Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet gästas Wille och Jacob av Niklas Westblad, som senast besökte podden för två år sedan för att prata om blodflödesrestriktion och muskelminne. Sedan dess har han läst vidare på GIH:s masterprogram med inriktning mot idrottsfysiologi och biomekanik, skrivit en magisteruppsats om biologisk åldersbestämning och arbetat med positionsmätningar inom svensk innebandy. Dessutom arbetar han på P3 Athletics med allt från barn och ungdomar till elitidrottare, samt som styrke- och konditionstränare i bandylaget IK Tellus.
Samtalet inleds med skillnaden mellan kronologisk och biologisk ålder, ett område som uppmärksammats mycket inom bland annat engelsk akademifotboll. Niklas förklarar att den biologiska mognaden kan skilja fem till sex år mellan barn i samma årskull, vilket gör passålder till ett trubbigt mått vid både träning och selektering. Han går igenom olika mätmetoder – från skelettröntgen av underarmen till enklare uppskattningar av tillväxtspurten (Peak Height Velocity) och förväntad vuxenlängd (Predicted Adult Height) – och förklarar varför just tillväxtspurten innebär en förhöjd skaderisk om träningsbelastningen inte anpassas.
Vidare diskuteras hur barn före puberteten svarar på träning jämfört med vuxna. Konditionsträning hos yngre barn ger främst effekter via ökad blodvolym som snabbt försvinner vid uppehåll, medan styrketräning före tillväxtspurten huvudsakligen ger neuronala anpassningar snarare än ökad muskelmassa. Niklas betonar att styrketräning kan introduceras redan vid 6–7 års ålder med fokus på grundmotorik och teknik. Att bygga en stabil rörelsebas tidigt är avgörande för att minska risken för överbelastning och knäskador när träningsmängden senare ökar kraftigt i samband med gymnasieåldern.
Avsnittet tar också upp hur idrottsföreningar kan hantera biologiska skillnader genom så kallad bio-banding, där träningar eller turneringar ibland delas in efter fysisk mognad istället för födelseår. På så sätt får tidigt utvecklade ungdomar öva mer på teknik mot jämbördigt motstånd, medan sent utvecklade spelare får möjlighet att ta större ansvar och ledarroller. De diskuterar även forskning kring den relativa ålderseffekten, hur tidigt mogna spelare ofta dominerar i elitakademier ända upp i U17-åldern och hur talangscouters bedömningar förändras när de får kännedom om spelarnas biologiska mognad.
De kommer sedan in på hur föreningar och skolor kan organisera idrotten för att fler barn ska fortsätta vara aktiva. Enligt både Niklas och Jacob är hög tränaromsättning och brist på en röd tråd i föreningarna vanliga utmaningar. Lösningar som lyfts är att uppmuntra barn att testa flera idrotter, införa korta neuromuskulära övningsbatterier som uppvärmning samt erbjuda mer kravlösa träningsformer efter skoltid eller tydliga träningsgrupper vid sidan av tävlingsgrupperna, så att ungdomar som inte vill elitsatsa ändå stannar kvar i rörelse.
I avsnittets sista del berättar Niklas om sitt arbete med ishockey- och bandyspelare på P3 Athletics och i IK Tellus, från ungdomsmentorskap till sommarträning för college- och NHL-spelare. Han förklarar varför försäsongen utanför isen är viktig för rehabilitering och uppbyggnad av fysiska delkapaciteter innan spelet drar igång. Slutligen diskuteras svänghjulsträning med kBox, som Niklas även undersökt i sin masteruppsats på barn, och hur den biomekaniskt enklare selen samt den excentriska belastningen kan användas för att utveckla både teknik, styrka och riktningsförändringsförmåga.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och sommarvärme
00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiahl.
00:00:29 – Jacob: Hallå, hallå. Tja.
00:00:31 – Wille: Allt bra?
00:00:31 – Jacob: Ja. Eller, ja. Jag mår bra. Resten av familjen mår sådär.
00:00:36 – Wille: Det är varmt. Ska man klaga på värmen eller?
00:00:40 – Jacob: Ja, det får man. Det är klart man får.
00:00:42 – Wille: Man kan säga att det är klimatförändringarna som är orsaken som oroar mig. Så man är inte en gnällspik.
00:00:49 – Jacob: Ja, man är lite orolig för det. Alltid i förhållande till hur det annars är. All sån här smärta och lidande är ju relativt. Nu är vi för långt bort från det som är liksom vårt normala bekväma spann och då blir det lite jobbigt. Det är ju samma om man har ont. Vissa går runt och har lite ont hela tiden och då klagar de inte. Medan om du har någon som aldrig har ont och så får de lite ont, ja men då klagar de i alla fall ett par veckor innan de har vant sig vid att ja nu är den smärtan där. Och det är väl samma med värmen här tror jag. Vi är inte vana vid att det är varmt så här länge. Så då blir man lite beklagande.
00:01:24 – Wille: Man får anpassa livet, man får visa mer hud helt enkelt. Ja, men man skulle haft AC hemma, det har man ju utomlands där det är så här varmt egentligen. Danmark hade de inte det kan jag ju säga. Det hotellrummet jag var på, det var ju… Otroligt varmt. Fy fan vad hemskt det var. Tufft. Nej, det är verkligen inte tufft. Ska inte gnälla alls. Ja, då har vi pratat om vädret. Dina barn mådde dåligt, så vi har pratat om dina barn. Har du spelat någon fotboll? Ska vi prata om det?
00:01:55 – Jacob: Börjar egentligen imorgon, men jag kommer inte komma dit. För att barnen mår dåligt. Och frun jobbar kväll. Det är ju så att det är jag som får bli, vad säger jag, vabba när vi har sjuka barn. Vilket är fullt rimligt när hon är sjuksköterska och tar hand om sjuka och jag sitter i källaren. Så det får man väl ta.
00:02:15 – Wille: Ja, ni tänker på samhället alltså. Ni håller inte på att rationalisera kring er egen ekonomi.
00:02:20 – Jacob: Alltså samhället, nu gör det lite stort. Man tänker lite mer på människor som är sjuka för stunden. Men det är väl kanske samhället på det stora hela egentligen. Men det är ju inte människor jag känner. Man bryr sig ändå. Ja, det var som fan.
00:02:33 – Wille: Nåväl, då har vi bockat av de vanliga
Niklas Westblad tillbaka i podden
00:02:35 – Wille: programpunkterna. Då återstår alltså dagens gäst. Det är en återkommande. Vi fastslog precis här att det var fan två år sedan du var med sist. Vilket är skrämmande på något sätt. Men det är i alla fall Niklas Westblad. Välkommen.
00:02:52 – Niklas: Tack så jättemycket. Roligt att vara här. Hur är läget med dig? Det är riktigt fint. Sjukt varmt, men det är bara att gilla läget. Embrace it.
00:03:03 – Jacob: Ja, du sa att ni tränar i en källare utan AC.
00:03:06 – Niklas: Ja, det är riktigt varmt där nere, så det är bara att försöka säga till dem att skit i värmen. Det kan hända andra saker också. Det är många tröjebyten och mycket vatten som går åt, så det är bara att köra.
00:03:19 – Wille: Har ni kört tröjor alltså?
00:03:21 – Niklas: Ja, precis. Även fast vi är i en lokal där det annars tränas utan tröjor så är det oftast tröjor på fram till de avslutande cykelintervallerna.
00:03:34 – Wille: Jag sa att det var två år sedan du var med sist, så vad har hänt sedan sist?
00:03:39 – Jacob: Kanske ska vi säga vad som hände.
00:03:42 – Niklas: Sist var vi med och pratade lite kring arbetet som jag gjorde kring kandidatuppsatsen. Då var vi med i det här muskelminnesprojektet. Det var jag och Daniel Cortobius som pratade om blodrestriktionsträning. Det var det som var sist. Sen gick jag vidare och har skrivit min master, eller håller på just nu under sommaren. Jag ska bli klar med den till i augusti. Den skriver jag vid GIH också. Det var kandidatprogrammet, tränarprogrammet på GIH som vi gick på innan. Det är väl det som har hänt sist. Jag skrev en magister förra året kring biologisk åldersbestämning ur ett tränings och planeringsperspektiv. Sen har jag gjort lite andra grejer, varit med i projekt och Med en av er andra gäster också, Peter Glas. Vi höll på hela hösten och gjorde sådana här LPS-mätningar, positionsmätningar.
00:04:40 – Jacob: Du var med i det och satte upp de där kamerorna inomhus för att kolla handboll?
00:04:45 – Niklas: Ja, precis. Peter drog igång det där och ville köra det för handbollen. Då var innebandyförbundet sugna och då kände väl Peter att det skulle bli, jag tror han gjorde 60 mätningar förra året och det tar typ en hel dag att göra det. Då fick han in mig på att göra det, fast för innebandy. Så jag tror jag gjorde 30 mätningar på deras herr och dam elitseriematcher och lite kring landslagen. Det var Tour de Sverige med bil och uppsättning och allt möjligt. Byta system fram och tillbaka. Så det var hela hösten typ, kan man säga.
00:05:24 – Wille: Betalade förbundet någonting för det där? Ja, absolut. Jag tänkte väl om det var så att de bara får en masterstudent, så de bara såhär… Ja, nej, det… Här har du en möjlighet, så får de massa gratisarbete. Nej, det var inte en master.
00:05:38 – Niklas: Jag var inte så intresserad, för jag har liksom valt själv att inrikta mig mer mot barn och ungdomsträning. Och då är det ju det jag vill skriva min min masterdom också. Så därför valde jag att inte, jag hade möjligheten att skriva om det där. Jag fick förfrågan. Men jag tackade nej till det. Så det räckte med att göra all insamling. Det var ett stort projekt nog.
00:06:03 – Jacob: Är det vanligt att man bara läser, att man gör en magister och sen master på GIH? Är det standard att det blir två arbeten på den tiden?
00:06:12 – Niklas: Nej. Det är väl ett masterprogram du hoppat på egentligen? Ja, precis. Det finns två olika. Jag har valt att gå den inriktningen med inriktning mot avancerad idrottsfysiologi och biomekanik. Sedan finns det ett mer generellt masterprogram. Det generella masterprogrammet skriver uppsatsen år ett och sedan har du hela år två till att välja mer eller mindre fritt vilka kurser du vill läsa. Så det är ett uppsatsår. Men i den andra varianten får man idrottsfysiologi och biomekanik på köpet hela hösten. Sen skriver du uppsats med alla dess kurser hela år två. Så det finns liksom en termin, andra terminen på mastern. Den är mer eller mindre fri. Tyvärr så tillhandahåller inte GIH jättemånga kurser. Så det var ingenting som var intressant.
Sen letade jag runt på andra. Det finns inte så mycket avancerade kurser på våren, märkte jag. Det bästa jag såg var att jag skriver magister också. Det blev dubbla uppsatser. Så det var ingenting som var tänkt. Men det blev jäkligt bra. Då fick jag fördjupa mig ännu mer i det här med barn och ungdomsträning. Så det var grymt.
00:07:21 – Jacob: Absolut. Det är väldigt intressant just det som du sa här med fysisk
Biologisk ålder och mätning av tillväxtspurten
00:07:25 – Jacob: mognad och att försöka dela in. Jag vet att jag var och lyssnade på Malmö FFs ungdomsfysansvarig, Mark Reed, där han också gick igenom det. Han har analyserat Malmöspelaren. Han visade lite sprintdata på ungdomarna där. Det var väldigt tydligt. De som var lite före i mognaden var snabbare.
00:07:45 – Niklas: Ja, och de som var lite eftermogna var långsammare och det var liksom då kommer ju de andra komma ifatt rimligen inte alla klart, vissa bara långsamma liksom av naturen, men antagligen liksom mycket av de här snabbhetsskillnader man ser där i tidiga tonåren.
00:07:58 – Jacob: Det är mer liksom vem är mest mogen? Inte riktigt vem som är snabb egentligen eller har förmåga att bli snabb som senior kan man säga.
00:08:08 – Niklas: Nej, precis. Det finns ju just där liksom. Framförallt i England, där ligger de väldigt långt fram just kring det här med biologisk åldersanpassning och mycket, för där har ju Premier League som förening, eller vad ska man säga, organisation, satsat väldigt mycket på det här. Så det forskas jättemycket om det och de har biologisk åldersindelade turneringar och så vidare. Så det finns mycket gjort därifrån och det är väldigt intressant. Det var jättekul att få jobba med det. Det magistiarbetet jag gjorde då handlade mest om hur kan vi på ett enkelt sätt i praktiken som tränare se de här. Vem är vart? Det finns olika mätmetoder för det här. Allt är en uppskattning om vart man är i sin biologiska mognad. Den enda mest precisa är skelettröntgen av underarmen.
Det är inte alla. Det är Manchester United som har resurserna för att kunna göra det här kontinuerligt. Men vi har tyvärr inte det i Sverige.
00:09:08 – Wille: Hur pass precis är den då? För det var ju inte det som är hela migrationsdebatten här om åldersbestämningar. Är det inte det det handlar om där?
00:09:14 – Niklas: Ja, den tror jag har missat lite. Jag tänkte inte att du behöver kommentera på den.
00:09:19 – Wille: Det tänker jag inte lägga på dina axlar. Men jag tänkte just på den här metoden, om du hade någon koll på hur precis den var.
00:09:24 – Jacob: Är inte problemet där att just det är vid 18 år man ska sätta gränsen? Ja. Att du ska bedöma om någon är 18 eller över och inte om de är runt… Den här är i puberteten, den här har kommit en bra bit in i puberteten, den här har lämnat puberteten. Det händer ju fler saker där när du…
00:09:45 – Wille: Det blir lite binärt.
00:09:46 – Jacob: När du är vuxen. Ja, precis. Så tolkar jag det. Vi släpper den.
00:09:51 – Niklas: Det är golden standard. Det är den bästa. Sen är ingen metod hundraprocentig. Man matchar det mot gamla referensbilder. Det är den som anses som golden standard.
00:10:05 – Jacob: Det är bättre än att titta i passen och se när de är födda och dela in dem. Ja, verkligen.
00:10:09 – Niklas: Kronologisk ålder är väldigt trubbigt. Tyvärr användes det alldeles för mycket i i svensk idrott. Men det är nog på väg att bli lite bättre. Det är kul att få vara här och prata lite om det, för då kan vi göra fler uppmärksamma på det.
00:10:24 – Jacob: Ja, diskutera om det är bra eller dåligt. Vi kommer väl in. Om vi börjar från början här. Vilka stadier finns där kan man väl säga? Vad händer med barn från skolåldern? Innan det så håller man inte på med så mycket organiserad idrott. När kommer olika skeenden eller vad vi ska kalla det? Och då vilka test som finns eller vilka som är. Du behöver inte gå igenom exakt hur testen är, men bara droppa ordet för folk, googla eller söka upp data eller vad som helst om du vill.
00:10:57 – Niklas: Ja, absolut. Man kan ju försöka googla upp min uppsats och läsa den. Men man pratar ju såhär kring barn och ungdomsträning så är det ju generellt, man kallar alla ungdomar upp till 18. Sen har man oftast children, eller barn, det är ofta upp till 11 för tjejer och 13 för killar. Tjejer är generellt två år tidigare än killar i det mesta. Och sen mellan 12-18 för tjejer och 13-18 då är man tonåring. Där finns det lite olika mätmetoder och då har man de här somatiska mätmetoderna där man använder kroppssammansättningar, förhållanden mellan armar och ben. Man kan mäta sittande höjd och den vanliga stående längden och vikt och då få upp till exempel den här peak height velocity, tillväxtspurten som det heter på svenska. Då kan man veta när inträffar den här tillväxtspurten och i den engelska litteraturen är det en vanligt användande indikator för när puberteten startar.
Det viktiga här är att på något sätt kunna förstå när en individ går in i puberteten. Under den här tillväxtspurten har en individ Större risk för skador. Det här är dosrelaterat generellt. Det är ett stort problem, speciellt inom hockeyn där jag jobbar annars med träning. Sen är den även en bra indikator för att barn… En av de viktigaste grejerna för barn är att styrketräna. Men det är också en av de grejerna som många tyvärr drar åt sig öronen kring. Med styrketräning gäller det att definiera vad man menar med det. Rekommendationen är att barn ska styrketräna för att göra muskelstärkande aktiviteter och få lära sig grundmotoriska rörelser och så vidare. Om man styrketränar så är tillväxtspurten en bra indikator för att veta att innan så kommer barn främst tillhandahålla eller tillgodogöra sig neuronala förändringar.
De kommer inte bygga så mycket muskelmassa. De fungerar inte som en vuxen. Men ju mer man kommer in i puberteten desto mer börjar kroppen producera hormoner och då kan man börja bygga muskelmassa. Hjärtat kommer börja växa och så vidare. Det är bra att känna till det här beroende på vilken typ av träning du bedriver med barnen. Det är där det här kommer in. Sen har det såklart att göra med mental mognad och så vidare. Men det jag fokuserade mer på är den fysiska biten.
Konditions- och styrketräning för barn
00:13:46 – Wille: Till exempel om man tar konditionsträning för barn, att löpträna barn som inte har kommit in i den här tillväxtspurten ger ju inte någon konditionsökning då?
00:13:57 – Niklas: Man har ju sett att barn ökar VO2-max, men den förmodade förändringen som sker är ju en ökning av VO2-max för att blodvolymen ökar. För oss vuxna kommer hjärtat bli större och då kommer det växa. VH2MAX hos en vuxen bibehålls ganska… Alltså residualeffekten, själva kapaciteten, den hålls kvar ganska länge. Men med barn är det så att du kommer få en effekt om du konditionstränar dem. Men du måste kontinuerligt fortsätta göra det för att så fort du slutar kommer blodvolymen gå tillbaka, precis som för vuxen, i mängd. Då tappar du den här förbättringen. Som med all typ av form av barn och ungdomsträning så är ju tid oftast det stora problemet. Om man ska välja det viktigaste som man kan göra med den tid man har, då är ju konditionsträning med syfte att öka V2 Max till exempel inte att rekommendera.
00:14:58 – Wille: Och detsamma gäller egentligen styrketräning. Om man tänker att nu ska de bli starka så är det lite slöseri med tid. För det är som du säger, de kan ju få de neuronala anpassningarna, men det tar mer eller mindre slut.
00:15:10 – Niklas: Ja, om man ska rekommendera, det första med styrketräning för barn och ungdomar är att se till att de har bra teknik för att sedan kunna ha en adekvat belastning. Men så fort de har den tekniska förmågan, då kan vi belasta barn tungt. Det är snarare så att det viktiga är att köra max styrketräning för att utveckla nervsystemet ännu mer. Så det är den här hypertrofi-biten, den kan vi skippa helt med ett barn som innan tillväxtspurten. Så skulle jag säga. Men det viktiga, och det här är problemet med styrketräning för barn och ungdomar generellt, det är att av någon anledning så blir det en hjärnkollaps. Man ser en bild med någon som står och skriker under en 200 kilos knäböj. Det är alltid det man tänker när det är styrketräning för barn och ungdomar.
Men det första handlar ju om att sätta grundmotoriska rörelser, kunna få dem att sätta sig på huk eller ha koll på kroppen och få en styrka utifrån det. Och sen när de väl har det, då kan barn träna tungt.
00:16:17 – Wille: Men behöver de det då? Har man någonting att vinna i att de tränar tungt? Är det någon som har studerat det på det sättet?
00:16:22 – Niklas: Ja, det verkar ju… Nervsystemet är mer föränderligt under puberteten, framförallt innan. Så det tros vara så att om man integrerar den här neuromuskulära träningen som det så fint kan heta, tidigt i livet, och fortsätter med det här, då är det först och främst en jäkla fördel för att du har lagt ner mycket mer tid på det innan. Men då kommer man förmodligen ha en… Du kan få ut mer av dina genetiska förutsättningar. från början. Du kan ta mer användning av dem och förmodligen ha ett mer välutvecklat nervsystem senare i livet. Sen är det här otroligt svårt. Det var det här jag började tänka kring lite när jag skulle göra min magister och så höll jag på att mejla lite fram och tillbaka med tonkologi och då sa han bara stopp uppläggning här, du ska inte gå för Nobelpriset först för det här är liksom inget som kommer åt.
Men jag är helt övertygad om att tränar du ett barn genom jättebra teknik och så utvecklar du det här nervsystemet fram tills de kan börja bygga muskelmassa. För då kommer de ju fortsätta utveckla nervsystemet ännu mer. Då är jag helt övertygad om att du har en, vad ska man säga, vad heter det?
00:17:41 – Jacob: Prestationsfördel har man ju.
00:17:43 – Niklas: Ja, prestationsfördel senare i livet. Sen finns det lite lätt kring satellitceller och sådana grejer senare i livet också.
00:17:53 – Jacob: Hur tänker du då kring det här? Du har ju den
Total träningsbelastning och skaderisk i tonåren
00:17:56 – Jacob: här tillväxtspurten och det är som du säger, man svarar bra på träning då, men det är också då som du säger att det ofta blir skador. Om man då introducerar, hur ska man tänka kring totala träningsbelastningen och hur relaterar man det? För det kan ju vara svårt också att ta, som Wille sa här, fördela tiden. Hur mycket ska du ta från den vanliga träningen då? För du kan ju inte bara lägga till grejer när de kommer in i tillväxtbulten där, för de kommer antagligen bli sämre för i alla fall en del av dem som skadar sig.
00:18:29 – Niklas: Ja, precis. Det här är ju det som är ett… problem. Det är ju den totala dosen som, det går ju inte bara att addera, addera, addera, även fast det här liksom, det finns ju sådana här position statements, till exempel från NSCA, en stor organisation där alla erkända internationella forskare kring barn och ungdomsträning som sätter sitt namn på att det absolut viktigaste för barn och ungdomar, det är att göra muskelstärkande aktiviteter och utveckla sin grundmotoriska förmåga. Och sen så är det på andra sidan här idrotten där vi ska hålla på väldigt mycket med samma idrott och sen så kommer någon in och så ska vi hålla på med fler idrotter. Men just den här styrketräningsbiten försvinner lite.
00:19:16 – Wille: Det är där man måste vara väldigt noggrann och det är jäkligt svårt.
00:19:20 – Niklas: Jag tror tyvärr att det finns inte så många som har koll på den totala dosen. Jag jobbar ju med mentorskap, så jag jobbar med barn och ungdomar. Framförallt inom hockeyn. Jag jobbar för ett företag som heter P3 Athletics. Vi stöttar barn och ungdomar. Sen har vi en tydlig avdelning mot elitverksamhet också. Det jag jobbar med där är att försöka balansera det här. Då jobbar jag oftast med bara en person i taget. Jag har den lyxen. Det viktiga att poängtera är att vi jobbar över längre tid. Det är aldrig en quick fix. Det går inte att tänka så med barn och ungdomar. Vi behöver minst ett år för att sätta bra rutiner och så vidare. Det man får balansera där är kanske att du kanske inte ska träna hockey fem gånger i veckan. Du kanske ska köra tre gånger i veckan.
Det blir en grej att få ta med den personen då och reglera dosen där. Då kan vi lägga in det här andra. Men är det så att nu är det den här veckan, den ser ut så här. Vi är borta på cup eller vad som helst. Då får man göra det bästa av det. Då kör vi ingenting den veckan. Man får göra bästa av situationen på så sätt, men en uppmaning till de som… Det här är inte hockeyspecifikt, bandyspecifikt eller fotbollsspecifikt. Det är för alla. Alla som jobbar med barn och ungdomsträning borde sätta sig in i det här och läsa på. Det är en uppmaning. Det här är superviktigt. Vårt uppdrag när vi jobbar inom idrotten, och det tycker jag man glömmer ganska ofta, det är att vi är där för barnen, för att ge dem den absolut bästa utbildning för vad de sedan vill göra, om det är att vara elitidrottare eller hålla på med mer motionsidrott, då måste ju vi ge det som är bäst att göra under rätt period i deras biologiska mognad.
Det här är jättesvårt, men om det är så att, eller det uppenbarligen är så, det finns en internationell konsensus att Styrketräning måste in för barn och ungdomar tidigt. Rekommendationen är att de kan börja när de är 6-7 år. När de är mentalt mogna att kunna ta in instruktioner och ha lite koll på kroppen. Det här är precis när de börjar skolan eller börjar spela fotboll också. Då är de redo för att börja styrketräna. Men sen kan man inte börja belasta dem jättetungt från början. Men börjar vi tidigt, då kan vi lägga mindre tid på det här sen. Istället för att då behöva öka träningsdosen för att, oj, nummer 15, då är det så här, ja, men nu har laget valt att nu en elitsatsning och då måste jag följa med på det här tåget för nu börjar det tåget gå.
Och så ska jag samtidigt sätta in mig i teknik och så vidare och bygga en tålighet för senare träning i styrketräningen. Då blir det pannkaka. Så det är därför det är så otroligt viktigt att vi börjar tidigt med det här. Då kan vi lägga ner mindre tid Men få ut mer över längre tid.
00:22:22 – Wille: Vi pratade om det här i tyngre rubriker också. Det finns en självklarhet i att man lär sig att springa och hoppa höjdhopp på skolgymnastiken. Men just styrketräningen och kanske framförallt gymträningen och det som finns tillgängligt när man är vuxen. Det är nästan ingen som får den utbildningen, i alla fall i rimlig omfattning. Det är lite som du säger, då blir det som ett hinder när man senare behöver göra nånting, oavsett om man är elitsatsare eller bara motionerar.
00:22:54 – Niklas: Ja, och jag tror en stor anledning till varför… Det är ganska tydligt. Det är ofta kring när man går i nian, det blir att man ska börja gymnasium. Det blir vissa gymnasier och så vidare. Det känns som att här nånstans brukar det gå nåt knä, oftast tjejer. något korsband och så vidare. Killar kanske får mer överbelastningsskador och så vidare. Barnen är inte redo för att träna och det står ju också tydligt att vi måste göra dem redo för det blir ofta en stor spik i träningsbelastning här och ingen tar ansvar för dosen. Det blir att de har kört under ungdomsåren och sen så kommer de in i gymnasiet och så ska de börja träna helt plötsligt och kravprofilen säger det här och så vidare. men de är inte alls förberedda för den mängden träning som helt plötsligt kommer.
Där är styrketräning ett jättebra sätt för att förbereda kroppen. Bygga den muskelmassa vi hinner bygga, beroende på hur tidigt eller sent de är i sin tillväxt, och sätta rörelsebanor. Att vara stark är ju en teknikförutsättning i många fall. Jag var med och testade för en T-pucksuttagning för två år sedan och då skulle alla göra en enbensböj. Men vissa har inte alls styrkan i lårmuskulaturen att kunna göra en enbensböj. Men för vissa kanske det ser ut som ett teknikproblem. Men då är styrkan en förutsättning för att kunna göra det tekniska utförandet rätt.
00:24:30 – Jacob: Det har vi pratat om när vi hade Håkan, när vi pratade sprint och så här. Man behöver fotledsstyrkan innan man kan göra ett ordentligt frånskjut. Det är många saker som kommer i det. Tekniken kommer antagligen förändras också när man blir Får man en större motor, större kapacitet så kommer man antagligen behöva anpassa tekniken för det. Då är det antagligen bättre att det inte kommer för fort. Börjar man bara apropå när man är 17 så kan man öka väldigt mycket. Då kan det bli risken. Både det här med att man kör för mycket på gymmet. Man börjar gilla magrutorna och bröstmusklerna lite mer än själva idrotten. Och att det blir för mycket träning helt enkelt på en gång.
00:25:17 – Niklas: Ja, det blir oftast en stor spik där i träningsbelastningen och ingen tar ansvar för det. Det är det vi måste börja göra. Någon måste börja ta ansvar för dosen.
00:25:29 – Jacob: Frånskjutet i längd, är det någonstans kring 14-17 år beroende på person?
00:25:36 – Niklas: Det beror lite på, men för tjejer är det generellt kring 12 års ålder och killar kring 14. Där man har sett att den här Peak height velocity generellt inträffar. Sen finns det de som är tidigare och de som är efter. Men varför det är viktigt att ha koll på det här, det är för att du kan stå där i en situation där du har barn i ditt lag. Du har tjejer som är flickor år 12. Du har 20 stycken och du kan ha en som är biologiskt 9 och någon som biologiskt är 14. och så ger du samma träningsbelastning, samma dos övningar till samma grupp. Alla är lika gamla. De går i skolan tillsammans, de känner varandra och så vidare, men de kanske inte alls är redo kroppsligt för det här. Sen är det en annan aspekt, för att göra det ännu krångligare, det är ju träningsåldern.
Det kan ju vara så att du är väldigt tidigt utvecklad när du är tolv, men du har inte tränat någonting. Det är ju också en aspekt. Den kronologiska åldern är väldigt trubbig, den är vad den är, och i Sverige har vi ett system där vi ofta spelar mot de som är jämngamla. Men då kommer du ha ett problem att du kommer ha en grupp där det mest kan vara mellan fem och sex års ålder mellan dem i den biologiska utvecklingen.
00:26:58 – Jacob: Det ser man alltid i 13-14-års lagen, där det är någon som ser ut som en vuxen man och så är det någon liten som går upp till naveln på en.
00:27:05 – Niklas: Ja, absolut. Det är för kul.
00:27:09 – Wille: Jag skulle säga att i
Bio-banding och lagindelning efter mognad
00:27:12 – Wille: lagidrotterna är det inte helt oproblematiskt om man skulle börja ifrågasätta det här med åldersindelningen. Just som du säger, de känner varandra och går i samma klass, så det är en social aktivitet också. Det går inte riktigt att individanpassa träningen för ett helt lag, inom ett lag, om du förstår vad jag menar. Lösningen bör i så fall vara att man ska splittra laget, att man ska ha lag baserat på biologisk ålder istället. Hur ser du på det i förhållande till risken för att man tröttnar?
00:27:48 – Niklas: Där finns det en hel del forskning som är gjord. Det är lite som det vi pratade om innan här, Man kan göra det på olika sätt. Vissa idrotter har kanske mer viktindelade. Vi pratar om den nyzeeländska rugbyn där det kom ut att de har indelat efter viktklass och då såg man att de som blev uppflyttade fick spela med de som var äldre fast i samma viktklass tenderade att sluta i förtid för att de lessnade ur för de fick inte hänga med polarna. Men mycket av forskningen kring just det här med biologisk åldersbestämning kommer från akademierna och mycket är från England. Där har man gjort så att det finns en annan typ av mätmetod som kan indikera vart barnet är i sin biologiska mognadsprocess. Då heter den Predicted Adult Height. Alltså hur lång kommer du bli i vuxen ålder?
Då kan du mäta ganska lätt med barnets egna längd, vikt och sedan mamman och pappans längd. Så har man kunnat se att Det är en uppskattning såklart, men då kan man se vart man är i procentuellt mot sin uppskattade vuxna längd. Då har man satt band som man kallar biobanding. Så då kan du till exempel ha sagt att 90-95% ser man generellt utifrån uppskattad vuxen ålder är tiden då du är mitt i tillväxtpurten. Då har man provat där i akademin. Dels har man gjort en satsning att alla barn som går i akademierna mäts. Så rekommendationen är att du ska göra sådana här mätningar var tredje eller var fjärde månad för att låta en förändring ske. Sedan kommer det här in i databaser. Premier League-föreningarna har en databas där de dels kan matcha sina barn med ord och se vart de är i sin biologiska mognad.
Sedan har man gjort ett projekt att vissa klubbar, Förra året var vi på en konferens, jag och Daniel som var med i förra podden. Vi var på en konferens som hette Child to Champion. Då presenterade flera Premier League-klubbar hur de jobbar med det här. Då gör de just så att de kanske har två träningar i veckan av fyra som är bio-banding. Sen har de två träningar i veckan som är kronologisk ålder. De som är lite större och tidigt utvecklade kan inte bara använda sin fysiska fördel i träningen utan då får de stimuleras mot de som kanske är lite äldre senare, så att man får möta de som är mer i sin egen storlek. De får utveckla sin tekniska förmåga mer. De här små får möta de som kanske är lite yngre. Så det är ett sätt, att man kan blanda lite och köra två biologiska åldersträningar i veckan och sen två kronologiska.
Sen har de även provat att köra, det finns en cool studie på det, där de har gjort som en turnering över en helg. Det har de gjort flera gånger sen också. De kommer dit med en biologisk, åldersbaserad turnering där de får möta lag som är bandade. Och då, som jag har förstått det, även fast en person kanske är ett band så kan coachen ändå avgöra att den här personen inte är tillräckligt mogen. Även fast den skulle varit inne i det här så är det inte hugget i sten att man måste göra så här. Men då har man låtit dem spela en turnering och sedan fått skatta efteråt. Hur upplevde du det här? Vad tyckte du om det? Och så vidare. Jag tror det var 46 av 47 tyckte att det här var en jättebra grej. Det de också fick se var att de som kanske var lite mindre annars, de blev ju äldre kronologiskt.
De tog ledarrollen och fick jobba med den och kanske jobba mer fysiskt mot de som var lika stora. De som hade den här fysiska fördelen och kanske bara lade ut bommen innan, nu måste ju de verkligen jobba på den tekniska förmågan. Det som verkar funka där är den här blandningen. Det har man ju sett att barnen också upplevde. För det är det viktiga, att de tycker att det är kul. Och det såg man i Nya Zeeland att det inte funkar. Men så har de gjort där.
00:31:51 – Wille: I det här Nya Zeelandska exemplet så var det ganska mycket, för att rugby är ju en obehaglig sport där man gör illa varandra. så är det att de här stora barnen gör illa de mindre barnen lite för mycket kanske. Alltså att det är skadorna som man delar in det för. Men vet du om det finns någonting på… För Premier League-knubbar och så, då är det ju väldigt mycket, de vill ju få fram bra spelare. Men vet du om det finns någonting på skadeaspekten av det, så att man kan se att det blir säkrare om man delar in det?
00:32:17 – Niklas: Nej, det har jag inte sett någonting om, så det kan jag tyvärr inte uttala mig om. Det mesta de har gjort är ju Forskningen urspringer från att de lägger väldigt mycket pengar för att försöka få fram nya talanger. Det är väldigt kul om man lyssnar på Arsenal. Arsenal har en superakademi.
00:32:33 – Jacob: Få fram noll.
00:32:34 – Niklas: De sa att deras mål i föreningen är att varannat år leverera en spelare till A-laget.
00:32:40 – Jacob: Det är helt sjukt. På den nivån, det är väldigt ovanligt att du har spelare som startar i A-laget som är yngre än 22-23 år. Det är de här supertalangerna, Sterling och sånt, när de kommer upp som kan göra det, Messi i Barcelona. Annars kommer man ju till de här lagen med 23-24. Jag har alltid tyckt det varit så konstigt att de lägger de här pengarna på sin ungdomsverksamhet. Jag är nästan… Jag skulle tro att de som blir uppflyttade till A-lagen där, det är nog bara dåligt för dem. Då blir de liksom en John Guidetti. Visst, du är i A-laget, men du är fortfarande långt ifrån 11. Du kommer harva här och inte spela A-lagsfotboll i två, tre år innan de kanske släpper dig. Det hade kanske varit bättre om vi haft akademierna i de sämre lagen, men de har ju inte pengarna.
00:33:27 – Niklas: Nej, det är ju så. Det där har jag diskuterat med många. Det kanske är bättre att bara lägga ner akademierna. Det är som Ronaldo, de säljer ju tröjor, så han är ju avbetald ganska snabbt säkert ändå. Så de kan ju köpa spelare, alla de här bästa. Men det är de som har de här superakademierna. Men det är intressant att forskningen kommer därifrån, från dem i alla fall. 90% av oss andra som håller på i idrotten kanske inte är för akademierna. Men de driver ändå kunskapsläget framåt och det är intressant. Men deras syfte
Relativa ålderseffekten och talangscouting
00:34:01 – Niklas: är ju främst att hur kan vi maximera profiten på varje spelare. Istället för att vi råkar, för det finns ju en tydlig att de råkar skicka många som är framförallt födda för sent på året. De åker tidigt för att de inte är lika långt gångna i sin biologiska mognad. Det finns ju en väldigt intressant studie som visade på Det är en kvinna som har följt först Uniteds akademi och sen även varit i Aspire Academy i Dubai eller Qatar. Där de har gjort skelettmätningar på underarmen. De har mätt relativ age och följt dem från att de var U9 till U17, tror jag de har i fotbollen. Man tror att relativ ålderseffekt smetas ut i slutändan, så det är ändå lugnt. Det har man sett, att när det kommer till anslagen så blir det lite bättre. Men det man kunde se då var att det var väldigt tydligt att 80% av de som är kvar när de är U17 är early maturers, alltså tidigt utvecklade, biologiskt eller skelettålder.
00:35:19 – Jacob: Precis, och då är de ju oftare också de som är födda fyra, fem första månaderna på året, för de är ju rent sannolika i semestern så kommer det ha fler där, eftersom alla följer normalkurvan. Och det är ju det som är egentligen den relativa ålderseffekten, just att det är ju en jävla skillnad att vara född i januari och december, särskilt när man är, som du säger, yngre åldrarna, kan ju tänka sig börja skolan liksom, så är det någon som fyller år i januari, någon som fyller år i december. Alltså den personen har ju levt mer än 10% så länge, liksom den som är född i januari jämfört med den andra, och då hinner man ju lära sig, särskilt som barn. Alla möjliga saker, liksom, man ser ju den här effekten även i skolan, liksom när det gäller på skolbetyg och sådana bitar.
Frågan är ju om man kan komma ifrån den, och liksom som du sa, det jämnar ju ut sig lite på seniornivå, och jag har ju alltid sagt att det är för att de som ändå lyckas som är födda sent de har haft en så pass stor talang så att de ändå liksom kommit undan med det. Tror väl jag. Henrik Larsson och Zlatan brukar väl vara exemplen från svensk fotboll. De är födda sent båda två men
00:36:22 – Wille: Men kan inte det bara vara att de har genetiken, att de mognar tidigt? För det är inte bara att de har levt längre, framförallt inte med fotbollen. Det är ingenting man behöver kunna, man behöver bara vara bra på det.
00:36:32 – Jacob: Ja, det är väldigt mycket. Jag skämtar lite, men jag menar att om man mognar tidigt så kan man ha nästan lika stor fördel som någon som har haft mer tid på sig att mogna.
00:36:43 – Niklas: Ja, precis. Det kan vara det. I den här forskningen har de sett att vissa av de som är födda senare på året kommer in i puberteten tidigare, bara kanske för att make-up för att de är födda sent. Men det som är intressant där är ju att i England så har de ett annat kvartalssystem. De börjar i september, det är i Q1, och i Sverige är det i januari. Och de ser fortfarande samma relativa ålderseffekt tidigt i början. Men sen när man då tror att den relativa ålderseffekten försvinner mer, då ser man att den här biologiska, alltså att du tidigt biologiskt utvecklas, den är supertydlig när den blir vuxen. Och den ser man ju inte under tiden. Så det är väldigt intressant. Om man lyssnar lite mer där, jättehäftig studio. Det är många som säger att de som jobbar med talangscouting, de ser ju det här ändå.
Då var det, tror jag, i Holland, då hade de gjort så att först hade de låtit barn spela, de hade filmat barn och låtit dem spela match och så hade talangscouterna suttit och tittat. Och så var det jättetydligt, de som födde Q1 och Q2, det var de som var bäst, enligt skattningarna. Sen hade de fått reda på vem som var född Q1, Q1, Q1, Q2, Q3, Q4. Men det hade fortfarande varit väldigt tydlig relativ ålderseffekt, även fast de fick veta det. Men sen hade de graderat dem efter biologisk mognad, från 1 till 8 tror jag. Och då hade den här effekten försvunnit. Så när de fick reda på att den här personen är väldigt sent utvecklad, då började scouterna skatta dem olika.
00:38:12 – Wille: Jag menar att man kan, då börjar de uppskatta, ja men kanske finns någonting där, bara de får växa till sig lite.
00:38:18 – Jacob: Ja, en kille som är 1,50 när alla andra är 1,70, så säger man, föräldrarna är ändå 1,85, så han kommer nog bli lång. Precis, precis.
00:38:24 – Niklas: Så att… Kör upp! Ja, precis.
00:38:28 – Jacob: Jo, men då är ju det andra problemet att man på något sätt måste skylta med det. Ja. Alltså, du måste ju få ut till folk, har du… en spelare som du tycker är en talang eller om det är ditt barn eller vad som helst så måste de ju på något sätt, men det kommer komma ifatt.
00:38:42 – Niklas: Ja. Och det är ju inte… Jag tror aldrig att vi kommer, helt ärligt, jag tror aldrig att det här kommer lösas. Det kommer alltid vara vissa som försvinner. Det kommer liksom vara, jag tror att nu är det ju såhär, nu ska alla vara med så länge som möjligt, man ska hålla på med flera idrotter och så vidare. Jag vet inte om det någonsin kommer lyckas. Det känns som att det kommer alltid vara några som försvinner. Det kommer alltid vara några som blir lockade av annat sådär.
00:39:03 – Wille: Föräldrar som har ambitioner får sluta ligga fel tider på året. Ja, precis. Börja tajma in. Det är inte så komplicerat. Man får räkna bakåt. Det är maj, kan jag tipsa de som inte orkar räkna själv.
00:39:17 – Jacob: Maj är bra, ja.
00:39:19 – Wille: Maj är optimalt.
00:39:22 – Niklas: Det finns mycket att göra här. Men det här är bara en del. Sen finns det en massa andra delar i vem som kommer fram till slut och så där. Det ska vara kul och sådär. Det är ett verktyg i verktygslådan för oss som jobbar med barn och ungdomar. Att ha koll på det här. Istället för att, till exempel som vi kopplar in det på förändringar på hjärtat. Istället för att först köra en träning så springer vi tre varv på den här och så ser man någon som är lat, upplevande. Då kanske det bara är att de har fysiologin mot sig. Barn är inte likadana som vuxna. De kan inte springa jättelänge, utan de springer en kort stund och sen återhämtar de sig fortare, men de är inte lika bra på att jobba metabolt och så vidare. Det gäller att ha koll på de här bitarna, för då kan man leverera mer högklassig träning, för det är barnen värda.
Vi måste komma tillbaka till det och förstå vem vi är där för. Vi är där för att barnen ska ha kul och då är det vår uppgift att läsa på och se vad som är bäst att göra för de här nu. Och känner man då själv kanske att det här med styrketräning känns lite läskigt. Ska jag börja styrketräna? Ja, men gå en kurs. Sätt dig in i det här. Anställ någon. Sätt en röd tråd i föreningen. Det är det man behöver göra. Så inte alla uppfinner hjulet hela tiden. Så är det ju lite i många klubbar, upplever jag det som.
00:40:48 – Jacob: Stora
Föreningskultur, skolidrott och att behålla ungdomar
00:40:49 – Jacob: problemet, upplever jag, när jag har varit runt och även när jag var i Helsingborgs IF, det är ju att det bytas tränare.
00:40:54 – Niklas: Ja.
00:40:55 – Jacob: Även i Helsingborgs IF, det är inte många av dem som är heltidsanställda. De flesta får ju någon ersättning, men den är inte stor nog för att motivera och vara där särskilt länge om man blir lite äldre och får barn och man har ett annat jobb och sådär. Då är de inne där i ett, två, kanske tre år och sen lämnar de. Ännu mindre klubbar, när jag varit i dem och gjort grejer, då är det ofta föräldrar och sådär. Då försvinner ju de med barnen. Och då kan man ju stå där varje år i januari och så har man liksom halva tränartruppen är liksom utbytt. Börjar om på ny, liksom ruta ett. Och dels då att man inte, ofta försvinner ju bakgrunden. Vad har spelarna gjort sedan tidigare? Eller idrottarna gjort sedan tidigare? så man kommer liksom in där helt ovetande om vad de har för träningsbakgrund och vad de kan göra, vad de inte kan göra och det är ju svårt nog även för någon som liksom har bra koll på sakerna och känner man sig då lite osäker då förstår jag att det blir lite, vad säger jag, famlande eller blasé över det hela, man kan säga, man gör lika lätt för kanske alla och så.
00:42:02 – Niklas: Ja, man kör det man själv körde när man höll på. Eller sätta upp fingret. Men tänk i en perfekt värld att föreningen sätter en röd tråd när du kommer, oavsett om du är förälder, när du ska träna barn under nummer sex. Här är pärmen, det här är det du ska göra, följ det här. Det finns någon som man kan bolla med. Och så bibehåller man det här och så förs det statistik på vad, lite lätt, man behöver inte mäta allt, men man håller lite koll på Det här barnet kan göra det här. Det här barnet har möjlighet att göra det här. När de kommer till 15-16 år så kanske barnet väljer själv att nu vill jag börja satsa på en karriär som elitidrottare. Det här är min bok. Det här har jag gjort. Då skulle vi kunna få fram väldigt många duktiga idrottare. Men det är nog en liten utopi.
00:42:55 – Jacob: Ja, hur är det i USA? De har ju samma problem med tapp inom idrotten som oss, men annars är ju de… Idrotten är ju skolbaserad. Så där får man ju rimligen en mycket bättre koll, både på det vi pratar om här, gymnasieåldern, att det kan bli i Sverige väldigt ofta blir en väldig stegring i belastning för att de börjar på något idrottsgymnasium. Vissa av de här som satsar, elitsatsar, de flyttar ju hemifrån och sådana saker också. Mycket annat som händer i livet samtidigt. Men i USA har man ju ändå mer kontroll från början. Hur jobbar man på detta? Eller de är lite mer bara go hard och go home fortfarande. För de har ju tappet. Man tycker att de kanske borde ha lättare att hålla kvar idrottarna i så fall.
00:43:40 – Niklas: Ja, jag skulle väl liksom, utan att ha jätteinsikt, så upplever jag det som att dels om man tolkar, om man först tar forskningsläget, så är det ju mycket längre fram i framförallt England och USA. Överhuvudtaget inom idrottsvärlden så är det ju inflation på folk som sitter på masters och PhDs. Men där kanske du läser som, den mastern jag läser nu är ju väldigt generell på ett sätt mot träning, men de har ju mer master mot SNC, alltså Strengt and Conditioning Coach, och sen så blir det det och så blir det intern och så vidare och så går du in i det här systemet. Men där satsar de ju mer Till exempel satsar förbunden mer på att, det slängs mycket med det här LTDAD, alltså long-term athlete development. Det satsas mer uppifrån på de här bitarna.
Men det upplever jag är för att där är man längre fram i det här arbetet. Till exempel att många av de generella rekommendationer som kommer nu, det finns en organisation, Generation peppel och allt det som basuneras ut. Barn är stillasittande och de ska röra på sig. Ja, men hur mycket? Ja, men 60 minuter om dagen. Ja, men av vad? Det är så otydligt, men där är det mer, vi ska göra det här. Vi ska jobba med, det finns en intressant grej de kallar INT, Integrative Neuromuscular Training, som de som framstående inom barn och ungdomsnäringen forskar på just nu, det är ett kort batteri med olika typer av övningar som man kan slänga in i början på gympan. Det blir som en dynamisk rörlighetsuppvärmning och så har man gjort forskning på det här och då kan det vara en push-up och front squat och lite sådana grejer.
Man har sett att de får jättebra resultat.
00:45:30 – Wille: I form av vadå?
00:45:32 – Niklas: Styrkeutvecklingar mellan kontrollgrupp och så vidare. Om man då ser att muskelstärkande aktiviteter är en av de viktigaste grejerna man ska göra med barn och ungdomar, då är det ju superviktigt att man gör de här bitarna. Man har ju också sett barn som inte har en god grundmotorisk förmåga. De väljer att vara inaktiva. Man hakar inte på i leken, man kan inte, man vågar inte. Men skulle man få lära sig till exempel Nu ska vi inte skicka in allt på gympan, för jag vet själv, jag har jobbat på skolan. Vi får ju alltid massa kommentarer när man börjar prata om gympan, att man inte har koll på någonting.
00:46:14 – Wille: Och så är det, man har ju inte koll på någonting, eller jag har inte det.
00:46:16 – Niklas: Nej, men jag jobbade förut som elevassistent på skola. Var ens barn inte där, då var det ofta såhär, ta gympan, stötta. Barn får sitta hela veckan och så har de två gånger i veckan 40 minuter de får röra på sig. Det blir ju frispel. Det är bara grejer överallt och barn vill ju röra på sig. Jag tror bara man måste göra det lite mer attraktivt. Helt plötsligt när det kommer en massa grejer, då vill de ju röra sig och då är det jättesvårt att få in det här som står. Man ska sitta ner och så vidare, men skulle man kanske få lite mer tid där och sedan kanske lägga in… Just det här vi pratar om så föreläser jag för blivande gympalärare på GIH. När man diskuterar med dem, det här är inte med i kursplanen. Det är inte så att de har styrketräning eller liknande sen när de ska göra det på lektionerna heller.
Här kommer man säga att det här är det absolut viktigaste, och så finns det inte ens med. Då är det ganska svårt att bara, in med det på gympan, vi skickar in allt där. Men någonstans skulle det kanske behövas. Vi får ju uppenbarligen inte in det i idrotten. Då kanske skolan är ett ställe. Men där kanske man skulle börja få till en form av miljö att man kan glida ner på rasten. Det behöver inte vara statiskt som vi vuxna gör. Vi går in på gymmet och kör ett program. Det kan vara hinderbana eller klätterbana eller vad som helst. Någonting som utmanar barnen på en rimlig nivå så att de får jobba med de här rörelserna. Då kanske de blir mer aktiva och inte så stillasittande. Men jag tror vi måste jobba lite på att utveckla det här. Där tror jag de är längre fram, för att komma tillbaka till var de är utomlands.
Där tror jag de är längre fram och kan ge dem en bättre grundbas. Mer hur de gör och hur många de får fram, det är jag inte så jätteinsatt i faktiskt.
00:48:09 – Wille: Finns det inte lite av ett problem när forskningen görs av till exempel akademier i England? Det är en väldigt speciell grupp, för de barnen blir tillsagda från ganska tidig ålder att de har en möjlig framtid. Medan någon tjomme som går ut på en plan och spelar med sitt lokala lag, det blir inte riktigt samma population som man studerar. Så det här man diskuterar, hur ska man få barn att hålla sig kvar vid idrotten och sådana saker, det är helt olika resurser och det är helt olika barn egentligen. Är det en brist på forskningen på de lite mindre privilegierade eller kan man använda den forskningen ändå?
00:48:51 – Niklas: Nej, det finns på andra också. Om man går bort ifrån det här med biologisk ålder och pratar träning generellt, så görs det mesta på barn som är icke-idrottare, så är det ju. Den frågan tror jag är jäkligt svår, för vi pratar mycket, och det pratar man också om i de internationella rekommendationerna, att barn ska hålla på med flera idrotter och det ska vara sampling, alltså två idrotter. Man har sett att skaderisken går ner så fort knärelaterade skador för tjejer går ner fyra gånger så mycket om du håller på med bara en idrott till, för du utmanar dig säkert i andra rörelser och så vidare. Men frågan är om Bara skicka på fler idrotter kommer lösa det. Det känns som en jättesvår fråga. Men man skulle nog behöva göra lite satsningar mer på generellt, vad ska vi göra?
Vad kan vi få in och ge lite mer konkreta råd kring vad barn behöver göra? Det tror jag absolut. Och där finns det mer utomlands, absolut.
00:49:51 – Jacob: Men det är ju kommersiellt där man säger, det är ju det som är skillnaden. Och då blir det ju nackdel när du gör det fullt så kommersiellt, då blir det ju inte tillgängligt. USA har ju större problem med inaktivitet än vi har, för där kommer du med i skollaget eller så är du inte med i skollaget. Och även om du skulle vilja spela fotboll då, det är klart i yngre åldrar så skulle jag gissa på att man får vara med på något vis, men du är ju ändå inte med i laget på det sättet. Så där har vi större möjligheter för alla i Sverige. Vi ligger ju bra annars, men det tror jag väl kanske mer miljön rent allmänt, att vi cyklar mer och sådana grejer som gör att barn blir mer aktiva.
00:50:33 – Niklas: Ja, för frågan är också vems uppdrag det där är. För det blir ju också rätt lätt. Det blir lätt att bara säga att det här måste idrotten lösa. Jag vet inte, jag kan tycka någonstans att vi kanske behöver Alltså vi kanske behöver fixa något mer korpen-aktigt. Ett fält där barn som inte vill tävla. Många barn vill ju tävla, speciellt inom lagidrotten.
00:51:00 – Wille: Korpen är ju tävling, stenhårt. Jo, men du förstår vad jag menar, mer för barn som inte…
00:51:06 – Niklas: Absolut. Alltså de här bitarna, på något sätt, blandningen, nu inte i den dosen men Tänk en blandning som Crossfit, till exempel. Om man skulle ha någon som doserar det här på rätt sätt, alltså den här blandningen med, ja, de tar in allt liksom. Allt i Crossfit helt plötsligt. Men att man på något sätt har ett Det kan inte vara idrottsklubben. Man ska ha någon form av sport dit barn kan gå för att bara hålla sig igång. Någon som erbjuds på så sätt. Typ en fritidsgård. Ja, precis.
00:51:39 – Wille: Vi behöver fler fritidsgårdar. Det är ett trött argument.
00:51:43 – Jacob: Man pratar väldigt mycket om den här tiden mellan två och fem nu för tiden. Efter skolan slutar tills föräldrarna kan börja träna barnen. Och där skulle man ju absolut kunna, nu har vi sett kommuner och landsting, vem det nu är som ska skjuta in pengarna, men använd de här salarna liksom och så låter man folk, ja men då säger man liksom, ja men ni som är 14 år, ni har slutat spela fotboll för ni vill inte träna fotboll fyra dagar i veckan eller tre dagar i veckan eller vad är det nu ditt lag skulle börja träna. Du kan komma hit varje tisdag så spelar vi bara, liksom på något sätt. Verkligen. Bara ut och kör lite skoj eller? Ja, gympasalen är det. Imorgon testar vi på gymnastik om någon vill göra det. Då blir det ju… Jag vet Hittarps IK där jag är där ute.
De har något som de kallar för HIK Plus. Där tror jag det är föräldrarna som får betala in pengar. Men det blir ju som en fritidsgård. Där det är en eller två anställda av Hittarps förening som… ger de något mellanmål och så spelar de fotboll eller någon annan sport den dagen. Och så är det just den här tiden där barnen är färdiga men föräldrarna inte är färdiga. Och där har man ju väldigt mycket möjlighet. Särskilt för de här som inte vill köra en sport fyra dagar i veckan, vilket ofta blir i tonåren.
00:53:00 – Niklas: Ja, och det är ofta därför många slutar. Jag tror att det är svårt att lägga det på den, för då ska den idrottsföreningen helt plötsligt sätta igång med. Det här kommer vara ett problem över många idrotter och då kanske man ska samla ihop alla de här och säga att det blir fem från varje lag. Jag vill fortsätta träna och röra på mig, men jag vill inte göra det i den här organiserade matchspelsgrejen. Då kanske de kan ses på något sätt och så kan man ha någon som tränar dem och så vidare. Det tror jag skulle vara kanske det bästa. Istället för att bara, nej, men det kommer alltid finnas de som vill träna mer och då ska man försöka tillgodose dem. Sen finns det de som kommer träna mindre, sen finns det de i mitten som bara hänger på. Kanske de i mitten som blir något sen också.
Det känns som en jättesvår grej. Någon sån form av lösning tror jag.
00:53:58 – Jacob: Jag vet en idrottsförening som börjar starta gym och sådana här bitar. Föräldrarna blir medlemmar i föreningen för att de får vara på gymmet. De som är 17, 18, 19 som slutar med sin idrott som ändå fortsätter vara medlem i klubben för att ha tillgång till gymmet. Det blir lite mer… Och då fortsätter man ju kanske träffa sina kompisar någon gång i veckan eller vad som helst också. Så där är ju lösningar, men det är svårt, man får ju driva allt själv. Ja, det blir lite så. Men det är individuella föreningar, kanske någon kommun som hjälper till. Det är inget uppstyrt.
00:54:35 – Niklas: Nej, nu när jag gjorde mitt masterarbete under våren så hade den friidrottsföreningen, var i ett väldigt bra upplägg tyckte jag. Man fick välja om man ville vara i tävlingsgruppen eller träningsgruppen. Det var fortfarande träningsamma tider, men den ena gruppen vill bara träna och sen finns det de som vill tävla. Det de har sett är att när flera av de här blir äldre, som kanske var i träningsgruppen, då kanske de börjar tycka att det här är kul, nu vill jag tävla. Då har de fortsatt. Så det blir ingen exkluderad heller. Så kan det Men det blir lite lättare också när det är individuella idrotter, tror jag. Man jobbar mer i sin egen takt. Det är det som är problemet med lagidrott. Du är alltid beroende av någon annan. Känner du själv att du har talang för det här tidigt, då vill du spela och lyckas och så vidare.
Men känner man att man kanske är lite senare, då känner man att det här är inte så kul, för jag hänger inte med. Man skulle nog behöva börja blanda in utefter teknisk förmåga kanske också. Men ja, nog svårt.
00:55:37 – Jacob: Väldigt svårt. Men jag tror mycket av ungdomarna är ju oftast bara att vara där med kompisarna. Så man får alltid vara försiktig när man börjar toppa eller dela in eller hur man ska kalla det.
00:55:45 – Niklas: Ja, verkligen. På andra sätt.
00:55:47 – Jacob: Så är det. Om vi byter ämne lite en stund här,
P3 Athletics, bandy och sommarträning utanför isen
00:55:50 – Jacob: eller vi kommer ju vara på sådana olika spår, men du jobbar ju mycket själv med, det är ju främst hockey och bandy. Ja. Det här med P3 Athletics.
00:55:58 – Niklas: Yes.
00:55:59 – Jacob: Hur är upplägget där, för då är ni ju inte liksom klubbanställda.
00:56:04 – Niklas: Nej. Utan ni jobbar med individer. Ja, precis. Vi vill ju jobba med individer för att liksom kunna, vi vill alltid jobba individanpassat. Sen så får man liksom kanske göra det gruppvis om vi har lag. Men Jag jobbar för P3 Athletics och där är mitt huvudområde barn och ungdomsträning. Sen jobbar jag även med individer upp till de som är precis under NHL i hockeyn framför allt. Sen jobbar jag även som styrkekonditionstränare i Elitserielaget IK Tellus i bandy. Nu till hösten ska jag också börja som huvudinstruktör på ett nyöppnat bandygymnasium här i Stockholm. Inom idrotten får man skramla ihop många grejer för att få ihop det till… Pengarna. Ja, det blir lite så. Men där är jag väldigt nöjd, för vi är väldigt hårda på att vi vill ha tillräckligt med tid.
Vi drar inte på oss jättemycket mer än vad vi kan prestera på. Vårt huvuduppdrag är att någon kommer till oss och vi får bästa möjliga träning. Då vill vi gärna jobba över väldigt lång tid, för då vet vi att vi kommer kunna ge dem det de vill ha. Sen kan vi även ha väldigt bra koll på dem. Vi har en prestationsdel där min kollega Henrik Petré jobbar primärt med en NHL-grupp där han har fem NHL-spelare som kör på sommaren. Sen hjälper han dem över vintertid också, på distans. Där tränar jag dem som är på collegenivå under. Där har vi även bandyspelare som spelar i elitserien i Sverige. Det är de två huvudgrupperna som är prestationsdelen. Sen har vi elitserielaget i bandy och sen bedriver vi båda även mentorskap. Det är där jag jobbar mot barn och ungdomar.
Då jobbar vi över längre tid. Men då vill jag också poängtera att den här barn och ungdomsdelen är absolut inte, så länge de inte är från gymnasiet och uppåt och de själva har valt att nu vill jag elitsatsa, så är det inte alls ett fokus på eliten. satsning, utan det är nog snarare tvärtom. Det ger den här basen som vi har pratat om. Det ger dem styrketräningen, tekniken, lära dem hur det är att balansera skolan. Jag själv har jobbat i skolan i sex år, så jag vet hur det går för barnen där och hjälpa dem att balansera plugget med träning. Det är väldigt roligt och det brinner jag väldigt mycket för. Sedan är det superkul att jobba med de här som vill prestera och komma långt också. Så det är en bra blandning just nu.
00:58:44 – Wille: Jag måste bara fråga, bandygymnasium i Stockholm, har de lyckats lösa någonstans att träna?
00:58:50 – Niklas: Ja, de har ju faktiskt äntligen klubbat den här bandyhallen vid Gubbängen.
00:58:55 – Wille: Ja, just det. Det var det jag tänkte att det skulle vara. För Tellus har ju tagit in här på Zinken då, och hyrt in sig där.
00:59:03 – Niklas: Ja, men där måste man ju faktiskt … Det är trångt. Där måste man ju faktiskt, till Tellus försvar, säga att Tellus har varit där 20-30 år längre än vad Bajen är. Så det är ju Bajen som har tagit sig in. Jag känner till den, men det är ju ett jävla härke med bandyn i Stockholm.
00:59:21 – Wille: Det är ju verkligen så, när säsongen drar igång så har ju de här lagen från Västerås och de som har inomhushallar hunnit träna, och så kommer Bajen där och bara såhär, har ni åkt på rullskridskor nu? Vad fan har de gjort?
00:59:34 – Jacob: Ni vet att bandy här i Skåne, det är innebandy. För att förtydliga för alla människor där ute att nu pratar de om bandy på is.
00:59:42 – Wille: Men hur gör ni då? Nu är det svårt att spela bandy i Stockholm, men hur gör ni med träningen för att det ska bli relevant för dem?
00:59:54 – Niklas: Jag vet inte, de som kör på is nu, det har jag jättesvårt att förstå syftet med, helt ärligt. Det viktiga, dels utifrån det egna, jag har ju själv spelat i Tellus och i Elitserien, sen utifrån den akademiska idén, Du vill ju ha det här breaket från den grenspecifika träningen. Allt du gör på försäsongen ska ju nästan vara tvärtom. Du ska dels kanske rehabilitera gamla skador eller låta folk vila upp sig. Sen vill du kanske driva upp olika delkapaciteter. Den aeroba effekten eller maxstyrkan eller power beroende på vart varje individ är i sin. Någon kanske behöver bygga massa. Någon kanske behöver utveckla sin aeroba kapacitet och så vidare. Just nu under sommaren så, för min del hade det inte spelat någon roll om vi hade haft tillgång till is eller inte.
För jag hade nog valt att inte köra den då, med de vi tränar.
01:00:49 – Jacob: Hade du inte åkt någonting alls med dem? Längdskidåkare, de tar ju ändå rullskidorna en del för att bibehålla. Nu är det ju en ren konditionssport, men jag tänker ändå, det borde väl ligga någonting att vara ute på isen en, två gånger i veckan, även när det är liksom off.
01:01:04 – Niklas: Ja, jag vet inte. Det är ju en ganska stor liksom, den här supermaximala mängdträningen är ju det som är en ganska stor, att vara i samma ledvinklar. Det är ju någonting som kräver ganska mycket tid. Då kan jag tycka till exempel att ljumskar och ländryggar som ofta brukar vara lite mosiga efter en hel säsong ska få tid att rehabilitera upp sig. Har du en säsong som slutar i slutet på februari, början på mars, Sen ska du ta det lite lugnt, vila lite, sen börja träna och driva upp det här. Då räcker den här off-season-träningen gott och väl. Så har vi resonerat. Sen när de kommer in i augusti, då är det bara att gilla läget i Stockholm. Det är ishall, det är en fjärdedel av planen. Sen skulle jag kunna tro att det blir väldigt mycket högre intensitet på de träningarna med en rink.
Det har jag funderat mycket kring. Jag tror att man kommer in mycket mer bättre tränad, men sen så har man ju de här speltaktiska bitarna. Det är ju såklart ett annat problem, men när augusti kommer så har vi gjort vårt huvudsakliga jobb. Då är vår uppgift att se till att bara prima dem inför säsongen och monitorera belastning på spelarna och ge bra info till tränarstaben. Så då blir det ett annat fokus som går lite utanför vårt uppdrag. De tränar liksom inte så mycket smålagsspel och sånt annars.
01:02:30 – Jacob: Jag tänker ändå, jag ska inte säga att det är likt fotboll, men ytmässigt och sådär så har det sina likheter. Många människor på plan. Spelar man ett storspel så blir det lite touch för en spelare. Den kanske inte kommer in i spelet, de övningarna. Jag tänker mig ändå att det här att spela en hockeyriktigt motsvarar väl det här väldigt vanliga Fem mot fem, fyra mot fyra, sex mot sex, som man ofta kör i fotbollen.
01:02:53 – Niklas: Ja, absolut.
01:02:54 – Jacob: Nästan mer än de stora spelen på träningarna.
01:02:57 – Niklas: Ja, och jag tror det blir säkert mer tid med bollen om du tränar en försäsong på rink. Det tror jag absolut. Sen är ju de här, bandy är ju ett väldigt… Det blir ju som schack. Du går upp och försöker hitta en lucka, men då är det stängt och så tar du hem det igen. Den biten att få ihop tajmingen, det är väldigt mycket tajming i spelet, det missar man ju. Därför är det många som ligger på läger och så vidare. Förmodligen är du säkert oftast ganska bra tränad när säsongen börjar, efter en försäsong på rink. Men du har inte alls kunnat lägga ner lika mycket tid på det här taktiska momentet. En blandning av både och tror jag skulle vara ganska bra. Då är det bättre att ha en stor plan för då kan du bara krympa ytorna. Bandy i Stockholm är ingen dans på rosor och då har vissa haft hall i över tio år.
Tänk hur många timmar istid Stockholmsspelarna har tappat på grund av det. Så det är hög tid att det kommer en bandyhall till Stockholm.
01:04:00 – Wille: Vi är bäst ändå.
01:04:03 – Niklas: Ja, vi får se. De ser riktigt bra tränade ut, ska jag meddela i alla fall. Okej, det låter oroväckande. Det blir en bra annandagsmatch.
01:04:10 – Wille: Jajamen. Ja, gött. Men det är en jäkla massa uppdrag att balansera ändå. Känner du att du kan fokusera på allt det ni håller på med?
01:04:20 – Niklas: Ja, så är det ju. Men det har funkat väldigt bra. Jättebra samarbete jag och Henke. Vi har ju kommit nu en vår där vi har haft två stora projekt. Dels min masteruppsats och sedan ett annat projekt som kommer bli mer publikt sedan. Och sedan parallellt så får man in allt. Så det blir mycket jobb. Det är så himla roligt. Allting funkar väldigt bra. Det går väldigt bra för alla våra spelare. Det är det absolut viktigaste. De är jättenöjda. Då blir det lättare. Jag gillar mixen. Jag gillar att kunna ha någon som är lite yngre, där man kan jobba med att forma dem. Sedan har man de som är lite äldre. Det är mer prestation och kanske lära dem smågrejer. Få in hur det är att vara elitidrottare. Sedan har man föreläsningar där. Mixen gör att det aldrig blir tråkigt.
Det är alltid kul. Det funkar jättebra just nu.
01:05:21 – Wille: Och de här collegespelarna, hockeyspelarna, det är alltså svenskar som går på college i USA?
01:05:27 – Niklas: Jajamen. Det är killar som är draftade eller vill satsa för att komma till seniorspel. Det är en blandning. Det är väldigt roligt. Det är roligt att träna de som är väldigt hungriga och vill träna massor. Vi kör ju måndag till fredag, men man får hålla tillbaka dem ibland, för de är väldigt träningsvilliga. Men det är kul.
01:05:55 – Wille: Hur är det där? För där måste ju de ha något direktiv från sina collegecoacher, vad de ska göra när det är off season och så. Men blir det någon brottningsmatch där?
01:06:05 – Niklas: Nej, vi försöker hålla jätte… god kontakt och där har jag som fördel gått bredvid Henke så länge. Han har hållit på med det här länge och alltid tagit kontakt med deras SSI och skaffat en bra relation. Så det har jag verkligen gjort med alla de här. Man mejlar dem och presenterar, hej nu kommer den här personen till mig och hoppas vi kan ha bra samarbete. Det är ju så att de får inte riktigt säga till dem vad de ska göra nu under under sommaren. Det är ännu mer strikt i NHL. Där har de ingenting att säga till om. Det är först när de ska infinna sig. Då har de allt att säga till om istället. Men när de är hemma på sommaren så får de inte ge dem något direktiv alls.
01:06:47 – Wille: Är det för att de är på semester då? Ja, det är ju införhandlat i spelarfacket.
01:06:54 – Jacob: Många konstiga regler där i NHL. Har de kvar det där att de inte får lov att dopingtesta dem ur säsong?
01:07:00 – Niklas: Nej, det tror jag de får göra. Det lyssnade jag senast idag om en podcast. Det gör de. Men kanske inte under försäsongen, det är jag inte så insatt i.
01:07:13 – Jacob: Nej, de testade under säsongen, men förr fick NHL max bli testad tre gånger per säsong. Man fick inte bli testad ur säsong. Så man fick tre test innan slutspelet, så var det bara fullt blås till nästa säsong. Man kan ju bara ösa på fingrarna. Det var som spelaravtal, spelarna styr ju väldigt mycket när det är… Någon med jävligt stor biceps som bara “den här regeln ska vi ha”. Jag har ingen aning hur det ser ut.
01:07:43 – Niklas: Nej, jag vet inte. Våra killar använder inga kosttillskott på så sätt. Vi håller oss undan det där. Det blir bättre så.
01:07:51 – Jacob: Men de får ju bli testade av… RF. Absolut. Så de är ju inte undan på det sättet. Nej. Om man är i Sverige. Ja.
01:08:00 – Niklas: Nej, men så det… Det är lite annorlunda med de som går på college. Där kan det ju vara såhär. Det vore bra om du infinner dig under sommaren. Men det är NHL och inget sånt att säga till om. Men… De är hungriga, så de vill köra, men det är ingen beef med någon, utan snarare tvärtom. Det gäller att ha bra samarbete med alla, då blir det jättebra i slutändan. Sedan kan det ju vara så att vi jobbar med att stötta dem under säsongen, och då kan man ju liksom, ja men hur går det? Vad gör ni för något? För då har vi inte samma kontroll över dem, men vi hjälper dem fortfarande. Så att de inte kommer tillbaka nästa sommar, så har de kommit tillbaka dit de började innan vi körde. Det gäller att vi bibehåller tiden hela tiden. Det är det vi har sett funkar så bra, för vi vill ju ha alla över längre tid.
Oavsett var de hamnar, i vilken förening de är, så vet de alltid att vi har koll på deras kropp. Vi stöttar dem i det. Det är mycket svänghjulsträning
Svänghjulsträning för barn och elitidrottare
01:08:55 – Niklas: har jag sett. Ja, vi jobbar mycket med svänghjulsträningen. Den tror vi mycket på. Det funkar bra. Det är den jag har använt i mitt masterprojekt, där jag har jämfört svänghjulsträning mot vanlig traditionell styrketräning, fast hos barn. Där tror jag att det finns en möjlighet att gå, om man tänker funktion, teknik, belastning, så finns det en möjlighet att kanske gå förbi den här teknikdelen med den här selen, för det blir lite enklare biomekaniskt i utförandet, när du har selen på dig. Selen funkar skitbra. Det kan ju vara så att när de kommer kanske de är 18 plus och så är det såhär, det är ingen idé att stånga huvudet i väggen om de inte kan köra frivändningar till exempel. Men då kan vi köra K-box istället och använda den för svängdsträningen och belasta dem i samma rörelse.
Så nej, vi använder den väldigt mycket.
01:09:54 – Wille: Hur ser amerikanerna på det då?
01:09:56 – Niklas: Det är väl i Sverige den inte är så använd. Det är ju väldigt många föreningar som använder den. Så det är många som har den. Sen hur mycket de gör, det är jag inte så insatt i. Men jag vet inte. Svänghusträningen är mer utbredd utomlands än vad det är i Sverige, skulle jag säga. Så det är nog positivt.
01:10:14 – Jacob: Känns det som att den ändå borde ha lite bättre överföring just vid hockey? För att du får ju inte det här… Frånskjutet är ju långsammare. än vad det är vid sprint och sådana här bitar. Du har tid på dig varje skär och sätta i kraft i marken. Och att det då inte behövs lika mycket kanske hopp och sådana delar för den. Och explosiva skivstångsgrejer. Utan att man kan köra keybox där och ta sin tid och skapa kraften och sedan försöka hålla emot.
01:10:46 – Niklas: Absolut. Sen så vill ju vi ofta att de ska vända. Alltså, de ska gå in med intentioner att vända så fort som möjligt. I de flesta övningar. Sen kan man ju ha en ett syfte att du ska ha en impuls och bromsa mycket av rörelsen på kort, i ett djup och då blir det lite längre vändning. Men sen så tror jag den utvecklar en ganska bra, om man pratar accentuerad, excentrisk förmåga. Det är väldigt viktigt att kunna, om du ska riktningsförändra i hockey, att du är på väg åt ett håll, kunna orka bromsa in dig själv för att byta riktning igen. Då är den här excentriska förmågan väldigt viktig. Om man tar i fotboll till exempel, då kanske det är mer rakt fram springande mer än att springa och sicksacka mellan folk.
01:11:31 – Jacob: Ja, precis. I alla fall, det är sällan de är, eller de är ju såklart med i sporten, men det är ju mer riktningsförändringar än 180 graders vändningar i fotbollen. Det finns cool data där på fotboll och spelare också. De tittar nästan aldrig framåt när de springer.
01:11:47 – Niklas: Nej, okej.
01:11:48 – Jacob: Vilket är ganska självklart när man tänker på det, men man tränar ju aldrig på det.
01:11:52 – Niklas: Nej.
01:11:53 – Jacob: Spring fort framåt och så titta åt höger samtidigt. Det är liksom inte det man gör när man kör sprintträning med dem. Jag vet inte om det spelar någon roll heller, men det är intressant att tänka.
01:12:01 – Niklas: Det är ju frågan om man vill lägga in sådana här grenspecifika moment i när du kanske bara vill… Ja, precis. Om du bara vill få en förändring på muskulär nivå eller liknande. utmana nervsystemet. Kanske bättre att ha mindre att tänka på. Så är det.
01:12:18 – Jacob: Exakt. Hur lägger ni doseringen om ni kör med svänghjulsbiten här? För det är ju någonting som man säger är svårt att känna till. Det är ju inte använt på det viset. Det finns inte så mycket praktisk erfarenhet, hur många set är rimligt kan man ju säga med en skivstång för en viss idrottare men hur upplever ni att det är liksom, hur påverkar det spelarna, klarar de en, kör ni liksom 5-6 set där man tar i för det blir också, det är svårt att inte ta i med en, det ska man också säga.
01:12:51 – Niklas: Nej, det går ju att få fart på den, jag menar vem som helst det är väl det som är också såg var fördelen när vi gjorde mitt masterprojekt att det spelar ingen roll vem du har framför dig. Alla kan köra med mer eller mindre samma hjul, men det är det du skickar in i rörelsen du får ta hand om själv sedan. Så du kan göra det väldigt långsamt också, men om man tittar på det forskningsläge som finns så verkar, för att utveckla sprint och hoppförmåga och så där, så har man sett att någonstans kring fyra till sju set. sex till åtta reps är där någonstans man ska ligga. Sen kan det vara antal, mängden belastning på hur många hjul du har på eller hur stort hjul du har. Det finns det lite rekommendationer också kring. Vad vill du försöka utveckla?
Du lägger inte på fyra hjul om du vill ha en hög rörelsehastighet. Då blir det väldigt låg rörelsehastighet. Man får anpassa hjulen och storleken på dem. Det blir en praktisk erfarenhet. Vi har lite grejer på gång där. Vi har förhoppningsvis en artikel det här året och så kanske två eller tre nästa år lite kring svänglysträning. Både från min master och ett annat projekt jag gjort. Så vi kommer dela med oss lite av det vi gör. Så man får hålla utkik framöver. Det är bra.
01:14:24 – Wille: Så kan du lära dig hur du ska träna, Jacob?
01:14:27 – Jacob: Ja, som sagt, problemet för mig är inte hur jag ska träna, det är att träna. Det var så när Micke var med här, när vi pratade om man tränar, vad sa han? Om vi tränar 100 timmar om året så är det bästa sättet att bli bättre att öka på det till 200. Det är den lösningen för mig just nu. Exakt. står på den tillräckligt ofta. Jag står väl på den varannan vecka ungefär. Det blir klart, då blir det inte mycket progression just där. Sen kör jag lite skivstång och sådana saker också givetvis, vid sidan om. Ja, det har jag sett. Kör tyngdlyftning.
01:15:02 – Niklas: Tyngdlyftning, precis. Det där gör jag också på för lite sätt för att jag ska bli starkare.
01:15:07 – Jacob: Det är roligt. Jag bibehåller det jag har kan man väl säga. Det är inte mycket framåt i livet när det gäller prestationer.
01:15:16 – Niklas: Hindra förfallet som vi brukar säga när vi tränar.
01:15:18 – Jacob: Ja, precis. Jag försöker framförallt att inte skada mig. Och så är jag lite bekväm, så då är jag ganska långt ifrån gränserna kan man väl säga. Men det gör inget.
01:15:28 – Niklas: Nej.
01:15:29 – Wille: Dad bod.
01:15:30 – Jacob: Nej, det är förhoppningsvis inte.
01:15:32 – Niklas: Men du får köra. K-boxen är ju väldigt tyst. Henke brukar kalla den The silent assasin, när han hade en hemma förut och körde. Även fast familjen låg och sov så kunde han köra tunga benböj. Det är ju en själv som låter när man står såhär.
01:15:50 – Jacob: Jag har försökt någon gång på kvällen, men jag kan inte göra det sent. Jag har inte krutet kvar i huvudet att ta i tillräckligt mycket och sen så är det svårt att somna efter om jag ändå lyckas med det. Jag försöker köra det mitt på dagen om jag gör det. Men det är kul när man gör det.
01:16:08 – Niklas: Ja, du får ta en bild också. Hashtagga K-boxface. Kör det först. Ja, precis.
01:16:20 – Wille: Vi tar och rundar av där. Om vi tar tillbaka det om två år, då är du väl mitt uppe i nån form av doktorsavhandling, misstänker jag. Men pratar vi innan det, så har du säkert en hel del andra spännande projekt vi kan snacka om.
01:16:34 – Niklas: Ja, i den här takten blir det säkert det, med projekt. Man har en tendens att komma in i stora projekt hela tiden. Jag ska försöka, det är mitt nyårslöfte, hålla mig utanför projekt.
01:16:46 – Wille: Precis, försöka göra klart projekt, det är kanske det som är det svåra.
01:16:50 – Niklas: Ja, man kommer på grejer man vill undersöka själv, eller någon som kommer med något intressant. Då blir det så här, ja men det låter bra. Sedan sitter man där och så bara, fan, nu har det varit. Det känns som man varit i ett projekt sedan vi gjorde muskelminne. Men det kommer mycket intressant. Vi ska bidra lite till forskningsläget nu i höst och nästa år.
01:17:11 – Jacob: Härligt. Gött.
01:17:13 – Wille: Då ser vi fram emot att höra om det. Ha det bra tills dess och försök att inte smälta iväg. Nej, det känner jag nu. Det har hänt. Det är vant.
01:17:22 – Niklas: Det har hänt.
01:17:23 – Jacob: Ha det bra. Ha det gött. Hej då.
