De fysiska kraven på en skicrossare 3 – Kravet på styrka

I de två senaste delarna har jag gått in på vilka krav som skicross och alpin utförsåkning i allmänhet kan tänkas ställa på utövaren när det gäller energiproduktionen. Både aerobt och anaerobt. Idag tänkte jag tittade vidare på en annan viktig del i det hela. Nämligen kraftproduktionen.

Betydelsen av en bra start

Om du har tittat på de videoklipp jag lagt upp tidigare när jag introducerade sporten skicross så har du säkert redan kunnat gissa dig till att starten troligen är väldigt viktig. Det ser onekligen inte lätt ut att ta sig förbi en motståndare under den där minuten som loppet pågår. För att friska upp minnet har du ett videoklipp på ett race här under.

Så starten är onekligen viktig men hur viktig den faktiskt är överraskade faktiskt mig. Det finns nämligen en studie som faktiskt har tittat på det (1). Det som undersöktes var hur stor sannolikheten är att du kommer kvalificera dig för nästa lopp beroende på vilken placering du har vid första porten. Det man undersökt är tävlingarna vid Vancouver OS 2010 samt världscupfinalen i Sierra Nevada året efter. Hur resultatet blev kan du se här under.

Starten är extremt viktig inom skicross
Starten är extremt viktig inom skicross. I tabellen här ovanför ser du hur stor många av åkarna som kvalificerade sig beroende på vilken placering de hade vid första porten.

Det du kan se i tabellen är att på herrsidan var det faktiskt inte en endaste åkare som kvalificerade sig efter att ha legat på fjärde plats vid första porten i Vancouver OS. I de andra tävlingarna var det något ”bättre” men som du kan se är det ganska stora hopp inom procentsatserna vilket givetvis beror på att det var ganska få lopp totalt som analyserats.

Om vi tar det i faktiska siffror istället så var det totalt 32 herrlopp som analyserats och i dessa var det 2 stycken av de som var på sista plats vid första porten som lyckades kvalificera sig för nästa lopp. Motsvarande siffror för tjejerna var 4 stycken i 24 lopp.

När första porten kommer i en tävling är beroende av hur banan är lagd men i den här studien var det efter ungefär 10 sekunder. Ett typiskt lopp inom skicross är ungefär 60 sekunder så att träna start är troligen väldigt viktigt. Och det du behöver träna för att bli snabb i starten är styrka och explosivitet. Och precis som att du behöver träna på att springa fort om du vill bli snabb så behöver du träna specifikt på att starta i Skicross om du vill bli bra på att starta inom Skicross. För detta har Svenska landslaget tagit fram den här ”simulatorn” vilket är coolt 🙂

Den övriga delen av loppet

Det finns några studier där man gjort faktiska EMG-mätningar på alpina utförsåkare under deras lopp och resultaten är ganska väntade (2). De handlar om stor aktivering i främre lårmuskeln, quadriceps femoris, där rörelsen som sker är långsam. Den största belastningen är i den excentriska rörelsen vilket också är väntat då det oftast handlar om stora kraftabsorptionerna följt av lite ”lugnare” faser då åkaren igen rätar upp knäna några grader.

Förutom aktiveringen i quadriceps så har man också sett en stor aktivering i övriga benmuskler. Detta vittnar om en hög så kalla kokontraktion vilket innebär att muskler som skapar rörelser åt motsatta håll aktiveras samtidigt. När det gäller alpin utförsåkning är det främst quadriceps och hamstrings, alltså musklerna på lårets framsida och baksida. När dessa aktiveras samtidigt och skapar lika stora rörelsekrafter runt knät så sker det ingen rörelse men knät får en ökad stabilitet.

Den här typen av arbete skiljer sig ju också en hel del från mer dynamiskt arbete. Jag har ju tidigare dragit lite grova paralleller till 400 meters löpning men här går inte det. När en muskel kontraheras med en hyfsat stor kraft så stryps faktiskt mer eller mindre blodtillförseln till muskeln. Om vi antar att benmusklerna är kontraherade nästan kontinuerligt hos en skicrossåkare så innebär det att de har mindre tillgång till syre än en 400 meters löpare under sina tävlingar.

Mindre tillgång till syre påverkar i sig också fiberaktiveringen. När det är brist på syre så ökar aktiveringen av typ II fiber i musklerna. Det är ju bland annat detta som man tror är en av orsakerna till den ökade muskelmassan man kan se vid så kallad ocklusionsträning.

Där finns kortare aktiva pauser under ett lopp där blodet troligen har en möjlighet att strömma till och bidra med syre samt ta bort slaggprodukter. Detta är de korta hoppen som varar i kanske en sekund. Under denna tid är det troligen väldigt viktigt att utövaren har en hög kapillärtäthet och buffertförmåga för att kunna utnyttja tiden maximalt.

Vi kan med andra ord vara ganska säkra på att alpin utförsåkning innebär stora krav på styrka och kommer aktivera i princip alla muskelfiber.

Styrkas betydelse för prestation i alpin utförsåkning

Förhållandet fettfri massa och prestation i alpin utförsåkning
Förhållandet fettfri massa och prestation i alpin utförsåkning. Deltagare med hög mängd fettfri massa har generellt sett lägre FIS punkter vilket i princip innebär en bättre världsranking.

Utförsåkning är en komplex sport där många egenskaper spelar in så det är få enskilda egenskaper som verkligen visat sig spela roll. En egenskap som däremot korrelerar med en hög prestationsförmåga är fettfri massa (3) vilket i det här sammanhanget är ett mått för mängden muskelmassa.

Det finns andra studier på den verkliga yttersta eliten från Österrike där man inte fann något statistiskt samband mellan styrka och prestation men det beror nog mest på att alla var i eliten och alla var välbyggda och starka (4). Forskarna i den studien som också arbetade med idrottarna annars tog också upp i diskussionen att de bedömer maxstyrka som en viktig egenskap och att deras resultat gav stöd för det. Så här formulerar de sig själva:

The practical experience in alpine skiing considers the muscle force of the lower limbs to belong to the most decisive determinants. Nevertheless, in this analysis we did not find any respective correlation between variables of muscle strength and WC ranking. The most likely explanation for this is that beyond a certain cut-off value no further association between strength and racing performance can be seen

De lyckades också smyga in den ”slutsatsen” i abstraktet vilket är lite anmärkningsvärt med tanke på att de inte visade det i just den studien 🙂

Som du kan se spekulerar forskarna här om en tröskeleffekt vartefter mer inte nödvändigtvis innebär bättre. Detta är samma typ av tänk som jag skrev om i del 1 när det gäller den maximala syreupptagningsförmågan.

Som jag skrev redan då är den här typen av fynd inte ovanliga när det kommer till idrott. Det innebär ju inte att det är dåligt med mer men med tanke på hur mycket det faktiskt finns som är värt att träna i den här typen av idrotter så kan troligen tiden fördelas på ett bättre sätt om fokuset läggs på andra egenskaper när man väl börjar närma sig de här trösklarna/taken. Men det förutsätter givetvis att man känner till var dessa tak eventuellt finns. Och det gör man inte just nu. Eller den datan finns i alla fall inte publicerad.

Hur starka är då alpina utförsåkare?

Tyvärr har jag inte hittat något bra svar på den här frågan. I alla fall inte när det gäller de riktigt intressanta övningarna och personbästa för idrottarna. Det som finns är isokinetisk data vilket innebär att man testar idrottarna i en maskin där rörelsen går lika fort oavsett idrottarens styrka och sen mäter maskinen hur stor kraft idrottaren får ut i varje vinkel.

Den här typen av test är ju inte intressant om man vill jämföra sig med någon annan eftersom det är väldigt få personer som har tillgång till den typen av maskin. Så jag frågade Anna och Victor istället om deras värden i olika styrketest. Här under är de testresultat som de ville ge ut:

Testresultat för Victor Öhling Norberg och Anna Holmlund
Testresultat för Victor Öhling Norberg och Anna Holmlund

För det som inte är så bekant med de här testerna så kan jag säga att det här är bra men inte fantastiska resultat om du tränar för att verkligen bli bra på dessa tester. Men för ”andra idrottare” är det starka resultat. Annas resultat på 13 chins är det få kvinnor som klarar av.

Victors resultat i coopertestet är i linje med de värden som jag tog upp i första delen kring aerob förmåga vilket visar att de värden jag tog upp där troligen stämmer väldigt bra med verkligheten.

Det här är inte heller resultat som visar kapaciteten i de musklerna som troligen är viktigast, benen. Här ville de inte lämna ut sina maxresultat i de mer officiella testerna med Victor berättade i alla fall att han kör 12or på 90 kg i knäböj och han har även gjort vänt runt 110 kg i frivändning. 110 kg i frivändning är precis som tidigare resultat bra värden för ”andra idrottare” men det är ett lågt resultat om vi pratar idrottare inom styrkeidrotter eller explosiva idrotter.

Det här vittnar ju om att benstyrkan behöver vara ganska stor men inte på den nivån som den är i idrotter där benstyrka verkligen är avgörande. Jag skulle placera 12 repetitioner med 90 kg i knäböj i nivå med en bra fotbollsspelare.

Anna har ju haft en lång skadeperiod nu inför OS så hon har inte gjort några direkta maxningar i benträningen och inte heller kört på riktigt så tungt som hennes benmuskler troligen klarar av så hennes värden säger inte så mycket så jag tar inte upp dem. Anna skickade dock ett kort klipp där hon gör en enbens knäböj lekande lätt.

Summering

Det här var sista delen kring de fysiska kraven inom Skicross och även alpin utförsåkning överlag. Slutsatsen från allt det här tycker jag nog blir att alpina utförsåkare är bra på det mesta men inte riktigt jättebra på något. En egenskap som man delar med många andra idrottare inom idrotter där teknik, koordination, styrka och uthållighet blandas. Jag skulle säga att den stora betydelsen av hur starten går i skicross innebär att styrka är lite viktigare hos dessa jämfört med alpina utförsåkare. Det händer ju också att det blir lite närkontakt inom skicross och ett par kilo extra tyngd bakom sig där är nog en stor fördel.

Tricket när man tränar för att bli bra i dessa idrotter är att veta vilken egenskap som kommer att ge mest tillbaka i form av prestationsförbättring om du förbättrar just den egenskapen. När det gäller publicerade studier kring alpin utförsåkning så verkar detta vara långt ifrån klarlagt inom sporten. Sen finns det säkerligen en väldig massa insamlad kunskap inom sporten som bara inte finns publicerade på papper.

4 thoughts on “De fysiska kraven på en skicrossare 3 – Kravet på styrka

  1. Vad betyder egentligen ”12” som resultat i Cooper-testet?
    Ett Cooper-test utförs genom att man springer på en bana och den distans man sprungit när det gått 12 minuter är resultatet. Därför kan man inte använda tid som resultat – man får alltid 12 minuter, annars har man gjort testet fel! Jag utgår från att han inte sprungit 1 m/minut. Saknas det siffror?

  2. Det finns två typer av Cooper-testet. Ett där du springer så långt du kan på 12 minuter. Detta test är dock inte speciellt lämpligt om du inte har ett löpband eller en GPS-klocka som mäter distansen till dig. Den andra varianten innebär att du springer 3 km på tid. Den är mycket enklare då du endast behöver ett tidtagarur och en bana som du vet är 3 km sen kan hur många som helst göra testet samtidigt.

  3. Intressant analys. Jag undrar om du studerat de två filmer som gjorts om Aksel Lund Svindal. Dels den som gjordes efter hans våldsamma crash i Beaver Creek, en del i produktionen ”Miracle Body” som gick på SVT. Dels den nyare ”Blink of an Eye”.

    I den första torr jag de bland annat jämförde Aksel mot Eric Guay, där Aksel är större/starkare. Denna skillnad i styrka gjorde skillnad i slutet av åket där Aksel hade mer ”reserv” att ta av och då kunde parera slag ojämnheter bättre och detta resulterade i en snabbare sluttid.

    Nu var dessa jmf av störtlopp och därmed lite längre åktid så kanske inte helt relevant för jmf skicross.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *