Nedbrytning av kolhydrater och en produkts GI

Den här studien publicerades för bara några dagar sen och jag tyckte att resultatet var väldigt intressant. Det man gjort är att man testat två olika kolhydratskällor hos friska män, pasta och bröd. I samband med att personerna åt det så testade man en rad saker så som blodglukos, upptag av glukos, insulinsvar och frisättningen av GIP som är ett hormon som i sin tur leder till frisättning av insulin från bukspottskörteln.

Am J Clin Nutr. 2012 Nov;96(5):1017-24.
Slowly and rapidly digestible starchy foods can elicit a similar glycemic response because of differential tissue glucose uptake in healthy men.
Eelderink C, Schepers M, Preston T, Vonk RJ, Oudhuis L, Priebe MG.

BACKGROUND: Previously we observed that the consumption of pasta and bread resulted in a similar glycemic response, despite a slower intestinal influx rate of glucose from the pasta. Underlying mechanisms of this effect were not clear. OBJECTIVE: The objective was to investigate the differences in glucose kinetics and hormonal response after consumption of products with slow and rapid in vivo starch digestibility but with a similar glycemic response. DESIGN: Ten healthy male volunteers participated in a crossover study and consumed (13)C-enriched wheat bread or pasta while receiving a primed-continuous D-[6,6-(2)H(2)]glucose infusion. The dual-isotope technique enabled calculation of the following glucose kinetics: rate of appearance of exogenous glucose (RaE), endogenous glucose production, and glucose clearance rate (GCR). In addition, postprandial plasma concentrations of glucose, insulin, glucagon, and glucose-dependent insulinotropic polypeptide (GIP) were analyzed. RESULTS: GIP concentrations after pasta consumption were lower than after bread consumption and strongly correlated with the RaE (r = 0.82, P < 0.01). The insulin response was also lower after pasta consumption (P < 0.01). In accordance with the low insulin response, the GCR was lower after pasta consumption, which explained the high glycemic response despite a low RaE. CONCLUSIONS: Slower intestinal uptake of glucose from a starchy food product can result in lower postprandial insulin and GIP concentrations, but not necessarily in a lower glycemic response, because of a slower GCR. Even without being able to reduce postprandial glycemia, products with slowly digestible starch can have beneficial long-term effects. These types of starchy products cannot be identified by using the glycemic index and therefore another classification system may be necessary.

Det som studien visar är alltså att två olika kolhydratkällor som bryts ner på olika sätt ändå kan leda till väldigt lika blodsockersvar. I det här fallet bröt försökspersonerna ner brödet klart snabbare än pastan och mängden glukos som släpptes ut i blodet den första tiden efter måltiden blev därför högre. Detta kompenserades dock av personernas kroppar med hjälp av en ökad insulinutsöndring och ett ökat upptag av glukos i vävnader runt om i kroppen.

Här under kan du se de intressantaste kurvorna. Längst upp till vänster är RaE vilket står för rate of appearance of exogenous glucose, helt enkelt hur snabbt glukosen från maten visade sig i blodet. Som du kan se kom glukosen från nedbryten stärkelse i brödet snabbare ut i blodet än glukosen från stärkelsen i pastan.

Grafen uppe till höger visar sen insulinsvaret efter de två ”måltiderna”. Insulinsvaret blev nästa inpå dubbelt så stort efter bröd jämfört med efter pasta.

Nere till vänster ser du sen GCR vilket står för glucose clearance rate. GCR representerar alltså hur snabbt kroppen tar upp den glukos som kom ut i blodet. Även här är värdet klart högre för bröd än för pasta.

Slutligen har du nere till höger blodsockersvaret efter de två måltiderna. Kurvan är normaliserade så deltagarnas vilovärde är representerat som 0 och det du ser i kurvan är alltså ett medelvärde för den höjning från normalvärdet som kom till. Denna kurva är sig i stort sett lik oavsett om det var pasta eller bröd som testades.

Effekten av att äta antingen bröd eller pasta på bland annat insulin och blodsocker
De här fyra graferna visar vad som hände hos friska män som fick äta antingen bröd eller pasta. Grafen uppe till vänster visar hur snabbt stärkelsen bröts ner och dök upp i blodet. Grafen uppe till höger visar insulinsvaret. Grafen nere till vänster visar hur snabbt kroppen tog upp glukosen från blodet och grafen nere till höger visar det slutliga blodsockret som alltså kan ses lite som summan av de andra tre graferna.

GI är inget bra mått för hur snabbt något bryts ner

Det som den här studien visar är att GI inte är ett särskilt bra mått för hur kroppen påverkas av ett viss livsmedel. Om du gjort en vanligt GI mätning på det bröd och den pasta som de använde sig av i den här studien så hade dessa fått i princip samma GI. Trots det är det som du kan se uppenbart att dessa inte ska likställas med varandra.

Det du mäter när du tar ett blodsockerprov kan alltså ses som en summa av hur snabbt kroppen bryter ner och tar upp de kolhydrater du äter och hur snabbt dessa sen tas upp av andra vävnader i kroppen.

Detta är en av orsakerna till att motion kan ha stor effekt på ens metabolism. Mer motion innebär nämligen ett ökat och förbättrat upptag av glukos från blodet och konsekvensen blir att din kropp antingen utsöndrar mindre insulin eller att blodsockerkurvan sänks. Och det finns faktiskt studier som har visat på att GI är lägre hos vältränade personer (2, 4, 5, 6) även om det inte är ett genomgående resultat (3).

Beror blodsockersvaret bara på kolhydratmängden?

När man läser det här så kan man ju lätt dra slutsatsen att det endast är mängden kolhydrater eller glukos i en måltid som avgör hur stor höjning du kommer få av blodsockret efter måltiden. Att tänka så är dock fel. För GI är ju ett mått just på hur blodsockerkurvan stiger efter en måltid. Och vi har ju många livsmedel med olika GI. Alltså finns det mer än än mängden kolhydrater som påverkar blodsockerkurvan.

Det enda som den här studien visar är att även om blodsockerkurvan blir den samma efter två olika livsmedel så betyder inte det att kroppen brutit ner de två lika fort. GI är alltså ett trubbigt mått.

I diskussionsdelen till artikeln tar man även upp en intressant hypotes kring varför kurvorna blev likadana. De tar där upp att det verkar som att kroppen har ett slags tak för hur högt blodsockret kan stiga. Studier där man injicerat glukos i blodet hos folk har visat att blodsockret höjdes ganska linjärt upp till en viss gräns vartefter det inte längre skedde någon höjning. Efter ”tröskeln” kompenserade kroppen nämligen ytterligare glukos genom ett kraftigt höjt GIP och medföljande insulinsvar.

Forskarna presenterar sen den här bilden för att illustrera deras hypotes.

En teoretisk bild över hur kroppen skulle svara på olika typer av kolhydrater som bryts ner olika fort
En teoretisk bild över hur kroppen skulle svara på olika typer av kolhydrater som bryts ner olika fort. De två vägarna till högre representerar pastan och brödet i det här försöket. Forskarnas hypotes är att en kolhydratkälla som bryts ner mer långsamt än pastan skulle ge ett lägre glykemiskt svar, alltså lägre GI

En intressant hypotes tycker jag även om jag har svårt att få ihop den med de GI värden som faktiskt finns. Om det skulle varit en tydlig ”takeffekt” tycker jag att den borde synas i de GI-tabeller som finns. Om jag tittar på en GI-tabell ser jag dock inte det, men det är ju möjligt att jag bara inte kan se det med ögat men att det finns ett statistisk samband ändå.

Tills vidare ser jag resultatet i den här studien som en bekräftelse på att GI inte är ett särskilt precist mått. Inget revolutionerande och inget nytt men intressant oavsett.

2 thoughts on “Nedbrytning av kolhydrater och en produkts GI

  1. I mina ögon är bröd och pasta inte ”två olika kolhydratkällor”. Det rör sig om spannmål (vetemjöl?) i båda fallen.

    Intressant ändå med de skillnader som blir. Men hur hade det sett ut om man tagit med tex frukt, potatis, ris eller quinoa?

  2. Claes: I mina ögon är bröd och pasta inte ”två olika kolhydratkällor”. Det rör sig om spannmål (vetemjöl?) i båda fallen.

    Hej Claes! Du har en poäng i att de är lika varandra om man ser till ingredienserna. Men visst är det olika kolhydratkällor och det visar ju också resultatet.

    Som du påpekar hade det dock varit väldigt intressant med fler studier av den här typen där man inte endast tittar på GI utan hur snabbt det faktiskt tas upp i blodet och sen lagras in vävnader.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *