Dör svaga män i förtid?

En ny studie visar att unga män oftare dör i förtid om de är svagaIgår publicerades en studie i BMJ som fick lite mediauppmärksamhet här i Sverige. Sveriges Radio hade ett kortare inslag med rubriken Svaga muskler kan leda till för tidig död och flera tidningar har publicerat en kort notis om studien, Svaga män riskerar dö i förtid. Även om studien inte fått så stora rubriker i media har jag dock sett den flera gånger om i sociala medier så jag tänkt skriva lite kort om den.

Studien är faktiskt utförd här i Sverige och det man har gjort är att man har använt sig av data från mönstringen mellan åren 1951 och 1976 (1). Då vi i Sverige har en väldigt bra databas på alla de som mönstrat är det väldigt vanligt att dessa används i epidemiologiska studier. Totalt inkluderades också hela 1 142 599 Svenskar i studien. Kravet för att deltagarna skulle få inkluderas var att man hade bra värden på deltagarnas BMI, blodtryck samt styrka i greppet, biceps och knäextensorerna (framsida lår).

Med hjälp av andra databaser tittade man sen på hur många av dessa personer som dött och sen specifikt på tre olika kategorier att dödsfall, hjärt- och kärlsjukdom, cancer och självmord.

När man hade all den här informationen så gjorde man sen helt enkelt en rad olika statistiska uträkningar för att se om något eller några av testvärdena kunde användas för att förutspå dödsfall av de olika typerna eller dödsfall överlag.

Resultatet – inte så solklart som det låter

Tidningsartiklarna får det att låta som att det har varit ett solklart samband här men när man tittar på datan själv får man en helt annorlunda bild. I själva verket verkar det mest vara så att de som tillhör de svagaste 10 procenten är de som är i ökad risk. För övriga skiljer sig risken väldigt lite oavsett om de är starkast eller om de är bland de svagare (men inte allra svagas då dvs).

Här under är till exempel risken för all dödlighet hos deltagarna där de är indelade i tio lika stora grupper där de som var svagast i lårmusklerna respektive biceps hamnade i grupp 1 och de som var starkaste i grupp 10.

Förhållandet mellan styrka i benextension och dödlighet samt armflektion och dödlighet hos män
Förhållandet mellan styrka i knäextension och dödlighet samt armflektion och dödlighet hos män. Det du kan se är att risken att dö i förtid här högre hos de de män som var allra svagast i benspark. Tar du bort den gruppen är mönstret inte tydligt alls. Tittar vi istället på styrka i biceps och armflektion verkar de som var starkast ha störst risk.

När det gäller styrka i knäextension och dödlighet så såg man en ökad risk med att vara svag i den här studien. Tittar du emellertid på siffrorna ser du att detta mest gäller de allra svagaste. I övrigt är det inget tydligt samband även om trenden låg kvar där när när det gäller lårstyrka efter det att grupperna delades in något godtyckligt. Tittar du sen på styrka i biceps så är det faktiskt de som var starkast som var i högst risk för tidig död. Rent statistiskt var där dock inget signifikant samband åt något håll.

Den godtyckliga indelningen jag syftar på är att man drog till med tre grupper. I den ena gruppen var endast de svagaste. I den andra gruppen slog man ihop de mellan 10-50 procent, alltså punkt 2-5 i bilden här ovanför. I den tredje gruppen hamnade då resten, alltså punkt 6-10. Varför indelningen blev just så säger man inget om i studien.

I alla fall. Med den indelningen och efter korrigering för BMI och blodtryck så var det 122.3, 98.9 respektive 86.9 dödsfall per 100 000 invånare i de tre kategorierna svagast, svaga-medelstarka, starka. För greppstyrka var sambandet liknande men inte lika starkt. För armflexorerna, alltså biceps fanns det återigen inget samband.

Varför är benstyrka relevant men inte armstyrka?

Detta är inte den första studien som visat att personer med högre muskelstyrka också lever längre. Det finns några mindre studier på området tidigare och de har också visat att handstyrka samt benstyrka är mer utslående än andra styrketest. Varför det är så vet man inte.

Om det endast varit benstyrka hade jag personligen nog spekulerat kring att det speglar en ökad fysisk aktivitet. Men ökad greppstyrka försvårar det hela. Jag har varit väldigt fysiskt aktiv i mitt liv, särskilt kring de senare tonåren då jag tränade fotboll runt 7-8 gånger i veckan, cyklade mellan hem-skola-träning varje dag och hade gymnastik två gånger i veckan. När jag fann tiden var det dessutom ofta andra idrotter med vänner. Men mitt grepp har jag aldrig tränat. Förutom om man nu inte skulle koppla det till klättra i träd och liknande när man var ännu yngre.

Så när jag ser den här typen av resultat tänker jag mer medfödda kvalitéer än faktisk effekt av träning. Det är vad jag tycker känns mest vettigt. Särskilt när det mest verkar vara någon slags tröskeleffekt där det främst är de som är allra svagast som är i ökad risk.

I artikeln i Sveriges Radio kan man dock läsa följande fråga och svar:

Så man kan träna bort risken?

– Det tycker jag man kan säga att man kan göra, säger professor Finn Rasmussen.

Det har jag väldigt svårt att köpa. Jag är övertygad om att fysisk träning höjer livskvalitén. Jag är också övertygad om att det minskar risken för en rad sjukdomar och därmed också tidig död. Men jag är inte övertygad om att de som var svagast och i störst risk i den här studien börjat träna så hade de tränat bort risken helt. Och jag tycker inte heller att den här studien på något sätt visar det. Jag kan ju inte säg att Finn Rasmussen har fel sak, men jag tycker inte att den här studien stödjer det han säger.

Träning är bra men den här studien säger inget om dess effekt

Den här studien har också fått lite internationell uppmärksamhet, bland annat på BBC News, Early death link to muscle power. I den artikeln kan man läsa följande citat vilket i princip är den raka motsatsen mot uttalandet i Sveriges Radio. :

Experts stress the findings do not mean muscle building makes you live longer

Slutligen vill jag också bara säga något om den faktiska absoluta risken. I artiklarna i media kan man ju läsa att risken att dö är 20-35 % lägre om du är stark. Den faktiska risken är dock fortfarande väldigt liten att man ska dö inom 25 år efter mönstringen. För de allra svagaste var den 0,12 procent som dog och i den starkaste gruppen var det 0,09 procent som dog. Så risken att du skulle dö är ju fortfarande väldigt liten. Den vanligaste dödsorsaken var också självmord, hela 22 procent av alla dödsfall. Så om du inte är självmordsbenägen blir risken ännu mindre.

Så för att summera är det här intressant statistik. Den berättar för oss att tidig död hos unga män troligen går lika bra att förutsäga med hjälp av ett handstyrketest som det går att förutsäga med hjälp av BMI. Nyttan av informationen rent praktiskt är ju dock tveksam.

7 svar på ”Dör svaga män i förtid?

  1. Fundersam över varför det så desperat letas samband mellan tex; handstyrka och dödlighet. Är precis som du skrev orimligt att dra en vettig slutsats från dessa två. Detta med handstyrka verkar vara populärt att jämföra mot de mest konstiga saker. De tester som utfördes är de samma som man gjorde vid mönstringen?

  2. Det beror på när du genomförde din mönstring. De tester man hade här var inte de jag utförde på min i alla fall.

  3. Jag mönstrade -88 och då hade vi dessa tester. Om de var bra eller mätte det de ville mäta vet jag inte.

  4. Håller med om att det var ett konstigt uttalande av professorn. Är nog också inne på din linje om medfödda egenskaper. Vad tror du gör att olika människor är olika starka? Om vi börjar tänka muskelfiberkomposition och relation mellan snabba och långsamma fibrer, finns det studier som tittat på dödlighet med avseende på detta?

  5. Gunnar: Vad tror du gör att olika människor är olika starka?

    Jag hade inte förväntat mig något annat än att folk skulle vara olika starka, precis som vi är olika långa, olika smarta osv. Ingen organism är den andra lik i naturen. Det är vanlig variation.

    Orsaken till variationen i styrka beror nog först och främst på hormonella förändringar som leder till olika mängd muskelmassa.

    Gunnar: Om vi börjar tänka muskelfiberkomposition och relation mellan snabba och långsamma fibrer, finns det studier som tittat på dödlighet med avseende på detta?

    Inte vad jag vet.

  6. Henrik Svedlund:
    Jag mönstrade -88 och då hade vi dessa tester. Om de var bra eller mätte det de ville mäta vet jag inte.

    Spontant skulle jag kunna tänka mig att den här typen av test kan vara bra där. I alla fall för när själva lumpen varade under en längre tid. Lite mer ”random” test undersöker ju mer medfödd kapacitet än träningsprodukt.

  7. Spontana reaktionen är ju att orsaken kan vara nästan vad som helst. Små, svaga, sjukliga(?) män har svårare att hitta en partner och blir oftare ensamma och olyckliga?

    Fysisk aktivitet tycks ju vara effektivt mot depression. Men just den här studien tillför ju inte så mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *