Aftonbladet kan inte tolka studier

Då var det dags för den här bloggen att ge sig in på kostområdet. Eller i själva verket kommer detta inlägg mer handla om hur man kritiskt granskar en studie istället för att bara läsa abstraktet vilket verkar vara Aftonbladets tillvägagångssätt.

Studien vi ska titta på heter, Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet (fulltext är gratis), och den ”återges” i följande artikel på Aftonbladet.se, Rivstarta med en viktvinnare.

För de som inte är intresserade av hur man granskar en studie utan endast vill veta vad som var fel i aftonbladets artikel så räcker det med att läsa under rubriken hur var det med viktnedgången och slutsatsen efter det.

Det jag vill titta närmare på

Förutom att titta närmare på själva studien, dess upplägg, brister, mm så tänker jag även visa varför följande påstående från aftonbladets artikel är felaktiga.

Artikeln vänder upp och ner på det mesta vi lärt oss om bantning och tvingar oss inse:

  • Räkna kalorier är meningslöst
  • Dra ner på pasta, bröd och annan kolhydratrik mat

De har en punkt till med i artikeln där de skriver att ”rätt fett är bra” som jag inte tänker ta upp något kring. För de som undrar varför så är det helt enkelt för att allt fett inte är lika och vissa fetter vill vi få i oss mer av och andra mindre av så jag håller helt enkelt med Aftonbladet på den punkten.

Aftonbladet har lite svårt att sära på de olika dieterna och många gånger så blandar de ihop GI-dieten, Atkins och LCHF. Så att alla är på det klara med vad som kommer diskuteras här så benämner jag lågkolhydratsdieten i studien som LK. Kolhydratsintaget låg i LK på 20 g/dag de första två månaderna för att sen successivt höjas till 120 g/dag. Det fanns inga regler för protein och fett förutom att de skulle vara lite restriktiva med det mättade fettet.

Då går vi igenom studien

Upplägget på studien var att man hade 322 personer uppdelade i tre grupper. En grupp som åt enligt mer klassiska rekommendationer liknande de från livsmedelsverket (LF), en grupp som åt en kost inspirerad av matvanorna kring medelhavet (MD) och till sist LK gruppen.

Grupperna var från början lika stora. Deltagarna hade en medelålder på 51 år, medelvikt var 90 kg och deras BMI låg kring 31. Det fanns ingen skillnad mellan de olika dietgrupperna. Försökspersonerna bestod till största delen utav män, 86 %, vilket gör att man ska akta sig lite för att dra några slutsatser angående kvinnor från denna studie.

LK gruppen fick i sig mest protein av de tre grupperna i studien. Protein är, som jag skrivit innan i min ”träning vid viktnedgång”-serie, den viktigaste faktorn efter kalorierna. MD dieten hade inga restriktioner på sitt kolhydratintag och fick äta precis lika mycket som LF gruppen. Mängden fett som grupperna fick äta var <30 % för LF gruppen, <35 % för MD gruppen och fritt för LK gruppen.

Det som ska betonas är att LF gruppen och MD gruppen fick riktlinjer att försöka få i sig 1500 kcal alternativt 1800 kcal för kvinnor respektive män, medan LK gruppen fick lov att äta fritt med kalorier. Även en helt stillasittande dag så har en 50 årig man som är 175cm lång och väger 90kg en basal förbrukning på runt 2200 kcal vilket innebär att personerna i studien borde gå ner strax under 0,5 kg i veckan om de följt kalorimålet.

Notera dock att detta inte är någon studie där man räknat kalorier utan det var upp till varje enskild deltagare att uppskatta sitt eget intag. Det första påståendet från aftonbladets artikel finns det med andra ord ingen som helst grund till när man ser till den här studien. Man har inte räknat kalorier och således kan man inte uttala sig om huruvida det är meningslöst eller inte att räkna kalorier. Detta gäller även fördelningen mellan fett, kolhydrater och protein. Grupperna hade riktlinjer eller regler men det var ingen, mer än dem själva, som såg till att de faktiskt följde riktlinjerna.

Att försökspersonerna själva får ange hur mycket de äter är en metod som är notorisk för att ge felvisande värden. Att man inte räknade kalorier utan endast uppskattade intaget nämns i studiens diskussionsdel vilket är bra. Det som inte är bra är att forskarna lägger till ett ”men” efter det att de nämnt att man inte räknade kalorier, och lägger till att försökspersonerna fick ange sitt matintag på två olika sätt och att detta på något sätt skulle göra allting bättre. De är möjligt att det gör skillnad, men då forskarna inte anger någon referens till någon studie som faktiskt har undersökt detta så är deras tillägg ganska meningslöst. Det känns mer som ett försök att tona ner en av studiens brister.

En annan sak som inte tas upp i Aftonbladets artikel överhuvudtaget är att alla försökspersonerna arbetade på samma arbetsplats och restaurangen på denna arbetsplats var engagerad under hela studien. Försökspersonerna fick varje lunch, mat serverad där de kunde se kaloriinnehåll, andelen kolhydrater, fett och mättat fett. Som om inte det var nog fanns där även någon slags cirkel indikator som visade om man kunde äta fritt av den valda produkten eller om man skulle vara lite restriktiv.

Cirkelsystemet som visade hur mycket deltagarna fick äta av varje produkt
Cirkelsystemet som visade hur mycket deltagarna fick äta av varje produkt

Dessutom fick alla deltagare utbildning i totalt 18 stycken 90 minuters workshops där de fick lära sig saker så som hur olika fett påverka kroppen, kaloriernas roll och hur de påverkar kroppen, hur man väljer bra mat när man äter ute, hur miljön påverkar vårt ätande, hur man behåller sin vikt efter viktnedgång, hur GI påverkar kosten, hur man läser näringstabellerna på matförpackningar mm.

När man ser till de två styckena här ovan så inser man snabbt att detta inte var en studie där man endast undersökte tre olika dieters påverkan, utan man undersökte istället hur dessa fungerar tillsammans med andra interventioner. Det som jag reagerade på när jag läste studien var det faktum att cirkelindikatorn även fanns för de på LK dieten. Om man sen lägger till att deltagarna fick lära sig vikten av kalorier och att LK gruppen blev rekommenderad att minska på mängden mättat fett så undrar man om inte detta haft en påverkan på LK gruppens matval?

Om man tittar på antalet deltagare som fullföljde sin diet under hela studien så ser man att 22 % hoppade av från LK gruppen. Motsvarande siffror för de andra två grupperna var 9,6 % för LF och 14,7 % för MD. Motiveringen till avhoppen i de olika grupperna kan ses i tabellen här under.

Diet Besviken över dieten Brist på motivation Personlig orsak Sabbatsår
LF 0 7 2 1
MD 2 9 5 0
LK 4 11 8 1

Det som är intressant här är motiveringen brist på motivation och personlig orsak. Brist på motivation har nog en stor del av sin förklaring i att ingen av dieterna var speciellt lyckosam när det gäller viktnedgång, särskilt inte efter de första fem månaderna (se bild nedan) och mycket riktigt kom alla avhoppen pga brist på motivation efter det första halvåret.

Viktnedgången över tid i de olika grupperna
Viktnedgången över tid i de olika grupperna

Anledningen personlig orsak är lite svårare att hitta en bakomliggande orsak till då den kan innefatta så mycket. Vad som är intressant är emellertid att alla avhoppen utom ett med motiveringen personlig orsak kom efter ett år eller ännu senare. Vilken personlig händelse kan göra så att man hoppar av en viss diet som man följt i över ett år och som inte hände under det första året? Jag tror personligen att en stor del av dem som angav personlig orsak kan stoppas in i de två första kategorierna, besviken över dieten eller brist på motivation.

Hur var det med viktnedgången?

Nu ska vi titta på det som säkert är det mest intressanta för det flesta, vilken diet som gav mest viktnedgång. Dessa siffror anges inte ens i aftonbladets artikel vilket känns väldigt underligt. Hur som helst var det så att LK gruppen gick ner 5,5 kilo, MD gruppen gick ner 4,6 och LF gruppen gick ner 3,3 kilo. Detta är alltså medelvärden och säger väldigt lite om hur det gick för en enskild deltagare.

Värdena i studien anges på ett väldigt underligt sätt vilket gör mig lite osäker på hur jag ska tolka dem. Först skriver de på det ”klassiska” medicinska sättet -2.9±4.2 kg vilket innebär -2,9 i medelvärde och med en standardavvikelse på 4,2 kg (Detta är inte ett matematiskt korrekt sätt att skriva det på men det är så man gör). När de sen skriver värdena för männen och kvinnorna för sig så anger de istället resultatet i medelvärde och konfidensintervall vilket får en att undra om det är konfidensintervall de även menar när de skriver ±.

Efter att ha titta igenom siffrorna ett par gånger så känner jag mig ganska säker på att de menar konfidensintervall även när de skriver ± men det faktum att de inte vet hur man redovisar statistiken på ett bra (eller i alla fall konsekvent) sätt gör en orolig över hur de räknat ut statistiken i övrigt.

Om vi antar att viktnedgången hos deltagarna var normalfördelad så får vi följande graf där man kan se hur stor variationen var mellan de olika deltagarna i var grupp och även mellan de olika deltagarna.

Normalfördelning för de tre olika dieterna. Axeln visar viktförändring i kilo över två år. LK=blå, MD=gul, LF=röd
Normalfördelning för de tre olika dieterna. Axeln visar viktförändring i kilo över två år. LK=blå, MD=gul, LF=röd

Vad man kan se tydligt när man tittar på grafen är att skillnaden mellan grupperna var väldigt liten. Den var mätbar men rent praktiskt så är det inget att bry sig om när man tänker på att de följde respektive diet i två år!! (jag har skrivit mer om den här typen av resultat i följande inlägg, Signifikant skillnad, vad betyder det rent praktiskt?).

Det kan rent av vara så att skillnaden mellan grupperna är ännu mindre då studien har en annan stor brist. De mätte viktnedgång med en våg och de har inte tagit hänsyn till vätska som är uppbundet med glykogen. Hur mycket vatten som är bundet till glykogen finns det inget exakt värde på men man uppskattar att det ligger någonstans kring 2,6-3 gram vatten per gram lagrat glykogen. Om vi antar att LK gruppen endast åt 120g kolhydrater per dag som de blev tillsagda kan vi vara ganska säkra på att deras glykogenförråd var mer eller mindre tömda när de vägdes. Hos en normal person som inte rör på sig särskilt mycket ligger glykogenförråden någonstans kring 300-500g vilket innebär att vi för att göra det rättvist mellan grupperna borde subtrahera 1,2-2kg från LK gruppen (dvs flytta den blå kurvan 1,2-2 streck åt höger).

Om vi tar hänsyn till vätskeförlust med mindre glykogen så har helt plötsligt följande hänt

  • LK dieten var i snitt 0,2-1 kg bättre än LF dieten och 0,3-1,1 kg sämre än MD
  • I LK gruppen var det över 16 % som antingen gick upp i vikt eller behåll sin startvikt. Motsvarande siffra för LF och MD var 5 % respektive 6 %.

Slutsats

  1. Upplägget i studien är mer eller mindre omöjligt för en privatperson att följa då man inte har en restaurang som servar en med den mat man vill ha varje lunch.
  2. Alla tre dieterna gav en dålig viktnedgång sett över 2 år.
  3. MD dieten var troligen den diet som gav bäst viktnedgång och av detta följer nästa punk
  4. Att dra ner på pasta, bröd och annan kolhydratrik mat kommer inte att göra någon skillnad överhuvudtaget på din viktnedgång om du inte följer den viktigaste principen av dem alla. Du måste ligga på ett kaloriunderskott för att gå ner i vikt! Följer du den principen så kan du sen börja tänka på vad det är för några makronutrienter du stoppar i dig.
  5. Det faktum att personerna i studien vägde i snitt över 90 kg och inte gick ner mer än 3-5 kg när de skulle äta 1800 kcal/dag är ett väldigt bra bevis på att folk har dålig koll på hur mycket kcal de faktiskt stoppar i sig, inte ens när kalorimängden står på maträtterna de äter.
  6. Aftonbladets journalister har oftast antingen inte en susning om hur man ska läsa och tolka studier eller så har de inget intresse av att återge sanningen*

*okej, jag medger att jag inte har bevisat detta när jag går igenom en av deras artiklar men lite egna åsikter måste man få ha på en blogg. Att de endast låter två lågkolhydratsfanatiker uttala sig i artikeln säger en del och att de dessutom får den stackars forskarens uttalande att låta som om han (eller hon?) skulle förespråka lågkolhydratsdieter känns inte bra heller. Uttalandet gäller hela interventionen som utfördes i studien, dvs man ändrar beteendet hos personer genom ge dem bra kost på arbetet och sen ger dem information om bra matval, varför man ska motionera etc.

14 thoughts on “Aftonbladet kan inte tolka studier

  1. Ang. energiunderskott.

    Kroppen kompenserar över- och underskott genom att höja resp. sänka ämnesomsättning via sköldkörteln. Idag ses fetma som ett psykologiskt och inte fysiologiskt problem. Genom insulinresistens och sköldkörtelproblem kan en person bli fet där en annan person blir smal, givet samma energiintag och motion.

    Långvariga studier (se Good Calories, Bad Calories för referenslista) visar på att en energibegränsning på ca 15% (360 kcal) över lång tid förvisso gav 1 kg viktminskning, men samtidigt 2 cm i ökat midjemått. Det tolkar jag som att det ryms inom variation i ämnesomsättning. Med gängse uppfattning borde de istället tappat 18 kg.

    Hur passar din slutsats med den observationen?

  2. Tja Mikael!
    Tack för ditt inlägg.

    Nu var inte inläggets syfte att diskutera energiunderskott men jag tar upp en del kring det så får jag ju svara på det.

    Angående ditt första stycke så är det klart att olika personer har olika stor basalförbrukning och hur man svarar på ett överskott eller underskott är också beroende från person till person. Det är självklart tycker jag, sånt är livet. Jag har skrivet en del om det i detta inlägg, https://traningslara.se/det-finns-inga-hemligheter/ även om jag där hårddrar och förenklar väldigt mycket. Hur som helst, jag säger inte emot dig här men jag vet inte riktigt varför du tar upp det? Menar du att den lilla skillnaden mellan grupperna skulle kunna förklaras av hormonpåverkan?

    Taube är en fanatiker. Han har promotat sin syn så hårt att han nu troligen känner att han lagt ner allt för mycket kraft i det för att ändra synpunkt nu. Om du vill ha nyanserad information så gör du nog bäst i att lyssna på någon som ligger lite mer i mitten när det gäller kostrekommendationer.

    Jag har inte hans bok och tänker inte heller köpa den, men om du vill ge referensen till studien du nämner (vilket du borde gjort från början då det är studien som är intressant, inte Taubes tolkning av den) så ska jag titta på den istället.

    Om du vill läsa kritik av Taubes bok så har du en bra början i följande artikel.
    http://www3.interscience.wiley.com/journal/119421174/abstract

    Du kan även läsa Taubes ”svar” i följande artikel, http://www3.interscience.wiley.com/journal/120835510/abstract, där han lyckas med konststycket att inte ta upp en endaste studie från 1976 och framåt för att svara på kritiken från Bray.

    På din sista fråga vet jag inte vilken av slutsatserna det är du syftar på men jag antar att det är punk 5 (och möjligen punkt 4). Att folk är extremt dåliga på att redovisa för sitt intag är väl känt och är troligen den allra största orsaken till en viktnedgång som inte stämmer med ett ”uträknat” värde och en sänkning av metabolismen har mindre roll, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17284728

  3. ”This depends on a variety of environmental factors interacting with the genetic susceptibility of certain individuals.”

    Det här bekräftar alltså vad jag påpekade om att det finns andra faktorer än (den missförstådda) kalorihypotesen med mat in minus aktivitet. Hypotyreospatienter går ner i vikt utan att ändra sin kosthållning när de får medicinering. Under puberteten ställs kroppen om till att växa.

    Borde det inte betyda, någonstans, att det framförallt är vad kroppen gör av energin som spelar roll, inte primärt hur mycket det är? Därmed inte sagt att studien du länkar till har fel. Sätter man kroppens system ur spel genom att äta höga mängder raffinerade sockerarter, gärna ihop med fett, ökar risken för att bli fet av den påföljande insulinresistansen och bukfettinlagring. Men med en kosthållning som ligger nära den människan är gjord för att äta fungerar kroppens reglering av förbränning utmärkt. Hur står det till med övervikt och typ 2-diabetes hos naturfolk vars föda primärt består av animalisk föda?

    ”Weight loss is related to adherence to the diet, not to its macronutrient composition.”

    Vad är då en diet om inte dess beståndsdelar? Eller menas att man minskar kroppsfett lika bra på kött som gelehallon?

  4. Det är inget som är missförstått med kalori in och kalori ut. Faktorerna som räknas upp är faktorer som dels påverkar hur stort ens kalori ut blir och dels påverkar vad som sker vid ett visst underskott (fet kontra proteinförlust). De bryter inte på något sätt mot termodynamikens lagar, äter du mindre kalorier än vad du gör av med så kommer du att gå ner i vikt. På samma sätt går hypotyreospatienter går ner i vikt därför att deras kalori ut ökar samtidigt som de håller sitt kalori intag konstant.

    Risken ökar för att bli fet om man äter en massa saker som påverkar ens hormonbalans/miljö negativt absolut. Men det kommer inte att göra dig fet så länge som du inte äter för mycket kalorier. Men om du väl äter för mycket kalorier så kommer en större andel av det överskottet att lagras som fett. Men förutsättningen är fortfarande ett överskott.

    Angående det sista citatet du tar upp så är en diet allting som innebär en minskning av ens kaloriintag. Makronutrienterna är inte del av alla dieter även om de flesta dieter lägger stor vikt vid dem. Det som menas med citatet är med andra ord att det som är absolut viktigast om man vill gå ner i vikt är att man väljer en diet där man äter mindre kalorier än vad man gör av med och sen följer den dieten (är man sjuk ska man följa sin dietist råd). Hur dieten sen ser ut spelar en väldigt liten roll i sammanhanget, speciellt när man ser till mängden fett och kolhydrater. Protein har en lite större roll i det hela då man behöver få i sig tillräckliga mängder för att spara på muskelprotein. Du kan läsa lite mer i denna artikeln, http://www.ajcn.org/cgi/reprint/67/3/551S, läs första stycket under EFFECTS OF DIET ON ENERGY BALANCE

    Ps: lägg ner de dåliga jämförelserna med naturfolk och diabetes etc. Det finns en mängd variabler som påverkar så som motion, gener, övervikt mm och man kan inte dra några slutsatser från det.

  5. ”Då LK gruppen endast åt 120g kolhydrater per dag kan vi vara ganska säkra på att deras glykogenförråd var mer eller mindre tömda när dem vägdes”

    Intressant, är det verkligen så att vi som äter sparsamt med kolhydrater (under 120 gram/dag) inte har några – eller mycket små – glykogenförråd?

  6. Ett lågt intag av kolhydrater leder givetvis till att man får en mindre mängd glykogen lagrat i kroppen. Det är väl känt att mängden glykogen i levern minskar när man drar ner på kolhydraterna. I följande studie, http://www.ajcn.org/cgi/content/abstract/60/4/534, var skillnaden i leverglykogen 253g mellan en grupp som åt 66g kolhydrater och en som åt 353g kolhydrater (9 % respektive 49 % av den dagliga energin) och detta var efter bara över 2 dagar. Vätskeförlusten kan fortsätta i upp till 1-2 veckor.

    Det är ett erkänt faktum att 1-2 kilo av en viktnedgång under en lågkolhydratsdiet består utav vatten. Även vid de flesta andra dieter så sjunker nivån glykogen och en del av viktnedgången kommer då även i detta fall att bestå av vatten. Så man skulle kunna säga att skillnaden mellan LK och MD nog snarare ligger kring 0,5-1 kg än 2 kg i det här fallet, men då glömmer man bort att grupperna var stabila i sin vikt det sista året.

    En liten sammanfattande text ifrån följande artikel, Low-carbohydrate diets: nutritional and physiological aspect, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16436102

    Some of the initial weight loss may also be explained by a reduction of glycogen stores from liver (5% of liver weight) and muscle (1% of muscle weight). Each gram of glycogen is stored with approximately 3 g of water (25). Therefore a weight loss of 1–2 kg can theoretically be achieved within the first week of the diet because of substantial glycogen reductions in liver and muscle and excretion of the liberated water in urine. Depending on the rate of glycogen depletion this process may last up to 7–14 d, after which weight loss slows (26). It should be noticed in this respect that loss of glycogen and water is not a true measure of weight loss, as their stores will be replenished once the diet is stopped.

    Alla håller dock inte med om att 120g kolhydrater per dag skulle leda till mindre lagrat glykogen, http://www.kostdoktorn.se/?p=2368#comment-81579. Jag fick dock aldrig ett riktigt svar på varför han inte höll med mig mer än att det inte mättes.

  7. Ang ”Aftonbladet kan inte…”. Jag har själv börjat med Atkins diet eller GI-Noll. Tyvärr verkar studien mer likna Lågt GI än Atkins. Det som inte tas upp alls är att lågkalori diet är ganska plågsamt med intensiv hunger som kan äventyra hela dieten. Med Atkins har man inte någon hunger utan känner sig behagligt mätt lång tid efter en måltid, ingen sockerdipp efter maten. Jag har dock varit tveksam till hur hälsan påverkas i stort (viktnedgång är väl dock allmänt bra). Det har ju inte funnits så många studier mer ett ”tyckande” om fett i mat och proteiner. Det är därför glädjande att nya studier visar på bra blodvärden också. det finns även en lång artikel i New York Times Tuesday, November 11, 2008 ”What if It’s All Been a Big Fat Lie?” som är mycket intessant.

  8. Hallå Annika! Ledsen att det har dröjt så med ett svar.

    Precis som du påpekar så finns det tydliga brister i studien och rapporteringen av matintaget är troligen det största. Enligt statistiken fick lågkolhydraten hela 40 % av sitt energiintag från kolhydrater men samtidigt så skulle de hålla sig under 120g kolhydrater vilket givetvis inte går ihop.

    Angående mättnad så är det väldigt blandat när man ser till faktiska studier. Det man vet är att protein mättar något mer än kolhydrater och fett och Atkins innebär oftast att man får i sig mer protein än vad man vanligen får. Det har också visat sig i studier att raffinerad mat, oavsett om det är fett eller kolhydrater mättar sämre än andra matvaror även om dess kaloriinnehåll är detsamma. Det finns dock inga bevis för att fett skulle ge en större mättnad än kolhydrater.

    Jag skulle rekommendera dig att söka lite på satiety index vilket är ett vetenskapligt mått på mättnad där försökspersoner får äta en viss mängd kalorier i form av en matvara. Personerna får sen ge en subjektiv bedömning på deras mättnadskänslor de närmsta timmarna och sen får de lov att äta fritt. Man gör då en mätning på hur mycket kalorier de stoppar i sig vid den andra måltiden. Man summerar sen ihop den subjektiva mättnadskänslan med hur många kalorier försökspersonerna åt vid den andra måltiden och får då ett index på hur mättande en matvara är. Refrensvärdet är vitt bröd och man har funnit att biff har en mättnadsindex på ungefär 170 % medan potatis har över 300 % vilket motsäger argumentet att kolhydrater skulle leda till ”sockerdippar” eller ökad hunger. Det motsäger också att man skulle bli mer mätt av fett än kolhydrater. Vissa studier har till och med visat på en negativ korrelation mellan fett och mättnadsindex.
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7498104

    Även när det gäller mer kompletta måltider så har man sett en sämre mättnad med högre fettintag. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10435117

    Troligen är det med andra ord den högre proteinmängden som spelar störst roll. Det tillsammans med att det finns väldigt få raffinerade fettprodukter som inte innehåller kolhydrater och därmed stoppar man inte i sig dåligt mättande produkter när man äter lågkolhydrat. Men det finns inget som säger att en välbalanserad kost med runt 50 % kolhydrater skulle fungera sämre än en lågkolhydratskost på mättnad.

    Det som är intressant är dock att lågkolhydratdieter fungerar för många i praktiken, det fungerar till och med för många även om man säger till dem att de får äta hur mycket som helst. En annan väldigt intressant sak är som du skriver de förbättrade insulin och kolesterolvärdena som man ser i flera lågkolhydratsstudier.

    Så tycker man att en lågkolhydratdiet passar ens livstil och man kan leva utan de många goda maträtterna som innehåller kolhydrater så ser jag inget fel i att äta enligt tex Atkins. Men det finns ingen magi kring det hela…

  9. Att mäta glykogenlagren efter bara ett par dagar hos en person som går över till en högfettkost är bara korkat, om man vill få en uppfattning om hur mycket en person som anpassats till högfettkost har i fråga om glykogenlager.

    Vid övergången är personen fortfarande sockerdriven och gör naturligtvis då av med glykogenlagren. Efterhand som han/hon blir mer anpassad till fettdrift kommer glykogenlagren att återbildas. Dock blir de inte, och behöver heller inte vara, lika stora som hos den som är sockerdriven. I stället lagrar den fettdrivne mer inramuskulära fettsyror för omedelbar användning i fettdriften.
    Detta verkar glykogenbesparande.

    Hos den fettdrivne öppnas ochså lagren av kroppsfett för användning, medan de högre insulinnivåerna hs den sockerdrivne låser in dem. Kroppen är nämligen hormonstyrd!

  10. Hallå Frank! Jag redigera ditt inlägg och tog bort rättelsen du gjorde.

    Givetvis är hade det varit bättre om man haft mätningar gjorda efter det att personerna i fråga helt anpassat sig till en lågkolhydratskost men det finns vad jag vet inga sådana mätningar. Det är dock allmänt kännt att någon som ätit lågkolhydratskost eller gått på en lågkaloridiet och som börjar äta kolhydrater igen snabbt går upp nått eller några kilo som inte har något med fettvikt att göra. Så även om det du skriver troligen stämmer till viss del tror jag inte att anpassning till fettförbrukning har någon större inverkan på glykogenlagren. Äter man lite kolhydrater och sen börjar äta mer så kommer man gå upp i vätske och glykogenvikt av det.

    Att glykogenlagren inte behöver vara lika stora är inget man bara kan säga utan det får varje person själv avgöra beroende på deras situation. Om man tex ska springa ett maraton så vill man garanterat ha så fyllda glykogendepåer som möjligt.

  11. Hej Guddi och Frank!

    Jag är fn övertygad om att lchf har generella positiva hälsoeffekter – dvs borttaget av kolhydrater i synnerhet raffinerade – för kroppen baserat på att vi inte är byggda för kolhydrater.

    Jag har nu ”gått på” en strikt lchf i 4-5 veckor. Jag tränar relativt intensivt med kanske 4-5 mil i veckan (springer milen på 45 min) plus lite styrketräning. I början var det inte överraskande motigt men går nu bättre. Men det är lite berg- och dalbana. Ibland är uthåligheten och ”motorn” ruggig medan andra pass är tunga. Samtidigt ökar jag nu mängden vilket i sig kan förklara motigheten.

    Guddi; vad är nackdelarna med lchf och någorlunda seriös hobby träning?

    Frank; varför är fettdriften lika bra eller överlägsen sockerdriften?

    Baserat på mindre än ung 30 kolhydrater per dag.

    tack på förhand

  12. Tjena Testare!

    Kul att du hittat en kost som passar dig. Jag håller, som du säkert vet, inte med dig om att vi inte skulle vara anpassade för kolhydrater i stort. De raffinerade bör dock de flesta försöka minska på så mycket som möjligt.

    För en motionär som inte måste producera toppresultat så ser jag inga nackdelar med att köra LCHF när man tränar. Jag tror inte resultaten blir lika bra under tex en intensiv intervallperiod. Men om du redan har bra VO2max och mer jobbar på uthålligheten så kan jag inte se hur det skulle kunna inverka negativt. Det finns, vad jag vet, ganska lite forskning på det dock så nått säkert svar kan jag inte ge dig.

    Det finns ett koncept som heter train low, compete high. Det går i princip ut på att man tränar utan kolhydrater för att maximera kroppens förmåga att använda fett som bränsle för att sen precis innan tävling höja kolhydratsdepåerna maximalt. På så sätt så har man, teoretiskt, maximal fettförbränning samtidigt som man har tillgång till kolhydrater när man höjer farten.

    Om du inte är för nitiskt med att aldrig mer få i dig större mängder kolhydrater så är det något jag tycker du kan prova på inför en tävling. Testa det dock någon gång innan, det är aldrig en bra idé att använda en tävling som ett test 🙂

  13. Guddi,

    Jag är inte kolhydrat skrämd 😉 jag åt ett par skedar ris till lunch för att komma åt kokosmjölken utan sked;-)

    Jag är inne på på samma linje; att testa mig fram. En lekmanna-invändning mot train low – compete high som jag känner är att kroppen kan bli duktigt förvirrad när man efter lång tid laddar den med kollisar – den kanske då struntar i kollisarna och så ligger de där och krånglar till saker. men som sagt bra idé – ska testa.

    Det är inte för bättre resultat jag testar lchf utan tycker det är mkt som talar för att det bidrar till en bättre hälsa.

    tack igen!

  14. Taubes är en farlig idiot. Han skriver att energilagarna gäller men han förklarar dessutom att det är insulin som ligger bakom en positiv energibalans, inte överätande.

    Detta argument kan enkelt krossas på flera olika sätt. Här tar jag upp ett: Det finns bara en sak som bidrar till energi in i energibalansen: MAT.

    Ju mer mat, desto mer energi. Insulin påverkar inte energimängden i maten. Menar Taubes att insulin gör en mer hungrig? Även det är fel då vi vet att insulin har en akut mättande effekt. Sjunkande blodsocker kan göra en hungrig, men det har förstås med kolhydrater att göra, speciellt GI och mängden kolhydrater. Insulin är inte den direkta orsaken i det här sammanhanget. Vi får inte heller glömma att insulin är viktigt för proteinmetabolismen. Mer protein –> mer insulin. Men protein kommer garanterat inte att göra dig fet!

    Taubes kan inte ens förklara och processa faktumet att ’obese people eat more food energy than do lean people’ i hans brev. Menar Taubes att insulin sänker energi ut? Skulle det sänka basic metablic rate + övriga energiutgifter på något magiskt sätt? Vad är mekanismen?

    Det stämmer att övervikt kan sänka aktiviteten men högre vikt följer också BMR eftersom vävnad kostnar. Det kostar också energi att gå omkring med den extra massan. Taubes förklarar inte på ett tillfredställande sätt varför det skulle vara insulin och inte övervikten som ger det lägre aktiviteten.

    Taubes är duktig på att få till snygga argument och han är uppbarligen en skicklig skribent. Men vi som kan se igenom hans argument förstår vad det egentligen handlar om: karl är en skojare och en clown.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *