Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I ett sommarvarmt frågeavsnitt betar Wille och Jacob av lyssnarfrågor som inte hanns med förra gången. Första frågan handlar om frekvent sendrag och kramp i vänster hamstring vid bänkpress samt nattlig vadkramp. Wille förklarar hur man genom sin setup och benpress (leg drive) kan råka dra hälarna mot sig och därmed aktivera baksida lår i ett förkortat läge, och tipsar om att sätta i fötterna i golvet innan höften placeras på bänken.

Jacob går vidare till mekanismerna bakom ansträngningsutlöst kramp och slår fast att forskningen inte stödjer myten om att salt-, elektrolyt- eller magnesiumbrist skulle vara den vanliga orsaken vid idrott. I stället pekar evidensen på en trötthetsmodell där en obalans uppstår mellan muskelspindlarna och golgis senorgan, vilket gör att trötta tvåledsmuskler lättare krampar i förkortat läge. De tar även upp varför långsam stretching hjälper, hur pacing i fotboll och långlopp i värme påverkar risken samt praktiska detaljer som för tajta strumpor eller för hårt knutna skor.

Nästa fråga gäller eventuella hälsorisker av att dricka en burk lightläsk om dagen i 30 år. Jacob sammanfattar att sötningsmedlen i sig inte har visat några negativa effekter på kroppen, även om syran i läsk kan slita på tänderna – och dålig tandhälsa i sin tur kan bidra till låggradig inflammation. Kontentan är att vatten alltid är bäst, men att lightläsk ändå kan vara ett bättre val för helheten om den ersätter sockerrika drycker, godis eller bakverk.

På en lyssnarfråga om varför man lika gärna kan träna mindre som att försöka påskynda återhämtningen skiljer Wille mellan träning och tävling. I en ren prestationssituation som en turnering eller CrossFit Games kan snabb återhämtning vara avgörande, men i vardaglig träning riskerar metoder som isbad eller höga doser antioxidanter (vitamin C och E) direkt efter passet att dämpa kroppens anpassningssignaler och ge sämre resultat på sikt.

Avsnittet fortsätter med en fråga om källkritik i diskussioner och hur man motverkar confirmation bias. Jacob går igenom ett flödesschema för rationella samtal: att vara beredd att ändra åsikt, överge motbevisade argument, hålla sig till en punkt i taget utan att kasta fram mängder av påståenden samtidigt, granska underliggande premisser och inte avfärda kravet på evidens med egna anekdoter eller auktoritetsargument. Vid egen research uppmanar han till att söka efter översiktsartiklar och se till helheten snarare än att plocka ut enstaka studier.

Avslutningsvis svarar duon på vilka meningsskiljaktigheter som finns inom kost och träning, hur tidigare gäster inom bland annat träningsupplägg och idrottspsykologi vidgat deras perspektiv samt varför skriftliga granskningar med tydliga referenser fungerar bättre än live-debatter mot aktörer som inte är ärliga med underlaget. Allra sist diskuterar de BBC:s lista över världens 100 bästa livsmedlen och landar i att enskilda toppar på en lista spelar liten roll jämfört med kostens samlade näringsintag, variation, pris och klimatpåverkan över tid.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och sommarvärme
• (00:01:19) Kramp i bänkpress och nattlig vadkramp
• (00:03:38) Saltbrist eller muskeltrötthet bakom kramp
• (00:13:22) Pacing, fotboll i värme och att förebygga kramp
• (00:24:02) Hälsorisker med daglig lightläsk i 30 år
• (00:27:43) Påskyndad återhämtning kontra träningseffekt
• (00:32:54) Källkritik i diskussioner och confirmation bias
• (00:45:59) Meningsskiljaktigheter, gäster och live-debatter
• (00:56:06) BBC:s lista över de 100 bästa livsmedlen

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och sommarvärme

00:00:22 – Wille: Hallå på er och VARMT välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol. Det är varmt. Det är sjukt varmt. Jag sa det innan här. Det är bara för din skull som jag har på mig t-shirts. Annars hade jag varit helt naken här. Vilket hade varit obehagligt. Har du på dig byxor nu då?

00:00:40 – Jacob: Du vill ju inte veta kanske. Jo, det har jag faktiskt.

00:00:47 – Wille: Ja, nej, fy fan. Nu är det väldigt, väldigt varmt här. Jag har beklagat mig. Min katt är lite tagen av värmen här och går runt och… Det är lite slokörat liksom.

00:00:56 – Jacob: Nej, det är tufft. Det har faktiskt varit slående, kan man säga. Vi har nästan flyttat ner källaren en natt och sov där nere. Mycket svalare.

00:01:08 – Wille: Resten av familjen är där uppe. Ja, vi turas om.

00:01:11 – Jacob: Det är lite för att man ska sova i lugn och ro också. De har varit lite dåliga här i några dagar. Så då turas vi om varannan natt så får man ta det jobbiga.

Kramp i bänkpress och nattlig vadkramp

00:01:19 – Jacob: Det är bra.

00:01:21 – Wille: Vi ska samla upp lite frågor som vi inte hann med sist vi körde frågeavsnittet. Så att vi rivstartar väl krampaktigt då med en fråga från Anders P.E. Han skriver Vad är anledningen till frekvent sendragen eller kramp och hur kan man minska på dessa fenomen? Jag får ofta kramp i vänster hamstring under bänkpress och det känns förjävlat förjävligt ont varenda gång samt i vaderna på nätterna. Vi börjar med hans fråga, så ska vi extrapolera lite här sen. Man bör, nu är inte jag någon bänkpressfantom på något sätt här, men det känns inte som att man bör få kramp i hamstrings när man försöker brygga i en bänkpress. Om jag förstår det rätt så är tanken för att få leg drive att man spänner kvar disciplin. Helt enkelt att man liksom har foten fast i underlaget och så försöker man att skjuta den från sig så att säga, snarare än att dra den mot sig.

Och jag tror att det är lite det som är problemet här när man har fötterna ganska långt bak när man försöker brygga en bänkpress och sen så drar man liksom hälen mot sig. Då aktiverar man hamstrings när de är i ett förkortat läge och det är troligen därför man får kramp. Sen varför det blir just i vänster, det kan ju bero på flera saker. Det kan bero på att man har vänstern längre bak än den andra. Det kan bero på att man har haft någon tidigare skada i hamstrings. Lite allt möjligt egentligen. Men mitt första tips är väl kanske att försöka ändra på bryggan i bänkpressen.

00:02:53 – Jacob: Det kan ju vara att han får det bara under setupen, inte under själva bänkandet.

00:03:00 – Wille: Då skulle man kunna sätta i fötterna först, och sen sätta röven på plats snarare än att försöka flytta bak fötterna. Då passivt flekterar man knäna istället för aktivt. Så det är mina råd om hur man bänkpressar där, om det var någon som ville höra det.

00:03:19 – Jacob: Ja precis, så är det säkert någon sån sms där som har ställt frågan till det här. Exakt.

00:03:25 – Wille: Att han får kramp i vaderna på nätterna, det är för att det är en gammal gubbe troligen, för det är en väldigt vanlig grej att man får det. Det var ett skämt, jag vet inte hur gammal Anders är.

00:03:35 – Jacob: Man skiljer på de två.

Saltbrist eller muskeltrötthet bakom kramp

00:03:38 – Jacob: Man kan få kramp av flera olika orsaker. Den typen av kramp som är vanligast vid fysisk aktivitet. Det är väldigt svårt att studera det här. Man kan inte tvinga folk att få kramp på det sättet. Det är svårt att få folk att krampa i ett labb av träning eller av en ansträngning. Man kan sätta på elektroder och skicka in en kraftfull ström och så muskeln i ett förkortat läge då krampar de flesta. Frågan är hur relevant det blir mot den här krampen man får under aktivitet. Det man vet kring den här krampen vid aktivitet. Först trodde man ju, eller det påstods mycket. Man kan knappt säga att man trodde det. Många trodde på det för att de hört påståendet. Att det berodde på någon typ av saltobalans. Alltså elektrolyter. Det finns inga belägg för det här.

Att det skulle hjälpa med elektrolyterna mot kramp. Det finns gott om anekdoter mot folk som tycker att de har blivit bättre av det såklart. Man har inte gjort interventionsstudierna på det här just för att det hade behövts så enormt många människor som hälften fått någon saltlösning, hälften fått en vanlig spårtrycka utan saltet eller vad som helst. Just för att det är så få som krampar. Det är samma sak när vi ska göra skadeförebyggande studier, att du behöver så väldigt mycket människor för att det är så få som skadar sig. Särskilt om vi tittar på en specifik skada så blir det ju ännu färre och då behövs det jättemycket människor. Så man har inte gjort de här studierna på kramp, om det motverkar. Men däremot har man tittat på personerna som får kramp.

Alltså om du jobbar i sjukhustältet under ett maraton till exempel. Så kan man se folk som kommer in där med en allvarligare kramp. Så kan man ta ett blodprov. Eller man kan titta på vätskebalansen. Där kan man se hos de personerna som får kramp. Deras saltvärden är inte annorlunda mot de personerna som inte fick kramp. Sen kan man alltid argumentera för att det ska vara en relativ skillnad. De som krampar kanske hade högre från början och när de kom ner till det som var normalvärdet för de andra så fick de kramp. Väldigt osannolikt, för vi har väldigt jämna nivåer för salt. För högt salt är väldigt farligt, för lågt salt är väldigt farligt. Det rubbar. Man kan till och med dö av det här. Det är det som händer när man dricker för mycket vatten.

Då spär man ut salterna och man kan hamna i koma och dö. Det har skett ett par dödsfall på det sättet. Folk har druckit för mycket under lopp och även när de spelat sådana här vatten… Istället för ölspelet så vattenspelet, vattenpoker och sådana grejer. Det finns ingen orsak att tro att det skulle vara det. Det är ingen bra förklaringsmekanism varför du skulle få kramp heller egentligen. Av de här normalt sett rimliga nivåerna av saltminskning som kanske är i samband med träning. Man vet ju att folk kan krampa om de får saltbrist. Eller om man får alldeles för mycket salt. Som kan hända om man tar någon medicin. Eller om man är sjuk och ligger på sjukhuset. Där kan man få kramp av elektrolytobalans.

00:06:42 – Wille: Men då är det mer generellt, då är det inte bara i arbetande muskler.

00:06:46 – Jacob: Precis, det var en viktig grej att ta upp. Det vi ser vid ansträngningsutlöst kramp, i samband med idrott, det är att det sker nästan uteslutande i musklerna som arbetar. Nu har vi lämnat lite bänkpressarna som fick kramp i vaderna i sängen. Det är inte den muskeln som blir tröttast i bänkpress egentligen. Men om vi tar annars så är det ju liksom fotbollsspelare, det är baksida lår, vader som är det vanliga. Du har vissa andra sporter där du kan få framsida lår. Cyklister kan få i framsida lår. Det är inte vanligt med kramp i cykling, men det händer.

00:07:21 – Wille: Ja, det förekommer absolut. Det brukar man se när de klippar ur pedalen och stretchar lite medan de kör. Vilket är fördelen i cykling jämfört med fotboll, där man måste lägga sig ner i tio minuter och låta lagkamrater komma och hjälpa en att stretcha.

00:07:36 – Jacob: Det där med att lagkamraterna måste hjälpa en, det är lite lathet. Man kan ju ställa sig i en sån här stående hund, eller vad den kallas, yogaställningen. Men det är väldigt jobbigt, för man är trött överallt och gör det. Så det är mycket skönare när de bara kommer och drar. Men i alla fall, den är då mer trötthetsutlöst. Orsaken till att det här sker är antagligen för att vi har två stycken organ i musklerna. En som kallas för golgis senorgan och en som kallas för muskelspindlar. De gör ungefär motsatta effekter mot varandra. Där vi har muskelspindlar. De märker om muskeln snabbt dras ut. Alltså om muskeln Ja, om någon helt plötsligt bara skulle dra bak din arm, då reagerar muskelspindlarna och då skickar de en signal till ryggmärgen och ryggmärgen svarar med reflex som gör att du liksom spänner bröstmuskeln då för att försöka motverka den här snabba utdragningen.

00:08:32 – Wille: Ett bra exempel på det här är när man testar reflexen patellreflexen.

00:08:36 – Jacob: Knäskålen.

00:08:37 – Wille: Precis, när man slår med hammare på knäskålssenan så får de flesta att underbenet rycker till. Det är för att man sträcker på de här muskelspolarna. Så kommer en reflex in till ryggraden och så sparkar man till.

00:08:51 – Jacob: Det är så det är.

00:08:53 – Wille: Ungefär så det låter.

00:08:57 – Jacob: Och sen har vi det andra då, golgisenograd. Det sitter lite mer mot senan och den känner av när det blir en för stor kraft. När det är risk för att senor ska brista, eller muskeln ska brista. Den reagerar då kraftigt istället när det blir en för stark kontraktion i muskeln. Då släpper den helt enkelt på spänningarna. Man tror till exempel att detta kan vara en av orsakerna till att man failar väldigt tungt när man kör styrkelyft, till exempel. Att det blir en för stark spänning, senorganen är inte vana vid det. Och då skickar de nej, nej, nej och så släpper man vikten. Den säger till. Där har man utvecklade träningsmetoder eller hypoteser kring hur man skulle kunna träna golgiska senorgan och acceptera större vikter. Men det behöver vi inte komma in på.

De här motverkar varandra hela tiden. Det som verkar ske vid trötthet är att muskelspindlarna av någon orsak får ett övertag. Så vi blir mycket mer benägna att dra ihop musklerna på reflex än att slappna av musklerna på reflex. Därför är muskeln mer benägen att krampa när vi blir trötta.

00:10:15 – Wille: Man har tittat på personer som har krampat och man kollar på de här signalerna.

00:10:19 – Jacob: Kan man mäta EMG och sådana här bitar? Det verkar stämma med den hypotesen också. Så det finns ändå lite stöd för den här modellen. Men framförallt så är det ju också att det bästa sättet att behandla kramp, det är stretching.

00:10:32 – Wille: Långsam stretching, precis.

00:10:34 – Jacob: Långsam stretching, ja precis. Du drar ut muskeln lugnt och långsamt. Det du gör då är på något sätt att du stimulerar Muskelspindlarna, givetvis när du drar ut muskeln, men sen mattas de ju av efter ett tag.

00:10:48 – Wille: Ja, precis. Du stimulerar ju inte muskelspindlarna tillräckligt mycket för att man ska dra ihop muskler, men däremot så stimulerar du golgisk senorgan för att du får en sträckning av muskeln. Då får du en inhibering av muskeln och då släpper krampen. Däremot skulle du göra det snabbt. Då blir det som den här patella-reflexen. Det blir den här… Och så blir krampen bara ännu värre. Men det här är ju rimligt, för om man tänker på vad som händer när man till exempel har sprungit ett maraton eller sådär, så är det ju så att till en början så är det väldigt lätt, det krävs väldigt lite ansträngning för att springa i den hastigheten som man har valt, för att det allt eftersom blir jobbigare och jobbigare. Och det krävs liksom mer av allt för att man ska bibehålla den hastigheten.

Så hjärnan skickar ju liksom mer och mer signaler om att man måste bibehålla det här. Och det är väl troligen det som gör då att de här muskelspolarna blir liksom mer aktiva. Alltså att de ska liksom muskeln ska liksom ha mera påslag hela tiden och att man då minskar på påslaget från golgisk senorgan som ju är hämmande. Så man minskar på hämningen, man ökar på aktiveringen och då får man den här obalansen då. Det är liksom det som är hypotesen.

00:11:56 – Jacob: Exakt, och vi vet också att det här, alltså golgisk senorgan då, det reagerar ju på en kraftig kontraktion. Och man har sett att om vi gör en kraftig kontraktion i ett ihopdraget läge för muskeln, alltså när den är redan kontraherad, då reagerar golgisk senorgan mindre. Och det går ju också hand i hand med det här att vi oftast, alltså vi krampar när muskeln är förkortad. Här har vi i alla fall, kanske om vi går tillbaka till bänkpressen, alltså om man sätter upp en bänkpress. Dels så liksom, du excellerar ju inte fullt ut i ryggen, men det är ändå ganska exanderat, eller inte fläkterat fullt ut i alla fall, och sen så drar du knät väldigt nära kroppen, så hamstring blir väldigt förkortad.

00:12:37 – Wille: Och då är det liksom ingen spänning över senan, men däremot så är de här muskelspolarna väldigt aktiva då, och då blir det liksom, det finns nästan ingenting som hämmar muskeln, men det finns mycket som aktiverar den, och då går det bananas. Det är nästan alltid tvåledsmusklerna som krampar.

00:12:51 – Jacob: Det är väldigt ovanligt att få en ansträngningsutlöst kramp i en enledsmuskel. Vilket också passar bra med det här. Det är gastric nemes, den stora vadmuskeln, den yttersta, som krampar när man skjuter ifrån. Fotbollsspelare som hoppar upp i nickduell. Det är ett typiskt läge när de sträcker på vristen och så böjer de lite i knät när de hoppar. Då är vadmuskeln väldigt ihoptragen samtidigt som det blir trött i slutet på matchen. Kramp. Många kan provocera fram det här när de väl har börjat få kramp. Under

Pacing, fotboll i värme och att förebygga kramp

00:13:22 – Jacob: fötterna är det ganska många. Man sträcker bara på vristen och böjer tårna neråt så krampar det under foten för man har kortat ner de musklerna så mycket. Allt det här stämmer med en trötthetsmodell. Om vi ska ta ett litet snedsteg till. Jag fick ganska mycket frågor under fotbolls-VM. Jag har faktiskt skrivit en artikel på tyngre också. Som antagligen kommer ut innan vi har släppt detta avsnittet. Om varför fotbollsspelare ofta får kramp. Då kommer vi in lite på det här med pacing. Vi har inte pratat så mycket om det. Vi borde ha ett avsnitt om det tror jag. Men vi är människor. Vi har pratat lite om subjektiv trötthet. Vi är ganska bra på att känna av hur mycket vi ska anstränga oss. Om vi pratar RPE med Mikael Mattsson till exempel.

Det här är 15 från 8 till 10. Eller 6-20 menar jag inte. 8 till 10. 6-20 på RPE-skalan. Så säger vi att det här är 15 och då hamnar vi väldigt bra. Ska du till exempel ut och springa ett maraton. Då kan du redan från början välja en fart som kommer vara ungefär den farten du kan hålla hela loppet. Om du är van, ska man säga. Ja, man måste liksom ha någon form av vana vid…

00:14:30 – Wille: Referenser. Ja, annars, nybörjare som går ut och springer, de gör ju alltid det misstaget att de springer på för fort och sen så blir de helt slut efter en kort sträcka.

00:14:38 – Jacob: Men vi är liksom bra på att känna av det här. Hur snabbt kan jag springa då? Skulle samma person få i uppdrag då, eller tävling, bara springa en kilometer, så kommer personen börja springa snabbare redan från början. För att man vet att det här är ett kortare lopp. Fotbollsspelare gör i princip samma sak. Du är inte mer trött efter att ha spelat en allsvensk match kontra att ha spelat en division 2 match om du är på den nivån. Utan förutsättningen då att vi har en person som vill göra sitt bästa för laget så springer man så mycket som man pallar med. Visst, du kan ha någon position där du inte får lämna, så mittbackar kan oftast inte springa så mycket de pallar med, för de får inte lämna positionen särskilt ofta. Medan om du har en ytterback, forwards eller något sånt, de kan ju alltid göra extra löpningar i princip.

Är du ytterback och du känner att du orkar, ja men då springer du med i anfallet, men du ska ju se till att komma hem. Och känner man då att man inte pallar det, då springer man inte med lika många anfall. Man pallar alla 90 minuterna ändå, fast man gör lite mindre löpningar. Det är samma sak för en forward. En väldigt vältränad forward springer i djupled väldigt ofta och gör det jobbigt för mittbackarna i försvarsspelet och börjar pressa dem högt. Ja, Bajer och Toivonen, det var ungefär det de gjorde. Det var inte mycket med bollen på det sättet. Men de är ju väldigt bra på det här, att stressa forwarden och se till att när Sverige slår en tråkig passning till dem så tar det ändå lite tid innan motståndarna kommer och anfaller mot Sverige igen och så vidare.

Så vi är väldigt bra på att anpassa den här ansträngningen. Det svåra med fotboll då, det är ju att du vet ju aldrig hur matchen blir. Så du kan ju ha en matchöppning i 15 minuter. Så känner du, så här jobbigt är det just nu. Jag kan hålla denna intensiteten i 90 minuter. Det har liksom fotbollsspelare lärt sig. Där kan det dock hända väldigt olika saker i andra halvlek. Motståndarna gör tre byten, de gör någon taktisk skillnad. Du får en utvisning, vad som helst. Och helt plötsligt så har du liksom pacat dig för 90 minuter av en viss intensitet. Och så ändras intensiteten halvvägs in. Det är ungefär som om någon säger till dig att springa ett maraton. Så fort du kan. Eller spring 10 kilometer så fort du kan. Och så börjar du i en viss hastighet.

Och tänker att du plötsligt mitt i halva loppet måste du börja springa snabbare. De flesta hade ju storknat då, det är ju det som en hel del fotbollsspelare gör. Och dessutom nu under fotbolls-vm så har vi ju det här med att det var förlängning. Och vi hade ett ovanligt varmt väder, vilket också ställer till det. Det kan man ju se på motionsloppen här. Så fort det blir varmare när det ska vara ett lopp jämfört med hur det har varit veckorna innan så är folk inte beredda på det. Men de har liksom sett in sig, jag kommer ska springa milen på 40 minuter. För att det gjorde jag på träningen för tre veckor sedan. Det gjorde jag förra loppet när det var 8 grader. Men så tänker de inte på att nu är det 30 grader. Och det kräver en större ansträngning på kroppen.

Men så börjar de springa, istället för att känna av vad kroppen säger, så börjar de springa efter tider eller GPS-klockan eller vad som helst. Och då är det samma risk där. Då börjar de för hårt, större risk för att de ska krampa i slutet på loppet. Så väldigt långt upplägg. Varför får vi kramp? Vad vet vi om det? Vad kan man göra åt det här? Det är inte mycket man kan göra åt det här. Det gäller inte att anstränga sig för hårt. Man vet att det är riskfaktorer, men det är inga man kan påverka. Ålder verkar vara en riskfaktor. Av någon orsak så är det någonstans sena tonåren. Där brukar man ha en liten pik med att det krampar hos en. Sen brukar det vara lugnt tills man börjar närma sig 30. Där det brukar sätta fart hos många. Vi vet att kön verkar spela en liten skillnad, män verkar tendera.

Det skulle kunna vara för att män är oftast sämre på att pacea sig själv. Det har man ju ganska stora databaser på att män tenderar att springa för fort i början på långlopp och sen sänker de hastigheten i slutet medan kvinnor är mycket bättre på att hålla en jämnare hastighet genom hela loppet.

00:18:24 – Wille: Och kanske lite för låg då? Ja, möjligen.

00:18:28 – Jacob: Det kan ju vara det också. Det vet vi inte hur mycket de hade klarat egentligen. Vi vet bara att de är i alla fall bättre på att hålla den jämnare hastigheten. Så där är ju de faktorerna, men de kan vi inte göra särskilt mycket åt. Det finns lite andra hypoteser kring det här. Jag vet att det finns någon, man skulle nästan kunna kalla det pilotstudie, där man via sådana här muskelstimulering, via el, alltså helt enkelt bara har orsakat kramp hos folk. Så gör man det regelbundet två gånger i veckan och då kan man se att för att fortsätta orsaka kramp hos dem så krävs det en starkare signal efterhand. Det talar för att om vi skulle göra det här mot dem, provocera framkrampen. Efterhand kommer det behövas mer för att provocera den.

Om de då gjort ett långlopp eller spelat fotboll så kanske risken är lägre under loppet. Där är det inte en ökad provokation bara för att, utan den kommer för att du blir tröttande. Det kanske man skulle kunna göra. Annars är det inte mycket. Regelbunden stretching tror någon på, men det är inte undersökt. Jag vet inte om jag tror på den modellen egentligen.

00:19:35 – Wille: Varför skulle det funka? Jag vet inte.

00:19:37 – Jacob: Det är väl bara för att man har tänkt att det hjälper innan man får det. Då kanske det hjälper att inte ha det innan.

00:19:43 – Wille: Alltså den mest klockrena grejen som är så uppenbar, det är att man ska vara förberedd för det man ska utsätta sig för. Det gäller allting. Det gäller både då att du ska vara tillräckligt förberedd för själva ansträngningarna, så att springa i det tempot eller under den tiden eller vad det nu är, och sen också för de väderförhållanden som råder och sådana saker. Det är ju en sån no-brainer så att man inte egentligen behöver ta upp det. Men det är ju rätt uppenbart när en person som har varit skadad ska hoppa in och spela en match, då pallar de oftast inte 90 minuter. Även fast de har tränat precis lika mycket som resten av laget, så har de inte det där matchtempot i kroppen. Så då är de inte förberedda, så då byter man ut dem för att de inte pallar mer.

00:20:24 – Jacob: Där är det taskiga i lagsporterna och kanske egentligen alla sporter där du har motståndare. Att du bestämmer inte själv vilken intensitet du vill gå ut på. Utan du påverkas givetvis av motståndarna. Sen kan man ju ha en viss roll i ett visst lag som gör att du kan gå på din kraft. Är du en stjärnforward och du kommer in och är lite otränad. Då kanske du kan göra lite färre av de här höga presslöpningarna eller djupledssprintarna. Så pallar du 90 minuter ändå. Kanske för att du vill spela de här 90 minuterna egentligen inte har fått ett ok från tränare, men det kan ju också vara tränare som säger, men ta det lugnare idag så att du är med alla 90, för vi behöver dig på plan. Så kan det ju vara, men till exempel en tennisspelare, det är ju samma sak där, är du otränad, ja men då kommer det straffa sig i slutet.

För att motståndarna kommer ju fortsätta pressa dig. Det är liksom inget stopp där. Däremot om du ska ut och springa ett maraton och sånt där, är du sen blir tränad eller det är varmare, det är ju bara att sänka tempot så undviker du risken.

00:21:28 – Wille: Om du inte tävlar, för då kommer det vara taktik även där. Folk kommer försöka trötta ut dig till att börja med.

00:21:35 – Jacob: Såklart. Sådär är alltid undantagen. Det är om man ska vinna. Då ska man inte vara otränad.

00:21:42 – Wille: Nej, men precis. Som motionär är det väldigt tacksamt. Det är ett tempolopp man kör där man bara håller ett jämnt tempo. Oavsett vad, ska du tävla så finns det alltid de som kan utnyttja de här svagheterna emot dig.

00:21:55 – Jacob: Sen rent praktiskt skulle jag säga också att jag har varit med om folk som fotbollsspelare som säger att de ofta får kramp i vaderna. Så tar de på sig ett par större strumpor. Så var det bättrat. Antagligen har det något att göra med blodgenomströmningen. Det är klart, kommer det mindre blod, lite sämre syresättning, då borde musklerna tröttna fortare. Ibland krampar det under fötterna på folk för att de har knutit skosnörena för hårt. Som också kanske provoceras fram först när man börjar röra på sig. Det kan vara att man tejpar fötterna, tejpar för hårt, man har stökat foten. Och så provocerar man fram en kramp ganska fort därför att det trycker blodförsörjningen. Så det är lite sådana saker som man såklart kan titta på.

Sen är det ju folk som upplever att det blev bättre när jag började ta magnesiumtabletter. Precis som jag sa med elektrolyter, man har ju tittat på magnesium hos folk som krampar och de som inte krampar vid långlopp. Det är ingen skillnad där heller. Men det är möjligt, är man den personen som ofta får kramp i sängen. Kanske andra orsaker som gör att man är närmre en kramp än många andra där. Och då kanske det är något sånt, men vem vet.

00:23:10 – Wille: Känns neurologiskt på något sätt. För jag menar, sömnen har ju väldigt mycket olika påverkan på motoriken. Vissa delar är man helt paralyserad och vissa andra delar ligger man och svabbar runt hur mycket som helst. Det känns som att man kan ha otur lite där med var man hamnar någonstans och vad man har för rörelsemönster i sängen.

00:23:27 – Jacob: Men det är väldigt solklart att vissa människor är mer benägna att få kramp än andra. Det är inte så att de som får kramp ofta nödvändigtvis har ansträngt sig mer utan de har bara närmre till den här tröskeln. Det kan man se när man stimulerar folk med ström. Det krävs mindre ström hos vissa personer för att de ska börja krampa i musklerna än vad det krävs för andra. Det är tråkigt det här med kramp. Man kan inte fixa det. Men det är därför det säljer antagligen med salttabletter. För då har man en placebofix på sätt och vis. Precis.

Hälsorisker med daglig lightläsk i 30 år

00:24:02 – Wille: Ja, det var ett långt svar. Vi ska se exakt hur långt det var. Det var nästan 20 minuter. Vi går raskt vidare till Jens TV som skriver, låt säga att en person dricker en burk lightläsk om dagen i 30 år. Tror ni att detta kan medföra några som helst hälsorisker av något slag? Vi hade ju en rubrik uppe i tyngre rubriker om det här häromveckan. Och kontentan är väl egentligen att lightläsk verkar inte göra någonting med kroppen. Det är inte det man har mätt överhuvudtaget. Sen kan man ju alltid hitta på saker.

00:24:36 – Jacob: Man kan ju säga att det på jättelång sikt skulle störa, göra en mer sugen på andra sötsaker. Men om något ser man motsatt effekt, i alla fall de tre-sex första månaderna, och det är det ingen som genererar. Det förklarar varför det skulle börja vända. Sen, det är ju surt. Surt för tänderna är inte bra. Det behöver inte vara det. Det finns säkert någon besk med sötningsmedel i. Men normalt sett, de här energidryckerna, läsk och saft och sådana saker. Det är ju inte bra för tänderna. Det är ju bättre än det sockersötade, men det är inte bra för tänderna. Just tänderna finns det ju mycket… hypoteser, jag tycker väl ofta de känns ganska rimliga, men just att tandhälsan är väldigt viktig för den allmänna hälsan. Så har du infektion och inflammation i tandköttet så verkar det kunna höja risken för att man har sån här lite låggradig inflammation i hela kroppen.

Vilket du får ju oftast om du har infektion i ett sår på benet så har du också lite högre CRP som man brukar använda för att mäta inflammation i kroppen. Har man det hela tiden i tänderna, man har lite hål i tänderna, sämre hygien i tänderna överlag så verkar det kunna påverka resten av kroppen. Man kan hitta på sådana förklaringar. Bara borsta tänderna, tar du läsken tillsammans med måltid och du inte sitter och sippar på den framför datorn över fyra timmar så ska inte det vara en stor grej i förhållande till annat vi gör mot våra tänder. Vatten är antagligen alltid bäst. Men det är klart man kan argumentera för att lightläsk är bättre också. Om det får folk att vara mindre sötsugna på andra saker.

00:26:18 – Wille: Annars dricker de vatten och äter godis eller käkar en tårta.

00:26:23 – Jacob: Eller så tar de bara lightläsk. Då skulle jag säga bara lightläsk är bättre. Om det tillfredsställer dig på samma sätt som vatten och tårta. Där får man ju känna efter vem man är. Hjälper detta mig att inte äta godiset om jag tar detta. Då är det kanske bättre. Det bästa av två val. Som man sätter för sig själv. Man kan inte alltid sätta den här. Det finns alltid bättre saker att äta. Det blir bara löjligt. Sitt och bara ät levdupp på broccoli och kili. Eller kål. Det är ingen som ska göra det. Man kan alltid argumentera för att något val är bättre än ett annat val. För stunden. Men det är helheten. När det är klart. Vad blir det av detta? Vad är bra? Vad är dåligt? Kan det bli bättre? Vill jag att det ska bli bättre? Är det värt det för mitt liv?

Det är där man hamnar. Men varför skulle jag äta det? Det är bara störtlöjligt. Vi har till och med haft det bland korkade argument avsnittet tror jag. Varför äta det då? Som folk alltid kör med. Alltså vi måste äta någonting. Det finns ingenting vi måste äta. Så du kan köra det argumentet på allting. Folk säger att du behöver äta proccoli. Nej, varför ska jag äta broccoli? Jag kan äta spenat istället. Det är inte samma sak, men ingen kan säga att spenat är dåligt och ingen kan säga att du måste äta broccolin. Men båda grejerna är bra att äta. Du hamnar ingenstans med den typen av resonemang. Utan titta på helheten, var det värt det? Ja

Påskyndad återhämtning kontra träningseffekt

00:27:43 – Jacob: eller nej, lätt.

00:27:46 – Wille: Madeleine Linnea frågar, vad menar ni med att man lika gärna kan träna mindre som att skynda på återhämtningen och få samma effekt? Skulle en påskyndad återhämtning minska träningens effekt? Jag tror att det är jag som brukar säga det här när vi pratar om återhämtningsmetoder. Det finns två situationer här när man kan använda återhämtningsmetoder som jag ser på det. Vi tar ett exempel som jag brukar ta. Det finns en dokumentär på Netflix som handlar om collegestudenter som spelar amerikansk fotboll. Då är det alltid ett par lirare som ska bada isbad efter träningarna. Det gör de för att påskynda återhämtningen. Och poängen där är att de är liksom inte i en situation där de behöver prestera, utan man tränar ju för att bli bättre.

Och om de då har tränat så mycket att de måste återhämta sig snabbare för att kunna träna igen nästa dag, då kan de lika gärna träna lite mindre. Så slipper de hålla på och gå igenom det här isbadet. Det är den ena situationen. Den andra situationen är ju när du är i en situation där du måste kunna prestera. Så exempelvis under CrossFit Games så är det ju väldigt många som badar sådana här isbad. Och det gör de för att de kan liksom inte avbryta vodden lite innan de andra och säga så här, men nu har jag fått tillräckligt här, nu vill inte jag vara med längre för då åker de ut, då kommer de inte vinna. Så då måste de köra mer än vad de kanske är optimalt för återhämtningen. Och sen så sätter de in då återhämtning efteråt för att kunna prestera igen ganska kort därefter.

När man är i en prestationssituation så är inte poängen att man ska bli bättre, man ska bara överleva och göra så bra ifrån sig som möjligt. Detsamma gäller till exempel fotbollsturneringar för barn och ungdomar. Där är det också viktigt med återhämtningen mellan att man äter tillräckligt och vilar och så vidare. Medan i en träningssituation så bör man inte träna mer än vad man klarar av för att vara tillräckligt återhämtad för nästa träning för att kunna göra det som var tänkt att göra då. Tanken med de här återhämtningsmetoderna är att de ska påskynda återhämtningen men ofta så blir det också så att man förstör lite av träningseffekten. Då är min poäng att man kan träna lite mindre. Men det gör inte de därför att de har en tränare som kanske inte riktigt tänker på det här.

00:30:00 – Jacob: Nej, och sen ska man ju faktiskt säga i lagidrott också att där kan du ju inte riktigt bestämma intensiteten.

00:30:06 – Wille: Man kan ju maska som individ.

00:30:08 – Jacob: Jo, på sätt och vis, men då ska man ju platsa i laget trots det. Och det gör man ju inte alltid. Vissa spelare har ju inte det i sig på det sättet heller. Vissa har ju det jättelätt i sig medan andra… Det kan ju vara att du kommer tillbaka från en skada och då blir ju träningarna lite mer ansträngande för dig än alla andra. När vi hade Micke Mattsson här så tog jag upp det som exempel. Jag kör ju bara normalt sett två fotbollsträningar i veckan med ett division 2-lag som är väldigt bra. Vi har gamla allsvenska division 1 och superettanspelare här i laget. När jag ska gå in där och hänga med dem på träningarna som 35-plussare, då behöver jag anstränga mig. Nu kan ju inte jag mäta hur trötta de är, men jag är ganska säker på att jag blev betydligt tröttare än dem.

Många träningar. Om jag då skulle hamna i en situation där jag helt plötsligt skulle börja träna med dem fyra, fem dagar i veckan. Ja, men då kanske det hade varit en bra grej för mig de första veckorna där och köra isbadet så att jag liksom fortfarande kan träna med dem. Jag får inte fullt ut av träningar, men jag kan fortsätta att träna med dem och liksom prestera sen efter hand. Det blir ju ändå träning av det hela. Efter hand skulle jag kunna komma ifatt. Så man kan alltid hitta de här syfte, motiveringar till varför det är bra idag och varför det är dåligt. Men man ska vara medveten om att vissa av de här sakerna som är till för att snabba på återhämtningen, till exempel kallvattenbad, där har man ju sett att om du till exempel tränar armarna på folk, alltså kör bicepscurl, och så har man kylt ner den ena armen och inte den andra.

De har gjort exakt samma träning för båda armarna. Och då ser man på sikt, jag tror det var åtta veckor, att den armen som inte blev nedkyld fick större ökningar. Finns någon annan studie liknande upplägg på styrketräning nu som visar samma sak. Så det verkar motverka prestationsförbättringar. Konditionsidrott så har man sett istället att antioxidanter har den här effekten. Du tar mycket av de här starka, vitamin E och vitamin C direkt efter träningen. Vi tar tablettdosen här, inte att du käkar en citron eller något sånt där. Men om man tar det så ser man att du får sämre svar från konditionsträningen. Men du får också mindre fria radikaler direkt efter så du verkar få lite mindre nedbrytning för stunden. Den här nedbrytningsstressen är ju det som signalerar kroppen och stärker upp sig.

Du kan ta bort lite av den och då blir du mindre sliten. Men då får du också en svagare signal till anpassning. Så man får alltid väga de här för och nackdelarna med många saker.

00:32:37 – Wille: Tommy Lundbergs studie på N-side också. Ja, mycket möjligt att det var det vi hypotesiserade kring det.

00:32:43 – Jacob: Att det skulle kunna vara så. Precis. Så det var det som Wille ville ha sagt, tror jag. Jag har nog också sagt det.

00:32:53 – Wille: Precis.

Källkritik i diskussioner och confirmation bias

00:32:54 – Wille: Visst, man kan hitta på tillfällen där det spelar roll, men jag tror att senaste gången jag tog upp det här var just när jag hade sett den där dokumentären. Jag tyckte att ni kunde ha gjort lite färre armhävningar bara under det här passet, så hade de inte behövt göra det här. Det känns som att det mest var dålig träningsmetodik bakom det. Nåväl, Tommy Burman skriver Vad är era tankar om hur man ska tackla ämnet källkritik i en diskussion? Med confirmation bias i åtanke så finns det ju en risk för både en själv och motparten att man inte varit tillräckligt objektiv i sin världsbild. Och vad är er åsikt om huruvida man kan analysera att man verkligen varit tillräckligt källkritisk? Oavsett om den slutgiltiga bilden är rätt eller fel.

00:33:38 – Jacob: Ja, det är inte lätt att komma runt sin sån. Jag gillar ju den här, jag har ett sånt flödesschema på en äldre artikel. Vi ska försöka komma ihåg att dela den i samband med det här avsnittet igen, som liksom är Titeln på artikeln är hur du för en diskussion. Det är ett engelskt flödesschema som jag hittade på, det bara delades på internet. Jag vet faktiskt inte ursprungskällan. Jag översatte det till svenska. Första frågan på det här flödesschemat är, skulle du kunna tänka dig någon typ av fakta som kan få dig att ändra åsikt i den här frågan? Där är det ja och nej. Svarar du nej så är det ingen diskussion. Då är det ganska meningslöst att prata med den här personen om ämnet. Det är källkritikens A och O. Jag kommer inte ändra uppfattning utan jag sätter mig här och googlar för saker som bekräftar det jag tycker.

Då är man ju fel från början. Nu är ju detta kanske mer någonting man ska använda för att visa för någon annan eller utbilda. Men man kan ju tänka så här själv, är jag beredd att ändra åsikt här? Det är svårt att vara ärlig mot sig själv kanske, men känner man ändå att det är ett nej från början, då är du inte riktigt källkritisk i detta läget. Nästa då, om man ändå väljer att ändra åsikt, om ett argument som du själv har, om det skulle visa sig vara felaktigt, kommer du sluta använda dig av det? Där är det återigen ja och nej. Är det nej så är det ingen diskussion. Då vill du inte ta det vidare om du bara fortsätter säga som är fel. Här har vi LCHF-arna, de har 20 argument. Vi säger att 19 av dem är fel, 1 är kontextberoende. Och så säger de ett av argumenten och så gör du ett långt utlägg för att förklara varför det är fel så hoppar de till nästa argument.

Utan att ha erkänt att det förra var fel och så fortsätter de så. Längs med raddan och sen så har det gått en månad så hoppar de tillbaka till det första argumentet och ignorerar som att det inte var visat fel från början. Och så går det runt i en cirkel där de bara hoppar mellan felaktiga argument. Och så saker som visar sig vara fel för länge sen kommer tillbaka igen. Nästa, om vi ändå säger ja. Är du beredd att underkasta dig enkla, rimliga principer kring hur man för en diskussion? Principerna för hur man för en diskussion är att Om att du inte introducerar nya argument innan ditt tidiga argument har diskuterats klart kan vara svårt i vissa situationer. Men på något sätt att man inte försöker, det här vi har varit inne på när vi pratade argumentationsfel, så hade Gish Gallop, den evolutionsförnekare i USA som i debatter bara gör det att han slänger in 50 argument på 10 sekunder.

Och varje argument skulle kräva en tio minuter att svara på. Och då kan ju du börja försöka svara på ett och två av dem. Men du kommer aldrig svara på alla. För att det är för stort jobb. Det är den här loggan jag har på mina sociala medier-kanaler. Arbetet som krävs för att motbevisa skitsnack är mångdubbelt större än arbetet som krävs för att hitta på skit. Vem som helst kan hitta på argument. Och så ska du sitta och jobba dig igenom alla de här sakerna. Det är ett ganska gott tecken på något som inte vill vara källkritisk. Ge ett argument så ser vi om det stämmer. Ge ett argument till så ser vi om det stämmer. Efter vi har diskuterat klart det första. Nummer två i den här för att föra en rationell diskussion är att du inte hoppar över ett annat argument.

Om det visar sig att faktan du förlitade dig på var felaktig. Eller hoppar över till ett annat argument. Alltså att du inte bara liksom, ja det vi pratade om LCHF-arna innan. De ignorerar att det de sa från början var fel och så bara fortsätter de spåret på något annat. Istället för att bara erkänna, ja jag hade fel på den här punkten. Hur är min ståndpunkt nu då? Hur viktig var den här stolpen då? För att det jag skulle tro på var sant. Där kan man ofta argumentera för att folk brukar ta de starka argumenten först för sina saker. Om de då visar sig vara fel, deras starka argument, om de inte då på något sätt ens visar att deras fundament blivit lite skakat, då är det antagligen en person som kör mer på tro. Framförallt inom nutrition så är det jättemycket tro och vilja, mer än det är vad man verkligen kan lägga belägg för.

Nummer tre här för att man principer för att kunna ha en bra diskussion det är att man försöker lägga fram evidens som verkligen stödjer ens position. Eller ens argument. Att man inte bara säger saker. Jag tror att det är så här på grund av det här och det här. Att man då länkar till en källa eller att man kanske gör ett kortare utlägg. Om man bara gör ett kortare utlägg utan någon typ av källa då ska det vara någonting som är ganska basic som jag tror att alla ska vara överens om. Där har vi också ett väldigt vanligt problem när det gäller kost, att folk lägger upp premisser som är fel. Premisser är ju saker som man antar är sant och utgår från när man börjar diskussionen.

00:38:52 – Wille: Eftersom kolhydrater är dåligt så är potatis dåligt. Ja, precis. Då måste ni först vara överens om att kolhydrater är dåligt.

00:38:58 – Jacob: Ja, men det är många som hoppar över det steget. Det är ungefär såhär att, ja, socker är dåligt, alltså ska vi inte äta frukt? Ja, precis. Det var många steg där. Först ska du visa att socker alltid är dåligt. Sen innebär inte det att frukten blir dålig bara för att den innehåller någonting som kan vara dåligt i en viss dos. Det här med felaktiga premisser, den är jättevanlig. Vi har varit inne på det här med fluktuerande blodsocker och hunger. Det är ganska dåligt stöd för det. Det är väldigt dåligt stöd för att det skulle vara ett lågt blodsocker som gör oss hungriga. Att vi är lågt blodsocker och irriterad. väldigt dåligt stöd för det experimentellt. När man tar blodsocker på folk som säger sig uppleva att de har lågt blodsocker så har de sällan det.

Om det är ett diabetiker som är vana vid att ha väldigt låga, lägre värden än vad som ska ske hos en frisk person. Men det är ju en jättevanlig premiss. Folk bara lägger fram och sen ska vi börja diskutera utifrån det och då blir det ju väldigt svårt. Det är som att säga, ja, det bästa sättet att behandla någon som har blivit besatt Problemet är att de inte blir besatta. Din premiss var fel, vi behöver inte diskutera vad som är bästa sätt att behandla det när det inte sker.

00:40:13 – Wille: Man är fel ute redan från början, då är det en poänglös diskussion. Man måste vara överens om premisserna, för annars blir det att man sitter och diskuterar helt om olika saker.

00:40:23 – Jacob: Så där på punkt tre är det mycket det här att du ska kunna lägga fram evidens som stödjer din position och då är det också evidens för premisserna. Det är ju ett jävla krav egentligen, om vi tar hur ofta folk diskuterar sånt här på Facebook. Ja men vad fan, då kan jag inte sitta och ge referenser så hela tiden. Men det är ju därför det uppstår så mycket skit. Folk bara upprepar samma påstående hela tiden, så till sist blir det sant trots att det inte var det. För att de har hört det så många gånger från folk som bara upprepat det från någon annan. Och sen nummer punkt fyra är på något sätt att du inte argumenterar för att du inte behöver bevis. Alltså det är ju de här liksom. Men du, jag har gått ner 50 kilo med det här så det är klart det är just detta.

Det är den här svarta lådan vi har pratat om många gånger. Alltså folk börjar med en viss diet och så går de ner i vikt. Och så har de en förklaring till varför. Det är då den svarta lådan, jag tar LCHF'arna igen, deras förklaring är för att insulinet blir lägre, alltså tappar jag liksom, kroppen låser inte in fett, alltså tappar jag fett och så vidare. Men det behöver ju inte vara det, det kan ju bara vara det att du börjar äta bättre mat och därför äter du mindre kalorier så gick du ner i vikt. Och vi vet att det är så, när vi jämställer kalorierna så går folk ner lika mycket i vikt oavsett hur deras insulin ligger till. Men där har vi liksom det här att folk säger, nej men jag behöver inte argumentera för det, jag är beviset. Titta här.

Du är bara beviset att du gick ner i vikt när du började äta läkemedelskost. Du är inte bevis för att det var på grund av lågt insulin. Men det är jättemånga människor som kör de här argumenten hela tiden. Jag behöver inte bevisa det här för jag har gjort det och jag vet att det fungerade. Resultatet blir kanske så för dig, det innebär att det blir samma resultat för alla. Det kan ju vara en person som har jättesvårt för kolhydratkällorna, som äter massor med bröd, dricker massor med läsk. Börjar den personen äta LCHF rimligt att tro att den personen kommer gå ner i vikt. För att väldigt mycket av det som personen har svårt att hindra sig själv att äta mycket av kommer den bli tvungen att sluta med. Har vi däremot en person som egentligen bara älskar feta såser med kött och den personen börjar äta LCHF, ja det är inte alls lika sant eller lika säkert att den personen kommer gå ner i vikt.

00:42:27 – Wille: Ett annat exempel på det här kan väl vara lite så här auktoritetsargument. Alltså att man säger så här, men jag behöver inte bevisa det här därför att jag har en PhD eller jag har en master eller jag har läst, jag har gått på folkhögskola eller någonting. Det är liksom så här, det de utbildningarna ger dig, det är ju liksom möjligheten att faktiskt skaka fram bevis. Så att om man sitter och tänker liksom att så här, men eftersom jag är sjukgymnast så vet jag hur vi ska göra åt den här skadan liksom. Det är ett jävligt slappt argument. Anledningen till att jag ska veta det är för att jag har någon form av belägg för det. Snarare än att jag bara har någon allmän kunskap om området. Precis.

00:43:05 – Jacob: Men har vi då följt de här fyra punkterna då? Man kan säkert hitta på en annan punkt. Det är bara de fyra som är med i det här flödesdiagrammet jag har. Om man kan säga till sig själv att Ja, jag var beredd att ändra åsikt från början, jag var beredd att erkänna att något av mina argument var fel om det skulle visa sig vara så. Jag har följt de här fyra punkterna. Att jag inte introducerar nya argument. Att jag inte bara hoppar till ett nytt argument. Något annat jag sagt var felaktigt. Att jag försöker lägga fram riktig evidens för det jag ändå säger. Och att jag inte argumenterar för att jag inte skulle behöva bevis. Om man känner själv att man har uppfyllt dem. Då har man nog gjort det väldigt bra. Alltså källkritiskt. i en diskussion.

Sen är det ju klart om man ska vara källkritisk mot sig själv att man inte diskuterar med någon utan man bara vill ha svaret på någonting. Då är det ju Allt detta vi har tagit upp är faktafrågor. Man kan prata källkritik om vad hände den där dagen 11 september. Du kan börja googla och säga att du var källkritisk för att du läste på 10 sidor. Där blir det svårare att vara källkritisk. Man kan absolut vara källkritisk. Det finns evidens där med såklart. historiska källor och sådana bitar. Men det kan ju också vara källkritik i rena tyckefrågor. Eller politiska frågor och sådana saker där det inte alls finns ett, där man inte ska vänta sig att det finns ett ja och nej svar. Men om du då vill hitta informationen själv så, då tycker väl jag också, återigen det här när du söker runt, Försök inte bara hitta de som stödjer det du säger, hitta en studie som säger detta är resultatet.

Utan om vi pratar epidemiologi, vilket ofta tyvärr hamnar i när vi pratar nutrition, så leta upp översiktsartiklarna. Titta, vad visar helheten? Inte bara att man väljer ut de här russinen ur kakan. Där är ju nästan veganerna värre än LCHF-arna. Att de hittar en epidemiologisk studie som stödjer det de säger, det är det ultimata beviset. Strunta i alla andra som visar motsatta grejer och sånt. Så man försöker hitta det stora hela, att man tittar på argumentet som förs från andra sidan. Men det är svårt, det är svårt många gånger.

00:45:39 – Wille: Det är egentligen det som en diskussion kanske bör syfta till, att man prövar sina argument på något sätt och inte har så mycket prestige i att ha rätt. För det märker man ju när man börjar diskutera någonting, om man har ett öppet sinne så kan man ju faktiskt ändra uppfattning när man diskuterar med folk som har en annan uppfattning än en själv.

00:45:56 – Jacob: Framförallt skulle jag säga att många av de här

Meningsskiljaktigheter, gäster och live-debatter

00:45:59 – Jacob: frågorna som kanske diskuteras lite mer öppet, vi hade ju en annan fråga där, vi kan nästan hoppa direkt till den, vi hade Bigloo. Frågan var, finns det någon inom träning eller nutrition som ni har väldigt stora meningsskiljaktigheter i? Eller har hon skrivit att Jacob tolkar forskning på ett sätt, Wille på ett annat? Vilken gäst har ändrat er uppfattning om ett område mest inom ett område där ni redan visste mycket, som skriver om ej-orientering och simning. Var det så uppenbart att vi inte kunde något om det?

00:46:31 – Wille: Jag tror vi sa det.

00:46:33 – Jacob: Vi var tydliga med att vi inte hade så mycket om sporterna. Det finns ju folk som jag upplever som ärliga med datan. Ärliga med informationen. Säger vad de vet och säger vad de inte vet. Där jag ändå inte är överens om vad ska vi göra med den informationen vi har? Vad bör vara den bästa slutsatsen? Eller bästa aktionen från den här informationen vi har? Vi är ju inte meningsskiljaktiga i informationen på det sättet, vad som finns där. Utan det är mer bara att jag tycker att detta inte är bra data nog för att helt plötsligt börja ändra på allting. Vi har varit inne på det här många gånger. Det blev poppis, fysisk aktivitet är bra. Det vet vi på något sätt att det är bra, men vi vill ju veta hur bra det är. Vi vill veta, vad händer om vi ökar idrottssektionerna till varje dag i skolan?

Jag vill inte bara börja göra det på ett måfå, för det kanske hade funkat bättre på ett annat sätt. Vi vill ju på något sätt veta vad som är bra, bättre och bäst. Det enda sättet att komma dit är att fortsätta utvärdera så här. Där kan jag ibland bli lite irriterad på folk som tycker att

00:47:46 – Wille: Ja, nu vet vi.

00:47:47 – Jacob: Nu gör vi det. Nu kör vi rakt in. Sockerskatt till exempel. Det finns ju inga bra belägg för en sockerskatt generellt sett. Många av de som är för sockerskatt är ganska ärliga med informationen, tycker jag. De ljuger inte om vad datan säger, de tycker bara att datan är tillräckligt stark redan. Det tycker inte jag. Så de situationerna kan man ju ha. Sen finns det ju jättemånga människor inom träning under introduktion som jag har väldigt stora meningsskiljaktigheter med. Men det är ju för att jag upplever att de inte är ärliga människor. Eller på något sätt. De är för blinda av sin egen bias, tycker jag. Där det blir så uppenbart att de försöker inte ens göra det här rätt. Utan de kör vidare sitt race. Vi har varit inne på det någon gång med Anzal Keys.

Där han visade sin graf på sex länder där man såg att mer fett i kosten ökade hjärt och kärlsjukdom.

00:48:45 – Wille: Och så skrev Gary Taubes i sin bok att det var datafusk.

00:48:49 – Jacob: Och att en annan forskargrupp gjorde efter då att, ja tittar man på alla länder där det fanns data, så försvann sambandet. Dels så tittade man inte på samma data, utan de tittade på data som fanns några år senare. Det är ju inte lätt för Ancel Keys att se in i framtiden. Och dels försvann inte korrelationen, utan den fanns kvar, den blev bara svagare. Men det här påståendet från Gary Taubes det är plagierat och hur många böcker som helst. Och du hör det fortfarande i kommentarsfält på LCHF-bloggar överallt. De fortsätter bara köra på det här. Det har liksom inte varit något intresse av att höja handen. Du, det här blev fel, förlåt. Du kommer aldrig hitta en artikel på Kostdoktorn att du, det här var fel. Det här stämmer inte.

Här är alla LCHF-are, sluta säga så här nu. Utan de skiter i det. De tycker det är ett bra argument, det övertygar folk. Och det här har liksom sipprat in överallt. Jag har liksom sett journalister som skrivit det här i stora dagstidningar i Sverige. För att det bara upprepats om och om igen. Och vem fan orkar gå tillbaka och läsa artiklar från 50-60-talet för det här? Någon har ju gjort det. Informationen finns där utom du letar efter den. Men folk bara antar att det är sant. Och det står ju även i vetenskapliga tidskrifter i sådana här debattartiklar eller ledare och sådana saker. Där upprepas det också det här påståendet att det var så. De personerna, där har vi styr och människotillaktigheter, men de är ju tomtar. Så det är okej.

00:50:19 – Wille: Jag undvek frågan väldigt bra här. Du hoppade in på LCHF istället. Jag vet inte, finns det något område där?

00:50:28 – Jacob: Där står ju bara någon, det är bara inom parentes som det är du och jag, där vi inte riktigt är överens.

00:50:34 – Wille: Ja, jag vet inte. Vi brukar ju kunna vara oense ibland när det gäller skador och sådana bitar, antar jag.

00:50:41 – Jacob: Ja, det händer ju. Vi har ju haft det här i podden också, när vi tycker olika. Kanske framförallt i tydliga rubriker, när vi diskuterar något område.

00:50:51 – Wille: Jag kan så jävla lite nuförtiden, så jag känner att jag har inte så jävla mycket meningar egentligen. Jag sitter bara och nickar. Visst, LCHF. Det är det som är fördelen med att ha gäster. Vi har ju folk som faktiskt kan det här. Som kommer och pratar. Många gånger, ja.

00:51:07 – Jacob: Men där är ju många gäster. Vi hade ju något nyårskrönika avsnitt där man liksom ändrat er uppfattning. Jag vet när jag började. Alltså uppfattning kanske inte är rätt ord att den ändrat. Jag började jobba med Martin Altermark därför, med Liko ett tag. Då hade jag kört den här delen kring programdesign i ett par år för PT-utbildningar. Man fastnar i sitt spår. Man fastnar i det här börjar jag säga, sen bygger jag vidare på detta. Så kom man in i lite mer crossfit-tänket. Vi blandar allt lite mer vilt. Då fick jag börja formulera mig på andra sätt. Det blev väldigt bra tycker jag. Sen har jag varit med här i podden också. Då satt vi en heldag och pratade. Då blev det ännu mer att man kanske är smartare att formulera sig på det här sättet.

Idrottspsykologerna vi har haft med här, framförallt Ekwall när han var med, fick mig att börja tänka på en lite annorlunda kring det här med hur man ska hantera spelare och sådana bitar.

00:52:10 – Wille: Det är samma där. Jag har inte så starka uppfattningar om de här bitarna innan. Man får reda på att man kan tänka på det sättet. Folk jobbar såhär, folk tänker såhär. Det visste inte jag innan. Det är jävligt intressant. Men det är inte så att jag hade någon speciell uppfattning om någonting som jag sen ändrar. Men vi har ju inte heller med, det var ju någon som ville att vi skulle ha med, vad fan heter de nu då, foodpharmacy-människorna. Alltså den typen av människor har ju inte vi med här, som vi verkligen inte håller med om i vissa frågor.

00:52:47 – Jacob: De säger, de här två tjejerna, de säger att de läser studier, men det gör de ju inte på det sättet. De får reda på en studie och så skriver de om abstraktet. Det märker man ganska fort om du läser deras artiklar och sen verkligen läser studierna. Det här var en viktig del som borde varit med. Det här är ett observandum som borde varit med. Det här passar med vad vi ville säga, så då säger vi det. Jag är faktiskt inte intresserad av vad de tolkar forskningen.

00:53:16 – Wille: Det är ett intressant forskningsfält, men det finns ju andra människor inom det forskningsfältet.

00:53:19 – Jacob: Vi hade med David här till exempel, som ändå hade skrivit sin bok om tarmfloran. Jag är mer intresserad av hur han har tolkat forskningen. För när man pratar med honom och ser vad han skriver så märker man att han har läst det här och han har tittat på bristerna och fördelarna. Jag tror inte, det är det många säger, men de personerna ska du inte ha en live-debatt med. För då är det som SVT Agenda eller Opinion eller vad de heter, de här programmen. Folk bara säger saker. Och så säger du nej det där stämmer inte, säger de jo det stämmer. Och sen står man där.

00:53:52 – Wille: Ska man då sitta och leta upp referenser då? Sitta och säga så här, ja men om du tittar här i den här utgåvan, det här populära hälsomagasinet och så vidare. Det går ju inte. Så det, nej.

00:54:02 – Jacob: Men ett bra exempel på det här är Martina Johansson och Jonas Colting där de skulle podda om mig. Och lyssnar man bara på den podden så kan det kanske låta övertygande. Jacob har inte tolkat studien rätt, han har inte läst studien. Jag skrev ju ett alldeles för långt inlägg om det här. Du har klipp från deras podd vad de säger. Bara titta igenom det där så ser ni hur väldigt uppenbart det blir. Det är de som har fel på varje punkt men det låter ändå övertygande. Så ska du ha de här gästerna där du verkligen inte är överens om någonting. Då behöver det vara i princip i print. Där du verkligen kan visa referenserna. För då kommer det uppenbara sig ganska fort vem det är som pratar strunt. Men det undviker ju de här personerna jätteofta.

Det är ju mycket poddar och det är mycket Instagram. Det är mycket, jag har inte tid för det här och det här. De skriver böcker men det är inga referenser i böckerna. Bitten Jonsson, den här sockerbomben-boken. Jag skrev en recension om det nu. Hon hade påstått på allvar i debatt eller svar på en ledare i någon helahälsningliga tidningen. Ja, om någon vill veta forskning kan du läsa min bok på hela 470 sidor, sa hon. Och jag läste ju den här boken och det var fyra ordentliga referenser i hela boken som var liksom, ja, jo, diabetesen ökar över jorden. Jaha, det behövde inte du. Du kunde referera till lite av de andra sakerna du säger i boken som är liksom påståendena som är kanske kontroversiella, men det var ju inget sånt. Så är det ju i alla de här böckerna.

Det är väldigt sällan du hittar en bok med ordentliga referenser i texten. Där du kan se, det här påståendet görs. Jag kollar upp, vad säger referensen? Är det bra stöd för det? Det gör ju inte de här personerna för det funkar inte för dem. Det blir fel. De blir uppenbarade att de bara hittar på sakerna själva. Utan då blir det att de upprepar sig själva i poddar och säger att forskning har inte kommit till Sverige än och sådana här saker.

BBC:s lista över de 100 bästa livsmedlen

00:56:06 – Wille: Ja, den är skön. Oakrock skriver BBC publicerade nyligen en lista med de 100 bästa livsmedlen man kan äta. Era synpunkter på en sådan lista vore intressant att lyssna på. Mina synpunkter på den här listan är helt ointressanta att lyssna på, för jag recenserar nog primärt smak på de här sakerna. Det kanske inte är så jätteintressant, men du har säkert en del intressanta tankar om det här.

00:56:32 – Jacob: Ja, jag delade ju faktiskt den här med, vad kan det ha varit, det var några månader sedan när de gjorde listan.

00:56:44 – Wille: Vänta, jag är inne på det nu. Det är lite kul ändå. Pumpkin. Pumpkins are rich in yellow and orange pigments. Var det ett argument eller? Den här är gul.

00:56:58 – Jacob: Ja, det är det jag skrev när jag delade den här artikeln. De här listorna går ju inte att göra rätt. Det beror ju på hur man väger in olika egenskaper. Man kan ju väga in och säga att det viktigaste är energi, för det behöver alla. Ja, då är ju nötter skitbra, energitätt och gott. Eller så kan man säga att alla får i sig tillräckligt med energi ändå. Det viktiga är att de får i sig D-vitamin. Det får folk i sig lite lite av. Då hamnar kanske fisk och ägg högt upp på listan. Cherry moja, för helvete. Så du sitter och läser listan fortfarande? Men vad fan. Jag tycker att de här listorna är roliga mest för att man lär sig lite nya ord och man lär sig lite nya livsmedel och det kan ju vara saker många gånger som hamnar uppe på listan. Ja, det där ska jag prova att köpa.

Bara för att se om det är gott. Man kan väl generellt sett säga att det är ju väldigt svepande att påstå sådana grejer men ju mindre processat någonting är, ju mer det ser ut som det gjorde från jorden, desto mer sannolikt är det att det är mer näringsrikt, mättande, mindre risk att man äter för mycket av det. Framförallt när det gäller grejer, jag är ju ganska dålig på grönsaker. Jag köper de här färdiga wokmixarna för frysen och så kör jag samma jädra grej varje gång om. Ibland kan det vara kul att en ny typ av böna, det provar jag eller vad som helst. Så det är väl egentligen det jag tycker att man kan ha den här listan till. Men det är klart om du äter, nu är det en topp 100-lista här på BBC. Alltså om du bara äter på den listan då kommer du äta väldigt bra mat.

00:58:39 – Wille: Det är fisk och grönsaker mer eller mindre. Ja, precis. Lite skaldjur tror jag de har också.

00:58:46 – Jacob: Och visst, Men annars, det funkar inte sådär. Det är ju vad det blir i helheten. Vi hoppar tillbaka här när vi pratade dricka sötningsmedel varje dag i ett sexualvardagsstor. Summera, vad har jag ätit denna veckan? Det är kanske en rimlig tidsintervall att summera. Man äter ju oftast lite annorlunda på helgerna än på vardagarna. Eller kanske till och med, hur har jag ätit denna månaden? Först och främst kan man knappa in det i sådana här kostregistreringsprogram och då kan man få ut, väldigt grovt, hur mycket får jag i mig av alla de här mikronutrienterna, alltså vitaminer och mineraler. Då kanske man kan säga att jag äter lite för lite selen, jag äter lite för lite folsyra, jag äter lite för lite D-vitamin. Det är ganska vanligt att folk, B12 kanske om man är vegetarian eller någon annan, B-vitamin och sådär.

00:59:38 – Wille: Eller glukosinolat som skyddar mot cancer. Finns bland annat i ruccola. Tydligen. Nu hittade jag listan igen.

00:59:49 – Jacob: Jag är ganska säker på att det inte finns med i de här kostregistreringsprogrammen. För det finns inget RDI på det. Men man kan i alla fall se här. Kommer jag upp i de nivåerna? Får jag i mig tillräckligt med de här grejerna där det finns ett rekommenderat dagligt intag? Där kan man inte titta på en dag, det är helt pointless. Men man kan se över en månad hur det har legat. Om du ligger efter en månad och summerar, jag får i mig 30% av all fotsyran. Då kan man titta i en databas, vad innehåller fotsyran? Är det någonting av det jag kan tänka mig att äta någon gång i veckan? Kan man lägga till det, så ser man att det blev kanske bättre. Sen skulle jag väl mer titta på Vad är det jag äter här som är uppenbart skit? Vad innehåller mycket tillsatta fetter, tillsatt socker och de här raffinerade kolhydraterna som väldigt näringsfattigt höjer belöningen, höjer energitätheten och det här.

Är det någonting av detta som jag inte känner att jag verkligen vill äta? Den här godispåsen på helgen, jag kommer inte plocka bort den i alla fall. Vissa kanske kan känna att de kan plocka bort den, men annars kan det vara att Jag behöver kanske inte käka fralla till frukost. Vad kan jag äta istället? Så gör man sådana små steg av förbättrade istället. Den här listan, du behöver inte ta topp ett från den listan och sätta in den istället. För det kanske blir en hemsk kost.

01:01:09 – Wille: Det är för övrigt mandlar och tvåan är cherimoya.

01:01:15 – Jacob: Jaså? Mandlar är gott. Och det är ju bra.

01:01:17 – Wille: Sherrymoja är inte gott.

01:01:18 – Jacob: Jag har inte provat. Men visst, man kan ju titta på de här. och fundera lite kring. Om man bryr sig om det kan man titta på pris och miljöpåverkan. Vad är den stora grejen här? Det är oftast nötköttet för de flesta. Om vi tar miljöpåverkan eller klimatpåverkan. Vad skulle jag kunna minska på det här? Vad skulle jag kunna lägga in istället? Det är där man får jobba. Det får vara en helhet man jobbar med. Man kan inte bara säga att nu blev maten bra för jag laddade till spenat. Utan vad blir det i helhet över en liten längre tid. Och i listan då, tips på saker du kan prova äta.

01:02:00 – Wille: Exakt, det är tips på fisk och grönsaker.

01:02:03 – Jacob: Ja, precis. De här finns. Pumpafrön, det tycker jag man kan ha. Det kan man ha i allting. Det smakar nästan ingenting. Det är billigt också relativt sett till kalorierna. Det smakar nästan ingenting.

01:02:15 – Wille: Ål? Innehåller riboflavin?

01:02:18 – Jacob: Wille gilla listan ändå, tydligen.

01:02:20 – Wille: Tänk bara på att the skin mjukus of eals can contain harmful marine toxines. Ja, precis.

01:02:27 – Jacob: Akta er från Östersjön, där jag håller. Precis. Men man kan ju titta på den. Där är pris per 100 gram också. Det kan ju också vara kul att se på hur man kan äta billigare. Det är ju relevant för en hel del människor. Mm. Och så vidare.

01:02:41 – Wille: Typ det. Bra. Ja, men listor är alltid kul och listor på mat, det är ju kanon. Ja, jag fortsätter scrolla i den här, men okej. Ska vi ta avrundan här? Det tycker jag. Så gör ni så att ni går in på tyngre.se butik profiler rekommenderar tyngre träningssnack och exempelvis köper en vit t-shirt eller annat trevligt. Och vi gör så att vi avrundar och så hörs vi nästa vecka. Gör vi. Ha det bra alla. Tja. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *