Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

Det här avsnittet är ett frågeavsnitt inspelat för bufferten där Wille och Jacob inleder med att berätta om sin egen träning. Jacob har rejäl träningsvärk efter ett tungt pass med K-box, medan Wille reflekterar över ett tidigt intervallpass i Farsta och en fotbollsträning med fler redskap än spelare. Därefter tar de sig an lyssnarnas frågor om allt från träningsfysiologi och kost till poddens bakgrund.

Den första frågan handlar om huruvida man kan vända på sambandet att bättre återhämtning ger sämre träningseffekt och i stället medvetet försämra återhämtningen för att öka anpassningen. Jacob och Wille konstaterar att det enklaste sättet är att helt enkelt träna mer, men nämner även värmestress som bastubad samt att strypa kolhydratintaget runt konditionspass. De skiljer dock mellan lokal och systemisk stress: att hoppa över en måltid efter ett konditionspass kan gynna metabol flexibilitet utan större nackdelar, medan dålig sömn, alkohol och generell livsstress försämrar både hälsa, inlärning och skaderisk. Vid styrketräning talar fortfarande mycket för att tillföra energi och protein efter passet.

Vidare diskuterar de hur en ny livsmedelsmärkning skulle kunna se ut. Jacob kritiserar Nyckelhålsmärket för att bara jämföra produkter inom samma kategori och lyfter i stället fram Chiles modell med tydliga varningssymboler för mycket tillsatt socker, fett och kalorier. Därefter reder Wille ut om cyklister faktiskt kan komma i bättre form under en tre veckor lång Grand Tour, med Chris Froomes seger i Giro d’Italia som exempel. Slutsatsen är att den totala belastningen är för hög för att bygga upp sig under loppet – det handlar i stället om att tappa mindre form än konkurrenterna.

Efter en kort kommentar om fotpoden Stride går programledarna igenom den infekterade debatten mellan Brad Schoenfeld och Lyle McDonald om en uppmärksammad studie på mycket hög träningsvolym. Resultaten pekade på större muskeltillväxt vid upp till 45 set för benen per vecka, vilket utmanar tidigare forskning som antytt en platå runt 10 till 25 set. Jacob förklarar att den tyngsta invändningen gäller att ultraljudsmätningarna inte var blindade, men menar att Schoenfeld och James Krieger bemött kritiken sakligt medan McDonald uttryckt sig onödigt hårt.

Nästa fråga berör Michael Mosley, 5:2-dieten och lämpliga strategier för en 65-åring som börjat styrketräna och vill gå ner i vikt. Wille och Jacob påpekar att 5:2 inte är en diet utan ett ätmönster, och att studier inte visar några unika fördelar jämfört med att äta något mindre varje dag. Avgörande är alltid ett långsiktigt kaloriunderskott. Det bästa upplägget är det som innebär minst motstånd i vardagen, exempelvis att minska på energität skräpmat eller korta ner sitt ätfönster, snarare än regler som kräver ständig viljestyrka.

Mot slutet berättar Wille och Jacob om hur podden växte fram efter kontakten kring Fysiopodden och hyllar klipparens Marcus insatser för ljudkvaliteten. De besvarar även en fråga om löpning på asfalt ett par gånger i veckan, där budskapet är att underlaget i sig inte är skadligt så länge man är van vid det och ökar belastningen gradvis, även om variation av underlag och skor kan vara positivt. Avslutningsvis spekulerar de kring om de tillsammans skulle kunna besegra en kollega på Tyngre i en matätartävling och tipsar om Tyngres butik samt Willes ljudbok.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och egen träning
• (00:05:15) Sämre återhämtning för bättre träningseffekt
• (00:14:32) Nyckelhålsmärket och alternativ livsmedelsmärkning
• (00:20:55) Formtoppning under en Grand Tour
• (00:23:57) Fotpoden Stride vid löpning
• (00:24:29) Debatten om extrem träningsvolym
• (00:32:44) 5:2-dieten och hållbar viktnedgång
• (00:44:06) Så startade Tyngre Träningssnack
• (00:46:41) Är det skadligt att springa på asfalt
• (00:50:28) Matätartävling och avslutning

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och egen träning

00:00:22 – Wille: Hallå på er och hemskt varmt och hjärtligt välkomna till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol.

00:00:31 – Jacob: Godmiddag, Wille.

00:00:33 – Wille: Nja, det kan vi väl kalla det. Absolut.

00:00:35 – Jacob: Jag har precis ätit. Lunch, ja. Ja, men… Ja, kanske man får kalla det.

00:00:43 – Wille: Skitsamma, det är ingen som vet. Nej, precis. Ni lyssnar säkert på morgonen, de flesta.

00:00:49 – Jacob: Är allt bra med dig? Jadå, jadå. Enorm träningsvärk bara. Jag var nere idag och… Alltså egentligen, fredagar har de flesta som går på idrottsgymnasiet teorilektioner. Normalt sett är jag oftast inne i någon klass och pratar eller visar eller instruerar eller vad man ska kalla det, eller hjälper till. Denna gången var det ingen klass som behövde mig. Då går jag ner på gymmet för de enstaka eleverna som är där. Ibland kan det vara tre, fyra stycken och sådär, men idag var det bara en. Och han hade ett rea-program. Jag visste ju det i förväg, så jag tänkte att jag ska träna själv, men det blev inte många knop. Jag gjorde press i två timmar. Ja, det är stabilt. Jag pressade inte kontinuerligt i två timmar, jag tror det blev fem set.

00:01:35 – Wille: Ja, sättvila är ju viktigt.

00:01:39 – Jacob: Men jag har precis kommit igång här. Nu är detta avsnittet för bufferten, så det kommer antagligen synkas dåligt. Men jag hade inte kört på två och en halv vecka här nu. Och så körde jag ganska ordentligt med K-boxen i förrgår. Jag körde lite för ordentligt. Det är ganska lätt att göra det med den. Ja, den är inte snäll. Den är inte snäll. Man blir arg.

00:01:59 – Wille: Man blir arg på den. Det är det som är grejen. Speciellt när man gör knäböj och sånt. För då drar ju den ner en. Man bara – Din jävla as! Så ska man straffa den. Så ska man dra tillbaka. Då får man tillbaka det. Ja, det är effektivt alltså.

00:02:14 – Jacob: Ja, så jag gjorde nog fyra olika övningar. Fem set där med sex, sju repetitioner. Jag kör på en sån här effektminskning. Inte på hur många reps det blir, men det brukar bli en fem, sju repetitioner eller sånt. Jag ångrade mig redan direkt efter, för då mådde jag lite dåligt. Så jag hämtade barnen tio minuter för sent, för jag fick sitta i soffan och bara titta upp i taket där en stund. Alltså, det är bra. Nej, det är inte bra. Jag är för gammal för det.

00:02:45 – Wille: Jag var nere och sprang ett intervallpass här i morse på löparbanan här i Farsta. Det är kring en fotbollsplan. Då var det faktiskt folk som inte bara spelade fotboll, de tränade. Det var alltså en träning på gång där. Klockan var sju på morgonen när jag var där. Det var intressant. Jag tror det var fem grabbar eller någonting. Varav en stod och filmade med en GoPro. Och resten stod kring ett mål och typ spelade pricken. Eller någon avancerad variant av det. Och så hade de… Du vet sådana här småmål som man har med sig. Lite som en båge med ett litet nät bak på. Hänger de uppe i kryssen eller? Nej, de stod liksom på planen såhär. På liksom andra delen av planen. Och sen massa olika såna här små koner. Såna här små häckar som man kan…

Jag vet fan vad man gör med dem, men man springer väl över dem på nåt jävla sätt antar jag. Och lite andra redskap. Så det var alltså fler redskap än spelare på planen. Och 25% av deltagarna filmade. Eller 20% av deltagarna filmade.

00:03:45 – Jacob: Men prylar är kul. Det har vi ju kommit fram till. Har man prylarna så ut med dem? Jag hade tyckt det var kanon.

00:03:51 – Wille: Jag klandrar inte, jag bara reflekterar lite över att det såg inte ut så när jag tränade fotboll. Då var det bara grus, boll, spela.

00:04:01 – Jacob: Ja, just det. Du stockholmare också. Ni hade inte ens gräns. Nej, nu för tiden finns det inte. Det är inte konstigt att det kommer talanger från Stockholm. Vem fan vill spela fotboll där?

00:04:08 – Wille: Det finns inga grusplaner kvar nu. Nu är allting konstgräs nu. När jag var liten var allting grus. Men det är ont om konstgräsplaner.

00:04:14 – Jacob: Är det inte det fortfarande?

00:04:15 – Wille: Nej, det finns ganska många. Nu är det säkert liggande brist på det. Jag kan typ aldrig springa på löparbanan för att det alltid är folk där. Det var därför jag var där nu på morgonen. Så det är säkert brist ändå, men det finns rätt många. Det är bara det att det är väldigt många som bor i Stockholm också. Tyvärr. Det är det. Vad kul, då har vi båda varit och kvasi-tränat eller förhindrat förfallet som jag brukar kalla det. Du sa buffert och det brukar bli frågor då. Då har vi begärt era frågor som vanligt med fin bild på Percy Nilegård. Återkommer i frågorna kan man säga. Men det var sjukt mycket bra frågor den här gången. Ni måste verkligen få en applåd. Alla ni som har skickat in era frågor. Så vi kör väl igång. Smartare och smartare att lyssna.

Exakt. Ja, men det blir faktiskt så. För det blir uppföljningsfrågor på saker som vi har pratat om. Då blir det dels saker som vi känner oss bekväma att prata om. Och sen också lite mer intressanta frågor. Än bara, är det bra att äta pasta eller inte?

Sämre återhämtning för bättre träningseffekt

00:05:15 – Wille: Det är det. Det är kanon. Det är gott i alla fall. Men vi börjar nerifrån tänkte jag. Då skriver Lyreskog, skriver en väldigt bra fråga. Han skriver att bättre återhämtning är lika med sämre träningseffekt. Det är någonting som vi har pratat om. Det här med kallbad eller antiinflammatoriska läkemedel och sådant. Och då tänker han, om man vänder på det. Han skriver all right, men kan man vända på det? Skapa sämre förutsättningar för återhämtning och få bättre träningseffekt. Det enklaste sättet är att träna mer. Bättre träningseffekt och sämre återhämtning. Och det är ju inte ett skämt. Det är ju verkligen så man får tänka. Dels får du mindre tid att återhämta dig och du får också mer som du måste återhämta dig ifrån. Det är det absolut enklaste sättet.

Men sen har vi faktiskt pratat, kanske mer i tyngre rubriker om det. Exempelvis varma bad eller bastubad eller sånt. Alltså man får värmestress. Det är ju ett sätt att öka stressen på kroppen och då paja återhämtningen men få mer träningseffekt. Ett annat sätt är ju, som vi har pratat om flera gånger i den här podden, att strypa kolhydraterna i någon form. Antingen att inte fylla på direkt efter passet eller att träna ett pass när du inte har särskilt fyllda glykogendepåer för att öka stressen på kroppen. Sen huruvida det här får någon effekt på sikt är ju fortfarande lite oklart, men det är ju olika sätt att öka stressen från ett träningspass.

00:06:45 – Jacob: Exakt, det tycker jag. Alltså om man är Jag har väl svårt att hitta den typen av tänk om man är en väldigt duktig idrottare. Där man på något sätt satsar, där man tränar, där man ligger på en nivå där det kanske är svårt att få in mer träning och sådär. Men säger man är ute och springer två, tre dagar i veckan och man har kört ett långpass och man inte känner sig särskilt hungrig efter, skit i att äta. Det är liksom inga problem. Du överlever. Det är inga problem. Du kommer vara lite tröttare dagen efter antagligen. Men ska du träna då så gör det ingenting. Om träningspasset inte är förrän två dagar senare så sparar du dig till frukost. Och man vet ju rent metabolt så ser man ju positiva grejer där. Det vi pratar om när vi pratar prylar, vi pratar lumen.

Man får en högre metabol flexibilitet. Det tränar man ju upp med sådana grejer. Så, som sagt, jag tror… Alltså, alla de här sakerna är ju småsaker i förhållande till att du håller dig smal eller fettnivåerna på normal nivå. Att du tränar regelbundet och att du sover ordentligt och att du inte liksom lever ett jävligt liv med alkohol, rökning och droger. stressa ihjäl på jobben och sånt där. Det är de stora sakerna. Alla de här andra småsakerna med tajming och vad man gör på träningen egentligen många gånger också. Det är ju en liten sak, men det är absolut inte någon skada i det. Många tänker ju så. Nu har jag tränat, då måste jag äta. Det gäller liksom inte, särskilt inte om vi pratar konditionsinriktat pass. Pratar vi styrketräning däremot så tror jag fortfarande att det är bättre att fylla på med mat så att man ger kroppen byggstenar.

För att den effekten är som störst direkt efter för uppbyggnad. Men då har man ju faktiskt inte bevisat det heller, att det verkligen är så. Men där är det mycket mer rimligt. Tittar man kortsiktigt, vad händer om vi ger någon mat med anpassningsprocesserna? Då ser man att har de styrketränat, vi ger dem mat eller mestadels protein. Så ökar anpassningssvaret på. Medan om vi tittar på konditionsidrott. kör ett konditionspass och ger någon en spårtryck direkt efter. Eller andra snabba, lätta uttagna kolhydrater. Så ser man att den här anpassningsprocessen stannar av lite istället.

00:09:08 – Wille: Man kan ju tänka likadant med styrketräningen. Det här har vi pratat med Tommy Lundberg om också. Om du då vill addera mer stress men kanske inte köra extraset, så kan du köra lite konditionsträning. För det är ju faktiskt någonting som i en rimlig nivå faktiskt hjälper resultaten avseende styrka och hypertrofi. Så har du då kört ett gympass, så cykla hem från gymmet istället för att ta bussen eller någonting. Det blir ju någon form av extrastress som kanske inte pajar resten av ditt liv. Det blir lite bökigt att få in det på sätt och vis. Så addera mer stress och inte dum stress. Det är inte skit i att sova och börja kröka. Men egentligen överlag saker som inte är i sig ohälsosamma är väl bara bra att addera då. Och det enklaste sättet som sagt är bara att lägga till mer träning.

Bara se till att den inte är för högintensiv så att du gör illa dig.

00:10:05 – Jacob: Men man ska ju hålla den balansen liksom. Stressen kontra återhämtning. Och den här stressen är ju både specifik stress på kanske en vävnad, några muskler eller så kan det vara stress på det i helhet. Det är ju liksom ingenting man kan mäta perfekt på alla ställen. Man kan ha ett hum om det, man lär sig mer ju äldre man blir och så här när man tränar. Men man vet många gånger att normalt sett så pallar jag med fyra hårda konditionspass när jag äter fullt ut. Denna veckan kan jag bara köra två pass. Ja, men då behöver jag inte sköta återhämtning likaväl kanske. Precis. Då får man ju tänka vilken återhämtning kanske är specifik för konditionen. Jo, men då är det kanske just det här ladda upp med maten efter. Medans sömn, dricka och det.

Det är ju all din återhämtning, allt det gör i livet. Sömn påverkar ju inlärning. Det gör att du får ett sämre humör. Man kan bli mer smärtkänslig, så det kan öka skaderisk och sådana här saker också.

00:11:02 – Wille: Ja, det påverkar immunförsvaret och allt möjligt.

00:11:04 – Jacob: Ja, så det är liksom inte det du vill… Den stressen… Bara för att du vill bli lite bättre på kondition, så stressar du alla dina egenskaper eller förmågor, eller vad vi ska kalla det. Då blir väl egentligen Natalien, de flesta gånger, resultatet negativt för dig och din hälsa eller välmående. Medans det här med att skippa måltiden eller bara äta en sallad. Det gör ingenting för de andra bitarna. Om något så för generella befolkningen så är det bara bra om de inte äter så mycket kalorier alltid. Då är det ju en vinstsituation kan man säga.

00:11:39 – Wille: Precis. Om man vänder på det och säger att ha en vecka där du Där du vill trycka in mycket träning, eller du kanske måste trycka in mycket träning för att du inte kommer hinna mer än nästa vecka. Eller du har någon tävling som du ska köra, eller vad det nu är för någonting. Eller du kanske vet att du inte kommer kunna få sova ut ordentligt. Ja, men då blir det extra noggrant med återhämtningen. Då blir det extra noggrant att fylla på med rätt näring och vätska och sådana saker. Så man får ju se, vad är syftet med det jag håller på med just nu? Är det att skapa så mycket stress som möjligt? Eller är det bara att se till att minska den här stressen som jag måste få in nu, på sätt och vis?

00:12:17 – Jacob: Ja, men det kan vara turneringar. Exakt. Det kan vara att man ska åka på träningsläger. Det kan vara att man…

00:12:22 – Wille: Man ska resa. Ja, vi har ju många elever nu som…

00:12:25 – Jacob: De lyssnar säkerligen inte på den här podden. Men vi har ju liksom ettor som börjar på skolan. Och simmarna som kommer in, golfspelarna som kommer in, de är ju vana vid det. Det är ju i och för sig riksidrottsgymnasium där, så de är ju mer elit, kan man säga, de som kommer in på skolan. Men de är vana vid ganska hög träningsvolym redan. Medan vi kan ha fotbollsspelare, handbollsspelare, basket, innebandy som kanske bara ligger på tre, fyra träningspass i veckan. Och helt plötsligt då så kommer de in där nu när de ska, det är väl sexton de fyller ja. Och så lägger de till tre förmiddagspass i skolan. Samtidigt som de kanske ändå börjar komma lite upp det här med att man får spela med juniorerna eller man får spela med seniorerna beroende på vilken idrott och hur duktig man är liksom.

Så det blir en enorm ökning i träningsbelastning och de hade ju verkligen behövt bry sig om allt det andra här och liksom ha de här sakerna i beaktande. Nu är det väl kanske föräldrarnas förhoppningsvis eller en duktig tränare som kan hjälpa dem. Vi försöker men det är inte lätt att nå fram till tonåringar. Det är hopplöst. Man får bearbeta dem kan man säga. Det når ju fram. De är väldigt sympatiska tycker jag. Det är väldigt många som är överraskande duktiga när de går i fyran. Det är fyraårsprogram det här för många av idrottarna. Så det har ju hänt någonting på de här åren. Men när du pratar med dem en gång och så pratar med dem nästa vecka så tycker man att det var ingenting som kom fram. Så det behövs liksom en repetition. Det behövs en väldigt mycket repetition.

Jag vet Anders, vi har varit med här två gånger, i Lindsjö. Han sa det bra förra veckan. Vad var det han sa? Vi är så fokuserade på input, så kollar vi aldrig om det kommer någon output. Nej, exakt. Vi bara tycker vi säger smarta saker till dem, så kollar vi aldrig om de fattar det vi sa ungefär. Så vi försöker väl ännu mer att titta på det. Man får ställa frågor till dem. Vad sa jag?

00:14:15 – Wille: Vad sa jag?

00:14:18 – Jacob: Vad sa vi förra veckan? Nja… Vissa gånger har de förstått, men så vågar de inte svara. De är ju tonåringar också. Nya klasskompisar. Då får man inte öppna munnen.

00:14:27 – Wille: Nej, så är det. Man ska inte vara ambitiös.

Nyckelhålsmärket och alternativ livsmedelsmärkning

00:14:32 – Wille: Fotogan ställer en fråga till båda som kanske du är bättre på att svara än jag. Om ni fick införa en märkning av livsmedel motsvarande Nyckelhålsmärket, vad skulle det i så fall vara och varför? Jag tänker att du knyter an lite till det vi har pratat om med processad mat. Skulle du kunna tänka dig någon sån märkning eller blir det för generellt? Som vi också varit inne på i några avsnitt.

00:14:58 – Jacob: Du kommer aldrig göra en perfekt märkning. Man kommer ju alltid ha ett livsmedel som precis undkommer markningen. Som ändå inte är en sallad eller vad man ska kalla det. Som ändå inte är jättebra och du kommer alltid ha någonting som precis får markningen. Där företaget gnäller att deras produkt inte är mycket sämre än det. Det är ju en gråzon såklart. Från jättebra livsmedel till väldigt dåliga. Man måste dra en linje. Jag tycker inte nyckeln med hålsmärket är en bra linje. fler och fler överens om skulle jag väl säga i alla fall. Det är till och med så att företagen väljer aktivt att inte ha nyckelhålsmärket på sin mat nuförtiden. Vissa företag. För det ser äckligt ut.

00:15:40 – Wille: Det ser ut som att det här är sämre.

00:15:42 – Jacob: Ja, det var en artikel om det i Food Monitor heter den. Det är väl mest riktat till livsmedelsföretag. Men de har en del artiklar i öppna för allmänhet på deras sida. Där det stod liksom att livsmedelsföretag ser inga vinster med att ha den längre. Det är väl lite Det är mycket för också LCHF-gänget. De har ju svartmålat det. Kanske lite väl mycket åt det andra hållet. Jag tycker inte den är bra, men Chile har en märkning som jag tycker är helt okej. De har ju börjat sätta svarta sexhörningar och sånt. Alltså stora grejer. På framsidan ska det stå. Det här är högt i socker, högt i tillsatt fett, högt kaloriinnehåll och så vidare.

00:16:23 – Wille: Så det är ingen värdering, utan det är bara en innehållsmarkering fast det står på framsidan?

00:16:28 – Jacob: Ja, mer eller mindre. Men det blir ju en värdering liksom. Du fattar ju att de här svarta jävla grejerna inte signalerar något bra i maten.

00:16:36 – Wille: Jo, men jag tänker såhär. Skulle du ha någon form av skala så skulle det vara bra, dåligt, medel. Det är ju en ren värdering och då är det såhär, vad är bra? Ja, just nu är det då att ha lite socker. Imorgon är det att ha lite fett. Och så vidare.

00:16:50 – Jacob: Det är det som är fel med Nikolaus-märket också. Det är ju inte… Det är inte en värdering egentligen heller. Bara för att det är nyckelhålsmark så är det inte ett bra livsmedel. De menar inte ens att det är bra livsmedel. De menar att det är bättre än likvärdiga alternativ. Men vad fan är det liksom? Jag vill ju veta vad som är bra. Peka ut det i affären som jag borde äta mer av. Kanske, eller ännu mer kanske, peka ut det som man ska äta mindre av. Men istället så sätter man nyckelhålsmärket på vissa yoghurtar och inte på andra till exempel. Då menar de att nyckelhålsmärket pekar ut de bättre yoghurtarna. Men ska folk äta så mycket yoghurt då? Nu är yoghurt, det kan man äta, det är bra livsmedel. Men som exempel här. Det kanske skulle varit mer nyckelhålsmärkning borta vid grönsakerna och mindre borta vid kexen.

Även om något kex är bättre än ett annat. Alla kexen är sämre än grönsakerna. Det är där jag tycker nyckelhålsmärket också hamnar lite… Jag tror det är bättre att bara singla ut det här. Energitäthet. Mycket tillsatta kalorier i princip. För det är de grejerna som verkar vara det stora. När du gör den typen av utmärkning då kommer du få det mesta av den här ultraprocessade maten också med i den här graderingen. Sen så kommer det alltid slinka igenom någonting. Vi har pratat här, fläsksvålslax. Jag vet inte om någon skulle ha fått någon typ av marknad. Det kanske de inte hade fått om man satt såhär. Det är fortfarande inte något bra käk. Det är inget tillsatt. Du kommer ju liksom aldrig kunna utbilda allmänheten fullt ut till sådana här grejer.

Även de som är väldigt utbildade, de är ju inte överens.

00:18:33 – Wille: Nej, men om man tar fläsksvålssnacksen så är det ingen som går och tror att det är likvärdigt med morötter för att det inte är tillsatt fetter i. Det är ingen som tror det. Nej, vi vet aldrig.

00:18:44 – Jacob: Man vet aldrig. Alla de här, folk har ju de här, är det i en förpackning så ska man inte äta det. Det är också en förenkling. Det är klart att det är väldigt bra mat i förpackningar ibland. Men generellt sett följer du den förenklingen, ja men då blir det ju bättre såklart. Alltså du kan ju inte köpa kakor. Du kan köpa lösgodis till din förpackning. Jag hade ju inte resonerat så. Men alltså alla de här, ja, paleo. Ja, det är också en förenkling. Men det är klart det blir bättre mat, men du kanske plockar bort väldigt mycket i onödan, där det är bra saker du plockar bort, men det är också mycket i gråzonen som de allra flesta kan äta ganska mycket av ändå. Och så vidare. Alla grejer blir förenklingar. Jag tror att detta är den bästa förenklingen som jag skulle kunna komma på just nu.

Att man på något sätt markerar ut. Vi tillåter inte mer tillsats av socker. Oavsett vad det är för livsmedel. Så kan man stå där. Ketchup använder inte folk så mycket av. Nej, då får de väl resonera så när de köper ketchupen. Markningen ska ändå vara där.

00:19:48 – Wille: Ja, men det är ju så. Då vet man att man kan ju äta en del tillsatt socker, men det ska ju liksom inte vara den huvudsakliga födan. Då kan man äta ketchup ibland.

00:19:56 – Jacob: Ja. Men det är ju som sagt, det är ju ändå svårt, för då kanske folk tänker att ketchup är lika dåligt som chips. Men det är ju inte så det kommer konsumeras, liksom. Nej. Men det är svårt att göra en märkning, men jag tror den märkningen är betydligt bättre.

00:20:12 – Wille: När införde de det då, i Chile?

00:20:15 – Jacob: Det är nog ett och ett halvt år sedan, två år sedan och sånt.

00:20:17 – Wille: Har de haft en koll på hur det har gått?

00:20:20 – Jacob: Nej, inte hur folk äter. Det är inte vad jag vet. Men man har ju sett att alla de här frukostfling-tillverkarna har sänkt sina grejer för att komma under märkningen. Och då blir ju produkten bättre. Sen tycker man inte den är bra nog, ja men då ändrar du märkningen efter ett hand. tvinga företagen att trycka ner sig ännu mer eller så får de leva med den här märkningen på. Det är ju så det är. Det är ju någon som kommer och blir trampad på tårna med alla sådana här saker. Något företag är det ju oftast. Det har jag inga problem med personligen.

00:20:54 – Wille: Då får jag

Formtoppning under en Grand Tour

00:20:55 – Wille: svara på en fråga här då. V. Bergling skriver en fråga angående form under en Grand Tour inom cyklingen. Frome vann årets upplaga av Giro d'Italia genom att vara bäst under sista veckan av etapploppet. Och det var då mycket prat om att han hade formtoppat för sista veckan inför tävlingen. Kan man bli bättre under ett etapplopp eller handlar det mer om att man har lyckats bibehålla en hög nivå längre än sina konkurrenter? Det här var vi faktiskt inne på. Jag tror att det var i vårt senaste avsnitt med Mattias Räck. Lite det här med hur man går in i en Grand Tour. Helt enkelt hur man toppar formen. Man kan allmänt säga att när det gäller just Froome så var det ju att han hade gått ut med att han skulle köra både Giro d'Italia som går i maj och Tour de France som går Herregud, är det juni eller juli?

Men där är juli i alla fall i faggorna. Och det innebär då att han kommer ha, istället för att ha en topp som vanligt kring Tour de France, så skulle han behöva ha någon form av två toppar. Och teoretiskt kan man då tänka att det vore bättre att vara bättre mot slutet av Giro d'Italia än under början. Därför att då är det kanske lättare att bibehålla den formen in i juli. Men rent generellt kan man säga att de flesta verkar vara överens om att det inte går att bli bättre under en tour. Utan det handlar om att bli mindre sämre än sina konkurrenter. Och det var också ganska tydligt under Girot att det var det som hände. Så Simon Yates som då ledde den etappen när de körde över Colled eller Finestre. Han tappade ju typ en halvtimme på den etappen och bara klappade igenom fullständigt.

Och Tom Dumoulin som kom tvåa på Giro d'Italia Hade ju då inte lyckats vara lika bra som Chris Froome under slutet där då. Medan han såg kanske starkare ut i början. Så att det var troligen så, och det verkar ju också vara Froomes generella styrka inom cyklingen, att han bibehåller en form under en längre period. Och han lyckades också komma trea då på Tour de France, vilket ändå visar att han han inte var helt rikssämst när det väl gällde. Så att generellt så verkar man ju vara överens om att det går inte att bli bättre under en Grand Tour därför att det är helt enkelt för mycket stress. Det är inte optimalt med återhämtning för att man ska kunna tillgodogöra sig den träningsstressen utan man blir liksom sliten och sen får man hoppas att man blir mindre sliten än sina konkurrenter.

00:23:15 – Jacob: Sen var det ju den här BBC-artikeln. Ja, men det är ju propaganda alltså. Ja, precis. Det kan ju vara det. Eller så kan det vara…

00:23:25 – Wille: Deras jävla nutritionstrategi och härke.

00:23:28 – Jacob: Ja, precis. De påstår att han aktivt försökte gå ner i vikt i början av girot. För att sen kunna äta upp sig och fylla på i slutet. Det kan ju vara kul att läsa kanske.

00:23:43 – Wille: Men den har ju fått kritik från andra cyklister på den nivån som säger att det här stämmer inte.

00:23:50 – Jacob: Nej, och det är väl antagligen så också att det inte gör det. Men den finns där i alla fall.

00:23:55 – Wille: Absolut.

Fotpoden Stride vid löpning

00:23:57 – Wille: Ludvig Carlberg skriver, vad tänker ni om produkten Stride? En fotpodd avsedd att mäta power under löpning likt watt vid cykling. Jag har beställt en sån i morse. Så vi återkommer till det. Vi har släppt ett sånt här avsnitt om produkter och kanske när det här kommer så har vi släppt två. Så vi tänker att vi gör det här till en serie och det är väldigt många som har tipsat om just den här produkten och jag är intresserad av att testa det. Så vi återkommer till det.

00:24:25 – Jacob: Vi har en fråga här från en Kalle Spoo.

Debatten om extrem träningsvolym

00:24:29 – Jacob: Han tar det Spolander. Det har varit en sjukt infekterad debatt mellan Brad Schewenfeld och Lyle McDonald om Brads senaste volymstudie. Det var en på… Alltså, det var inte bara på biceps ska jag säga. Det står på biceps i frågan här, men det var helkroppspass. De mätte biceps, triceps, lårmusklerna. Men den här studien kom fram till att en väldigt stor volym hade bra resultat. Och så frågar de liksom var vi står i det här frågan om volym och vem som har rätt i debatten. Lyle McDonald är ju lite… Han tenderar till att snea. Och flippa ur och kanske köra med lite väl hårda ord. Från början liksom innan frågan är lite etra. Jag tycker liksom det är inte så mycket… vettig kritik ändå tycker jag som har kommit av från den här studien.

Mer än att det var inte blindat när de körde ultraljuds på volymerna. Alltså de mätte volymen, volymökningen i muskelmassa med ultraljud. Där det, som jag har förstått det, skulle vara Brad själv som har gjort volymökningar. Det är klart, han vet ju vem som har varit i vilken grupp där och skulle han då vilja visa att en högre volym är bättre så är det ju ganska öppet där för någon typ av medvetet eller omedvetet fusk. Sen kom det fram en hel del annat också, men jag tycker att James Krieger, som också var med och skrev det här, har skrivit en längre replik eller bloggartikel på sin sida där han bemöter det ganska bra. Sen när han lade upp det på Facebook så flippade han blind McDonalds i hans kommentarfält med mig. Jag tyckte inte han kom med något nytt som inte redan var skrivet i artikeln.

Det var som att han upprepade kritiken som redan var bemött i artikeln, tycker jag. Sen själva resultatet. Jag tycker också det är lite överraskande. Det man fann här. Ska se om jag säger rätt här nu. Jag tror det var 45 set för benen per vecka som gav bäst resultat. Och nu säger jag för benen här, för de hade tre övningar. Det var inte… Alla var ju inte liksom isolerade framsida lår. Men det var ju liksom… Framsida lår var med i alla tre benövningarna. På samma sätt när de körde biceps så hade de både bänkpress och militärpress. Och för överkroppen var det 30 set per muskelgrupp då, om man ska räkna det. Men de gjorde liksom 15 set bänkpress i veckan. Eller 15 set militärpress och så räknar man det som 30 set för triceps. Ja, du sa biceps först.

00:27:15 – Wille: Det var därför jag höjde på ögonbrynen här.

00:27:17 – Jacob: Ja, men det var samma i basic fast då var det drag och lastdrag. Eller rodd och lastdrag. Det var omvänt från press och bänkpress och så var det en drag och en drag neråt. Lite överraskande, tidigare studier har ju då ändå antytt att det ska finnas någon platå vid runt, vad ska vi säga, 25 repset per muskel. Per vecka då. Det har varit lite luddigt, vi pratade om någon här för, vad var det med, när Tommy var med tror jag. Meta-analys, men det var ju bara två studier på tränade mig i den. I den så fann man att det var bättre med 10 set i veckan än lägre. Och sen hade man med 15, men man kunde inte se att det var bättre än 10. Sen har vi den här jättelånga, långt tillbaka från Wernbom, Tomé och Augustsson. De gjorde någon… 2007 eller någonting.

Ja, 2006-2007, så det är 10 år sedan. Men de hade ju sammanställt väldigt, väldigt mycket studier där man liksom bara kört biceps träning och gjort riktiga mätningar. De fann vi också något sånt att någonstans kring Mellan 40-60 repetitioner per träningspass. Så de hade tittat på träningspass där. Det är det som gör 50-60 repetitioner per träningspass. Det är kanske 5-6-1. Kör man det tre gånger i veckan, då hittar de också någon platå där runt då 15 set i veckan och sånt. Så det har väl legat där så 15, kanske 20, kanske om man ska vara optimistisk 25 set i veckan då. Så helt plötsligt så kommer den här. Bara pang, 45 set med benen var bättre än gruppen som körde under som körde, ska se så jag säger rätt. De körde tre reps, nio par pass, 27 set.

Så man hade ju trott det skulle vara platå mellan dem. Det var det inte. Vi vet inte varför. Vi har bara den här studien. Det var ganska få försökspersoner. Man såg ingen signifikant skillnad här ska jag säga också. Mellan tre eller fem set per övning, per träningspass. Men där var en tydlig trend. Hade det varit fler försökspersoner och vi haft samma trend så hade det varit ett solklart resultat. Man kan ju inte säga så egentligen. Men jag skulle säga att den här studien i alla fall visar bättre och sen är frågan varför. Det kan ju vara att de har bättre tränade personer. Det kan vara att de har kört olika övningar vilket kanske inte då belastat muskeln på samma vis och kanske inte blivit lika hög stress totalt sett. Jag tror det var utfallssteg, knäböj och ja, om det var marklyft eller benpress, jag vet faktiskt inte.

Men det kan ju vara sådana saker som spelat in där.

00:30:04 – Wille: Och ultraljudsgrejen alltså, hade de bemött det på något sätt? För det är ju extremt användarberoende hur man gör ultraljudsmätningen.

00:30:12 – Jacob: Nej, inte mer än att de skriver. Det är ju gjort. Ska de ursäkta det? Nej, jag hade bindel för ögonen.

00:30:19 – Wille: Jag lovar. Jag menar, det är ju det. Även om det nu var Brad. Även om han inte vill påverka resultaten så kan han ju faktiskt göra det. Har man gjort ett ultraljud nån gång så är det skitsvårt att göra på samma sätt. Och då vet du vem som har varit med i vilken grupp och omedvetet vill ha någon form av resultat. Vilket man uppenbarligen vill om man har gjort den här studien.

00:30:45 – Jacob: För mig är det inte konstigt att man trycker lite extra på de som har tränat mindre. Jag har ju en av Brads tidigare böcker. Kan det ha varit tre år sedan? Fyra? Jag vet inte. Men där skriver, det högsta han har med i ett program där är ju 20 set i veckan. Och han har ju liksom hintat åt samma håll tidigare att han tror att där är en platå och så här. Så jag vet inte om de liksom har någon vinnig. Detta visar ju de fel lite också på sätt och vis.

00:31:12 – Wille: Mm, jag vet inte. Men det går ju inte att säga liksom. Det måste ju vara blindat.

00:31:17 – Jacob: Ja, vi behöver fler studier av den här typen. Jag tycker väl liksom, ja det är bra att du påpekar att det här var inte blindat med ultraljudet då, men jag kan ju förstå att det kanske blir att man trycker tillbaka ännu mer kritiken när det kommer tillsammans med omotiverad kritik och välvalda ord så att säga. Jag skulle väl ändå ge dem mest rätt här. De som har gjort studien och Lyle. Någon poäng, men lite odiplomatiskt uttryckt. Skulle jag säga det.

00:31:52 – Wille: Han är ganska bra på, Kreuger är väldigt bra på att uttrycka sig. Och Schoenfeld är också, brukar vara bra i diskussioner. Så en diskussion där är väl ganska rimligt att de har den höga ståndpunkten.

00:32:06 – Jacob: Men intressant. Jag har faktiskt skrivit en artikel om det här. Inte om beefen. Men som kommer på tyngre. Och vill man läsa. Jag skriver faktiskt inte så jättemycket om studien. Bara studien. Detaljerna i studien. Utan jag skriver lite mer kring träningsvolym allmänt. Men jag vet både Victor som vi hade med här. Victor Bengtsson. Winning Edge. Han har skrivit på sin sida. Och Daniel. Alltså Styrkelabbet har på sin sida också. Jag trodde i och för sig det var Abelsson som skrev artikeln.

5:2-dieten och hållbar viktnedgång

00:32:44 – Wille: Molin Tobias frågar hur många bultar finns det i Ölandsbron? Det tar vi som en utslagsfråga om det behövs. Andreas Erlandsson 84 frågar. Jag hade velat att ni tog upp lite om Michael Mosley och 5.2 dieten. Fördelar och nackdelar. Finns det bättre sätt om man vill gå ner i vikt för en person som är i 65 års åldern och precis har börjat träna på gym? Finns det bättre dieter än 5.2-dieten?

00:33:13 – Jacob: Ja och nej, eller hur? Ja, det är ju egentligen inte en diet. Det är ju på något sätt ett ätmönster. Ja, det är ett upplägg. Du kan ju välja vilken typ av mat som helst och det är egentligen maten som är dieten.

00:33:29 – Wille: Men om vi säger såhär, anledningen till att den blev så stor, när du nu blev där för några år sedan. Var det att den var unikt bra det här upplägget? Eller var det att det var bra förpackat?

00:33:42 – Jacob: Det var väldigt bra förpackat. Alltså det är ju Mosley's grej. Antingen ingen stödjer alls, eller en dålig studie och så hajpa den och så säljer han en bok om det sen. Han har gjort det tre gånger om nu. Eller kanske fyra till och med. Han har ju 5-2 och sen den här med högintensiv träning och sen hade han den här vad kallar det blodsockerdieten? Det var ju bara medelhavskost som han packade om på något sätt efter ett avsnitt. Det är väl kul att BBC och Vetenskapens Värld tillåter han göra business på det sättet. Annars, jag, nej. Sen paketerar ju han det också som när han visade Vetenskapens Värld. Ja, bara du äter de här dagarna då som de kalla fastande man ändå åt, vad var det, 600 kalorier eller 800 eller sånt. Och sen fick man äta vad som helst om alla dagarna enligt honom då.

Pizza och hamburgare och sådär. Och då är det ju ingen bra diet. Vissa människor äter bra mat när de får äta vad som helst. Men om du åt det som han åt i programmet så blir det ju ingen bra diet överlag.

00:34:46 – Wille: Vi tog ju faktiskt upp en rubrik i tyngre rubriker som handlade om… Det var en studie som hade gjorts med deltagare i ett Mosley-program. De gjorde studien i programmet och sen har de publicerat den. Det handlade just om minskat ätfönster. Det var inte 5-2, utan det var bara att de senarelade frukosten med en och en halv timme och tidigarelade middagen med en och en halv timme. Det här var en pilotstudie. Det här var en skitstudie som du pratar om på sätt och vis. Den här ska man inte använda för att bevisa nånting, utan egentligen bara för att planera upplägg inför kommande studier. Men den visade i alla fall att de deltagarna i gruppen som fick det här minskade, att fönstret gick ner i vikt. Och för mig är det rimligt att anta att man skulle kunna se liknande resultat om man gjorde en större studie på längre sikt.

Minskat rätfönster går ju att göra på väldigt många olika sätt och just 5-2 finns ju ingenting magiskt med det när det gäller vikten.

00:35:44 – Jacob: Nej, precis. En del människor går ju ner i vikt med det. Det finns ju interventionsstudier där man har testat samma kostråd till två olika grupper. Där den ena gruppen dessutom får tillägg och bara äta lite mindre varje dag. Det vanliga klassiska. Och den andra gruppen får 5-2-direktiv istället. Jag tror det var en norsk studie till och med. Där fann man efter ett år att det var ingen skillnad på hur bra de här grupperna är. Det är ett ätmönster som säkert passar vissa och när det passar så blir det bra. Upplever man inte att det passade och man har svårt att få till det i sin vardag. Försök att hitta ett annat upplägg. Det är inget, i alla fall evidens för att det är något extra med det här som gör det värt att anstränga sig för att få till det.

Mer än någon annan typ av upplägg kan man säga.

00:36:39 – Wille: Poängen är att man ska äta mindre energi. Det är det som ska till. Man kan också tänka att det finns fördelar att äta vissa tider på dygnet och sådant. Men det som är uppenbart är att du ska äta mindre energi. Och hitta ett sätt som gör det, så kommer du att gå ner i vikt om du äter mindre energi än vad du gör av med.

00:37:01 – Jacob: Det är alltid det man ska uppnå. Sen är det hur man uppnår det. sätt som är enklare för i princip alla att uppnå det med. Det är ju att sluta äta det vi pratade om här tidigare. Det väldigt kaloritäta, högbelönade. Minska på det här uppenbara som vi lätt äter för mycket av. Det som ger mycket energi på kort stund. Alltså skitmaten då. Det är ju nästan grunden oavsett vems diet du läser. Det är det de har gjort från början där. Sen så hittar de till extra regler. Men sen efter det när man gjort de här stora uppenbara sakerna så är det ju mycket egna preferenser. Vissa kanske föredrar att gå ut och promenera en och en halv timme per dag. Så de kan äta mer mat. Andra tycker att det är inga problem. Jag skippar frukosten och så äter jag bara en stor lunch och sen kanske äter något lite på kvällen innan jag går och lägger mig.

Alla hittar sina egna sätt. Och liksom få till resten av sakerna. Vissa tycker de håller sig mättare om de inte äter gröt till frukost. Jag menar, ät inte gröt till frukost. Där finns liksom inga måste och sådana här saker när det gäller mat heller. Men man måste uppnå det slutgiltiga kaloriunderskottet. Det kommer liksom inte hända något magiskt annars. Du kan hitta en kost som du trivs jättemycket med, det här är jättekul, men jag går inte ner i vikt. Nej, då får du ändra på det om du vill gå ner i vikt. Du kan liksom inte gå in… Ät lite mer grädde eller ta lite mer smör på köttet som LCHF säger. Det är möjligt att det för någon innebär att de tycker att köttet blir lite för… Äckligt. Smör… Äckligt, ja. Så äter de lite mindre av det.

Eller så blir de mycket mättade helt plötsligt för att de stoppar i sig 300 kalorier extra till lunch och så äter de mindre snacks på kvällen som de hade svårt att hålla sig borta ifrån. Det finns ju många sådana… effekter som man aldrig vet vad det blir. Du säger till folk i studier att äta mer fisk, så kan du se en viktnedgång. Trots att vi säger till folk att äta mer.

00:39:00 – Wille: Eller nötter, en handfull nötter.

00:39:03 – Jacob: Ja, där ser man oftast ingen viktnedgång, men där ser man att vikten blir stabil trots att vi säger till och med äta mer. Och det blir ju en konsekvens av att säga till och med äta mer av någonting. Det blir att de äter mindre än av något annat. Kan man säga såhär att när du går in i ett upplägg, om du då känner att det kräver viljestyrka att följa det upplägget, så kommer det troligen inte att hålla.

00:39:21 – Wille: Utan det ska ju mer eller mindre funka på automatik. Alltså, nu är det såhär jag äter. Och funkar det, då kommer det troligen funka bättre på sikt.

00:39:32 – Jacob: Över tid. Över tid. Jag tror det är många saker som, med allt här i livet, där det är en övergångsperiod. Brukar likna det med att man ska lära sig kicka en fotboll på något sätt och vis. Alla som ställer sig och börjar kicka när de är små barn. Man klarar det en, två, tre gånger. Det blir inte många kickningar. Så är det många gånger när man ska ändra sin livsstil. Många försöker ändra livsstil, det händer inte ett skit. Men fortsätter du försöka, nästa gång kanske det blir tio kickningar. Sen tappar du den. Sen blir det fel. Sen pallar du inte med det. Sen räcker inte viljestyrkan till. Då försöker man kanske igen och igen. Sist är man ganska bra på att kicka, men det kommer fortfarande bli perioder där… Jag har aldrig varit bra på att kicka.

Men jag klarar ändå ett visst antal, ska man säga. Men det kan ju hända någon gång på träning att jag tar upp bollen och ska få för mig att kicka. Så redan på femte touchen går det åt helvete. Det är ju inte jag. Det är slumpen. Ja, på något sätt. Slumpen. Det är som att stå och skjuta straffar. Eller du ska sitta och skjuta bollen upp i krysset. Man klarar kanske fem av tio. Men du kan ändå missa tio i rad. Poängen här är att ju mer du tränar desto bättre blir du på att fixa saker. över lång sikt många gånger konsekvent. Sen kommer man ha fallerande och så vidare hela vägen. Så jag tror inte man kan säga att det ska kännas besvärsfritt imorgon. Det som är besvärsfritt är ju din utsatta bana på något sätt.

00:41:01 – Wille: Men det jag tänkte på var att om man nu ska jämföra 5-2. Som ändå är att du ska äta väldigt lite två dagar i veckan. För många kommer det vara sjukt jobbigt. Jämför det då med det som jag berättade om där, att du bara minskar på ditt ätfönster lite. Där du kan lösa det kanske utan att du… Du kanske inte tänker på det så mycket efter en vecka, medan 5-2, det kanske du aldrig kommer in i, eller det tar väldigt lång tid, om man nu ska ta din kicknings-analogi. Att lära sig det. Det kommer vara olika för olika personer. Man kommer beroende på hur ens liv ser ut ha olika lätt att få in de här sakerna. Det jag menar är att man kanske ska försöka hitta det sättet där det är minst motstånd. Men man ändå uppnår samma sak. För många är det egentligen bara att äta lite tråkigare mat.

När man då inte är sugen på… Jag menar inte att man alltid ska göra det. Men de måltider som man kanske inte prioriterar så mycket. Som exempelvis någon lunch på jobbet eller så. Kanske inte måste äta ute på restaurang då. Man kanske kan bara äta lite potatis och någonting. Så det är skittråkigt och då äter man inte för mycket och då har man liksom minskat på kalorierna för den dagen. Sådana saker till exempel.

00:42:07 – Jacob: Själv så, är jag själv då äter jag ju det tråkigaste jag hittar. Ja, det har vi sett bevis på. Och det är ju lite för att jag är bekväm och lite lat och sådär. Det är ju mitt sätt att göra det. Jag kan lätt, jag kan stoppa i mig en och en halv pizza om jag är ute och äter med folk. Den jag äter, om jag inte äter upp sin pizza, den kan vi inte låta ligga där på tallriken. Så stoppar jag i mig den också helt i onödan. För jag är ju redan mätt, egentligen. Men på egen hand skulle jag aldrig få för mig att beställa en pizza när jag är hemma själv. Det är helt främmande på något sätt. Alla har sina egna sätt att hitta de här grejerna så att det blir tillräckligt bra till sist. Det får man prova sig fram. Men det här med ätförståelse kan vi nämna att det är också en fysiologisk process.

Kroppen vänjer sig vid att äta vid den tidpunkten då man normalt är hungrig. Eller normalt brukar äta, ska jag säga. Så brukar du äta frukost klockan åtta, ja men kvart i åttan och sånt så sätter kroppen igång processer som gör att du börjar bli hungrigare. Och det är klart, då blir det svårt att hoppa över den måltiden till en början, sen lär man sig. Så man måste ge saker och ting en chans och man måste vara beredd på att vissa förändringar kommer ta tid och ibland så kommer man liksom göra det bra i en vecka och sen misslyckas man i två dagar. Ja men då försöker man igen så klarar man det kanske tre veckor nästa gång och så vidare. Så det är klart, det är ett jobb. Det kan inte vara besvärsfritt, men som du sa här. Det är inget magiskt med de olika sakerna.

Det enda som är viktigare egentligen är kaloriintaget till sist. Så se till att du når det. Tycker du att LCHF är praktiskt för dig, kör det. Tycker du att någon vegankost passar med dig miljömässigt äter istället. Du bara tycker inte om att äta kött. Jamen, kör på det. Men det är liksom inget… Det är inte dom i sig som gör effekten att du är något av det du är.

Så startade Tyngre Träningssnack

00:44:06 – Wille: Två frågor här då som har fått väldigt många likes. Jörgen skriver, finns det några genvägar till det perfekta ljudet? Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet. Men kram på dig ändå, Jörgen. Life of Lina frågar, hur blev det ni i podden? Blev det vi? Det låter så roligt. Kände ni varandra innan eller valde tyngre ut er? Jag hade en podd som hette Fysiopodden som jag startade 2011 som du båda varit med i och jag vet också lyssnade på. Under den tiden läste jag också träningslära väldigt mycket och hade koll på det i och med att jag då pluggade till sjukgymnast som det hette då. Och vi hade väl lite såhär kontakt på sociala medier ibland, någon gång så. Så när du skulle starta podden, så ville du ha någon som kunde göra podd, både då prata och klippa.

Så då blev det vi, kan man säga. Nu är det ju inte jag som klipper den då, utan nu är det ju den mycket mer talangfulle Marcus som klipper den.

00:45:06 – Jacob: Marcus hjälper oss med det, och det är ju därför. Det är hemligheten bakom det bra ljudet.

00:45:11 – Wille: Exakt. Marcus är hemligheten bakom väldigt mycket bra på tyngre, kan man ju säga.

00:45:15 – Jacob: Jo, men han gör det väldigt bra. Vi spelar in, Wille sitter i Stockholm, jag sitter i Helsingborg och gästerna är ju överallt de med. Nu har ju jag och Wille ganska okej utrustning där vi sitter, men ibland har vi ju gäster som… Vissa gånger har det ju inte kommit runt att det har varit lite sämre ljud, men många gånger så är det ganska dåligt ljud från början som Marcus räddar upp väldigt bra. Det var inte tyngden som valde ut någonting. Det var väl egentligen jag som pratade med Andreas någon gång när jag träffade honom. Han frågade mig för många år sedan, varför har inte du en podd? Då sa jag, nej jag pallar inte klippa och greja. Jag är ganska bekväm av mig. Jag gillar att bara göra det som är roligt av delarna. Då tog vi upp det igen när de hade startat tyngre.

Kalla det för tyngre någonting. Vi hade inget namn då. Så ser jag till att vi löser det med klippningen. Någon får betalt för det. Det var då jag kontaktade Wille och frågade. Då startar vi det. Då blir det bara det roliga jobbet för mig. Nästan. Jag har klippt några poddavsnitt själv också. Det är ganska mycket bakgrundsjobb ändå. Jag lägger nog en 6-7 timmar på varje avsnitt. Det värsta jobbet, som jag skulle kalla det då, lägger Marcus. Men han tycker nog det är roligt. Förhoppningsvis.

00:46:38 – Wille: Ja, precis. Det får man verkligen hoppas. Det är synd om

Är det skadligt att springa på asfalt

00:46:41 – Wille: Marcus ibland, för jag slarvar ibland med att skicka filer. Jacob Happiniemi slarvar ibland med att skicka filer, ska man säga. Det kan nog bli ganska stressigt för honom.

00:46:50 – Jacob: Caroline försöker skicka filer, men hon kommer inte fram.

00:46:55 – Wille: Så all heder till Marcus. Vincent Forsman skriver, får ofta höra att det är dåligt att springa på asfalt när jag pratar om var jag springer. Springer dock bara 1-2 gånger i veckan och då runt 5 km. Är det ens något värt att tänka på, alltså vad gäller underlag? Nej, egentligen inte, kan man väl säga. Det finns ju ingenting i sig dåligt. Nu är det lite killgissning här, men här får ni min syntes. Jag tror inte att det finns nånting i sig dåligt med underlag om det inte är liksom Lava. Eller spikar. Eller sådant. Ett bananskal. Det är i sig farligt. Så undvik det i möjligaste mån. Men när det gäller andra underlag som inte i sig är farliga. Utan bara motsvarar kraften som du trycker ner med din kropp. Då handlar det snarare om vad du är van vid.

Precis som med allt annat. Är du en van… Löpare. Och så går du in och tränar jättemycket ryck. Så kanske du får ont i axlarna. För att du är inte van vid att träna så mycket ryck, trots att du är van vid att träna. Är du med på vad jag menar? Det man tränar blir man oftast bättre på. Så är du väldigt van vid att springa på mjuka underlag, så som i skogen till exempel. Och sen så går du ut och kör intervallpass på bana eller på asfalt eller någonting. Så är det fullt rimligt att tro att du kanske får ont av det. Men är du däremot van vid att springa på asfalt, du är van vid de krafterna, så är det troligen ingen fara att fortsätta med det. Och känner du inte av något negativt av det så är det definitivt ingen fara med att fortsätta med det skulle jag säga.

Sen kan man dock säga, skulle jag fortsätta killgissa här då, att det finns kanske någon fördel med att ha underlag som tvingar till lite variation. Som exempelvis skogslöpning och sånt. För att det helt enkelt blir mer variation, så att det inte blir samma belastning hela tiden. Det finns lite studier som pekar på exempelvis att det kan vara bra att variera skor när man springer. Att man inte alltid kör med samma skor. Och det skulle jag nog gissa inte har att göra med att några skor i sig är dåliga. Utan snarare att det är bra att inte få samma typ av belastning hela tiden. Det här gäller framförallt när man är lite mer ambitiös och springer lite mer varje vecka. Men annars kan man säga att det brukar vara en skyddande effekt att träna mycket.

Dels för att man är en människa som klarar av att träna mycket, men också för att man hittar sätt att komma runt det här på, på sätt och vis.

00:49:29 – Jacob: Sen är det kanske små observandum där man är van vid att springa säg två mil i veckan, en viss asfaltsslinga. Så är man iväg på semester och så går man ut och ska springa. Alltså asfalt, man tänker att det är platt och rakt men det är oftast lutningar på trottoarer och sådär. Där kanske man kan få ont om man kommer ut på en ny trottoar eller springer motsols istället för medsols och så är det lutning åt andra hållet.

00:49:55 – Wille: Tror du att det är så om du springer på en rak väg på höger sida och sen byter du sida? Tror du att det skulle påverka så mycket?

00:50:01 – Jacob: Ja, det kan säkert skilja en centimeter i höjd. Är du ganska bra tränad och du kan springa på med lite större krafter, så helt plötsligt vänder du på allting. Det tror jag nog. Jag fick ont i vaden nu. Jag är van vid att springa på gräs.

00:50:17 – Wille: Byta underlag överlag, det är ju en sån grej.

00:50:19 – Jacob: Gick jag ut på asfalt och sprang. Jag tror inte det… Varför skulle inte det kunna hända om man byter balansen under fötterna?

00:50:27 – Wille: Jag tänker

Matätartävling och avslutning

00:50:28 – Wille: på att det handlar om magnituden på skillnaden. Alltså gräs vs. asfalt. Men absolut, principiellt tänker jag också att byta underlag och då även hur underlaget lutar. Det kan absolut spela roll. Men huvudregeln är att akta er för lava, bananskal, fallande broar, spikar och sådant. Så is… Is. Precis. Så bör inte underlaget utgöra ett så stort problem. Utan tänk snarare på att Ha en hälsosam nivå av förändring i träningsbelastningen, men inte för mycket från gång till gång. Gorex87, fin siffra, skriver Om ni två i lag hade utmanat Jacob Pappinen i en matätartävling, skulle ni klara av att klå honom då?

00:51:11 – Jacob: Viktig fråga till sist. Alltså, jag kan äta.

00:51:13 – Wille: Det ska man säga. Jag har ju varit tjock när jag var liten. Eller ung. Så att jag kan äta. Ja, precis. Nej, men vi slår ju honom tillsammans. Tillsammans tror jag. Möjligt. Alltså, han kan också äta. Skulle man säga.

00:51:26 – Jacob: Jo, men nej.

00:51:28 – Wille: Han brukar ju åka till Dubai eller något liknande över jul. Och så har han någon buffé där. På något hotell där de är. Och det man ser honom konsumera där, det… Det kanske är lite av en one-off. Men skulle jag toppa eller skulle vi båda toppa ordentligt? Så ja, det är ändå möjligt.

00:51:47 – Jacob: Men han la ju upp… Vad var det han gjorde? Han har ju ett YouTube-klipp på det på sin YouTube-kanal när han skulle äta 10 000 kalorier. Nej, just det. Jag tror inte han lyckades riktigt komma upp till 10 000. Men alltså 5 000 kalorier är inga problem.

00:51:59 – Wille: Nej. Det beror på vad den består av. Inte broccoli.

00:52:02 – Jacob: Nej, tillsammans slår vi den. Tillsammans slår vi den. Enskilt så är vi en bra bit efter. Nej, nej, nej. Nej, herregud. Ja.

00:52:09 – Wille: Det kan nog bli jämnt, men absolut finns det möjligheter. Nu är vi nästan uppe i en rätt tid. Vi är nästan uppe i 54 minuter. Då måste vi absolut avsluta. Så vi gör det. Ni kan gå in på tyngre.se. Butik. Profiler rekommenderar. Tyngre träningssnack. Och köpa fina vita t-shirts. Och annat. Mysbyxor exempelvis.

00:52:38 – Jacob: En bra ljudbok.

00:52:39 – Wille: En bra ljudbok, precis. Du har nått målsiffran där, eller hur var det?

00:52:43 – Jacob: Plus minus noll på produktionen där. Det är Willes ljuva röst i sju och en halv timme, så det är klart ni ska lyssna på den.

00:52:52 – Wille: Tips är att speeda upp det så att det inte blir sju och en halv timme. Det är mycket lättare att lyssna på. Jag lyssnar på den tre gånger hastigheten. Nej, men absolut. Den är absolut värd att konsumera. Jag har gjort det flera gånger nu med tanke på att jag både har läst den i textform och textform när jag spelade in den. Så det är kanon. Gör som så, så hörs vi nästa vecka. Det gör vi. Ha det bra. Tja.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *