Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I detta avsnitt av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av forskaren Erik Hemmingsson. Erik berättar om sin akademiska resa från GIH i Stockholm och masterstudier i England till två doktorsavhandlingar om vardagsmotion, fysisk aktivitet på recept och övervikt. Under de senaste åren har hans fokus skiftat från enbart behandling av fetma till att bättre förstå varför tillståndet uppstår, inklusive sambandet med tidiga livsfaktorer och psykisk ohälsa.
Samtalet inleds med en diskussion om fysisk aktivitet på recept och varför ett recept i sig sällan leder till bestående förändring utan ett helhetspaket med uppföljning, motiverande samtal och empatiskt stöd. De tar också upp fenomenet omvänd kausalitet – att kraftig övervikt i sig gör vardagsmotion tung, smärtsam och svår att genomföra, vilket skapar en ond cirkel. Dessutom jämförs patientgrupper inom sjukvården med mer motiverade deltagare i kommersiella viktminskningsprogram.
En stor del av avsnittet ägnas åt studien om svenskarnas förändrade kostvanor mellan 1960 och 2010, som Erik medverkat i tillsammans med bland andra Filippa Juul. Med hjälp av det brasilianska klassificeringssystemet för ultraprocessad mat visar studien kraftiga ökningar av konsumtionen av läsk, juice, godis, chips, färdiga potatisprodukter och färdigsåser. Erik, Jacob och Wille är eniga om att fokus i kostdebatten ofta hamnar på fel detaljer, som enskilda gram socker eller makronutrienter, istället för den övergripande näringsfattiga skräpmaten.
De diskuterar även matmiljön, livsmedelsindustrins enorma marknadsföringsresurser och förslaget om en skatt på sockersötade drycker. Trots att vetenskapen tydligt visar kopplingen mellan läsk och viktuppgång samt ohälsa menar de att politiker ofta tvekar att agera och istället lägger ansvaret på individen. Exemplen från bland annat Mexiko och Storbritannien lyfts fram som steg i rätt riktning för att underlätta hälsosamma val, särskilt för socioekonomiskt utsatta grupper och barn.
Avslutningsvis fördjupar de sig i kroppens reglering av kroppsvikt, setpoint-teorin och varför det är så svårt att behålla en stor viktnedgång på lång sikt. Erik beskriver kroppens fysiologiska försvar mot viktförlust, såsom ökad hunger via ghrelin och sänkt basalmetabolism, men uttrycker ändå försiktig optimism om att systemen kan vara formbara. Samtalet rundas av med reflektioner kring hur butikers utformning, reklam riktad mot barn och vår ständiga exponering för lockande mat påverkar oss alla mer än vi tror.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och presentation av Erik Hemmingsson
00:00:22 – Wille: Hallå hallå och välkomna till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. Goddag Wille. Goddag goddag, hur är läget?
00:00:33 – Jacob: Det är fint idag igen, som vanligt.
00:00:35 – Wille: Exakt, det är som vanligt. Jag har tänkt på det, hur risigt våra sådana här försnack är. Har du tänkt någonting på det?
00:00:41 – Jacob: Ja, men det är inte det alltså. Vi har långa nog avsnitten liksom. Vi kan inte hålla på och sitta och mingla och berätta hur det går för det är någon annan. Vi brukar ju faktiskt göra det offline innan vi börjar inspelningen.
00:00:52 – Wille: Precis, det är där kvaliteten sitter. För det är alltid såhär, man bara, hur är läget? Bra, bra, ja, bra, yes. Någon liten anekdot har vi väl då och då, tycker jag. Ja, du har spelat fotboll eller gjort något med din dotter, det brukar vara så. Ja, precis. Ja, ja, men där fick ni ett exempel på hur risigt det kan vara. Vi har med oss en gäst idag, vi har med oss Erik Hemmingsson, välkommen.
00:01:10 – Erik: Tackar, tackar.
00:01:11 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:12 – Erik: Det är bara bra.
00:01:14 – Wille: Du sitter i soliga Stockholm, gissar jag?
00:01:16 – Erik: Jajamän, solen skiner här för en gångs skull, så det är toppen.
00:01:19 – Wille: Det är kanon. Jag tänker så här, du ska få presentera
Eriks akademiska bakgrund och forskning om fetma
00:01:23 – Wille: dig själv för de som inte har hört talas om dig. Typ din bakgrund, akademiskt och även idrottsligt, ifall det är någonting.
00:01:30 – Erik: Ja, jag började mina studier på GIH i Stockholm, 95 till 98. Var väldigt intresserad av det här med träning, kost och hälsa redan då, då var jag väl drygt 20. Och sen så har jag gått en väg som Bitvis åtminstone har det känts som det varit en lång serie bananskal men det kan ändå ha funnits någon plan där. Jag var inte den mest ambitiösa studenten på GIH men sen när jag skrev mitt exjobb där jag fick fokusera på exakt vad jag ville i tio veckor. Då kände jag att nu har jag hittat hem. Det är det här jag ska hålla på med. Lära mig på egen hand. Därefter ville jag förkovra mig inom det här med träning och hälsa. Framförallt det här med motion och hälsa. Så jag flyttade till England, till Bristol och gjorde en master där 98-99. Det gick som bara tåget.
Då helt plötsligt började jag prestera akademiskt. Jag insåg då att herregud, det här med att doktorera kanske inte är någon dum idé. Jag fick plats på en gång. Direkt när min master var avslutad så började jag direkt på en PSD. Det handlade om vardagsmotion för överviktiga. Den var jag klar med 2003. En hel del av min datainsamling skedde på överviktsenheten på Huddinge sjukhus för Stefan Röstner. När jag var klar med den så frågade Stefan om jag ville skriva en avhandling även på KI. Jag kände att… Varför inte göra en till? På den tiden var jag singel och hade en massa tid. Jag kände att det fanns ändå ganska mycket som jag inte kunde, tyckte jag. Även som färdig doktor tyckte jag att det finns massor att lära sig här. Så jag hoppade på även en KI-avhandling.
Jag hade Mai-Lis Hellénius och Stefan Rössner som huvudhandledare. Jag fortsatte det här spåret på vadad motion hos överviktiga. Jag lärde mig massor på det. Jag använde mycket accelerometrar. Gjorde interventionsstudier för att försöka få överviktiga att börja röra på sig mer. Lite studier på det området. Det var jag klar med 2007. Jag hade den ganska berömda professorn Stephen Blair som opponent. En rolig dag. Så det var jag klar med 2007. Så nu är jag klar med mina avhandlingar. Men sen dess har jag fortsatt på samma spår. Dock ändrat lite inriktningar. Men just att försöka hjälpa människor med fetma att bli av med sin övervikt. Eller i alla fall må bättre även om de inte går ner i vikt. Framförallt under de första åren via motion.
Men sen även lite andra strategier. De senaste åren har jag fokuserat mycket mer på, istället för att försöka behandla fetma, vilket vi generellt sett inte har varit speciellt framgångsrika med inom sjukvården, så har jag velat förstå mer om varför sjukdomen uppstår. Nu också handleder jag två doktorander och båda de fokuserar på det här med psykisk ohälsa och fetma och den kopplingen. Det har jag blivit väldigt intresserad av. Det baserar sig på de här 17 åren som forskare på det här området. Det är lite grann där jag står idag. En lång väg men väldigt spännande.
00:04:57 – Wille: Verkligen, men man kommer alltid fram till det när man intervjuar akademiker att det finns tusen vägar att nå fram till en avhandling. Det finns ingen självklar väg alla gånger.
00:05:07 – Erik: Nej, det är ingen lätt resa. Man måste vara lite masochistisk brukar jag säga om man ska palla med det där. Det är väldigt roligt också, men jag är väldigt glad att jag har hållit på. Jag har lärt mig väldigt mycket på det här med forskning och inte alla gånger Det handlar inte alltid om sakkunskap och vem som kan bäst. Det är väldigt svårt faktiskt. Verkligheten är mycket gråare än vad många tror. Många tror att forskningen ger svaret på allt, men så är det verkligen inte. Speciellt inte medicinsk forskning. Framför allt har jag lärt mig väldigt mycket färdigheter på det här som är väldigt bra att ha, till exempel hur man ska värdera olika saker och ting när det gäller kunskap. Är det här något att verkligen luta sig mot eller är det här skräp?
Ofta är det någonting däremellan och lite grann om den här processen som är vetenskap idag som inte är helt lätt att förstå.
00:06:04 – Wille: Tänkte på de här
Fysisk aktivitet på recept och långsiktig livsstilsförändring
00:06:05 – Wille: studierna som du har gjort på vardagsmotion vid övervikt eller för övervikt. Är det mycket fysisk aktivitet på recept som du har studerat då?
00:06:12 – Erik: Ja, jag tror faktiskt att jag gjorde den första randomiserade studien på fysisk aktivitet på recept i Sverige. Det var 2006 ungefär vi började planera den. Sen gjorde jag även en till sådan studie tillsammans med Mai-Lis Hellénius och Lena Kallings. Några till, Stefan Rössner. Så det har funnits med i konceptet, ja.
00:06:39 – Jacob: Hur funkar det? Det var väl ett år sedan ungefär det var debatt om att man skulle sluta med det. Är det verkligen så meningslöst att ge? Ja, en bra fråga.
00:06:50 – Wille: Det var väl läkarna som tyckte det om inte annat.
00:06:52 – Jacob: Jag tycker det är konstigt att säga att det är meningslöst. Det är som att säga att det är meningslöst att ge folk tabletter om de inte använder dem. Man måste ju berätta för folk att det här verkligen kan funka. Jag tror det är bättre att de får det på ett papper kanske.
00:07:07 – Erik: Blev det någon effekt av det i gruppnivå? Själva receptet i sig är utformat som ett läkemedelsrecept. Det är ingenting som får… Om jag var patient skulle jag inte tycka att wow, vilken cool grej. Det här måste jag göra. Utan vi insåg på en gång att det här… kan ju vara någon typ av verktyg, någon typ av första trevande steg för att föra in det här med fysisk aktivitet i sjukvården. Sjukvården har inte jobbat med fysisk aktivitet tidigare så de vet inte riktigt hur de ska hantera det. Lösningen var väl kanske då att överbrygga den här klyftan med hjälp av ett recept. Själva receptet i sig kommer ju inte fungera på annat än de allra mest högmotiverade. Så ser inte sjukvårdens patienter ut generellt sett. Så det måste levereras ihop med Vad vi använde var gruppterapi, gruppterapisessioner med motiverande samtal.
Vi hade ett team av terapeuter runt de här patienterna inklusive läkare som är väl införstådda i beteendeförändring och som har en humanistisk framtoning. Samma sak med sköterskorna som var involverade. Vi använde stegräknare, dagböcker, föreläsningar och ett paket där receptet var en del av helheten. Då fanns det förutsättningar för att det skulle lyckas. Till viss del lyckades vi också med det här men det vi utvärderade var effekten av paketet inte just effekten av receptet i sig. Det skulle vara svårt att hitta en behandlingseffekt av att ge nåt recept kontra att inte ge nåt etersätt.
00:08:50 – Jacob: Bara säga till dem att det är bra att röra på sig. Kontra att ge dem ett papper som säger att det är bra att röra på sig. Man vet ju aldrig.
00:08:57 – Erik: Nej, det kan fungera. Men vårt problem inom det här området är att livsstilsförändringar och även viktminskning kan fungera på kort sikt. Vårt problem är att folk i allmänhet ska leva i 30, 40, 50 år till och gärna exponera sig för fysisk aktivitet under den här tiden så mycket de bara kan och orkar. Om man åstadkommer en livsstilsförändring som inte bibehålls under speciellt lång tid kommer behandlingseffekten att utebli. Mitt perspektiv har hela tiden varit det här långsiktiga, kan det fungera på lång sikt? Det är verkligen vårt stora problem eftersom vi inte har investerat tillräckligt mycket kraft och energi. Det måste vara bra på lång sikt, annars är det inte en optimal lösning.
Omvänd kausalitet och hinder för rörelse vid kraftig övervikt
00:09:42 – Jacob: Hur tror du det här med att säga… Jag har för mig, jag har sett det utpublicerat i någon studie lite längre tillbaka. Men att folk blir mer inaktiva för att de går upp i vikt. Att det är väldigt svårt att hålla sig fysiskt aktiv när man väl är tung. För att det är helt enkelt jobbigt att röra på sig. Det kan vara kul att gå och träna och ha det jobbigt i en halvtimme och då kan man göra det i den halvtimmen. Men när vardagsmotionen känns likadan så är det nog inte så spännande. Tänk om du bara ska gå och handla så måste du springa dit. Det hade varit tråkigt för folk. Rätt statistiskt, om man tittar på prospektiva studier, så är det ju så att övervikt förutsäger inaktivitet mycket bättre än vad inaktivitet förutsäger övervikt. Hur är din syn på det?
Tror du att man kan ta En överviktig kan man säkert få att börja träna. Men tror du att det funkar att säga till? Vi kanske ska säga de med fetma. De väldigt stora personerna. Tror du man kan bara förmå dem på något sätt jobba kognitivt till att få dem att börja röra på sig mer? Eller tror du att det är väldigt svårt när de är så tunga?
00:10:44 – Erik: Ja, det är en intressant fråga. Även om stillasittande kan göra nånting som ökar risken för övervikt. Även om den effekten verkar vara ganska svag. Så det här med vad vi kallar för omvänd kausalitet eller reverse causality. Att helt plötsligt så blir fetman nånting som genererar ökar de här riskfaktorerna, till exempel stillasittandet. Så det kommer ju någon slags brytpunkt. Säkert unik för varje individ. Som gör att väga 50 kg för mycket. Tänk dig själv att sätta på en ryggsäck som väger så mycket. Det är klart att det är ett hinder från att röra på sig. Det finns ju definitivt de aspekterna också. Det är lite grann det som är problemet för de här kraftigt överviktiga. Det är att de är fångna i den här stora kroppen. Bokstavligen alltså.
genererar det ett antal problem, men också situationen med omvänd kausalitet. Då har de kanske… Deras aptitreglering börjar fungera sämre. De har svårare att röra på sig, etc. Det här blir som en loop där de sitter fast och har svårt att ta sig ur den.
00:11:57 – Wille: Jag tänkte på det här med fysisk aktivitet, för jag jobbade en hel del med det när jag jobbade som sjukgymnast. Jag försökte ge det till i stort sett alla patienter och det var väl mer eller mindre att man engagerar sig i det. Men det stora problemet var att jag som vårdgivare gav det ganska ofta i slutet av en behandlingsserie, så jag följde egentligen aldrig upp några långsiktiga resultat. Sen kommer de till någon allmänläkare efter ett år och frågar om jag har haft någon kontakt med en sjukgymnast. Då säger de att de fick en lapp av honom och den har jag inte gjort någonting. Jag kan förstå att läkarna får en negativ syn på hur väl det fungerar. Vi är ju kassa på att åstadkomma långsiktiga livsstilsförändringar. Det som ni gjorde, kom ni fram till något som skulle kunna hjälpa mig som kliniker?
Hur jag skulle kunna göra för att leverera det här, för att det faktiskt skulle kunna göra skillnad med de begränsade resurser man har i primärvården?
00:12:50 – Erik: Ja, primärvården är intressant. De förväntas ju lösa nästan allting nuförtiden. Det är en hopplös situation. Men det vi bevisade… I den tidigare studien hade vi ett paket av insatser med patientorienterad läkare med en humanistisk, empatisk framtoning. Vi hade även sjukgymnast, sjuksköterska och mig som nån slags forskare, beteendevetare. Och vi hade regelbundna uppföljningar under lång tid. Man träffar de här patienterna varannan månad, ofta i grupp. Det fungerade väldigt bra då. Man kan träffa enskilt om folk är obekväma med att träffas i grupp. Den typen av insats, den bevisade vi att det fungerar. Det ökade fysisk aktivitet även på lång sikt, på 18 månaders sikt. Det var de resurser vi hade. Vi hade gärna utvärderat dem längre.
Det blir hopplöst också så småningom att göra långa utvärderingar därför att vi har heller inga resurser att göra de här studierna annat än att söka anslag kan man säga. Det funkade på 18 månader sikt men vad som har hänt nu, det vet jag inte. Vi har ingen aning. Vi har inte gjort en sådan uppföljning. Men det kan man göra. Om man är ambitiös, om man har ett bra team som verkligen vill jobba med det här och som brinner för det, då händer det grejer. Men om man är lite uppgiven och tror att det här funkar inte, vi har inga resurser och vi har alldeles för mycket att göra. Det är klart att då kommer det inte fungera. Det är naivt att tro att jag skriver ut ett recept till patienter i all välmening och kanske tar sig lite extra tid ändå. Men att det kommer ha någon effekt på lång tid, det har jag inte sett och jag tror inte på det heller.
00:14:27 – Wille: Nej. Då kan det bero på att det inte bara är brist på
Tidiga livsfaktorer och skillnaden mellan vården och kommersiella program
00:14:31 – Wille: kunskap som gör att man blir fysiskt inaktiv. Precis som vi kom fram till att det kan ha att göra med att man faktiskt är överviktig i grunden och att det gör att det blir väldigt svårt att vara fysiskt aktiv. Men jag tänkte på det där du pratade om med de här längre bakomliggande faktorerna med den psykiska ohälsan. Vad har du kommit fram till där? Vad finns det i det som kan göra att man blir inaktiv?
00:14:54 – Erik: Jag vet inte om just de faktorerna påverkar hur pass fysiskt aktiv man är. Men de här tidiga livsfaktorerna är extremt viktiga när det gäller vår hälsa generellt. Det jag har sett av det här, finns det andra faktorer som styr hur pass fysiskt aktiv man är? Det är väldigt mycket att man har positiva förebilder när man växer upp. Föräldrar som rör på sig och som tycker att det här med fysisk aktivitet och träning är viktigt och förmedlar en positiv bild kring det. Det är någonting som verkligen påverkar barnen och som kommer påverka deras sannolikhet att de är fysiskt aktiva som tonåringar och unga vuxna och sen vuxna och även äldre. Så det är mönster som sitter kvar oftast under väldigt lång tid kanske till och med livslångt.
Så när vi vill påverka människor Till exempel när det gäller våra livsstilsval. Då är de tidigare åren, ju tidigare desto bättre. Då är vi formbara. Sen till slut, gamla hundar har svårt att lära sig sitta. Det gäller även människor. Vi ska verkligen komma in med tidiga insatser för att försöka åstadkomma en förändring. Om man har till exempel en kraftig överviktig patient som aldrig rört på sig i hela sitt liv, som blev mobbad under skolgympan och som har ont i kroppen, skavsår eller artros eller annat. De har värk vilket är väldigt vanligt bland överviktiga. Det är ju hopplöst att få dem att börja röra på sig om man inte verkligen, verkligen, verkligen jobbar med det. Alltså hjälper dem. Till exempel sjukgymnastik, att de behöver hjälp att faktiskt rehabilitera sig.
Därför att deras rörelseapparat är inte gjord för att röra på sig och har inte rört på sig under väldigt lång tid. De kommer bara bli överbelastade och få ont.
00:16:33 – Jacob: Ännu ondare. Och då är det ju väldigt resurskrävande. Väldigt. Det är ju mycket en och en-tid eller i alla fall i mindre grupper för att få till något sånt där.
00:16:42 – Erik: Verkligen. Och det är klart det är svårt.
00:16:46 – Jacob: Nu vet jag att du har varit, du har faktiskt publicerat studier också på det, var lite inblandad i Trim tidigare. Ja. Hur skiljer sig klientelen därifrån? De i trim måste ju ha en annan motivation när de kommer in i det. Det måste vara lättare där på något sätt. Folk har tagit sig dit och de vill i alla fall för stunden göra en förändring kontra i sjukvården. Där doktorn sa att jag skulle komma hit med.
00:17:11 – Erik: Ja, det är verkligen fallet. Två helt olika populationer som jag ser det. Det finns kraftiga överviktiga på i trim, men väldigt få. Jämfört med om man hade gått upp på överviktsenheten för 10 år sedan så är det ungefär 10 BMI-enheter i skillnad. Så det är en väldigt stor skillnad. På min tid var det BMI drygt 30 i trim med klientelet och det kliniska klientelet låg på drygt 40-42. I snitt. Två helt olika grupper. Det som är bra när det gäller trimklientelet och som gäller alla som måste betala för sig. Det är att de måste passera nålsögat. De kan inte ha nån direkt ambivalens längre. De har verkligen satsat på att avsätta pengar, spara för det här och vill göra nånting för sin hälsa och sitt välmående. och tycker att det är värt ganska mycket pengar.
Då är de naturligtvis motiverade på ett helt annat sätt än någon som har fått en remiss till sjukvården. Sjukvården har mycket mindre intensiva, ambitiösa program än de kommersiella aktörerna. Det är två helt olika klientel och två helt olika program.
00:18:29 – Jacob: Skulle nästan vänt på det kanske. Så de riktigt överviktiga fått mycket mer hjälp.
00:18:35 – Erik: Ja, verkligen. Å andra sidan så kanske det är så att stöd över en viss intensitet i alla fall kanske inte ger så mycket mer effekt. Utan det som framförallt behövs är att man har en långsiktig kontakt. Det behövs också en viss intensitet för att man verkligen inte ska tappa fotfästet och tappa motivationen.
Studien om ultraprocessad mat i Sverige
00:19:07 – Jacob: Orsaken till att vi tog med dig här idag, det var ju dels för att diskutera detta men framförallt så var det ju… Du var en av de som var med och publicerade den här studien som jag skrev om på Träningsledaren för drygt ett år sedan, tror jag det kan ha varit, kring hur svenskens kostvanor har förändrats. För då kommer vi in lite mer på det du sa att du fokuserat på senare, varför folk blir överviktiga. Slutsatsen där var väl i princip att det är mycket mer som jag kallar ultraprocessad mat. Man har infört det. Det är ett ganska nytt begrepp det också, ultraprocessat. För att särskilja det från vanligt processat. För säger man processat så är det alltid några som ska reagera. Ska påpeka vad som inte är processat. Men så har man satt en definition på ultraprocessat.
Det är inga perfekta definitioner som sagt. Men det skiljer sig ganska rejält från annan mat. Kan du berätta lite om studien och vad ni hittade i den? Framförallt vad du tror är den praktiska relevansen. Alltså hur det påverkar.
00:20:09 – Erik: Jo, men det här är väldigt intressant. Jag är inte nutritionist i grunden. Eftersom jag har hållit mig inom fetmaområdet så måste jag hålla mig ajour inom mat och näring. Även om min bakgrund är mer från motionshållet. Men på nåt vänster, jag vet inte riktigt hur, men jag föreläser en hel del på nutritionistutbildningarna om just fetma vanligtvis. Då är det nästan alltid nutritioniststudenter som kommer och frågar om jag kan handleda deras magisteruppsatser. Då har jag fått kontakt med människor som faktiskt är väldigt kompetenta, de här studenterna inom nutrition. De kan mycket mer än vad jag kan. Jag har bland annat fått kontakt med den här tjejen Filippa Juhl. Hon är doktorand nu på NOIU, New York. Hon hade hört talas om det här nya sättet att klassificera mat som kommer från Brasilien.
Carlos Monteiro och hans grupp i Sao Paulo. De gör det på ett väldigt bra sätt. De gör en väldigt grov indelning i det här med ultraprocessat, processat och mer naturlig mat. Det ger en mycket bättre… Då bör man få ett starkare samband på ohälsofaktorerna. Om man äter mycket skräpmat eller inte. Det är skräpet vi vill identifiera och bli av med. Det är den stora frågan. Inom nutritionsområdet… Det har varit kul att observera nutritionsbråken. Som icke-nutritionsforskare har jag bara tittat och observerat. hur mycket bråk och tjafs det är om huruvida man ska äta protein, fett, kolhydrater och vad det nu är för någonting. Inklusive på de här stora forskarmötena. Då ser man de här riktigt kända personerna som också står och bråkar om huruvida det är kolhydratet, fettet eller proteinet som driver fetmaepidemin.
Det är väldigt mycket ego involverat i det här. Enligt min mening så har det inte lett någonstans. Det har inte lett till så himla mycket insikter som man skulle hoppats på. Så att vi hade kunnat förebygga den här värsta effekten av skräpmaten. Filippa trodde mycket på det här brasilianska systemet. Det tog inte speciellt lång tid att övertyga mig för jag var så trött på den här diskussionen om fett, kolhydrater och protein. Så jag bara tyckte att ge mig skräpet. Påvisa skräpet. Som du säger Jacob, de här definitionerna är ganska grovyxade. De är inte perfekta. Det är okej. Vårt problem har alltid varit att de här bråken som uppstår. De är kring detaljer oftast. Ibland handlar det om större saker. Men att hålla på och tjafsa om detaljer.
Då tror jag att livsmedelsindustrin står och garvar lite. Nu håller de på och tjafsar igen.
00:22:55 – Jacob: Så kommer det sådana här märkningar. Som är meningen att peka ut vad som är nyttigt och dåligt. Som bara fokuserar på gram kolhydrater, gram fett, gram socker. Istället för vad det är i produkten. Precis som det blir nyttigt bara för att du plockar bort två gram socker och kommer under markeringsgränsen. Javisst.
00:23:15 – Erik: Det är bullshit kan man säga. Allt det här blir jag trött på. Men samtidigt tycker jag att nu börjar ändå många kanske mogna lite grann i sin syn på maten och förstår att det är liksom de här helhetsbegreppen. Det kan finnas folk som verkligen inte tål kolhydrater. Det har jag all respekt för och mår säkert väldigt bra av det. Det är bara att gratulera. Men vi måste ju få bukt med det här, alltså mat som innehåller extremt mycket kalorier men som inte innehåller någon näring. På något sätt så kokar det ner till den kvoten. Och huruvida det är fett av skräpkvalitet eller kolhydrater av skräpkvalitet eller vad det nu är för nånting. Det är det vi måste fokusera på. Så den här studien var, tycker jag, ett av de bästa sätten att försöka titta på hur skräpmaten har invaderat oss och vad vi äter.
Min förra professor Stefan Rösen brukar dra såna här roliga anekdoter. När han var liten, och även när jag var liten som växte upp på 70 och 80-talet. På julafton satt man och delade upp läsken med tumstock bland syskonen. Så att det skulle bli exakt rättvist. Alla kan ju förstå hur absurd den här situationen har blivit när det gäller läsk, godis, socker och bara skräp. Popcorn! Att gå på bio idag är en ganska jobbig upplevelse som forskare inom det här området. Det är godis, popcorn överallt och de förväntas… Man förväntas som förälder att köpa allt det här. Helst ska man gå på McDonalds innan för då vill ungarna ha den här leksaken i den här roliga lådan. Så här såg det inte ut förr i tiden. Så det är inte konstigt att vi har en fetmaepidemi.
Den är fullkomligt logisk. Det är det här vi behöver fokusera på, inte på detaljerna. Forskningen, som jag antydde i början av samtalet är inte tillräckligt precis för att identifiera de här små detaljerna som folk kanske tror är det som triggar igång hela epidemin. Man tror det är viktigt liksom. Precis. De hittade en Bogeyman hela tiden. Det verkar som att nästan våra hjärnor är lite kopplade för att hitta den här Bogeyman. Och det ska förklara allting. Men det är inte min erfarenhet efter Avalanmore. Utan det är en väldigt komplex helhet. Som driver allt det här. Precis.
00:25:40 – Jacob: Om vi tar det här med dolda sockerkällor som
Dolda sockerkällor jämfört med läsk, godis och matmiljö
00:25:44 – Jacob: det är mycket fokus på nuförtiden. Alltså det är inte där folk, framförallt barn, får i sig det här. Jag vet att SVT Plus hade något program nu för någon dag sedan där de skulle visa alla dolda sockerkällor. Det är ju bra att de fokuserar på socker och barn äter för mycket socker. Men så tar de in Ann Fernholm då istället för någon som verkligen pratar ordentligt på området. Ska hon påpeka att det är allt dolt socker och så tar de fram någon sån här påhittad menyn och sånt. Men det finns… Boxvin. Vad sa du? Boxvin. Ja, precis. Nej, men alltså de hittar på och grejar. Folk ska vara oroliga för två, tre gram socker i någon… Någon färdig produkt. Det är inte där problemet är. Jag har en graf här som visar största källorna till socker hos barn 4-18 år.
Eller det är en sån där pajbild. Jag ska lägga upp det på Instagram sen för ni som lyssnar. Huvudkällan är sockersattad dryck. Alltså softdrinks. Sen är det kex, buns, cakes, pastries and puddings. I precis efterrätter och mellanmål om vi ska säga så i citationstecken. Sen efter det kommer socker och chokladkonfektyr, alltså godis. Sen kommer juice. Och sen kommer ice cream and other dairy desserts. Och sen kommer breakfast serials. Och sen så har vi liksom ungefär liksom other, kanske står då för en Det är svårt att uppskatta här, det är inga procent i den här pie charten men grovt kanske runt 5-10% av sockerintaget hos barn. Och så är det liksom det man nu gör stora rubriker på. Oj, titta vad de lurar i oss socker. Alla dolda sockerkällor.
Nej. Alltså folk vet om att det finns socker i läsk och kakor och efterrätter. Jag tror liksom mer att det handlar om precis som du sa här. Vi har de här situationerna hela tiden där man förväntas äta det här. Man är på bio och förväntas du bjuda på det. Det är fredagkväll och förväntas du få äta godis hela tiden. Och det sätts liksom upp i ansiktet på en. Pressbyrån har sina reklamannonser där de har liksom… Dags för ett mellanmål och så är det liksom bara godis på skylten liksom. Där det är ingenting som man egentligen borde äta som ett mellanmål. Om man ens behöver mellanmål, för det kanske inte de flesta behöver stoppa i sig. Så jag tycker också att det är lite… Det finns de uppenbara sakerna och det är det som är de uppenbara problemen.
Och sen så kanske man, om vi slutar eller får folk att inte äta det, så kanske vi efter det kan börja titta på om det spelar någon roll om vi har tillsatt 2-3 gram av detta här. Och spelar det någon roll om vi äter mer gluten eller inte? Och så tjabbar de nu för tiden. Det är väl det jag, så som jag ser det, på det.
00:28:30 – Erik: Jag håller bara med. Det här att fokusera på detaljerna är ett väldigt effektivt sätt kan man säga. Det driver igång så mycket tjafs och bråk och då kommer vi aldrig till den här punkten då vi faktiskt lyfter bort det här värsta skräpet. För det är det vi måste börja med. Jag tycker det är väldigt viktigt också i de här sammanhangen att vi kan aldrig förstå vad som är den bästa maten för en enskild individ. Inte med forskning i alla fall. Som skicklig kliniker eller nutritionist kan man börja göra det här detektivarbetet. Ta reda på, den här maten mår du bra av. Den här maten kanske du inte mår bra av. Men det viktigaste är att individen själv gör det här jobbet. Att förstå att den här maten är faktiskt inte bra för mig. Jag måste ändra det.
Och folk har väldigt svårt. Antingen så har man de här träningsentusiasterna som är totalt investerade i det här. Till exempel lyssnarna av den här bloggen säkert. Och det är ju toppen. Att det skaffas information är första steget till att göra en förändring. Men de flesta människor lallar ju bara på och äter vad de alltid har ätit. Men det kanske inte är så himla bra för dem längre. Därför att matutbudet är inte konstant heller längre. Utan allting ändras ju, det är ju i flux. Men vi måste börja med de här stora grejerna, det är ju helt uppenbart.
00:30:03 – Wille: Men apropå de här stora
Läskskatt, politiskt ansvar och livsmedelsindustrins inflytande
00:30:04 – Wille: grejerna då, vad tycker ni om de här läskskatterna som man har börjat… Som man har infört i Storbritannien nyligen och som man har börjat prata om i andra länder också?
00:30:11 – Jacob: Man ska införa det 2018, så det är mycket möjligt att de skrotar det med en ny regering eller en ny omröstning eller vad som helst, men det är planerat till 2018. Det är planerat, men vad tycker ni om det då?
00:30:21 – Wille: Alltså själva tanken med det, för att det går ju att hitta invändningar till det också.
00:30:25 – Erik: Jag tycker det är toppen. Socker är en uppenbar sak som vi måste titta på. Det är absolut ingen näring i socker. Den tillför ingenting. Den tillför en lång rad ohälsa. Till exempel fetma och övervikt, men även annan, alltså riktigt stora folksjukdomar. Diabetes, hjärt-kärlcancer. Även karies till exempel. För mig är det i alla fall ingen tvekan om att många är beroende av socker. Många kan nog äta socker utan att bli beroende av det. Men sen har vi en väldigt stor del av populationen som faktiskt är beroende.
00:31:03 – Jacob: Tror du det är beroende socker-socker? Eller tror du att vissa hittar sitt livsmedel eller kategori av livsmedel där socker är en viktig ingrediens? Jag har i alla fall svårt att se att någon skulle ta upp en köpa ett kilo socker på Ica och så gå hem och äta det med en sked. Utan det är nog mer att de köper ett kilo glass. Javisst. Eller ett kilo lösvitsgodis. Det är lite kanske det paketet. Alltså mer den här ultraprocessade maten vi var inne på. Socker är väl en viktig ingrediens där.
00:31:35 – Erik: Jag tror även att det här med att de har luskat in socker i diverse livsmedel, typ skinkan som du tog upp alldeles nyss. Det är kanske inte den största källan till socker men det är ändå någonting som triggar vår aptit. Så om vi hela tiden får i oss socker i små regelbundna doser så kommer det ha en effekt på det andra vi äter också. På så vis är det här sockret ganska lömskt. Och framförallt att folk är helt omedvetna om att vadå, finns det socker i skinkan liksom? Vad fan, det ska det ju inte finnas liksom. Och har ingen aning om det.
00:32:08 – Jacob: Nej, exakt. Sen skulle jag säga, om vi tar skatten tillbaka. Alltså jag tycker framförallt läsk eller sockersötade drycker är ju ett väldigt uppenbart… Alltså det är verkligen den låghängande frukten samtidigt som det är en lätt skatt att sätta. Jag kan förstå rent politiskt att det inte är kul att sätta den här grejen att vi ska ha skatt på procenten socker i mat. Hur ska vi räkna något som innehåller honung och hur ska vi räkna om man har frukt som koncentreras lite? Det blir väldigt många svåra saker rent politiskt. Men just dryck med socker, det är jätteuppenbart. Och det är ju fortfarande den största källan. Trots att det har minskat lite i västvärlden de senaste 10-15 åren, intaget där, så är det ju fortfarande största källan till socker.
Där tycker jag också att det känns som en självklar sak. Om man bryr sig på något sätt. Det är jättesvårt att säga. Det funkar inte det här med eget ansvar. Vi har varit inne på det innan. Vi har ju över halva befolkningen är överviktiga. De flesta som inte är det är unga. De flesta går upp i vikt sakta. Någonstans måste vi säga att vi kan inte hantera det här. Precis som att vi har trafikregler. Vi kan inte bara låta folk köra hur fan de vill i trafiken. För då går det illa. Det är uppenbart att vi hanterar inte matmiljön som grupp på ett bra nog sätt. För mig spelar det ingen roll om läsken hade kostat 20 kronor litern istället för 10, tycker jag personligen.
00:33:39 – Wille: Men de inskränker din rättighet att köpa billig läsk?
00:33:43 – Jacob: Ja, men det gör de ju redan med alkoholen, och jag nyttjar det ändå när jag vill det.
00:33:47 – Wille: Jag tycker att det är en intressant fråga, framförallt för att det blir sådana tramsiga invändningar. Det finns ju den politiska invändningen att de inskränker mina rättigheter att köpa billigt godis, eller vad det nu kan vara för någonting. Man kan ha en poäng där, precis som folk har en poäng med alkoholen, att man beskattar den på ett annat sätt. Även dansband är väl beskattat på högre än riktig musik, just för att stävja inköpet av dansband. En annan tramsig invändning är just det här med att man säger att det är en tandlös skatt, vilket är ironiskt i sammanhanget. För att man kanske beskattar vissa livsmedel som läsk istället för att beskatta socker som helhet. För att man kanske beskattar vissa livsmedel som läsk istället för att beskatta socker som helhet.
Problemet är ju inte att folk bakar för mycket bullar nuförtiden. Problemet är ju inte att folk bakar för mycket bullar nuförtiden. Det är inte så man får i sig sockret, utan det är via Pressbyråns bullar eller läsk. Det är inte så man får i sig sockret, utan det är via Pressbyråns bullar eller läsk. Och då börjar man gå till den här, men var drar vi gränsen diskussionen? Och så kommer man in på det här absurda, men ska man beskatta honung, ska man beskatta sirap, hit och dit? Och helt plötsligt har man gjort det askomplicerat, när det faktiskt kan vara ganska enkelt, att vi har väldigt tydliga associationer med vissa livsmedel, därför väljer vi att extra beskatta dem.
00:35:01 – Jacob: Det är en klurig fråga. Var drar man gränsen såklart? Men för mig är det liksom så att… Ja, du drar gränsen. Vem drabbar den? Exakt. Alltså det drabbar matföretagen som har tagit fram den här produkten i princip bara för att du ska överäta den. Det drabbar liksom inte befolkningen i stort. Om man sätter regler för det, om man beslutar att vi vill göra något åt det, då är det ju den vi gynnar. Det drabbar ju egentligen ingen även om regeln är dum och även om de kommer, så länge man inte gör dem så jävla korkade så att det är jättelätt att gå runt dem. Vilket man då, de flesta reglerna är just nu då, eller märkningarna kan man väl säga. Som nyckelhålsmärkningen när de, de skulle sluta tillåta det. Jag vet inte hur de har gjort det där med alltså socker i deras nyckelhålsmärkta yoghurt och sådär.
Eller smaksatta yoghurten men… Det är ju så det blir också om man sätter de reglerna alldeles för lätt tror jag att man kan gå runt det då. Men jag känner liksom läsk, det är så uppenbart. Det går inte att göra mer uppenbart. Och det är framförallt där man har verkligen studier som visar att det är dåligt. Alltså det finns inget annat livsmedel som är så väl undersökt att man vet att ger du folk det Säg till att dricka lite av det varje dag, så går de upp mer i vikt än de som inte gör det. Säg till dem att sluta, så går de ner mer i vikt och inte gör det. Epidemiologiskt, solklart. De som dricker mer läsk går upp mer i vikt. De som dricker mer läsk blir mer sjuka. Det går inte att göra tydligare. Allting pekar åt exakt samma håll. Det här är dåligt.
Alla djurstudierna pekar på att det är dåligt. Det finns ingenting som antyder att det här skulle vara fel, utan det är extremt välbevisat. Det här är ett problem. Det är en jättelätt skatt att sätta. För mig så är det också liksom… Man gör ju inte ett faktaargument om man säger att man är emot det. Utan då är det politiskt. Det är ju en politisk fråga så man får ju ha den åsikten. Men man ska inte komma och säga att den är motiverad rent datamässigt.
00:36:53 – Erik: Nej, vetenskapligt så är det ju öppet mål. Det är inget snack om saken. Jag kan bara säga min reflektion kring den här standardreaktionen på skatt eller förbud. Då målar ju folk och media kanske framförallt upp fan på väggen varje gång. Jag kommer ihåg när det var tal om rökförbud på krogen. Då tyckte folk att det här är ju kränkande. Det här är ju så jävla dumt så det här kan man inte hålla på. Här i Stockholm när de skulle införa trängselskatt så var det exakt samma visa. Så här är det alltid. Hur går det sen då? Gå ut och fråga restaurangpersonalen. Vad tycker du om det här rökförbudet? Toppen! Vad tycker stockholmarna om att det är trängselskatt? Ja, det är toppen för nu kommer jag ju någonstans. Det är alltid samma gamla same old same old när det gäller det här med att beskatta någonting eller om man vill förbjuda någonting.
Förbud är ett väldigt drastiskt steg men att beskatta läsk det är ju liksom no brainer. Det är bara gör det. Vad väntar ni på? Vad är konsekvensen av att inte göra någonting alls? Men det är ju det vi gör nu ju.
00:38:07 – Jacob: Exakt. Och det är ju det också liksom. Det är inte så att det är ingen som gör någonting. Företagen gör ju mer och mer hela tiden för att det ska bli mer och mer tillgängligt för det. De fixar till processerna så det blir billigare och billigare för det. De bara ökar och ökar tillgängligheten hela tiden. Så det är inte så att ingen gör någonting. Att ingen påverkar dig. Det är bara det att alla som just nu försöker påverka dig och göra någonting. De vill att du ska göra fel.
00:38:32 – Erik: Exakt! Jag brukar jämföra det med de här livsmedelsbolagen. Det är några av de absolut mäktigaste företagen på denna jord. De har så mycket pengar och de tjänar extremt mycket pengar på sockrat vatten. Marginalen måste ju vara häpnadsväckande. Så att sådana som vi tre eller andra som försöker informera folk och kanske bedriva någon slags opinion Det är som att jämföra Division 7 med Allsvenskan. Vi har inte en chans. De har sådana resurser att marknadsföra och lobba och det ena med det tredje så att de vill ju bara bevara det här och är väldigt skickliga på det. Det är liksom tyvärr, det är inte riktigt… Det är de krafterna vi står emot.
00:39:23 – Wille: Det sjuka är också att när man går in och kollar på vad folk tycker om den här typen av skatter, Folk som har samma mål kan vara så otroligt inte överens om att den här skatten är bra. Jag var inne och kollade på en LCHF-blogg, där man tänker att man vill beskatta socker i flytande form, och de är emot det, därför att man inte har gått tillräckligt långt. Man har inte beskattat socker i sin helhet, eller man har inte beskattat juice till exempel, eller något liknande. Men vad fan, om inte annat så är det ett steg på vägen. Hade jag varit LCHF-anhängare hade jag jublat åt det här, för om inget annat så är det ett steg på vägen till min utopi.
00:40:06 – Erik: Det är så man måste se det här. Vi kan inte börja med att få till den här perfekta lösningen. Det kommer att vara alldeles för komplext. Människor måste också gå igenom en egen process där de gradvis vänjer sig vid att läsk och godis är mycket dyrare eller vad det nu är frågan om. Det kanske är en trappa vi måste gå upp med 20 steg. Då får vi börja ta det första steget. Som Jacob säger, ta den här lågt hängande frukten som är öppet mål. gör någonting åt det. Mexiko har gjort det för tusan. Det är ett ganska fattigt land som inte har så mycket resurser. Om de har lyckats och de har verkligen beskrivit det här som att det är bokstavligen en kamp mot läskföretagen som har så mycket resurser men de har ändå lyckats. Men den här förändringen kommer inte uppifrån utan den kommer nerifrån.
Den kommer ifrån gräsrötterna. När tillräckligt många folk blir förbannade. Det är då det kan hända någonting. Jag läste det här inlägget som folkhälsoministern skrev i Aftonbladet. Wikström, ja. Det var bland det mesigaste jag sett.
00:41:11 – Jacob: Han skrev ju exakt samma sak. Han hade blivit intervjuad någon gång och så hade han väl sagt att vi har inte diskuterat eller vi har inte Han sa bara någonting kring fettskatt så blev det tolkat i media som att vi skulle kunna få en fettskatt och så fick han ju massa kritik från LCHF-arna då såklart. Och då svarade han ju exakt likadant i Aftonbladet Debatt där igen att liksom… Nej, det är ett komplext problem och vi kan inte lösa det med en sak. Nej, men då gör vi ingenting. Det är ju det han säger hela tiden. Han säger bara att det är ett komplext problem och så ger han lite pengar till idrottsrörelsen som han tycker att han har fixat. Han gör ju inte ett skit! Men liksom idrottsrörelsen, vem fångar du upp där? Det är ju de som redan tycker det är kul att springa runt och röra sig.
Nej, det är så sjukt så det är helt… Men det är ju… Ja, jag vet inte. Han säger ju rätt saker hela tiden. Sen hans lösning på det är ju liksom att vi gör ingenting.
00:42:01 – Wille: Han säger ju att han ska göra allt. Han säger så här, vi ska inte införa någon sockerskatt, men vi ska göra allt. Medan jag, utom införa sockerskatt då, uppenbarligen. Ja, precis.
00:42:10 – Erik: De är experter på att hålla grejer ifrån sig. De vet vad de ska säga. De är väldigt polerade och tränade på just det. Men titta på politiker och vad de faktiskt gör. Det är inte mycket verkstad när det gäller saker som kan förbättra folkhälsan. Det kommer ifrån… Exemplet med Mexiko. Det var tre läkare som ställde sig upp. Nu får det fan vara nog. Vi kan inte ha mer barnfetma i Mexiko. De har haft den värsta tillväxten av barnfetma i hela världen. Då började de driva opinion och det blev den här gräsrotsrörelsen som då inte heller hade infiltrerats av stora läskbolag. De är ganska skickliga på det här som kallas för astroturfing där man betalar bloggare och så vidare. De framstår som oberoende men de är i själva verket betalda av företagen.
00:42:56 – Jacob: Oj, det har jag blivit anklagad för många gånger. Ja, okej.
00:43:03 – Erik: Om de kan göra grejer… Men det kom inte från politisk nivå. Det var tillräckligt många… Som ett upprop. Nu räcker det. I Mexikos fall var det så uppenbart att de här epidemierna som fetma som på sätt och vis är ganska smygande. Fetmaepidemin har funnits länge. Den hade sitt stora genombrott i Sverige på 80-talet. Så det är inget nytt problem. Det är de här smygande epidemierna som är svåra för folk att reagera på. Om man bara hade tidsrest från 80-talet in till 2016 här i Sverige så hade man blivit ganska chockad. Men nu tycker alla att det är så här det ser ut på badstränderna. Det är normalt nu för tiden. Då är det ingen som blir tillräckligt förbannad och slår näven i bordet och säger att det här måste vi ändra på.
00:43:50 – Jacob: Nej, precis.
00:43:51 – Erik: Och det blir lätt… Ja, det är svårt det där.
00:43:53 – Jacob: Sen är det ju liksom de som tar… Än så länge i Sverige som tagit täten. Jag tycker liksom de är inte intresserade av att hålla sig rätt på det man säger. Utan de blir för extrema. Då tappar de ju också stöd, tycker jag. Jag kommer liksom inte ställa mig bakom någon som liksom står där och överdriver allting och får det till att låta som att vi kommer dö imorgon om vi fortsätter så här. Utan det är svårt. Jag tycker det är liksom… Man behöver ju någon som har rimlighet på det också. Man kan ju liksom inte säga att du kommer dö av det. För det gör man inte. För det vet folk att man inte gör. Jag har ätit det här i tio år och jag har inte dött. Precis. Men det är det som är grejen med de här långsamt smygande epidemierna.
00:44:37 – Erik: Det är de som är svårast för oss. Varje gång det dyker upp nåt nytt skrämselvirus som ska rota ut hela världens befolkning, det är då det mobiliseras resurser. De är ett konkret hot. Vi kan vara borta om ett halvår. Då mobiliseras det som attan, men de här epidemierna gör inte riktigt det. Det är klart att ingen kommer dö. Jag har ätit skräp hela mitt liv och har inte mått dåligt av det. Men vänta bara. Oddsen börjar sakta staplas upp emot.
00:45:17 – Jacob: Svårt. Det är ingen som blir direkt ansvarig heller. När Gabriel Wikström slutar med sin tjänst här så kan ingen anklaga honom att det var hans fel att folk blir överviktiga. För det började de för länge, länge sedan.
00:45:27 – Erik: Han skyllde i den här artikeln att borgarna har haft åtta år och där har det inte hänt någonting. Så det är deras fel.
00:45:33 – Jacob: Ja, precis.
00:45:34 – Erik: Men det är också bullshit. Det är inte så stora skillnader mellan de här blocken som man kan tro. Utan det är bara att titta på. De är politiker allihopa. Vad har de gjort för folkhälsan?
00:45:45 – Jacob: Han börjar ju ändå med att säga just det här liksom, ja det är skönt att vi börjar se på att det liksom inte är individens eget ansvar och så här. Sen så säger han liksom i slutändan bara, men vi ska inte hjälpa med någonting. Eller hjälpa, det kan man kanske säga att skatt är hjälp på det sättet. Det är väl mer, det är ju en indirekt hjälp kanske.
00:46:02 – Erik: Det är så det måste funka, tycker jag. Man måste ändå ge folk lite medvind. Vi kan inte bara ha den här totala motvinden där vi har såna extremkrafter som hela tiden vill få oss att ta de här dåliga besluten. Då har politikerna misslyckats. Deras jobb måste vara att underlätta för folk att ha en god hälsa. Maten är extremt viktig när det gäller vår hälsa. Den säger nånting som inte påverkas av vad vi äter. Motion är också extremt viktigt men kanske med tanke på hur konstig maten har blivit på senare tid. Speciellt om man tittar på de i lite lägre socioekonomiska skikt där de inte har så mycket utbildning och pengar. Vad är det de äter för nånting? Det är ju en katastrof på sikt. Vi behöver politiker. Det är ändå de som har mandat att ta beslut, inte vi tre.
Vi har inget mandat att ta beslut i de här frågorna. Det är politikerna som har det. De bör agera.
00:47:10 – Jacob: Ja det är klurigt det där. Jag har i min bok så har jag från budgeten som man säger motsvarigheten till informationsdelen på Livsmedelsverket. Alltså de inom USA som ska då informera befolkningen om kostråd och vad som är bra och dålig mat och så där. Jämfört deras budget med marknadsföringsbudgeten då för livsmedelsföretagen. Och då är det liksom för varje krona. För varje krona som man lägger på statligt på informera befolkningen så lägger företagen 600 kronor. Så det är de proportionerna man står mot. Då kommer det inte gå så länge du fortsätter dem låta stå där och spendera 600 gånger så mycket på sin marknadsföring. Då kommer du inte vinna det. Då kan man inte bara stå där och säga att vi lägger 2 miljoner till i år på att informera folket.
Det kommer inte hjälpa för då höjer de sin budget då med 200 miljoner så är du körd. Så är det kört. Utan på något sätt man får liksom… Jag vet inte. Jag tror också att man måste liksom begränsa alla som försöker påverka oss åt det sämre hållet på något sätt.
00:48:15 – Erik: Men det är väldigt intressant det som händer tack vare sociala medier så är det ändå uppenbart. Till exempel då i USA. Den här antisockerrörelsen har ju vuxit sig väldigt stark. Folk har ju verkligen… tröttnat på deras miljö som är mer extrem än vad vår är här i Sverige. De har extrema motkrafter emot sig men de är ändå på rätt väg tycker jag. Det måste komma underifrån och när det gör det så måste politikerna göra någonting. Till exempel när det gäller inflytandet som de här megaföretagen har. Så kan vi inte ha det. Det är väldigt farligt när man tar den här attityden att fetma är en konsekvens av individens val. Då lägger man skulden på individen. Men individen verkar i ett samhälle där han har alla krafter emot sig. Det är inte rimligt att skuldbelägga individer, vilket folk gör.
De tycker att de överviktiga är dumma, feta, slöa. Det vet vi från forskning att det är så folk ser på överviktiga. De diskrimineras extremt mycket i samhället. Det är så skruvat allting.
00:49:32 – Jacob: Men ja, jo det stämmer väl det där tycker jag. Jag har ju också med det i boken där om just hur allting har förändrats. Folk räknar inte kalorier, folk var inte medvetet lata eller aktiva förr i tiden heller. Det är det som har förändrats allting. Det är allting runt omkring som förändrar. Folk kan inte hantera det överlag liksom. Visst, man kan ju fortsätta att peka och säga att du kan inte hantera det. Men någonstans får man ju säga att… Ja, jag tycker i alla fall man ska bry sig om andra på något sätt. Och då känner jag ju bara att… Vi tar läsken igen. Vad spelar det mig för roll om den är dubbelt så dyr? Absolut. Det gör mig ingenting. Det är inte så många människor som det verkligen gör någonting som inte skulle må bra av att de blir irriterade av det, ska vi säga så?
Det är svårt att dra argumentet att det slår mot de fattiga att läsken skulle vara dyrare, för det är där överkonsumtionen sker.
00:50:32 – Erik: Det där är så urbota dumt. Jag blev riktigt irriterad när jag läste det. Det var George Osbourne som sa det. Det är de framförallt som samhället bör skydda. Det är de svagare, fattigare, mer utsatta grupperna. Det är där problemen uppstår. Det är inte så att vi har en fetmaepidemi på Östermalm här i Stockholm. Där är fetma ganska ovanligt. Åk ut till miljonprogrammen och titta hur det ser ut där. Det är en jätteskillnad. Och så säger han att det här drabbar de fattiga. Vadå det drabbar redan de fattiga? Du ska försöka hjälpa de fattiga nu. Det här är ett steg i positiv riktning. Det är så urbota så jag vet inte vad jag ska säga.
Siffror på hur svenskarnas konsumtion förändrats sedan 1960
00:51:17 – Jacob: Ska vi dra några siffror från din studio? Vi hade inte så mycket. Vi sa att folk får lite relation till vad som ändå har hänt. Kan du dem i huvudet? Kommer du ihåg några siffror? Annars kan jag ta fram det. Ja, dra dem du.
00:51:29 – Erik: Jag har dem någorlunda men inte exakt.
00:51:32 – Jacob: Ja. Man kan räkna både i procentuellt och i antalet kilo här. Men i procentuellt så har liksom… Vilka år var det ni tittade mellan? Det var mellan 60 och 2010, va? Precis. Intaget av juice och fruktdrycker har ökat med 350 procent ungefär. Ja. Kolsyrade drycker med 300 procent. Godis, choklad, chips med drygt 350 procent. Färdiga potatisprodukter, alltså pommes och pulvermos och liknande med drygt 350 det också. Och så ultraprocessade köttprodukter och färdigmat med kött. Det vill säga, det är ju Dennis Hotdogs och falukorv och sådana här saker. Har ökat med 66 procent. Och så är det färdigsåser och soppor. En hundra… Eller nej, förlåt. Det är 1150 procent. Så det är mer än tio gånger så mycket. Och där är det färdigsåser och soppor.
Allt behöver ju inte vara dåligt där liksom. Man kan ju fortfarande köpa en ganska rimlig köttsoppa i butiken och så här. Men det är väl mycket Lohmanders bea och sådana här saker i den också. Och pulversåserna som man bara i princip… Pulversåserna är ju mer eller mindre raffinerade kolhydrater. Så tillsätter man raffinerat fett och så är man färdig ungefär. Det är liksom de större sakerna då som har ökat och samtidigt så det som… Det är inte så mycket som egentligen har minskat utan det är… Vad ni kallar det för Process Colonary Ingrediens har minskat lite och det är ju egentligen strösocker och sådana här saker. Vi lagar inte maten själv så man använder inte socker i… Utan det är tillsatt i större mängder då i maten vi redan köper.
Och det… Som du sa, all den här maten, det är ju inte bara sockret i den utan det är även tillsatt fett och salt och smakämnen och allt sånt här. Det triggar ju aptiten. Det får oss mer benägna att söka upp maten. För oss mer benägna att liksom göra nånting för att få tag i den. Och samtidigt så har den då blivit mer tillgänglig. Så det är inte bara så att du blir mer sugen på mat idag och så här. Utan det är också att maten är där så mycket lättare framför dig. Så du blir påmind oftare. När du väl blir påmind så är den lättare att få tag i. Den är billigare. Det är väldigt många faktorer som har ökat mot att det då ska bli…
00:53:52 – Erik: Det här är katastrofsiffror om man ska prata lite ur skägget men det tror jag folk förstår. En annan aspekt på det här med maten som har gjort mig ganska upprörd är hur pass mycket gifter vi får i oss från maten också. Folk tänker på allra mest hur djuren får massa tillväxthormoner och antibiotika. Alla de här gifterna, de kommer hamna, gissa var då någonstans? Det är ju SA som använder dem framförallt.
00:54:20 – Jacob: Just antibiotikan är ju fullt möjligt att den påverkar tarmbiotan. Det har man ju kommit på på senare år. I Sverige använder vi inte tillväxthormon eller det här men jag vet faktiskt hur mycket import vi har från de här länderna när det gäller kött. Jag tror inte det är så mycket men visst, internationellt så är det ju väldigt mycket väldigt dåligt på de bitarna också. Vi har ju haft en kille här som var forskare just inom jordbruk där vi diskuterade det här just med I många länder i Indien, Sydamerika och sådana här saker där det är väldigt illa ställt med maten på det sättet också.
00:55:05 – Erik: Summa summarum om man tittar på den mat vi äter idag kontra det vi åt innan fetmaepidemin startade. I USA startade den ungefär på 60-talet. Hade sitt stora genombrott då kan man säga. Det är fullständigt enorma förändringar som har skett. på vad vi äter. Det är inte rocket science om man vill förklara fetmaepidemin. Så ja, man kan grotta ner sig i detaljer. Det finns en komplexitet i det här som folk underskattar. Men vad skulle hända om man bara gick tillbaka till samma mat som vi hade på 40-talet? Det skulle vara väldigt intressant att testa.
00:55:42 – Jacob: Ja, precis. Indirekt så är det ju faktiskt det man gör i många kortsiktiga dietstudier. För det man säger till folk det är liksom, ja, nu ska du sluta äta det här. Du ska börja laga mer mat från grunden. Du ska börja… Och det är ju nästan det man gör. Det spelar nästan ingen roll vilka råd du ger då liksom. Säg till folk att äta en Vegankost utan… Alltså veganerna är ju… De är ju också mycket emot… I alla fall de som pratar om att man blir frisk och kry. Att man inte ska äta processade kolhydrater och socker. Är man vegan samtidigt då så är det nästan ingenting kvar. Och de går ju ner i vikt spontant. Paleo som är poppis nu. Det finns inte så mycket studier på det än. Men det är ju samma sak där liksom. Allting du inte kunde göra i ditt stenålderskök med produkter som inte kom från jordbruket, det får man inte äta.
Då är du tillbaka där. LCHF, de plockar vi bort mycket i onödan kan man väl säga. Men äter du en LCHF-diet där du följer de andra råden som är då inga flytande fetter så här. Du är tillbaka på samma nivå igen. Förutom kanske att man kan äta korv. Och bacon, ja.
00:56:48 – Wille: Livsmedelsverket, det finns ju samma där liksom. Du kan ju gå på de råden och klara dig hyfsat bra. För där avråder man ju från ultraprocessade grejer och så vidare.
00:56:58 – Jacob: Ja, de är väl lite otydliga. De har inte så strikta regler på sätt och vis. De rekommenderar nyckelhålsmärkningen och du kan fortfarande få, i alla fall förr, den här yoghurten med socker i. Det är väl alltid det lysande exemplet på hur fel det kan bli med nyckelhålsmärkningen. Det är ändå liksom i princip alla dieter. Det är plocka bort skitmaten. Javisst! Och folk går ju ner i vikt då utan att räkna kalorierna. Sen så verkar det ju onekligen som att det är svårt, inte funkar för alla i alla situationer i alla fall. Och det är svårt att gå ner fullt i vikt igen. Alltså om man säger att du har 20 kilos övervikt så är det inte… I alla fall studiemässigt så här så det är ofta att folk inte går ner alla de här kilona. Utan de stannar någonstans på vägen ner.
Men det är ändå många kilo som försvinner spontant. Utan att räkna kalorierna utan att liksom gå runt och vara hungrig eller något sånt här. Utan det är bara att ät bättre mat så minskar liksom…
00:57:58 – Erik: I de flesta fallen skulle jag vilja säga men absolut.
00:58:01 – Jacob: Precis. Det är klurigt där också.
Kroppens försvar mot viktnedgång och setpoint-teorin
00:58:06 – Jacob: Jag vet inte om du har forskat på det också här. Alltså vad som händer på hormonell nivå? Rörelsen har väl varit inne lite på det i alla fall. Det är svårt om man väl har varit överviktig att gå ner. Hur mycket diskuterar man det?
00:58:20 – Erik: Det här är en väldigt intressant fråga. Som jag ser det så finns det flera olika former av fetma och övervikt. Det här var en slags process som jag började intressera mig för kanske tre, fyra år sedan. Min bakgrund var inom det här med motion och fetma. och beteendeförändringar. Men jag var ändå medveten om att eftersom jag forskade på patienter på sjukhuset så var det ändå ganska uppenbart att många av de här patienterna hade haft en ganska svår barndom. Det var inte mitt område alls. Jag bara konstaterade anekdotiskt så finns det en massa berättelser här som rimligtvis inte är någon slump. Där är min hypotes att de patienterna har en helt annan typ av fetma än till exempel de här gubbarna som har varit ute och representerats för mycket.
Det var en helt annan komplexitet i den här fetman som uppstår tidigt i livet. Vilket oftast är fallet. Om man tittar på tillväxtkurvor så är det ofta inom femårsåldern som de här rubbningarna uppstår. Man kan se att de följer inte normalkurvan längre utan de ligger på en brantare lutning. Det är väldigt tidigt i livet. Det här är det som jag har fokuserat på de senaste två till tre åren. Så fetma som uppstår tidigt i livet är en helt annan komplexitet än den som uppstår senare i livet. Det är då de här kostförändringarna kan ha en mycket bättre effekt på de som har, jag brukar kalla det lite fint, adult onset, obesity. Att det uppstår i vuxen ålder. Däremot de som har en mer komplex genes, alltså mer komplexa orsakssamband till varför de är överviktiga, där är effekterna mer oklara.
Det har att göra med hur kroppen antagligen reglerar det här med kroppsvikt. Kroppen är väldigt fiffig på att reglera olika saker. Den reglerar temperatur, den reglerar… You name it, hur mycket som helst. Bland annat är det klart att den reglerar hur pass mycket fett vi går och bär på. Det är väl kanske här vi har misslyckats lite grann med att vi kan få människor att gå ner i vikt. Men sen så återfår de vikten. Din fråga, Jacob, var ursprungligen hur pass lätt det är att bibehålla viktminskningen. Vad spelar det för roll?
01:00:42 – Jacob: Dels hur mycket du tror de här fysiologiska faktorerna spelar in. För de finns ju där. Det är ju onekligen så. Men tar du djurstudier till exempel så är de flesta djurstudier där man ger Det är oftast gnagare, vi säger möss. Man ger dem deras vanliga diet och så håller de liksom normalkurvan och sen så får de då kafeteriadiet eller high fat diet som man brukar kalla det som är mycket socker och mycket tillsatt fett i princip. Och så liksom sticker de ifrån normalkurvan och går upp i vikt. Men sätter man tillbaka dem på deras vanliga diet igen och de har inget val då liksom, det är ju det som finns i buden. Då tenderar de faktiskt att gå ner i princip till samma viktkurva som de låg på från början. Möjligen aningen över. Men inte alls att de liksom går ner i en vecka och sen så skjuter de tillbaka till den nya högre kurvan.
Utan de går tillbaka till sin normalkurva. Hur tror du det är där på människor? Tror du liksom att det är Tror du att det är, dels att det här fysiologiska kanske gör det tuffare för en på resan och att det kanske är det som gör att man bryter dieten. Men tror du att de verkligen hållit sin diet? Tror du att de hade kommit tillbaka till normalkurvan då? Eller tror du att det är mer komplext hos människor?
01:01:59 – Erik: Bra fråga. Det vi har sett, det finns även djurstudier som på råttor till exempel. Om man bara ger dem en adlibitum-diet där de får äta precis hur mycket de vill och vad de vill. Då följer de en viss tillväxtkurva. Sen om man helt plötsligt lottar hälften av råttorna till en mycket striktare diet där de inte får äta hur mycket de vill. Då går de ner i vikt igen. Men så fort man ger dem adlibitumdiet igen då kommer de gå tillbaka till kompisarna som fick adlibitum hela tiden. De kommer följa varandra nästan identiskt.
01:02:31 – Jacob: Ja, det är samma åt andra hållet.
01:02:33 – Erik: Precis, så det talar ju för att det är någonting väldigt kausalt här. Att det här styr väldigt mycket det här med regleringen av vad vi väger och hur mycket fett det går att bära på. Det vi ser i de här studierna och som förklarar varför vi har misslyckats under så många decennier med att få folk att bibehålla en viktminskning. Det är att kroppen har väldigt starka försvar mot den här lägre vikten. Tyvärr. Vi ser till exempel ökade nivåer av grelin vilket är det här hungerhormonet. Kroppen kommer kunna dra ner basalmetabolismen. Alltså hur mycket vi bränner spontant och är i vila. Plus att vi också är vanemänniskor, så det finns banor i hjärnan där vi är programmerade att när vi mår på ett visst sätt så vill vi ta någonting.
Till exempel, det är ju väldigt vanligt att vi har de här vanorna. Det är tre olika typer av försvar mot den lägre vikten som förklarar väldigt väl varför folk går upp i vikt igen. Deras kropp har antagligen reglerat att du behöver 50 kg fettmassa. Du kan avvika från det om du vill. Du får kämpa som en galning, men det är fullt möjligt. Men jag kommer sätta in vissa försvar som gör att det ska vara 50 kg fett här. Innan vi lyckas nedreglera kroppens behov av ett extra fettlager, då jobbar vi i motvind.
01:04:03 – Jacob: Men det är ju det som är så underligt, eller vad man ska säga, eller det som avviker. För när vi gör det här på, om man säger, alla djur, som sagt, så bara du tar tillbaka dem på deras ursprungliga diet, eller vad man säger, den dieten som håller alla djur smala, eller i princip alla djur smala, så kommer de ju ner där. Och då stannar de där spontant, för man får ju anta att de inte, oj, nu får jag den här tråkiga maten, nu ska jag kämpa på att hålla mig smal, utan att det här systemet återställs.
01:04:31 – Erik: Ja.
01:04:32 – Jacob: Medans det då inte verkar ske hos människor. Men jag tänker mig, jag har faktiskt aldrig sett någon studie där man tittar om leptinnivåerna förändras i förhållande till vilken diet man ger folk på viktnedgångs. Men jag tänker mig att om det spontant ger en kaloriminskning, alltså man säger att man börjar äta mindre, man slutar dricka läsk och så här. Att man kanske då Alltså att man kommer längre ner på kurvan utan att man har det här systemet emot sig precis som i djurstudierna. Eller du kanske redan känner till att jag har fel där. Men jag tänker liksom att då att… Jag ska formulera det nu. Jag kanske redan har sagt poängen. Men att… Är det någonting kroniskt skadat hos människor som gör att inte de kan följa det här mönstret och gå tillbaka till sin vanliga kost?
Och sen… För som jag ser det just nu så är det att orsaken till att folk inte… börjar äta bättre och håller det. Det är miljön runt omkring dem. Precis samma orsaker som fick dem till att börja äta dåligt från början gör det jobbigt för dem mer socialt, omgivnings att bibehålla den nya dieten. Det är inte lätt att säga nej till kakor dagligen hela tiden. Det är det som är problemet. Kanske inte så mycket fysiologiska faktorer egentligen utan mer hur… Givetvis blir det fysiologiska saker när du ser kakan så är du mer sugen på den om du är på diet. Men att det ändå är själva kakan som blir problemet att den är så tillgänglig och inte att det är det här balanssystemet som har blivit skadat.
01:06:02 – Erik: Under många år. Det här kallas för setpoint-teorin. Den intresserade jag mig för ganska länge sen. Jag kommer ihåg att jag började läsa om den 1999. Det var ett koncept som fanns. Till exempel att man studerar björnar. Vad händer med dem? Och sumobrottare. Och de som jojar ganska mycket med sina fettdepåer. Hur är det på human-nivå? Vad händer där? Under ganska många år hade jag åsikten att om man väl har vägt 100 kg när normalvikten är 80 kg… Om man vill ner till 80 kg kommer kroppen ändå att vilja väga minst 100 kg. Det har du vägt en gång i tiden. Det tyckte den om. Fettet representerar en överlevnadsmekanism hos oss. Det är ett skydd. Jag trodde nog att du alltid kommer att slåss mot de här motkrafterna. På senare år har jag nog reviderat min åsikt lite grann.
För det första är det mer komplext än så. Sen tror jag ändå, har nån slags inre tro på att ingenting är nånsin helt kört. Utan att de här systemen är ändå formbara. Sen förstår jag inte riktigt hur man ska forma om dem. Speciellt inte i rådande miljö där vi hela tiden blir triggade med marknadsföring. Med aptitstimulerande mat och vanemönster och så vidare så är det naturligtvis en jättesvår uppgift. Men jag tror inte att det är någonting som är permanent längre. Jag gjorde det förut.
01:07:39 – Jacob: Precis. Du tror att ljudmodellerna representerar hur det skulle kunna vara hos människor? Ja. Om du haft människor i bur så hade vi antagligen kunnat göra det här. Cafeteria-dieten i två månader så går de upp i vikt och sen så ger de sina vanliga mat igen så hade de gissningsvis gått ner i samma vikt igen.
01:08:00 – Erik: Men som sagt med den här brasklappen då att fetma har olika grad av komplexitet hos olika individer. Om man har individer som har varit normalviktiga hela livet och sen så exponerar de för cafeteria-skräpet. Då kommer du få bra resultat. Antagligen. Med bra menar du? Att de går ner igen? De går ner igen efter sin viktuppgång precis.
01:08:22 – Jacob: Det är intressant.
01:08:23 – Erik: Ja, det är jätteintressant. Det finns den här tron om att man kan kontrollera sin vikt till 100% genom att bara träna mer och äta bättre mat. Naturligtvis har de här individerna som säger det en poäng men de ignorerar en väldigt stor komplexitet i det här som har att göra med hur kroppsvikten regleras.
01:08:44 – Jacob: Framförallt skulle jag säga att den här tron med att jag bara äter lite mindre imorgon. Man inbillar sig själv att man på något sätt bara för att man vid en måltid inte är riktigt mätt så har man liksom balanserat sitt kaloriintag. Det är inte så kroppen fungerar. Du kan skippa att äta en hel dag och du kommer inte gå ner automatiskt i vikt av det. Om du liksom fortsätter att leva som vanligt de andra sex dagarna eller månaden eller något sådant här. Man kan verkligen styra kroppen med kalorierna. Det är visat i många studier. Men då måste du räkna på allting. Alltså då måste du ha koll. Och det är ju det… Alltså fitnessatleter gör ju det här alltid. Eller inte alltid, men oftast i alla fall de sista veckorna på en diet. Det är precis det de gör.
De har exakt koll på vad de stoppar i sig. Varje måltid, liksom mängden. Sen kan man ju inte veta kalorierna exakt och så här. Men de höftar liksom rätt inom 100 kalorier och då funkar det alltid. Men om du inte räknar så har du ingen koll. Det är det folk måste förstå. Jag har någon artikel på Träna styrka. Du kan inte kompensera för skitmat med motion. Vilket hela temat är där i princip. Du kan inte bara tänka att nu äter jag en bulle på 300 kalorier så går jag ut och springer för 300 kalorier sen. För det kommer ändå inte kvittas. Du har ätit den här bullen som stimulerar din aptit extra. Då ser din aptit till att du har ätit lite extra den dagen Trots att du gjorde av med 300. Så då kommer du kanske se till att du äter 350 kalorier extra den dagen istället.
Sen blir det inte de här stora kaloriskillnaderna på så kort tid. Men över sikt så bygger det upp sig ändå.
01:10:20 – Erik: Jag har ett perspektiv på det här som jag har gått och värkt fram kan man säga. Men efter att ha jobbat med till exempel sådana här studier på VLCD och andra metoder där man verkligen räknar kalorierna väldigt strikt. Då kan man även förutsäga viktnedgången väldigt exakt. Vi gjorde en metaanalys på hur man kan förebygga rekylen efter såna här VLCDA-metoder och kom fram till att de här behandlingseffekterna av till exempel antifetmaläkemedel eller hög proteinkost eller motion var extremt blygsamma eller helt icke-existerande. Det var ingenting som kunde förebygga den där rekylen. Nu ska man ha i åtanke att det här var ju människor med övervikt och fetma som hade den här lite mer avancerade komplexiteten i varför de väger för mycket.
Men hur som helst, efter att ha gjort den där studien så kommer jag nog fram till den här slutsatsen att vikten är nog ingenting man ska hålla på och kanske kontrollera med hjälp av kaloriräknande. Man kan göra det om man vill. Men för det första så förutsätter det, det är lite grann också problemet med alla dieter, att om det ska funka då måste du göra den livslångt. Då måste du göra den under extremt lång tid. Vill du verkligen det? Du kan ju bli väldigt begränsad då till exempel i de livsmedel du äter. Då kanske du råkar ut för sådana saker som du inte vill, till exempel malnutrition. När det gäller maten och den funktion den fyller, ja den ska ge oss energi men egentligen har vi inte så himla stort energibehov. Utan det vi framförallt behöver är vatten så att vi hydrerar det.
Men sen behöver vi också näringsämnen. Det är verkligen funktionen av mat. Sen har vi gett den en mycket större funktion naturligtvis än bara nutrition. Men det är en grundläggande fysiologisk Det måste vi bara få ifrån maten. Men när det gäller det här med kontrollerandet och räknandet. Jag har sett väldigt få framgångsrika exempel, i alla fall i klinisk miljö. Jag förstår att människor gör det här hej vilt på eget ansvar hemma. Det är väl inget fel i det. Men jag tror mer att lösningen faktiskt, i alla fall på lång sikt, ligger i att man lär sig lyssna mer på sin kropp på ett lite mer avspänt sätt. Att man inte har det här kanske lite överdrivna sättet att kontrollera allting. Kontrollera det, kontrollera det, kontrollera det och så vidare.
Jag kan se en viss problematik i det där.
01:12:50 – Wille: Man skaffar sig
Kaloriräkning, viktrekyl och studier på snabb överätning
01:12:51 – Wille: rätt feedbackmekanismer för att kompensera för att man inte håller exakt koll.
01:12:56 – Erik: Har man slarvat någonting så måste det kompenseras. Man lever i en lite väl tight box på det viset tycker jag. Jag undrar vad det har för konsekvenser på lång sikt, för då kanske kroppen på något sätt, apropå det här med reglering, av vad vi väger. Är det någonting som vi vill hålla på och laborera med på det viset? Jag är inte helt övertygad om… Jag såg till exempel Paolo Roberto. Jag vet att han har varit gäst här på programmet. Han gjorde ju något experiment… Nej, inte i vårt.
01:13:24 – Jacob: Det är den andra. Jaha, förlåt. Okej, okej.
01:13:27 – Erik: Men han gjorde något på TV för några år sedan. Han vräkte i sig en massa skräpmat och sen så… Skulle han gå ner?
01:13:34 – Jacob: Fyra veckor och 15 kilo.
01:13:36 – Erik: Paolo är en gammal boxare. Jag gissar att han har ganska mycket snabba explosiva muskelfiber. Jag bara tänkte att Paolo, hur smart är det där? Kommer du lyckas gå ner igen? Nu har han ju gjort det. Men hur pass mycket kontroll krävde det? Och sen så undrar jag så här att har det ökat hans risker att bli överviktig senare i livet? Mitt svar är nog antagligen att ja, det har han. På grund av det experimentet.
01:14:00 – Jacob: Ja, Nyström gjorde ju en studie på det i Linköping. Precis, han tog… Jag kommer inte ihåg hur många försökspersoner, men det var ju studenter såklart. Och så fick de överleva i åtta veckor på McDonalds. I princip, de skulle lämna in kvittona och så fick de ersättning för kvittona. Så skulle de käka… 1500 eller 2000 kalorier extra där varje dag. Extra blir liksom som det blir. De kanske åt mindre resten av dagen automatiskt. Men de gick upp i vikt utan tvekan allihopa. Där såg man ju. Han följde upp de tre år senare. Och trots att de efter de här åtta veckorna så följde man dem i åtta veckor till. Och då gick de ju upp i vikt, det var några som gick upp mer än åtta kilo på de här åtta veckorna. Och sen så liksom följde man dem åtta veckor igen och då gick nästan alla ner till normalvikten igen bara på de här åtta veckorna.
Men sen när man följde upp dem tre år senare så vägde de i snitt ett halvkilo mer än en kontrollgrupp som aldrig gjorde den här jojo-grejen. Där visade de på något sätt att det här kanske blir ändå lite kronisk effekt. Det kanske är ingen måste-effekt men när man väl kanske har triggat de här systemen och man kanske bara matar belöningssystemet för mycket i några månader eller några veckor så kanske man är mer benägen att göra dåliga matval sen.
01:15:17 – Erik: Ja men det kanske skapar flera fettceller och fler fettceller kommer orsaka större signalering att börja äta igen. Fettcellerna tycker inte om att vara lite halvtomma utan de vill gärna vara helfulla. Så att det är…
01:15:32 – Jacob: Men det finns också, det finns ju studier på sådana här ursprungsbefolkning någonstans i Afrika. Tror det är Walihata eller något sådant heter dem. De har någon tradition när man ska bli vuxen. Så ska man bara överäta typ. Ja. De ska käka enormt mycket alltså. Jag tror det var typ femt… tusen kalorier per dag så att de stoppar i sig här. Det var inte på McDonalds då?
01:15:55 – Wille: Nej precis, de gör ju det med sin vanliga mat.
01:15:58 – Jacob: Räknar man på kalorimängden där så är det ju liksom stärkelserika råvaror. Rotfrukter och sådär. Så av de här 15 000 kalorierna så var det ju väldigt mycket som bara brändes bort. Kroppen gjorde sig av med det där. För där vet man ju också att det är skillnad. Tittar man på djurstudier så äter du 2 000 kalorier extra i form av skitmat. Alltså godis eller ja, det är ju rent socker och fett för de djuren. De får inte godis och sådär så ofta men de gillar det. Då går de upp mer i vikt än om du trycker i dem samma kalorier från ordentlig mat. Så den här skitmaten är ju mer potent på att göra folk feta. Det här regleringssystemet kanske inte reagerar riktigt lika bra när du äter den. Men i alla fall, de här ursprungsbefolkningarna, när man följer upp dem på lång sikt så verkar inte de ha några kroniska effekter av den här lilla bulkperioden, eller vad man ska kalla det.
Men de har ju inte det här i sin miljö på det sättet. Det är inte så att nu har jag ätit så här mycket rotfrukter i två månader, nu är jag sugen på att äta mer rotfrukter för evigt. Men det kanske är mer om man har druckit, är man van vid att dricka en halvliter läsk så kanske det är svårt att bara sluta. Precis som man har varit rökare så är det kanske alltid lite mer frestande att ta en cigg än för någon som aldrig har rökt. Så att man vet vad det här, om jag gör det här ofta så kan jag få den här känslan.
01:17:17 – Erik: Javisst, och vi kommer inte undan det
Marknadsföring, butiksmiljö och att påverkas omedvetet
01:17:20 – Erik: här att då får man väl flytta upp i fjällen och bo på en fjälltopp om man ska slippa den här marknadsföringen och det här bombardemanget av budskap att ska du inte ha det här? Du får tre för priset av två och så vidare. Så vi är lite suckers för… Vi är väldigt utstuderade tyvärr som konsumenter. De vet ju exakt vilka knappar de ska trycka på för att vi ska vara regelbundna kunder.
01:17:46 – Jacob: Det är extremt utstuderat. Hur man paketerar saker. Det finns studier publicerat på hur färgen på nutritionstabellen påverkar folks uppfattning av hur nyttig en produkt är. Var man placerar det i affären, hur affären är uppbyggd. Allting är, precis som vi pratade innan, allt är redan till för att påverka dig. Men nu vill allting påverka dig åt det som kanske inte är det hållet som man vill gå egentligen. Vad tror ni om det här?
01:18:12 – Erik: Jag kan ställa en fråga till er. Har vi kommit så pass långt nu i den här skruvade miljön? Det är som mörkast innan gryningen. Kommer det att vända det här nu, tror ni?
01:18:26 – Wille: Jag är pessimist.
01:18:30 – Jacob: Jag tror inte riktigt på det än. Det tror jag inte. Men jag tror… För de lite lyckligt lottade som har råd att lägga lite mer pengar på saker och ting och sådär så finns det ju alternativ på något sätt. Där finns ju affärer som har lite som tema på något sätt att de inte bryr sig så mycket om det här. Att de inte försöker kränga det på dig och så. Så man kan ju göra… Där finns ju möjligheter att göra bättre val nu, ska man väl säga, än vad det fanns för tio år sedan, tror jag. Eller tycker jag. Du kan liksom undvika att utsätta dig för en hel del saker. Men folk liksom, jag har ju vänner som vill se tv-reklam. Ja. Lägg av. Det är inte till för din skull. Det är till för att kränga grejer till dig som du inte visste att du behövde. Man kan undvika att utsätta sig för en hel del av sakerna.
Man kan välja vilken affär man går och handlar i. Man kan välja vilken väg man tar i affären. Och man lär sig själv hur människor påverkas överlag och sen att man lär sig acceptera att du också blir påverkad, vilket jag tror är det svåraste steget. För när jag skriver om det här så är det liksom… Alla människor håller med, men jag tror inte det är så många som tror att det gäller dem. Nej, precis. Det finns ju… Brian Wansick heter han. Han har två böcker som är ganska roliga på ämnet. Sen är han väl lite extremt mot att… Ja, bara stordrickan på tallriken så blir du smal och sådär. Han har gjort jättemånga sådana här studier där han tittar på hur folk påverkas i sina val omedvetet beroende på hur du ställer upp miljön. Och i hans bok så skriver han, jag har det som citat också någonstans, att det spelar ingen roll vad han har studerat, det är enda svaret som att det är konstant när de följer upp och frågar försäkringspersonerna sen så sa han, oj det var intressant, jag kan förstå att folk går på det här men jag gick inte på det.
Och vi vill ju så gärna tro att vi är liksom självständiga, att när jag lägger upp någonting om sockerskatt och så här så kommer det alltid de här kommentarerna, men folk är ju dumma, varför gör de, men du är lika dum. Sen finns det ju säkert grader av dum, men vi blir alla påverkade. Det går liksom inte att förneka att man väljer grejer beroende på vad man tycker att det utstrålar för någonting utåt. Vilka kläder går jag i? Vad väljer jag för mat? Vad vill jag att kassörskan ska se när det rullar på bandet? Vem är jag som person beroende på vad jag väljer för mat? Kvarg, hur gott är det egentligen? Är du fitnessperson, du äter kvarg. Så lär man sig gilla det till sist. De flesta gör det. Men det var inte gott första gången. Det tillhör livsstilen och så hittar man sitt sätt att äta det.
Man ska ju äta det om man är den här personen.
01:21:03 – Erik: Det är bara intressant. Jag har en åttaårig son och min fru är läkare. Vi träffades på jobbet så hon är också fetmaspecialist. Men du vet, vi måste också nypa oss i skinnet. Vi är också suckers. Som jag sa här tidigare. Vi går på bio med 80-åringar. Så fastnar man i de här fällorna. Hur fan hamnar man här?
01:21:26 – Jacob: Jag är själv en riktig sucker för lösgodis. Jag ligger långt över det här genomsnittet i Sverige. Jag skulle gissa på att jag är upp mot ett kilo i veckan. Men jag kan ju bli sur många gånger när jag köper det här. Jag vet ju att jag inte borde köpa det. Men så är det framför mig och så liksom köper jag det. Och där känner jag liksom, jag hade ju bara varit glad om inte någon hade sett till att det här godiset kom framför mig så hade jag inte ätit det.
01:21:50 – Erik: Ja. Bara ställa en fråga då. Tror du att du är sockerberoende?
01:21:54 – Jacob: Jag klassar inte det som sockerberoende, för jag tycker inte att socker är gott i sig. Jag tycker inte läsk är inget att dricka. Jag tycker det är för sött och så här. Jag är på något sätt godisberoende, skulle jag kalla det. Där finns många livsmedel med godis i som jag aldrig skulle köpa bara för att jag inte får tag i godiset. Alltså om jag skulle vara i en affär och de inte har godis där så hade jag ju inte liksom köpt en läsk istället. Eller något annat sött som kanske finns där. Någon drickyoghurt eller något sånt där. Utan jag vill ha godis. Lösgodis. Jag vill ha vissa typer av lösgodis. Är det liksom bara några tråkiga… vingummigrejer så kommer jag inte liksom köpa det. Jag vill ha det godiset jag tycker om. Men det är jag ju på sätt och vis beroende kanske är fel term för jag blir inte, jag skulle inte slå ner någon människa för att få tag i…
Du får ingen abstinens? Ja, alltså på sätt och vis. Jag kan stå emot den. Jag kan stå emot den, men samtidigt så många gånger så skiter jag i att stå emot den. Nu har jag ju dottern, så nu kan man ju inte lämna huset alltid om hon ligger och sover och sådär. Men först så kunde man ju liksom, klockan tio på kvällen så gick man ju alltid hemmakväll och köpte lösgodis mitt på vardag. Ja, ja.
01:23:03 – Wille: Du gör den alltså? För jag tänkte precis säga det att ett sätt att styra miljön, det är ju att köpa hem mat via hemleverans. För då går man ju aldrig förbi kassan eller godishyllan. Men du kör den, att du går och handlar.
01:23:17 – Jacob: Det är väldigt sällan nuförtiden, men det var värre förr innan jag brydde mig så mycket. När jag var yngre och tränade mer så tyckte jag att det såg bra ut i spegeln ändå. Det driver ju mig att göra saker som annan mat aldrig skulle göra. Liksom jag… Köpa lösgodis för 15 kronor hektot liksom. Det hade jag ju alltså normalt… Nån grej som kostar tre gånger så mycket mot vad den brukar kosta. Hade ju inte köpt den annars. Men när det är lösgodis. Vissa köper det ju mer sällan när det kostar 15 kronor hektot. Men ibland blir jag sugen ändå. Men det är ju en egenskap i lösgodis som jag har problem med skulle man väl säga. Ja.
01:23:57 – Erik: Ja, men de vet ju också. Det är som tjejer och choklad brukar jag säga. De vet ju exakt konsistensen, färgen och ljudet som det gör när man tuggar på det. Allt det här är triggande för oss. Och så har de ett sånt extremt utbud så att om du inte torskar på en grej så torskar du på nånting annat.
01:24:16 – Jacob: Ja, precis. Jag hörde någon i en av mina föreläsningar och tagit foto från ICA Maxi där hemma vid mig. Och det är liksom direkt när du kommer in i butiken så är det chips och jordnötter där och ostbågar. Och det är liksom bland husgeråd och blommor och möbler. Så har de liksom i mittingången där alla går så är där ändå chips och ostbågar och jordnötter. Och det här dyker upp fyra gånger till. Samma produkter. Längs med det här huvudstråket i butiken. Så är du kanske duktig nog och säger nej första gången. Kanske andra gången, tredje gången. Sen står du i den här jävla kassan i fem minuter för att gå fram och betala. Och då har man blivit lite trött. Man har kanske haft en jobbig dag. Och då faller man dit. Och det är samma sak om jag hade fallit dit för godislockisen en gång av tio.
Och jag bara blivit lockad tio gånger i veckan. Det hade inte varit så farligt. Men nu så ser man det kanske fem gånger om dagen. Och då blir det varannan dag.
01:25:12 – Erik: Då kan man ändå tänka att de bästa kunderna som alla de här företagen vill ha är de som är superlojala. Då vet de att då ska vi rikta in oss på barnen. Det är så sorgligt. När jag växte upp fanns inte riktigt det här. Det var på väg åt det hållet men det var inte alls i närheten av så skruvat som det är idag naturligtvis. Men idag ska barnen ha lördagsgodis och fredagsmys. När det är nåt speciellt ska det vara godis, läsk och McDonalds. You name it. Allt det här skräpet. De blir väldigt formade under de här tidiga åren, vilket är de läskiga åren. påverka någon ur negativt perspektiv. Då har de en mycket svårare antagning sen att göra sig av med det här som vuxna.
01:26:04 – Jacob: Då har man en sak till som borde förbjudas. Glada figurer och seriekillar har sått på godis och läsk. Disney gjorde den här Frost-filmen. Varenda tjej ska springa runt i prinsessklänning och så går de in i butiken och där är Frost-godis. Visst, du kan säga nej som förälder där ett par gånger, men antingen så är du en dålig förälder och blir trött på det. Det skapar ju en onödig konflikt. Det är ju nåt som verkligen inte behöver finnas. Det gynnar ingen överhuvudtaget mer än företag som vill kränga godis till dina barn. Så är det ju tyvärr. Och så tycker vi att det är för jävligt att förbjuda det, för det är vår frihet. Är det ditt barns frihet att bli lockad för godis?
01:26:46 – Erik: Det är egentligen de här besluten som skulle vara så skönt att komma bort ifrån. Eftersom vi har ett politiskt system och politiker som ska besluta å alla våra andras vägnar. Sen när de inte gör det, då blir man ju rätt irriterad. Det blir annat.
01:27:06 – Jacob: Men jag förstår dem. Jag förstår inte dem i just den här frågan. Jag förstår att det inte alltid är lätt att göra det här kollektiva bra. Folk förstår ju inte vad som är kollektivt bra för dem. Det var precis som du sa. Jag tror man får väcka Först få folk att förstå att det är viktigt för dem och andra människor att det förändras. Och då är det lättare för en politiker att ta det här beslutet. Hade det bara varit du och jag som röstat så hade det inte varit några problem. Då hade vi liksom blivit sneda för att de inte gjort det redan.
01:27:40 – Erik: Jag tycker att politiken, i alla
Avslutande tankar om folkhälsa och vägen framåt
01:27:43 – Erik: fall enligt mig, kan gärna få vara lite trial and error. Vi har ingen kristallkula att veta exakt vad effekterna blir av en sockerskatt. Men varför inte testa på nånting som är väldigt enkelt och avgränsat? Till exempel läsken. Dra inte i med nån jätteskatt, utan börja smyga in det lite grann och se vad du får för respons och vad det resulterar i. Tar man en utvärdering och beslutar sig om var det här en bra idé eller inte eller vill vi ha mer av det här?
01:28:11 – Jacob: Ja, man måste ju börja. Som sagt, det är så mycket förändringar som har gått åt fel håll så man måste någonstans börja förändra. Inte kanske tillbaka mot ett annat håll som inte är så negativt för oss. Jag skulle inte vilja leva på en 50-talsmiljö igen. Jag tycker det är bra att kunna gå och köpa mat sent på kvällen om man vill det. Vi måste på något sätt ändå förändra det nu för som sagt vi kan inte riktigt hantera det. Det är antagligen många, många saker som ska förändras eller behöver förändras om det ska bli bättre eller bra. Men man får ju liksom prova och det är så här. Man får ju in pengar. Även om folk inte slutar dricka mer läsk så får man ju pengar. Det kan man liksom öronmärka som de gjort i England nu till mer idrott eller mer friskvård för barn eller vad som helst.
Där är egentligen inga nersidor på det. Nej, det är inte det. Förutom att någon människa kommer bli sur för att läsken är lite dyrare för den personen för stunden. Men det glömmer folk bort efter någon månad. Det gynnar bara dem om de köper mindre av det.
01:29:12 – Erik: Javisst. Politik måste ändå handla om att få de här stora bitarna på plats. De här detaljerna kan inte tillfredsställa allihopa. Men när man har någonting som är så uppenbart dåligt. Så då måste man ändå kunna kräva att de faktiskt agerar lite grann Vi ska se vad de gör men det… Det är synd till exempel att ett land som Storbritannien ska ta sådana här steg före Sverige tycker jag Vi har ju alla möjligheter att göra någonting här
01:29:41 – Jacob: Vi har väl mer tradition kring det också på något sätt. Jag tror folk… Det hade nog varit lättare att få in i Sverige ändå. Alltså rent… Och få det accepterat. Både liksom med rökning. Vi har högre alkohol. Vi har högre bensinskatter än de flesta andra länder. Vi är ganska vana vid det här. Det funkar ju bra. Folk kan tycka att det är liksom mycket storebrorsstat i Sverige. Men det går inte att förneka att det fungerar bra i Sverige på många sätt. Alla de här sakerna. Vi har mindre problem med mycket av de här sakerna som vi reglerar mot.
01:30:15 – Erik: Ja, vi hoppas att det händer någonting. Verkligen. Det behövs. Status Q är inte okej. Det är lite synd att det ska behöva gå så fruktansvärt långt innan politiker och andra agerar. Men jag tror faktiskt att… Man kan inte heller som vanlig medborgare bara sätta sig ner och säga att det där får nån annan fixa. Typ politikerna. För det händer inte. Det krävs verkligen att tillräckligt många engagerar sig på gräsrotsnivå och säger att det här funkar inte längre. Så att vi håller kontakt på sociala medier och verkligen försöker bevaka den här frågan och driva opinion den vägen.
01:30:52 – Jacob: Nej, det är svårt. Jag tror också det är lite det här liksom. Folk som inte har problem med det måste också börja inse att det är ett problem för kanske många andra och för liksom samhället i stort. För jag tror också att det är en svårighet i att säga. Alltså om du som normalviktig och vältränad. reagerar negativt mot folk som säger att vi borde göra det. Det får ju jag många negativa kommentarer kring när jag säger sådana här saker. Att det liksom är folks eget problem. Det är inga problem att hålla sig smal och vältränad. Visst, jag kan säga det. Jag tar inte åt mig så mycket. Jag tycker liksom att vetenskapen pekar åt det hållet. Den pekar ändå. Men jag tror det är nog svårt om man själv då… Om man kanske är en av de som är drabbade eller som kanske tillhör kategorin överviktig och liksom gå ut och börja propagera för det här.
Dels så kanske man känner att man omyndigförklarar sig själv och dels så får man mycket glåpord garanterat. Särskilt på sociala medier. Så det är ju svårt också. Vem ska ta platsen då? Eller vem ska börja säga det här? Och då tror jag liksom att det är viktigt att de som kanske inte har problemet också liksom för en talan.
01:32:01 – Erik: Verkligen. För de överviktiga som grupp har inte visat sig vara speciellt framgångsrika i att förbättra situationen på något sätt. Men jag skulle vilja säga så här att om man tittar på det här med t.ex. socker så påverkar det så extremt mycket mer än bara fetma. Det påverkar hur många sjukdomar som helst. Då skulle det vara önskvärt att man inte bara fokuserade på de överviktiga utan allihopa. Det är bara ett folkhälsoproblem. Låt oss jobba lite mer förebyggande nu. Vi kan inte bara ta hand om allting om 20 år då vi har galopperande fetma och diabetesepidemier och andra faktorer som påverkas negativt av det här. Sockret till exempel eller barns tandhälsa. Vi hade dålig tandhälsa för 100 år sen. Vi har byggt bort det där kan man säga.
Men nu är det på väg tillbaka, speciellt i de här utsatta områdena. Det är inte acceptabelt. De som säger att det här är inget problem, det är en bra poäng där. Det här kostar för allihopa. Om vi får en generation nu som kommer leva kortare än sina föräldrar, vilket aldrig har hänt förut, så vore det ett jättemisslyckande. Hur lång tid kommer det inte ta att reversera den trenden i så fall, med tanke på hur lång tid den har byggts upp?
01:33:19 – Jacob: Ja, det är ju ännu svårare liksom. Man tar de flesta… Ja, föräldrarna idag liksom. Jag är väl en hyfsat gammal pappa. Jag är 33 år liksom. Alltså man tar ett ganska nyfött barn då. Men tar du de som är 20 idag som har liksom växt upp i den här världen. De kan ju knappt lära sina barn. Alltså de vet ju inte hur det har varit förr liksom. De är inne i den här världen. Och då blir det ju ännu svårare att ändra tillbaka. Jag tror det liksom… Det är ju lättare medans man har folk som i alla fall levde när man lagade maten själv kanske. Jag tror inte man behöver gå tillbaka till att laga maten själv. Men man behöver gå tillbaka till att veta lite mer hur mat smakar och ett annat förhållande till mat än vad många växt upp med nu. Eller som man har byggt sin.
Då blir det klurigt. Ju senare man börjar desto färre är det som inte är inne i det. Som kan visa en annan bana. Verkligen.
01:34:16 – Wille: Ja, då får vi väl avsluta där och sätta punkt, tycker jag. Det var sjukt intressant att höra på er diskussioner, sista halvtimmen har jag varit ganska tyst här. Vi kommer fram till rätt mycket viktiga saker och mycket lösa ändar som folk behöver ta tag i, känns det som. Erik, sjukt kul att ha dig med.
01:34:36 – Erik: Jättekul att vara här, verkligen. Så stort tack från mig också. Tack så mycket för att du ställde upp. Det är bara roligt.
01:34:42 – Wille: Ha det gött allesammans.
01:34:43 – Erik: Ha det bra, hej!
