I ett forum jag brukar besöka var det någon som länkade till följande insändare i tidskriften The New England Journal of Medicine, Vitamin D Intoxication Associated with an Over-the-Counter Supplement där man kan läsa om en man som blev inlagd på grund av för höga nivåer av Vitamin D. Mannen hade köpt någon form av pulver vitamin D där tillverkaren uppgav 2000 IU per gram när mängden i produkten i själva verket var 26 till 430 gånger högre beroende på vilken förpackning man testade från tillverkaren.
Mannen hade tagit 3 gram varje dag under två år vilket innebär att han alltså troligen stoppat i sig mellan 156,000 och 2,604,000 IU dagligen under den tiden. Helt enorma mängder med andra ord.
Mannen blev inlagd under en tid vilket inte är helt klart hur länge. Hans kreatinin var förhöjt i mer än ett år och när man testade hans blod två och ett halvt år senare hade han normalnivåer av vitamin D i blodet. Under den tiden hade han givetvis inte fått ta något tillskott och han var även tillsagd att alltid använda solskyddsfaktor när han var ute i solen.
Den maximala dosen man alltid kan ta och vara säker?
Det finns faktiskt ingen säker gräns här. Det hela beror ju också på hur stor man är och en 100 kg man tål givetvis mer än en kvinna på 50 kg. I en diskussionsartikel från 1999 (1) och en efterföljande studie 2001 (2) togs ämnet kring säkra doser och efter studien kom det in ett gäng insändare från andra forskagrupper. Jag ska inte tråka er med detaljerna men det verkar som att doser upp till i alla fall 4000 UI dagligen är helt säkra.
Vissa forskargrupper har kommenterat att de studier som finns på den typen av dos bara varat i några månader och att det kanske är så att eventuellt överskott av vitamin D lagras i fettväven. De är då rädda för att den här typen av doser under ännu längre tid kan leda till att fettväven blir mättad och nivåerna av vitamin D i blodet stiger ännu mer.
Sett till diskussionen och kommentarerna så tycker jag dock att den risken är minst sagt minimal och inte alls sannolik. Jag tänker nu lägga in ett väldigt långt citat där detta förklaras. Dels för att jag just nu är för lat för att skriva om det på svenska och dels för att jag tycker att den här typen av saker mer ska baseras på grundkällan än vad jag skriver på en blogg på internet 🙂
Would vitamin D not accumulate in adipose tissue and cause toxicity if adipose tissue were to break down? In our study, we did consider the effect of body mass, but could not detect a correlation between weight and the effect of a vitamin D dose on serum 25(OH)D (1). Muskiet et al describe a study in which the investigators administered enough vitamin D to rats to raise circulating 25(OH)D and vitamin D to 1800 nmol/L, which is in the toxic range, and then measured vitamin D in fat tissue (7). There is a reason so much vitamin D ended up in the rats’ adipose tissue. Pharmacologic amounts of vitamin D that are toxic preoccupy circulating vitamin D binding protein; thus, the percentage of vitamin D that is free and unbound increases (2, 8). At toxic doses, the freely circulating vitamin D and its metabolites accumulate in both adipose (7) and muscle (9). The dosage of 100 ug vitamin D/d we used was physiologic and far below the amount that could change the free fraction of circulating metabolites as a result of saturation of vitamin D binding protein. Thus, the deposition of vitamin D in adipose tissue would be no more than what will occur for persons getting a lot of sun exposure. Before doing the human study, my laboratory looked at modest vitamin D supplementation in rats, in which we kept 25(OH)D concentrations well within the normal, human range. There were profound noncalcemic changes in the calcium homeostatic system, including higher tissue vitamin D receptor expression and PTH suppression (10). We used several strategies in the search for vitamin D in the adipose tissue of those rats, but at the doses we used, detected no vitamin D there. Because it was negative, that observation was not published.
I point out that pork and beef products are not meaningful sources of vitamin D nutrition unless the animals have been dosed with enough vitamin D to cause hypercalcemia (7, 9). There is simply no reason to think that the amount of vitamin D in the adipose tissue of animals or humans without vitamin D–induced hypercalcemia should be a concern. In any discussion of vitamin D, we must maintain a context, and note what is physiologic and what reflects true excesses
Övertygande argumentation enligt mig. Det enda jag inte gillar är att studien han nämner inte blev publicerad eftersom resultatet var negativt. Ett problem inom forskningen.
Hur mycket vitamin D behöver man då?
Den frågan är också väldigt svår att svara på. De flesta studier på människor med lite brist av vitamin D i blodet antyder att ungefär 500-1000 IU per dag inte är tillräckligt för att få upp nivåerna till rekommenderade nivåer, i alla fall inte under de månader som studierna pågått. Så du anser att du tillhör medelsvensson, äter som de flesta andra när det gäller vitamin D källor och inte är ute i solen mer än någon annan under sommarmånaderna så ska du kanske sikta lite högre.
D-vitamin är ett av få kosttillskott som jag själv tar lite då och då. Jag är inte så konsekvent med det direkt men jag har en burk stående på en hylla i köket där jag tar något piller då och då. Själv använder jag Fairings D-vitamin då jag känner Lars som säljer det och är partisk. Jag har också fördelen där att jag kan mejla Lars och fråga var allting producerats.
Vad jag vet finns det inget som säger att olika D-vitaminpiller ska skilja sig i funktion. Vissa D-vitamin säljs i piller med olja eller liknande som sägs förbättra upptaget men varför inte bara ta tillskottet tillsammans med en måltid och spara in de pengarna? Exemplet jag tog upp först i den här artikeln antyder ju dock att i alla fall vissa tillverkar verkar överdriva doserna något löjligt i sina produkter. Hur vanligt det är vet jag inte. Hur man som privatperson ska kunna undvika att råka ut för det vet jag tyvärr inte heller. Men risken verkar väldigt lite med tanke på att det inte pågår en epidemi.
Det billigaste D-vitaminet jag känner till är selfs variant på shopping4net, 5000 UI är dock en dos som kanske är lite i överkant men man kan ju ta varannan dag istället för varje.
Chris Masterjohn som skriver för Weston Price Foundation menar att balansen mellan A och D (och eg K) är viktig. Han skriver
When large imbalances between vitamins A and D favor vitamin A, phosphorus accumulates at the expense of calcium, promoting bone loss. Vitamin A may also overwhelm the storage capacity of the liver under these conditions, contributing to liver damage. When the imbalance favors vitamin D, calcium accumulates in soft tissues, leading to stones in the kidney and bladder, and calcification of the blood vessels and aortal valves.
http://www.westonaprice.org/vitamins-and-minerals/beyond-good-and-evil
Här är en spännande föreläsning med professor Bruce Hollis om d-vitamin (med en viss tyngdpunkt på ammande mödrar).
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=O0elnh4D08g#
SLV påstår att bröstmjölk aldrig ger över d-vitamin till barnet. Därav måste vi ge barn d-vitamindroppar. Den spännande frågan är varför bröstmjölken ger ALLT till barnet men INTE d-vitamin. Men enligt Bruce Hollis forskning ger faktiskt bröstmjölk d-vitamin om modern tar kosttillskott. En tanke som uppkommer då är ju att bröstmjölk normalt skulle ha gett d-vitamin om det inte vore så att vi normalt får alldeles för lite d-vitamin på dessa breddgrader (och för mycket innesittande). En lite rolig sak är att han anser det oetiskt att i en kontrollerad studie ge personer samma mängder som SLV rekommenderar. Att ge personer bristnivåer är inte bra. 😉
Är detta trams eller bör man vara uppmärksam på detta?