Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av förbundskaptenen Ulrika Sandmark och sportchefen Henrik Forsberg från Svenska Simförbundet. Samtalet inleds med en tillbakablick på sommarens olympiska spel i Rio de Janeiro, där Ulrika och Henrik berättar om sina roller i förbundet och hur förberedelserna på plats såg ut. Bland annat diskuteras utmaningarna med att ställa om dygnsrytmen inför tävlingar där försöken avgjordes på eftermiddagen och finalerna sent på kvällen, anpassat efter amerikanska tv-tider.

Vidare utvärderas de svenska resultaten under OS, där Sarah Sjöströms tre medaljer förstås var den stora höjdpunkten efter 16 år utan svenska OS-medaljer i simning. Samtidigt lyfts prestationer från yngre simmare som Erik Persson, som togs ut på framtidskriteriet med sikte på Tokyo 2020 och slog svenskt rekord, samt utmaningarna med att få fram och behålla starka herrlag och få unga talanger att ta klivet upp till världseliten. Här diskuteras även för- och nackdelar med att många svenska simmare åker på collegestipendier till USA efter gymnasiet, där möjligheten att kombinera studier och idrott är god men där den individuella träningsanpassningen inte alltid är optimal.

En stor del av avsnittet ägnas åt själva träningsläran inom elitinriktad simning. Elitsimmare kommer ofta upp i mellan 1 000 och 1 200 träningstimmar per år trots att själva tävlingsloppen ofta bara varar mellan 20 sekunder och några minuter. Henrik och Ulrika förklarar varför den höga volymen i vattnet krävs i en så utpräglad teknikidrott, hur man arbetar med draglängd och frekvens, samt varför svensk simning behöver bli bättre på att polarisera träningen genom mer lågintensiv volym kombinerat med mer tävlingsfart på de hårda passen, istället för att hamna i en mellanzon där man tränar ner sig och kräver långa toppningsperioder.

Avslutningsvis diskuteras hur simmare arbetar med landträning, rörlighet och explosiv styrketräning för att bland annat förbättra starter och vändningar, samt hur man övervakar trötthet och teknik med hjälp av laktatmätningar, pulssystem, hopptester och undervattenskameror. Dessutom avhandlas utvecklingen kring tävlingsdräkter efter förbudet mot superdräkterna, rykten om strömmar i OS-bassängen, hur dopingkontrollerna fungerade i Rio och varför USA lyckades så extremt bra under mästerskapet.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och gäster från Svenska Simförbundet
• (00:01:46) Ulrika Sandmark om rollen som förbundskapten och förberedelserna i Rio
• (00:05:44) Henrik Forsberg om rollen som sportchef och vägen dit
• (00:12:48) Hur gick det för de svenska simmarna under OS i Rio?
• (00:17:33) Framtidskriteriet, målsättningar mot Tokyo 2020 och talangutveckling på herrsidan
• (00:23:09) Att åka på college i USA jämfört med att satsa i Sverige
• (00:27:11) Träningsvolym, utvecklingstrappan och varför man bör träna mer polariserat
• (00:34:35) Aerobt och anaerobt arbete samt teknik och fart i vattnet
• (00:45:56) Säsongsplanering, mikrocykler och risken med att toppa för länge
• (00:50:13) Teknikövervakning, filmning under vattnet och styrketräning på land
• (01:01:58) Tester för att upptäcka överträning och styrning med pulszoner
• (01:08:59) Tävlingsdräkter, eventuella strömmar i OS-bassängen och organisationen i Rio
• (01:18:47) Dopingkontroller, meldoniumskandalen och USA:s stora framgångar under OS

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och gäster från Svenska Simförbundet

00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol. God kväll Wille. God kväll. Hur är läget?

00:00:33 – Jacob: Solbränd. Är det så? Ja. Jag och Emilia var nere på stranden idag och så började hon leta maneter nere vid vattnet. Det är jättelånggrunt där nere så jag har gått och stirrat ner i vattnet så jag är jätteröd på axlarna.

00:00:45 – Wille: Redneck.

00:00:45 – Jacob: Jag trodde den inte skulle ta i september.

00:00:48 – Wille: Nej, men det är riktigt förrädiskt det där faktiskt. Det var lite som vi pratade om. Jag vet inte om det kom med i avsnittet, men vi pratade i alla fall off air att vi var rädda för den globala uppvärmningen där. Ja, jag tror det med. Ja, den lilla peaken här. Det börjar bli lite oroväckande länge som det är varmt nu.

00:01:04 – Jacob: Ja, precis.

00:01:05 – Wille: Vi har med oss två gäster idag, bägge från Svenska Simförbundet, nämligen Henrik Forsberg och Ulrika Sandmark. Välkomna!

00:01:14 – Ulrika: Tack. Tack, tack, tack.

00:01:15 – Wille: Ulrika, hur är läget med dig?

00:01:17 – Ulrika: Väldigt bra. Jag har precis varit ledig och har börjat jobba här nu igen. Jag är ledig efter OS och börjar jobba och det känns skönt. Jag tycker det är jobbigt att vara ledig. Så jag är glad.

00:01:28 – Wille: Hur länge var du ledig då?

00:01:30 – Ulrika: Ja, vad blev det? Tre och en halv vecka. Det var ordentligt seriöst.

00:01:32 – Wille: Ja, men precis. Men jag kan tänka mig att man behöver det efter något sådant.

00:01:35 – Ulrika: Ja, alltså det var en riktig urladdning det kan jag säga. Och sen är det såklart en hel del grejer efteråt också, första veckan efteråt. Men nej, det var ett roligt OS, det var det.

00:01:45 – Wille: Vi kan väl börja

Ulrika Sandmark om rollen som förbundskapten och förberedelserna i Rio

00:01:46 – Wille: med dig då så får du presentera vad din roll i simförbundet är och sen också då vad du gjorde under OS som gjorde att du behövde återhämta dig i tre och en halv vecka så att säga.

00:01:57 – Ulrika: Ja, jag är förbundskapten i svensk simning sedan 2013. Jag har en bakgrund, jag har ju simmat själv och Har jobbat inom simningen väldigt länge på juniorlandslagsnivå och nu seniorlandslag. Utbildad lärare, svenska, engelska, tyska, har jobbat i skolmiljön i 10-12 år på grundskola och gymnasium. Så jag är intresserad utav det här med pedagogik och den delen så att säga. Vad jag jobbar med i simförbundet som förbundskapten det är, jag har ingen träning utan jag är mer spindeln i nätet. Jag ska se till att allt funkar, jag ska se till att vi har de bästa personerna på plats med bäst kompetens och se till att vi uppnår våra mål helt enkelt. Genom att vi jobbar åt samma håll allihopa. Det är mitt jobb. Spindeln i nätet.

00:02:53 – Jacob: Gör du det… Var det samma som Hans… Hans Crona.

00:02:59 – Ulrika: Jag tror egentligen att alla förbundskaptener kanske har haft lite olika roller. Vi har haft förbundskaptener som har haft simmare som de har tränat. Det är lite olika för allihopa. Jag tror att den designas lite grann utefter hur organisationen ser ut just precis då. Så lite annorlunda är det nog.

00:03:16 – Wille: När under OS då? För jag gissar att du var på plats i Rio och var hands-on, men vad var din roll där?

00:03:26 – Ulrika: Jag ser hela tiden till att allt fungerar. Jag planerar ju, vi hade ju pre-camp först i Rio faktiskt, utanför OS-byn. Det var väldigt speciellt för oss det här OS, i och med att det är helt annorlunda tävlingstider mot vad vi är vana vid. Försöken börjar klockan 13 och finalerna klockan 22 och vanligtvis brukar våra försök börja 9 och finalerna klockan 18 så det var väldigt stor skillnad. Vi var hemma klockan 2 och 3 på morgonen. Så det gällde att ställa om, inte bara att det var en fem timmars tidsskillnad från Sverige till Rio utan även de här annorlunda tiderna. Så vi var tvungna att vara där på plats i Rio, se till att det här fungerade och mycket annat plock runt omkring så att det fungerade bra.

00:04:14 – Wille: Hur länge sa du att du var där innan så att atleterna fick förbereda sig?

00:04:18 – Ulrika: Jag kom dit den 23 juli och sen kom första simgänget den 25 juli. Och sen flyttade vi in i OS-byn den 3 augusti. Så vi var där 10-11 dagar innan själva OS. Vi började simma 6 augusti.

00:04:33 – Jacob: Hur många simmare var det med från Sverige?

00:04:35 – Ulrika: Vi hade 11 simmare med, så det var inte så jättemånga faktiskt. Men ja, det var en bra trupp som var där.

00:04:42 – Wille: Det låter ganska tight med så få dagar för att hinna anpassa sig till det.

00:04:47 – Ulrika: Ja, vi har ju provat ut hur många dagar vi egentligen vill vara på ett pre-camp. Och egentligen så vill vi inte vara för länge. Fem dagar max egentligen. Men nu var vi tvungna att även, dels då som sagt att ställa om för jetlagen. Om man har fem timmar brukar man ju räkna en timme per dag, så fem dagar då. Men sen även de här träningstiderna då. Så att vi vill egentligen inte vara borta så himla länge utan det här var max vad vi tyckte att vi behövde. Vi brukar prata om momentum, det vill säga att vi hela tiden har energi i det vi gör. Och då vill vi inte att den här energin ska gå ner om vi är borta för länge.

00:05:22 – Wille: Men det är du som tar sådana här beslut om när ni ska åka ner och den typen av frågor?

00:05:28 – Ulrika: Jag kommer med ett förslag och sen diskuterar vi fram det, jag tillsammans med coacherna. Sen har jag väldigt mycket kontakt med Henrik Forsberg, sportchefen på simförbundet som också finns med här nu. Så vi jobbar en hel del tillsammans.

Henrik Forsberg om rollen som sportchef och vägen dit

00:05:44 – Wille: Vill du ta tillfället i akt där Henrik och presentera dig, vad du gör i simförbundet och kanske vad du ägnade dig åt när du var i Rio?

00:05:52 – Henrik: Absolut, det kan jag göra. Jag är sportchef och har varit det sedan 2011 när jag blev anställd på simförbundet. Det var egentligen en liten slump ska jag inte säga, men jag har jobbat som simtränare sedan mitten av 90-talet. Jag hamnade i Stockholm 2004 i Spårvägen och jobbade då som elittränare och även ansvarig för tävlingsverksamhet och hade lite olika roller där. Men 2006 så var jag lite förvirrad. Jag hade rätt mycket frågor så då började jag plugga på GIH på tränarprogrammet. Vilket var ganska bra då när jag redan hade jobbat 10-12 år som tränare. Och då körde jag lite dubbelt där ett par år. Både jobba nästan heltid och plugga heltid. Så min tanke var 2011 att börja jobba som elittränare i spårvägen fullt ut. Och jag hade ett par månader ledigt innan det.

Där jag var ute och reste lite och då blev jag faktiskt uppringd av förbundsdirektören och frågade om jag ville ta jobbet som sportchef. Vilket jag inte hade en tanke på först men då hade jag lite synpunkter som man alltid har ute i simmar-Sverige på vad förbundet gör för någonting. Så tänkte jag att det finns ju en möjlighet här att få mig att påverka det lite.

00:07:05 – Jacob: Så då tackade jag ja till jobbet. Så på den vägen är det.

00:07:11 – Henrik: Jag tycker det är fantastiskt kul att jobba som sportchef. Jag får vara med och påverka, driva på lite. Jag får jobba med Ulrika som jag jobbat med tidigare och rent organisatoriskt så är jag då hennes chef. Fast jag ser inte riktigt så ändå utan vi jobbar tillsammans som ett team. Tidigare så var Ulrika min chef när hon var ansvarig för juniorlandslaget. Men jag såg inte henne som en chef då heller. Vi har alltid jobbat parallellt.

00:07:36 – Wille: Om jag skulle säga det till min chef. Jag undrar om hon skulle bli jätteglad då.

00:07:41 – Henrik: Nej, men det är bra. Vi är ett bra team. Mitt ansvarsområde då egentligen… Utvecklingen av svensk simning, det är allt ju. Det är liksom allt som har med från de som kan simma och upp till elitbredd och så vidare. Men det blir mycket fokus på elitverksamhet. Mycket verksamhet sker ju naturligtvis på klubbnivå så att det ansvaret som jag har är ju egentligen när det kommer upp över klubbnivå på Ungdom och juniorlandslag som jag ingår i mitt ansvar också. Man kan säga att jag är övergripande ansvarig för alla elitverksamheter. Vi har även vårt nationella elitcenter på Högstadsbadet och naturligtvis seniorlandslaget. Vi har utmanarprogram. Vi har talangutvecklingsprogram. Vi har kontakter med SOK och Riksidrottsförbundet.

Det är ganska mycket. Jag satt och tänkte på det idag när jag satt med ekonomin. Det är ganska mycket av min tid som går till ekonomi. följa upp ekonomi och sådana här grejer. Det slipper Ulrika göra.

00:08:43 – Jacob: Hon bara frågar om det finns pengar. Oftast finns det pengar. Sitter hon och småleder?

00:08:46 – Henrik: Oftast finns det pengar. Ja, så är det. Men det gäller för mig att vaska fram de där stålarna.

00:08:54 – Jacob: Tränarutbildningar och så, är det du som är chef här för det också? Innehåll? Ja, jag ska säga att vi har en som är utbildningsansvarig på förbundet också.

00:09:02 – Henrik: Det är hon och jag som jobbar tillsammans där. Men jag har ganska stor input i innehållet på tränarutbildningarna. när det gäller simning och hur vår tränarutbildningsstruktur ser ut.

00:09:17 – Jacob: Är det någon av er som har simmat själv på högre nivå?

00:09:22 – Ulrika: Ja, jag har simmat på landslagsnivå. Men jag gjorde inget VM eller OS. Jag satsade mot OS 1984 i Los Angeles men missade det. Bästa resultatet var tia på EM. Långdistansare var jag.

00:09:40 – Henrik: Ulrica brukar säga att hon var medioker och så blev hon tia på EM. Jag tycker inte det är så mediokert.

00:09:45 – Jacob: Det är problemet med alla sådana individuella idrotter. Hade du varit tia i Europa i fotboll så hade du varit världsstjärna. Så fort du inte är etta, tvåa, trea i individuella idrotter så är det sällan man får den uppmärksamheten.

00:09:59 – Ulrika: Dessutom var det under den perioden när Östtyskland dominerade. De var etta, tvåa 1983 på varenda gren på damsidan. Varenda gren! Och då kommer jag ihåg att vår förbundsläkare sa att det här stämmer inte, det här är doping. Och det blev värsta skriverierna. Han fick ju rätt.

00:10:18 – Wille: Har man raderat de rekorden från 80-talet?

00:10:21 – Ulrika: Nej, det har man inte gjort.

00:10:23 – Jacob: De är bara så mycket bättre nu.

00:10:27 – Ulrika: Ja, precis. Det utvecklas ju hela tiden. Jag tror faktiskt inte det finns något rekord kvar därifrån. Gör det det Henrik? Nej, det gör det inte.

00:10:36 – Jacob: Friidrotten på damsidan däremot, där är det fortfarande väldigt mycket rekord från 80-talet och början på 90-talet som ingen verkar kunna rå på. Nej, precis. 100 meter är väl den som är det mest kända och mest tydliga också.

00:10:52 – Henrik: 800 damer är ganska hyfsat också.

00:10:55 – Jacob: Ja, men den kommer ju falla där. Ja, precis. Fast Castors ser man ju. Hon är ganska nära nu. Två, tre sekunder. Sen går hon runt med för höga testosteronnivåer också.

00:11:06 – Henrik: Men det gjorde nog hon också.

00:11:08 – Jacob: Ja, jo, men Castors är ju naturliga. De finns ju där naturligt. Hon är ju född med dem. Hon hade ju några år där de sa till henne att hon inte fick lov att tävla om hon inte sänkte dem medicinskt. Och då tappade hon ju ett par sekunder på sina tider. Sen så blev hon godkänd igen för att tävla fullt ut. Sen visst, ja, det är ju en svår gräns för vad man ska sätta för grejer där. Det säger väl en del när inte ens hon kan komma nära.

00:11:33 – Wille: Kan man ju lugnt säga. Men det är lite intressant Ulrika, för du har sett förbundet från bägge sidor. Både som aktiv, men också nu som mer deltagande i staben. Hur tycker du att det har utvecklat sig? Alltså hur man behandlar de aktiva, vad de har för förutsättningar och sådär. Om man jämför med hur det var när du tävlade.

00:11:54 – Ulrika: Jag tycker att man är mer inriktad på individen nu. Mer individuell uppföljning. Det tycker jag. Själva träningen är helt annorlunda nu mot då. Då körde man hårt jämt. Jag tror vi hade en dag i veckan som var lite lugn, annars var det max jämt. Det fanns lite uppvärmning, men för det mesta skakade man bara på armarna och man pratade inte direkt om kost och grejer. Som tur var hade jag en coach, han gick faktiskt på GIH när han tränade oss. Han var fantastisk, Magnus Kjellberg heter han, han jobbar idag i Japan som deras teknikanalytiker. Han har även jobbat i svenska landslaget, var med på OS 2012 bland annat. Som tur var hade jag honom, så vi låg ändå i framkant i spårvägen där jag simmade.

00:12:47 – Wille: Tänkte, ska vi

Hur gick det för de svenska simmarna under OS i Rio?

00:12:48 – Wille: komma in på Rio? Vad vi åstadkom där? Jag ska vara ärlig här och säga att jag har jättedålig koll på exakt vad vi tog för medaljer och det är för att jag kunde inte se särskilt mycket av OS överhuvudtaget. Jag har bara förstått det som när jag läste rubrikerna, att det gick ganska bra för oss. Men hur upplevde ni OS från er sida?

00:13:08 – Ulrika: Vi hade som mål att ta minst en medalj. Vi har inte tagit nån medalj på simsidan sen 2000. Så det var ju dags. 16 år utan medaljer. Och det är klart att det kanske var ett lite lågt mål när man har Sarah Sjöström. Nu tog hon tre medaljer, ett guld, ett silver och en bronsmedalj. Och det är fantastiskt bra, helt enkelt. Hon simmar ju riktigt, riktigt bra. Sen hade vi lite varierande resultat skulle jag vilja säga. Vi hade en som hette Erik Persson som var uttagen på framtidskriteriet vilket betyder att man räknar med att han är som bäst 2020 i Tokyo. Han simmade ju riktigt bra och simmade semifinal och slog svenskt rekord och gjorde sitt bästa lopp där på OS helt enkelt. Michelle Kohlman simmar final på 200 frisim, vi har haft ganska få simmare som har simmat individuella finaler på OS och hon tillhör en utav dem.

Sen var det några simmare till som höll en bra standard, men våra lagkapper hade jag hoppats lite mer på. Vi var ju tvåa på VM förra året på 4×100 medley och nu tog vi oss inte till final. Det var blandade resultat men det som syns oftast är ju medaljerna. Jag har fått många ryggdunkningar om att det var ett bra OS.

00:14:33 – Henrik: Det är klart att hade vi tagit noll medaljer och alla hade slagit personliga ackord. Nu hade i och för sig inte Sara slagit personliga ackord om hon inte hade tagit medalj. Men frånsett henne så hade det varit ett fiasko. Men nu blev det ju guld och gröna skogar. Det är ju tack vare mycket Sara naturligtvis. Det är ett par simmare som var riktigt bra. Sen som Ulrika säger, lagkapporna nådde inte riktigt upp till sin nivå kan man väl kalla det. För svenskt vidkommande. Sen kan det vara intressant att titta lite i ett internationellt perspektiv. Europa simmar ju inte så bra om man tittar nationsvis. Så i det sammanhanget var ju Sverige ganska bra ändå om vi hade 2,5 platser i lagkapperna. Bara vi var bäst på 400 frisim i Europa och vi var näst bäst på 400 frisim, eller hur Ulrika?

Ja, det stämmer. Så i ett europeiskt perspektiv var vi ändå bra. Men vi räknade inte till mot USA, Australien och Kanada som var riktigt på topp.

00:15:35 – Jacob: Är det ett vanligt fenomen även i simning? För jag vet att i fotbollen har det alltid varit så att Spelas det i Amerika så vinner något sydamerikanskt lag och spelas det i Europa så vinner något europeiskt lag. I princip och sen så när de spelade i Japan och Sydkorea så visste ingen vem som skulle vinna. Är det lite samma sak i simningen där? Att det finns skillnader liksom när tävlingarna hålls i Europa? Att européerna brukar prestera lite bättre? Just som du pratar här Ulrika med att man inte vill vara borta mer än fem dagar. Det är klart det blir ju lättare att uppnå om det hade varit i Spanien de tävlar.

00:16:09 – Ulrika: Jag vet inte, jag tror att jag har rätt där också Henrik, jag tror inte att jag har kollat in på det ordentligt. Men det som slår mig, jag blev förvånad över att Europa simmade så pass, att det var så många länder i Europa som inte simmade bra. Det är klart att man direkt, jag började i varje fall tänka på det här med förberedelserna då och de här tävlingstiderna, om det kan vara någonting som spelar in. Jag vet inte.

00:16:31 – Wille: Är det en europeisk grej att man vanligtvis tävlar lite tidigare än ni gjorde?

00:16:35 – Ulrika: Nej, alla tävlar tidigare, det gör de. Men det sammantaget med jetlag och så vidare, att det kan vara nånting som spelar in. USA simmade väldigt bra, det gjorde de. Australien tror jag inte riktigt är nöjda med sina simningar. USA hade ju nästan, de här tävlingstiderna som var, var ju anpassade efter amerikansk tv. Så att för dem så passade ju tiderna rätt bra. Medan de kanske inte alls passade bra för Australien så att säga, om man tar ytterligheterna.

00:17:04 – Jacob: De flesta amerikanerna åker väl åt andra 1-2 timmar. De var väl kanske 9-7 på kvällen istället. Är det fel ute att tänka snett här nu?

00:17:17 – Henrik: Alla åkte österut. Även de på östkusten är det 6 timmars tidsskillnad till Sverige och det är 5 timmar bredvid. Alla åkte mellan 1-4 timmar österut.

00:17:29 – Jacob: Ja, så då kanske det också hjälpte dem på något sätt.

Framtidskriteriet, målsättningar mot Tokyo 2020 och talangutveckling på herrsidan

00:17:33 – Wille: Ja. Du sa något intressant där, Ulrika, om att det var en person som blev uttagen på det här framtidskriteriet. Det är någonting jag alltid har funderat lite på, det här med vilka är krafterna som vill att man ska satsa på de här yngre personerna som man vet kanske inte kommer leverera på topp just i det här OSet, jämfört med att satsa på att ta så höga placeringar som möjligt i varje OS. Hur gör man den avvägningen så att säga?

00:18:01 – Ulrika: Där jobbar ju jag och Henrik runt omkring de här simmarna och vi nominerar simmare till Svenska Olympiska Kommittén. Och det är då simmare som håller den klassen, i det här fallet handlar det om att man behöver klara av en A-kvaltid och den kvaltiden kan man säga att den är baserad på 16 tid i världen. Så att om man är bland de 16 bästa då och klarar den här A-kvaltiden, då nominerar vi om man då är, om man säger att man har en uppåtgående utvecklingskurva och inte har gjort något OS förut. Då kan man bli uttagen på framtidskriteriet.

00:18:39 – Wille: Okej, hur många brukar det ungefär bli som ligger där omkring?

00:18:44 – Ulrika: Den här gången var det två. Så att jag kan tänka mig att det ligger där någonstans, 2-3 stycken skulle jag kunna tänka mig per… Förhoppningsvis till nästa OS kanske vi har fyra. Det måste ju vara målet i varje fall att vi ökar, tycker jag.

00:18:56 – Wille: Och går det att säga någonting om vad ni tror om Tokyo? Alltså medaljmässigt eller placeringsmässigt?

00:19:02 – Ulrika: Jag tycker det är jättesvårt att göra just precis nu, men kanske om två år.

00:19:06 – Henrik: Ja, spännande. Nej, jag sticker ut hakarna. Vår ambition måste ju vara att vi är bättre i Tokyo än vad vi var här.

00:19:13 – Wille: Det är så jag jobbar lite. Eller alltså, det är mitt huvud.

00:19:15 – Jacob: Jag höjer ribban för henne nu liksom. Nu när hon har tagit en medalj. Nej, men det är lika mycket i mitt jobb, så det är inte så.

00:19:23 – Henrik: Det är klart att Sarah gör ju mycket. Säger Sarah att jag inte ska simma mer så blir det lite tufft ju. Men det har ju inte Sarah sagt, så jag tror att hon kommer att simma minst ett, kanske till och med två hos till.

00:19:35 – Ulrika: Men Henrik, vad menar du då? Medaljmässigt sett, eller menar du… Vi har ju som ett mål, tycker jag, och det hade vi nu också att alla som är med på OS och är uttagna på grundkriteriet ska ju simma final. De som går ut på framtidskriteriet tycker jag man kan räkna med ska simma semifinal. Menar du att vi ska ta fler sex medaljer?

00:19:58 – Henrik: Nej, jag menar på allt egentligen. Kan vi upprepa tre medaljer, kan fler släppa in reackord Kan vi få fler finalister, fler semifinalister så är det ju bättre.

00:20:08 – Ulrika: Sen har vi en grej till som är viktig och det är ju det att vi ska självklart ha mer killag. Nu hade vi inte ett enda killag. Vi har jobbat målmedvetet och klubbarna ute i land jobbar ju också målmedvetet med att se till att vi får killar som finns med och håller nivån så att de kan finnas med på ett OS.

00:20:24 – Jacob: Är det att vi har lite sämre talang på killsidan eller är det svårare att hålla kvar dem i sporten under tonåren sådär?

00:20:32 – Ulrika: Är det någon mix? Ja, det är nog en mix plus att jag tror att man… Tjejer och killar, det här är min tes, tjejer och killar tränar ju tillsammans och jag tror ibland att tjejerna får jättemycket stimulans då såklart för att de kan ju ligga och tävla med killarna på träningen medan killarna kanske inte alltid har killar att tävla med. Så jag tror att killar behöver träna med killar ibland och även kanske med killar som är ännu lite bättre. Det är min tanke. Henrik?

00:21:04 – Henrik: Nej, men det är helt rätt ju. Alltså Våra killar måste ju matchas mot varandra. Om man tittar på juniorsidan så har vi faktiskt haft ganska duktiga killar i ett par omgångar de sista 15 åren och där har vi på något sätt misslyckats att ta hand om de generationerna vi har haft. Vi hade en duktig generation i början på 2000-talet, vi hade en Duktgeneration någonstans 2005-2006 som vann junior-EM i lagkapp. Båda de omgångarna har vi liksom bommat på något sätt. Nu har vi ett nytt gäng här och nu får vi inte bomma den här. Nu får det vara tredje gången gillt att vi lyckas ta igenom dem. Och jag tycker redan vi har gjort lite det när man tittar på EM i London. Det var flera av de här killarna som var med som tog sig vidare till semifinal.

Och presterade på EM också. Inte bara på sprintdistanser utan på lite andra distanser också. Egentligen på 200 distanser och 1500 distanser. Alltså lite bra spridning också.

00:22:01 – Jacob: Hur är det för dem? Simning är inte så stor sport som många av lagidrotterna. Om de ska få lite matchning mot bättre simmare. Är man ute på läger så här att man åker runt i andra länder i Europa så simningen är stor. Kanske åker på tävlingar så. Eller är det EM och junior-VM och sådana här saker?

00:22:23 – Ulrika: Jag skulle vilja säga, först vill jag nämna då nationella elitcentret i Stockholm, där har det blivit en väldigt, där samlas ju, har det samlats då ett gäng simmare som har matchats mot varandra. Sen har vi vissa klubbmiljöer då där de har väldigt, väldigt bra matchning och så några som är lite tunnare då. De simmarna vi har i våra program, det vill säga vår topp och talang och utmanarprogram, Där har vi ibland matchat dem vidare, eller de har matchat sig själva ibland också. Så att vi har någon som är i Australien och tränar till exempel och har hittat ett ställe där han får träna ihop med den bästa 100-meters frisimskillen i världen, eller en utav de bästa då. Så att det finns olika sådana lösningar, det gör det absolut.

Att åka på college i USA jämfört med att satsa i Sverige

00:23:09 – Jacob: Jag vet inte var jag har fått den här frågan ifrån. Om jag har nämnt för någon att ni skulle vara med eller vad? Det kommer jag veta att jag har fått frågan. När de slutar gymnasiet här i Sverige så är det väl många som åker över till USA för att simma där. Som frågan var ställd så uppfattade jag det som att det kunde bli lite sämre träning för dem när de kom till USA. Att det liksom bara blev… Jag vet inte hur amerikanerna är där, men i många andra sporter så är amerikanerna fortfarande bara kör allt vad ni kan och ni som inte går sönder. Kul, det är ni som är talanger.

00:23:40 – Ulrika: Ja, jag tar gärna den frågan. Jag har själv tränat på UCLA i Los Angeles och har känt av den amerikanska kulturen där. Och Hasse Chrunak sa någon gång, eftersom vi nämnde honom förut, att en av de största sponsorerna inom svensk simning, det är NCAA. Vi har mellan 60-70 simmare i USA, så det är väldigt vanligt att man åker över dit. Och det är ju en fantastisk möjlighet för många simmare som kanske inte har den möjligheten i sin egna klubb. Att kunna kombinera studier med idrott på hög nivå. Men det är inte jättemånga som lyckas faktiskt och jag tror att det beror just på den här, vi är väldigt duktiga tycker jag i Sverige på det här med att matchindividen hittar det individuella. I USA blir det ju mer att man simmar för sitt skollag, man ska tävla för sitt skollag.

Är det så att det är ett simsätt som man matchas in på, det kanske inte är det simsättet som man egentligen hade tänkt sig att man skulle utvecklas på. Utan man måste vara där på den platsen. Ja, det är väldigt bra möjlighet för många men tyvärr är det inte jättemånga som utvecklas.

00:24:44 – Jacob: Tror du det hade funnits något bättre alternativ om man liksom Tycker du man borde lösa ett bättre alternativ här i Sverige på något sätt? Jag vet inte om någon storsponsor kommer in och ger dem en sån här god tjänst på 75% som de kan splitta upp över dagen.

00:24:59 – Ulrika: Ja, det vore ju kanon, men vad som vore ännu bättre vore om vi hade någon möjlighet att studera kanske bara 2-3 timmar om dagen och sen träna då på hög nivå på några ställen i Sverige. Det hade varit ännu bra. Henrik, du har säkert tankar om det här? Ja, det är svårt att konkurrera.

00:25:22 – Henrik: Du kan ju vara ganska, ursäkta mig, medioker simmare och ändå få ett fullt Scholarship på ett universitet i USA. Och skulle vi ha, vi skulle liksom ha det, det är rätt långt borta att vi har det systemet i Sverige. Även om vi skulle kunna dela ut 10 Scholarship så blir det ju till de 10 bästa simmarna. Men vi har ju 80 simmare i USA och alla har kanske inte fullt Scholarship men det är många som har Scholarship. Det är ju ganska korkat om man tänker i ett längre utbildningsperspektiv att inte ta den chansen. Men däremot är det inte helt optimalt ur ett simperspektiv. Men man kan ju vända på det. Om de inte hade åkt så är det mycket möjligt att de 80 hade fortsatt simma i Sverige. De kanske självklart hade slutat. Det är sant. Och då är det kanske bättre ändå för svensk simning att de är i USA.

För de kommer hem och representerar sina klubbar på sommarens SM. Någon går ju ändå in i landslaget. de absolut snabbaste och mest framgångsrika landslagssimmarna i USA så är det ju ändå en del som är med och simmar EM och sådär. Men ja, det är en knepig fråga och det är inte bara i simning när det gäller i Sverige som det är svårt att kombinera elitidrott och studier. Men det är just det här också att du får ett scholarship för det. Där är vi inte i närheten i Sverige.

00:26:41 – Jacob: Hur är det annars om man säger att du är en riktig toppsimmare i en större klubb? Är det ersättning från klubben? Eller är det att klubben bara kan hjälpa dig att få en sponsor? Det är väldigt olika.

00:26:55 – Ulrika: Några storklubbar kan nog ge ersättning, någon typ av ersättning per månad. Några klubbar har möjlighet att ge jobb, att man kan jobba men att man har väldigt fria arbetstider. Men det är väldigt olika från klubb till klubb.

00:27:10 – Jacob: Jag

Träningsvolym, utvecklingstrappan och varför man bör träna mer polariserat

00:27:11 – Jacob: förstår att det är väldigt svårt. Vi ska komma in på träningen här sen, men vi kan väl droppa det. Då snittar vi tusen träningstimmar om året. Är det inte det?

00:27:21 – Henrik: Jag lyssnade på er podd i morse med Michael Mattsson. Då sa ni det, att det var över tusen träningstimmar.

00:27:28 – Jacob: Ja, precis. Om jag har sagt det så nej. Jag vet ju att jag har fått det från… Det är ingen siffra jag har hittat på utan det är han Sealer. Han är från Texas från början men han jobbade i Norge och håller på mycket med konditionsidrott. Det är från en av hans artiklar om konditionsidrott allmänt där han har med cyklister och simmare. Simmarna leder där i träningstid. Det stämmer nog.

00:27:56 – Ulrika: Det kan nog stämma.

00:27:57 – Henrik: 25 timmar i veckan gånger 40 veckor. Då är du uppe i 1000 timmar. Förhoppningsvis börjar de träna 48 veckor på ett år, så då är det upp i ännu fler timmar. Vad blir det? Det blir 8, det är 12.

00:28:09 – Jacob: De får väl ha någon vilodag.

00:28:12 – Henrik: I timmar så kanske någonstans mellan 1000 till 1200 på de som tränar mest.

00:28:18 – Jacob: Precis. Då förstår man att det inte är lätt att jobba sina dagar.

00:28:23 – Ulrika: Nej, det beror på vad man har för träningstider, men jag tror det är en vanesak också. Jag tror man klarar mer. Men det är klart, ska man träna på riktigt hög nivå då tar det energi, det är klart.

00:28:37 – Wille: Jag tänker att det måste vara svårt just att behålla de här talangerna. Jag minns när jag gick på gymnasiet så hade jag en klasskamrat som var duktig. Det var ju alltid så här när man träffade honom så hade han ju varit i bassängen i ett par timmar innan skolan började. Som ungdom kan jag tänka att det är väldigt svårt att bibehålla den motivationen om man ska träna 25 timmar i veckan. Men finns det någon strategi för det där? Jag förstår att det är väldigt svårt och väldigt individuellt. Men är det någonting som ni funderar på inom förbundet hur man ska göra för att minimera avhopp och så?

00:29:09 – Henrik: Ja, vad var det för fråga? Vi ska minimera droppen, ja just det. Det är ofta specifika fall tror jag ändå det handlar om. Men det viktiga är att om du ska fortsätta med någonting då vill du gärna att det ska gå bättre. Det är ju ganska naturligt. Då blir det också roligt. Träna mycket är sällan ett problem så länge det går bra. Det är när det går dåligt som det är ett problem. Och där tror jag vi kanske är lite dåliga. Vi skulle kunna bli bättre på i svensk simning att förändra träningen lite. Hitta nya träningssätt eller utmaningar. Öka träningen. Gör du likadant, tränar du dina… Och sen från tonåren, från 14-15 års ålder så tränar du 15-20 timmar i veckan och så gör du det 5-6 år framåt. Ja, då får du inte någon utveckling de sista åren.

Du måste öka träningsvolymen. Öka antalet trimmar. Det kan ju antingen innebära att du simmar längre eller att du simmar kortare och tränar på någonting annat. Några andra moment. Men träningstiden tror jag måste ökas. Så att du hela tiden förbättras. Det är någonting som är fel när simmaren går 3-4 år utan att släppa sig med korl kan jag tycka.

00:30:28 – Ulrika: Ja, det har vi ju tittat en del på just det här med utvecklingskurvor. Utvecklingskurvor är viktiga. Om man har en utvecklingskurva som inte förändras på något sätt, då måste man göra en egen förändring, så att säga. Man måste göra något radikalt. Det går inte bara att tro att någonting helt plötsligt ska hända, och så fortsätter man likadant.

00:30:48 – Wille: Men kan ni flagga för det från förbundshåll, eller överlåter ni det helt till klubbarna och ser till att de som ni har ögonen på faktiskt förbättras, så att de inte bara ligger och skvalpar runt?

00:31:00 – Ulrika: Nja, nej men alltså vi har ju regelbundna utvecklingssamtal med coacher och simmare då, där vi tittar på sådana saker och följer upp tester och så vidare då. Och det är väl också en sak som vi skulle kunna bli bättre på för ibland tycker jag att vi är för tidsfixerade. Det är klart att tiden är viktig men utveckling är ju så mycket annat och det är ju det som också kan vara det här som blir det roliga då. Jag menar okej, det är ju jättekul om man utvecklas tidsmässigt sett men man kan ju utvecklas genom att man blir bättre på starter, snabbare på starter, vändningarna blir längre, undervattenskickarna blir bättre, sådana saker. Och det kan vi mäta mycket, mycket mer, tror jag.

00:31:40 – Henrik: Alltså det är ganska klassiskt såhär, nu ska jag inte sitta här och såga svenska tränarkåren för jag har stor respekt för dem. Men ofta är det ganska klassiskt såhär, ja men de är så mycket bättre på allting och så frågar man kanske, hur vet du det då? Ja men det vet jag och har sett på träningen. Men vi kan ändå inte få svart på vitt att det här har blivit bättre. Har din syreupptagning blivit bättre? Har dina övre tröskel blivit bättre? Har din snabbhet blivit bättre? Din styrka? Alltså vi måste ha mer objektiv data på att veta att man har blivit bättre på de olika fysiologiska parametrarna.

00:32:09 – Jacob: Mer test och uppföljning?

00:32:11 – Ulrika: Ja, precis. Nu är det så, Ulrika, de vi har i programmen, men det är ju de som är bäst då, det är utmanarprogram och i SOKs program och landslaget.

00:32:20 – Henrik: 30 stycken ungefär är det. Ja, de har vi hyfsat bra koll på. Men det är så många fler än dem ju. Men jag skrev en bok här för något år sedan, eller ett par år sedan, som heter Simlinjen. Eller ja, det var inte bara jag, det var en grupp som var med och skrev den. Som egentligen är vår utvecklingstrappa och där försöker vi peka lite på vad man ska göra i olika åldrar.

00:32:42 – Jacob: Ni har liksom lite målstolpar där? Ja precis, hur långt vi ska ha kommit och vi har delat in den där utvecklingstrappan i åtta olika utvecklingssteg.

00:32:52 – Henrik: Lite som den här LTAD-modellen. Vi har skrivit den för svensk simning och tittat lite på hur simning runt i världen ser ut. Det vi trycker på där är att det måste vara progression i träningstimmar. Och sen måste det kanske också vara progression i träningsvolym upp till åtminstone en viss nivå innan du kan bibehålla träningsvolymen. Intensitet, det måste vara progression i det också. Det är många områden som det ska vara progression i. Och jag ska vara helt ärlig så tror jag att… Om jag skulle säga en enda sak som jag tror vi gör lite fel i svensk simning så tror jag vi tränar Lite för lite och lite för hårt.

00:33:30 – Jacob: Ännu mer lågintensiv… Egentligen inte tävlingshastighet, utan långt under det. Att man bara ligger och simmar.

00:33:39 – Henrik: Ja, men när det ska vara belastning så ska det vara högre belastning. Lite mer polariserat. Du menar att vi kör för mycket gråzon? Ja, ja, ja, absolut, det tror jag. Alltså, det är säkert bra med lite gråzon också för ungdomar men liksom när de kommer uppåt, det blir ingen progression ju. De gör sina åtta pass i veckan och de simmar hårt på tre och så gör de det år ut och år in. Jag tror det är fel alltså. Jag tror att du kan minska på belastningen alltså i omfång fast göra den i mycket högre fart.

00:34:14 – Wille: och backa upp det med lite mer lågintensiv träning.

00:34:16 – Henrik: Jag har försökt titta lite på vad framgångsrika löpare har gjort. Tar man en sån här som Mufara. Nu springer han lite längre men det är bara ett exempel. Det är ganska mycket lågintensivt. Det är inte lågintensivt för oss men för honom är det det.

00:34:33 – Jacob: Ja precis.

Aerobt och anaerobt arbete samt teknik och fart i vattnet

00:34:35 – Jacob: Alla konditionsidrotterna är det ju väldigt… Det var därför vi lade in simning också. Vi tycker det är lite… För ni tävlar ju inte särskilt lång tid. Egentligen. Många grenar är ju en minut, två minuter, tre minuter. Att man då ändå ligger på den här… Träningstimmarna är ju i nivå med de som är ute och tävlar två timmar. Triathloncyklisterna som kör många långlopp idag. Det är där uppe ni ligger i träningstimmarna med dem. Ja. Och så är det liksom ändå tävlingstiden är kanske mer som en… en kort medeldistansare i löpning som faktiskt kör lite mer intensitet som du pratar om. Men de har inte alls samma träningstimmarna. Men det är väl möjligt då att simning är så skonsamt att man kan ha både mer intensitet och mer volym utan att kanske bränna upp sig.

00:35:29 – Henrik: Men egentligen finns det ett svar till på det. Gymnasterna tränar också ganska mycket och deras arbetstid är inte heller så lång. Men simning är ju mycket en teknikidrott. Dels att det är lite skonsammare. Löpning är ju lite enklare som sådant. Det skulle bli tufft för dem att springa 1200 timmar per år. De hinner långt, men de kanske bara gör det ett år. Just därför är det viktigt att vi är mycket i vatten, till exempel. Frågan är var brytningen går. Jag har sett lite olika modeller. Om man säger att vid en minuts arbete så är det så stor andel anaerobt och så stor andel aerobt. Men om man tittar på över tid vad de där modellerna visar så verkar det ändå vara fler som tror och skriver om att det är nog större aerobt inslag tidigare än vad man har trott tidigare.

00:36:25 – Jacob: Alltså att det står tidigare under den minuten än vad man har trott tidigare.

00:36:30 – Henrik: Innan så kanske man sa att det var bara 30% aerobt på en minuts maximalt arbete men nu kanske man börjar röra sig upp mot 40-50%.

00:36:38 – Jacob: Hur är det när de kommer i mål där och kör de här riktigt korta springen, alltså 50 meter? Är de fulla av mjölksyra när de kommer i mål där eller vinner man på att ändå försöka hålla en hyfsad hastighet? För jag tänker, precis som du sa, det är en tekniskt svår grej att simma. Det känns som att man inte kan gå in i väggen som vissa löpare gör där det ser ut som att de börjar springa som grottmänniskor sista tio meterna. Ja, det var ju någon som slängde sig över linjen nu i OS. Man kanske måste hålla sig. Men är de helt slut när de kommer i mål? Eller är det mer att de har kört slut på sig så mycket som de förmår utan att tappa hastighet? Det finns ju en del gott människor i simning också.

00:37:21 – Henrik: På slutet. På 50 meter. Arbetstiden där är ju mellan… Nu är det bara 50 frisim som har varit på OS. Men det finns ju de andra 50 distanserna också. Men det är någonstans mellan 20-30 sekunder. Så där kommer du aldrig simma med så mycket mjölksyra. Alltså är du en riktigt bra 50-simmare, om du är en 50-specialist så kan jag tänka mig att komma upp i ganska höga mängder mjölksyra. Men det är nog större mängder mjölksyra på ett 100-meterslopp. Och det är nog större risk att du simmar med mjölksyra på ett 100-meterslopp. Men där kan man också se att det finns ju 50-simmare som går mot 100. Men även Michael Phelps kan simma. Hon har frisim rätt snabbt. De kommer från helt olika håll ju.

00:38:07 – Jacob: Men kanske lite vi hade. Du hade lyssnat på något. Vi hade ju Håkan Andersson, sprinttränare.

00:38:19 – Henrik: Ja, jag vet om det, men jag missade den på den.

00:38:21 – Jacob: Vi var inne där och pratade lite om att just det här. Man kan springa 200 meter på väldigt olika sätt. Man kan springa som viss man som inte har maxhastigheten men som kan hålla den. hastigheten väldigt bra och så har du en Bolt som är så jädra snabb att han kan springa på 90% av sitt max. Och inte bli trött på grund av det. Alltså visst man kan springa på 98% det hade aldrig Bolt klarat av. Men Bolt behöver inte springa där på något sätt.

00:38:45 – Henrik: Det är lite samma där i simningen.

00:38:46 – Jacob: Du kan ha de som kanske är 100 meter och 200 meters duktiga. Så har du de som är 50-100 meter så kan de mötas där någonstans vid 100 då. Absolut.

00:38:58 – Henrik: Där det verkligen syns, men det har nog med en biomekanisk och teknisk aspekt också att göra, det är ju på bröstsim. Alltså tjejer på bröstsim, vissa tjejer där som kommer från 200, de kan ju oftast ha väldigt svårt att simma fort på 50 bröstsim. Men när de gör ett optimalt 100 meters bröstsimslopp så kan de ofta öppna ganska nära sitt max på 50. Det är bara det att när de bara ska simma 50 så går det inte.

00:39:22 – Jacob: De är inte snabba nog liksom?

00:39:23 – Henrik: Nej, och sen tror de att de ska ta i ännu mer när de simmar 50 och då blir det fel. Tar du i mer så är det inte säkert att det går fortare.

00:39:31 – Jacob: Men om vi kopplar tillbaka till alla träningstimmarna här. Simning är speciellt på det sättet att ju mer du tar i, ju snabbare du försöker simma desto mer motstånd får du i vattnet. Alla som har varit i vatten vet det. Du börjar springa så helt plötsligt blir det jobbigt att röra sig i vattnet. Hur blir det med specificiteten där om man ligger och kör de här timmarna lågintensivt? Blir de bättre tekniskt ändå eller delar man ändå upp det på något sätt? Att man jobbar kanske tekniskt med armarna så får benen ligga och flyta någon stund. Hur försöker man göra det? Det känner jag att det borde vara svårt att få till.

00:40:11 – Henrik: Det är både och. Du måste ju träna i träningsfart. Tror jag. Men du kan ju bryta ner det ganska mycket och träna kanske i korta intervaller i väldigt hög fart som är tävlingsspecifikt. Men egentligen är det så att hastigheten i simning beror på hur långt du kommer på varje armtag och vilken frekvens du har. Så du kan ju välja att träna på antingen din draglängd, försöka få den bättre, eller träna på din frekvens. Så du skulle kunna jobba på någon av de parametrarna. Tillsammans ökar du hastigheten. Draglängden kan bero på många saker naturligtvis. Kraftutveckling i vattnet eller om du minskar ditt motstånd så kommer du längre på varje armtag. Så det är också en teknisk aspekt.

00:40:56 – Wille: Jag tänker just eftersom ni har sån hög volym så måste ni ha möjlighet att bryta ner träningen i väldigt, väldigt små moment. Men är det liksom så att man kan ha, block till exempel, när man tränar just på en sån sak, att man tränar på draglängden eller vad det nu kan vara för nånting. Eller är det liksom, tänker man att det på nåt sätt kommer väldigt mycket med volymen.

00:41:17 – Henrik: Nej, men man borde kunna ligga och köra lite längre intervaller där man verkligen jobbar med rätt draglängd. Gör du inte det så får du bryta kanske. Du ska kanske ha 12 armtag på en 50-metersslängd. Har du fler armtag så gör du avkall på den tekniska aspekten. Om det är syftet.

00:41:42 – Wille: Är det den typen av saker som man mäter med? Jag tänker till exempel inom cykling så är det väldigt poppis nuförtiden att mäta effekt när man cyklar. Även inom löpningen så är det väldigt mycket pace som man går efter och sådär. Hur mäter ni om man gör rätt? Du sa det här med ett antal armtag per längd och sådär. Men finns det andra sätt att veta att man faktiskt får rätt adaptationer så att säga?

00:42:03 – Henrik: Ja alltså det är naturligtvis puls och vilka laktatnivåer du ligger på. Det är också ganska lätt att mäta. Alltså pulsstor träning är ju väldigt intressant. Där kommer man tillbaka till såhär. Om vi säger att ett 100 meterslopp där en ganska stor andel som är aerob. Och vi vet att det tar mycket längre tid att utveckla de aeroba komponenterna. Då måste du göra lite mer träning. Även volym. Och det var det jag menade när jag jämförde med friidrottarna. Ibland tror jag att det är en liten myt det där att inte de gör mycket lågintensiv träning. Alltså jag tror att de gör väldigt mycket stor lågintensiv träning. Och den här nyzeeländaren, Artur Lydiar från 60-70-talet. Han förespråkade ju det.

00:42:45 – Jacob: Det var ju polariserat. Det var ju han som hittade på det, eller som gjorde det poppis i alla fall.

00:42:49 – Henrik: Ja, och egentligen vad han förespråkade var ju att alla kan träna ganska lika inledningen av säsongen. Men sen desto närmare du kommer prestationsperioden eller delen av säsongen så får du spetsa dig. Alla från 800-meterslöpare till maratonlöpare skulle i princip kunna träna ganska likt inledningsvis. De kanske gör lite mer volym, maratonlöparna. Men sen så blir liksom typen av intervall och pace-arbete väldigt olika. Jag kan ge några exempel. Nu sitter vi bara och pratar om volym. Intensiteten i världssimningen idag är ju naturligtvis mycket, mycket högre än vad den var för när Ulrica simmar. För hon simmar alltid max sa hon. Men det var 80% igen. Ja men exakt, det blir ju det för det blir ju aldrig max.

00:43:37 – Jacob: Ja det blir lite mellanmjölk om man försöker göra det hela tiden.

00:43:40 – Henrik: Alltså max var det då, det var kanske max ansträngning men det kanske inte var max hastighet. Idag tror jag att många många fler simmar i mycket högre farter. Jag var på amerikanska tränarkonferensen i helgen här och de pratar väldigt mycket att de ska träna i höga farter på en hel del universitet. Det ska vara inte lika mycket volym, men då är det fortfarande ganska hög volym. Så det är inte så att de inte gör volym. De kanske bara simmar 50 000 i veckan. Det låter ju mycket om man inte är simmare, men det kanske är 8-10 simpass a 5000 per pass. Det blir 50 000 och det är ju rimligt att klara av om man är en simmare. Men då kanske det är ganska mycket av dem. Det kanske är ganska många moment på de passen som är högintensivt. Kanske inte i meter räknat men ändå ofta höga farter.

Så det är den aspekten. Men tillbaka till det här med lågintensivt. Det finns ju en del som tränar väldigt mycket i låga farter. Man brukar prata om 80-20 principen. Det har ni säkert läst om.

00:44:53 – Jacob: Och vi var inne på det med Mattias Reck, cyklisttränare. Ja, jag hörde på det i förrgår.

00:44:57 – Henrik: Precis, jag har petat av allting här i veckan. Precis, 80-20. Men om du tänker dig 20% som ska vara från tröskel och uppåt. Det är ändå ganska mycket träning.

00:45:08 – Jacob: Jaja, det är ju vad de flesta tränar, motionärer liksom.

00:45:12 – Henrik: Ja, just det. Det är svårt att göra så mycket mer om du verkligen ska få ut någonting av det. Den modellen tycker jag är ganska bra. Sen är det frågan hur ser den där 80-20 ut? Dels på vilken typ av simmare du är och dels vilka distanser du simmar. Jag har ett ord som jag har, det är inget nytt, men specialindividualiserade. Och individualiserade står ju för vilka föräldrar du har. Det är generna och vilket simsätt du tävlar på. Så kan man ju slå ihop det. Det var ungefär det som Micke Mattsson pratade om i sin podd också. Hans första.

00:45:44 – Wille: Nu får Ulrika komma med ett inspel. Jag sitter och babblar bara.

00:45:47 – Ulrika: Ja, men du babblar på bra. Jag lyssnar.

00:45:51 – Wille: Jag tänkte på en grej. Jag är ganska mycket inne i cyklingen,

Säsongsplanering, mikrocykler och risken med att toppa för länge

00:45:56 – Wille: tittar mycket på cykling och så. Då finns det en tränare där som nu är anställd för Team Sky, som är väldigt stor inom cyklingen. Som heter Tim Karrison, som jag förstår kommer från simvärlden. Och en grej som han då menar på att han tog med sig från simvärlden är att man har vänt lite på det här som du pratade om. Att man tränar väldigt mycket volym i början av säsongen och sen så blir det mer specifikt ju närmare tävling man kommer. Alltså att man lägger in ganska mycket högintensiv träning tidigt på säsongen. Alltså på försäsongsträningen helt enkelt. Men jag tänker, är det någonting som har förändrats mycket över tid där med hur man lägger upp träningen? Eller är det ganska mycket fortfarande så att man börjar med basvolymen och baskonditionen och sen så blir man mer specifik ju närmare tävling man kommer?

00:46:41 – Henrik: Jag hörde att ni pratade om den här killen. Jag vet inte riktigt vem det är. Jag vet inte om han kanske inte hade så mycket att komma med i simning. Det är det jag funderar på också, nämligen. Jag har ändå hyfsad koll på de… Eller det finns ju många tränare, naturligtvis. Men det är ingen här som har varit ett världsnamn i simningen i alla fall. Är han amerikanare?

00:47:03 – Wille: Nej, jag tror han är australiensare.

00:47:07 – Henrik: Okej. Känner du igen det namnet, Ulrika?

00:47:09 – Ulrika: Nej.

00:47:10 – Wille: Nu sågar vi allt han har att säga om simning då helt enkelt.

00:47:17 – Henrik: Men jag var inne på det också och sa att även inom världssimning så tränar man ju mer race pace hela året om. Det gör man ju. Än vad man gjorde kanske för 20-30 år sedan. Och jag tror även för 20-30 år sedan var det ganska den här traditionella början med massa lågvolym eller mycket volym och lite intensitet och sen så switchar man Men jag tror inte det behöver vara så stor skillnad. Man kan nog träna ganska mycket volym hela året. Men det kanske inte är så stor diff. Diffarna kanske inte är så stora som de var förr. Ett exempel inom simning är att man behöver toppa så länge. Då är min fundering såhär, om du måste toppa mer än två, tre veckor. Då är det någonting som har varit jävligt fel på vägen. Och ni var inne på det med rec här i… Jag sa imorse för det var då jag hörde det eller gav fel.

Men det var det ju inte. Han sa ju det också att man ska inte träna ner sig lika mycket som man har gjort tidigare. Det är svårt att komma upp från det där diket.

00:48:19 – Jacob: Absolut, det är en risk.

00:48:21 – Henrik: Jag tror att när man har tränat ner sig så mycket som man måste toppa i mer än 14 dagar, tre veckor eller ens om man behöver det. Tjejer tror jag inte behöver göra det. Då har man ju paralyserat fel.

00:48:34 – Ulrika: Det är ju ett jätteproblem om man gör så också. Det har ju vi märkt flera gånger att vi behöver ju tävla och vi behöver ju tävla snabbt. Om man aldrig kan tävla i de här tävlingsfarterna utan bara göra det när man är toppad, då kan man ju aldrig träna på rätt tajming. Det blir fel. Så det har vi märkt många gånger, så jag håller med. Man måste kunna ha tävlingar under perioden där man faktiskt kan prestera, inte på supertopp men väldigt nära. Hur ser man till att det blir så då?

00:49:06 – Henrik: En tränare som är otroligt duktig på det här tycker jag då, både teoretiskt och praktiskt, det är Johan Wallberg, Therese Alshammars tränare. Han pratar ofta i mikrocykler, man pratar i mikrocykler kanske tre dagar. Har du koll på vad du har gjort i varje mikrocykel och följer upp den så kan du ofta backa bandet ganska snabbt. Nu har du gjort en mikrocykel till. Oj, där hamnade vi lite långt ner. Då får vi kanske backa i nästa mikrocykel. Men kör man liksom mikrocykel efter mikrocykel så kommer man djupare och djupare ner. Alltså det vet vi att det är klart vi måste bryta ner. Men hur mycket måste vi bryta ner? Det är funderingen. En del tål att kanske bli jättenedbrytna men alla gör det absolut inte. Vad är det som blir först lidande när man tränar hårt.

Det är väl ofta det tekniska nervsystemet, är det inte det? Mm, vanligen. Det brukar vara rätt känt. Det är väl att de blir sjuka. Ja, exakt!

00:49:57 – Wille: Så då kan man inte alls träna. Men det kanske ibland är räddningen, att de blir sjuka faktiskt.

00:50:02 – Henrik: Och då är det ju också fel ju! Du måste bli sjuk för att komma upp från källaren.

Teknikövervakning, filmning under vattnet och styrketräning på land

00:50:13 – Jacob: Jag funderar här, nu när vi pratar allt det här med att man ska liksom göra det med fart och sådana här saker. Visst, man har ju alltid tidtagare ur det. Men om man ska göra andra, om man ska göra delmoment med fart och kvalitet. Hur mycket kan man liksom… Jag känner spontant att det borde vara svårt som tränare att stå… Utanför eller bredvid bassängen och se hur det ser ut tekniskt. Blir man så tränad så man kan ändå se hur de sätter i armarna och sådana saker. För det känns som att det borde vara väldigt svårt att övervaka träningen och se liksom kör de hundra, är detta deras riktiga fart eller är de på 95% de myser eller är de på 95% för att de är trötta. Blir man så duktig som tränare eller har ni andra knep eller är det liksom mer samtal med simmaren vid varje stopp?

00:51:05 – Ulrika: Nej, jag skulle vilja säga vad det gäller teknikövervakningen, absolut. Jag menar det är där de lär man sig och även hur mycket simmaren tar i och om det är på rätt sätt. Det är det jag är övertygad om, ja.

00:51:19 – Henrik: In och stick dem i örat så ser du, jag tog i så bra igen, det var påminnemål.

00:51:23 – Jacob: Men det används ganska mycket i simningen? Ja, en del används i laktatmätning.

00:51:29 – Ulrika: Men det är klart, det är en skillnad mellan yngre simmare och äldre simmare såklart. Jag menar de yngre, den vet man ju inte riktigt.

00:51:34 – Henrik: Nej.

00:51:37 – Ulrika: Men när de är vuxna, då kan man det.

00:51:41 – Jacob: Ja, det är ju imponerande på något sätt. Men det är klart, människor lär sig träna också bra.

00:51:47 – Ulrika: Sen är det ju självklart, jag menar det är ju alltid ett moment, exakt vad som sker under vattnet. Vi genomför ju filmningar och vi har filmningar två gånger per år med en som heter Rein Hallian som kommer och gör ordentliga teknikanalyser under vattnet. Och sen så genomförs det ju dagligen, inte varje pass kanske, men coacherna har ju en sån här undervattenskamera så att de kan se tekniken under. För det är klart, det är ju skillnad då mellan många andra idrotter, att man ser inte exakt vad som sker under. Så är det.

00:52:19 – Jacob: Kan man ge feedback under tiden? Hör simmarna det? Om man står och skriker eller är det bara att de liksom… Det känns som örat i, örat ur.

00:52:28 – Ulrika: Nej, men man kan ju stå och visa. Det kan man göra. Och så andas de åt sidan och så ser man. Jag vet att de har ju… Finns det något system med hörlurar som man kan ha på sig? Det har jag provat och det funkar väl ganska bra faktiskt. Det gör det. Men annars får man stå och försöka visa på kanten eller ta det i vilan.

00:52:47 – Henrik: De där hörlurarna, det är intressant för du kan ju inte slå på en bara. Har du fyra simmare som har dem så hör alla fyra när vi gör filmen. Krotera nu säger man. Sitter de andra och småskrattar, han fattar fortfarande.

00:53:01 – Wille: Jag tänkte lite på, när man ändå har så mycket träningsvolym i vattnet och det är så väldigt viktigt just med tekniken att man utvecklar den på olika sätt. Hur mycket tränar man utanför vattnet med till exempel styrketräning? Hur mycket fokus lägger man på det över en säsong?

00:53:16 – Ulrika: Det är väldigt olika. De flesta simmarna tränar två till tre gånger i veckan styrketräning. Landträning varje dag för de som är riktigt seriösa, så har de egna landträningsprogram. Men det kan också vara lite varierande skulle jag vilja säga. Rörlighetsprogram såklart, otroligt viktigt i simningen.

00:53:39 – Jacob: Jag insåg det för någon vecka sedan. Jag jobbade lite på idrottsgymnasiet och pratade med Stig som var simmare. Han visade mig hur mycket de inåtroterade när de skulle simma fjärilsim. Det var ganska extremt.

00:53:56 – Henrik: Och så tyckte han att han hade några grabbar där som var ganska dåliga i innersituationen.

00:54:00 – Jacob: Så tittade jag på dem och så var det bara en fotbollsspelare som varit där och trott att det varit något patologiskt. Något som är fel, inte i doktorn. Men nej, det kan jag förstå att det måste till väldigt mycket. När man får den här rörligheten så måste man på något sätt också jobba lite med stabiliteten däromkring.

00:54:19 – Ulrika: Ja, och där kan vi säga att det är en kultur inom simningen där de är väldigt duktiga med att dra slangar, alltså såna här band. Det gör de flesta simmarna på högre nivå, seniorsimmarna och även juniorsimmarna. Så de står alltid och drar slangar för att stabilisera runt omkring axlar bland annat.

00:54:39 – Jacob: Gummiband menar du då? Draga, vecka?

00:54:41 – Ulrika: Ja, precis. Jag menar gummiband.

00:54:44 – Wille: När man går över på styrketräningen, vad är det man lägger fokus på där? Är det tyngdlyftning eller är det långsammare moment? Är det bara latsdrag eller vad är det de flesta lägger fokus på?

00:54:56 – Ulrika: De kör den här olympiska lyft, de flesta av dem. I varje fall de som simmar på NSC. En del explosivitet, medicinbollar, hopp. Ja, den typen utav… Även chins finns med i programmet.

00:55:17 – Jacob: Har du några standarder där, Henrik, som ni tycker att idrottarna ska klara av på styrkedelen? Vi pratade här med tester innan. Är det liksom… Eller det är mer liksom… Styrkedelen får de göra efter eget så att de klarar de riktiga testerna, som är mer simningstester. Eller har ni också lite krav på…?

00:55:35 – Henrik: Nej, vi har inte riktigt… Vi har inga direkta krav på att man ska klara si och så många. Det är också lite vanskligt om man är väldigt stark i vattnet när man kanske inte är det på land så blir det lite fel. Det handlar ju trots allt om att simma fort. Dessutom är det så att styrka på land överlag korrelerar ganska bra med styrka i vattnet om man har tittat på många individer. Men styrka på land korrelerar inte med simhastigheten.

00:56:02 – Jacob: Så det är inte givet att bara för att du är stark på land så simmar du fortare.

00:56:06 – Henrik: Och sen om man då tittar på styrkan i vattnet så finns det både det som visar att det korrelerar och det som visar att det inte korrelerar. Och det är nog individspecifikt. Det viktigaste är nog ändå trots allt att du kan minimera ditt motstånd. Så tekniken är ändå överordnad för styrkan.

00:56:20 – Jacob: Ja, så är det ju i nästan allt förutom styrkegrenarna. Finns det i interventionsstudierna när man kör simmare styrketräning på land och så ser man hur det överförs till kanske start, vändningsfråntryck och så här. Är det en stor förbättring där eller handlar det kanske om 1% om man inte kört det sedan tidigare?

00:56:46 – Henrik: Jag vet att det finns ganska stark kollation mellan tid till 15 meter. Det vill säga starten. Och vad heter de? Squatjump. Det kan man ju tänka på att för starten är det naturligtvis viktigt att vara Explosivt i hopprörelsen. Det är därför man tränar de bitarna. Och då kan jag tänka mig att det är samma i vändningar också. Explosivt ut från väggen. Mycket av vår uthållighetsträning sker i vattnet så det finns ingen anledning att köra massa uthållighetsstyrka. Mer än om det ska vara stabilitet för bål och de bitarna.

00:57:20 – Jacob: Är det så i alla simklubbar att man på något sätt är lite överens om det här? Att man inte håller på att sitta och… Tar vi löpningen då. Där är det fortfarande, skulle jag tro, att det nästan vanligare, i alla fall hos motionärer, att de just kör styrkeuthållighetsövningar. De tar en skivstång på 20 kg och så kör de 40 repetitioner. Och så kör de inte den rena styrkan. Faktiskt lite samma sak under cyklingen. Jag vet Mattias, jag tror inte det var med i avsnittet, men vi pratade lite om det tidigare. Han sa att det är många som liksom… Man kan liksom backträna så kan de tro att det är styrketräning för att de tar i lite extra där. Ja, just det.

00:58:00 – Henrik: Men är det simning?

00:58:02 – Jacob: Är det mer etablerat där? Eller hur är det ute i klubbarna tror du?

00:58:07 – Henrik: Nja, jag vågar inte svara på riktigt. Men jag tror i och för sig att många som kör styrketräning Sen är det lite beroende på ålder också. Jag tänker så här om du är precis inne i puberteten. Då kanske du ska köra lite fler repetitioner för att det ska vara ett inlärningsmoment. Det är inte säkert att det ger så mycket hypertrofi men du kanske ändå kör antal repetitioner som om det vore hypertrofi. Då kan du köra kanske 12 repetitioner eller 16 repetitioner. Men det är för att du ska göra dem ganska långsamt i inlärning. Men så fort du har kommit över det så finns det ingen anledning att hålla på med det. Utan då kan du gå på Maxstyrka och explosiv styrka. För jag menar, det är ju inte så… Ja, om du inte vill bygga muskler som du sen ska använda i vattnet.

00:58:51 – Jacob: Är det vanligt att man vill ha muskler i simning då? Nej, men det beror ju lite på.

00:58:55 – Henrik: Det är ju hela tiden en avvägning vem det är. Men jag vet att inför OS i Sydney så tror jag att Lars Forlander gick upp ganska mycket i muskler. Han körde rätt tuff styrketräning där. Du kan ju lägga på dig så mycket muskler. Det finns ju någonstans break-even. När har du för mycket muskler så du tappar när motståndet är på hög nivå. Men du kan få utväxling av de musklerna du har. Det är ju liksom en balansgång. Okej, nu var det lite mycket för muskler så då tappar du i effektivitet i vattnet. Så jag skulle säga att det är på individnivå. Vad behöver du för att du ska simma fortare?

00:59:32 – Wille: Jag tänkte på en annan grej som jag även funderar på när det gäller cykling. Det är väldigt mycket avlastat i simning. Eftersom man ligger väldigt mycket tid i vattnet där det inte är någon gravitation som påverkar en. Och sen så går man över till att träna boxjumps eller den typen av övningar för att bli snabbare i starten till exempel. Hur påverkar det kropparna? Självklart försöker man inte att få skador när man styrketränar, men ser man den typen av problem? Att man får senbesvär eller sådär på grund av styrketräningen?

01:00:02 – Henrik: Nej. Det har jag aldrig hört, nej.

01:00:07 – Wille: Det är bättre avvägt. Om man vänder på det, vet man någonting om hur simmares kroppar ser ut efter deras karriärer? Om benen mår som de ska och så vidare?

01:00:18 – Ulrika: Ja, alltså det är en hel del simmare som får problem med axlarna och det kan jag ju sitta kvar efter. Men det är just axlarna. Så det är det här monotona momentet i axlarna. Så inte från styrketräningen, det har jag inte hört någonting om.

01:00:35 – Wille: Nej, och inte någonting med benhälsan att det skulle vara några problem. Nej, vad du tänker på är det som du lyfter med cyklisterna också, att de belastar benen för lite så de blir lite bensköra helt plötsligt. Ja, precis. Cyklisterna har ju varit speciella också med trycket över testosteronproducerande delar av kroppen. Men det jag tänker på är att det är så mycket avlastat, att det är så mycket tid som går åt till träningen. I cyklisternas fall är det väldigt mycket det här med energibalansen också. Men jag tänker just att det är ingenting man pratar om i simningen, att det kan vara negativt över en karriär av att ha legat i vatten så länge.

01:01:11 – Henrik: Nej. Nej, det är det inte. Men däremot i den här simlinjen så rekommenderar vi fysisk aktivitet på land redan från början. Jag tycker att man ska köra lite sån här landträning i simskola. Det är perfekt ju. Både för rörlighet. Barn är ganska rörliga så kan de bibehålla den rörligheten genom puberteten då är det klockrent. Det blir problem när man ska börja träna extra rörlighet efter puberteten för man är så extremt stel. Men barn är ganska rörliga så kan man bibehålla den delen så är det bra. Men även att man börjar köra lite typ av landträning. Det kan vara smidighet och kanske lite hopp och sådär också när man är lite yngre. Så man rör sig lite mer på land.

01:01:55 – Jacob: Jag funderar här innan. När vi var inne här

Tester för att upptäcka överträning och styrning med pulszoner

01:01:58 – Jacob: pratade vi mycket om det här med att man kanske skulle lägga till intensitet. Att man kanske inte då ville köra ner sig för mycket så att man behöver toppa eller avlasta för lång tid för att komma tillbaka. Använder ni i förbundet, eller om man säger, finns det något som är lite mer etablerat inom simningen överlag för att… Ja, monitorera och kolla hur de mår. Undersöka om man bibehåller sin prestationsförmåga. Gör man liksom, som vi kanske pratar om, regelbundna tester. Att vi simmar 50 meter på tid var tredje vecka och ser att vi ligger I alla fall en viss procent ifrån det bästa så att vi inte tappar och helt plötsligt simmar på 90% av vårt bästa eller sådär. Är det något som ni förespråkar eller som kanske används ofta?

01:02:48 – Henrik: Jag vet i alla fall… Oftast använder man klockan varje vecka. Det används hela tiden och då ser man om man är för långt bort från sitt max som man brukar. Men Leif Larsson som har jobbat med att simma på vårt nationella elitcenter. Han säger att när de är lite slitna så hoppar de också. lite mindre i skotthjälp.

01:03:07 – Jacob: Upphoppen.

01:03:09 – Henrik: Det vet jag i studier också. Det brukar vara upphopp och den här handgripen är ju liksom perfekta indikatorer för överträning.

01:03:16 – Jacob: Det funkar liksom även på simmarna att det kommer vertikalhopp. Det är lite intressant för där tycker man att kanske inte… Eller är lårmusklerna involverade i simningen också så att de borde bli trötta på det sättet? Eller är det mer att man kanske mäter någon mental trötthet?

01:03:31 – Henrik: Ja, det kanske är nervsystemet. Det kanske faktiskt är så att det är hela nervsystemet som är uttröttat och då speglas det även i upphoppen. Det skulle jag tänka mig. Visst, det är lite så att låren är involverade framförallt för bröstsimmarna men det är inte så mycket för de andra på det sättet. Så jag tror inte bara det sitter i lårmuskulaturen.

01:03:52 – Jacob: Utan det är mer en hel utmattning precis som du sa. Greppet också blir samma sak. Det är inte många sporter egentligen man har greppet så involverat.

01:04:01 – Henrik: Nej, jag kan tänka mig även om du är löpare så har du säkert en lite sämre handgrip. Nu spekulerar jag bara. Jag har ingen aning om det. Om du är väldigt överbelastad, övertränad och du är uttröttad i nervsystemet. Man kan ju också märka det att tekniken är sämre.

01:04:18 – Ulrika: Tekniken tidigare… Tekniken, tiderna och även att pulsen kanske är högre mot vad den brukar vara på ett lågintensivt arbete till exempel.

01:04:29 – Jacob: Testar man det när de kommer i mål eller har de pulsklockor eller pulsband som skickar signalen till de som är på land?

01:04:35 – Ulrika: Nej, när de kommer i mål. Men det finns sådana modeller. Jag har inte sett någon som jobbar med det inom simningen.

01:04:44 – Henrik: Vi har ett gäng nu faktiskt. I Jönköping. De har börjat jobba med det här, det heter frelap, det här systemet. Så då kan de simma med bälte, pulsband och sen så går signalerna till en sändare eller mottagare som coachen kan stå med. Så har han nummer och så blir nummer 1 i den simmaren och nummer 2 i den simmaren. Så ser han var de ligger i puls och vilken pulszon de ligger i. Det är ganska bra. Det är mycket baserat på hur de jobbar i Norge i Olympiatoppen. De har ju de här åtta intensitetszonerna, varav fem i Europa.

01:05:21 – Jacob: Men norrmän är inte bra på simning, är de det?

01:05:24 – Henrik: De ska inte ta över det också.

01:05:27 – Wille: Faktum är att de har… För det första är de ju lite mindre.

01:05:31 – Henrik: Ganska litet land. Men de har en duktig 15-meters simmare som faktiskt är i final på OS. Och det utnyttjar vi nu för att vi… Utnyttjar, det var fel uttryckt. Jag hoppas ingen norrman lyssnar på oss. Vi har ett bra samarbete med Norge där vi har faktiskt skickat med några av våra duktiga juniorsimmare. Vi har en duktig kille här som simmar 15-meters som har varit med och tränat med den här. Henrik Christiansson. Nu är de iväg själva här på Höglunds läger i Jönköping med ytterligare ett par duktiga juniorsimmare. Där jobbar de väldigt mycket lågintensivt hela tiden och väldigt fullstyrt.

01:06:08 – Jacob: Ja, Nomenen är jäkliga. De är bra olympiatoppar. Vi har ju Bosön i Sverige men det känns inte som det är samma… Det är inte alls samma forskningsdriv på Bosön kanske. Eller det kanske bara är jag som inbillar mig det. Kanske Bosön är sämre på att ha en hemsida som berättar de här grejerna som Nomen. Just det, precis. Den är väldigt bra, deras sajt där man vill ha information om det mesta. Ja, just det. De delar med sig. Ja, det är intressant för de har ju också skrivit mycket av de där artiklarna om hur världseliten tränar.

01:06:38 – Henrik: De har tittat på cyklister, roddare, simmare och även löpare. Tillbaka till en polariserad träning. Du måste kunna göra det i ganska hög fart men även med en ganska stabil bas. Jag tänker så här. Jag tror det är stora skillnaden idag mot hur det kanske har sett ut tidigare. För då kanske det var så att varje pass skulle man bli trött. Så då kör man så hårt som möjligt varje pass men då fick man liksom inte ut den riktiga effekten när man väl skulle köra hårt.

01:07:05 – Jacob: Det är motionärernas dilemma nu i alla konditionsidrotterna också. Man har femkilometersbanan ute så ska man slå ett pass varje gång man går ut. Och så blir det ju tre, fyra intensiva pass i veckan om de pallar med det. Annars oftast går de ju sönder när de ska börja köra fyra istället för tre då för att de vill bli bättre.

01:07:22 – Henrik: Ja, och nu ska vi inte göra någon liknelse från min. Jag motionslöper lite och sådär. Men jag gick ner från två till ett intervallpass i veckan och det blev mycket bättre. Faktiskt. Men ökade volymen lite.

01:07:35 – Jacob: Jo, men det verkar vara… De har ju en del… De har ju faktiskt gjort ett par studier på det nu också. De har tagit motionerade… Inte simmade då, vad jag känner till. Både cyklister och löpare har tagit… De här idrottarna, hobbymotionärerna, ligger fortfarande på 15 timmar i veckan så det är vältränade personer. Där man har tagit en grupp och fått fortsätta ungefär med ett sånt här 40-50% runt mjölksyratröskeln där, zon fyra eller något sånt, zon tre. Och så har man kört en grupp polariserade och de som kör polariserat blir bättre där också. Rent praktiskt har alla konditionsidrotterna gått mot den indelningen av Ja, helt enkelt att det ger bättre resultat. Men man har ju faktiskt kommit med en del studier nu som visar att det liksom inte bara är att alla bara följer efter alla och så har man blivit bättre av någon annan orsak.

Nej, precis.

01:08:27 – Henrik: Då är det lite jobbigt när man tränar i grupp. Det var faktiskt någon som berättade för mig igår att Anders Gärderyd hade sagt att det hade gått många löpare under hans karriär som skulle hänga med honom. Tänk dig själv när han är ute på sina distanspass. För honom var det väldigt lågintensivt med alla de andra som hängde i rygg på honom.

01:08:48 – Jacob: Ja, det är ju tävlingstempo.

Tävlingsdräkter, eventuella strömmar i OS-bassängen och organisationen i Rio

01:08:59 – Wille: Jag hade lite tankar om det här med dels utrustningen som man använder, för det här är nånting som jag som utomstående har fått förklarat för mig, att utrustningen spelar väldigt, väldigt stor roll inom simningen. Alltså vilka dräkter man använder, men också som jag kunde se nu under OS, vilken bana man är i, i poolen. Men om vi börjar med det här med dräkterna, vad är det som händer i simningen? – De får du inte använda längre. – Det är så, det är helt förbjudet.

01:09:26 – Ulrika: – Jodå, dräkter, alltså. Vi i Sverige simmar i arenadräkter och så finns det olika märken men alla jobbar efter att göra dräkter som är så pass mycket kompression som möjligt så att man kan simma snabbt helt enkelt. Så dräkterna är viktiga, men det finns inte de här superdräkterna som fanns för ett antal år sedan. De som var mer flytkraftig så att säga. De har man förbjudit helt enkelt och dessutom så måste dräkterna då vara De måste gå ner till knäna, de får inte vara ovanför knäna. De får inte vara hela armar som det var förr i tiden heller. Det är viktigt men alla har ungefär samma förutsättningar skulle jag vilja säga vad det gäller dräkter.

01:10:17 – Jacob: Det var ju ett tag där. Det var väl inför… Vad var det? Var det London-OS eller var det OS innan?

01:10:28 – Ulrika: Innan, va? 2008, ja.

01:10:30 – Jacob: Ja, när vissa landslag sa till sina simmare att inte ta de sponsrade dräkterna utan bara använda ett annat märke för deras märke var då bättre för stunden. Du blev lite absurt där ett tag, tyckte jag, som utomstående.

01:10:42 – Ulrika: Ja, det som var absurt där, tycker jag, det var ju det att de här dräkterna var så fruktansvärt svåra att sätta på. Det tog ju så lång tid. Det kunde ta upp till en timme, nästan 45 minuter. Och ibland sprack de dessutom. Alshammar, var inte det? Jo, det stämmer. Och så var man tvungen att börja om. Man fick ha handskar på sig för att fingrarna gick sönder. Det här blev en sån stor sak. I och för sig tror jag att man var mer nervös för dräkten än vad man var för sitt lopp. Det blev absurt, det var ingen bra situation.

01:11:19 – Jacob: Man har lite bänkpress. Så tävlar man ju faktiskt med tröja. Man kör bänkpress och det är samma sak där. Man får ju ha två, tre vänner som hjälper en att ta på tröjan ordentligt. Den kan spricka och sådär. Man stänger ju ute motionärerna från idrotten på sätt och vis. När det blir så. Men det tillför ju också lite inom styrkelyftet då. För där är det ju oftast klart från början vem som kommer vinna annars när man går upp i en vanlig tävling. Men när de har på de här dräkterna så blir det lite mer lotteri. Kommer du överleva när den här sömmen spricker?

01:11:52 – Wille: När du har stången i näsan?

01:11:55 – Jacob: Svårare att ta till. Men det är ingenting mer med dräkterna nu. Det är ganska jämnt.

01:12:02 – Ulrika: Ja, det vill jag säga. Den utrustningen som finns, även om det är olika märken. Vi tycker självklart att den arena som vi har, som åker ut och de har skräddare med sig och lyssnar till vad simmarna säger och så vidare. De jobbar på ett väldigt utvecklande sätt. Men jag är rätt övertygad om att andra dräkter är bra också.

01:12:21 – Wille: Men det är liksom ingen annan sån här del i produktutvecklingen som, alltså det brukar alltid vara så här att man försöker få ut minsta lilla procent som man kan få, men är det typ att badmössorna börjar bli av något annat material eller sådär, eller hur jobbar man så att säga?

01:12:37 – Ulrika: Ja, det är ju annat material än vad det var förr i tiden, det är det ju. Men det är samma sak där, att alla har ju likadant. Men alla de som jobbar med det här, de jobbar ju hela tiden med att utveckla det. Men det är så reglerat så det finns inte så himla mycket man kan göra nu. Jag tror att man lärde sig från misstagen sen tidigare och vill inte att det ska bli för stor, vad ska man säga, fokus runt omkring det. Så jag skulle vilja säga att alla har ganska lika.

01:13:05 – Wille: Går man in på det här med banorna då, vad var det som hände här under OS? Du sa väl också det Jacob, att det var även under förra OS som det här med lane bias kom in i bilden då, att det spelade roll vilken bana man hamnade på för att vattenflödena var olika om jag förstod saken rätt.

01:13:21 – Ulrika: Jag har ju läst om det, jag hörde att någon pratade om det under OS också. Jag tror inte att det var under OS 2012 men däremot VM i Barcelona så var det någonting.

01:13:34 – Jacob: Så var det nog, det var kanske inför OS jag läste om det.

01:13:37 – Ulrika: Ja, och det var också det att det snackades om det under tävlingen då. Sen gjordes det undersökningar efteråt och man såg att vissa banor så gick det faktiskt snabbare på. Ja, vad ska man säga om det? Självklart så tror man ju att sådana saker, jag menar all typ utav cirkulation ska ju vara avstängd när tävling startar. Så det är märkligt. Det är märkligt om det skulle ha hänt en gång till här nu. Jag vet inte hur långt det har gått, om det är bevisat och så på något sätt. De har säkert gjort någon undersökning. Dels så gör man ju en undersökning, jag vet inte vilka var det som hade gjort den, det var en amerikanare tror jag. Och sen så måste man ju då gå tillbaka till poolen och titta på om det verkligen är så och det vet jag inte om man har gjort.

Vet du det, Henrik?

01:14:21 – Henrik: Nej, men vad gäller 2013 så gjorde de en ganska gedigen undersökning. Det var Indiana University som tittade på det. De har rätt mycket simforskning där. Sen var jag dessutom på en konferens när det var lite spanjorer som berättade. Jo, visst var det så. Vaktmästaren hade ju glömt att stänga av den. Spanien! Pedro! De hade glömt att stänga av den i god tid, men de stängde av den innan. tävlingen. Men det stannar ju inte i hur mycket vatten där är. Det är inte start och stopp liksom utan det tar ju kanske ett halvt dygn innan den stoppar cirkulationen. Men då är det märkligt ifall det skulle vara samma sak här tycker jag.

01:15:00 – Ulrika: Ja fast Rio, Brasilien, Spanien

01:15:04 – Jacob: Ja, det är samma mentalitet. Siesta. Jag gör det tre timmar senare.

01:15:11 – Ulrika: Bassängen är ju ny och sen personerna som jobbar runt omkring med det. Jag menar, det är ju inte brasilianare. Jag tycker det låter märkligt om det skulle ha hänt igen. Verkligen.

01:15:27 – Wille: Så det är inte någonting vedertaget då? Det är inga protester som har lämnat in som ni känner till? Nej.

01:15:33 – Ulrika: Det känner jag inte till.

01:15:34 – Henrik: Det kommer ju fram långt i efterhand. Alltså långt, jag menar, vi pratar om några veckor. Eller kom det fram där också, Ulrika, under tävlingen?

01:15:41 – Ulrika: Alltså, det gick ju lite snack, det gjorde det.

01:15:43 – Henrik: Okej, okej.

01:15:45 – Ulrika: De sista dagarna.

01:15:47 – Henrik: Så vi hade haft både Therese och Sara i final annars?

01:15:51 – Ulrika: Jag vill lämna in en protest. Kör, släng in en protest.

01:15:54 – Wille: Det kan ju inte skada.

01:15:57 – Ulrika: Nej, men det är ju jätteolyckligt om det är så. Det är verkligen inte bra. Det är ju jätteoproffsigt.

01:16:02 – Wille: Jag måste bara fråga dig, hur upplevde du OS annars då Ulrika? För jag fick intrycket när jag tittade på det utifrån att det var lite… Alltså förutom alla dopingskandaler och den här Pat Hickey som hade gått bananas och sålt biljetter för egen vinning och sånt där. Hur upplevde du organisationen och sådär? Jag hörde även någonting om att det var någonting med polerna, att de blev grönare och grönare allt eftersom veckan gick. Hur tyckte du att det var om du jämför med andra tävlingar du har varit på?

01:16:29 – Ulrika: Nej, jag tycker att det var jättebra. Själva simningen och simbassängen. Simbassängen var ju ny som sagt var. Den gröna bassängen, det var den som heter Maria Länk som är den bassängen där man körde simhopp och konstsim och även vattenpolo. Och det är ju en gammal bassäng. Vi var faktiskt där och simmade 2015 när vi var där på läger så att det är en bassäng som liksom, ja. Det var någonting med reningen där, den var inte riktigt van vid så många som badade. Men jag tycker det var väldigt, väldigt bra. Sen är det ju så, vi har ju varit där innan så vi vet ju att det inte riktigt är som hemma. Det är manana och de är inte riktigt, om man träffar en människa så visste inte den, den kunde bara sitt arbetsområde och kunde liksom inte helheten och det kunde ju vara lite irriterande ibland.

Men jag tycker att de skötte det otroligt bra, brasilianarna, det måste jag säga. Så att jag är väldigt nöjd det.

01:17:25 – Jacob: Hur var det att vara där som turist då Henrik?

01:17:28 – Henrik: Alltså det var ju lite som Ulrika. Det var ju lite så här att… De är ju väldigt trevliga alla brasilianare. Men beställer du någonting på ett ställe så… Så börjar de prata med kollegan istället för att kanske ta betalt. Nu var det bara den upplevelsen jag hade. Det kanske inte alls är så. Jag hade kanske otur och hamnade på fel ställe. Men lite så var det på de ställena jag var på. Ett exempel är också inne på området. Innan Olympic Park när man skulle beställa kanske någon hamburgare eller något sånt där. Då fick man först köa för att betala. Sen fick du köa en gång till för att få hamburgaren. Och så kom du fram och lämnade din sån där kupong som du hade betalat för. Så tog de ut kupongen och sen sa de att det tar 10 minuter. Och sen efter tio minuter frågade jag om min borgare.

Har du lämnat kupongen? Ja, den lämnade jag för tio minuter sedan. Jaha, okej, det tar fem minuter till. Alltså det var lite sådär. Och sen engelskan var det inte så hype direkt. Det kan man ändå tycka att de kunde kanske kunna någon ord på engelska.

01:18:32 – Ulrika: Nej men det är ju samtidigt lite sunt för jag menar här i vårt samhälle så är det så himla, allt ska ske så snabbt hela tiden.

01:18:39 – Henrik: Och man har ju faktiskt tid.

01:18:41 – Ulrika: Man kan ju stå och snacka om det. Jag hade ju tid för jag var på semester så det var inga problem. Vi hade också tid.

Dopingkontroller, meldoniumskandalen och USA:s stora framgångar under OS

01:18:47 – Wille: Jag tänkte på det här med dopingkontrollerna. Det var ju en lustig historia som läckte ut. Jag kommer inte ihåg vilket landslag det var, men då var det någon av tränarna som var typ en 50-årig man som hade lånat en av de aktivas leg för att då, som han förklarade, gå in på området för att kunna ta käk. Man skulle ha gratis lunch. Exakt, vilket är liksom, ja man får hoppas att det var därför han gjorde det eller vad man ska säga. Och då fick han ju då kissa, han fick genomgå ett dopingprov för att han var ju då aktiv. Men hur upplevde du dopingkontrollerna, var de liksom annorlunda på något sätt jämfört med tidigare OS?

01:19:21 – Ulrika: Alltså inom simningen så upplever jag att de är väldigt proffsiga och noggranna och det sköttes på ett väldigt bra sätt. Jag har upplevt att det alltid har varit så. Sen tycker jag att det var väldigt jobbigt det här med, vi blev ju drabbade inom simningen då med det här med melodium skandalen, som jag kallar det, med simmare, bland annat tre ryska simmare som skulle få simma, inte fick simma, skulle få simma och inte fick simma. Sen två dagar innan, eller dagen innan tävlingen började, då fick de klartecken. Sådana grejer var lite jobbigt, tycker jag. Det störde lite, faktiskt.

01:20:02 – Wille: Har ni någonting att säga till om det där? För jag funderade också på just det där med uppladdningen, att man har ingen aning om vilka man kommer få möta när det blir såhär turbulent.

01:20:11 – Ulrika: Nej men på något sätt så måste vi ha förtroende för de som jobbar med det här så att vi kan fokusera på det vi ska göra och det försökte vi göra också men det är klart att man funderar ju verkligen, det här har ju verkligen inte skötts bra tycker jag och det kan de ju inte tycka själva heller. Så att det var ju tre stycken ifrån Wada som hade avgått här i dagarna på grund av att de hade gett rekommendationer om hur de tyckte att det här skulle hanteras och ingen hade lyssnat på det. Så det är klart, det är fler Det var en jobbig period just nu. Säkert för många som jobbar med det här. Det är väldigt oklart och otydligt. Jag hoppas att det här gör att allting blir bättre i framtiden. Jag har stort förtroende för de som jobbar med det här och har haft det.

01:20:56 – Jacob: Hur fungerar det i Sverige annars för de elitaktiva? De anmäler sin närvaro ett par dagar i veckan och så kan SOK, eller det är inte SOK, men RF är det, eller SOK som kommer runt i RF.

01:21:12 – Ulrika: RF, ja precis. RF, ja. Nej, de testas ganska ofta, det gör de.

01:21:17 – Wille: Så att de kan ju dyka upp när som helst och det gäller ju att de då har skrivit in var de är någonstans och att de är där också.

01:21:24 – Ulrika: Och sen så rapporterar vi in om vi är på läger och så och då brukar de komma också. Alla landslagsläger och så vidare. Då kommer de och testar. Så att de är väldigt ihärdiga.

01:21:31 – Jacob: Förlåt, hur många aktiva är det som är med på den där listan då som liksom tillhör, alltså som behöver anmäla sig i sin, alltså var de är? Ja, det är väl runt en 15-20 stycken någonstans där. Så det är så många ändå? Så det var fler än de som åkte till Norden?

01:21:49 – Ulrika: Ja, det är det. Precis. Så att, nej, de gör ett bra arbete i Sverige tycker jag.

01:21:56 – Wille: Ska vi börja avrunda lite? Jag tänkte på hur, nu har ni ju, jag sa ju såhär, ja men ni har haft kanonbra framgångar, sen lät det på er som att det kanske inte var exakt vad ni hade hoppats, men hur ser ni på framtiden för svensk simning? Man tänker talanger och sådär, och hur det här som jag ser som framgångar påverkar kanske nyrekrytering och så?

01:22:17 – Ulrika: Alltså, OS, det är ju vi när vi går in och tittar på individnivå och vissa tankar som vi hade då om att saker skulle kunna ha varit lite bättre bakom de allra bästa. Men annars så var det ju ett bra OS skulle jag vilja säga. Och det är ju så många ser det och många hemma ser det också. Så det här OS kommer ju självklart göra, framförallt Saras framgångar kanske, att det är fler som får upp ögonen för simning, det är jag helt övertygad om. Jag ser väldigt positivt på framtiden och jag vet att det finns en hel del som är väldigt sugna på att finnas med 2020 så att jag känner mig… Det ska bli kul att börja jobba igen här.

01:22:57 – Jacob: Hur många aktiva är det inom simningen? Har ni koll på det? Från 16 år och upp, kanske lite seniortävlingsålder?

01:23:06 – Henrik: Ja, det kan du Henrik va? Nja, alltså jag… Jag kan inte exakt den summan men jag vet att vid antal licensierade simmare så är vi runt 12 000.

01:23:14 – Jacob: Ja, det är en ganska stor sport ju.

01:23:16 – Henrik: Ja, alltså som tävlar.

01:23:18 – Jacob: Individuell sport liksom är det ju en stor sport. Precis.

01:23:20 – Henrik: Jo, men det är det.

01:23:20 – Jacob: Det är en ganska stor individuell sport.

01:23:24 – Henrik: Men… Det är ju från kanske då 8, 9, 10 år när du börjar tävla första gången och så blir du registrerad. Den siffran ökar lite lite för varje år faktiskt. Så det är inte så att över tid tendensen är att det blir lite lite mer varje år. Vi får se om det blir någon SARA-effekt. Jag ska berätta en intressant sak här som amerikanarna. De hade 220 000 licensierade simmare 2000. 2016 har de 330 000. Det är en ökning med 50% på 16 år. Herregud! Ja och då pratar de rätt mycket om Phelpseffekten där. Men då skulle man kunna tänka sig att Australien skulle haft en motsvarande ökning. 2000 så var de 100.000 licensierade. Nu är det i och för sig mycket mindre land så det är ju ganska mycket ändå, 100.000. Nu har de minskat till 72.000 så det är en minskning med 28%.

De hade ju ändå ett OS i Sydney 2000. Men tydligen har inte det gett upp. De fick fler simmare. Så att man kan säga att USA har dragit ifrån ordentligt i övriga världen vad det gäller antal simmare och även i De gjorde ett av sina bästa OS i simning någonsin faktiskt. 33 medaljer tog de.

01:24:33 – Wille: Ja, det är helt galet.

01:24:35 – Ulrika: Vad hade de för analys till det då? Nja, det var mycket laget där.

01:24:40 – Henrik: De fick ihop teamet på ett fantastiskt sätt och alla lyfte sig. 56% som simmar bättre än vad de gjorde på trials tre veckor innan. Eller tre och en halv vecka innan. Det är en otroligt bra siffra alltså. Normalt brukar man prata om mellan 20-30% som simmar bäst säsongspress. Det där är en bra siffra.

01:25:04 – Jacob: Många som höjde sig.

01:25:06 – Henrik: Ja, det gjorde de. De vill säga att pre-campet som de hade var otroligt bra. Det de gjorde som skillnad mot vad de har gjort tidigare var att efter deras trials så fick simmarna åka hem en vecka och träna i sina hemmamiljöer och sen samlades de sju-åtta dagar senare. När de samlades så var alla så supertaggade för de hade varit hemma och tagit det lugnt en vecka. Så då kommer vi tillbaka till det här att det kanske inte hade varit bra att ligga iväg på läger hela tiden utan man fick åka hem och ladda om batterierna.

01:25:34 – Wille: Och sen hade de på vägen efter det två pre-camp på två olika ställen innan de åkte till Rio.

01:25:40 – Henrik: Där liksom de byggde ihop teamet. Och de hade starka ledarfigurer också. USAs landslag i simning, vad var de Ulrika? 46 simmare, 45 simmare? De är ju nästan fullt vad man kan ha. De kommer ett eget flyg. Ja, så är det ju. De har ju en stab som är nästan lika stor. Det är ett bra gäng. Men de hade väldigt starka ledarfigurer i laget också. Både yngre och äldre. Och jag tror att Michael Phelps var en av lagkaptenerna. Det är lite som Zlatan är lagkapten. De satte honom som lagkapten. Ja, det blir det ju för dem.

01:26:22 – Wille: Ja, men vi får hoppas på den här Sara-effekten. Den borde väl egentligen komma nu. Det här är väl hennes tredje OS, va?

01:26:27 – Ulrika: Stämmer.

01:26:28 – Wille: Ja, för då kan man tänka sig att de som har växt upp med henne borde nog börja bli tävlingsålder nu, kan man tänka.

01:26:34 – Jacob: Var man åtta så ska man vara sexton nu.

01:26:36 – Wille: Ja, exakt. Mm, just det. Ja, men vad kul. Då ser ni ändå lite positivt på framtiden här. Jag hoppas bli lite mer insatt i simningen. Börja titta lite mer på tävlingarna också. Det är kul att titta på tävlingarna.

01:26:50 – Jacob: Det är det, absolut. Du tittar ju i och för sig på cykling som tar evigheter. Det är ju spännande hela tiden. Så ser man hur de ligger på linjen. Och det går inte så fort heller på något sätt. Så man kan se väldigt sakta när någon börjar ta in eller när någon tar in. Jag tycker det är en bra tv-sport ur den aspekten. Sen är det svårare att veta vem som är vän på vilken bana om det inte är lite mer high-tech på sändningen där de markerar banan. Men annars tycker jag det är väldigt kul att titta på.

01:27:19 – Wille: Det är bra, det får godkänt av Gunjol, det är bra.

01:27:21 – Jacob: Cykling är det.

01:27:25 – Wille: Ja, vi lämnar det där. Men Henrik och Ulrika, jättestort tack för att ni ville vara med och ta er tid. Det har varit jättekul att prata med er.

01:27:32 – Henrik: Ja, faktiskt väldigt skönt. Tack själva. Tack så mycket själv. Tack. Ha det så bra. Hej. Detsamma, hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *