Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I detta avsnitt inleder Wille och Jacob med att avhandla den egna träningen, där Jacob har haft en energilös vecka och hoppat in som tränare på gymnasiet medan Wille känner sig studsig inför Hässelbyloppet. Samtalet glider över till hur träningsmål förändras med åldern, med hänvisning till Anders Lindsjös uppdelning av tävlingsinriktade och utseendefokuserade träningstyper samt Jacobs eget tillägg för dem som tränar för att må bra och leva länge. Båda konstaterar att träningsglädje, kontinuitet och att undvika skador numera väger tyngre än att pressa sig igenom smärta för kortsiktiga mål, även om Jacob fortfarande siktar på 100 kilo i ryck på sikt och Wille använder lopp som drivkraft.

Därefter tar duon sig an en samling lyssnarfrågor som Jacob fick med sig från en föreläsning. Den första frågan handlar om hur man kan nå ut till föräldrar och motverka att barn är mest inaktiva och äter sämst i hemmet. Jacob pekar på att tidsbrist efter arbetsdagen, trötthet och hur närmiljön är utformad spelar stor roll, och diskuterar hur inhägnade eller väderskyddade lekplatser, kommunalt stödda aktiviteter och gym vid idrottsföreningar där föräldrar kan träna samtidigt skulle göra rörelse enklare i vardagen. Wille lyfter vikten av att föräldrar är förebilder i fysisk aktivitet, medan de hänvisar till det tidigare avsnittet med Paulina Nowicka när det gäller att påverka barns matvanor.

Nästa fråga gäller hur man bäst lär barn vikten av källkritik och väcker deras intresse för ämnet. Jacob menar att kost och träning är ett särskilt tacksamt exempel eftersom många redan bryr sig om vad de äter och fältet rymmer stora nyanser mellan etablerad fakta och osäkerhet. De kritiserar ytlig källkritik som enbart tittar på om en artikel har referenser eller publicerats i en stor tidning, och lyfter i stället att man kan börja i aktuella, virala påståenden för att sedan förklara vetenskapliga processer och journalistik. Genom berättelser bakom forskningen – som exemplet med Tim Noakes eller hur en metaanalys fungerar – går det att väcka nyfikenhet och visa att vetenskapliga svar sällan är ett enkelt ja eller nej.

Vidare diskuterar de hur föräldrar ska förhålla sig till styrketräning för barn när experter har delade meningar. Jacob konstaterar att forskningen inte ger ett slutgiltigt svar och att det därför blir en värderingsfråga kring vad barnet kan ha nytta av som vuxen, där brist på styrka och osäkerhet i gymmiljön är vanliga hinder senare i livet. Samtidigt betonar båda behovet av balans: man bör inte vara rädd för styrketräning, men heller inte ha bråttom eller belasta för tungt under tillväxtspurten. Jacob förespråkar kontroll på volym och belastning samt enbensövningar som utfallssteg och enbensknäböj för lägre belastning på rygg och diskar, och påpekar att studier ibland klumpar ihop övningar som Knäkontroll med regelrätt gymträning.

På frågan om hur man får människor att inte vara blint övertygade om att deras guru alltid har rätt tar Jacob upp begreppet nutritionism – att konsumenter känner osäkerhet kring näringsämnen de inte kan se med blotta ögat och därför dras till förenklade svar. När någon väl har investerat i en kosthållning eller upplevt egna resultat blir det svårt att ta till sig kritik. De diskuterar också balansen mellan en skarp eller raljant ton i offentlig debatt, som kan hjälpa tveksamma läsare i gråzonen, och en mer frågvis och artig ton i enskilda samtal. Wille menar att man sällan får någon att ändra åsikt direkt i stunden, utan att uppfattningar förändras gradvis över tid.

Avsnittets längsta Instagramfråga rör om det görs för många systematiska översikter och metaanalyser i förhållande till randomiserade kontrollerade studier, särskilt inom styrka och hypertrofi. Båda lyfter principen om att sammanställningar av svaga studier ger svaga svar, och menar att publiceringsincitament kan leda till metaanalyser på få eller spretiga studier som ändå får hög status. De nämner John Ioannidis analyser av hur väl metaanalyser förutser senare större studier, liksom problem med att blanda nybörjare och vältränade eller att återanvända gamla data om mättat fett och lågkolhydratkost. Slutsatsen är att översiktsartiklar är användbara som introduktion till ett ämne, men att man måste granska underlaget och undvika både förenklingar i sociala medier och körsbärsplockning av enskilda studier.

Som avslutning svarar duon på en lättsammare fråga om Willes ironi någonsin kan göra Jacob arg på riktigt. Jacob förklarar att han sällan blir långvarigt arg, men däremot irriterad och frustrerad när Willes ironiska kommentarer i sociala medier – som kring ett inlägg om FMS och screeningverktyg – tas på allvar av nya läsare och tvingar Jacob att gå in och förtydliga. Avslutningsvis tackar de för alla frågor och påminner om kommande medverkan på Tyngre 7 på Kistamässan.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och veckans träning
• (00:07:18) Lyssnarfrågor och Träningslära tio år
• (00:08:38) Barns fysiska aktivitet och matvanor i hemmet
• (00:19:04) Att lära barn källkritik och vetenskap
• (00:33:20) Styrketräning för barn och ungdomar
• (00:43:46) Varför människor håller fast vid gurus
• (00:52:57) Metaanalyser i förhållande till RCT-studier
• (01:05:48) Ironi i sociala medier och avslutning

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och veckans träning

00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack. Med mig Wille och som vanligt Jacob Gediol.

00:00:29 – Jacob: Hallå, hallå Wille. Är allt bra? Det är bara bra. Det är bara bra. Jag har tränat lite hårt tror jag faktiskt. Jag har varit en svag vecka. Inte för att jag vet egentligen. Jag har känt mig. Jag har inte provat ens.

00:00:43 – Wille: Det har varit noll energi att göra någonting.

00:00:45 – Jacob: Psykiskt svag liksom. Ja, jag var nere igår. Jag fick hoppa in. Vi spelade in det på en fredag, som torsdagsträning. Vad är det med förmiddagen med gymnasieungdomarna. För Anders Lindsjö var borta då. Jag brukar vara där ändå, men då går jag in och täcker helt. Så skulle jag träna själv. Jag tog på mig träningskläderna, så vi tror jag gjorde två set militärpressen. Sen satt jag bara ner och jobbade istället. Sa till andra att träna. Det var ingen energi. Jag har inte haft någon energi denna veckan tyvärr. Men det är nog bra annars. Det kommer tillbaka. Jag tror inte det är någon större fara. Det är mycket bättre idag än det var i måndags. Så det är lugnt.

00:01:24 – Wille: För mig är det lite tvärtom. Sist du var på topp här och kände dig stark och så. Då kände jag mig sliten som fan. Nu är det tvärtom. Nu är det bara en vecka kvar till Hässelbyloppet. Så nu har jag börjat släppa upp lite. Jävlar vad man känner sig studsig helt plötsligt. Det är gött.

00:01:42 – Jacob: Det är DM faktiskt. Om två dagar är det DM här i tyngdlyftning. Fundera på att vara med.

00:01:49 – Wille: Då ska du inte vara sliten.

00:01:52 – Jacob: Nej, men jag är inte så sliten. Jag gjorde personbästa i stöt förra veckan. Jag tror att om jag bara gått igenom att det är jobbigt helt plötsligt så hade jag nog varit ganska bra ändå. Då kan det vara bra, men jag tror det är bättre att vila. Anders Lindsjö igen, vi har ju ändå pratat med honom. Han brukar dela upp det i såhär. Han brukar kalla det för Homo's Olympicus och Homo's Fitness. Olika typer av personligheter, varför de tränar. Olympierna gör allting som tränare säger. De bara kör på. Jag ska göra det här, det här, det här. Olympus Fitness, det är mer att det ska se snyggt ut. Man tränar för att Man vill ju säkert må bra, men mest för att det ska vara snyggt och sådär. Sen så har han lite andra där. Jag har lagt till där, homus friskus.

Alltså man tränar egentligen bara för att man vill leva länge. Lite som Jack Werner, men gör kortsiktiga mål under tiden. Jag bryr mig inte så mycket om de här målen så att jag pressar någonting för att nå dem längre. Jag har ju mitt 100 kilo ryck men jag är i och för sig ganska gammal nu men jag känner mig fortfarande hyfsat trygg i att bara om jag får den här kontinuiteten i två år så ska jag nog fixa det. Det är klart, då kan man inte hela tiden skita i det som jag har gjort nu denna veckan. Nej, det blir inte lättare. Det är det som har varit problemet fram tills nu. Jag började faktiskt med tyngdlyftning redan 2010. Så jag har varit medlem väldigt länge. Men då har det varit fotboll och sådana bitar. Den trappas ner successivt. Jag tror fortfarande att jag inte behöver stressa till det.

Börjar det göra lite ont och så fortsätter man. Är det lätt att det börjar börja mer ont. Då är det inte kul längre.

00:03:44 – Wille: Nej. Den gränsen har jag också passerat. Jag gör inte illa mig och fortsätter ändå. Utan då är det bara såhär. Jag vet var den där vägen leder någonstans. Så jag gör någonting annat ett tag istället.

00:03:58 – Jacob: Ja precis. Men framförallt förr när man var yngre och man hade ont någonstans. Kunde jag träna hårt och mycket och bra. med annat under tiden. Hade du ont i foten? Ja, men det hindrar inte mig från att träna resten av kroppen. Nu är det mer så, har jag ont i axeln. Ja, då är ju inte tyngdlyftning lätt. Nej, men alltså, då vill jag ju inte göra knäböj eller utfallssteg. Sådana saker har det fungerat. Jag vill ju inte träna magen. Det är bara inte kul när jag har ont i foten. Så då blir det andra inte heller gjort på samma sätt. Så jag försöker undvika det mycket mer och mer för att det ska vara kul när man är där. Faktiskt. Då får man ha lite mer pauser.

00:04:37 – Wille: Jag är lite, jag är kanske en egen kategori där då, men jag känner ju att jag, jag vill ju bara ha kul. Alltså, jag vill ju aldrig pressa mig själv. Jag har gjort det i perioder såhär, när jag cyklade mycket så var det såhär, jag gick ut och cyklade även fast det regnade och var kallt för att jag skulle få in ett pass. Det skulle jag aldrig göra nu. Men skit i det då, då gör jag nånting annat. Antingen, antingen gör jag nånting annat träningsmässigt eller så spelar jag Playstation eller nånting. Alltså, jag kan göra nånting annat bara. Så det behöver jag verkligen inte göra, men jag vill fortfarande ha mål att jobba mot. Men bara om det är kul. Jag kommer inte tjäna pengar på mitt idrottande då, så det spelar ingen roll. Då kan jag göra något som är produktivt istället.

00:05:16 – Jacob: Jag har inga större mål där. Men det är klart, som när jag brukar hoppa. gjorde oss lite roliga över det här när vi pratar om prylar där hemma och hoppa med höftlektionen. Jag hoppade på lådor. Hoppa på lådor och hoppa på plintor. Där hittar jag ju mål hela tiden men det är ju sådana här två centimeter till mål ungefär. Jag ska klara hela plinten igen som jag gjorde när jag var 30 kanske. Det fick jag för mig för någon månad sedan. Det löste sig. Jag behövde inte större plan för att nå det målet. Jag behövde bara träna på det här frekvent och regelbundet en månad. Då funkade det bra. Det räcker med sådana småmål hela tiden om man hittar dem. Jag har inga sådana här stora mål som gör att jag kanske, idag gör det lite ont i knät, men jag kör knäböj ändå för jag måste fortsätta göra det om jag ska kunna nå mitt mål i böj.

De har jag inte kvar. Då är det bara det här väldigt luddiga 100 kg ryck.

00:06:19 – Wille: Jag har mer börjat tänka att jag har det här målet. Det brukar vara några lopp som jag sätter upp under året. Det här vill jag vara bra. Men det är alltid med givna förutsättningar. Så jag kommer inte, om jag blir sjuk någon gång och det sätter mig efter, då kommer jag inte försöka jobba igen det. Utan då är det såhär, okej, jag blev sjuk. Det blev sämre. Jag kunde inte följa planen. Så jag försöker inte stressa över det. För jag vet att man kan hålla på så ett tag, men sen till slut så blir jag bara så jävla trött på det. Att jag börjar hata det jag håller på med. Då har jag vaskat en träningsaktivitet för att jag inte tycker det är roligt längre. Så det är bättre att bara försöka ha någon tråkig medellinje. Men ändå få bra kontinuitet i någonting.

00:07:00 – Jacob: Ja, precis.

00:07:01 – Wille: Det här var nog vårt längsta affärssnack någonsin. Ja, men precis. Börjar dela med oss efter 150 avsnitt. Gubbigt värre när man sitter och… Vi har gett upp mer eller mindre.

00:07:11 – Jacob: Det är därför folk lyssnar. Det är om oss, Wille. Det är bara om oss. Börjar på egon.

00:07:17 – Wille: Men vi har

Lyssnarfrågor och Träningslära tio år

00:07:18 – Wille: ju samlat in en massa frågor här från er lyssnare som vi betar av då i några kommande avsnitt här. De första vi ska börja med, var det här från samma person allihopa här?

00:07:29 – Jacob: Lite oklart, men jag fick dem serverade sådär samtidigt. Jag var och föreläste så var det någon som hade samlat in frågor från andra som inte var på föreläsningen som de ville ha svar på. Så var det hon fram dem till mig och så sa jag, vi tar dem här i podden istället. Det är lite såhär att jag Jag har inget emot att svara på frågor. Jag får väldigt mycket frågor. Det blir såklart så när man är väldigt tillgänglig på sociala medier och det är ganska mycket folk. Att då svara på en personlig fråga. Då kommer samma fråga två, tre dagar senare igen. Då blir man lite trött på att upprepa det. Det var därför jag startade bloggen från början. Träningslära.se. Vilket för övrigt är tio år om någon månad. Det var just för att jag var trött på att svara på samma frågor.

Då var det ändå träningsforum där folk kunde söka upp svaren. Men det gör inte folk. De ställer samma fråga igen. Jag svarar oftast inte på det. Det var bra frågor. Jag tänkte att vi tar dem i podden också.

00:08:36 – Wille: Mycket barn. Föreläser du om barn? Nej.

Barns fysiska aktivitet och matvanor i hemmet

00:08:38 – Wille: Det är nån med barn.

00:08:42 – Jacob: Bara en person som brydde sig om barn av nån anledning.

00:08:46 – Wille: Första frågan är om nu vetenskapen pekar åt att det är i hemmet barn är mest inaktiva och äter mest ohälsosam mat. Vad är då dina tankar om hur man bäst kan utbilda barn och nå ut med kunskapen till föräldrar om vikten av sömn, bra kost och rörelse? Och framförallt deras, det vill säga föräldrarnas del i det hela.

00:09:07 – Jacob: Ja du, det här är ju ett jättesvårt problem. Framförallt så tror jag att mycket av det här, att man ser det här mönstret, det tror jag mer har att göra med att När har man barnen? Själv nu har min fru bytt jobb. Hon jobbar alla vardagar, dagtid. Då hämtar man dem vid fyratiden. Sen blir de trötta och ska börja lägga strax efter sju. Då är det bara tre timmar. Nu är det mörkt på tiden. Det är väl klart. Då blir det mer… ökar ju sannolikheten att man bara tar hem dem. Man kanske inte är som mest pigg den tiden på dygnet själv heller om man har jobbat hela dagen. Så jag tror en hel del har att göra med det. Men sen tror jag mycket det har med det här. Vad finns i närheten? Var kan man ta barnen och göra någonting vettigt med dem? Där man kanske som du säger, man är inte alltid så pigg.

Då är det inte det roligaste att ta dem till ett ställe där man måste övervaka dem varenda minut. Jag har ju årskort på Lekland som vi ofta tar med dem till. Det ligger väldigt nära mig. Jag hämtar dem med bilen i så fall, annars går vi. Men då hämtar jag dem med bilen så kör vi fem minuter. När vi väl är där inne så behöver inte jag övervaka dem så mycket. Det lilla är ju fortfarande som hon är med riskbedömningarna, så hon ska ju gå. Det är liksom där de stora barnen ska gå egentligen. Så jag får ju gå bakom. Men det är inte det här övervakande. Det är inte att jag behöver underhålla dem också. Går vi till en liten lekplats med två gungor, då ska jag stå och putta. Putta, putta. Och det blir skittråkigt. Alltså det blir det. Man är inte nomad som förälder om man tycker det är roligt att stå och putta.

Första gången de gungade var det jätteskoj. När de är fyra år och de fortfarande vill bli puttade är det inte lika kul längre. Jag tror det är mycket sådana saker. Vad har vi byggt runt omkring? Vi var inne i det med Daniel när vi hade han som gäst här också. I Spanien har man väldigt mycket så. Spanien är inte ett bra land på många andra sätt. Det är mycket, du går ut så är det asfalt ungefär och vägar rakt utanför. Men de har oftast byggt lekplatser med liksom staket och grindar runt omkring och de är lite större för de är för samlade. Tar du dit dem så är det bänkar, så kan man sitta där så kan de springa runt där inne och ha sig. Där är det bättre väder också. Många som röker hasch i de parkerna. Blev det när jag bodde i Spanien. Samt om man är efter den normala läggdags vid 7-8.

Jag tror det är mycket sånt. Människor har blivit bekväma. Man kan ju alltid säga att på min tid så skickade vi ut dem. Så fick de bara klä på dem. Fick de vara ute i skogen eller vad som helst. Men det är ju inte den tiden längre. Och jag tror att vi på något sätt man får kanske göra det mer bekvämt. Vi kanske ska bygga lekplatser med tak över eller vad som helst. Om vi verkligen vill att barn ska komma dit. Varför inte? För det är ju löjligt tomt på lekplatserna. Så jag tycker jag är hyfsat duktig på att ta mina barn. När det är fint väder så brukar vi gå till lekplatser. Men många gånger är det ju bara vi där. Och då är det ju inte så kul för mina barn heller liksom. Då tröttnar de efter en halvtimme när de har gjort allting själv där liksom.

Den ena är snart två, den andra är fem. De har ju kul tillsammans men de gör inte samma grejer på sätt och vis. Och det spelar ju också roll. Är man på Leos, min större dotter där, hon är fem. Hon brukar säga till. Nu springer jag iväg och ser om jag kan hitta någon att leka med. Så letar hon upp någon annan. Ett barn som verkar vara ensam. Så frågar de om de ska leka. Så springer de bara efter varandra. De pratar inte ens med mig. Man kan fråga tre timmar senare. Vad hette flickan? Det vet hon inte. De har inte pratat om det. Utan de har bara sprungit och jagat. Sådana saker spelar ju också in. Det blir ju tråkigare för barn när de väl kommer till lekplatsen om det inte är andra barn. Så vi kanske ska göra det mer bekvämt för dem och så. Om vi vill få in mer fysisk aktivitet.

00:12:48 – Wille: Men vad tror du om mera strukturerade aktiviteter som gymnastikgrupper eller knattefotboll eller idrott, alltså riktigt mer regelrätt idrott?

00:12:59 – Jacob: Ja, alltså det hade ju funkat, men då tror jag man på något sätt, det måste ju göras, det måste ju göras kommunalt på något sådant vis i så fall. Det kostar ju pengar de här grejerna. Det är många gånger har man lagt ut vissa grejer och aktiviteter. Jag har en kompis som har sin son på trampolinpark. De tycker det är jättebra men det kostar typ 120 spänn per gång om man slår ut det på tillfällena. Det är inte rimligt att man ska ha en unge som gör det tre gånger i veckan eller vad som helst. Det är en jobbig grej också. Du ska vara där klockan fem för det här. Då hade det varit bättre om jag vetat varje onsdag så kan du bara gå bort dit till den här lekparken. Så är det fem vuxna som håller i lekar för barn. Jag vet inte hur det skulle funka i praktiken.

Man kanske skulle ha förskolorna. Haft någon anställd som varit anställd på kvällar. Så hade barnen kunnat vara kvar och leka. Det finns säkert många sätt man hade kunnat lösa det på. Men det skulle ju bli. Antingen blir det dyrt. Eller så enormt mycket ideellt. Vilket jag inte riktigt kanske tror på längre. Du hade kunnat lösa det absolut. Jag tror inte det är en jättekostnad för en kommun att ha tio anställda i stan som gör sådana saker. Men det är ju ändå en investering.

00:14:16 – Wille: När vi pratade med Paulina Nowicka om det här med barns ätande, så verkar det spela roll hur föräldrarna gör. Om föräldrarna lyckas vara fysiskt aktiva och träna, så kanske det smittar av sig på barnen, så att det blir en självklar del i hur man gör. Man är en bra förebild. Men då måste man ju också ha tid att göra det. Och jag tänker att om man då har tid att göra det medan barnen är på de här aktiviteterna så kanske man sen när barnen växer upp så fattar de att det är det som mamma och pappa gör när de själva är och leker.

00:14:49 – Jacob: Ja, jag tycker mycket sådana saker har också varit bra. Bygga det gemensamt. Min fru är med på en sån här mammaträningsgruppgrej. Det är ett gym, men det är egentligen bara för kvinnor. Och de har lite speciella, där är det många pass som inriktar gravida eller precis efter graviditeten när de är mammalediga där. Där har de öppnat upp nu när det inte är andra pass. Så får respektive också komma dit ibland. Men där är det skitbra. För där är det massor med andra barn som springer runt. Så där går vi dit ihop. Alla fyra ihop. Då kan man träna samtidigt som de leker runt omkring. Jag hade med Emilia när jag bara hade en dotter. Så var hon med mig på tyngdlyftningsgymmet och körde sådär. Det är mycket som inte är praktiskt byggt för det.

Man hade kunnat slå ihop lekplatserna med utegym-varianterna och sådana saker också. Då hade man säkert fått dit föräldrarna som redan är fysiskt aktiva och göra grejerna.

00:15:45 – Wille: Jag tänker på en idrottsplats. Om barnen ska spela fotboll eller hålla på med friidrott så kan jag kuta runt på löparbanan under tiden som de hoppar höjdhopp. Så ser jag ändå vad de håller på med och man kan uppmärksamma det och så vidare.

00:16:00 – Jacob: Det finns några idrottsklubbar som har börjat satsa på de här bitarna. Som startar upp ett gym som en förening. Där dels ungdomarna som kanske inte fortsätter spela, säg de slutar spela fotboll när de är 15. Kan de vara kvar och vara medlemmar i föreningen och gå på gymmet och så kanske man träffar sina gamla lagkamrater runt omkring och sådana bitar. Och just för att föräldrarna, jag vet, Hittarps IK, där jag spelar, där har de ju planer. Det är redan uppritat sådär. Jag vet att de ska börja bygga, men jag vet inte hur mycket de ska börja bygga av grejerna nu. Men där de just också ska ha ett gym som är precis bredvid träningsplanerna och sånt. Just för att föräldrarna ska kunna underhålla den under tiden och sånt. Jag vet inte hur mycket nya människor man når med den typen av upplägg egentligen.

Men jag tror ju liksom att det… Man behöver göra det enklare. Frågan är om det ska göras av föreningar. En del föreningar kanske har organisationen och ekonomiska möjligheter att göra det medan andra inte har det. Då kommer det bli mer uppdelat i befolkningen som mycket annat är. Eller så får man kanske hjälpa till med det kommunalt och göra grejerna. Hur mycket man bryr sig om det.

00:17:07 – Wille: Många gym har ju barnpassning, så kan man ju gå dit och träna och då betalar man ju bara för sitt eget medlemskap och så har man med barnet och så får de vara med någon som kanske inte nödvändigtvis är utbildad men i alla fall intresserad av barn och härjar runt med dem under tiden. Det är också en bra lösning, också helt privat.

00:17:24 – Jacob: Där finns ju andra sätt. Gymnastik till exempel. Min dotter går på det, den äldsta av dem. Där ska inte föräldrarna sitta med under tiden och titta. De ska lämna gymnastiksalen. Då sitter de bara ute och glor i ett omklädningsrum. De skulle lika väl kunna göra något i rummet bredvid. Det är mycket grejer man skulle kunna lösa. Frågan är om man får folk till att vara med på det. Där får man prova på något vis. Jag tror att man hade kunnat göra det på enkla premisser så hade man i alla fall nått ut till många. Men det är ju kostnadsbitare. Jag vet inte om det finns några bra lösningar på de här sakerna. Det finns det ju uppenbarligen inte. Om man hade vetat att det funnits bra lösningar så hade man ju på något sätt haft evidens bakom det och då hade man säkert övertygat folk om att vi ska göra det här.

Just nu är det tankar, idéer, möjliga hypoteser. Och då är det så svårt att få fram de här pengarna till det. Många gånger får man en bra idé men så startar man upp och sen inser man att det är inget Det är ingen kraft bakom som driver det. Det är någon eldsjäl som driver det och så försvinner de. De gjorde det ideellt eller vad som helst. Så försvinner den personen så dör allting ut. Det har man ju varit med om ett par gånger också. Den typen av saker. Så nej. Jag vet inte. Kosten är ju ännu svårare. Hur kommer vi åt där? Där är det ju oftast föräldrarnas matvanor som förs över till barnens matvanor.

00:18:51 – Wille: Men kan vi inte hänvisa till avsnittet med Paulina där? Jo. Där gick vi ändå igenom det rätt noggrant.

00:18:57 – Jacob: Ja, det får vi väl göra. Vi har svarat länge nog på det här utan att svara.

00:19:01 – Wille: Ja, exakt. Föräldrar

Att lära barn källkritik och vetenskap

00:19:04 – Wille: gissar här. Då är inte jag förälder. Jag får ta mig friheten. Nästa fråga då. Vad är dina tankar om att lära ut vikten av källkritik och hur man bäst fångar intresset om ämnet hos barnen?

00:19:18 – Jacob: Min enorma bias här är just kost och träning. Alltså det är få fält där det finns så mycket blaj som får spridning. Och det är också få fält där vi har sån stor, ändå relevant nyans av vad som är etablerad fakta, vad som är möjligt, vad som troligen inte stämmer och vad som är fel. Om man liksom pratar mycket annat, liksom källkritik. Ja, det är någon som har ljugit här i denna artikeln. Eller det är någon som har hittat på något i den här artikeln. Eller det här hände. Eller det är liksom en rättvis återberättelse av vad som har hänt på sätt och vis. Men inte sitter du och pratar LCHF med Emilia, eller? Nej, nej. Kolla här på BJSM. En gång i tiden var det en bra tidskrift. Det beror på vad man kallar barn här såklart. Annars har du ju Bamse-böckerna och sånt.

Det är säkert vettigast. Då blir det ju källkritik på en bebis-nivå. En källkritik som egentligen inte fungerar, ska jag säga. Alltså källkritik. Den här gamla källkritiken. Jag fick något länk till mig nu. Det var någon som gick någon sån här komvuxkurs eller något liknande, tror jag det var. Där de hade haft sån här föreläsning om källkritik. Det låg som ett YouTube-klipp. Jag kommer inte ihåg vilket det var. Jag ska inte berätta det heller. Där de hade liksom då… Man skulle utvärdera källan. Och så hade de liksom det här. Vem är avgivaren? Är det en stor tidning? Vem är författare? Står det vem som är författare? Nej, det heter det här klassiska. Du känner igen sig så coolt. Anges det källor? Och det som var en tillförlitlig tikel då, det var Henrik Ennars artikel om Socker och depression i Svenska Dagbladet.

00:20:58 – Wille: Ja, för att det är Svenska Dagbladet med referenser.

00:21:00 – Jacob: Ja, men den hade ju referenser. Svenska Dagbladet är en tillförlitlig källa i förhållande till mycket annat. Det är mycket mer i Svenska Dagbladet som stämmer än på en random samhällskommenterade blogg. Säkerligen, det är klart att det finns bloggar som också är bra. Det är ändå jättefel. För det räcker inte bara. Finns det referenser? Jag går in på Marko. Han har referenser på alla sina jävla grejer. Det är bara det att de stämmer inte med innehållet. Alltså den här ytliga källkritiken. Den räcker helt enkelt inte till inom det här området. Det är det jag tycker gör det intressant. Vi tar sockerfilmen. När den släpptes så fick jag också från några lärare skickat till mig och då har du tydligen läraren och sån här portalgrej där de kan ladda upp sina, alltså om de tar fram ett ett sätt att jobba med någonting.

Någon fråga. Så var det någon som hade tagit fram frågor till sockerfilmen som man kunde ha som klass och visa sockerfilmen för barnen. Sen hade de reflekterande frågor kring innehållet. Det var horribla frågor för den här läraren hade inte fattat att hon eller han blev blåst när de såg det här programmet. Och där tycker jag också, det här hade ju varit ett jättebra tillfälle att lära ut källkritik. För folk är intresserade av frågan. Om du ska börja prata källkritik och så tar du upp någonting som hände i början på 1900-talet och du får läsa två olika liksom sidor på internet som reflekterar. Alltså, du är inte intresserad av vilket svar som är rätt egentligen. Eller de allra flesta är ju inte det. Om det bara blir tilldelat.

Däremot om du blir tilldelad en fråga. Vilket sätt ska du träna på? Är det här en varning? För de flesta människorna bryr sig om vad de äter. Även om de kanske inte vet vad de bryr sig om på något sätt. Folk har sina förutfattningar. Ren mat. Synda. Onyttigt. Tillsatser. Alla har sina sådana grejer i huvudet och där tror jag man hade kunnat nå ut väldigt mycket genom att ta de exemplen för då har du fångat folks intresse av att få reda på svaret. Och då kan man liksom få dem intresserade mer av det här liksom. Vad är det här för typ av studie? Hur mycket kan man få ut av den här studien? Hur är indata? Vi har hela avsnitt om Nutritionsepidemiologi, Wille, och vi har ändå Men vad fan, det här är ju inte för barn. Många tusentals människor som har lyssnat igenom det här.

Det här är ju för barn, men det är klart man får ju börja det på en lägre nivå. Nej, jag kan inte Nutritionsepidemiologi-stoppa.

00:23:44 – Wille: Det är ju för avancerat ändå.

00:23:47 – Jacob: Ja, men det är klart det blev för avancerat i början. Men jag menar, fångar intresset. Ja, men varför får vi de här rubrikerna? Så det är klart du har yngre barn som har fått höra att det inte är bra att äta det här. Och då kan man börja prata om varför.

00:24:00 – Wille: Precis, men det var det jag tänkte att frågan innebar. När man pratar med barn, hur kan man få dem att ens förstå att saker man hör kan vara fel? Utan att någon ljuger nödvändigtvis. Man kan ju bara säga att ibland finns det folk som ljuger, och så varje gång man själv tycker att något är fel säger man att de ljuger. Men det är ju inte nödvändigtvis alltid så, utan det kan ju vara så att det bara är en missuppfattning, eller att man tycker olika, eller vad som helst. Och det är det här som man kanske måste få barnen att börja tänka på. Hur man får det att börja bli intressant, oklart. För att man blir ju en dryg jävel om man är källkritisk. Man är ju den som sitter och säger såhär, nej, runt fikabordet.

00:24:39 – Jacob: De flesta har ju det här, de är ju lagda åt det hållet. Ja, jag tror också det. Det har ju varit så från början, på något sätt, att inte tro på sakerna. Alltså kontrollera det själv. Jag blev arg på lärarna ibland när de liksom bara sa att man skulle tro på det. Men, Jag tror att om man vill få in det här intresset, om man inte bara ska säga att vissa har det och vissa inte, så är det ändå de vägarna. Då tror jag det här är en lättare väg än många andra för att det är ett ämne där folk bryr sig om svaret.

00:25:08 – Wille: Jag förstår vad du menar. Det handlar ju om att ta någonting som folk är intresserade av och utgå från det. Så är barnen intresserade av någon idrott eller är barnen intresserade av mat? Jag vet inte, vad kan man vara intresserad av?

00:25:23 – Jacob: Svamp? Det var det jag tänkte på.

00:25:25 – Wille: Jag vet inte, men nånting. Spelar ingen roll vad det är. Att man då börjar där. För att då blir det lättare att få in det här källkritiska perspektivet. Eller källkritiska, jag vettefan om jag skulle använda det ordet. Men kritiska perspektivet eller kanske skeptiska perspektivet. Alltså man ifrågasättande. Snarare ändå som du säger att man tar en generiskt exempel och så ska man då analysera vad man tycker om en viss källa eller någonting. För det är ju kartong liksom, det är skittråkigt. Och då kommer ju själva ämnet som sådant bli tråkigt.

00:26:01 – Jacob: Sen tror jag man behöver ta in det här med vad är folk mer benägna att dela och sådana bitar också. Det är väl kanske i tonåren när folk börjar använda mobiler och sociala medier och sånt lite mer etablerat. Man ska börja prata om det. Men då pratar vi ändå om mellanstadiet eller högstadiet när man är 13.

00:26:22 – Wille: Högstadiet.

00:26:23 – Jacob: Det är däromkring. Det är nian. Eller vad säger jag? Sexan och sjuan. Så ja. Jag tror mycket.

00:26:30 – Wille: Men lite viral granskare grej då. Att man ser någonting som sprids. Så gör man en analys av varför det kanske inte stämmer. Hur kommer man fram till det? Hur vet vi det vi vet? Exakt.

00:26:42 – Jacob: Då tror jag att det är bättre att börja med ett exempel där folk vill ha svaret och så kan man gå tillbaka och berätta om hur vet vi vetenskapliga processer. Allting är inte vetenskapliga processer. Många barn behöver lära sig om journalistik. Hur det fungerar. Hur man verifierar källor, anonymitet och sådana här bitar. Det är väldigt mycket människor som uppenbarligen inte är klara med hur journalistik bör fungera. Nu tror inte jag att jag vet allt om deras, det är ju trots allt en lång utbildning, men jag lyssnar på en del journalistikpoddar och jag tycker det är väldigt mycket som folk inte känner till. De blir bara arga för att jag förstår detta och inte detta och så vad som helst.

00:27:28 – Wille: Men en följd på den här frågan var ju framförallt när sociala medier handlar om likes och tråkig vetenskap inte får några sådana. Och det är just det som är grejen då. Alltså att man kanske ska ta sånt som får likes och börja där. Och sen beskriva vetenskapen. För vetenskapen är ju inte tråkig, utan det är ju bara det att när den framställs så är det ganska tråkigt. För det blir ju liksom som att såhär, ja men det här vet vi. Det står här. Men det handlar inte om varför vet vi det, hur kom man fram till det. Det finns ju alltid intressanta historier bakom, eller oftast iallafall, intressanta historier bakom hur man kommer fram till saker. Det var egentligen det som fick mig att börja bli intresserad av vetenskap, när jag fick börja höra om historier bakom hur man kom fram till shit, allmänt.

Och inte såhär, Newton såg ett äpple ramla. Jag tror inte riktigt på den historien. Vad var det för förhållanden som ledde fram till det här? Vad hade de för tankar? Och egentligen varför vet vi det vi vet? Det är så man gör vetenskap intressant, tror jag. Alltså att bygga en historia av det. Men om man då utgår från ett ämne som folk bryr sig om, som exempelvis kost och träning, och sen så förklarar man Hur har den här vetenskapen kommit fram? Och det finns ju mycket sånt här intressant, snaskigt där. Typ som jag nämnde, BJSM tidigare där. Det är ju en intressant historia hur nånting kan bli helt jävla galet liksom. Tim Nokes, skitintressant historia. Börja med den delen och så prata om varför han har fel om FCHF. Det är ju skitintressant, så sådana saker, kanske när man kommer upp lite i åldrarna, är ju ett bättre sätt än att bara försöka läsa om hypotestestning som kanske inte, om man inte är nördigt intresserad av filosofi, är jättekul.

00:29:11 – Jacob: Nej, exakt. Så det är väl det. Jag vet ju inte om det är bäst metoderna. Jag var faktiskt inbjuden för någon månad sedan och pratade för väldigt mycket livsmedelsföretag på livsmedelsdagarna här. De ville veta lite hur jag tänkte när det banka grejerna och sånt. De tyckte väl att jag har hjälpt dem ibland. Det jag tog upp då, det som jag märker det är att många associerar mig med han som debunkar grejer. På något sätt, som säger att det här är trams. Det är ju trots allt fortfarande en ganska liten del av vad vi gör. Vi har ju den här typen av avsnitt som idag, där vi kommer in på det. Men annars så, våra poddavsnitt handlar ju sällan om saker som är fel på det sättet. Vi har ju några avsnitt om det. Men annars är det ju liksom. Vi tar upp det som kanske är nytt kring träning.

Jag skriver mestadels om grejer som är nytt kring träning och kost och så. Det är där jag lägger min mesta av tiden. Jag sitter och läser grejer också. Även om jag läser de här böckerna som jag vet från början inte kommer vara bra ibland. Men sättet jag har nått ut tror jag är mycket den andra biten. Att det kommer någonting viralt och så bemöter jag det. Så får jag plats ändå. Utan att behöva ljuga. För det är ju egentligen så du får plats annars. Det är ju att skrämma upp folk eller hitta på saker. Och säga att du vet mer än någon annan för du måste lyssna på mig. Men där tror jag på något sätt att man kan kontra lite och göra det lite sensationellt tillbaka på något sätt. Och där tror jag också man kan få in mycket källkritik på den biten.

00:30:40 – Wille: För jag har nog lärt många människor vad metanalys är.

00:30:42 – Jacob: Från början. Det är ingenting man exponeras för annars kan man ju säga. Nej, precis. Men det blir ju väldigt återkommande. Samt när vi pratar om den här nutritionsepidemiologin. Det är väldigt återkommande då.

00:30:56 – Wille: Ja, bara det. Epidemiologi är ju ingenting som man annars vet vad det är heller.

00:31:01 – Jacob: Nej, men det är väldigt återkommande här. Ja, där är en studie som visar på en association på detta. Men titta här när vi tittar på alla studier som har tittat på det här sambandet. Och det kallas metaanalys. Men då har vi lärt folk det. Istället för att jag börjar, så här ser vetenskapen ut, så har vi nutritionsepidemi. Då har du börjat somna innan du kommer och berättar att när vi summerar det här kallas det för metaanalys. Men när man får börja, varför är detta trams? Så är de intresserade och då börjar de lyssna. Så jag tror mycket på det hållet också. Det är väl fördelen med att det sprids mycket blaj kring kost och träning. Jag tror det är en väldigt bra ingång om man vill lära folk det här. Och just som jag sa, det är väldigt mycket i gråzonen, som jag sa här i början.

För folk tror ofta att, är det här rätt? Är det här fel? De mejlar mig. Så tror de att jag skulle kunna svara ja eller nej till dem. Och så blir de sura. Du kunde ju lagt en minut, det händer ibland. Folk mejlar mig, så mejlar de tre dagar senare. Just på Facebook och såhär så ser de att jag har läst det, men jag svarar inte. Så skriver de tillbaka, kunde du inte bara skrivit ja eller nej? Nej, det hade tagit tre A4 för mig att skriva ett jaller med här. Tyvärr, jag vill inte lägga den tiden bara på dig. Men folk tror ju ofta att det är ja, nej och så här. Det får man också in med de här. För här är ju väldigt mycket osäkerhet. Framförallt när det gäller kosten. Väldigt mycket osäkerhet. Är det här bra eller här dåligt? Ja, kanske bra, kanske dåligt.

Vi vet inte riktigt. Det är nog ingen stor grej och så vidare. Det är också någonting man måste få in om man vill kunna ha en ordentlig källkritik. Att man vet om att det inte alltid är ja och nej svar. Det är ofta osäkerhet. Det är många som inte tror på det. De blir frustrerade över att de inte får ett svar.

00:32:44 – Wille: Andra områden kan jag tänka mig om man inte är intresserad av, eller om barnet inte är intresserad av kost och träning. Klimat, det är ju någonting som jag tror att alla barn får kontakt med i skolan om inte annat. Invandring, om man vill vara ute i lite mörkare vatten och fiska så kan man diskutera alla siffror som kastas runt och olika statistiker och sådana saker. Varför får vi höra det här? Vad betyder det här? Sådana saker. Det finns ju hur mycket som helst, men alltså utgå från någonting som från början väcker intresse. Om

Styrketräning för barn och ungdomar

00:33:20 – Wille: barn vill träna styrketräning och expertisen har delade meningar, Baranto och Leif Svärd mot Tonkonogi. Vad hade du då rekommenderat till något barn, förälder som vill börja?

00:33:33 – Jacob: Ja. Expertis. Svårt. Där har vi ju. Det här är ju ett bra exempel på det vi pratade om innan. osäkerheten. Vi vet liksom inte här det slutgiltiga svaret. Vi kommer aldrig få det slutgiltiga svaret i den här frågan skulle jag säga. Om vi inte på något sätt hittar på någon typ av modell för att simulera människoliv. Där vi kan ta barn från början och låta dem göra någonting och en grupp som gör någonting annat. Många olika grupper som doserar träningen på många olika sätt med många olika övningar. Det är där det alltid kommer in. Även om någon skulle kunna få fram en studie som visar att de här barnen körde skivstång sen de var åtta år tills de var arton och de har mer eller mindre av det här problemet. Så kommer alltid den andra sidan kunna argumentera emot.

Ja, men de hade mindre problem för att de körde en så låg dos med lätta vikter. Eller så kan den andra gruppen säga att de hade mer problem för att de tränade för hårt eller för mycket. De hade dåligt utförande i övningarna eller att de inte gjorde någon annan typ av träning samtidigt eller vad som helst. Man kan hitta på många olika förklaringar. Här tycker väl jag att man på något sätt Det här blir en värderingsfråga. Vad tycker jag är viktigt? Vad tror jag mitt barn kan ha nytta av som vuxen? För där är det ingen tvekan idag om att brist på styrka är ett ganska stort problem hos äldre. Från 60-årsåldern och upp är det många människor som faller och har svårt att förflytta sig på grund av brist på styrka. Vi har varit inne på det i ett par avsnitt här.

Jag tror det är svårt för många vuxna att börja styrketräna för att de känner att det är en stor tröskel för de vet helt enkelt inte hur man gör. De känner sig inte bekväma med det. Alla, eller inte alla, men de allra flesta känner sig bekväma med att bara köpa ett par joggingskor och så gå ut och börja jogga. Oavsett att de kanske inte känner sig bekväma med hur de upplever att de ser ut när de gör det. Men alla känner väl ändå att, ja men det här kan jag göra. Jag kan gå ut tidigt på morgonen och så kan jag liksom lunka runt i två kilometer och så är jag klar. Medans om du bara satt på folk träningskläder och slängt in dem i ett gym med skivstångar. Då hade de nog Många hade haft väldigt svårt med att bara ta i de här grejerna. Det märker ju jag på skolan.

Tar du de som går i ettan och vissa av eleverna som går i tvåan som ändå har vistats i miljön i ett år. De känner sig inte bekväma. De är osäkra. De vet inte om de gör rätt. De vet inte hur de… Många kör med för lätta vikter. De tar inte i. Där tror jag att det finns en stor vinst i att lära barn och ungdomar det här. Kanske framförallt ska jag säga. Jag tror inte det är så stor vinst med att börja med en åttaåring och lära den här personen det. Då ska det väl mer vara för att man tror att de kan ha nytta av och ha rörelserna illa där. Eller bara att barnet tycker det är kul att vara där. Annars tror väl jag mer att det är tonåren någonstans däromkring. Sen tror jag mycket på det här med att under tillväxtpurten att man ska vara försiktig. Om vi då har målet så många som möjligt i så god hälsa som möjligt när de är 20.

Tycker ändå datan är hyfsat. inte tydlig kan man ju inte säga, men den hyfsat bra tydlig trend kan man säga mot att det inte är någon bra idé att belasta på för hårt under den tiden. Alltså när den här tillbyggde. Det var Niklas vi pratade mest om det om när han var med här. Jag tror, vad hette avsnittet? Träning, rätt träning för rätt ålder eller något sånt där. Så där tror jag att man ska vara lite försiktig med den tyngre belastningen. Men kanske framförallt träningsbelastningen i stort. Inte just styrketräning. Vad lägger vi i styrketräning? För mig är styrketräning på något sätt att du går in på ett gym och tränar det specifikt. Många gånger kallar man ju knäkontroll för styrketräning. Eller att lagidrottare gör utfallssteg som en del av uppvärmningen.

00:37:54 – Wille: Men om vi definierar styrketräning som träning med syfte att öka styrkan. Sen måste man inte göra det på ett gym, men oftast är det mest lämpat för att det är där man kan belasta på ett sådant sätt.

00:38:04 – Jacob: Precis, men det finns ju det också. Det är ju svårt att läsa. Jag vet att det var någon metaanalys i British Journal of Sports Medicine för fyra, fem år sedan som tittade på olika metoder för att förebygga skador. Då hade man styrketräning som en kategori. Man hade stretching som en kategori. Man hade sån här control-träning och sen hade man någon kombinerad träningsvariant där man körde olika varianter för skadeförebyggande. Då kom man ju fram till att stretching hjälpte inte. De andra metoderna hjälpte, men det var styrketräning som hjälpte mest. Men där i styrketräning hade de till exempel då lagt med knäkontrollstudien som styrketränings. Det ska det inte vara.

00:38:45 – Wille: Nej, för mig är inte det styrketräning.

00:38:47 – Jacob: Sen kanske det var mer styrketräning än de andra sakerna som man inkluderade här. Men då kanske man läser det här och tänker styrketräning är bra. Nu ska mina barn gå ner på gymmet. Man kanske inte har hamnat snett när man gör det. Men man har ju inte gjort det som studien visade.

00:39:03 – Wille: Nej. Men alltså.

00:39:05 – Jacob: Men för mig, jag tror. Jag tror nog man ska styrketräna. Men man måste ha koll på volym. Man måste ha koll på belastning. Jag tror också att vissa övningar som kanske är väldigt effektiva för lite äldre. Vi tar slutet på… Alltså när man är klar med tillväxtspurten. Att man kanske ska vara lite lugnare med dem. Om vi tar knäböj och frivändiga marklyft. Jag tror det är vettigare att köra enbensövningar. Större variation i övningsvalet överlag. Så man inte har den här nötningen på samma vis. Med utfallssteg, med kanske enbensmarklyft och sådana här bitar. Där man muskler man vill träna belastas i princip lika mycket. Den tränas lika mycket mer eller mindre men du får mindre totalbelastning på någon del. Tar du enbensknäböj till exempel kan man göra den med några kilo hållandes i händerna och den fortfarande tillräckligt tung vilket det kommer vara för de flesta ungdomarna.

Då har man gjort bra träning för lår och kanske till och med mer om vi ska ta för gluteus och gluteus medius som fixar lite mer balansen när man kör med knäböj än om man kör vanlig knäböj samtidigt som man har en betydligt lägre diskbelastning.

00:40:24 – Wille: Ja, ryggbelastning. Inte bara diska. Men absolut, man ska inte vara rädd för styrketräning. Jag tycker att det är det som kan bli problemet åt båda hållen. Alltså att man har ett håll som säger att barn ska styrketräna, och så är det ingen nyans där. Vem ska man titta på då? Kinesiska tyngdlyftarprogrammet, är det det som är modellen? Nej, det är det ju inte. Det andra hållet, att man ska vara rädd för styrketräning. Att barnen inte ska exponeras för det. Det tror jag inte heller är bra. Utan det handlar ju om en balans och att inte ha bråttom. För det finns ingen poäng med att ha bråttom på något sätt egentligen. Alltså man kommer troligen inte få så pass imponerande vinster att det liksom är värt det. Även fast man har bra förutsättningar att göra gains när man är under tillväxtåren så är det ju fortfarande inte när man är 19-20 som man ska vara som bäst.

Utan det är senare och för att kunna vara det så måste man hålla. Så jag tror att det är nyansen som ibland saknas i den där debatten. Jag vet inte om det beror på att datan saknas eller vad det nu är. Men det blir väldigt lätt fel åt båda hållen.

00:41:32 – Jacob: Det kan ju vara att någon i extremen har rätt.

00:41:36 – Wille: Jag tror inte det är så sannolikt att det är så.

00:41:38 – Jacob: Att det skulle vara det bästa. Det är bara att börja belasta på barnen och låta dem köra tre och fyror innan tonåren i knäböj och sådär för att göra dem riktigt starka. Jag har svårt att tro att det skulle vara det bästa. Tittar man på Idrottar man börjar tidigt. Gymnastiken kanske framförallt lite tillbaka i tiden. Det är väl fortfarande snack om problem inom gymnastiken. Man börjar väldigt tidigt med mycket träning med högre belastande träning. De har mycket hopp och sådär. Man landar mer okontrollerat än när man kör med skivstång. Där är ju en hel del av den här typen av överbelastningsbekymmer. Kontra andra idrotter. Jag tror inte att extremerna är det bra här. Jag tror det handlar om att försöka hitta någon Någon rimlig medelväg.

Och där vet man ju inte. Det kommer ju vara känsligare personer och mindre känsliga personer. Jag tror man får ta det i beaktande också. Vi har till exempel en handbollstjej på gymnasiet nu som växt väldigt mycket på kort tid. Som hade problem med ländrygg och sånt under tiden där. Hon tränar ju på. Ganska bra tycker jag. Men hon har ju betydligt lägre vikter och sådana här saker på stången. Jag tycker inte det är något problem. Det är ingen som trycker på och hetsar henne där att hon ska komma ifatt. Gör hon det i fyra, fem år så kommer hon ha fått en utveckling ändå. Det kommer antagligen komma in en trygghet när växten slutar öka och sådana här saker också. Men jag tror absolut det är bättre att hålla på under tiden. För kommer det två centimeter på längden och du inte försöker få musklerna att hänga med.

Då blir det ju värre om du ska in i en idrott. Om det är det man gör också. Jag vet inte. Det är inga bra svar. Jag tror på medelvägen. Det finns ingen bra medelväg heller. Den som gör mest gör inte lika mycket. Den som gör minst gör inte lika lite. Utan försöker lägga det i mitten.

Varför människor håller fast vid gurus

00:43:46 – Wille: Sista av de här frågorna som inte var med på Instagram. Hur får man människor att inte vara så fast övertygade om att deras guru har rätt och alltid rätt?

00:43:57 – Jacob: Ja. Det här är ju väldigt svårt. Jag skulle vilja säga att detta är mest nutrition. Det händer. Det finns ju vissa träningsgurus som på något sätt lyckas hitta väldigt hängivna följare. Kan man säga så? De har de här Idoportal och sådana här jättespår som skiljer sig mot annat. Men det blir ju oftast tydliga subgrupper på något sätt. Medan i kost så är man ju inte den här tydliga subgruppen. Utan det kan ju vara en, nu kan det vara fem kompisar så är det en i kompisgänget som ändå skiljer sig väldigt mycket på andra hållen. Och jag tror det här mycket med det som Micropolan brukar kalla för nutritionism. Vilket i princip handlar om att man hänger upp sig på saker som man inte kan se själv. Gluten är väl ett bra exempel. Du kan inte se om det är gluten i ett livsmedel.

Utan du måste titta på baksidan. Du vet inte hur mycket D-vitamin du får i dig i maten och sådana här saker. Du vet inte hur mycket fiber och du vet inte hur mycket vitaminer och mineraler och sådana här saker. Det är väldigt lite man vet av att titta på maten, hur näringsrik den är. Det här väcker ju väldig osäkerhet hos många människor. Läser de då rubriker, ja vi får i oss för lite fiber. Då tänker de, ja men då kanske det är bra att jag får i mig fiber. Men de har ingen aning om hur mycket de äter just nu. Och de vet inte vad fiber är. Mer än det här grova, grönsaker och baljväxter kanske. Och då blir det lätt att man fastnar för en, antingen på förpackningarna, att det står mer fiber eller 20% fiber eller vad som helst. Och då vet de inte om det är mycket med 20% heller egentligen.

Men de antar att eftersom det står på framsidan så är det väl mer fiber än vad det är i de andra sakerna. Och så tror man att det är en bättre produkt att köpa. Det är ju ett sätt som folk går. Sen är det ju också det här att de hittar sin guru som har svaren. Som i princip, ja men du, köp min bok. Ät som jag säger där så lever du tills du är hundra utan några metabola problem. När man väl har gjort den hängivelsen. Det var lite det här som vi gick in i avsnittet med Mattias. Vi pratade om vilka typer av bias. När man väl har gjort den här satsningen. När man har valt att tro på en person. Så är det ju så svårt. Om du då ska När du allt du har följt där i princip har varit tro, nästan allt alltså. De säger 30 grejer och du väljer att tro på det som står där.

Om någon då börjar påpeka, men du, de här fyra, fem sakerna är i alla fall fel. Då tror jag man har svårt att liksom acceptera att de är fel. Samtidigt som man accepterar att det andra fortfarande bara är tro. Utan då vill man kanske tro att alla de här grejerna man gjorde var evidensbaserade och så försöker man trycka bort, förneka de här fem punkterna då som kanske är tveksamma. Det är ju vad jag tror. Det är ju såklart, det finns ju säkert olika förklaringar för olika människor varför de följer den personen de gör. Många gånger kan det ju också bara ha att göra med att ta LCHF, alltså många av de här människorna har ju De har kanske hängt på forumen, de kanske är aktiva i Facebookgrupperna, vad som helst. De här personerna är ju troligen någon som då har kanske tappat väldigt mycket i vikt.

Som tror själva i alla fall att de lyssnade på andra råd tidigare. Eller upplever att de lyssnade på andra råd. Råden passar inte deras livsstilar, vad som helst. Och då har ju de på något sätt uppnått någonting väldigt starkt för dem med den här andra, eller guruns råd då. Och då blir det också det här att det blir en svår situation att på något sätt börja märka när någon petar på den här personen och sånt. Så hur man får människor att inte vara så fast övertygade om att deras gud har rätt och alltid rätt. Jag tror det är väldigt svårt när de väl har hamnat i den sitsen. Där har vi också, om vi pratar mitt jobb igen, där det också är ibland jag får kritik. Du kommer aldrig övertyga någon när du har den där, med den här tonen eller de kommer sluta lyssna på dig.

Jag är säker på att det finns människor där ute som har slutat lyssna på mig bara för att de inte tyckte att min ton har varit rätt i en kommentar eller i någon artikel.

00:48:26 – Wille: Det är ofta de recensionerna vi får på iTunes, ska jag säga.

00:48:30 – Jacob: Ja, vi får det precis. Vår podd här, kanske ännu mer tydliga rubriker, får de typerna av recensioner. Jag började lyssna, men jag kunde inte. Det var så i raljant, säger de efter ett halvavsnitt. Ja, vi tappar kanske dem, men hur stor var sannolikheten att vi skulle få med dem från början? Det är där det är så svårt. Ibland tror jag att det bara är bra och liksom hålla den här klicken borta och visa alla andra som inte tillhör klicken att det där är, ni behöver inte lyssna på det. För då får vi kanske med oss mer av de som ligger i den här gråzonen som inte vet för stunden, som är lite osäkra. Att jo, men alltså det här är ju helt rätt. Många som läser min artikel inser nog hur löjligt löjliga de andra argumenten var. Och så kommer de mer över, om man säger, mitt håll då, eller min ståndpunkt, eller den platsen, eller vad man ska kalla det.

Medan om jag är artig tillbaka och får det att låta som att det är någon typ av 50-50-situation. Jag tror så här, de tror så, som många tror att det handlar om väldigt ofta. Då kanske de mer blir övertygade av känsloargumenten eller anekdoterna. Titta så bra resultat jag har fått, som de andra sidorna hela tiden lyfter fram och sådär. Ibland vet jag inte om det är… Jag vet inte heller vad som hade varit bäst på sikt. Men jag tror ju också en del av att jag ändå når ut är ju att jag ibland gör de här typerna av saker. Det här kommer liksom inte övertyga dem som… När jag skriver någon raljant artikel om en krönika i tidningen. Jag kommer inte få den personen som skrev krönikan och säga du har helt rätt. Jag drar tillbaka min krönika eller något sånt där.

Det är inte målet heller, utan då är målet mer att få andra som läser den här krönikan och tänkte, det var kanske en poäng i den här, jag kanske ska börja bli att de inser att det var ingen poäng i det här, det här var trams. Så ibland kanske man inte alltid ska övertyga dem, och det är ju problemet när man sitter en och en med de här personerna, hur övertygar jag dem då? Då tror jag mycket mer att man får vara Frågvis ber de liksom, ja men vad är det för belägg för det här då? Men om jag visar detta istället, då får man ju ha en artigare ton och så där. Och det är ju kanske ett problem med internet, att det är svårt att… Svårt att nå många samtidigt som man övertalar några få kanske. Det märker man ju. Vilka artiklar delas mest? Det är oftast de som är mer polariserade än de som är liksom…

nyanserade. Så det var inget bra svar där heller. Många icke bra svar där.

00:50:59 – Wille: Vill du ha mitt svar? Ja.

00:51:01 – Jacob: Det går inte. Det går. Du kan absolut få folk att ändra åsikter och synsätt och ideologi och sådana här bitar, men Du får inte dem att göra det för stunden. Men folk ändrar ideologi. Tittar man på trender i samhället över tio år, det är väldigt tydligt vad som anses vara okej och vad som anses bra. Hur många trodde inte att fett var farligt? Jo, absolut kan folk ändra åsikt.

00:51:30 – Wille: Det var inte det jag menade. Jag menar bara att försök inte få folk att ändra åsikt. Det kommer du inte lyckas med.

00:51:35 – Jacob: Det är inte så kul för stunden, men det är en tröghet i det här. Det finns en typ av bias för det också. Jag kommer inte ihåg vad den heter. Men just att folk. De tror inte att de ändrar åsikt. Och samtidigt kan man ju liksom bli arg. När man har en politiker som. Du sa något helt annat för fem år sedan. Hade någon dokumenterat vad vi säger idag, nu har vi ju podden, vi kan lyssna på vår podd om fem år, så kommer vi säkert inte hålla med om en hel del av sakerna vi sa. Förhoppningsvis inte så jättemycket, men det kommer vara saker som vi hade formulerat annorlunda eller där vi har en annan ståndpunkt eller vad som helst. Men har man inte dokumenterat det så tror man att så här har jag alltid tänkt.

00:52:16 – Wille: Det är gradvis liksom.

00:52:17 – Jacob: Ja, det är gradvis. Så då tror man att man alltid har tänkt på det här viset. Det är därför jag tror många tänker att folk ändrar aldrig åsikter. Men det gör de.

00:52:25 – Wille: Men det var inte det jag menade. Det jag menade var att försök inte få folk att ändra åsikt. För de kommer sluta tycka om dig.

00:52:30 – Jacob: Det beror på hur mycket du vill vara vän med dem. Ibland kan det bara vara kul att jävlas med folk på arbetsplatsen, tycker jag.

00:52:35 – Wille: Ja, det tycker jag också. Jag tycker det kan vara kul att skratta åt folk. Men då bryr jag mig inte om att de ska tycka om mig.

00:52:40 – Jacob: Ja, vi behöver inte skratta. Bara sätta lite spöken i skallen på dem. Vad säger de om detta då? Så blir de lite stötta och lite arga. Så kanske om något år senare så har man ändrat spåret.

00:52:55 – Wille: Vi hoppar raskt vidare

Metaanalyser i förhållande till RCT-studier

00:52:57 – Wille: till ett par frågor från Instagram. Nu hann vi inte med så många här, vilket är bra. Då blir det mer content för er att lyssna på.

00:53:05 – Jacob: Det kommer ändå bara ett avsnitt i veckan. Ja, det är sant. Jaja, bra för oss.

00:53:13 – Wille: Då har vi en fråga här. Då kan man välja om man vill uttala det här på spanska. Då blir det Marcel Bain. Eller kanske franska. Marcel Boulin. Eller något annat språk. Ja, precis. Han skriver då. Potentiellt kontroversiell fråga och lång. Skulle man kunna föra en diskussion kring att det i en del fall kanske görs för många systematiska översikter och metaanalyser i förhållande till RCTs? Det kan man föra en diskussion kring. Han skriver då. Det känns som att inom en del områden, hypertrofi vs. styrka framförallt, pumpas det ut flertalet snarlika metaanalyser där flera konstaterar att det krävs fler och bättre RCTs. Om ja, vad tror ni anledningen till detta är? Etc. Och det är ju för att följer man kost och träningsfältet så får man ju mycket av Showenfeldt ett tall, som ju gillar att summera vetenskap och också skriver en hel del RCT som man sen meta-analyserar.

Men det här är ju svårt. Vi är ju inte forskare så vi kanske inte kan förklara varför det exakt blir såhär. Jag gissar att det finns en hel del arbetsmarknadsmässiga anledningar till det här. Att det kanske är enkelt ibland att skriva meta-analyser. Kanske enkelt att få den publicerad. Jag vet inte riktigt. Men visst är det ett problem. Alltså att summera skit. Man brukar ju säga garbage in, garbage out. Och så är det ju ganska ofta när det gäller kost och träningsfältet. Ska du ha en fråga som folk vill ha svar på så är det oftast en ganska smal fråga. Och då finns det kanske väldigt få studier som inte har särskilt god kvalitet. Gör du då en metaanalys som är det högsta i evidenstrappan, som då ska vara det som ger mest tyngd, så kanske du får ett svar som egentligen inte stämmer.

Men det får väldigt mycket tyngd därför att det är en metaanalys. Men jag menar då att det inte stämmer därför att Du kanske har tre väldigt små studier där två pekar åt ett håll, en annan kanske pekar åt det andra hållet. Och meta-analysen då blir att det pekar åt det ena hållet. Trots att görs det tre bättre studier så kanske det blir ett helt annat resultat. Det vet man inte.

00:55:12 – Jacob: Jag kan dra ett annat exempel. Vi hade med det som ett eventuellt ämne till tyngre rubriker, men det blev aldrig en punkt där. Man hade tittat på avokado. Det är the shit numera. Och där Tittar man på om en kost med avokado hade positiv påverkan på hälsomarkörer kontra en annan kost. Det de hade inkluderat i den här metaanalysen var egentligen studier där man gett en grupp i princip medelhavskostrekommendationer där avokado var en del av det kontra någon typ av kontrolldiet där man liksom inte hade avokado med. Man kunde kanske ändra andra saker där och så. Och då blev det helt plötsligt. Man hade ju inte bara sagt till en grupp att äta två avokado om dagen och en annan grupp inte skulle göra det. Vilket då kanske mer specifikt undersöker avokado.

Utan det man gör då liksom. Ja, dieter där avokado är en del av alla kostställningar. Händer det någon skillnad då mellan andra dieter där inte avokado är det? Och då blir det liksom ett svar som inte är. Alltså, vad säger det egentligen på något vis? Vi var inne här när vi pratade om styrketräningsfrekvens för några, vad kan det varit, 10-15 avsnitt tillbaka. Just en av Schoenfeldts metanalyser där man hade bakat in nybörjare med ganska otränade och det var bara två studier på vältränade mig i den här artikeln. Det var så väldigt stora skillnader mellan grupperna och uppläggen så att resultatet i sig blev väldigt ointressant. Man ska inte dra några slutsatser om sin egen träning från det här resultatet. Men problemet där tycker jag egentligen är den status vi ger meta-analyser som att de skulle ge ett slutgiltigt svar.

00:57:07 – Wille: Det finns ju en ganska gammal studie nu från John Ionidas som är metaanalytikernas metaanalytiker. Han gör sammanställningar över sådana här saker ur ett mer filosofiskt perspektiv för att se vad åstadkommer vetenskapen egentligen. I den analysen hade man kollat på Metaanalyser över olika fält och sen setts om det fanns en mer definitiv, större, bättre RCT som hade kommit efteråt. Och det var ju mer eller mindre, jag tror det var 60% av fallen som metaanalysen förutsade resultatet i den senare RCT'n. Om man då tänker att den senare RCT'n, den bygger ju på tidigare kunskap och bör rimligtvis vara bättre. Om den är av god kvalitet. så kan man nog anta att den stämmer bättre. Och om då meta-analyserna bara i 60% av fallen visar resultat i samma riktning, då är det ju mer eller mindre slumpen.

Och då kan man ju nästan skita i att göra de där meta-analyserna. Riktigt så enkelt är det ju inte, men det visar ju att det är inte alltid som man ska sluta när det har kommit en meta-analys och tänka att nu är det avgjort här. Det kan vara åt andra hållet. Precis.

00:58:16 – Jacob: Utan jag tycker att, som vi var inne på den här innan med träningsfrekvens. De använder ju faktiskt den här, de har ju publicerat den här då, kan det vara ett år sedan, två år sedan nu, jag vet inte. Och sen efter har de ju publicerat flera studier till kring träningsfrekvens. Där de hänvisar till sin metanalys och säger, vi har tidigare gjort den här sammanställningen och vi såg att den här typen av studier behövdes, eller det här behövde vi mer av. Och det är ju så det, där är de ju, Jag ska säga att det görs fortfarande många systematiska översikter om etanalyser där jag har noll susning varför de görs igen. Vi kan ta några exempel om det senare. Jag förstår ju att de summerar det här för styrketräningsfältet är ju dåligt summerat sen tidigare ska jag säga.

Då är det bra att de tar ihop, det fanns bara de här tio studierna och tittade bara två stycken på vältränade personer. Som du, vi tog upp det i avsnittet när vi pratade om det, om jag vill veta vad säger de studierna som finns just nu, då är det väldigt smidigt att den finns, den här översiktsartikeln, så jag kan leta upp den, läsa den först och främst. Sen kanske om jag vill gå djupare och titta på de studierna som inkluderar det i den översiktsartikeln. Istället för att jag ska behöva göra en egen databassökning och kanske hitta 60 möjliga studier där det är 10 av dem som egentligen är relevanta. Någon har på något sätt redan gett mig en introduktion till ämnet. Det är ju skitbra.

00:59:44 – Wille: Jag tror att det är mycket därför de gör det. När man ska göra en sån här studie då ska man ha koll på ämnet för att veta vad som tidigare har gjorts. Så att man inte gör om samma fel och gör det bättre. Då kan man lika gärna, om man är bra på det, göra en metaanalys av det man finner. Så har du två publikationer istället för bara en. Så jag gissar att det är ganska mycket därför man gör det.

01:00:04 – Jacob: Problemet blir istället när någon googlar abstrakt. Titta här, metaanalys visar att det är bättre att träna tre gånger i veckan än två gånger i veckan. Eller att man gör någon cool Instagram-bild som ska summera forskningen. Jag gillar Instagram på sätt och vis, men jag tycker det är väldigt dåligt för när du vill ha nyans i ett svar. Dels är det bara en bild, du kan lägga upp tio bilder förstås. Sen har det begränsat med hur många tecken du får skriva till den här bilden. Det går inte att läsa. Nej, precis. Folk gillar ju bara att scrolla på Instagram. Då tar de bara med sig de två meningarna som stod i bilden. Där blir det kanske ett problem på den nivån, men annars så Många av de här meta-analyserna och systematiska artiklarna.

Man kan tycka att de är meningslösa för att svaret inte är bra. Eller det är inte användbart eller det är väldigt osäkert. Man kan förstå att det är osäkert om man läser studien. Samtidigt är det ändå en bra summering av vad vi vet just nu. Sen uppstår det många systematiska artiklar och meta-analyser. Om vi tar på mättat fett till exempel. De här studierna som har undersökt mättat fett i interversionsstudier. De har verkligen försökt att ta många människor i varje grupp. De flesta av de här utfördes på 60, 70, någon på 80-talet. Sen har det inte hänt mycket mer. Men det fortsätter komma ut de här systematiska översiktsartiklarna, metanalyserna, där folk egentligen bara Alltså gör sin tolkning av datan för de kan även göras lite annorlunda.

Man kan välja vilket utfallsmått man vill ha. Och så blir det lite lite olika resultat i dem. Men det är ju samma data in. Forskningsfältet förändras inte. Det enda som ändras här, om vi tar metafettfrågan, det är att LCHF gillar att lyfta upp det om den kommer fram till att det är ingen effekt alls från metafett eller den är väldigt lite medans Många andra som kanske är veganerna hittar de som gör extrema åt andra hållet medan vi då du har en Cochrane-review nyligen eller som har det är väl den jag tycker ska hållas högst när det är sånt här grumligt fält som då säger att det är nog bättre att äta mer fleromättat fett än metafett och ingen skillnad om man förväxlar metafett mot kolhydrater. Det var väl deras slutsats i Men det är fortfarande ett osäkert fält.

Men det är ändå randomiserade kontrollerade studier på något sätt. Så det är så bra vi kommer just nu. Men där kommer ändå fortfarande. Och det har viktnedgångsstöd. Lågkolidaskost jämfört med någon annan kost. Där kommer det en vart vartannat år och har gjort det i tio år nu. Det finns säkert 10-15 stycken av den typen och alla kommer fram till samma sak. På ett halvår kanske det skiljer 1-2 kilo. På ett år i princip ingen skillnad alls. Ibland är det signifikant med ett kilo fördel för lågkostnadskost. Ibland är det ingen skillnad. Där hänger folk upp sig på om det är signifikant eller inte signifikant. Men det är praktiskt fortfarande ganska ointressant. Ett kilo hit eller dit. När vi vet att det är så stor spridning inom gruppen.

Där kan man tycka att det bara är inflation på de här… Du behöver inte en ny översikt som summerar forskningen till dig. För det fanns en från förra året som säger i princip samma sak. Så jo, där är väl ett problem. Det stora problemet, folk övertolkar resultatet och tror att metaanalys, den kom till ett resultat, alltså är det så här.

01:03:36 – Wille: Så är det inte. Rapporteringen är ju det som blir problemet av det. Vilken nyans det får, vilken bakgrund det är och till vem riktar sig det här. Det var som du sa med showenfeld och så vidare. Har du koll på fältet sen innan så blir du inte överraskad av resultatet. Sen kanske man inte alltid håller med om tolkningen och sådana saker. Om du då bara sprider ut det via en Instagram-bild så ger du det till folk som kanske inte har den bakgrunden och då kanske de får en uppfattning som om några år kommer visa sig vara eventuellt felaktig.

01:04:08 – Jacob: Precis. Vi har ju epidemiologi som vi pratade om här innan, nutritionsepidemiologi. Vi tar mjölk, vi är inne på mjölk ofta. De meta-analyser som finns där är på osäkra data. Det är självrapporterat. Det är över många år. Det är summering av den osäkra datan. De svar vi får där är långt ifrån slutgiltiga. Men det är ändå rimligare att ta den summeringen än att ta en enskild studie. Bara för att man gillar det resultatet mer av någon orsak. Om man inte kan motivera varför den enskilda studien är av bättre kvalitet och när man drar med andra studier så blir det liksom utvattnat. Tar vi träningsstudier igen, träningsfrekvens. Skulle jag titta på vilken träningsfrekvens som är bäst för vältränade personer då hade jag ju hellre tittat på de här två enskilda interventionsstudierna på tränade.

Istället för metaanalysen där man vattnade ut resultatet med de andra grupperna. Det är möjligt att man kan hitta en likadan motivering. Den här studien på mjölk är bättre för att den är mer specifik för den här frågan. När man gör metaanalyser så blandar man ut det med andra typer av studier med andra grupper eller vad som helst. Kan man göra den motiveringen då är det ju bra. Men den motiveringen görs ju oftast inte när folk… Utan de har bara plockat russinen ur kakan. De hittar en epidemiologisk studie där resultatet passar med vad de vill säga. Och så ignorerar de alla andra för att de passar inte. Och så kallar man det bevis eller vad som helst. Då blir det ju fel. Då är det bättre med meta-analyser.

Ironi i sociala medier och avslutning

01:05:48 – Wille: Svårt. Vetenskap är svårt. Nu har vi passerat timmen här så jag tänker att vi avslutar med en tramsig fråga här. Errhult skriver, kan William Valkojoja göra så att, eller vara så ironisk att Gudiol blir arg på riktigt? Och då måste vi först klargöra, kan du bli arg?

01:06:06 – Jacob: Det beror på. Jag kan bli irriterad och jag har väldigt lätt för att prata väldigt högt. Folk kan tolka mig som att jag är upprörd eller arg. Det är standardtillståndet för dig skulle jag säga. Det har ju hänt inom sporten någon gång. När jag har spelat fotboll och sådär. Men det är ju tillfället då. Det är en fyra, fem, tio sekunder, nån minut som maximalt. Sen är jag ganska lugn igen när situationen är över. Jag är inte den som ältar på grejer. Så nej, jag tror inte… Du hade kunnat göra mig väldigt frustrerad, Wille. Kan vi ta ett exempel på när du blev väldigt frustrerad?

01:06:46 – Wille: Nu rullade det upp nån bild om FMS och screeningverktyg och såna saker. Du fick 404 likes på den bilden. Jag skrev då en kommentar där jag var tokironisk. Jag tog den kritiken som brukar ges av så kallade rövgångare mot den här typen av argument. Och så skrev jag det som att det var mina egna argument. Då fick jag 44 likes på den kommentaren. Och då skrev du att jag… Du kan nog aldrig lära dig att ironi inte går fram på internet. Och det är så intressant då, för det är så väldigt många av de som har likeat den där som jag tänker… De tänker att det är rimliga argument. Det är väl rimligt?

01:07:28 – Jacob: Jag tror faktiskt att några har gillat den för att de tyckte att ditt argument var bra. Sen tror jag att många kanske lyssnar på podden också och förstår att du skojar. Men jag fick ju lägga till där, ifall någon inte förstår ironi och verkligen tänker som du skrev så har man liksom gjort analysen med video då. För ditt argument var väl då, ja men de har ju inte samma kliniska öga som mig och sådär. Vilket många kliniker kör. Ja, men de har varit lika duktiga på min manipulationsteknik som jag.

01:07:52 – Wille: Forskare ser inte hela människan.

01:07:55 – Jacob: Nej, precis. Sådana grejer. Så… Jag var ju inte arg. Men jag suckar ju ganska högt när jag läser din kommentar. Jag vet varför. Nu måste jag ju svara på den här skiten tänker jag varje gång. Så skickar jag ett argt SMS till dig samtidigt.

01:08:12 – Wille: Ja, sådana grejer. Just den typen av ironi, det vet jag, det sticker i ögonen på dig. Det är fan intressant att… Det kanske inte är så konstigt att man inte fattar att det där är ironi. Jag vet inte. För mig är det bara så att det dryper av ironi.

01:08:26 – Jacob: När jag ser det. Men det gör det ju när man känner till folk och man vet hur deras humor är. Men internet är inte gjort för det. Poddar är inte gjorda för det heller, Wille. Som jag säger till dig alldeles för ofta. De som har varit med här sen avsnitt ett, de sitter säkert och skrattar varje gång du säger sådana saker. Förhoppningsvis. Men är det någon som bara, oh det här avsnittet, titta här var en podd, det kanske jag ska lyssna på. Då vet de inte vem du är. Då känner de inte dig. Och då vet de inte att du är ironisk.

01:08:57 – Wille: Nej, jag vet. Det där är svårt. Det ticsas mig att vara ironisk, så jag kan tyvärr inte stoppa det. Så det är irriterad. Inte arg.

01:09:07 – Jacob: Nej. Mer rimligt.

01:09:09 – Wille: Bra, då avslutar vi där. Vi har ju massvis av de här frågorna kvar. Vi hann ju bara ta ett par av dem. Så vi kommer som sagt få ta de här i framtida avsnitt. Jättebra frågor. Verkligen. Tack för att ni skickar in dem. Tack för att ni engagerar er. Vill ni stödja den här podden kan ni gå in på tyngre.se, butik, profiler, rekommenderar tyngre träningssnack och köpa en fin vit t-shirt. Passar ju bra i dessa hösttider. Såväl som andra årstider. Vi kommer att finnas på Tyngre 7 på Kistamässan. Vi får förhoppningsvis återkomma på något sätt med exakt var på Kistamässan. Vi hoppas att det här avsnittet kommer ut innan det, annars så får Marcus klippa bort det här. Klippa in det i ett annat avsnitt. Allting blev väldigt oklart nu helt plötsligt, men antingen så kommer vi vara, eller så var vi på tyngre 7.

01:10:00 – Jacob: Precis.

01:10:02 – Wille: Ha det bra, så hörs vi nästa vecka!

01:10:05 – Jacob: Ha det bra! Hej!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *