Graden av gillande för kalorireducerad mat – förändras den ju oftare vi äter?

Det finns många sätt att gå ner i vikt och många kostupplägg att välja mellan. En vanlig metod att helt enkelt försöka äta samma typ av mat som tidigare men med reducerad energimängd. Detta uppnås oftast genom att man köper light-/lättvarianter av samma varor som man tidigare ätit för att på så sätt försöka minska sitt kaloriintag. Logiken bakom är att om man äter samma mängd mat som tidigare så kommer man att få i sig mindre kalorier än tidigare då light/lättvarorna innehåller mindre kalorier per 100 gram.

Trenden i Sverige just nu är en fallande försäljningssiffror av flera av dessa varor, t.ex. lättmargarin. Detta är i mina ögon en positiv utveckling då jag ser de flesta av dessa produkter som sämre råvaror helt enkelt. Jag har även svårt för den snedvridna marknadsföringen med vilken man försöker sälja t.ex. Becel, Milda eller korvar som säljs dyrt för extra stort vatten- mjöl- eller fosfatinnehåll.

Men på tal om just lättprodukter och kalorireducerad mat tänkte jag spinna vidare lite på Jacobs förra text om kalorivärden i snabbmat med påståenden om lågt energiinnehåll (”Kan man lita på näringsvärdetabellerna i snabbmat?”). I den texten redovisade Jacob en studie som tyder på att dessa siffror kan variera en hel del och att man inte alltid kan lita på vad som står på förpackningen. Den studien jag här tänker gå in på är dock en studie där maten är korrekt beräknad och där man från forskarnas håll försökt studera smakupplevelser och mättnadskänsla av samma maträtt men med olika energiinnehåll.

Studien

Studien är publicerad i senaste numret av American Journal of Clinical Nutrition och har titeln ”Effects of repeated exposure on liking for a reduced-energy-dense food.” (1). Totalt inkluderade man 36 deltagare (27 kvinnor och nio män).

Deltagarna fick äta två olika typer av Spaghetti Bolognese 5 gånger. Den ena bestod av 374 kcal (84 kcal/100 g) och den andra bestod av 567 kcal (141 kcal/100 g). Syftet här var att undersöka huruvida upprepat intag av en måltid påverkar hungern och graden av gillande och om det skiljde något mellan ”lightvarianten” och den mer kaloririka ”vanliga” varianten.

Spagetti Bolognese användes i studien
Testmåltiden i studien var alltså Spaghetti Bolognese men med två varianter av lika volymmässigt stora måltider men med olika mängd kcal.

Fördelningen av makronutrienter i de båda portionerna var enligt följande:

  • Standardmåltid (per 100 gram): 16.2 gram kolhydrat, 7.2 gram protein och 5.3 gram fett
  • Energireducerad måltid (per 100 gram): 12.9 gram kolhydrat, 4.8 gram protein och 1.4 gram fett

Båda måltiderna vägde ~400 gram och serverades på en lika stor tallrik med en fiktiv företagslogga på förpackningen (Empyreal Foods som forskarna så fantasifullt döpte sina rätter till ;)). Allt detta för att i mesta möjliga mån göra rätterna så lika varandra som möjligt. Deltagarna var dessutom inte informerade om studiens egentliga syfte. De trodde att det var ett vanligt konsumenttest av en ny Spaghetti Bolognese som skulle lanseras i England.

Under en arbetsvecka, måndag t.o.m. fredag fick deltagarna äta Spaghetti Bolognese till lunch. De fick där ange hur länge sedan de var sen de senast åt och hur hungriga de kände sig. Samtliga dagar ombads deltagarna att äta samma frukost och med samma tid inför testet för att försöka minska inverkan från deltagarnas övriga kostintag. De fick även föra kostdagbok för att ytterligare stärka studiens validitet. En hög validitet innebär att man verkligen testar det man vill undersöka vilket i detta fall innebar att man försökte kontrollera så inte någon av grupperna åt mycket mer kalorier under resten av dagen vilket skulle kunna påverka deras mättnadskänslor och hunger inför och under måltiden som undersöktes.

  • Före maten fick deltagarna ange ”Expected Satiety” vilket var ett subjektivt mått på hur mycket individen själv trodde sig kunna äta till lunch. De fick se en bild på måltiden i jämförelse med ett antal andra måltider. Här jämfördes alltså vad deltagarna trodde sig behöva för att bli mätt av Spaghetti Bolognese jämfört med andra maträtter med med lika volymmässigt stor portion.
  • Deltagarna fick även ange ”Expected Satiation” där de fick ange samma sak som ovan men med skillnaden att bara de två olika måltiderna med Spaghetti Bolognese jämfördes.
  • Slutligen fick man även, efter måltiden, ange graden av gillande för måltiden, ”Liking”, där man satte kryss på en linje från 0 till 100.

Resultat

Av de 36 deltagarna åt 18 individer standardmåltiden och 18 stycken åt den kalorireducerade måltiden, 14 kvinnor och fyra män i den ena respektive 13 kvinnor och fem män.

Man kunde inte se någon statistiskt signifikant skillnad i ”Expected Satiety”, alltså mellan lika stora måltider av Spaghetti Bolognese och andra maträtter med lika stor portion. Inte heller ”Expected Satiation” visade någon statistiskt signifikant skillnad, deltagarna trodde alltså att båda portionerna med Spaghetti Bolognese, oavsett kalorimängd, skulle mätta lika bra. I deras kostdagböcker fann man inget som antydde förändrat kostintag vid sidan om studien.

Enda skillnaderna i resultat var för graden av gillande, altså ”Liking” (se figuren). Här såg man en klart nedåtgående trend för graden av gillande under veckan bland de som åt den kalorireducerade måltiden.

Gillandet av standardmåltiden höll sig dock konstant över de fem dagarna.

Mina kommentarer

Studien undersöker något intressant som jag tycker är högst relevant idag med tanken på den debatt som pågår. Då dagstidningarna regelbundet tar upp anekdoter om människor som äntligen funnit en väg att gå ner i vikt/bibehålla önskad vikt när de skurit ner på lättprodukter men istället vågar äta sig behagligt mätta på mat som inte är kalorireducerad  så är en sådan här studie givande känner jag.

Jag tycker den har en brist i att man haft så pass dålig koll på vad individerna åt vid sidan om experimentet och jag tycker dessutom det är lite konstigt att de fick lika stora portioner. En stor kille borde ju behöva mer mat en liten tjej för att stoppa hungern men ändå fick de samma. Dessutom är ju överhuvudtaget könsfördelningen något skev vilket jag tycker är synd. Vidare skulle jag även önskat att de fick testa båda varianterna genom en så kallad cross-over design. Gärna med en wash-out-period mellan försöken.

Hursomhelst visade denna korta studie ingen stor skillnad i hunger men emellertid förefaller det som om deltagarna tröttnar mer på smaken i den kalorireducerade måltiden. Hur skulle resultaten bli om man hade olika maträtter varje dag tro? Och hur skulle det se ut om vi jämförde måltider med större skillnader i makronutrientfördelning?

Slutord

Ja studien är som sagt intressant. Den ger ingen klar bild över huruvida vi vänjer oss med att äta en mindre energirik måltid genom att äta den oftare men dock antyder den att människor ser till portionsstorlek i första hand och dömer mättnaden därefter. Det är intressant  i sig och antyder ju att man kan finna lagom stora portioner av färdigmat där hungern efter fem dagar inte verkar bli sämre även om maten innehåller mindre energi. Det säger ingenting alls om lång tids hungerreglering dock. Inte heller om kalorireducerad kost är bättre/sämre än t.ex. kolhydratreducerad (med mer fett och/eller protein som tex LCHF).

Det senare var dock aldrig syftet, syftet var just en undersökning av en standardvariant av Spaghetti Bolognese och en kalorireducerad Spaghetti Bolognese. Skiljer det sig mellan dem och påverkas olika upplevelser av måltiden av samma mat fem dagar i rad? Intressant att hungern inte skiftade så värst men jag tycker som sagt att det finns stora svagheter i att ha dålig koll på övrigt kostintag samt att man inte korrigerade portionsstorlekar efter skillnader i försökspersonernas energibehov. Det kan ju ha varit så att deltagarna (oavsett vad deras kostdagbok visade) kanske åt mer vid sidan om studien när de fick lättvarianten till lunch.

/Nicklas

1. O’Sullivan HL et al. Effects of repeated exposure on liking for a reduced-energy-dense food. Am J Clin Nutr. 2010 Jun;91(6):1584-9. Epub 2010 Apr 7.

11 thoughts on “Graden av gillande för kalorireducerad mat – förändras den ju oftare vi äter?

  1. Tjo Hejsan,

    En intressant sak är ju, när fick dem frågan om hur mätta dem var?
    Båda grupperna var kanske lika mätta direkt efter att dem hade ätit men den kalorisnåla gruppen kanske blev hungriga tidigiare än den andra gruppen?

    Bara en tanke, annars bra skrivet som vanligt! 🙂

    //Kenny

  2. Kenny: Tjo Hejsan,En intressant sak är ju, när fick dem frågan om hur mätta dem var?
    Båda grupperna var kanske lika mätta direkt efter att dem hade ätit men den kalorisnåla gruppen kanske blev hungriga tidigiare än den andra gruppen?Bara en tanke, annars bra skrivet som vanligt! :)
    //Kenny

    Inför alla tester fick de ange det. Om man då utgår från att de talade helt sanning om sin kost i övriga dagen så ska ju det ge en god bild.

    D.v.s. att man inte åt mer på andra tider men heller inte var mer hungrig efter att dagarna gått.

  3. Intressant läsning och bra skrivet Nicklas.

    Känner igen det där med att det är betydligt lättare att tröttna på storkok av dietmat jämfört med storkok av vanlig mat. 😀

  4. Som vanlig så blundar du för att feta är sjuka, insulinresistens, leptinresistens, om du botar det kan flera feta bli smala utan ansträngning, du kan inte bevisa att friska har en för stor aptit du tittar bara på sjuka som har en sjuklig aptit. Se fredrik nyströms forskning smala har en fungerande aptit.
    Ska man studera något vetenskapligt så måste man ta ut personer slumpmässigt, att bara välja dom som är feta, det är dårskap, dom kan ju vara sjuka, vilket dom faktiskt är insulinresistens leptinresistens.

    nutritionsforskarna drog sen en dum slutsats att människor har en naturligt stor aptit,
    Att naturfolk med fri tillgång på mat inte är feta blundar man för.
    APTITEN STYR ALT.

    Att spannmål gör oss sjuka verkar du skita i ” Läs vad jag skriver. Jag har aldrig påstått, eller ens antytt, att jag inte tror på det. Men jag ser det som indirekta samband, inte direkta.”

    Att spannmål indirekt skadar oss är ok tydligen, en tarmflora som skadar indirekt med ökad inflammationsgrad i kroppen, som sen ger metabola problem det är bara indirekt så det struntar jag i är det så du tänker?
    Detta glömde nutritionsvetenskapen bort, där har du förklaringen till mycket.

    Dieter som påstås vara bra för hälsan har ofta en sak gemensam dom utesluter cerealier.

    Men inte alltid kolhydrater staffan lindeberg fick i forskning ökad glukostoleran när dom uteslöt cerealier.

    Varför tiger du om vad som faktiskt har visats i försök, beror det på att du då saknar kunskap om hur kosten påverkar vår hälsa, har du någon utbildning i bakteriologi immunologi inte? Då har du inte kunskap att uttala dig OM KOST OCH HÄLSA.

  5. Jag har nu läst det senaste inlägget flera gånger utan att förstå vad det egentligen står. Varför inte lära sig använda , . och stor bokstav om man ändå tar sig tiden att skriva ett sådant långt inlägg?

    Då kanske folk kan ta till sig vad det är du försöker förmedla också.

  6. Patrik R, jag måste bara få fråga dig:
    Har du ens kommenterat på rätt inlägg?
    Den här artikeln handlade ju inte alls om spannmål eller fetma/insulinresistens i den bemärkelsen! Låter som du ”skäller för skällandets skull” och några vettiga argument har du inte heller.

    Nicklas (och Guddis) blogg är bland de vettigaste och mest faktabaserade som idag finns på webben, iaf räknat i Sverige, och att bara slänga ur sig en massa orelevanta hypoteser som du gör är snarare ett klart bevis på okunskap inom kost och hälsa.

    Usch för sådan trångsynthet!

    Nicklas:
    Intressant studie, även om jag håller med dig om att den kunde gjorts mycket mer djupgående, dock lyfter den en bra poäng som man alltid kan hoppas nån väljer att ”spinna vidare på”.

    Jag har också märkt fördelen med att ändra kosten till mer fullfet blandkost med lagoma portionsstorlekar, istället för kalorisnål bukfylla i mängder. Även om jag når en viktnedgång/stabilitet med båda metoderna mår jag mycket bättre psykiskt nu! 🙂

    PS.
    Kram på er för att ni orkar hålla en så hög nivå på er blogg killar!
    Jag följde er båda på Kolozzeum förut, men väljer nuförtiden hellre att läsa de inlägg ni skriver här. Ni och Anki Sundin är bland de jag anser håller en både hög och bra nivå när det kommer till att lyfta diskussioner kring kost och hälsa idag!

  7. Endura
    ”Nicklas (och Guddis) blogg är bland de vettigaste och mest faktabaserade som idag finns på webben, iaf räknat i Sverige” håller med (dom är duktiga) men det betyder inte att dom har rätt om fetma. Att en kalori är en kalori har dom rätt i men det är oviktigt atptiten bestämmer vikten.

    Lysna på länken så ser du hur fel nutritionisterna har (tack s) http://thehealthyskeptic.org/podcast-episode-i-interview-with-stephan-guyenet-on-obesity-and-weight-loss

    LEPTINRESISTENS ÄR CENTRALT FÖR FETMA. Man blir inte fet om leptinomsättningen fungerar i kroppen. Feta är sjuka.

    SLV är stofiler som inte har kompetens att förstå fetma det hänger på bakteriefloran immunförsvaret, hormonsystemet. SAKER SOM SLV INTE HAR EXPERTER PÅ.

    DOM UTALAR SIG OM SAKER DOM INTE HAR MED ATT GÖRA NÄMLIGEN SJUKDOMAMR DET GÖR DOM TILL KVACKSALVARE NÄR DOM FÖRSÖKER BEHANDLA FETMA, det är åtalbart det dom gör i dag,

    ”Usch för sådan trångsynthet!” dom som förnekar det vetenskapen faktiskt har påvisat i studier är trångsynta inte jag.

  8. Partik istället för att irritera alla med att använda Caps Lock så kanske du kan ge lite källor istället för att slänga med tomma ord. En länk till en intervju utan källor känns inte så relevant i mina ögon.

    Jag säger inte att du har fel, men att hänvisa till forskning och sedan inte ha några källor känns lika seriöst som att skriva meningar i Caps Lock.

  9. Patrik R:

    Att du är ett troll är ingen hemlighet. Men nu gör du bort dig mer än vanligt. Jag fattar INGENTING av vad du försöker säga utifrån vad den här texten handlat om.

    Inte ett ord av det du svamlar ut på ett närmast oläsligt sätt har med texten att glra och jag resonerar inte kring den problematik du nämner.

    ANtingen är du ett troll (jag hoppas det för din skull) eller så är det något seriöst fel.

    Endura:

    Tack för alla trevliga ord om bloggen!

  10. Tycker att den här studien stämmer väl överens med egna erfarenheter, dvs lightprodukter ger inte samma matglädje/mättnad.

    Egentligen rätt självklart i någon mening, då kroppen har vissa behov i fråga om näring, och när dessa ej uppfylls på ett adekvat sätt reagerar kroppen rimligen på något vis.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *