Vägen till kliniken och underbehandling av alkoholberoende

00:28:45 – Wille: för nu låter det nästan lite som att snart kommer vi kunna lösa alkoholproblemen här. Det som ni håller på med är förstås väldigt långt ifrån ens kliniska studier och därmed väldigt långt ifrån att det ska finnas läkemedel mot alkoholberoende.

00:29:00 – Elisabet: Det beror på hur man ser det. Vi hade till exempel när vi bara jobbade med gerolin så hade vi ett patent för en gerolinreceptorantagonist för behandling av alkoholberoende. Och det hade vi ändå förhoppning om att vi skulle kunna nå ut till kliniken inom 10 år kanske eller något sådant där. Men där fanns det inga läkemedelsföretag som sedan gick vidare med de här gerolinreceptorantagonisterna. De lade ju ner allt det mot vetma. Nu är det en kollega i USA som har fått tag på en nedlagd drog som de testar på alkoholberoende personer. Och den är redan gjort, alla safety och alla de här grejerna som man måste göra för att få testa det i människor. Så då blir det också närmre. Men om man tänker i GLP-1 situationen, och även Amelin till exempel, där finns ju läkemedel på marknaden idag som redan är godkända.

Och då går det mycket snabbare, men det tar ändå lång tid att göra. Man ska söka etik, man ska söka läkemedelsansökan, läkemedelsverketsansökan, och man ska göra studien och det tar ju lång tid. I det här GLP-1-fallet har vi en etik för att sätta igång. Men vi måste få pengarna. Det är så extremt dyrt att göra en klinisk studie. Så vi jobbar på det. Då är det egentligen inte så långt bort.

00:30:09 – Jacob: Då behövs det antingen någon stor fond som tycker att er ansökan är bäst eller ett läkemedelsbolag som känner att det här kan vi investera och få avkastning senare.

00:30:21 – Elisabet: Precis, så där är man ju mycket närmare på det sättet och det gäller ju även amulinreceptorer och agonister som utvecklas väldigt mycket idag. Då är man ju mycket närmre kliniken på något sätt, för det är ju dit man vill komma hela tiden. Eller jag känner att det är det jag jobbar för, att man ska få ut nya läkemedel. Och sen att man hittar en bot för alkoholberoende är nog svårt. Utan det kommer nog vara så att man behöver fler läkemedel. Det finns ju fyra läkemedel för alkoholberoende idag. Men man behöver många fler för att det är sån heterogen grupp, alla dricker av olika anledning. Så därför måste man ha många läkemedel. Så fungerar inte ett så ska man prova ett annat, till exempel. Och sen är det även så inom alkoholberoendefältet så är det väldigt få som är alkoholberoende som får läkemedel.

Och de allra flesta får Antabus, vilket är det äldsta läkemedlet som de flesta känner till, men det finns andra läkemedel som också fungerar. Men det är inte så många som känner till dem så därför används de lite sämre. Om man jämför med depression till exempel så är det ju ungefär lika många personer som har en depression mot ett alkoholberoende. Men det är mer än 50 gånger mer vanligt att man får behandling för sin depression än alkoholberoende. Så det finns väldigt mycket att jobba på inom fältet för alkoholberoende. Dels hitta nya läkemedel som kanske fungerar för fler personer eller för andra personer. Man måste jobba mycket mer med att personer ska få läkemedel för sitt beroende också.

00:31:42 – Wille: Precis, för det handlar väl mycket om att man ska känna till det. Om det är någon allmänläkare som ska skriva ut det, så måste de ju veta att det finns. Hur man använder det och varför man ska använda det.

00:31:51 – Elisabet: Precis. Sen är det också synen om alkoholberoende. Det är många som fortfarande tycker att det är ett karaktärsfel, att man är en dålig person som dricker för mycket. Och att det bara är att sluta. Men det är inte bara att sluta. Det är så mycket att man kanske inte söker hjälp för sitt alkoholberoende. Det är också en svår grupp att behandla. Det finns en del samsjuklighet med andra psykiatriska sjukdomar. Det är så komplext kan man säga.

00:32:19 – Wille: En liten kontrollfråga, för att vi pratar om utveckling av läkemedel. Är du köpt av Big Pharma?

00:32:27 – Elisabet: Nej, jag har inte köpt av Big Pharma. Nej, det är bra.

00:32:31 – Jacob: De vet ju det.

00:32:32 – Elisabet: Ja, precis. För du hade ju sagt

Varför blir vissa beroende – hjärna, genetik och miljö

00:32:34 – Elisabet: om det var det, eller hur? Ja, absolut.

00:32:36 – Jacob: Det är klart. Vi får väl läsa konflikt av intresse på de publicerade studierna.

00:32:40 – Elisabet: Ja, precis.

00:32:42 – Jacob: Vi hoppar direkt på beroendet. Om vi hoppar precis det du öppnade upp dörren lite för. Vad är det som gör att det blir ett beroende? Varför skiljer människor sig åt? Vad är skillnaderna? Vi har varit inne på mycket det när det gäller kost. För vissa är det inga problem att det står en godisskål eller något kalasbord varje gång de kommer in till fikan. Medans för andra så är det liksom de observerade direkt. De nästan måste hejda sig själv medvetet för att inte bara omedvetet stoppa handen i skålen och så vidare. Vad vet vi om den biten liksom det här med motivationsdelar och belöningen under tiden och så. Vad är skillnaden mellan människor? Varför är det så att vissa blir, även vissa råttor blir det och andra inte blir det?

00:33:34 – Elisabet: Och det vet man ju inte helt och hållet men man funderar och tittar på många olika aspekter. Dels har man tittat på att om man börjar ta en drog tidigt så kan hjärnans belöningssystem till exempel förändras över tid så man får en annan dysfunktion i de här systemen. Så det man vet är att om man tittar på beroende personer mot sådana som inte är beroende så har de förändrade hjärnor. Och det kan ju dels bero då, jag nämnde att det är drogen eller det man gör som förändrar hjärnan. Men sen är det ju även vissa som kan födas med en beroendepersonlighet, att man har en genetisk förändring till exempel som gör att man har lättare att få fastna i ett beroende, att man har svårare från början. Och sen kan det ju bero på epigenetik också, att man har epigenetiska, det är ju förändringar som inte är…

Har ni pratat om epigenetik någonting?

00:34:22 – Jacob: Ja, jo, det har vi.

00:34:23 – Elisabet: Så man har epigenetiska förändringar. Och sen är det ju även social, vad som händer i livet i övrigt, stress, till exempel depressioner, ångest hos barn eller familjesituationer. Så det är så oerhört mycket som kan påverka för man vet ju att både stress och familjesituationer påverkar hur barn mår och det kan ju driva i sig själv att man har en ökad risk att få ett beroende. Så att det är så oerhört mycket som samspelar. Och för vissa personer kanske det är mer att drogen har förändrats medan för vissa personer så kan det vara mer en genetisk bakgrund och för vissa personer är det mer det som är runt omkring. Så det är mycket som påverkar att man blir beroende. Men det man alltid ska tänka på är att det är en förändring i hjärnan, en sjukdom, så att man aldrig hamnar i aspekten att det är en dålig karaktär, att personen är en dålig person och därför har ett beroende.

00:35:17 – Wille: Vi har tidigare haft ett avsnitt där vi diskuterade det här med genetik och svårigheten att studera varför det blir som det blir. Men man kan i alla fall tydligt se att en person som i Jacob väljer att stoppa handen i skålen har en annan genetikuppsättning och en annan hjärna än den som inte gör det.

00:35:36 – Elisabet: Det man har visat framförallt är ju att man har en annan hjärna så att säga. Man har ju tittat på det här med avbildningstekniker på många olika sätt, att man har ett förändrat belöningssystem. Och sen har man ju gjort många associationsstudier med genetik där man tittat på att många olika gener är associerade med Högre alkoholintag, högre sockerintag till exempel. Men det måste ju studeras oerhört mycket mer. Det är ju begränsning med genetiska studier som har varit att man har tittat i ganska små cohorts. Men nu kommer ju de här GEVA-studierna där man kan titta i mycket större. Men det är också fördelar och nackdelar tänker jag. För många utav de här GEVA-studierna man gör där fiskar man ju lite grann och man har extremt många personer.

Och så söker man och ser vad man hittar ut. Men om man tittar i mindre populationer och har en mer specifik frågeställning så är det ju det vi har gjort till exempel att vi har Vi har i alla våra djurförsök tittat att GLP-1 och grelin är viktiga för beroendeutveckling. Då har vi tittat på snippar eller förändringar i de generna i relation till beroende hos människor, där man har hittat associationer både till socker, amfetamin, alkohol, nikotin, BMI till exempel. Men då är det mycket mindre populationer. Genetik har ju också sina begränsningar, genetiska studier kan också vara svåra att tolka.

00:36:47 – Jacob: Och så många gånger, man kan ju hitta de här, när man har så mycket folk så blir det ju mycket P-värden så att säga, man kan hitta många saker. Där är ju en skillnad, men den praktiska skillnaden kan ju bli en procents högre risk hos de här personerna. Vad har man för nytta av det i praktiken? Ska vi screena folk och så behandlar de människorna olika? Det är ganska meningslöst som vi pratar om en procents riskökning.

00:37:15 – Elisabet: Men det som är mer intressant då kan jag tycka till exempel är att man tittar på hur man svarar på läkemedel. Att det beror på genetik. För det har man ju tittat på i alkoholberoende fallet med två stycken läkemedel. Som där varje effekten av läkemedlet beror på vilken genetisk uppsättning man har. Det kan ju vara intressant för då kan man ju titta på om man har den här genetiken då kanske man ska välja det här läkemedlet och annars kanske man ska välja det här läkemedlet. För alla de här psykiatriska sjukdomarna är ju komplicerade sjukdomar. Det är inte en gen som gör det. Det är enklare till som cystisk fibros eller någonting som är en variant gör skillnaden. Men så fungerar det inte i neuropsykiatriska sjukdomar utan det är som vad man vet en i alla fall.

Utan det är ju många olika gener som spelar roll. Det kan vara olika gener för olika personer till exempel.

00:38:00 – Wille: Ser man någon skillnad mellan olika typer av beroende? Du sa att drogen kan förändra hjärnan, men är det på samma sätt? Är det bara att det råkar bli amfetamin hos någon och alkohol hos en annan? Eller är det olika saker som händer?

00:38:15 – Elisabet: Det är svårt att veta, men det man vet är att man har tittat på personer med alkoholberoende, amfetaminberoende, kokainberoende etc. Då ser man att deras hjärnor har samma förändringar, att man har till exempel ett lägre antal dopamin D2-receptorer i belöningsrelaterade områden. Och sen vad det är som gör att man fastnar för alkohol eller andra droger är ju svårt att veta. Det vågar inte jag uttala mig för mycket om faktiskt. Det är nog oerhört komplicerat.

00:38:45 – Wille: Ja, det blir ju sociologiskt och allt möjligt. Ja, det är ju så mycket som det finns tillgång till, vad man utsätts för, vilka vänner man har.

00:38:52 – Elisabet: Men jag tänker att det är komplicerat. Det man ser mycket i alla fall är att om man slutar med ett beroende så är det många som kan övergå till ett annat beroende, till exempel.

00:39:00 – Wille: Just det.

00:39:01 – Elisabet: Det är väl det man ser.

00:39:03 – Wille: Det visste vi redan på Hasse och Tages tid.

Finns det ett sockerberoende

00:39:10 – Wille: Som ju delvis fortfarande är. Det jag fiskade lite efter var det här med sockerberoende. Det är ju väldigt poppis att man säger just sockerberoende. Effekterna liknar det som blir kokain när man äter socker och sådant. Finns det ett sockerberoende och i så fall liknar det andra typer av beroende som droger?

00:39:33 – Elisabet: Det är en väldigt viktig fråga och det debatteras ju väldigt mycket. Anledningen till att jag kan lite grann om det beror på att jag satt med i en utredning som var för några år sedan där man skulle titta på om det finns sockerberoende eller inte. När jag gav mig in i det fältet så inser man väldigt snabbt att det är väldigt få starka läger. Vissa som säger att socker är beroendeframkallande och jag kan hjälpa dig att bli av med sockerberoendet, läs de här böckerna. Sen finns det vissa som säger då att Djurmodeller är helt irrelevanta, det finns ingenting som tyder på att socker är beroendeframkallande. Så det är väldigt två ytterligheter, men ska man ha en bra diskussion så måste man ju gå igenom vad som finns i litteraturen idag.

Om man tittar på de djurstudier som finns så ser man att om man har tillgång till socker, och då är det framförallt som vi var inne på innan, att om man har tillgänglighet till socker under vissa delar av dygnet, Då ser man att man får en dopaminfrisättning av socker. Sockerintag förändrar hjärnans belöningssystem på ett liknande sätt som droger gör. Man eskalerar intaget över längre perioder, vilket man också gör för alkohol, att man dricker lite och sen dricker man mer. Man får ett återfallsdrickande om man har ett uppehåll av socker. Det är väldigt mycket som tyder på, i djurmodellerna, att socker kan ha en beroendepotential. Då får man ofta frågan, det finns inga receptorer för socker i hjärnan? Men samtidigt vet man ju då att socker påverkar många olika signaleringssystem som de här aptitrelaterade hormonerna och det påverkar också antagligen då i hjärnan så att man får då de här förändrade belöningssystemen, så något händer ju.

Och sen har man översatt det här, i alkoholberoende finns det en skala som heter audit som man kan göra när man testar om man dricker för mycket, det är 10 frågor. Och den har man översatt i dietsammanhang också, som heter YFAS tror jag den heter. Yale Food Addiction Score. Precis. Och när man då har gjort en ganska stor studie på studenter så har man sett att de som äter mycket mumsig mat kan man framförallt säga, de scorar mycket högre på det som en beroendepotential. Men min slutsats var att man måste studera det mycket, mycket mer. I min åsikt så tycker jag att det finns, djurstudierna tyder på att det är beroendeframkallande, men man kan ha svårt att dra de slutsatserna förrän man har studerat så mycket mer i människa. Och många inom fältet som jobbar med dieter och så, de tänker mycket, förstod jag i de här diskussionerna, att man tänker mycket på abstinenssymptom.

att om jag slutar så får jag abstinenssymptom och det är bara en liten del inom beroendet. Beroendet är så oerhört mycket mer. Man ska ha sug över drogen, man kan inte kontrollera sitt intag. Man behöver studera på så många olika aspekter. Och sen kanske det inte bara är sockret i sig själv, för om man går igenom litteraturen på fet mat, eller som man kallar på engelska ”palatable food”, så verkar det också finnas att det påverkar belöningssystemen och förändrar hjärnan på liknande sätt. Så många pratar om kanske hur man äter och inte exakt vad man äter, utan att det kanske är att om man har en hetsätningsproblematik av ”mumsig” mat så kanske det har en beroendepotential.

00:42:58 – Wille: Vi äter ju inte socker egentligen. Det är väldigt få som sitter och skedar i sig socker i ren form. Utan man får i sig det genom livsmedel. Där kanske läsk är det som nästan bara är socker. Men i övrigt är det oftast i någon fast form.

00:43:12 – Elisabet: Men nu för tiden finns det ju socker på ett annat sätt. Jag tänker så när jag pratar med min mormor som levde, hon är född på 1900-talet, då fanns det ju sockertoppar när folk gick och slickade på socker. Då åt man ju inte godis på det sättet utan då var det ju faktiskt rent socker. Så det är ju en industri som har hänt också, förändrat liksom.

Dagens matmiljö, energität mat och Yale Food Addiction Scale

00:43:34 – Jacob: Jag brukar prata, jag föreläser, jag har skrivit en bok som handlar lite om de här språken, men då mer mot belöning från mat och att det får oss mer benägna att äta mer och sådär. Det är ju Darwin inne i köpcentret, något företag tar fram en kaka som är väldigt god, som kanske vi har svårt att sluta äta, som kanske gör oss motiverade att gå till skafferiet lite oftare än någon annan kaka. Då är det ju den som liksom lever vidare i affären och släpper något annat företag en ännu godare kaka då, ja men då slutar ju till sist den här mindre goda kakan att säljas och så har det ju fungerat nu i, ja kan vi säga sen 60-70-talet i alla fall. Det är liksom många år med trial and error för att få det, vad säger jag, mer belönande, kanske mer motiverande och för oss att söka upp det och då till sist på något sätt så, ja efterhand så blir de ju bättre och bättre på att få ännu mer människor motiverade att söka.

Och det går ju hand i hand i alla fall med övervikten, att den ökar hos människor. För hade vi haft det bara, säg alkohol är ju fortfarande nästan bara alkohol. Nu blev Wille sur, för han är vinfantast. Han tycker att det är olika. Men det är ju vin som vin för de allra flesta människor. Och vi har ju den procentandelen som faller dit för alkohol. Medans kosten är ju inte mat som mat, utan det har blivit Man har ju förändrat hela matsamhället på något sätt och då har man liksom skjutit det, liksom hela matspannet i alla fall, den yttre där med belönade godare, det har kommit mer och mer av det. Och då har vi också förskjutit spannet för övervikt kanske och möjligen då också då om man ska klassa det som ett beroende det här.

00:45:12 – Elisabet: Men det som också är en stor skillnad tänker jag är att i Sverige då så har vi ett systembolag där man har en begränsad tillgänglighet till alkohol och man har en ålder där man först får köpa alkohol. Men om man tänker i matsituationen så har ju affärer placerat I Kiruna är det barnhöjd. Ja, men allting sånt är det. Det är väldigt få och jag applåderar de som faktiskt ändrar hur de lägger upp det. För det finns en del butiker som ändrar att de inte har allt godis precis vid kassorna. När barnen är hungriga och trötta och skriker och vill ha godis. Utan att man har det på annat sätt hur man lägger upp det. Så det är ju också mycket hur godis och sådant som är mumsigt presenteras. Både på film och även på I affärerna och att man utsätts för det från när man är liten.

Det är också en stor skillnad mot alkohol. Alkohol börjar man dricka sen när man är äldre. Men när man är mindre så utsätter man för den här goda maten. Mycket tidigare då kanske hjärnan påverkas mer på ett annat sätt också. Så det finns många skillnader mellan dem. Sen kan man också nämna att spelberoende är det första icke-drogrelaterade beroendet som har kommit in i definitionen beroende. Så det är gambling, man spelar för pengar. Det är idag en beroendediagnos. Och det finns ju ingenting när man spelar för pengar som binder in till någon receptor i hjärnan. Så det är de som säger att socker binder inte in i hjärnan, så hur kan det då vara ett beroende? Men det finns ju ingenting, det är ju ingen spelmolekyl som binder in i hjärnan heller.

Så det tyder ju ändå på att man kan bli beroende av annat. Och även sex till exempel, det är ju så mycket som…

00:46:51 – Jacob: Det är många saker man kan, det är ju det här liksom, det är ju gradienten, hur starkt är beroendet? Hur fort blir man beroende och sådana här saker? Det är väl det jag tror kommer skilja det mer. Och just som du sa, ska man kalla det sockerberoende när det är, alltså tar du Yale Food Addiction Scoy till exempel, där finns ju någon studie där man försökt skatta olika livsmedel. Enligt den här skalan ungefär i princip, alltså hur benägen är du att äta detta? Hur svårt brukar du ha att sluta äta i tid när du äter det här och sådana saker? Och de grejerna som kommer överst då det är ju ofta pizza och det är pommes frites och det är chokladkaka. Det är ju inte Det är ju sällan det är liksom lösgodis. Eller de mer sockergrejerna. Utan det är fett, energitätt.

En hel del socker i många grejer av dem. Men ibland är det liksom mjölgrejerna som i pizzan. Det är ju inte så mycket socker i den. Utan det är ju mjöl, fett och energitätt. Det ska ju nämnas också att Jacob har ju ett bias här.

00:47:51 – Wille: Han har ju länge förespråkat att man blir inte fet av lösgodis. Utan det är liksom chips och sådana här saker.

00:47:57 – Jacob: Och han är lösgodisberoende. Då är det någon som överdrev det kanske lite där. Jag säger att chips är värre än lösgodis. Det är min hypotes.

00:48:06 – Elisabet: Men det som är viktigt i de studierna är att de studier jag har läst är gjorda i USA och där har man ju inte lösgodis.

00:48:11 – Wille: Nej, det var också min kritik.

00:48:15 – Elisabet: Skulle man ha det så kanske det skårar och sen så är det ju choklad skårar det högt och det är ju både socker och fett och chips skårar högt och det är också socker och fett. Så att det är ju… Ja, det är ju oftast kombinationen liksom.

00:48:25 – Jacob: Det är ju det som gör, det är ju samma sak där, vill vi göra råttor och möss feta då är det ju kombinationen som oftast är bäst.

00:48:32 – Elisabet: Ja, men det är också svårt att dra en slutsats att inte lösgodis skulle kunna vara beroendeframkallande om inte sockret är med i den studien. Det vet jag att det kan vara.

Spelberoende, substansberoende och urvattning av begreppet

00:48:44 – Wille: Det var intressant det du tog upp med spelberoendet. Det är inget substansberoende. Det finns ingen spelmolekyl som man får i sig och därmed blir beroende. Den har kommit in i DSM-5. Det är en klassificering av beteenden inom psykiatrin. Man beter sig på ett visst sätt och därför blir det en diagnos. Eller en samling av beteenden blir en diagnos. Men är det meningsfullt att prata om beroende på det sättet? Att man säger att spelberoende är ett beroende på samma sätt som alkoholberoende är ett beroende. Är det inte lite olika saker då?

00:49:16 – Elisabet: Fast samtidigt har det ju inkluderats i DSM-5-kriterierna. Och om det är inkluderat i DSM-5 så är det ju beroende som beroende, kan jag tycka. Ja, per definition är det det.

00:49:27 – Wille: Men jag tänker om man ska problematisera. Finns det ingenting som ändå skiljer dem åt? För det ena så måste du ändå få i dig alkoholen. Du kan inte bara gå och köpa en flaska och sen ha den ståendes. Det räcker inte. Du måste faktiskt få i dig den. Medan för spelberoendet så behöver du inte få i dig någonting. Du behöver bara fortsätta bete dig som du gör.

00:49:55 – Elisabet: Men det handlar väl också om att man gör det i stora mängder, för det är ju därför det är beroende, för att det påverkar ju, i spelet så tar det över och påverkar sociala situationer, arbeten, man kan inte göra något annat. Så det är så mycket sådana likheter med substansberoendet. Så visst, man får inte i sig det men man blir väldigt påverkad i livet ändå, så att säga.

00:50:21 – Jacob: Man kanske skulle bara dela upp det i substansberoende och beteendeberoende och sånt där, alltså som subkategori och bara, och så, jag vet inte vad poängen skulle vara med att göra det egentligen.

00:50:33 – Wille: För den psykiatriska kanske inte, alltså jag tänker att för den psykiatriska delen kanske det inte har så, spelar det någon roll, men jag tänker så här, vad det gör med kroppen måste väl ändå vara skillnad, för alkohol, alltså spelberoende påverkar ju inte levern,

00:50:46 – Elisabet: Nej, men det är bara en del i DSM-kriterierna är ju att man fortsätter trots vetenskap av negativa konsekvenser. Så det behöver inte vara en del i beroendet. Sen är det ju absolut så att alkohol, droger och nikotin har ju mycket skadliga effekter på kroppen, alltså rent lever och andra organ. cancer etc. Men där behöver man inte ha ett beroende egentligen. Man har ju visat rapporter nu att om man dricker ganska små mängder så har man ökad risk för många sjukdomar i relation till alkohol. Och då har man inget beroende utan då är det bara en låg riskkonsumtion som man har. Det är så många olika delar som man måste liksom dela på på något sätt. För att det är så oerhört komplicerat. Men sen så tror jag att det handlar, för någonstans varför man har en diagnos är det ju att rätten att få hjälp.

Så var diagnosen ligger någonstans. Men som jag har förstått det, nu kan inte jag det här alls för jag inte är läkare, men att det är svårare hur man hamnar under olika Vårdkategorier, vem som ska betala och sånt är ju det som är svårt och vem som är sjukskrivningar till exempel och vem ska täcka upp. Så om man särskiljer det också så kanske det hanteras olika inom vården. Vem ska betala för vården så att säga.

00:52:02 – Wille: Jag tänkte kanske snarare på att det ni sitter och studerar är hur hjärnan påverkas och sådana saker. Jag tänker om det kanske finns någon skillnad där, beroende på om det är substansberoende eller bara beteende.

00:52:15 – Elisabet: Ja, precis. Samtidigt tittar man mycket på det i relation till socker och mat, att hjärnan förändras på ett liknande sätt. Att hjärnorna ser väldigt liknande ut om Oavsett vilket beroende man har. Samtidigt, visst är det skillnader. Men kanske finns mer likheter än skillnader. Det är också svårt att dra för mycket slutsatser. I relation till socker, mums i mat, binch eating eller sex måste det studeras mycket mer. Man får inte urvattna ett begrepp heller. Om man använder ett begrepp felaktigt är det lätt att det inte får samma tyngd. För sådana som har ett beroende så är det ett extremt stort problem och påverkar personen väldigt stor del. Så man får inte urvattna ett begrepp till exempel heller.

00:53:00 – Jacob: Och där är det väl lite problemet där om vi tar ja matberoende i stort men kanske också sockerberoende att folk kan ju säga det när de äter liksom en chokladkaka och så det har ju inte förstått deras liv och alltså de här kriterierna som man har på DSM för att man ska klassade som ett beroende verkligen. Men när det gäller kost och socker idag så folk slänger sig runt med den här termen. Det är ju ingen människa som skulle säga jag är alkoholist om de inte verkligen var det. För det är ju lite skamfullt. Medan när man använder beroende till mat så kanske folk säger det nästan för att skoja eller skämta runt lite sådär. Då blir ju begreppet lite urvattnat kanske lite, även av folk, men jag tror ju de som har de riktiga beroendena som finns med i DSM-5, de personerna kan nog väldigt bli stötta när man använder beroende som en term så här, lite mer slarvigt.

Men det tror jag också beror på att det är personer som skriver böcker om sockerberoende på ett annat sätt än vad man gör om alkoholberoende.

00:54:04 – Elisabet: Om man går in i en bokaffär så finns det ju hyllmeter om det här är sockerberoende, det här innebär att jag kan hjälpa dig på det här och det här receptet. Det finns ju inte inom alkoholberoende så att också hur man inom media och även många rapporter inom media är ju, det här är sockerberoende, du måste vara försiktig med ditt socker etc. Så att det skrivs om på ett annat sätt och då blir det när man exponeras för de termerna så är det svårare också som människa att avgöra vad det är som är ett beroende och vad som inte är beroende. Så att jag tänker att det ligger ju mycket i det också. Och sen skulle jag inte säga att det inte är socker, Man vet inte om socker är beroendeframkallande eller inte, utan det behöver studeras mer. Jag tycker att det finns mycket tecken som tyder på hur man äter socker eller mumsig mat på något sätt kan vara i ett beroende.

Men det måste studeras mycket, mycket mer i kliniska studier.

00:54:52 – Wille: Är det personligt frustrerande att se den där obalansen? Att

Populärvetenskap, trender och mediernas bild av alkohol och kost

00:54:57 – Wille: det finns så lite skrivet om det som faktiskt är dokumenterat och det som är bättre studerat. Och så finns det en massa människor som skriver väldigt mycket om saker vi inte vet så mycket om.

00:55:08 – Elisabet: Men så är det väl, jag tycker absolut det är frustrerande, men så är det inom väldigt mycket tycker jag. Det finns många personer som skriver böcker om saker och ting som kanske inte är vetenskapligt dokumenterat på samma sätt.

00:55:19 – Jacob: Det är då det är lätt att skriva, för då har man inte fel. När det finns lite kunskap så är det så kul att spekulera. Vi har ju varit inne på det här med tarmbakterierna som har kommit väldigt mycket de sista åren, tarmfloran. Det blir också ett poppisfält direkt att skriva om. Man har visat att det här är väldigt intressant. Man har lite häftiga djurstudier som visar att det i alla fall i någon situation kan ha en väldigt stor påverkan på risk för sjukdom eller symptom och sådana här bitar och sen så kan man ju då bara skriva boken och så säger man här är lösningen för dig på människo nivå när liksom vi tar tarmfloran och tarmbakterierna här det man egentligen säger nu rent praktiskt är väl på något sätt bara ja men det är bra att äta frukt och grönsaker och inte för mycket socker och rött kött alltså kostråden i princip det är det som blir slutsatsen men också kan man ändå liksom piffa upp det så har man en bok där man säger lite mer än så

00:56:15 – Elisabet: Ja men så är det ju, absolut. Och jag tycker ska man skriva böcker så ska man ha att man citerar vetenskapen på ett rätt sätt. Och sen är det alltid viktigt att man sätter igång debatter och diskussioner kring det. Men att man kanske inte kan säga så här är det innan det är vetenskapligt bevisat.

00:56:37 – Jacob: Sätt igång debatterna så kanske det blir mer sannolikt att någon får pengar för att studera det.

00:56:42 – Elisabet: Precis, och det är det man måste göra. För det är ju svårt att få finansiering för studier. Det är extremt kostnadsmässigt, eller det är kostsamt att forska. Och alla kan inte forska, utan det ska vara bra projekt. Och det ska ändå vara relevant också.

00:57:00 – Jacob: Vi pratar mycket om trender kring kost och träning. Barfotalöpning kom jättestort för 8-9 år sedan. Då fanns det nästan ingenting publicerat. Då påstods det fantastiska saker i de här böckerna. Så blev det en jättetrend. Det kommer fortfarande ut studier nu. 2012, två år efter trenden, då började det komma mängder av studier som tittade på de här sakerna som påstods som fakta. Förr, och så blir det en mer nyanserad bild åt senare, när ingen springer barfota längre. När trenden är borta, då har vi kunskapen. Det är samma med gluten, det har också kommit. Att man ska äta glutenfritt och sådär. Det finns ju nästan ingenting. Men det har ju börjat komma i alla fall epidemiologiska studier nu när man tittar på gammal insamlad kostdata.

Så tittar man. Är det några korrelationer med glutenintag och alla de här sjukdomarna som påstås och sådär. Och det kanske blir samma sak då ju. Kan man väl hoppas. När det gäller matberoende och sockerberoende och sådär. Jag tror ju också mycket just framförallt matberoende det här. Det är ganska uppenbart tycker jag att det är många som uppfyller de här kriterierna lätt. Om du tar som du sa den här skalan jade food addiction score när man bara låter gemene man svara på den så är det en tio procent ungefär sådär. Man gjorde om den. Man har jade food addition till score två som var enligt DSM fem då istället för fyra. Då blev det lite svårare eller lite färre som nådde upp till Men det är en betydande procent som uppnår det här och man ser punkterna så tänker man att det är många människor som har problem på något sätt med vissa livsmedel och sådär.

00:58:43 – Elisabet: Men sen ska man ju inte glömma det heller. Eller det jag kan tycka är en frustration är att man väljer att skriva så mycket om till exempel sådant. Men man skriver inte så mycket om alla de här publikationerna som finns med all skadlighet med alkohol. Att ganska låga doser av alkohol är skadligt. Om man frågar gemene man så är det inte många som har läst de artiklarna. Så att massmedia plockar ju upp också trender, sådant som är likebart, klickbart. Enligt min mening. Nu är inte de här och kan försvara sig för det. Men jag tycker att det ofta är så att Till exempel, jag tror det skrevs i en tidning om det här med riskkonsumtion för alkohol. Men det som cirkulerar är att alkohol är bra för minnet, det är bra för träning. Det är bättre att dricka alkohol än att träna, läste jag sist.

00:59:25 – Jacob: Neiström. Han har vi tagit upp ett par gånger.

00:59:29 – Elisabet: Det finns mycket sådana grejer som cirkulerar, men allt det här som har med skadligheten att göra tas inte upp.

00:59:36 – Jacob: Just med alkohol är det ett problem med dosfrågan. Folk vet inte riktigt hur mycket de dricker. När det står ett glas, vad är ett glas för folk? Sen kanske det står i centiliter, men folk vet inte hur många centiliter som rymmer sitt glas. Man har gjort de här studierna när det gäller kost där man ber människor lägga upp vad är en måttlig mängd med den här efterrätten eller det här godiset. Och folk, det de äter tycker de är måttligt. Har du någon person som lägger upp en godispåse på 300 gram så frågar du den personen dagen efter, vad är en måttlig mängd godis? 300 gram säger de ungefär. Det är väldigt få människor som tycker att de äter för mycket av någonting eller då antagligen, det är väldigt få människor som, ja men jag dricker inte mycket, jag dricker lagom.

Och så är man ofta i sin grupp där människorna är ganska lika och sådär. Så jag tror nog det många budskapet är nog svårt att få fram på ett bra sätt där liksom när det, som du säger med alkoholen att det är ganska många som dricker mer än de här mängderna som kanske är relativt ofarliga då.

01:00:45 – Wille: Då tror jag vi tar och avrundar där. Elisabet, det var jättekul att ha dig med. Jag har mest suttit och lyssnat här när ni har pratat, eller när du har pratat framförallt. Det märks att du har jobbat med det här ett tag. Det känns som att du kan ditt område och det är alltid väldigt imponerande att lyssna på personer som kan sitt område ordentligt. Men det var jättekul att du ville vara med.

01:01:06 – Elisabet: Tack för att jag fick vara med. Tack så mycket.

01:01:08 – Jacob: Ha det bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *