Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I veckans avsnitt av Tyngre Träningssnack tar Wille och Jacob upp ett tema som kretsar kring vanliga, återkommande och ofta bristfälliga argument som dyker upp i diskussioner om kost, träning och hälsa på nätet. Dessutom avverkas ett antal sparade lyssnarfrågor i slutet av avsnittet.

Först ut bland de typiska argumenten är påståendet att man inte kan uttala sig om en metod, diet eller behandling utan att ha provat den själv. Jacob och Wille förklarar varför teoretisk plausibilitet och kontrollerade studier på stora grupper människor väger betydligt tyngre än enskilda personliga upplevelser, där placebo och nocebo ofta spelar en avgörande roll. De går även igenom besläktade resonemang som ”det fungerade för mig” och hur filterbubblor på internet lätt får anekdoter att framstå som universella sanningar.

Vidare diskuteras frågan ”varför måste man äta det då?”, som ofta används för att rättfärdiga obefogad rädsla för exempelvis gluten eller sötningsmedel, samt tankefelet att helt nolla intaget av något bara för att höga doser är skadliga. Här betonas principen om att dosen gör giftet, oavsett om det gäller fruktos eller minimala spår av bekämpningsmedel på frukt, samtidigt som människor ofta ignorerar betydligt mer påtagliga vardagsrisker som luftföroreningar.

Samtalet fortsätter med det naturalistiska felslutet – idén att naturliga ämnen per automatik är nyttigare än syntetiska alternativ, vilket ofta märks i debatten om lightläsk kontra sockersötad läsk. De belyser även hur argumentet ”vi vet inte allt om kroppen” används för att avfärda väletablerad vetenskap, hur fokus på en ”otrevlig ton” blir ett sätt att slippa bemöta sakargument, samt hur kritiker ibland avfärdar enskilda studier för deras begränsningar utan att se till den samlade evidensen.

I avsnittets andra del besvaras lyssnarfrågor. Den första handlar om stretching, där pendeln har svängt från att det sågs som ett måste till att helt dömas ut. Wille och Jacob nyanserar bilden och diskuterar huruvida muskler faktiskt kan bli längre av stretching jämfört med exempelvis excentrisk träning, samt varför slentrianmässig stretching efter passet sällan ger någon märkbar nytta.

Avslutningsvis diskuteras barfotalöpning och myterna kring vår evolutionära anpassning efter hypen med boken Born to Run, samt huruvida man måste träna med fria vikter eller om maskiner fungerar lika bra. Slutsatsen är att maskiner ger utmärkta hälso- och styrkeeffekter för de allra flesta, men att valet mellan maskiner, skivstång och enbensövningar alltid bör styras av individens mål och tekniska förutsättningar.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion
• (00:01:32) Tema: Vanliga och dåliga argument i debatter om kost och träning
• (00:02:37) "Hur kan du uttala dig utan att ha provat själv?"
• (00:10:06) "Varför måste man äta det då?"
• (00:16:15) "Det fungerade för mig" och anekdoter som bevis
• (00:23:05) "Om lite är bra så är mindre bättre" – dosen gör giftet
• (00:31:13) Naturlighetsfelslutet: Är onaturliga ämnen alltid sämre än socker?
• (00:40:25) "Vi vet faktiskt inte allt om kroppen"
• (00:44:53) Fokus på tråkig ton istället för sakfrågan
• (00:50:25) "Fast den här nya studien visade ju endast att…"
• (00:57:05) Lyssnarfråga: Stretching inför pass och i behandlande syfte
• (01:05:09) Lyssnarfråga: Är vi evolutionärt anpassade för barfotalöpning?
• (01:14:18) Lyssnarfråga: Fria vikter jämfört med maskiner

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion

00:00:21 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.

00:00:29 – Jacob: God kväll Wille.

00:00:30 – Wille: God kväll. Hur är läget?

00:00:32 – Jacob: Jodå, det är finfint som vanligt. Faktiskt väldigt trevlig helg. Min dotter fyllde tre så vi har haft två födelsedagskalas med lite olika typer av gäster. Sedan var vi uppe i Göteborg och gick på det här Universeum och sedan Liseberg dagen efter.

00:00:49 – Wille: Ja, du skickade en bild där om ni hade riktigt party där på hotellrummet eller vad det var för något. Och så blir det tårta ikväll om jag förstår saken rätt.

00:00:57 – Jacob: Ja, men det får inte dottern längre. Nu är det jag som äter upp det som blir kvar. Det gör jag för de andra i familjens skull. Så inte de äter det.

00:01:07 – Wille: Rakt ut i musklerna. Ja, precis. Ja, gött. Vi tänkte så här, vi ska köra, vi ska bränna av lite frågor som vi har sparat sedan tidigare. För att det är ganska många som förtjänar som faktiskt tas upp. Och sen så innan det så har framförallt Jacob har stört sig på lite olika korkade argument senaste tiden som jag tänkte att vi skulle diskutera.

Tema: Vanliga och dåliga argument i debatter om kost och träning

00:01:32 – Jacob: Kan jag nämna redan från början att jag fick en väldigt korkad kommentar eller argument här på, jag tror det var på min Träna styrka eller på bloggen där. Då messade jag det direkt och sa att vi måste ha ett tema på detta. Det var väl två veckor sedan och sedan har jag suttit och samlat ihop lite grejer som har dykt upp efterhand. Jag ska säga att alla kommentarerna är inte riktigt, jag skulle inte kalla dem korkade. Men det är samtidigt något som liksom Alltså om man tänkt lite innan man ställt dem så hade man inte ställt dem på det viset.

00:02:05 – Wille: Man kan säga att argument som är så generiska att de har motbevisats tidigare flera gånger behöver man inte komma med. De kan man vaska och så kan man försöka argumentera i sak istället. Jag märkte att jag inte kunde komma på några sådana här korkade argument, vilket jag, som jag sa till dig innan, tror att det beror på att jag är en sådan här korkad människa nu för tiden. Så jag tycker att det här är helt normala saker att säga. Vi får se.

00:02:32 – Jacob: Ja, vi har en liten lista här i alla fall. Vi kan väl börja beta av den då.

00:02:36 – Wille: Ja, den första

"Hur kan du uttala dig utan att ha provat själv?"

00:02:37 – Wille: är det här klassiska argumentet att hur kan du uttala dig om vad det nu är utan att du har provat det själv? Det är väldigt vanligt när man pratar med någon som är väldigt övertygad om att någonting fungerar. Klassiskt är ju när man pratar med någon om någon behandling eller någonting sånt där som de har fått, som man vet själv. har väldigt dålig evidens eller det finns bra stöd för att det inte funkar utöver placebo. Och så har man själv inte provat det här och så lägger man fram att jag tror att det här är by bly och så säger de hur kan du säga det utan att du har provat det själv? Och svaret är för att jag är läskunnig helt enkelt.

00:03:16 – Jacob: Ja, det bottnar väl i det till sist. Man skulle kunna hitta informationen också. Men om vi tar det lite mer djupgående så handlar det väl ofta om att man… Dels så är det ju ganska orimligt att begära att man ska prova allting. Alltså om vi tar kost till exempel, där folk hela tiden ska påstå saker. Hur kan du uttala dig om det här kostupplägget när du inte provat det? Och så påstår de liksom, ja men jag provade i två veckor. Två veckor är ingen tid alls. Du ska ha provat i fem månader och ett halvår. Alltså skulle jag prova varenda diet som finns i ett halvår så hade jag bara provat dieter.

00:03:48 – Wille: Ja, eller hjärtmediciner för den delen. Då blir det helt plötsligt väldigt jobbigt om man pratar om de sakerna.

00:03:54 – Jacob: Ja, precis. Det blir väldigt orimligt att folk ska behöva prova allting. Varenda träningsmetod måste man ha provat den själv för att kunna uttala sig om det. Väldigt ofta när det kommer till de här riktigt löjliga sakerna så räcker det med tidigare plausibilitet. Det handlar om hur sannolikt det är, baserat på vad vi vet om hur kroppen fungerar. Oftast är det ju då inte sannolikt alls. Du tar de här frekvensarmband, magnetarmband. Det är ju påhittat från början. Kroppen surrar inte på en viss frekvens som du kan tappa in genom ett snyggt armband på halsen. Magneter under fötterna gör ingenting med kroppen. Det finns ingen plausibilitet någonstans att det ska fungera överhuvudtaget. Så där kan man säga trams redan innan någon har provat det på sätt och vis.

Någon ljög ihop det precis och den som ljög ihop det kan inget om fysiologi kan man säga.

00:04:47 – Wille: Sen har du kanske saker som ändå skulle kunna vara tänkbara.

00:04:52 – Jacob: Nu sitter jag och tittar på en Pepsi Max-flaska här och en proteinburk. Och det är aspartam i båda de två. Så nu börjar jag tänka direkt på hur man säger att aspartam ska ge huvudvärk. Det är också ett väldigt vanligt påstående. Nu har jag provat aspartam extremt många gånger och jag vet att det inte ger mig huvudvärk. Men där har du också provat i studior. Man har tagit de här personerna som påstår att de får huvudvärk av aspartam. Och så ger man det utan att de vet om det. Istället för att du ställer Pepsi Maxglas framför dem och säger att drick det här. Nej, jag kan inte dricka det på huvudvärk. För dricker de det då så får man tag i huvudvärk för de förväntar sig det. Men när du ger dem det i smyg. Du ger dem ett placebopiller eller ett piller med aspartam i.

Så händer det ingenting. Och där kan vi nog säga att det ger inte huvudvärk. Sen så får de ju på sätt och vis ändå huvudvärk när de ser flaskan och dricker den då. Så det är klart de kan undvika att dricka då om de vill det. Men det är en självutfyllande profetia liksom. Ja, precis. Och när man väl hamnar i de situationerna så får man ju skita i det. Så är det ju. När man håller på med idrott så blir man ju själv lite skrockfull med grejer och man har vissa idéer för sig att jag ska inte göra såhär innan för då går det inte bra. Visst, jag är ganska säker på att jag bara inbillar mig det. Men varför ge mig på det liksom? Men jag går inte runt och säger till alla andra att du, gör inte såhär innan för då spelar du dåligt. Det är där skillnaden är på de bitarna kanske.

Koppling, det var väl det senaste exemplet. Jag tror det var därför jag fick mig att tänka på det här. Det var du den enda som tänkte i den diskussionen kan man väl säga. Jag fick den här frågan från många. Hur kan du uttala dig om koppling utan att ha provat det själv? Där är det samma sak. Du har tidigare plausibilitet. Hur sannolikt är det att det fungerar? Förklaringarna som ges är Tramsiga. Så fungerar inte kroppen. Sen kan det ju klart fungera ändå trots att de har hittat på dåliga förklaringar till varför det fungerar. Men det finns faktiskt en del studier på det också som inte heller direkt talar för att det ska fungera. Så där blir det ju mer alltså. Ja visst det är alltid kul med fler studier men det känns ju inte alls sannolikt att något ska stämma.

00:06:54 – Wille: Nej, det är också det som är poängen lite med forskning, att man faktiskt ska kunna ha en person framför sig som man ska göra ett val, eller man ska kunna vara den personen, och man ska kunna göra ett informerat val utan att man har provat det innan, därför att man ska veta att saker och ting funkar eller inte funkar. Det är det som är poängen med att göra studier och det är det som är poängen med att ha olika typer av människor som man gör studier på för att det ska kunna funka för väldigt många personer så att man har den informationen när man ska välja en behandling, antingen om man ska göra det åt någon annan eller om man är sugen på att testa koppning, då ska man inte behöva betala massa pengar för att göra det, utan man ska kunna gå in och läsa och se om det här är värt att ens satsa pengar på.

Det är lite det som är poängen. Ska vi satsa massa miljoner på det här läkemedlet Nej, det är ju bara skit, så varför ska vi göra det? Och det kan jag säga därför att vi har testat det. Jag har inte testat det, men de här personerna har gjort det och det funkade inte för dem. Det är ju det som är poängen med det.

00:07:51 – Jacob: Och det hänger ihop lite med det här som folk ofta resonerar till. Alltså de tänker att studier inte skulle vara verkligheten. Alltså det är ju verkliga människor. Det är inte liksom några simulatorer som man stoppar i pillret i. Det är riktiga människor man har provat det på. Skillnaden är bara att det är många riktiga människor och inte bara du. Utan det är jättemånga människor man har provat det på och man har kontrollerat för andra saker. Som till exempel här att de inte visste att det var aspartam när de fick i sig det. Utan istället så har man bara liksom se till att vissa får i sig det utan att de själva vet om det och då vet vi om det är en verklig fysiologisk reaktion eller om det bara är en förväntelseffekt eller noceber som vi pratade om i tidigare avsnittet där vi hade placebo och noceber som liksom tema.

Så jag kan uttala mig för att det är provat på många.

00:08:36 – Wille: Inte kanske för att jag har provat det själv.

00:08:38 – Jacob: Eller så kan man uttala sig för att du kan grundfysiologi och det här passar inte in.

00:08:45 – Wille: Man ska ju säga det också, att det är ju ett starkare argument att ha en välgjord storstudie, än att ha testat det själv. Det är ju lite som du säger, att det är ju verkligen människor som är med i de här studierna, och att dra det här argumentet att man kan bevisa allt med statistik, det är ju också någon typ av argument från ignorans. Bara för att man själv inte har koll på vad den här statistiken är, så betyder det ju inte att det inte stämmer. Det är ju snarare så att har du en väldigt stor grupp människor där det har visat noll effekt med koppning, till exempel, då är det rätt sannolikt att det kommer vara noll effekt för dig också. Sen är det precis som du säger, att det finns placeboeffekter hit och dit, och det får man alltid räkna med.

Men jag menar, bara det faktum att det är en studie, det gör inte att det blir mindre sannolikt, bara för att man inte ser människorna bakom statistiken, så att säga. Då ska man vara jävligt vass. Jag vet inte om vi har tagit upp det, men vi garvade ju i något avsnitt åt en tabell med lite roliga resultat från en HMB-studie. Och då fick vi lite kritik från en person som faktiskt kan en del om statistik, nämligen Ola Wallengren, som sa att det här är trams, men inte på det sättet som ni tror att det är trams. Utan på grund av andra orsaker. Och har man så bra koll på statistik, då kan man absolut dissekera en studie och säga att det här kanske inte stämmer. Men man kan inte dissa det bara för att det är en studie, för att det är opersonligt på det sättet.

00:10:05 – Jacob: Nästa

"Varför måste man äta det då?"

00:10:06 – Jacob: var, det är egentligen en fortsättning på det här på något sätt. Men det är så här, jag har skrivit en hel artikel om det. Varför äta det då? Det är i princip typexemplet. Så fort någon Jag säger, jag skriver någonting om lightläsk. Vi kommer komma in på lightläsk sen igen. Vi har fått en fråga om det, tro det eller ej. Jag skriver att, ja men titta här återigen så är lightläsk bättre än sockersöta läsk och så kommer direkt någon. Men varför ska man dricka lightläsk då? Och det är liksom bara, jo men alltså det är gott. Mm, man är törstig. Ja, man är törstig. Och ännu värre exempel på det här, där man tar det ännu längre, det är ju det här med att någon har hittat på varför du absolut inte ska äta något visst livsmedel. Gluten är väl det som är enskilda livsmedlet eller egentligen inte ett livsmedel.

Det är ju egentligen bara ett protein i ett livsmedel, i vete då eller vissa andra sädesslagssorter. Det är ju jätteutpekat att det är livsfarligt utan att någon egentligen har backat upp det med någonting. Och där är det liksom så. Skriver du att det finns inga belägg för att det är dåligt så kommer det in jättemånga människor. Men varför skulle jag vilja äta det då? Det finns ingenting som vi måste äta. Om vi tar livsmedel. Det finns inget enskilt livsmedel som du måste äta. Det finns saker du måste få i dig. Vissa vitaminer och mineraler. Du behöver få i dig tillräckligt med energi. Du behöver en viss mängd protein. Du behöver lite, lite. Några gram omega-3 och omega-6 fett. Det är ungefär det som är essentiellt. Alltså det du måste få i dig.

Men du kan få i dig det utan att äta kött. Du kan få i dig det utan att äta ägg. Du kan få i dig det utan att äta vete. Du kan få i dig det utan att äta soja. Det finns liksom ingenting enskilt livsmedel som du måste äta för att få i dig alla de här sakerna. Så det här argumentet liksom. Varför måste jag äta det? Det är klart som fan att du inte måste äta det. Men om vi springer runt här och börjar bli rädda för saker så fort någon hittar på att en sak är farlig utan att backa upp det. Helt plötsligt har du begränsat dig själv i ditt liv och är du rädd för saker som du inte behöver vara rädd för. Det är helt bakvänt. Du kan inte bara gå runt och sluta äta saker bara för att folk hittar på och säger att det är farligt. Du drabbar ju bara dig själv.

00:12:17 – Wille: Ja, men på något sätt är det som du säger, att det är väldigt lätt i så fall att begränsa det. För att om man skulle ha den beviströskeln att någon har sagt att det är farligt, därför bör jag inte äta det. Då är det i stort sett vatten du får hålla dig till. Då får man inte i sig så mycket Omega 3. Nej, precis.

00:12:35 – Jacob: Det räcker att lyssna på en vegan och sen lyssna på en LCHF, så är du av med nästan allting. Du har inte mycket kvar. Det är avokado, kan du fortsätta äta?

00:12:46 – Wille: Nej, men det är korkat. Det är lite samma grej där, att det är en falsk beviströskel på något sätt. Det är inte ett bra sätt att sätta gränsen på, att någon tycker att det är farligt.

00:13:01 – Jacob: Nej, precis. Det måste vara bättre belägg för det. Det räcker extremt sällan med en enskild studie heller. Där måste vi, som vi varit inne på många gånger här i podden innan, att man vill ju helst ha situationer där det är allting pekar åt samma håll. Du har en möjlig fysiologisk mekanism. Du skulle kunna förklara det på en biokemisk, hypotetisk nivå. Du har studier på djur som kanske visar att det ger samma effekter där. Och vi har kanske en korttidsstudie på människor som i alla fall ger tendenserna till det. Och sen har du kanske långtidsstudierna på människor, epidemiologin, som också pekar mot det. Då är det ju en slam dunk. Då kan vi nästan säga att det är så här. Även om vi inte har en långsiktig interventionsstudie där man låter en grupp äta något och en grupp äter något annat.

Du får nästan aldrig de när vi pratar i alla fall kost och träning för folk följer inte sakerna tillräckligt länge.

00:13:54 – Wille: Nej, typexemplet är ju rökning. Det är lite de grejerna man har där. Man har djurstudier, så att man har någon typ av mekanism att det här borde inte vara bra. Man har epidemiologin att rökare inte är lika friska som personer som inte röker. Och så behöver vi ingen jättestor RCT på det, och det kommer bli jävligt svårt.

00:14:12 – Jacob: Det finns ju den, alltså om med RCT kan man väl säga, så vi vet ju vad som händer när folk slutar röka. Många av de här sakerna som vi antar är farliga med rökning, vi vet att de minskar när man slutar röka. Vi vet också att folk som slutar röka är lägre risk för sjukdom än de som fortsätter röka. Men de är fortfarande högre risk än de som aldrig har rökt för de här sakerna som vi kopplar till rökning. Det har blivit en slam dunk efterhand.

00:14:39 – Wille: Det ska man vara för gluten då. Det finns ju inte riktigt.

00:14:42 – Jacob: Nej, för gluten så har vi ju nästan ingenting. Vi har varit inne på det någon gång. Det är fortfarande lite gråzoner. Det skulle kunna vara vissa människor som har svårt för att verkligen få fysiologiska reaktioner för gluten trots att de inte har celiaki. Den klassiska glutenintoleransen som kan vara glutenkänslig, som jag brukar kalla det. När du testar de här personerna som själva uppger sig vara glutenkänsliga Så om det är några som reagerar negativt så är det få av dem som tror sig reagera negativt. Det är det som gör det så svårt. Vi pratar aspartamstudien innan där folk säger att de får huvudvärk. Där var det ingen som fick huvudvärk av det trots att alla sa att de skulle få det. Hade du gjort det här på gluten så kanske på 100 pers så hade du haft fortfarande 10 stycken där de verkade ändå få huvudvärk.

Och då blir det lite jättesvårt. Hur ska vi hitta där? Men det är möjligt att man i framtiden hittar test för att identifiera de personerna. Men det är fortfarande så att En väldigt stor majoritet av befolkningen kan äta vete och gluten utan att få några problem alls.

00:15:50 – Wille: Det är inte rökning.

00:15:52 – Jacob: Det är inte rökning. Sen är det klart att man kanske hade kunnat, om man gjort en aceterare så kanske man hade hittat några som inte fått några negativa inverkningar alls. Men det är antagligen inte. Det sabbar någonting. Vissa grejer sabbas mycket hos vissa och vissa kanske bara får små biverkningar på någon enskild riskfaktor eller vad som helst. Men det är ingen bra grej, rökning alltså.

00:16:14 – Wille: Ja,

"Det fungerade för mig" och anekdoter som bevis

00:16:15 – Wille: nästa… Vi hoppar över den där. Det fungerade för mig, va? Det har vi nästan gått igenom, tänker jag.

00:16:20 – Jacob: Ja, det är ju nästan samma som hur kan du uttala detta utan att ha provat själv. Det är ju liksom anekdoten. Det fungerade för mig. Och problemet här är att du vet själv inte. Alltså, du kan inte avgöra om någonting verkligen har fungerat på dig eller inte. I princip alltid. Alltså, det… Det är väldigt sällan man verkligen kan se om någonting har fungerat direkt. Det finns extrema exempel såklart. Ja, jag sydde ihop det här såret och det slutade blöda. Ja, men… Då var det antagligen det som fick det att sluta blöda. Annars, när det gäller kost och så här. Jag lade om min kost helt så här och jag slutade få ont i magen. Du ändrade på jättemånga grejer. Du kanske inte bara ska lägga det på laktosen eller vad som helst. Det kan vara många saker som förändrades.

Det kan vara att du hade någon bakterie i magen som blev bättre innan. Det är jättesvårt det där med att det fungerade för mig. Men återigen när man är i den situationen. Man ska ju inte själv kanske bara känna för sig själv att nej men alltså det funkade för mig men jag tror inte på det för att det bara var jag. Och så börjar jag äta det igen eller börjar göra så igen och så känner man att man mår dåligt igen. Då får man givetvis fortsätta på sitt spår. Det har jag liksom inga problem med. Problemet är när man försöker få det som man upplever gäller sig själv till att gälla alla på generellt plan. Är vi tillbaka till gluten där så blir det exakt det exemplet. Om du själv är säker på att du är glutenkänslig så ska du vara ganska säker också på att det är både du och några till.

Inte gå ut och skriva att det är alla i hela världen som borde må bra utan att äta gluten eller något sådant.

00:17:55 – Wille: Ja, det där är jävligt svårt. Den känslan av att man själv har rätt på något sätt. Dessutom när det blir någon typ av konspiration, att man tänker att folk inte vill att andra ska få veta det här. Att man blir på något sätt en grupp, man är en minoritet och man jobbar mot någon typ av förtryck. Då blir det en jävligt stark känsla där, att man måste få ut sitt budskap.

00:18:17 – Jacob: Det är något jag tror har blivit värre med internet, för de hittar alla de här människorna.

00:18:21 – Wille: Ja, det är sant.

00:18:22 – Jacob: Jag är säker på det. Först satt man och kanske var den som tradade på alla i fikarummet, men det var ingen som lyssnade på dig i fikarummet. Går du ut på internet och skriver en blogg om det här så är det kanske 20, 30, 40 andra personer som hittar dig. Och så tycker de att det gäller ju alla. Kolla så många jag hittat på internet som tycker det här. Och så är man helt plötsligt övertygad om att det du upplevde för dig själv gäller för alla. LCHF och viktnedgång tycker jag var ett jättebra exempel där. Går du in på Kostdoktorn och skriver hur många som går ner i vikt av HCHF så kommer de grovt överskatta hur mycket folk går ner i vikt. De kommer grovt överskatta hur effektivt det är för hela befolkningen och så vidare. För att de bara får läsa andra som har samma upplevelser som de själva hela tiden.

Och då blir man ju väldigt snabbt troende på något sätt. Det måste ju också vara så om man har på något sätt förbundit sig till en ideologi så måste det ju fortsätta vara så.

00:19:16 – Wille: För annars har man ju haft fel och det är en ganska jobbig insikt att få. Det blir på något sätt en spiral det där. Plus då att det bara förstärks om man hänger i de kretsarna. Det är märkligt ändå, för en bra grej med internet är att det är väldigt lätt att utsätta sig för andras åsikter som man inte håller med om. Men det gör man inte gärna. Det är en lite märklig del av det.

00:19:40 – Jacob: Jag har varit inne på det någon gång, när jag skrev det här om hur man hittar information på internet, bra information. Då hade jag det som ett tips där, om man tycker sig själv har tid. verkligen kontrollera saker. Så kan man ju följa de som är lite extremer åt olika håll. Särskilt på Twitter följer jag många både veganer, lågkolhydrats och pyloförespråkare. De lägger upp saker som jag aldrig skulle stött på annars. Sen är det ju så att när man väl kontrollerar det de lägger upp, alltså tittar på studien och så själv så är det ju 9 av 10 så är det ju inte som de har sagt. De vill ju vinkla det åt sitt håll. Det blir ändå mer intressant information. Du får liksom ändå en tankeställare många gånger. Okej, det är inte på grund av det de säger, men varför?

Hur skulle det kunna vara så ändå? Som vi var inne på med, vilket avsnitt var det vi pratade om? Nej, det var med Alex och Andreas senaste gången jag var där och tyckte det var träningssnack. Eller tyngre radio, så pratade vi lite om att det finns ganska många människor som har svårt att absorbera fruktos. Alltså det är en stor producent av befolkningen som har svårt när de får i sig en större mängd fruktos på en gång och liksom tar hand om det på ett bra sätt och då blir deras mage lite upprörd. Och att när de här människorna slutar med läsken och slutar dra ner på socker och sådana här saker. Det är väldigt troligt att de kommer må bättre. Men det är ju inte för att socker var giftigt för dem eller sånt på det viset. Eller att socker är ett gift.

Utan det var bara att de överbelastade magen för stunden på något sätt. Så hade de inte blivit rabiata mot socker utan kanske hållit i små mängder. Kanske ätit frukter och så här. Så kanske de hade klarat sig bra ändå. Och så finns det ju de här foodmaps som vi varit inne på lite väldigt snabbt tror jag. Vilket är liksom en viss typ av kolhydrater som får magen att liksom jobba lite extra. Det känns som att det är den nya gluten.

00:21:31 – Wille: Det känns som att allting är lite FODMAP nu. Det är lite såhär… What's a gluten? It's a calorie, typ. Det är liksom allting är lite FODMAP nu, men gluten är en FODMAP eller nånting. Det är bara nånting som är dåligt. Nej, gluten är ju inte det. Nej, jag vet, men det känns som det. Men det finns ju andra saker i vete som är det.

00:21:45 – Jacob: Så det skulle ju mycket väl kunna vara att de som utesluter vete Och upplever att de mår bättre och då tror att det är på grund av glupen, att det är på grund av att de tar bort en typ av sån här, alltså FODMAP eller FODMAP eller vad som heter det. Och det är ju det som gör det intressant. Alltså när man väl börjar följa det och man börjar fundera på men hur skulle det kunna vara annars? Liksom LCHF-arnas förklaringsmodell att det skulle vara insulinet som sänker så helt plötsligt så släpper fettet på all energi och så går det ner i vikt. Lite magiskt. Det stämmer ju inte heller. Men det är ju ändå intressant att fundera över varför är det så många LCHF-are som går ner i vikt när de börjar äta det? Hur kommer det sig att de spontant börjar äta så lite…

Alltså äta mindre. Utan att de egentligen medvetet minskar på mängden, alltså minskar på kalorierna utan att de räknar kalorierna. Och det får man ju med om man säger, om man kanske lyssnar på anekdoterna så här, men anekdoterna. Alltså det kan ju mycket vara lite att det de säger stämmer, att de mår bättre eller att det hände det här. Men det behöver inte vara förklaringen varför som de ger. Nej, det är oftast det som är problemet ju.

00:22:51 – Wille: För det är oftast det man inte har kontrollerat, utan man har bara på något sätt hittat en förklaring till varför det blev som det blev. Så är det ju. Om lite är bra så är mindre

"Om lite är bra så är mindre bättre" – dosen gör giftet

00:23:05 – Wille: bättre. Är det homeopati-argumentet här?

00:23:11 – Jacob: Ja, det här är ju mer ett feltänk rent logiskt. Det är ju samma sak om lite mer av det är bra så är mycket mer av det bättre. Folk tänker så generellt sett. Fruktos är väl ett bra exempel här. Det är inte bra att äta för mycket fruktos. Det är väl ganska välbelagt. Dels det här med att det kan ställa till det i magen på ganska många människor. Men också om man tar upp de här doserna som du egentligen inte kan få i dig via mat. Utan som du kan få i dig via om du käkar lösgodis och du dricker läsk. Du dricker saft. Alltså raffinerade produkter med ett stort sockerinnehåll. Då kan du komma upp i fruktosmängder som är För höga helt enkelt. Det blir överbelastning för levern och andra saker i kroppen också. Men man behöver liksom inte nolla det.

Det finns liksom inga orsaker till det. Det finns liksom inga bra belägg för att det skulle bli bättre av att man nollar det. Överhuvudtaget. Snarare finns det faktiskt lite kontrollerade studier där man har gett små doser fruktos. Alltså där de har fått en kost med kanske 20 gram fruktos per dag. Alltså utspritt över olika måltider. Alltså motsvarigheten ungefär att du tar en frukt till varje måltid eller något sånt där. Och där ser man att det kan förbättra blodsockerkurvorna. För fruktos höjer ju inte blodsockret på det viset. Så man ska kanske inte alltid ha det här dogmatiska tänket. Jag tror bekämpningsmedel är väl också ett typexempel där. Där folk antar att så fort du kan hitta spårämne av det så är det farligt.

Vi har mätmetoder idag som är absurt bra på vissa saker. Där man hittar 0,0 milligram per kilo. Och det är ungefär motsvarigheten att du skulle… Om du tagit ett finger och gnuggat det på ett besprutat äpple och sen så gnuggat det på ett annat äpple så hade du kunnat hitta det på det andra äpplet också. I USA har man ju hittat spår av, vad säger jag, Icke-ekologiska bekämpningsmedel på frukter ganska frekvent. Inte alls lika frekvent som på vanliga frukter men man hittar det ändå hyfsat ofta. Man tror faktiskt att en hel del av det, alltså det mesta av det, inte kommer från medvetet fusk. Alltså att de använt bekämpningsmedel som de egentligen inte får använda på gården. Utan bara att de liksom hanteras bredvid varandra, de här sakerna.

I butik eller i transport eller i samma fabrik tidigare eller packningscentral eller vad det är för något man kallar det. Du kan hitta så små spårämnen av någonting nu så man kan liksom inte springa runt och vara rädd för det heller. Det blir också lite absurt när man börjar bli rädd för de här mikromilligrammen av någonting när det krävs ett kilo för att det ska bli farligt. Dosen gör giftet. Dosen gör giftet, precis. Det gäller i princip alltid. Bara under den här giftiga dosen, eller kanske den långsiktigt giftiga dosen, så betyder det inte att det är bättre om det går ännu lägre. Utan det bara kanske blir att du betalar för någonting som är dyrare eller att du återigen blir rädd för någonting som du inte behöver vara rädd för och så vidare.

00:26:17 – Wille: Vad tror du om det här då, om man kollar runt i samhället, runt omkring sig, och så är man den enda som nojar över, ja vad det nu är, typ att det finns spårämnen av bekämpningsmedel på äpplena. Tror du att man kan typ anta då att man är alldeles för nojig, för att resten av befolkningen tycks ju ändå leva tills de är 90, och det verkar inte vara något större problem liksom. Det finns ju på något sätt en potential att det ska bli fel där, men jag bara tänker såhär att om man konsekvent är den som hela tiden nojar över de här sakerna borde man inte kunna fundera på om man har kalibrerat sig rätt liksom.

00:26:52 – Jacob: Jo, alltså jag tror man ska nog fundera. Alltså om man bara har den här känslan att man är rädd för någonting och Man är inte baserade på någonting vettigt eller man har inte hittat någon bra källartid med den eller vad någon delade på Facebook och sådär så tror jag man ska fundera på det. Sen är det mycket i världen som folk inte bryr sig om som de borde bry sig om lite mer. Jo, precis.

00:27:11 – Wille: Men det vet de ju om på något sätt när de sitter och käkar chips. Det är ingen som tänker såhär att alla andra gör det, då är det nog safe.

00:27:18 – Jacob: Luftföroreningar till exempel, det vet man att det påverkar väldigt negativt. Alltså bor du i en storstad, du är ute när det är mycket trafik på gatorna eller du bara går på trottoaren liksom bredvid en högtrafikerad väg. Så vet man att det ökar risk ganska ordentligt ändå för liksom allergier. Det ökar risk för att du ska liksom dö lite tidigare på grund av hjärt och kärl eller vad som helst sådana saker. Jag delade någon artikel nu för ett tag sedan bara det här liksom att sitta i trafikköer. Alltså mängden avgaser som kommer in i bilen just då om man inte stänger av det här inflödet. Man kan trycka på den här bilen med en cirkel så cirkulerar det samma luft in i bilen.

00:27:57 – Wille: Om man inte gör det så får man i sig väldigt mycket avgaser som är rent ut sagt dåliga.

00:28:01 – Jacob: Det är mycket rimligare att vara rädd för än att spåra bekämpningsmedel i frukten. Men jag har aldrig hört talas om någon som är rädd för det. Eller som diskuterar det och säger att det här är för jävligt att det är så här. Eller vad ska vi göra åt det? Utan istället är det engagerade föräldrar som är ute och vi ska ha ekologisk frukt i skolan. Och liksom slösar pengar på det. Frukten idag, vi behöver inte ens tvätta frukten längre ju. Alltså gränsvärdena är så lågt sagta så även när det liksom är högt under gränsvärdet så är det ändå så safe att det liksom ingen… Där finns ingen teoretisk vinst med att tvätta frukten. Sen kan man göra det ändå för det försvinner lite mer och det skadar ju såklart inte. Det kan ju finnas annat. Någon kan ha pillat på det.

Något litet barn som har smutsiga, snoriga fingrar.

00:28:48 – Wille: Det är framförallt det jag tänker på när folk går och klämmer på frukten. Precis, så det finns ju orsaker att tvätta frukten ändå.

00:28:54 – Jacob: Men när man inte behöver vara rädd för det utan att ha tvättat det Så behöver man ju inte vara så nojig om man någon gång hamnar i en situation där frukten inte är tvättad. Men ät den ändå, risken är minimal.

00:29:05 – Wille: Ja, den där är svår för det känns som att det är ganska mycket man skulle behöva ha koll på för till exempel det där med luftföroreningar är ju ganska intressant. För enda gången det faktiskt kommer upp det är när det handlar om cykling. För då är det ofta så här att det är ett argument mot att cykla till jobbet. För då får man faktiskt i sig mer avgaser än om man sitter i en bil till exempel. Eller om man åker kommunalt.

00:29:23 – Jacob: Detta är helt sjukt. Det finns storstäder i världen. I Sverige, Skandinavien, är vi bra. Även i Stockholm där det är köer. Oftast separata cykelvägar och lite liksom det flyter på för cyklisterna så de inte är fast i trafiken på det sättet. Det finns storstäder i världen där man faktiskt har räknat på det här. Man har visat att om du är ute och cyklar mer än 20 minuter. Så övervinner det negativa av luftföroreningar vinsten du får från motion.

00:29:51 – Wille: Helt sjukt. Men det är väl Delhi och Beijing och den typen av ställen.

00:29:55 – Jacob: Det är liksom inget vi behöver tänka på så mycket i Sverige. Men det sätter ändå det lite i relation på något sätt. Men luftföroreningar kanske är lite mer intressant att fundera kring än mycket av de andra sakerna med det. Så jag tror det är mycket grejer om man är… Sen vi var väl inne i något avsnitt på bisfenol. Det som finns i konservburkarna. När vi pratar om risk och sådana här saker. Det verkar faktiskt ha negativ påverkan. Men jag tror inte det är något man ska vara rädd för på det sättet. Som jag sa, jag äter fortfarande kåsarv och så här. Men det hade varit kul om någon kommit på ett bättre alternativ. Det finns någon princip inom toxikologi. Snackar man ofta om substitutprincipen. Bara för att någonting inte är farligt.

Alltså att det är stor risk. Så är det alltid bättre att byta. Alltså målet måste alltid vara att fasa ut saker. Även om de inte är jättefarliga. Men vet man att de har en lite negativ påverkan. Så är det fortfarande bättre om man tar bort det. Man har den relationen till det tror jag. Att saker är livsfarliga. Ja, det är möjligt att det finns en hel del som vi ska fundera kring lite, som är lite dåligt för oss. Vi behöver ju inte vara rädda för det på det sättet. Man ska inte gå runt och vara orolig om man får i sig lite av det, men det är ju kul om man minskar det.

Naturlighetsfelslutet: Är onaturliga ämnen alltid sämre än socker?

00:31:13 – Wille: Ja, men så är det. Lite relaterat då, att onaturliga ämnen måste ju vara så bra mycket bättre än till exempel socker. Då kommer vi in på det kära ämnet… Mycket sämre.

00:31:24 – Jacob: Sa du inte bättre där? Sa jag det? Ja, förlåt.

00:31:26 – Wille: Onaturliga ämnen måste ju vara så bra mycket sämre än socker. Och då kommer vi in på det kära ämnet med lightläsk bland annat. Vill du dra den en gång? Det är ju helt sjukt för övrigt. Jag sa ju det, du har ju nästan hållit på med det här i tio år nu och härjar om lightläsk och så vidare. Och det lyckas inte fastna på något sätt.

00:31:49 – Jacob: Nej, jag kan ju på något sätt leva med att folk inte i hela världen tror på mig. För det är ju inte rimligt att tro att det ska bli så. Men att folk frågar mig vad tycker du om det här? Där blev jag lite orolig för det har de ju inte googlat eller någonting. Någon gång. Men vi tar själva argumentet först. Att något urnaturligt måste vara sämre än något naturligt. Det har vi varit inne på innan. Tidigare har vi inte det också. Det här naturalistiska felslutet eller vad är det man kallar det. Det finns en annan variant som är nästan… Vad är det den heter? Appeal to nature kallar man det på engelska. Det är snarlikt på något sätt att det är naturligt, därför är det bra. Det här är helt enkelt ett korkat argument för att man vet att det inte är så redan.

Om man har vetat detta sedan tidernas begynnelse på något sätt. Hela ordet, användandet av ordet naturligt är egentligen ganska… Det ger ingenting. Jag vet att det är en stämning som pågår nu i USA som är väldigt rolig. De här Nature Valley, de är ganska kända internationellt. De gör typ bars och granol, spannmålsbars ungefär. Ungefär som Kellog's bars och sådana saker. Och de har då skrivit liksom 'natural ingrediens' på sin ingredienslista. Och så har de blivit stämda för att en av deras ingredienser är då inte ekologisk. Så man har hittat spår av bekämpningsmedel i den här produkten. Och då är det återigen verkligen spår, spår, spår. Det är liksom en tusendel av säkerhetsgränsen som i sin tur är satt liksom tusen…

delar av det som man egentligen tycker är farligt. Hade du käkat hundratusen sådana här granoldaboras på en timme så kanske det hade varit nära en dos som ger dig någon typ av biverkning. Det är så absurt. Men eftersom där är bekämpningsmedel som inte är naturligt så har de blivit stämda för att de kallar sin produkt för naturligt.

00:34:00 – Wille: Jag tycker det blir på något sätt en konsekvens av det här ändå. Alltså att om man på något sätt ska värdesätta naturligt och att ens göra den uppdelningen överhuvudtaget, då blir det här en konsekvens. På något sätt så måste man ju dra det till sin spets och säga att då är inte det där naturligt. Vad fan, de har haft en ugn på 90 grader, hur gjorde man det förr?

00:34:20 – Jacob: Det är inte naturligt. Nej, russin är ju inte naturligt. Tio minuter och 90 grader, hur skulle man kunna styra temperaturen så naturligt? Det blir ju löjligt. Alla har sin egna lilla gräns på vad de menar med naturligt. Och den är olika från varje person till person. Så fort någon liksom argumenterar utifrån naturligt så måste man förstå att de har helt egen bild av vad de tycker är naturligt. Och sen bevisar de allting utifrån det. Jag skrev om det nyligen på Träna styrka också när du pratade om evolutionen. Alla människor hittar på sin egna grej. Vad som är naturligt enligt evolutionen. Och sen när du säger till dem att den här studien visar, nej men det kan inte vara så för så här var det. Det här är vi liksom anpassade för.

Och så frågar du, ja men hur vet du det? Ja men så här tror jag att det var för 15 000 år sedan ungefär.

00:35:10 – Wille: Det finns ett helt fält som är dedikerat till det. Det kallas för evolutionspsykologi när man kommer på att vi beter oss så här därför att det var evolutionärt fördelaktigt på något sätt. Du kan lägga till mera våldtäkt och allt möjligt med det för att det är rimligt ur ett evolutionärt perspektiv. Ja, man sprider sin sperma runt hos flera personer.

00:35:29 – Jacob: Exakt. Jag läste en bok om det när jag precis hade gått ut gymnasiet.

00:35:32 – Wille: Jag tyckte det var skitintressant. Man bara, jaha, det är så här det fungerar. Du började också springa barfota för att det var naturligt.

00:35:39 – Jacob: Ja, det var några år senare, men absolut.

00:35:41 – Wille: Det var där i faggorna.

00:35:44 – Jacob: Men det är inte fel att ha evolutionstänket, eller kanske även naturligt tänket, som en del av en förklaringsmodell. Men man måste ju också visa att det faktiskt är så.

00:35:56 – Wille: Ja, och det är oftast det som är så jävla svårt, för vi har inte så pass bra kunskap om evolutionen att vi visste vad de gick runt och tänkte, till exempel.

00:36:04 – Jacob: Ja, men man behöver ju inte visa det. Om vi säger att du har som hypotes att mjölk är dåligt för oss eftersom vi inte har druckit det så väldigt länge då. Då kan man ju faktiskt ignorera det här eftersom vi inte har druckit så länge och bara titta på studier. Men vad händer om folk dricker mjölk? Dåligt. Blir det dåligt eller bra? Nu är det lite blandat med mjölk, men generellt sett är det bra. Epidemiologin är lite studsig, men interventionsstudier är konsekvent nästan ingen effekt eller bra. Några studier, om man tittar på någon enskild sak, man ger en viss typ av yoghurt eller en viss typ av mjölk så kan det bli lite negativt. Men grovt kan man säga att det blir bättre, inte sämre. Och då på något sätt, då blir ju att man då fortsätter och säger nej men mjölk är dåligt, skit i studierna, titta för att vi har inte ätit det på 10 000 år.

Ja men vi har ju provat det nu, det blir ju inte dåligt. Du hade fel. Så fortsätter de med, nej men det är så här för vi har ju inte ätit det i mer än 10 000 år, men lägg ner. Bara för att vi inte har druckit för tiotusen år så betyder ju inte det att det var dåligt.

00:37:07 – Wille: Nej, och det illustrerar ju också att det där är ju… Det kan ju vara absolut en hypotesgenererande grej. Alltså det kan ju vara så att vi har inte druckit mjölk särskilt länge. Alltså det är möjligt att det här skulle kunna vara dåligt och det finns den här gruppen som säger att de mår dåligt av mjölk. Ja, men vi testar det då liksom. Men sen när man väl kommer på att det inte stämmer, då får man ju släppa det liksom. Då hade man fel.

00:37:31 – Jacob: Men istället för att släppa det så håller man vid vid sin egen faktiskt rent påhittade förklaring. Och säger att det är något fel på studierna som man istället har provat på människor. Så det man hittade på i scenkammaren är bättre då än det man provat på människor. Och där är vi tillbaka till lightläsken. Alltså det är testat många gånger om nu. Ge en grupp vanlig läsk, ge en grupp lightläsk. Gruppen som får lightläsk, det är bättre. Det är ingen tvekan om det, det är bättre. Det är liksom ingenting att fundera kring överhuvudtaget. Sen om man fortfarande vill vara orolig för sötningsmedel trots att det inte är några jättebra belägg för det. Så visst, då får du dricka någonting annat, men välj inte läsk istället för då har du varit något sämre.

Då får du dricka te, kaffe, vatten, liksom sådana här saker. Eller någon citronvatten, eller ja, det finns inte så mycket kvar att dricka. Jag kollar på hela fitnessvärlden liksom.

00:38:24 – Wille: Det känns som att där dricker man ju bara massa aspartam och det är ju bara massa konstiga proteinpuddingar och himla vassleisolat och allt vad det är för någonting. Det funkar ju uppenbarligen kanonbra liksom. Det känns som att det är levande bevis för att det inte är dödligt i alla fall. Inte på kort sikt. Nej, men vad ska man säga att den branschen har funnits i 20 år i dess nuvarande tappning. Vi får väl se. Vi får ge det 20 år till och se.

00:38:49 – Jacob: Så sötningsmedel, om det skulle ha ökat risken för hjärntumörer, då skulle ju antalet människor med hjärntumörer vara mycket högre idag än vad det var för 30 år sedan. Och det är det inte.

00:39:00 – Wille: Nej.

00:39:01 – Jacob: Så antingen är det så att det inte ger hjärntumörer. Eller så är det så att vi har färre hjärntumörer för att vi av någon annan orsak egentligen skulle fått mindre hjärntumörer.

00:39:12 – Wille: Mobiltelefoner botar hjärntumörer. Ja, precis.

00:39:17 – Jacob: Allting ska ge hjärntumörer. Ingenting botar det. Men ändå har vi inte fler av det. Därför måste man börja fundera lite. Att sådana här saker, om det skulle varit riktigt farligt, så hade det poppat ut i epidemiologin nu. Precis som rökning gjorde. Det poppade ut. Det blev väldigt tydligt när man väl tittade på det. Titta här, det är jättestor skillnad i cancerrisk mellan de som röker och de som inte röker. Då fattar vi att rökning ökar risken för många typer av cancer.

00:39:40 – Wille: Det är fortfarande så här som jag sa, att det är det minst dumma att säga att lightläsk eller sötningsmedel förmodligen är farligare än socker. Så sitter man i fikarummet då är det lättare att komma undan med att säga nej, men jag tar nog hellre sockerläsk än… Man kommer ha minst chans att bli skrattad åt i alla fall.

00:39:58 – Jacob: Ja, jag tror det. De senaste åren har ju naturligt och fritt från blivit extremt populärt. Det går nog lite hand i hand det här. Samtidigt så ökar ju faktiskt nyttjandet av lightläsk. Försäljningen ökar faktiskt där, i alla fall i förhållande till sockersöt läsk. Så det verkar ändå som att folk blir klokare och klokare på den punkten. Det är ju bra.

"Vi vet faktiskt inte allt om kroppen"

00:40:25 – Wille: Nästa då. Vi vet inte allt om … Ja, det här är ju…

00:40:32 – Jacob: Detta är väl på något sätt argumentet att ja, allting du säger stämmer men du får inte säga någonting för att du vet inte allt i hela världen.

00:40:42 – Wille: Ungefär.

00:40:43 – Jacob: Det är väldigt vanligt för folk som vill tro en sak och allting pekar emot det de vill tro på. Men istället för att säga att det är nog som du säger, så säger de istället att du vet inte, så ingen vet.

00:40:58 – Wille: Exakt, det är plausible deniability på något sätt. Det är en jurymedlem som fortfarande håller ut att den här personen inte är skyldig, och då är den inte skyldig. Det är lite så att du kan ha alla bevis i världen, men du har inte det sista beviset. Och du kommer aldrig ha det sista beviset heller, för det kommer alltid finnas någon lucka.

00:41:16 – Jacob: Ja, och det är ju ett missförstånd av hela vetenskapen när man liksom säger det här. Vi var ju inne på det här med att Ali kom med i några avsnitt tillbaka där vi diskuterade om… Alltså att vetenskap, det handlar alltid om sannolikheten att någonting är sant eller att det stämmer. Du kan aldrig bevisa att någonting inte stämmer.

00:41:37 – Wille: Ja, det är det man kan snarare.

00:41:39 – Jacob: Ja, förlåt. Man kan aldrig bevisa att något stämmer. Du kan alltid bara bevisa att… Ja, men om vi har tusen personer så kan jag bevisa att det inte är vanligt. För ingen av de här tusen personerna kan ju aldrig bevisa att det inte finns någon människa som inte har då aspartamkänslighet. För det kan ju fortfarande finnas en på miljonen. Och testar jag miljoner så kan man säga att det finns en på miljarden. Och testar vi en miljard så säger jag att det finns en på tio miljarder som får det här problemet. Man kan ju flytta det hela tiden så att man aldrig blir nöjd.

00:42:09 – Wille: Så är det. Det enda du kan göra är att du kan faktiskt hitta den personen. Och då kan du säga, japp, aspartamkänslighet finns. Och det är så vetenskapen funkar. Men om det är så här att du har testat en rimlig grupp människor, alltså du har tagit ett tvärsnitt av befolkningen och då har du inte hittat det här. Du har gjort det i flera länder och du har inte hittat det här. Du har testat med olika studiedesign, kanske olika, fan vet jag, isotoper av aspartam och du har inte hittat det här. Då är det så här, Ja, det är inte vanligt. Det är som du säger, det är inte vanligt i alla fall, så vi behöver inte bry oss om det här liksom. Men du kan alltid vara den personen som sitter och säger nej, men det finns.

00:42:43 – Jacob: Ja. Och man kan ju dra det absurda. Vi kan ju säga att Legolas springer runt i skogen här ute i polsjöskogen utanför mig. Jag har faktiskt sett om det. Nej, men ingen har någonsin sett det.

00:42:50 – Wille: Nej, men här finns.

00:42:51 – Jacob: Nej, men ingen har någonsin sett det. Nej, men här finns. Jag kan fortsätta säga det. Men bevisa att den inte finns, kan du säga till dem då? Och det går ju inte. Och det här argumentet, vi vet inte allt om, är ju exakt samma sak. Att Finns det jättemycket, vi säger det här, vi vet. Det är mycket vi inte vet om kroppen, det stämmer. Men vi vet ändå väldigt mycket om den. Och om någon kommer och påstår att det här funkar för att, och så har de något helt som inte stämmer överhuvudtaget med hur kroppen fungerar. Då kan vi säga att nej, det är fel. Och så kommer den här personen, vi vet inte allt om kroppen. Nej, men vi vet tillräckligt för att säga att det du säger nu är helt absurt. Det är som att säga att Legolas springer ut i polsjö och skog trots att ingen någonsin har sett dem.

00:43:32 – Wille: Det är det och det är det folk måste greppa många gånger.

00:43:36 – Jacob: Sen finns det alltid nyanser på det här. Man kan säga att vi vet inte allt om i en situation där det är väldigt mycket står och väger fortfarande faktamässigt. Vi var inne även på det med Ali, men vi brukar prata om det här med att satsa pengar. Om jag skulle satsa pengar på att Legolas inte finns i skogen så skulle jag kunna sätta alla pengar jag någonsin kommer tjäna på det. Så dyker han upp där. Hade någon kunnat skjuta det i skogen hade jag gett honom 10 år. Hade han kunnat kommit sen så hade jag dubblat min insats. Hade jag varit skitnöjd. För jag visste att jag skulle vinna det. Medan om någon hade sagt till mig att det finns 200 000 ekorrar inne i Pålsjö skog. Och jag har ingen aning om vad det är. 200 000 låter väldigt högt för mig.

Men jag vet inte. Jag hade kanske kunnat kolla upp densiteten på ekorrbo och säga att det är väldigt osannolikt att det är så. Och då hade jag vågat satsa lite men jag hade fortfarande inte vågat satsa alla mina pengar på att det är sådär. Och det är lite där man får ligga det liksom. Ibland vet vi inte allt och båda två sakerna skulle kunna vara möjliga. Och då är argumentet kanske att vi vet inte allt, det är inte rimligt att säga att det verkligen är såhär 100%. Då är det ett vettigt argument. Medans om vi vet jättemycket och någon säger något som är fullständigt orimligt, då är det helt okej att säga att det du sa precis är trams.

00:44:51 – Wille: Ja, det är bra.

Fokus på tråkig ton istället för sakfrågan

00:44:53 – Wille: Nästa då. Du är otrevlig, du har tråkig ton, med mera. Alltså, det här är ju ganska poppis argument nu i sociala medier. Det blir ju det här med att folk kan raljera hur mycket som helst och sen så kommer någon in och säger att du kanske inte ska kalla folk för könsord och så blir det såhär, jaha! Nu är det det du har att komma med, att man ska hålla god ton och så blir jag censurerad. Och det finns ju den varianten av det också. Det finns ju också den här att man dissar det någon säger därför att man tycker att de är otrevliga. Där får ju du stå ganska mycket.

00:45:27 – Jacob: Ja, är det någon som vill ha exempel på detta så in och läs på mina bloggar, kommentarerna där. Ja, så fort det är något halvkontroversiellt ämne som kanske då är kontroversiellt hos gemene man men som vetenskapligt är liksom blajversit vetenskap ungefär. Och så när jag skriver om det så har de i princip aldrig någonting att bemöta liksom det jag skriver. Utan istället blir liksom deras, de vill så gärna skriva en kommentar ändå tror jag. Jag har svårt att veta vilka känslor som driver dem men det känns ju verkligen som att de vill skriva någonting. Men de har ingenting att säga om det jag skrivit så istället blir det på något sätt ett påhopp på mig som person att jag är otrevlig och vad gör du här? Ja, det är många roliga grejer.

Jag blir taggad ibland av någon orsak av den här LCHF-aren på Instagram. Och så kommer jag in och så svarar jag på det de på något sätt har taggat mig på eller som de har kommenterat eller som någonsin av orsak liksom vill att jag skulle vara där för. Och så kan jag få fem, sex kommentarer direkt efter. Vad fan gör du här om du inte gillar LCHF-aren? Vad i helvete, det var inte jag. Varför följer du henne om du inte bryr dig? Jag följer inte henne. Jag blir inte taggad. Det är väl ett vanligt argument. Jag tycker att man liksom kan gott ignorera det. Där finns, särskilt internationellt i amerikaner, så finns det en hel del som faktiskt är störda på riktigt, kan väl jag tycka. De har nog någon typ av diagnos personlighetsmässigt. Men som ändå är väldigt pålästa.

De kan väldigt mycket. Det finns några sådana i Sverige också som liksom inte… inte tar så stor plats rent. Jag tror det är mycket på grund av deras beteende. De skriver jättebra grejer i tre månader, sen flippar de ur tre månader och så undrar man vad de håller på med. Så de kanske, man kan ändå säga att de har en otrevlig ton och en tråkig ton. Men lyssnar man på vad de säger så är det ändå bra information. Det är på något sätt en poäng i det ändå. Det här är bara att ignorera folk för att man tycker de är otrevliga. Eller kanske du får gärna Man får gärna undvika folk om man tycker de är otrevliga och de sätter en på dåligt humör och så här. Man kan ju inte argumentera mot att någon har fel på grund av att de är otrevliga.

00:47:37 – Wille: Nej exakt, det är inte ett argument i sig. Sen är det precis som du säger, sociala medier är ju liksom… Det är bara att avfölja, så är det borta liksom. Det är väldigt få som faktiskt… Men det ska man ju inte, Wille, det var vi inne på.

00:47:47 – Jacob: Då hamnar man i sin egna lilla bubbla. Ja, det är sant. Då får man bara en massa jävla reklam och skit. Ja, precis. Nej, men det är ju inte ett argument i sig.

00:47:54 – Wille: Liksom såhär, du är otrevlig, därför har du fel. För att folk måste få vara otrevliga också. Eller måste få, måste få, man kan väl påpeka det om man vill. Men det är liksom… Det är ju ett sätt att spåra ur diskussionen att ta det till den nivån liksom.

00:48:07 – Jacob: Ja, sen oftast, alltså jag säger, nu bedömer jag mig själv, men jag tycker oftast inte jag är otrevlig. Jag bara säger till att du har fel och så tar de det som att jag är otrevlig. Eller tråkigt ord för att man säger att någon snackar skit, men det gör de ju. Det finns inget annat ord för det när de uppenbarligen liksom ljuger. Du kan inte packa in det snällt och säga att de har missförstått det. Det är det som är problemet. Vi hade den här Som vi var inne på här med Ali Khomei-avsnittet igen. De här kvantfysiska glasögonen och sånt. När de var med i Nyhetsmorgon i TV4-studion så hade de ju någon riktig fysiker där. Han var ju alldeles för snäll. Alltså på något sätt så ger man ju det. Istället för att han står och säger att det de säger här är inget av det som stämmer.

Så börjar han paketera in det och linda in det och helt plötsligt så kan folk stå utanför och tro att han är lite osäker. Att det finns olika delar av sanningen eller alla olika åsikter. Det är ju oftast inte så när vi pratar vetenskap utan det finns ett rätt och ett fel.

00:49:12 – Wille: Ja, i alla fall när det gäller kvantfysiken skulle jag säga det. Rätt och fel, det är återigen vi är tillbaka egentligen på det här som vi pratar sannolikheterna.

00:49:20 – Jacob: Hur troligt är det ena, hur troligt är det andra? Ofta så är det ju så att det här är extremt troligt, det här är väldigt otroligt. Om någon står här och förespråkar det här, det här är väldigt osannolikt och ändå paketerar de det som om det är sanning, då snackar de ju skit oavsett. Om man pratar om något som är Lite osäkert, där man inte riktigt vet, då får man ju liksom vara tydlig med det, annars så är man ju ändå skitsnackare tycker jag.

00:49:46 – Wille: Inte ett bättre exempel på det här, det var väl Malou tror jag, men när Anki Sundin var med och han den här jeppen med frallan var med. Det var väl ett bättre exempel. För hon var väl lite hårdare mot honom där än hon kanske var mot de här kvantblajarna.

00:50:03 – Jacob: Anki var inte hårdare heller tycker jag. Hon var väl ändå tydlig med att… Alltså jag hade ju stått och skrattat om jag varit med i studion där. Det är det enda rätta att göra. Börjar någon göra cirkuskonst så ska man skratta. Det är ju humor. Alltså du kan ju inte stå och vara trevlig och stå där och nicka precis som man gör något vettigt.

00:50:21 – Wille: Nej, jag vet inte. Ja, vi är klara med de argumenten

"Fast den här nya studien visade ju endast att…"

00:50:25 – Wille: känns det nu.

00:50:26 – Jacob: Vi har ett till. Ja, ett till. Vad är det då? Nu har jag missat det. Fast den här nya studien visade ju endast att blablabla eller punkt, punkt, punkt. Det här är också något som är vanligt. Ibland är det inte fel att säga så på något sätt men ofta tycker jag att det är ett sätt att komma undan vad hela vetenskapen visar. Ofta när jag delar till exempel, säg att jag delar en Epidemiologisk studie om socker som visar att risken för diabetes verkar öka med 20% per extra 33 centiliters burk läsk man dricker per dag. Det är verklig statistik förresten, ska jag säga. Det finns en epidemiologisk studie som har visat det. För varje extra burk läsk man dricker varje dag så ökar risken för diabetes med 20%. Delar jag det då och då? Och så säger jag liksom jag dricker inte läsk och sådana saker.

Då får jag ju nästan alltid… Fast det här är en epidemiologisk studie. Den visar inte orsakssamband. Och det är ju rätt. Det gör den inte.

00:51:28 – Wille: Men det folk har lärt sig. De har lyssnat på dig. Det är det.

00:51:32 – Jacob: Ja, på sätt och vis. Men när de lägger in det argumentet i den situationen så är det på något sätt att de förkastar en studie trots att den bara är en del av helheten som man ändå försöker summera. Det här är en situation som jag tror har uppstått för att folk sällan, eller folk, media väldigt sällan ger en helhet när de rapporterar om studier. Det är nya studier. Så de som kanske är lite mer kritiskt lagda men kanske inte helt pålästa på ämnet, de börjar förkasta saker. Per automatik också. Bara, ja men det här är det pedagogiska, den visar ett orsaksförband, det är fel på nyhetsrapporteringen. Men då kanske de glömmer bort att, som till exempel här med socker och läsk, att vi har allting här som stödjer detta. Vi har en fysiologisk förklaring.

Vi har djurstudier. Vi har interventionsstudier som inte är så långsiktiga men som visar på att riskfaktorerna för diabetes ökar. Och vi har epideologin. Så när det kommer en epideologisk studie till så är den ju faktiskt någonting som bygger vidare på allt det vi tidigare visade. Den kanske ger oss en hum om hur stor effekten blir på sikt. För när vi har de andra studierna, vi har djurstudierna och vi vet fysiologin och vi har kanske en kortsiktig studie på en månad, tre månader, sex månader. Då vet vi faktiskt inte hur stor är verkligen ökningen i diabetesrisk. Utan vi vet att jo men den ökar riskfaktorer, djur får det oftare, det sker den här vägen. Men vi vet inte hur stor är effekten i verkligheten. Alltså är det något vi behöver bry oss om.

Om vi pratar här liksom bekämpningsmedel. Vi vet att får du redan en stor dos på en gång så är det farligt. Men får du redan en liten dos så kanske det inte spelar någon roll alls. Det kan vara samma sak med läsken egentligen faktiskt.

00:53:10 – Wille: Så där har man ju.

00:53:12 – Jacob: När den här epidemiologiska studien då ger den oss en siffra ungefär på. Ja men så här stor är kanske risken då på lång sikt för det stämmer med allting annat. Och då är det ju inget fel med att dela den här studien för sig själv och säga. Ja men drick inte läsk. Men man får vara lite försiktig där tycker jag liksom. När man kommer här. Fast den här nya studien visade ju endast att. Det är ett bra argument om det inte finns annan kunskap på området sedan tidigare. Men som jag delade senare, idag till exempel delade jag om ekologiskt kött. Man har gjort en studie där man hade inget ekologiskt kött utan man gav samma kött till två grupper. Fast den ena gruppen fick höra då att det här är från naturbetande kött som mått jättebra. Alla har gullat med dem och sådär.

Så fick de höra att det andra köttet var liksom de har stått i fångläger ungefär. Och så tyckte folk mer om det köttet då som de trodde kom från naturbetande kött. Trots att båda köttbitarna var tillagade och var från exakt samma djur och identiska i princip. Och så delade jag den här så sa jag som vanligt kan inte folk liksom avgöra vad som verkligen är gott utan liksom förväntarseffekten är större. Och så i samma stycke så gav jag en länk till en tidigare artikel jag skrivit om det här. Där jag liksom nämnt kanske 15-20 andra studier på det här. Där man också har tittat på om folk kan märka skillnader på verklig ekologiskt och icke ekologiskt. Men det kan de inte det heller kan jag lägga till generellt sett. Och då kommer ju ändå den här kommentaren från två, tre stycken.

Ja, fast den här studien visar ju inte om man verkligen kan se skillnad på ekologiskt kött och inte ekologiskt kött. Så jag bara, nej. Men har du tryckt på länken? Jag försökte summera som vanligt. När jag skriver så menar jag ju inte att det här var det första som kommit för då är det dumt att skriva som vanligt. Det är ett korkat argument där. Det var nästan det jag tänkte på främst. Jag sa här redan från början att alla är inte korkade argument.

00:54:58 – Wille: Nej, det är ett rimligt argument att påpeka bristerna i en studie. Men kontexten spelar roll. Vad är det för kontext som den kommer in i?

00:55:07 – Jacob: Kontexten spelar roll. Jag märker ofta att det används för att avfärda personer eller avfärda argument. Det är nästan vanligare om jag skriver om någonting där det finns folk som är väldigt engagerade i att det ska vara tvärtom mot vad den studien visar. Då kommer det här argumentet väldigt ofta som ett brev på posten. När jag visar nästa studie som fortfarande pekar åt fel håll för dem så kommer det nya argumentet. De tar varje studie för sig själva och säger att det här räcker inte, det här räcker inte. Så ignorerar de liksom sammansättningen av alla studier. De tar varje studie för sig själv och så förkastar de då 40 studier som talar emot dem för att ingen studie är perfekt för allting. Men samtidigt har de noll studier som talar för deras sida och då har de här 40 studierna som alla som är utförda på lite olika vis, kanske olika typer av studier, alla pekar åt andra hållet.

Och summerar man dem då, då är vi där igen. Sannolikt, vad är det som stämmer? Ja, det är nog de där du har alla 40 studierna pekade åt ett håll.

00:56:11 – Wille: Det är rimligt. Vi har fått lite kritik på iTunes för att vi är lite dryga och nedlåtande och sådär. Men jag kan verkligen inte förstå var det kommer ifrån.

00:56:24 – Jacob: Det är ju folk som trampar på tårna. Det är ganska roligt. Det är ettor eller femmor där. Ja, det är väldigt polariserat.

00:56:31 – Wille: Det är roligt. Man får gärna ge sig in där oavsett åsikt. Jag tycker alltid att de är roliga att läsa.

00:56:36 – Jacob: Ja, jag ser inte dem. Man kan inte se dem utan iTunes, tror jag. Där är det bara några som man går in på nätet. Det har varit samma tre som jag har sett där i flera månader. Det är de mest hjälpsamma som är de mest kritiska också.

00:56:47 – Wille: Det är det som är kul.

00:56:49 – Jacob: Ja, ja, ja. Har du fått skaka av dig lite frustration nu? Jag har fått skaka av mig, ja. Det tog lång tid.

Lyssnarfråga: Stretching inför pass och i behandlande syfte

00:57:05 – Wille: Vi ska dra igenom några av de här frågorna. Jag hade hittat tre frågor som vi inte hade tagit upp som jag ändå tycker är lite intressanta. Den första frågan är om stretching. Den ena frågan gällde hur jag stretchar inför träningspass. Det kan jag säga att det gör jag aldrig. Jag stretchar inte överhuvudtaget. Den andra frågan var hur man kan använda det mer i något behandlande syfte. Det var från en sjukgymnastudent som frågade lite hur man använder det i behandlande syfte eftersom han har sett att många gör det. Vi har inte pratat så mycket om stretching och det är ganska intressant. Det har ju hänt väldigt mycket på det området de senaste 20 åren. Nu kanske det inte händer lika mycket längre. Det finns ju roliga rullar som folk säljer istället som är roligare att forska på nu tror jag.

Men det man kan säga om stretching generellt är väl att tidigare har man i perioder haft väldigt onyanserad syn på det. Tidigare har det varit väldigt positivt att stretcha. Alla måste göra det i princip. Det är verkligen en grundsten i alla träningsprogram för annars skadar man sig och man får inte utmaxa sin kropp. Sen svängde pendeln åt andra hållet och man kom fram till att det var helt värdelöst och kanske till och med farligt eller negativt för prestationen. Sen kommer man ju som alltid till någon typ av syntesia, men i vissa situationer för vissa personer så kan det vara bra att göra det. Det är väl på något sätt där man är idag. Använder man stretching, då ska man på något sätt ha någon typ av tanke med varför man gör det.

Man ska ju ha någon kunskap om vad som händer när man stretchar, det vill säga att Sannolikt så påverkar man inte vävnaden särskilt mycket på sikt, alltså man gör inte muskler eller andra strukturer längre utan det är sannolikt andra mekanismer man kommer åt, sen vet man inte allting där, det finns en del som pekar åt olika håll som vanligt då. Tror du att musklerna blir längre alls? Att sarkomeren ökar? Nej, det har jag svårt att säga. Eller jag tror att man kan göra det. Jag tror inte att det är orimligt att den belastningen kan påverka det. Och det finns som sagt en del studier som visar på det. Men jag tror att det finns andra sätt som är betydligt mer effektiva om man vill göra det. Till exempel excentrisk träning har ju visat sig vara mer effektivt för att åstadkomma den mekanismen.

00:59:11 – Jacob: Jag vet inte om vi ska ge lite bakgrund där. Alltså, man gjorde… 15 år tillbaka till för kanske 10, alltså över 5-10 årsperioder så gjorde man ganska många stretchingstudier. Med ganska låg dos stretching ändå tycker jag själv. Där man såg att den här ökade rörligheten som folk fick den berodde inte på att deras muskler verkligen blev längre. Alltså som man kanske tänker sig att man drar ut en muskel och så stannar den längre för att den har blivit utdragen eller Ett gummiband som inte tappar lite elastiskhet eller jag vet inte vad som helst.

00:59:43 – Wille: Gummibandliknelsen är inte jättebra för tvättning egentligen. Det låter inte så sunt heller, alltså kan jag säga. Nej, men alltså man bygger inte om musklerna är väl det man kommer fram till i de studierna.

00:59:54 – Jacob: Ja, precis. Men jag har alltid haft svårt för de studierna, ska jag säga. Jag har alltid tyckt att det är så mesig stretching. Alltså det är inte mesig stretching jämfört med vad folk gör. Det är ju det här klassiska. Tränar du tre gånger i veckan så stretchar du tio minuter efter varje pass. Ja, om det ens är så mycket alltså. Ja, men jag har alltid upplevt när jag tänker på… Om jag verkligen hade kört på det där så tror jag nog att det hade hänt något.

01:00:17 – Wille: Så där är ju faktiskt jag lite på det här, fast vi vet inte allt. Nej, men jag tror inte heller att det är orimligt. Jag menar, belastning påverkar ju kroppen. Det är inga konstigheter egentligen. Jag tror också, som du säger, att om man tänker på kanske gymnaster eller sådär som kanske ägnar lite mer tid åt det där, så tror jag absolut att den belastningen, att man kan komma upp i de nivåerna. Men sen vet man ju inte alls vad som händer om man faktiskt gör det, för vem det är positivt och så vidare. Och det är väl snarare där som jag tänker att man inte vet tillräckligt för att rekommendera det.

01:00:48 – Jacob: Nej, precis. Men det här med att muskler inte kan bli längre. Det har blivit en sanning baserat på de här grejerna som man började basunera ut för tio år sedan. Myter kring stretching. Musklerna blir inte längre. Jag tycker det är för tidigt att säga det med. Det tyckte inte jag för några år sedan när jag sa det jättemycket. Jag tycker att man kan säga det att… Med de mängderna, stretchar du bara efter varje pass så kommer dina muskler inte bli längre. Lägger du ner kanske 40 minuter i veckan så kommer dina muskler inte bli längre. Det tycker jag kan vara rimligt att säga. Att det inte skulle kunna gå, där är jag fortfarande på… on defence där. Hade jag fått satsa pengar så hade jag nog satsat lite på att de kan bli längre. Ja, men jag hade nog satsat ganska mycket.

Jag hade inte satsat mitt hus.

01:01:33 – Wille: Alltså jag vet att det finns en del studier som faktiskt har visat det. Och som sagt, kollar man på vissa kohorter, typ gymnaster och sånt där, så verkar det ändå som att de kan påverka sin rörlighet ganska mycket över tid. Och det finns också djurstudier där man typ har gipsat. Ja, de blir längre. Ja, de blir längre, exakt. Så det finns ju absolut mekanismer för det. Och som sagt, excentrisk träning där på något sätt det är liknande belastning fast kanske lite mera intensiv, eller vad man ska säga. Det kanske är bara att dosen blir jävligt mycket högre. Där kan man faktiskt se den effekten. Så jag tror inte heller… Nej, jag tänker lite så att man kan ju stretcha sig till träningsvärkar.

01:02:07 – Jacob: Så om ni inte tror på det så gå på ett yogapass och känn på baksidan efter om ni är lagom stela. rörlighetsmässigt sedan tidigare. Den här stående hunden är inte rolig. Du kan stretcha till den här träningsverkan och då är det på något sätt en indikator kanske på att man har fått de här små repturerna i musklerna och då kan de reparera sig och göra sig lite längre. Vilket man då tror är mekanismen också vid excentrisk träning. Att den liksom håller emot. Fast i excentrisk träning så har du en belastning som gör att det kanske sker snabbare eller lättare. Och det kanske är lite mer effektivt i så fall för att göra fler saker med det på längden. Jag tror som sagt i alla fall att det går att få längre muskler. Men jag tror att man behöver göra mer än det här med stretching 10-15 minuter efter varje pass.

Och det här med stretching, slentrian, 10-15-20 minuter efter varje pass. Det finns inte så bra belägg för det som du var inne på tidigare.

01:02:59 – Wille: För att det ska hjälpa på något sätt? Nej, det finns jättedåligt med belägg för det. Jag tycker fortfarande på något sätt att… Jag tränar ju på Friskis till exempel. Där är det obligatoriskt efter varje spinningpass och sånt där att de ska stretcha. Det är att fullständigt vaska fem minuter av ditt träningspass. Där hinner du med en till intervall istället om du skiter i det.

01:03:22 – Jacob: Sen kan det nog vara bra att folk andas lite och lugnar ner sig lite innan de lämnar salen. För många människor har nog, annars kanske de stressar rakt ut i duschen och så stressar de hem. Har de liksom inte kommit ner i varv, vilket kanske är bra det också för folk hälsomässigt. Men nej, de behöver inte stretcha den tiden. De skulle kanske lika bra kunna sätta sig och andas djupt och blunda.

01:03:46 – Wille: Så är det, men jag tycker i alla fall att det är fortfarande lite intressant det där. Men det är väldigt få personer som jag skulle rekommendera någon form av stretching till. Till exempel när jag jobbade kliniskt så var det nog i stort sett aldrig egentligen som jag använde det på något strukturerat sätt.

01:04:01 – Jacob: Jag vet, det används en hel del inom idrottsmedicin och det där är lite så också. Där är jag fortfarande liksom… Jag kan väl inte riktigt ge en bra fysiologisk förklaring till varför man skulle vilja göra det. Men sen samtidigt så är det på något sätt… Det är något man har gjort väldigt länge och man har väl upplevt att det fungerar. Och har man inget annat att göra. Och det är lite så också att…

01:04:24 – Wille: Det finns annat att göra.

01:04:27 – Jacob: Alltså är du skadad som idrottsman så har du oftast… Du är rastlös, du vill göra saker, du kanske är styra belastningen där. Det kanske är bra att ge folk saker som de tror de gör någonting utan att de gör någonting. Som Martin Altermark brukar prata om när han snackar sina crossfit-atleter. Ibland ger han dem saker de tror de jobbar bara för att de ska ha en längre vila. För att de inte vill vila. Jag vet inte. Jag tycker att man gott kan använda det som sjukgymnast. Jag är inte den som bedömer att det är på det sättet, för det är ju inte provat. Jag tror att den här avslappningen… Jag vet inte.

01:05:04 – Wille: Smärta är alltid jävligt knepigt. Det kapitlet ska vi inte gå in på nu, tänker jag.

Lyssnarfråga: Är vi evolutionärt anpassade för barfotalöpning?

01:05:10 – Wille: Min nästa fråga var barfotalöpning. Det var en fråga, vill jag minnas, om huruvida vi är evolutionärt anpassade för det och om det funkar att gå över till de här barfotaskorna, som de så roligt heter. Vi har gått igenom det här med att vara evolutionärt anpassade till någonting. Nej, men det här är ju någonting som du har skrivit en hel del om och som jag läste också en hel del om ungefär under samma era där, när det var Born to Run-boken som kom ut. Upplevde en hype kring det här. Och ja, vad ska man säga? Man kan absolut göra det. Det kan man. Men det kommer krävas en hel del insats om man verkligen vill göra det. Och jag tror att det finns väldigt få vinster med att göra det. Gå över till barfotaskolan. Vi ska säga det här evolutionärt anpassat.

01:05:58 – Jacob: Alltså, där är vi återigen på det här. Man har liksom, där har vi kan vi säga biomekanik som talar lite för att vi är duktiga och vi har fysiologi som talar för att vi är duktiga på att… Alltså det som utmärker oss som människor är väl att vi är duktiga på att jobba på en låg intensitet väldigt länge. Vilket väldigt många andra djur inte är. Alltså särskilt på savannen där att vi kan liksom svettas och göra av med värme medan många andra djur blir överhettade. Man kan i alla fall, man har visat att vi kan hålla på med sån här persistent hunting som det kallas. I princip att man jagar djuren på halvfart så att de blir jättetrötta till sist och till sist bara ligger de där helt utslagna så dödar de dem då.

01:06:39 – Wille: Jag såg en dokumentär om det, en ganska kort dokumentär där det var några personer, har du sett den eller?

01:06:43 – Jacob: Ja, det finns på YouTube. Man kan söka på persistent hunting. Så finns det annat sådär.

01:06:47 – Wille: Jag såg det, det var några sådär, alltså löpare då liksom. Det var några afrikanska löpare och några, någon amerikan kanske, någon australiensare eller så. Och de bara gav sig ut liksom på någon typ av savann, var de nu var någonstans. Jag tror i Mexiko eller någonting. Och kutade runt i några timmar, misslyckades, drog hem. Liksom man bara, ja ni kan ju inte jaga liksom. Det räcker ju inte med att kunna springa. Det var så jävla arrogant på något sätt.

01:07:14 – Jacob: Jag har sett några som verkligen lyckas. Någon grupp i Tanzania tror jag det är. Någon sån här jägar-samlar-befolkning. Som kan jaga. Ja, precis. Som verkligen kan jaga. Eller så Kenya kanske det var också. Jag vet inte, det var någonstans där. Men det skulle ju kunna vara möjligt. Men det finns många andra saker som också skulle kunna vara möjligt. Framförallt så är ju det här, om det är det vi är anpassade för, den här typen av persistent hunting och så, då är det ju löpning i lugnt tempo. De är ju inte liksom ute och springer i maratonfart. De springer inte ens maraton. De lunkar. De går och smyger på sitt byte. Sen lunkar de lite och så här. Så vi kanske är evolutionärt anpassade efter att vara till fots. Alltså till fots.

Vara ute och röra på oss mycket. Hålla en låg hastighet när vi springer hela tiden. Men det är ju inte det vi gör när vi går ut och springer nu eller joggar nu eller så här. Så det kanske fallerar lite där det argumentet också.

01:08:18 – Wille: Ja, det är ganska intressant att se hur hela den där grejen kom. För jag sa nu att det kom från born to run, men det gjorde det egentligen inte. Det kom från forskning på det här, där det var just en evolutionsbiolog som kom med en studie som publicerades i Nature, som är extremt dryg att läsa och jävligt märklig. De tabellerna och de diagrammen i den och den metoden är skitmärklig överlag. Men det han visade på något sätt var väl att Det var på något sätt att fotisättningen var annorlunda hos personer som var habituella barfotalöpare. Och därifrån spann det vidare. Och sen dess har det kommit studier som visar att du skadar dig mindre om du springer på framfoten jämfört med om du landar på hälen och allt möjligt sånt där. Och det kommer alltid studier som säger emot det.

01:09:06 – Jacob: Ja där skulle jag säga att de har testat tre andra sådana här naturfolk eller samlar jägarfolk som också är födda och uppväxta barfota som givetvis också är ute och rör sig och springer som barn och ungdomar utan skor. Och där är det inte naturligt att landa på framfoten så han hade ju hittat en grupp Och så hade han då antagit att detta gäller hela världen. Eller detta gäller alla som växer upp. Det var tre pers eller något sånt där? Ja, det var inte många. Det var väl sju, åtta stycken. Sen vet jag också att den har fått ganska mycket kritik metodmässigt från biomekaniker. Som säger att den aldrig hade fått bli publicerad i en biomekaniktidskrift, den här studien. Just för att det blev Nature så är de som är reviewers i Nature inte experter på biomekanik.

Nej, de är experter på att sälja in studier till media. Ja, på något sätt. De har fått mycket kritik i alla de här större tidskrifterna. Science, Nature och The Lancet och sånt här. De publicerar allting som kan ge tidningsrubriker. Men så har de inte samma bra peer review-grej. När man vill publicera allting som ger stora rubriker så blir det oftare fel då också. När det går mot det man tidigare vet så är det inte sannolika större att det är fel. Så är det.

01:10:25 – Wille: Det man kan säga om det här är att det var en ganska rolig debatt som kom av det. Och hela den här grejen med hur skorna faktiskt utvecklade sig, alltså löparskor utvecklade sig efter det, är ju på något sätt en följd av det här. Det är lite som crossfit på något sätt, att det kom in och så lyfte det träning med skivstång väldigt mycket och det förändrade på något sätt träningskulturen i svallvågorna av det. Det blev ganska roligt att se hur dämpningen helt plötsligt försvann på väldigt många skor och man började fokusera på att det skulle vara lätta skor. Man tog bort lite av de här pronationsstöden och sådana grejer, så nu finns det en större variation i vilka löparskor man kan välja. Det finns också studier som visar på att det bästa sättet att välja skor på är att välja ett par skor som känns bra i butiken, för då kommer de förmodligen kännas bra när man är ute och springer.

Och då finns ju en hel del att välja på, så du måste kanske inte köpa de dyraste skorna för just dina fötter.

01:11:20 – Jacob: Nej, precis. Det har kommit många roliga studier på barfotalöpning. Intressanta upplägg och även mycket intressant kring fotinsättning. Trenden i sig födde ju med att så fort det blir en stor trend så blir det ett stort intresse och då kommer forskarpengar. Då kommer pengarna till att man kan studera det. Det är både för och nackdelar. Jag brukar skriva om det. Det är många ämnen som Först blir poppis och sen kommer studierna visa att det inte var så fantastiskt som det var från början.

01:11:52 – Wille: Nu är det ingen som bryr sig längre.

01:11:53 – Jacob: Functional movie-screening är samma sak. Det lever vidare lite i sin lilla fitnessvärld fortfarande. Annars är det också en sån grej. Väldigt många svalde det med hull och hår. Och sen så helt plötsligt börjar studierna komma och visa att det funkar inte. Det är inte så bra i alla fall. väl investerad tid och använda sig av det. LCHF är faktiskt samma sak där. Det har kommit jättemycket på lågkolhydratskost de senaste 10-15 åren sedan det slog igenom i USA. Så där kommer mycket intressant i vågorna av trender. Gluten har det också kommit jättemycket mer på de sista fem åren än vad det kommit tidigare. Alltså gluten för de som inte har celiaki och sådär.

01:12:38 – Wille: Men så slutligen på det här med barfotalöpning, det kan man absolut prova om man vill. Man kan skita i om vi är evolutionärt anpassade till det och man kan testa ändå. Det är väl så jag skulle säga det. Sen tycker jag inte att man kan säga att det finns någon fördel egentligen som man inte kan få genom något annat. Alltså typ ett bra träningsupplägg eller bra styrketräning eller vad det nu är för någonting. Alltså just med att springa barfota eller som det egentligen är då springa med de här barfotaskorna. Så det är ingenting essentiellt i det skulle jag säga som man har kunnat se.

01:13:10 – Jacob: Det är kul tycker jag. Jag har ju själv två par sådana dojor. Plus att jag köper ju prylar. Jag har till och med sådana här Du vet, typ stortås-skor som man har i Japan. De som springer runt och kör sådana här… Jaha!

01:13:27 – Wille: Som tumbentar, typ?

01:13:28 – Jacob: Vad kallas det? Tuk-tuk-varianter, typ. De som löper med tuk-tuk. Nej, tuk-tuk är cykel, är det inte det? Tuk-tuk där man springer. Jag vet inte hur man ska kalla det. De springer med kärra. Och så sitter du där bak. Jag åkte aldrig i sådana. Jag tyckte det var fascinerande när de sprang runt. De sprang runt i sådana här. Såg ut som karateskor med röda tummen. Jag la alldeles för mycket pengar på att köpa ett par sådana. De är ju här hemma. Jag har gått med dem en gång här hemma i trädgården. Men annars har jag hela min tid. Men det var kul att ha.

01:13:57 – Wille: Det är bra. Fick du någon stressfraktur när du gick i trädgården då?

01:14:00 – Jacob: Nej, nej, nej. Det var sköna grejer.

01:14:03 – Wille: Ja, absolut. Det kan vara kul. Prylar är ju jävligt roligt överlag.

01:14:08 – Jacob: Det är en skön känsla att springa barfota faktiskt.

01:14:11 – Wille: Prova! Det är inte barfota. Det är i de här fucking skorna. Nej, man kan springa barfota på gräsmatta.

01:14:16 – Jacob: Det är lika gött. Ja, så är det.

Lyssnarfråga: Fria vikter jämfört med maskiner

01:14:18 – Wille: Ja, jag hade en sista fråga. Det var om det här med fria vikter jämfört med maskiner. Alltså träna med skivstång till exempel jämfört med benpress eller någonting. Det blir kanske, jag vill inte dra ut på tiden alltför mycket när det gäller det här. Nej, det är bra.

01:14:32 – Jacob: Folk får stänga av.

01:14:34 – Wille: Det är fritt att lyssna. Frågan är väl på något sätt om det är så här, är det verkligen så att man måste träna med fria vikter för att allt annat är bortkastad tid, om jag ska parafrasera den frågan lite. Och det är också en lite intressant fråga, för det känns väl också lite som att det har svängt en hel del. Alltså förut så var det väl på något sätt man skadar sig om man tränar med skivstång. Sen kom den här trenden med skivstångsträning och alla måste träna med skivstång. Du får inga som helst resultat om du sätter i benpressen. Och så kanske nu att det kommer en tes där det faktiskt börjar komma studier där man jämför de här och ser att för atletisk prestation till exempel så väljer man det som man har och det som funkar. Så kommer du få ganska bra resultat.

Håller du med?

01:15:19 – Jacob: Mm, det gör jag väl. Det måste jag. Tråkigt. Inte mycket diskussioner. Nej, alltså maskiner funkar. Det beror ju lite på vad man har för mål med det som sagt. Men för de allra flesta så hade maskiner varit fullgott för nästan allting. Man får en överföring ändå. Ta studier på äldre där man liksom visar hälsofördelar. För pensionärer är det ju mer regel än undantag att man använder maskiner. De får lägre fallrisk. De får bättre explosivitet. De får lättare att ställa sig upp. De får lättare att gå i trappor. Alltså livskvalitetssaker. Ska man vara krass på det. Om du är 40 plus och du inte är någon masteridrottare. Det är därför du borde träna i alla fall. Sen kanske det är kul att vara bra på knäböj om man vill vara bra på knäböj.

Annars finns det inget självändamål i det. Utan då tränar du för hälsomålen och då verkar det vara fullgott att köra alla andra sakerna. Bara du håller igång musklerna i princip. Sen tror jag Att så länge du kan utföra en övning där du uppnår ditt syfte i princip maximalt så är det bättre ju ostadigare det blir och ju mer instabilitet du blandar in. Om en idrottare kommer in och först och främst bara vill bli stark i musklerna. Då tycker jag att vi hittar det stadiet där det funkar. Om det bara är en benpress där det funkar för stunden så får man göra benpressen. Sen kanske man ska lära den personen att göra en knäböj eller utfallssteg eller något sådant här annat för att kunna göra det med tillräckligt hög belastning. Men om de är så dåliga på knäböj att de bara blir lite trött i ryggen och det drar och sliter överallt utan att de riktigt blir trötta i muskeln.

Då kanske benpressen är bättre för stunden. Och andra hållet är, kan de göra en enbens knäböj snyggt med ett bra djup så tror jag det är bättre än att göra en vanlig knäböj.

01:17:15 – Wille: Och du tänker, om du inte vill bli bra i knäböj då helt enkelt?

01:17:18 – Jacob: Ja, så länge man kan belasta. Det är ju faktiskt så inom idrotten att man gör det mesta på ett ben. Så det finns nog en liten fördel i att göra övningarna på ett ben. Under förutsättningen att du kan göra den explosivt om du vill göra det. Du kan göra den med tillräckligt tung vikt om du vill göra det. Så fort du gör för mycket av det här. Alltså du börjar göra enbens knäböj där du ska liksom Ditt andra ben ska åka iväg åt olika håll och du ska peta på en punkt på en matta eller du ska liksom… Stå på en boll. Ja, stå på en boll eller du ska liksom bolla med medicinboll mot väggen samtidigt. Då kanske du tappar just styrketräning för benet och då helt plötsligt så kanske du inte får så mycket av det du vill uppnå. Så det är väl det jag skulle säga där att kör det där du verkligen uppnår det du vill uppnå först och främst.

Sen så försöker du göra det ostadigare. Åt det hållet. Annars tror jag det bara är vinster även för gemene man att göra sådana här saker. Det blir ju mer stabilitet både kring knä och kring höft och göra enbensgrejer än knäböj. Då kanske du har en liten risk att Jag vet inte, skada menisken om du halkar ut i snön eller något sådant. Det är inga skador gjorda av att göra det. Nej, men samma där tycker jag också är lite intressant.

01:18:32 – Wille: Syntesen är på något sätt det roliga, att det ändå kommer fram att man kan göra på väldigt många olika sätt. För det är ju ofta så att speciellt om man är lagidrottare eller person som håller på med en annan idrott överhuvudtaget, då är det inte gymmet man vill bli bra i. Det är lite som att köra frivändningar med remmar, för det spelar liksom ingen roll. Man vill inte gå dit och träna greppet, utan man vill gå dit och bli stark i benen. Det är det som är syftet där. Så då blir det på något sätt att man får göra det som funkar bäst. Jag kan absolut köpa det där med att enbensträning kan vara bättre för de idrotterna där det är enbenspower som man är ute efter. Ja, det är återigen en fråga där jag också tidigare varit såhär, nej, nej, nej, nej, det här maskiner, bara trams, det är onaturligt.

Det är onaturligt också.

01:19:24 – Jacob: Ja, det är bra, Wille.

01:19:26 – Wille: Ja, nu har vi härjat med er i nästan en och en halv timme här, ser jag. Då känner jag väl att det får vara nog.

01:19:34 – Jacob: Vi hade några lagrade frågor, det är möjligt de kommer till någon annan sån här extra avsnitt.

01:19:42 – Wille: Det är de avsnitten som gör att folk tycker att vi är dryga och vidriga på Itunes.

01:19:50 – Jacob: Fast de är populära nedladdningsmässigt. Ni uppskattar det också. Det är kul.

01:19:56 – Wille: Ja, det är bra.

01:19:56 – Jacob: Eller så bara lyssnar folk för de gillar att irritera upp sig.

01:19:59 – Wille: Så är det. Så är det.

01:20:00 – Jacob: Ja, ni får se.

01:20:01 – Wille: Ja, men då tror jag att vi säger godnatt då. Det gör vi. Ha det gött. Hej! Ciao!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *