Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet gästas Tyngre Träningssnack av idrottsdietisten och forskaren Anna Melin, som arbetar för Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och forskar vid Köpenhamns universitet efter drygt 15 år i Team Danmark. Samtalet inleds med hennes bakgrund och masteruppsats där man undersökte om höga doser fiskolja kunde dämpa luftvägsinflammation och minska behovet av astmamedicin hos elitidrottare med astma, vilket visade sig inte ge någon positiv effekt.
Huvudfokus för avsnittet är dock Annas doktorsavhandling och mångåriga arbete kring relativ energibrist inom idrotten (RED-S), stört ätbeteende och menstruationsrubbningar hos framför allt kvinnliga elitidrottare. Länge har utebliven menstruation felaktigt betraktats som en naturlig del av hård träning, eller som ett problem som först ger benskörhet långt senare i livet. Anna förklarar varför fokus istället bör ligga på vad som händer här och nu, både vad gäller hälsa, skaderisk och faktisk prestationsförmåga.
Under doktorandprojektet utvecklade och validerade Anna och hennes kollegor screeninginstrumentet LEAF-Q (Low Energy Availability in Females Questionnaire), som idag används internationellt för att tidigt fånga upp idrottare i riskzonen. Genom frågor om bland annat skadehistorik, mag- och tarmproblem samt menstruationsstatus kan man på ett enkelt sätt identifiera vilka aktiva som behöver utredas vidare utan att direkt behöva ställa känsliga frågor om mat och ätstörningar.
Anna redogör för begreppet energitillgänglighet, det vill säga den mängd energi som blir kvar till kroppens basala funktioner när träningsförbrukningen har dragits bort från energiintaget. Vid relativ energibrist prioriterar kroppen ner energikrävande processer för att spara kalorier, vilket leder till sänkt viloämnesomsättning, hormonella rubbningar, förhöjt kolesterol och försämrad benmineraldensitet. I studien på normalviktiga uthållighetsidrottare hade hela 45 procent nedsatt bentäthet, trots att de själva uppfattade sig som fullt friska.
En viktig insikt från forskningen är att relativ energibrist hos elitidrottare sällan enbart beror på kliniska ätstörningar. I studien hade drygt 60 procent låg energitillgänglighet, men bara en fjärdedel hade en ätstörning. Ofta beror underskottet istället på hämmad aptit av stora träningsmängder i kombination med att idrottarna försöker äta vad som i media och allmänna kostråd betraktas som nyttigt – det vill säga kalorisnål, fettsnål och fiberrik mat som gör det fysiologiskt svårt att täcka ett mycket högt energibehov.
Vidare diskuteras varför p-piller inte bör användas som behandling vid utebliven menstruation orsakad av energibrist, eftersom det maskerar ett viktigt varningstecken utan att åtgärda de underliggande hormonella bristerna som bryter ner skelettet. Dessutom lyfts kopplingen till prestation: i neuromuskulära tester presterade idrottare med menstruationsbortfall signifikant sämre i både maximal styrka, muskeluthållighet och reaktionsförmåga, samtidigt som risken för överbelastningsskador ökar.
Slutligen berörs nyare forskning på manliga uthållighetsidrottare och balettdansare där man ser liknande mönster med sänkt viloämnesomsättning och påverkan på hormoner och skelett. Anna berättar också om hur man rent praktiskt arbetar inom elitidrotten för att vända en relativ energibrist genom att öka energitätheten i kosten, tajma kolhydrater och protein kring träningspassen samt långsamt titrera upp energiintaget så att ämnesomsättningen och hormonproduktionen återhämtar sig utan oönskad viktuppgång.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och gästpresentation av Anna Melin
00:00:25 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av tyngre träningssnack. Idag är det soligt och jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:34 – Jacob: Hej Wille, har ni sol hos er?
00:00:35 – Wille: Hej. Det ser ut som att ni har det också, är det skenet som bedrar?
00:00:40 – Jacob: Nej, det är bara jättekallt så det känns inte som att solen gör något. Det är minusgrader här nere i Skåne till och med idag.
00:00:47 – Wille: Ja, det är samma här. Jag tycker det är jävla gött alltså. Det är nånting med det här. Folk brukar ju säga att det blir ljusare när det kommer snö. Jag börjar förstå vad man menar med det.
00:00:58 – Jacob: Ja, det snöar och så, ja. Det var snö när jag skulle hem igår från Stockholm. Mm, det var när jag skulle ut och springa så började det snöa.
00:01:07 – Wille: Vi ska inte prata om vädret alldeles för länge idag, för vi har med oss en väldigt spännande gäst, nämligen Anna Melin. Välkommen!
00:01:13 – Anna: Tack så mycket!
00:01:14 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:15 – Anna: Ja, det är fantastiskt bra. Jag sitter här i solsken i Skåne. Jag sitter inte så långt ifrån, men här är det verkligen solsken. Jättevackert väder är det.
00:01:23 – Wille: Ja, det är bra. Det ger en bra grund för den här intervjun, tänker jag. Förutom att du har sol, höll jag på att säga. Vem är du och vad har du hållit på med sen du blev vuxen?
00:01:40 – Jacob: Öppen fråga.
00:01:41 – Anna: Det är många år sedan jag blev vuxen. Jag är legitimerad dietist i botten, har läst hela min utbildning i Danmark och fick jobb direkt när jag blev färdig i Team Danmark. Jag har jobbat som idrottsdietist i alla år. Det är över 20 år som jag har jobbat rent kliniskt med elitidrott. Jag hade turen från början att bli anställd i Team Danmark som är organisationen som tar hand om elitidrottare i Danmark. Jag var ledande dietist där i nästan 15 år. Sen läste jag vidare, så jag har en master i klinisk nutrition också från Köpenhamns universitet. Jag hade sen sån tur att jag fick ett helt doktorandstipendie. Jag gjorde en forskningsstudie i Köpenhamn på många av de frågorna som jag har samlat ihop under alla de här åren som jag har jobbat med elitidrottare och blev färdig för ett par år sedan.
Just nu jobbar jag för Sveriges Olympiska Kommitté som idrottsdietist och samtidigt är jag anställd i Köpenhamns Universitet i en postdok-tjänst. Så det är det jag gör.
00:03:07 – Wille: Hur kommer det sig att det blev Danmark?
00:03:08 – Anna: Kärlek, var det ju. Det var det då. Sen var det samtidigt, vi bodde i Helsingborg och skulle man läsa till dietist då var jag tvungen att flytta. Min man, dåvarande man, var dansk så därför var det lättare att flytta över sundet. Inte språkligt kanske till att börja med, men det var helt rätt att flytta över. Så jag bodde i Danmark i tio år. innan vi flyttade tillbaka till Sverige igen när vi fick barn.
00:03:43 – Wille: Hur upplever du kulturskillnaderna?
00:03:45 – Anna: Ja, det är klart att det är ganska stora skillnader. Fördelar och nackdelar på båda sidorna, tycker jag. Och klart arbetsmässigt så tror jag det är ganska stor skillnad hur man rent organisatoriskt arbetar. Men som sagt, båda sidorna har ju sina fördelar, så det är att använda det, tänker jag.
00:04:12 – Wille: Jag håller med. Jag har en bror som bor i Danmark, så jag är där lite då och då. Jag tycker det är en väldigt stor skillnad faktiskt. Jag förvånas alltid över att det känns som att man verkligen är i ett annat land när man kommer till Danmark, vilket ju också stämmer.
00:04:26 – Anna: Precis.
00:04:28 – Wille: Men om vi hoppar
Studie om fiskolja och astmamedicin hos elitidrottare
00:04:30 – Wille: in lite på din karriär, vad gjorde du din master inom?
00:04:36 – Anna: Min master gjorde jag på lungmedicinsk forskningsenhet på Bispebjergs sjukhus där jag och min kollega, dåvarande kollega i Team Danmark, vi gjorde en studie på elitidrottare som hade dopningcertifikat för astmamedicin. Och så gick vi in och gjorde en interventionsstudie där vi tittade och såg om man skulle kunna ge stora doser utav fiskolja, om det kunde reducera behovet för astmamedicin, om man kunde se en hämmad inflammatorisk effekt. Så det var jättespännande. Väldigt, väldigt lärorikt. Det var professor Vibeke Backer som var vår ledare där inne på Bispy Bjerset. Hon var jätteduktig. Och väldigt roligt, hade ett fantastiskt samarbete med Antidoping Danmark för att hitta alla de här atleterna som hade Medical Certificate på just astmamedicin.
Så det var väldigt intressant. Men lyckades man liksom framkalla, jag tänker det kan väl vara en hel del av de riktiga elitidrottarna som har astma men som liksom bara märker av det när det är 10 minus och de kör 5 milen.
00:05:48 – Jacob: Nu kör inte de skidor men, de är inte så bra på det i alla fall. De är cyklister i Danmark. Lyckas man få fram det om man tar in dem i ett labb på ett löpband eller på en stationär cykel? Märker man ens att de har astma då?
00:06:04 – Anna: Nej, precis det du säger, det finns ju olika typer och olika grader utav det. Och precis apropå det du säger nu med… Alltså just den här… Vad heter det? Exercise injused. Så det är klart att den typen ser man inte, men det vi gjorde det var ju att Det vi tittade på då, det var ju de som hade, vad ska man säga, hur man diagnostiserades. Vi gick in och gjorde sån här provokationsundersökning för att se först om man överhuvudtaget reagerade. De flesta, vad jag förstår i varje fall, reagerar ju normalt på de här testerna för du gör ju liksom en provokation. Vi hade sån här, vad heter det, sockeralkohol som du liksom inandades och skulle framprovocera då en astma, astmatisk reaktion liksom. de här Gold standard och då var det ganska många av de här som hade medicinska, som fick dopingmedicin som inte alls reagerade, precis som du säger William, på de här testerna.
Men oavsett så gick vi in och gjorde då, vi mätte inflammationsgrad och sånt där i lungorna och så gav vi dem fiskolja men vi fick absolut ingen reaktion, tvärtom var det nästan, jag tror de till och med fick mer inflammation av de här fiskoljorna. Vi såg ingen positiv effekt av det, men det var otroligt lärorikt på många olika vis att få göra den här interventionsstudien.
00:07:31 – Wille: Det kan jag tänka mig att en väldigt intressant grupp att studera, just som Jacob är inne på lite där, så i alla fall min uppfattning av det här är att den här exercise induced, eller den här ansträngningsrelaterade astman då, är ju väldigt vanligt hos den här typen av idrottare. Det spekuleras ju lite kring om huruvida man använder det här som ett svepskäl för att få använda astmaläkemedel, alltså typen man använder som dopingläkemedel. Det måste vara intressant att studera.
00:07:57 – Anna: Jo, men samtidigt så tänker jag att så som jag har förstått det i varje fall så är det så att har du inte den här typen utav astma så du får den här reaktionen, då har du ingen positiv effekt utav att ta astmamedicin. Så du får ju liksom ingen utvidgning, det ger liksom inte mening så det är ju bara de här som Oftast är det simmare där du har utöver det att du har en otroligt stor ventilation i lungorna så har du klor dessutom i vattnet. För skidåkarna så har du den här kylan som då också är med till att framprovocera. Det är i de här extremsituationerna som de får den här reaktionen. Men som sagt, får de inte reaktionen då hjälper inte astmamedicinen ändå. Jag tror inte att du skulle kunna ha någon benefit rent prestationsmässigt om du inte får den här typen av reaktionerna.
00:08:49 – Wille: Nej, vi har bara läst väldigt ytligt om det där. Det verkar vara väldigt tveksamt och det verkar vara i väldigt speciella situationer som du säger också som man kan få det.
00:08:57 – Jacob: Det är ju några astmamediciner nu där de har satt ett tak. Tar man doser över de doserna som man har nytta av som astmatiker så kan man få en muskulär effekt också, har man sett.
00:09:09 – Anna: Precis.
00:09:10 – Jacob: Det som kanske är intressant där är att den effekten är kanske mer något man ville nyttja i andra idrotter än uthållighetsidrotterna. Så det kanske inte går hand i hand där heller.
00:09:23 – Anna: Nej, precis. Jag kan inte tillräckligt mycket om det där så jag har inte fortsatt forska på den banan. omkring med astma så att jag kan inte uttala mig omkring det där. Men visst, jag har ju läst det också, men som du säger, då är det kanske inte den typen av prestations eller ergonomisk effekt som man får.
00:09:42 – Jacob: Men var det någon av era uthållighetsidrottare som vågade sluta då, när man inte kunde provocera fram det? Blev de övertygade om att de hade lurat sig från början eller fortsatte de för att vara säkra?
00:09:55 – Anna: Eller vet du kanske inte? Nej, vi gjorde ju ingen uppföljning på dem, men det är klart att det gjorde de ju sen för att rent medicinskt gjorde de ju det. För det som visade sig var ju att det var ju riktigt många som ju faktiskt hade astma som undermedicinerade. Jag menar, man har ju två typer av mediciner där du har kortikosteroiderna som tar själva inflammationen och sen har du de här mer luftutvidgande som du tar akut när du ska träna. Men många utav, som var våran upplevelse i varje fall då, det var ju att många av de här idrottarna var lite rädda för de här kortikosteroiderna, medicinerna som gick med mer långtidseffekt och antiinflammatoriskt och att de undermedicinerade det. Det var ju de vi fick tag på, tycker jag, som verkligen fick medicinsk hjälp.
där läkarna gick in och verkligen fick dem till att förstå hur viktigt det var för deras framtida lungfunktion, så att säga, att de faktiskt medicinerade tillräckligt.
00:10:58 – Jacob: Intressant.
00:11:00 – Wille: Spännande. Hur
Forskning om ätstörningar, menstruationsrubbningar och energibrist
00:11:01 – Wille: gick det vidare sen då, efter den här masteruppsatsen?
00:11:04 – Anna: Ja, precis efter jag var färdig med min master där så som sagt så fick jag det här doktorandstipendiet. Så jag fortsatte direkt in och hade sån tur så jag fick göra det jag ville. Jag tror inte jag hade doktorerat om jag inte hade fått lov att forska inom det som var mitt kärnområde, det jag brände mest för tror jag. Men som sagt, jag hade sån tur så jag både hittade en handledare i professor Anders Sjödin på Köpenhamns universitet, som ville vara min huvudhandledare. Det var liksom första steget att få det här, att jag hade någon som faktiskt ställde upp på det.
00:11:51 – Wille: Och sen fick jag igenom. Sen gick ju hela,
00:11:55 – Anna: första året faktiskt med att bara få forskningsmedel. För det var väldigt, väldigt trögt. Det var jättesvårt att få någon fond att vilja stötta forskning på kvinnliga elitidrottare.
00:12:11 – Wille: För det var det som var ditt hjärteämne, det här med energibrist hos kvinnliga idrottare?
00:12:18 – Anna: Ja, från början är det ju ätstörningar. Det är det som jag jobbat med allra mest. Stört ätbeteende, stört ät och träningsbeteende. Men det som var hela idén med det här, det var ju att det är så otroligt mycket myter och mycket Det är så svårt att jobba omkring ätstörningar därför att det är så mycket tabuer omkring det både från de som är sjuka och de som är runt omkring och från tränarsidan. Det som var hela idén med det här var att gå bakvägen och titta på just energibrist eller relativ energibrist. Och på så vis se vad som händer i kroppen när man svälter oavsett om man har en ätstörning eller ej. För vi vet ju att förekomsten av menstruationsrubbningar är jättevanlig inom vissa idrotter, speciellt de idrotter där man är väldigt fokuserad på vikt och låg fettprocent och så vidare.
Vi har siffror upp på 60-70% i vissa idrottsgrenar med menstruationsrubbningar. Inte för att vi någonsin har trott att det är så många som har ätstörningar, utan det var det som går bakom det någonstans. Vad är orsaken då? För vi vet att många av de här som har, framförallt i till exempel uthållighetsidrotter eller estetiska idrottsgrenar som inte har menstruation, så är det ju därför att de äter för lite. Varemot i andra idrottsgrenar, jättefina studier som är gjorda från Karolinska, på svenska olympier där man även har sett en ökad förekomst av det som heter polycystisk ovariesyndrom, att det är det som är den vanligaste menstruationsrubbningen i vissa idrotter. Så det var det som var bakgrunden. Så ätstörningar, men gå bakom det och titta på energibrist med eller utan ätstörning.
00:14:09 – Wille: Jag läste en text som du hade skrivit, där det var en rad som var så intressant. Det verkar vara så hög förekomst av menstruationsrubbningar att man såg det som nånting normalt. Det vill säga att det skulle vara nånting i själva idrottsutövandet som ledde fram till det, snarare än att det skulle vara nånting som man faktiskt skulle kunna göra nånting åt.
00:14:27 – Anna: När jag började min bana så var jag medbjuden på ett tränarseminarium där alla tränare på elitnivå var med i Danmark, nu är det alltså 20 år tillbaka. Då skulle jag prata menstruation och hur viktigt det var att kvinnliga idrottare hade det. Då var det en av de här förbundstränarna som reste sig upp och sa att vi använder ju det att de inte menstruerar som tecken på att de tränar tillräckligt hårt. Tyvärr så tror jag lite att, det är väl så att när det är någonting som är så vanligt, då blir det normen någonstans. Det är ett tecken på att man tränar tillräckligt hårt, det är inget farligt. För oss kvinnor är det väldigt skönt att slippa. Det är ju kluddigt och jobbigt och det gör ont och sådana saker. Så det är klart att om det inte betyder någonting att man inte har det, då bryr man sig ju liksom inte.
Det är också det som var mitt fokus i det här. Jag tror under alla mina år som jag jobbat med idrottare, både från tränare och från aktiv sida och även från medicinsk sida, så har man tänkt att jo, vi vet att det är negativ påverkan på skelettet om man inte har alla de här hormonerna, men det kommer först sen. Det kommer när jag blir gammal eller det kommer när den aktiva karriären är slut. Och så visste jag ju att det hade kommit jättefina studier från USA till exempel, som visade att det inte alls är sen. Det är faktiskt under den aktiva karriären också. Vi har ett antal idrottskvinnor som ganska tidigt får osteoporos. Men att få ut det här budskapet någonstans, Det handlar inte bara om ätstörningar, för det där stoppar det någonstans.
Alltså stoppa på det viset att då blir det så allvarligt och det är psykiatrisk sjukdom och det ska in i psykiatrin och så vidare. Det som är hela poängen med hela min studie, det var ju någonstans att och hitta tidiga tecken. Det handlar inte bara om att du inte ska få en ätstörning eller att du ska få benskörhet när du blir gammal. Det handlar om din prestationsförmåga och din hälsa här och nu. Och på det viset hitta vägar in, hitta screeninginstrument, hitta ett intresse och en mening för idrotten och se att vi behöver faktiskt förebygga det här för då får vi helare och vi får bättre elitidrottare utav det. Det var det som var fokus.
00:17:02 – Wille: Hur angrep ni det,
Utveckling och validering av screeningverktyget LEAF-Q
00:17:04 – Wille: hur började ni studera det här?
00:17:06 – Anna: Som jag sa först, för det första behövde vi pengar. Det var liksom det som var det största “issuet” från början. Det var igen otrolig tur att just då så var det en organisation nere i Malmö som hette World Villages of Women’s Sports. Det är bland annat Bengt Saltin och och andra personer var med i en sån här scientific board. Då ansökte vi tillsammans med en av mina bihandledare som heter Åsa Thornberg som är docent i Lund, sökte pengar därifrån och hade sån tur att få det. Så det var ju tack vare dem att jag kunde göra den här studien överhuvudtaget. Men i väntan på det så tänkte jag, men gud vad kan man göra för forskning som inte kostar några pengar?
00:17:57 – Wille: Så då tänkte jag, men då fick jag en idé av en av professorerna i Köpenhamn och hon sa, men gör liksom ett frågeformulär, gör ett screeningsinstrument, för det kostar inte så mycket.
00:18:10 – Anna: Och därför fick jag med hela den här livsskalan som var, annars tror jag inte jag hade kanske fokuserat så mycket på det, men det var just därför att det var så svårt att få pengar.
00:18:19 – Wille: Vad är livsskalan för någonting?
00:18:21 – Anna: Livsskalan är ett väldigt kortfattat screeningsinstrument som vi gjorde. Jag tänkte att det måste vara ett instrument som idrotten själv kan använda, som man kan skicka ut till många och som är väldigt lätt och som inte kostar några pengar, men även då är lätt att hantera för en tränare till exempel, eller en sjukgymnast eller vem det nu än är som är på det här laget, eller i klubben, eller i förbundet som kan ta hand om det här. Det handlar helt enkelt om frågor om fysiologiska symtom på energibrist. Det är bland annat frågor omkring menstruation, skador, skadesprevalens och även magproblem som visade sig vara de fysiologiska symtom som hade störst validitet i att hitta de här med energibrist och menstruationssyndrom.
Det var det vi utvecklade istället. Så det används idag runt omkring i världen faktiskt. Det är riktigt, riktigt roligt. Verkligen ett instrument som man har tagit till sig. Bland annat alla de elitidrottarna som får stöd av Australian Institute of Sport, de blir screenade med det här instrumentet innan de kommer in i själva, när de gör fysiologiska mätningar. Så det är jätteroligt.
00:19:42 – Wille: Men kan man använda resultaten från det för att dissa folk? Om man säger att du kommer inte klara av det här för att du ligger i en för hög riskzon. Kan man sätta in åtgärdspaket? Eller är det så pass specifikt?
00:19:57 – Anna: Ja men alltså, det här är ju gjort så att det ska vara, det är som sagt ett screeningsinstrument för att hitta idrottare i risk. Det har man inte sagt att du har. Och det är helt med vilje, att vi hade inga frågor omkring mat, inga frågor omkring stört-i-ett-beteende eller någonting sånt. Utan bara för att säga att hitta de som hade, magproblem är ett symtom, eller kan vara ett symtom, på att man äter för lite eller för restriktivt. Men det kan ju självklart vara andra orsaker också. Vi har ju träffat massor av elitaktiva under åren som har problem med magen. Det kan vara allt från IBS till intolerans till någonting annat. Men det är väldigt sällan någon frågar så att de lever med det dolt. Så även om inte det här handlar ett dugg om energibrist så kan det vara väldigt smart att hitta de aktiva ändå så att de får hjälp och stöd.
Och likadant omkring skador, att man någonstans fångar upp och ser hur många skador det är under ett år. Och sen just de här med menstruationsrubbningar och hela idén är ju då att det här är absolut ett första steg för att se om vi har någon överhuvudtaget som skulle kunna behöva gå vidare och göra utredning med. För nästa steg är ju då att se att om man nu har menstruationsrubbning, vad är det för typ av menstruationsrubbning? Så där behöver man ju hjälp utav en gynekolog till exempel eller någon som är kunnig i det här för att reda ut det, om det överhuvudtaget handlar om till exempel energibrist eller om det skulle kunna vara PCO eller någonting annat. Och så går man vidare i det. Likadant omkring, alltså just precis som att man får en score och sen när det då handlar om att reda ut, vad är orsaken då?
Är det någonting, äter man ordentligt och så vidare? Så man tar det i olika tempi. Istället för att man har någon som ska gå igenom individuella samtal med alla, så är det här ett första steg som är ett screeninginstrument som du kan skicka till många, för att hitta de kanske fem utav ett helt lag som eventuellt skulle behöva extra utredning.
00:21:59 – Wille: Var det det ni gick vidare med sen då, att försöka validera det här gentemot folk som faktiskt har problem med relativ energibrist?
00:22:07 – Anna: Precis, det var det som var en av huvudfokus i själva avhandlingen. Det var att validera det här screeningsinstrumentet. Det vi gjorde var att vi skickade ut till uthållighetsidrottande kvinnor i både Danmark och Sverige. Vi skickade till anslags Vi hade både orientering, medellångdistanslöpning och triathlon med. Och så frågade vi om de ville vara med i den här studien, det vill säga vara med i själva valideringsdelen. Då handlade det om att man verifierade olika, vi till exempel mätte energitillgänglighet, vi mätte viloämnesomsättning, vi hade dem till gynekologisk undersökning, vi mätte bentäthet, vi hade massa blodprover, vi gjorde prestationstester på dem. neuromuskulära tester i Lund. Vi gjorde ett program, två dagars undersökningsprogram, som var väldigt noggrant och stort.
kan man säga, ett stort paket av olika undersökningar som de skulle gå igenom. Första dagen kom de till Herlev sjukhus, till gynekologen och endokrinologen där. Och så dagen efter så kom de till Lunds universitet där jag då, Åsa Thornberg, tog emot dem och gjorde fystester på dem under en hel dag. Och även då utredning för just kliniska ätstörningar. Och så validerade vi de här frågeformuleringarna upp emot de här fysiska testerna och resultaten som vi gjorde.
00:23:45 – Wille: Vid det här laget så låter det som att ni har hunnit få in pengar.
00:23:48 – Jacob: Precis, när vi kom till steg två.
00:23:52 – Anna: Vi fick ju då som tur var pengar tillräckligt från World Village of Women's Sport. Så det var det som gjorde att vi kunde göra den delen.
Vad är låg energitillgänglighet och relativ energibrist?
00:24:02 – Wille: Du sa ett begrepp där med energitillgänglighet. Kan du förklara vad det är för nånting, och även det här med relativ energibrist?
00:24:09 – Anna: Normalt pratar man om energibalans, det vill säga hur många kalorier förbränner man och hur mycket äter man. Är det plus minus noll då är man i energibalans och viktstabil. Låg energitillgänglighet är den mängd kalorier som är kvar till basal fysiologisk funktion, det vill säga viloämnesomsättning, när man har tagit bort en mängd kalorier som man använder till träning. Då finns det kliniska studier från en professor som heter Anne Laux i USA som har visat att om man tar helt vanliga, normalviktiga, regelbundet menstruerande kvinnor och sätter in dem i ett laboratorium i bara fem dagar och sätter dem på olika nivåer av energitillgänglighet så visar det sig att kommer du under 30 kilokalorier per kilo fettfri massa per dag, vilket man räknar med ungefär där som viloämnesomsättningen är.
Bara på fem dagar så får du hämningar i hypotalamus och de här hypotalamus gonad-axehormonerna som till exempel könshormoner och viloämnesomsättningshormoner. Och likadant påverkan på stresshormon. Likadant IGF-1 till exempel som växthormon, insulin, allting faller och ändrar sig under bara de här fem dagarna. Så relativ energibrist, på det viset kan man säga att det typiska är att man är i energibalans och sen bestämmer man sig för att jag vill gå ner i vikt. Det vill säga att man antingen äter mindre eller man tränar mer, så man förbränner mer under en period. Oftast sker det då att man kanske går ner ett eller två eller tre kilo. till att börja med. Men är man normalviktig eller till och med kanske ganska smal redan innan, som många idrottare är, då går ju kroppen i försvar.
Ganska snabbt för att hindra kroppen att tappa mer och helt enkelt för överlevnads skull. Och då har kroppen en hel massa skyddsmekanismer för att se till så att man inte fortsätter ner i vikt och en utav de första grejerna som kroppen gör det är ju att man kan spara kalorier genom att sätta ner bilämnesomsättningen. Så man ser nedsatt RMR jämfört med vad man egentligen borde ha. Men även det att sluta menstruera är ett väldigt smart sätt för kroppen att spara kalorier. Vi har en hormoncykel under en månad, under vår menstruationscykel, där vi bland annat har toppar utav både östrogen och progesteron. Och de här ändringarna i hormonerna, det kostar kalorier att producera dem. Så det är ett fantastiskt smart sätt för kroppen att spara kalorier om det inte finns tillräckligt genom att helt enkelt ta bort den här cykeln.
Så det är två av sätten som kroppen kan spara på. Det är det som är relativ energibrist, det vill säga att du är i energibalans på grund av alla de här adaptionerna, men du får för lite kalorier, alltså en relativ energibrist, för att kunna upprätthålla alla funktioner i kroppen.
00:27:24 – Jacob: Energin räcker för att bibehålla massa, muskelmassa och sådana saker. Men det räcker inte för de här bisakerna.
00:27:34 – Anna: Finlivet. De andra viktiga sakerna för kroppen men som kanske inte direkt är överlevnads eller prestationsrelaterat på det sättet.
00:27:44 – Jacob: Precis.
00:27:47 – Anna: Ett typexempel om man går riktigt långt som typ på anorexia nervosa patienter så ser du även hypotermi. Att kroppen inte kan upprätthålla vanlig kroppstemperatur utan du får nedsatt kroppstemperatur. Man kan ju se ganska tidigt där också. Man har svårt att hålla, man fryser mycket, framförallt extremiteter, händer, fötter blir kalla. Men anorexin-nervosa patienter kan ha kroppstemperatur ner på 35-35,5 grader. Så det är helt extremt. Men det som var i det här var
Konsekvenser för ämnesomsättning, kolesterol och bentäthet
00:28:25 – Anna: att vi såg vissa av de här tendenserna, det som jag normalt hade läst i litteraturen omkring anorexia nervosa patienter, det hittade vi hos de här normalviktiga elitidrottarna som inte hade menstruation. Alltså till exempel med nedsatt viloämnesomsättning var ju en utav de sakerna som vi hittade till exempel. Eller för högt kolesterol, alltså hyperkolesterolemi. Det ser man hos överviktiga eller om man har en genetisk sjukdom som man inte kan omsätta kolesterol ordentligt. Men även hos anorexianervosa patienter. Det hittade vi hos de här normalviktiga elitidrottarna också.
00:29:12 – Jacob: Bentätheten blev också sämre, den här uppbyggnadsprocessen, att den också nedregleras.
00:29:18 – Anna: Ja, absolut. Vi hade 45% av de här elitidrottarna som vi hade inne, hade nedsatt skelettstyrka. Alltså nedsatt benmineraldensitet. Som tur var hittade vi inte så många, vi hittade tre utav dem som hade osteoporos. Alltså för tidig benskörhet. Genomsnittsåldern på de här kvinnorna var 28 år. Det är klart att det är väldigt alarmerande att 45% av dem hade nedsatt skelettstyrka. Det var speciellt i ländryggen som det var. Det kanske är specifikt för just löpare därför att det är ett av de mest metabolt aktiva ställena i skelettet överhuvudtaget. Samtidigt är det mycket löpning, monotont, lågintensivt. som också då är negativt rent biomekaniskt för, eller i varje fall inte främjande biomekaniskt för just skelettinlagring.
Så att visst såg vi absolut negativa sidor på flera håll.
00:30:22 – Jacob: En menstruationsbortfall, ett måste man säga för att vid relativ energibrist, eller kan man liksom, kan kroppen, eller olika personers kroppar prioritera olika där eller annorlunda där, eller utan det liksom,
00:30:37 – Anna: Ja, det tror jag absolut. Det är flera studier som har visat att några kanske är mer robusta för just energibrist, att det händer andra saker långt innan själva menstruationen. ändrar sig och omvänt, det är vissa som är väldigt känsliga. Det är också resultatet från några av de här studierna som Anne Lauks har gjort som är väldigt spännande. Som visar att det är åldersbetingat. Man brukar prata om gynekologisk ålder, det vill säga hur många år har du haft menstruation? Alltså man har från Minark som man typiskt får när man är någonstans 12-13 år normalt och så räknar man då hur många år man haft menstruation. Det de studierna visar, som Enlaugs har gjort, det är att har du en gynekologisk ålder under 14 år så är du mer känslig för energibrist, eller relativ energibrist just på reproduktionshormonerna, än du är om du har haft menstruation i flera år.
Precis som att man blir mer robust, ju fler år de här cyklerna har fått fortgå, ju mer robust är du för att relativ energibrist ska påverka.
00:31:48 – Wille: Men bara för att ge lite bakgrund till det här, vad var det för personer som ni studerade? För ni fann att det var ganska många som hade undermålig bentäthet. Var det sjuka idrottare eller var det idrottare som man tänkte var helt normala och presterade vanligt?
00:32:06 – Anna: Absolut, ingen av de som var med i den här studien trodde de var friska allihopa, att allting var bra. Så det här var ju, som sagt, vi rekryterade då från landslag och vi rekryterade från elitklubbar, alltså elitlöparklubbar i framförallt Köpenhamnsområdet, för att få tillräckligt många som deltagare. Och som sagt, det var ingen av de här som hade en aning om att deras skelett inte var bra. Det som var också
Varför p-piller inte löser menstruationsbortfall vid energibrist
00:32:37 – Anna: var att vissa av de här åt p-piller när de började vara med i studien, men vi bad dem att sluta med det. För att se om de hade regelbunden menstruation i sig själva. Det var också där att det var vissa som inte fick sin menstruation helt enkelt. Som egentligen trodde att allting var frid och fröjd, men som inte var det.
00:33:00 – Jacob: Ja, det döljer ju lite därför att det är väl bara östrogendelen det fixar, med p-pillerna då. Allt det andra som kroppen kan spara in på det märker man inte om man inte får signaler kanske.
00:33:13 – Anna: Nej, precis. Det är ju egentligen en väldigt viktig del i det här därför att genom alla mina år som jag jobbade med elitidrottare så när vi hittade de här tjejerna som inte har regelbunden eller som har helt utebliven menstruation att det är många läkare och gynekologer som ger p-piller för behandling just därför att man vill skydda skelettet genom att man ger östrogentillskott. Men problemet är att de få långtidsstudier som ligger visar att det skyddar inte skelettet. Tittar man på den internationella konsensusen omkring behandling av det här så ska man inte ge p-piller för att få igång blödning. Utan att man ska istället öka energitillgängligheten. Så det är igen därför det är så otroligt viktigt att man undersöker och ser, men vad är orsaken till att man inte har menstruation?
Kommer man då fram till att det handlar om att det är energibrist, då ska man absolut inte behandla med p-piller utan man behandlar helt enkelt med mat. För precis som du säger, en sak är ju själva, man tittar på vad som har betydning för skelettet. Östrogenet påverkar ju receptionen, det vill säga nedbrytningen av skelettet. Och det är klart att om man inte har menstruation, om man inte producerar östrogen så har man ju en ökad reception. Det är det som är logiken i att ge p-piller. Men problemet är att för det första tar du bort kanske enda symtomet som vi har. Det andra är att alla de här hormonerna som till exempel kortisol som ju är högt systemiskt i kroppen många gånger när du har energibrist, det påverkar också receptionen.
Sen har du alla de här andra hormonerna som till exempel T3, IGF-1, insulin, Peptid-Y. Du har så otroligt många andra hormoner som påverkar själva formationen. De gör du heller ingenting vid bara genom att ha p-piller. Det är det som gör att det är väldigt viktigt att man faktiskt utreder detta ordentligt och man ger korrekt behandling. Sen är det ju då i nästa steg att säga att okej, om det nu är det man kallar funktionell hypotalamisk aminored, det vill säga på grund utav energibrist, så är det att ta reda på varför äter inte personen tillräckligt. Det är nästa steg som kommer och säga, men är det för att man inte vet? hur mycket man behöver äta, eller är det för att man inte kan därför att man har ett stört ätbeteende? Och det är ju där man då skiljer och ser vad det är för typ utav behandling man behöver.
00:35:47 – Wille: Gick
Orsaker till energibrist: hämmad aptit och kalorisnål mat
00:35:48 – Wille: ni in någonting på det? Alltså, frågade de här människorna varför det har blivit som det har blivit?
00:35:52 – Anna: Ja, det var ju en del utav utredningen och se hur många som hade ätstörningar eller stört ätbeteende. Antingen på grund av hämmad aptit, för det är ganska väl undersökt att just högintensiv träning i stora mängder ger en hämmad aptit. Samtidigt ger det ett väldigt stort energibehov. Då är det väldigt lätt att man får relativ energibrist utan att man alls har nån tanke på det eller nåt önskemål om det. Det var en hel del av de som vi hade med i den här studien som var orsaken till energibrist. Vi hade 63 % som i den veckan vi undersökte dem inte åt tillräckligt. 25% utav alla som var med i studien hade en ätstörning. Så den största delen som hade energibrist hade ju inte alls någonting med stört och ätbeteende att göra. Utan mer liksom den typen utav mat.
För det som var väldigt typiskt för de här kvinnorna, det var ju att…
00:37:01 – Jacob: Det är allas bild av vad som är nyttig mat, det är liksom kalorisnålt.
00:37:06 – Anna: Ja, för det som var ganska typiskt med det här det var ju att de var så otroligt medvetna om vad medias bild av vad som är nyttigt att äta var. Så att det som jag behöver äta var liksom deras bild på vad de behövde äta och det blev ju helt fel. Därför att det som Livsmedelsstyrelsen säger att vi ska äta för att förebygga sjukdom och förebygga övervikt, som till exempel med fettfattigt och lite socker och mycket fibrer, det var ju typiskt den kosten som de åt. Och då är det klart att när du behöver 2-3 gånger så många kalorier som en annan gör, det funkar inte. Det är fysiologiskt omöjligt att äta den mängden mat och få i sig de kalorierna på det viset med den typen utav mat. Så det var ju också en annan ett annat huvudresultat i studien, att just det som är nyttigt för oss och för gemene man och som förebygger sjukdom på sitt, behöver inte vara nyttigt för elitidrottare, utan tvärtom.
Magproblem hos elitidrottare och kopplingen till energibrist
00:38:16 – Wille: Du berättade att det finns ganska många symtom på det här som kan betyda många olika saker. Magproblem, störda menscyklar, skaderisk, nedsatt prestation och sådär. Fick du någon uppfattning om de här tjejerna hade reflekterat över att det här skulle kunna vara orsaken till det? Eller var det så att de bara såg det som ett sammanträffande att de hade vissa av de här besvären, och kanske inte tänkte så mycket på att de åt fel mat, så att säga?
00:38:45 – Anna: Nej, jag tror precis det du säger. Jag tror inte alls att de satte ihop det på det viset. Det var inte alls så som jag upplevde det i varje fall, att de tänkte så. Många som hade magproblem hade kanske haft magproblem i många, många år. Man vänjer sig.
00:39:04 – Jacob: Är det energibristen eller är det också kopplat till det här du pratar om att de liksom… Massa fibrer.
00:39:09 – Wille: Ja, precis.
00:39:10 – Jacob: Ska man äta 3500-4000 kalorier om man liksom bara käkar grovbröd, då kommer det också liksom, det härterar ju inte heller de flesta magarna.
00:39:20 – Anna: Nej, absolut. Men det är ju säkerligen en kombination. När vi tittade på sammanhang så såg vi inga sammanhang till exempel med fiberintag och magproblem. Det gjorde vi inte. Men den är ju logisk som du säger och det har man ju sett i andra studier. Så det kan ju absolut vara där, utan kopplingen med just energibrist och magproblem är bland annat därför att man… Det är också igen dubbelt hur man ser på… Alltså just omkring magproblem, när vi pratar elitidrott, så har du ju… Dels har du ju den träningsinducerare, så att säga, där du har Man har ju en hämning utav den splankniska genomblödningen under när du kör högintensiv träning också. Och då får du liksom en hypoxi i tarmen och du får liksom mikroskador på endoteliet.
Som gör att du liksom, normalt när du får vilat efteråt och du får tillräckligt med energi i de här endotelcellerna, de kan repareras och så vidare, så fixar kroppen det ändå. Det verkar så i varje fall för de studierna som är gjorda på manliga elitidrottare just när det gäller det här, ser ut som att de får ingen ökad inflammation i tarmen. Men det är klart, om du lägger till hård träning och den här negativa påverkan som är under träning och dessutom då svält av de här endotelcellerna eller epitelcellerna efteråt, i timmarna efter. Kombinationen av det här gör ju att du får en ökad risk för att du får en ökad permabilitet i tarmen som gör att du får ökad inflammationsrisk. Det kommer igenom näringsämnen på insidan som egentligen inte alls ska vara där.
Så det är liksom en del och så lägger du till då massa kostfibrer och så vidare. Många av de här i perioder kör ju ganska med olika dieter och så vidare som kan påverka och de kanske har någon infektion som de har fått så de kanske har en sekundär laktosintolerans. Jag tror många gånger det är många olika faktorer som spelar in. Men som sagt, det är inte så många som pratar om just de här magproblemet. Många av dem lider i tystnad. Det verkar så i varje fall. Någonstans där kan jag tänka att när man frågar, som till exempel i det här frågeformuläret om magproblem, så tänker jag att visst, en av orsakerna kan ju vara att det är energibrist eller en kombination av energibrist och någonting annat, men det kan ju även som sagt vara något helt annat som egentligen behöver utredas och behandlas.
Därför så tänker jag att I och med att upplevelsen är att det är så få som frågar de här tjejerna om det här, så jag tänker att det kan vara en bra fråga att ha med ändå. Därför att det påverkar ju verkligen tränings och tävlingsförmågan för dem, därför att det är någonting som är väldigt, väldigt jobbigt för många om de inte får rätt hjälp.
Att mäta viloämnesomsättning och hur prestationen påverkas
00:42:21 – Jacob: Jag funderar här, vi pratade ju det här med relativ energibrist och så nämnde du det här, hon amerikanska forskaren där som hade runt 30 kalorier per kilo kroppsvikt. Var det fettfri massa eller var det bara massa?
00:42:35 – Anna: Fettfri massa.
00:42:36 – Jacob: Fettfri massa. Är det samma värde där eller finns det ens ett värde? För jag tänker liksom Idrottare har ju en energiutgift också från träningen som kanske skiftar väldigt mycket beroende på lite vilken idrott man har. Så friidrottare, tänker jag, även om du håller på med kortare distanser skulle du kunna ha de här problemen. Kontra om du är maratonlöpare, att det är skillnad i hur mycket energi de gör av. Finns det liksom någon gräns som man bara kan titta på och säga du ligger nog antagligen för lågt? Måste man ha en mätning av energi ut och jämföra med energin in?
00:43:11 – Anna: Nej, nej. För det första så är det ju väldigt, väldigt svårt att mäta. Det finns så många felkällor i både det att mäta energiutgift och även energiintag med underrapportering. Det kanske man kan göra i forskningssammanhang, man kanske kan göra det när man mäter på de här kvinnorna som vi har gjort, för att de är så De är så ordentliga. Därför tror jag faktiskt att vi har mätt ganska väl vad de egentligen har ätit just den veckan. Men annars är det ju, det vet man ju när man håller på med det här, att det är väldigt mycket felkällor. Vi försöker ju hitta biomarkörer för energibrist eller relativ energibrist istället. Som sagt, felkällor plus att det är väldigt tidskrävande och därmed dyrt att mäta. Det vi tittar mycket mer på idag är just en markör som till exempel RMR-ratio.
Att det kan vara en väg fram att hitta de som har relativ energibrist. Det som vi visade i vår studie var att de som åt för lite bara den här veckan hade lägre viloämneomsättning än de som åt tillräckligt bara under de här sju dagarna. oavsett deras menstruationsstatus. Och omvänt så såg vi att de som hade aminore, alltså helt bortfall från menstruation, hade lägre viloämnesomsättning än de immunoreiska, oavsett hur de åt. Så vi hade liksom två olika Utifrån de studierna, bland annat på Australian Institute of Sport, de mäter vilolämningsomsättning på alla deras aktiva. Det har gjorts genom de sista två åren. Tittar man på det mätta värdet, jämför då med ett beräknat värde utifrån till exempel Cunninghams, och så ser man då om man ligger lägre än förväntat i förhållande till fettfri massa.
Och att det då är ett lättare och bättre mått än att mäta själva energitillgängligheten.
00:45:38 – Jacob: Det är ganska svårt att veta om man tillhör den kategorin som privatperson. Det finns ju många sådana här hobbytränade nu som ändå ger sig på att springa triathlon och ligger upp mot 10-15 timmar i träning i veckan.
00:45:56 – Anna: Jag tror att där är det väldigt stor risk för just relativ energibrist. Man kan säga att på kort sikt kanske det inte spelar så stor roll, men på längre sikt om man får de här hormonella förändringarna och man faktiskt får då till exempel menstruationsrubbningar eller så vidare. Det vi såg i våran, det finns en ökad risk för skador, alltså muskulära, inte bara stressfrakturer på grund av nedsatt benmineraldensitet, men överbelastningsskador. Det finns en ökad risk för, eller ökad risk, men du får alltså nedsatt prestationsförmåga. Det var ännu ett av de viktigaste fynden, vi håller på att publicera det nu, men det är på väg. Kanske det mest spännande resultatet av alla var de neuromuskulära testerna vi gjorde där vi mätte maximal styrka och maximal uthållighet med biodex.
00:46:58 – Jacob: En benspark, avancerad benspark för lyssnarna. Ja, just det.
00:47:01 – Anna: Max, ja, tack. Och tittade även på reaktionshastighet. Och det vi såg att de här idrottarna som inte hade menstruation, de var signifikant sämre på alla de här parametrarna. Alltså både de var långsammare reaktionsmässigt, de hade, vad heter det, sämre uthållighet och sämre maximal styrka, jämfört med de EU-menoreiska.
Effekter av ökat energiintag och hur långvarigt underskott påverkar kroppen
00:47:27 – Jacob: Jag tänker direkt, har man provat intervention? De här som ni hittade i studien, har ni berättat resultatet för dem och försökt hjälpa dem till att börja äta mer? Vad händer? Blir det en reaktion att de går upp i vikt? Eller blir det en reaktion bara att processerna kommer igång och de bara blir bättre? Eller är det först en viktuppgång och sen en balans efter det? Eller hur blir det?
00:47:52 – Anna: Alltså, vi hade en interventionsdel med, där vi erbjöd alla de här tjejerna som inte hade menstruation att vara med i en interventionsstudie, där vi hade fått sådana här fantastiska proteindrycker ifrån Arla Foods Ingredience i Danmark som hade producerat dem, men tyvärr kom OS emellan, skulle jag säga. Jävla skit, vad skulle det? Hela det här året, alla var borta liksom, de var på träningsläger, nej nej, det gick inte. Så tyvärr så hade vi bara fem som fullföljde den här interventionen. Det var dubbelblindat och placebokontrollerat. Av de här fem så var det fyra som fick aktivt, alltså fick energi i de här dryckerna. och tre utav dem fick sin menstruation inom tre månader. De här hade aldrig haft menstruation förut, de hade det man kallar primära menorré.
Och så hade vi en som fick tillbaka sin menstruation Hon hade haft menstruationsrubbning i många, många, många år. Hon hade osteoporos och var underviktig. Alla fick självklart individuell feedback på sina resultat med rekommendationer. Det var ju med i vår etiska skrivelse, höll jag på att säga, för att få godkänt.
00:49:29 – Wille: Jag tänkte precis säga att ni har placebokontrollerat interventionen, det känns ju lite Den är svår att svälja på något sätt när ni vet att de har problem som skulle kunna lösas med extra energi.
00:49:40 – Anna: Ja, men de som inte var med, hon fick ju hjälp ändå. Hon blev skickad till specialistvård självklart för sin osteoporos. Och det de gjorde där, det var ju att hon var tvungen att gå upp i vikt. Det var första kriteriet som de hade, att hon skulle gå upp så att hon blev normalviktig. Av det gjorde det att hon gick från osteoporos till osteopeni, alltså förstadiet. Hon var alltså över 30 år, normalt en ålder man säger att nu kan man inte … Ja, precis. Så visst går det att göra någonting. Utan tvekan, även om skelettet har blivit så påverkat, så går det ändå om man gör rätt. Både med rätt typ av träning och att man som sagt … Framförallt, det är ju inte det att man måste gå upp en massa kilo, men i varje fall att man går upp så att man blir normalviktig.
är jätteviktigt. Kroppsvikten i sig själv kanske är den viktigaste faktorn just för att kunna inlagra tillräckligt med kalk.
00:50:45 – Jacob: Tror du det är någon skillnad i hur länge man har gått runt med det här? Vi har ju lyssnare från alla möjliga håll och inom kampsport, fitness och sådana här saker så är det vanligt att man gör det här rycket, kan man kanske inte kalla det, men 12-16 veckor en ganska ordentlig, så att man går ner på kanske, vi tar kvinnor, att de är nere på 1500 kalorier över den här tiden och liksom. För det är ju väldigt dåligt studerat. Jag vet att det släpptes någon fallrapport nyligen på någon kvinna och hon, hon gick ju ner för en tävling. Men det tog alltså 71 veckor för henne att få tillbaka menstruationen efter det. Hon tappade den 11 veckor in. Och sen kom den inte tillbaka förrän 71 veckor efter tävlingen. Så det tog mer än ett år efter tävlingen trots att hon redan efter 13 veckor hade gått upp till samma vikt och samma fettmassa som hon hade innan själva dietperioden.
Nu är det kraftigare än energirestriktion då. Har du några indikationer på det? Om man upptäcker det här hos en 20-åring att det är bättre än att du har någon som man upptäcker när de är 25 år så har de legat i den zonen hela tiden.
00:51:59 – Anna: Jag tror inte det är någon tvekan att ju längre du ligger i energirestriktion, ju värre är det. Alltså för alla parametrar. Jag tänker just när det gäller, det är så vi jobbar till exempel inom SOK, vi jobbade inom Team Danmark också. Du kan inte komma ifrån att det finns viktkrav i många idrottsgrenar. Du går ner ett par kilo och föroptimerar dig absolut inför tävling och så vidare. Det är så det är. Det viktigaste är ju att man då är medveten om den risken som är och att man gör det på ett så bra sätt som möjligt och att man kortar ner perioden då man är i energirestriktion så mycket som möjligt. Jag tror problemet för många det är att man går ner det man ska och sen fortsätter man ligga och äta för lite länge därför att man är rädd för att gå upp i vikt eller Man vill kanske tänka, ja men ett kilo till och så försöker man och så är man väldigt restriktiv väldigt länge.
Det är det som är problemet och sundhetsskadligt. Inte de där rycken verkar inte vara, alltså gör man det ordentligt så ska du kunna göra det utan att det går ut över hormonerna eller att du får liksom de här negativa påverkningarna.
00:53:10 – Wille: Det är fascinerande och slående på många sätt. Som du sa, det här var ju atleter som tävlade i OS. Det vill säga, det var ju inte några vrak som de hade fått tag på. Utan de hade ju inte insett själva att de hade det här problemet. Just det, jag tänkte på de här fitnessatleterna som du tog upp Jacob. De kan ju förmodligen se hur bra ut som helst och ändå ha det här problemet. Och att om man håller på med det här tillräckligt länge så kan det bli farligt.
00:53:35 – Anna: Ja, det som också är slående i det här, och det spelar nästan ingen roll vilken studie man tar, det är att det oftast inte är någon skillnad när vi pratar vikt, kroppssammansättning, alltså fettprocent, fettfri massa, mellan de här grupperna. Många gånger är det så att man äter restriktivt därför att man vill vara smalare eller vill hålla sig smal, man vill inte gå upp i vikt och så vidare. Men oftast, det är precis som jag sa, det som sker istället det är att du får alla de här adaptationerna som dessutom ökar risken för skador och nedsatt prestationsförmåga. Men det gör inte speciellt mycket vid din vikt. Och det är det som är liksom det slående, jag vet inte hur många aktiva idrottare som jag har mött genom mina 20 år, som när de väl kommer in till en dietist som kan det här och som liksom får dem att våga äta mera.
Att de, för det första, den här upplevelsen när de kommer, och känna hur det faktiskt känns när man har riktigt med energi i kroppen, och gå in och träna då, det är en hel revolution. Just det här med att känna att man faktiskt har ork, känna att man kan återhämta sig. Det är det ena, och det andra är att i många tillfällen, det som sker, det är att de faktiskt börjar gå ner i vikt när de börjar äta. När alla de här processerna börjar vakna till liv i kroppen igen. Dels så kan de träna bättre, det är en av orsakerna, de förbränner faktiskt mer.
00:55:10 – Jacob: De höjer intaget med 200 så gör de av med 400 för att de orkar.
00:55:14 – Anna: Precis, för att de kan öka intensiteten och hålla den höga intensiteten längre i träningspassen. Det blir omvänt, man ökar förbränningen på ett helt annat sätt. Plus som sagt att du kan få tillbaka menstruationen inom två-tre månader, beroende på hur länge de har haft aminores. För de här som haft det länge kanske det ska till mer men om vi hittar de här tjejerna tidigt och får satt in omkring med ökad energitillgänglighet så kan vi absolut få igång menstruationen ganska snabbt. Bara genom att man ökar det. Och då igen, då ökar du din förbränning. Oftast blir det ju så missförstått att man går där och är restriktivt helt i onödan.
00:56:06 – Jacob: Om vi
Kolhydrattillgänglighet, näringstajming och PCOS inom idrotten
00:56:07 – Jacob: hoppar till själva viktnedgången då, om man ska försöka göra det på ett vettigt sätt. Man har de här kilona. Spelar det någon roll här med makronutrienterna? Lågkonditaskost är ju väldigt poppis, men kör du en riktig ketogen kost så är det ju i princip simulerad svält på något sätt. Du trycker ju ner insulin, du tar ner blodsocker, du får igång ketonerna. Vilket man normalt har i ett svältläge eller vid större energibrist. Verkar det spela någon roll, framförallt på kvinnor, hur fort mensen kanske försvinner eller hur fort det kommer tillbaka? Är det bara att se till att inte göra det för kraftigt och kanske tillräckligt proteinintag?
00:56:49 – Anna: Det verkar ju, i varje fall från de här studierna som Anne Laugs har gjort, så är det ju inte bara låg energitillgänglighet som påverkar hypotalamus, utan låg glukostillgänglighet. Så det är klart att om du har låga kolhydratnivåer, alltså lågt kolhydratintag i kosten och får låg glukostillgänglighet till hypotalamus, så får du en nedsatt hormonproduktion. Eller i varje fall när vi pratar könshormoner. Så jag kan tänka att risken för att du utvecklar aminore eller för låga testosteronnivåer för en manlig aktiv är mycket större om du inte får i dig tillräckligt med kolhydrat. Så tyder deras studier på i varje fall.
00:57:35 – Wille: Men det är om man ligger i ett energiunderskott då eller?
00:57:38 – Anna: Inte nödvändigtvis.
00:57:40 – Wille: Utan man kan vara på en kaloribalans och ändå potentiellt få de negativa effekterna då med låg kolhydraskost.
00:57:48 – Anna: Det är något som tyder på det, ja. Du frågar hur man ska göra detta. Nu jobbar jag med elitidrottare och där handlar det om prestation, det handlar om att kunna träna och det handlar om att ta vara på varenda träningstillfälle och göra det så bra som möjligt för att kunna utveckla sig. När vi pratar kvalitet i träning, speciellt om du ska ner i vikt, så är det ännu viktigare att man tajmar sina måltider och att man tajmar rätt makronutrienter i relation till träning för att minimera skadan, om ni förstår vad jag menar. Att man verkligen ”nursar” alla träningspass, det är det allting handlar om i vår värld. Så därför handlar det om att, visst du kanske ska vara i energirestriktion, men att du verkligen ser till så att du har kolhydrater du kan träna på så att du kan träna tillräckligt hårt, alltså få upp intensiteten, och samtidigt att du fyller på efteråt framförallt med protein så att du restriktuerar ordentligt så att du återhämtar dig.
Beroende på hur lång tid det är till nästa träningspass så är det ju helt avgörande om man också lägger till kolhydrater i återhämtningsfasen. Så om du har en nedsatt återhämtningstid på mindre än 8 timmar så måste vi lägga till kolhydrat där också. Sen kan man spara på kolhydraterna på andra måltider, men just att man ser till så att man verkligen får maximal effekt av varje träning, det är ju A och O i vår värld.
00:59:28 – Jacob: Nu hoppar jag tillbaka väldigt långt här, men du nämnde här poly-ovarian cystic syndrome eller vad det heter hos kvinnor, att det var nästan den vanligaste orsaken. I den Harbertstudien, ja. Vet man varför det är så vanligt hos kvinnliga idrottare, jämfört med, är det liksom att de har en hormonell fördel, för de brukar ju ha lite högre testo och sådär?
00:59:50 – Anna: Androgener är det. Jag tror att i den Haberstudien som de gjorde så var konklusionen att det kan vara en fördel att det är en selektion så att de som blir i idrotten och blir allra bäst att det kanske är en överprevalens där utav just PCO eller PCOS aktiva därför att rent, alltså just med den androgena delen, visst kan det vara så. Men det beror på vilken idrottsgren det är. Det är klart att är det handboll och mer styrkebetonade idrottsgrenar så kan det mycket, mycket väl vara så. Om man tittar på vårt material, vi screenade väl 49 elitidrottare i vår studie. Och utav alla dem så var det fem som hade antingen PCOS eller någon annan form, alltså fysiologisk defekt till exempel, utav de som hade menstruationsrubbningar. Så det fanns ju även i vårt material som sagt, även om det inte var så många, men de fanns där.
Och det är ju den vanligaste menstruationsrubbningen i befolkningen, så det är klart att det finns inom idrotten också.
01:01:03 – Jacob: Ja, det är klart att det finns. Med statistiken du sa från början så lät det som att de var överrepresenterade.
01:01:11 – Anna: Men jag tror just i styrkebetonade idrottare, om man jämför menstruationsrubbningarna, om man tittar på en grupp av elitidrottare inom styrkebetonade idrottsgrenar och ser vad det är för typ av menstruationsrubbning som de har, så tror jag också att de flesta av dem skulle kunna vara PCOS, precis som man såg i den här studien från Karolinska.
01:01:33 – Wille: Om jag hoppar tillbaka till det här som du har studerat, för du sa att i Australien så har man börjat använda det här screeninginstrumentet, men hur stor spridning har er kunskap fått, och är det så att det här håller på att implementeras, eller har ni fått mycket mothugg, eller hur ser det ut?
01:01:54 – Anna: Nej, jag har inte fått något mothugg.
01:01:57 – Wille: Det är inte så att man tycker att ni är bakåtsträvare eller något liknande?
01:02:03 – Anna: Nej, det har jag inte upplevt alls, utan tvärtom. Och det har väl varit det som har varit hela intentionen med vår studie, att det här handlar ju om att göra duktiga elitidrottare ännu duktigare, och mer skadefria och friskare. Det handlar ju inte om att göra någonting värre eller problematisera på något vis, utan tvärtom. Det var i alla fall det som har varit intentionen och också det som vi har försökt att förmedla när vi har varit ute runt omkring i världen och presenterat data. Så tycker jag det har blivit mottaget väldigt väl. Även i Sverige har vi varit med på många olika, både från Riksbrottsförbundets sida och från olika förbunds sida som efterfrågat det. Så det har varit väldigt positivt tycker jag.
01:02:55 – Wille: För jag tänker när man säger ordet prestation så måste det bli så mycket lättare att sälja in det, att ni kan bli bättre om ni tar hänsyn till det här. Det är inte bara det att, som du säger, att ni kan bli friskare när ni är äldre, utan ni kan faktiskt bli bättre om ni tänker på det.
01:03:09 – Anna: Det är ju det som har varit hela intentionen med den här approachen som vi har haft i studien. Det är ju att fokusera på just precis det. Att det handlar om här och nu. Egentligen så gör det sig själv när man är i början av sin karriär kanske man är 20-25 år och man bryr sig inte speciellt mycket om vad som händer när man är 40 och jättegammal, för det är så man känner sig när man är i den åldern. Utan man tänker bara på att komma till EM nästa år eller få vara med på den här tävlingen och bli uttagen i det och det laget. Så därför har det varit väldigt, väldigt viktigt för oss att någonstans visa att problemen kommer inte sen, de kommer nu och att man ju kan då, som sagt, bli bättre i sin idrott här och nu om man äter tillräckligt. Man har jobbat så många år som jag har gjort och träffat alla de här som svälter sig helt i onödan.
Skulle man kunna rädda en person från att göra det så hade det varit värt allt.
01:04:10 – Wille: Jag tycker det är fascinerande. Det påminner mig om den här väldigt, jag har ganska många år på nacken under den här dokumentären, Medaljens baksida. När de problematiserade skadeläget inom svensk, framförallt friidrott. Och då var det bland annat en scen där det var någon medel eller långdistanslöperska som hade haft problem med att hennes tibia gick av helt plötsligt, eller vad det nu var för någonting. Fick frakturerna att svänga. Ja, man bara, ja tjena, det här var ju ett varningstecken om något. Och det var ju uppenbart att det berodde på att hon hade ju energiunderskott, så bara sjöng om det. Och då tänkte jag verkligen såhär, men vad fan gör den här landslagsläkaren för någonting? Varför får hon fortsätta?
Jag tänker att det måste vara så uppenbart att det här inte bara är negativt för hennes prestation, utan för hennes akuta hälsa. Det var därför jag frågade om det var så att man misstror er när ni går ut och pratar om att det här verkligen är ett problem, eller om man verkligen tycker att det är viktigt att man för fram det.
01:05:04 – Anna: Jag tror inte det är någon som misstror det. IHC kom ju med en ny konsensusrapport för två år sedan nu där de presenterade det man kallar relativ energibrist i idrotten och försöker gå bort ifrån det man förr bara kallade den kvinnliga idrottstriaden. Det är mycket det som man har försökt implementera, man implementerade det i Tim Danmark, vi arbetar också med det aktivt i SOKs regi, där man går in och tittar på väldigt tidiga tecken. och tidiga tecken på energibrist, inte tidiga tecken på ätstörning. Det är väldigt viktigt att man säger att har du menstruationsrubbning som elitidrottare, då har du en ökad risk för att få skador, inte bara stressfrakturer, men överbelastningsskador. Vi vet att du presterar sämre.
Så på det viset blir det ju väldigt logiskt och väldigt ofarligt från idrottens sida att gå in och försöka hitta de här och även då informera alla, både fysioterapeuter och läkare och alla som är runt omkring, varför det är vi fokuserar på det och hur viktigt det är att hitta det här tidigt och förebygga det. För alla vill ju samma sak, vi vill ha duktiga elitidrottare som når hela sin potential och som får en lång prospektiv karriär. Det är ju det som alla vill ha. Alla vill att det ska ske, både idrottaren själv men även idrottens. Jag menar, det läggs ju väldigt mycket resurser på varje individ. Och det är självklart då det handlar om att det är ju cost-benefit, inte bara mänskligt men även ekonomiskt. Så på det viset ger det mening att screena för det här väldigt tidigt och se till att förebygga det.
01:06:59 – Jacob: Nu har vi än så länge bara pratat om
Relativ energibrist hos manliga idrottare och balettdansare
01:07:01 – Jacob: kvinnor här men jag vet faktiskt, jag har varit inne och kollat på dina publikationer här för någon dag sedan. Jag såg att ni hade något abstrakt nyligen kring hos norska uthållighetsidrottare där ni hade letat efter samma eller liknande besvär hos dem genom att mäta deras vilometabolism, precis som du sa att de gjorde i Australien.
01:07:27 – Anna: Ja, de sista ett och ett halvt åren ungefär har jag varit med i en forskargrupp i Norge, på Agdauniversitetet i Sydnorge, där vi har tittat på manliga uthållighetsidrottare. Vi håller på med en ny population nu. Det blir en ganska stor studie faktiskt. Vi är uppe i över 50 eller 60 löpare. Samtidigt har vi tittat på professionella balettdansare på Kungliga baletten i Köpenhamn. Det har vi också tittat på, både män och kvinnor. Och även sett där då att just med nedsatt ämnesomsättning, att det är väldigt, väldigt vanligt. Jag tror bland balettdansarna så var det hela 70% utav dem som hade… Ja. Och nu kommer jag inte riktigt ihåg, det kanske du kommer ihåg, vad prevalensen var i den norska studion. Jag har inte riktigt koll på de data.
01:08:33 – Jacob: Det var 22% som hade lägre bentäthet. Sen var det 14 med höga kortisolnivåer och 9 som hade höga blodfetter, alltså hypokoloroserol, och hela 46% som hade låg ämnesomsättning. Så det är ju hälften liksom. Ja, hälften som är påverkade, ja.
01:08:56 – Anna: Men det är också, man kan säga, jag tror igen det beror på vilka idrotter vi pratar om. Inom de kvinnliga idrottsgrenarna så har vi vetat i många år att det är både uthållighet, det är framförallt estetiska idrottsgrenar och så är det viktrelaterade idrotter. Inom den manliga populationen så säger man uthållighet och vikt, kategori idrotterna. Det är de som liksom är i störst risk. Så på det viset är ju det som gör den här norska studien lite unik, det är att man igen tittar på hela det här relativa energibristperspektivet. Det är inte bara skelettet det går ut över, eller könshormonerna, utan vi tittar även på immunologi, vi tittar på ämnesomsättning, magproblematik, vi tittar på en bred variation utav kliniska problemställningar som kan uppstå på grund utav energibrist.
01:09:55 – Jacob: Jag tänker förkylningar så borde ju också liksom, man borde ju vara med och ha lägre motståndskraft kring det också om man utsätts för något virus eller bakterie.
01:10:04 – Anna: Jo, sen är det ju igen det där med det beror ju på hur det utmyntar sig, vad orsaken är. Det är klart om du är restriktiv till ditt ätande, du tränar stora volymer, vi vet till exempel det här med att öppna det öppna minologiska fönstret precis efter att du har tränat till exempel. Om du tränar hårt i en och en halv, två, tre timmar så är du suprimerad rent immunologiskt precis efteråt. Är du inte duktig på att fylla på med kolhydrat som är den faktor som vi vet genom de här studierna kan vara med till att stänga det här öppna fönstret, ja då har du en ökad risk. Om du äter restriktivt och tänker att de där kalorierna kan jag spara in, då behöver jag inte, då ger ju det i och för sig en ökad risk för infektionen, bara det. Så visst är det så.
Vi kunde inte se något sammanhang i vår studie kring det immunologiska. Men det kan vara andra orsaker till det. Jag tror man behöver en större population man tittar på. Vi hoppas kunna göra det i ett samarbete uppe i Östersund sen och titta på de immunologiska delarna och även i den här norska studien som vi håller på med nu.
01:11:25 – Jacob: Har ni några planer på att försöka ge er in på att titta lite mer i styrketränings… Du hade ju lite viktklasser där men det är väl egentligen bara tyngdlyftningen tillhör i och för sig. Både tyngdlyftning och styrkelyft, men där är det ju inte särskilt många aktiva. Men man har liksom man gått in i… Det är ju inte idrott då. Det är ju det du jobbar med kanske mer specifikt. Man tänker att det finns ju säkert många som går runt på gymmen och kanske ligger i i samma situation på något sätt? Som alltid vill vara smala och så ändå träna hårt.
01:11:59 – Anna: Ja, alltså det med fitness, det tror jag, där har vi en riskkategori. Och jag vet att professor Jonas Ungard Borgen tillsammans med Therese Mathiesen heter hon, på Norges idrottshögskola, de håller på med en jättestor, väldigt, väldigt spännande studie som tittar just på fitnessbranschen och relativ energibrist och stört-ett-beteende. Så där kommer det säkert väldigt, väldigt spännande data om ett tag, tror jag. Men det jag skulle vilja göra om jag fick lov, Det är ju att titta på långtidseffekter. Vi pratade om det här med det höga kolesterolet till exempel, att de har hyperkolesterolemi. Vi vet från studier på kvinnliga professionella balettdansare, vi vet från Anette Rickenlunds studie uppe på Karolinska att även löparkvinnor utan menstruation har nedsatt endotelfunktion.
Alltså endotel dysfunktion, precis som man ser hos patienter med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Men vi vet inte riktigt om det att man har för högt kolesterol och den här intensitetsfunktionen så tidigt i livet, om det har en klinisk betydelse. Betyder det att man har en ökad risk för hjärt och kärlsjukdom senare i livet? Vi vet inte det. Så det hade varit väldigt, väldigt spännande att titta på och se om man har en ökad risk. Likadant omkring fertilitet, det hade också varit väldigt, väldigt spännande att få lov att fortsätta att titta just de här som har menstruationsrubbningar i många, många år, om det ger nedsatt fertilitet eller så. Så de långtidsstudierna är inte gjorda än.
01:13:50 – Jacob: Ja, det får man ju börja nu om man vill ha svar innan liksom. Innan jag är död? Ja, precis. Särskilt med hjärt-kärlsjukdomarna, så det är ju inte lätt. Man kan ju inte ta de före detta elitidrottarna, för då vet man inte vilka som har tillhört vilken kategori. Utan man får ju liksom hitta dem nu och sen följa dem långt, långt fram.
01:14:06 – Anna: Ja, precis. Vi har ett unikt material i Norge där professor Juren Songet Borgen och Monica Torstvit har tittat på helpopulationen av både kvinnliga och manliga idrottare 2004 och bara de kvinnliga. Alla landslagsaktiva, oavsett idrottsgren, med tio års mellanrum och följa upp dem hade varit väldigt spännande att få lov att göra. För där finns det unika data och just att man kan följa dem under så många år.
01:14:41 – Wille: Man får dra en liten parallell till det vi pratar om nu.
Praktiska kostråd och långsam upptitrering av energiintaget
01:14:44 – Wille: Interventionen för de här personerna som har den här energibristen måste bli på något sätt att öka energiintaget. Nu jobbar du med SOK. Jag vet att SOK har en speciell inställning till kosttillskott. Hur ser du på det i förhållande till …? S-suckurat, det är RF. Det är RF som har, ja, du ser ju, jag kan ju ingenting. Ja, då är ju den frågan helt värdelös. Jag tänkte fråga hur du ser på kosttillskott i förhållande till de här problemen. Om det kan finnas en nytta med det eller om det är bättre att tänka på att ändra matintaget så att det blir mer energitätt och sådär. Eller om man verkligen behöver gainers eller liknande.
01:15:23 – Anna: Det viktiga är att skilja. Kosttillskott för mig, det du pratar om nu är energitillskott. Det kan man få genom att dricka sportdryck eller mjölk eller nånting annat. Det är energitillskott eller energikakor, geler och sånt där. Kosttillskott som vi pratar om annars, det är vitaminer och mineraler. kategori och sen har du de ergogena preparaten som kreatin och så vidare. Så det är mer vad man delar upp, vad det är för typ av kosttillskott vi pratar om. Jag tänker när vi pratar energitillgänglighet så är det ju otroligt individuellt vad det är man gör, alltså den interventionen man gör. Det handlar ju väldigt mycket om preferenser hos den här personen och vad som är praktiskt möjligt, vad det är som gör att personen inte kan äta.
tillräckligt. Många gånger, precis som du säger, så handlar det om att man fokuserar på att öka energidensiteten i maten. Det kan du göra genom att du byter ut vatten mot juice till exempel, eller mjölk, eller att du får i dig kalorihaltig vätska. så att du inte behöver dricka mer eller så, men du får i dig de kalorierna gratis. Eller att man tittar på mycket mer komprimerad energi, både i förhållande till fett kanske, men även torkad frukt istället för färsk. Det är olika sätt man kan öka energidensiteten i maten. Men när det gäller energitillskott så är det ju inte antingen eller, det är ju inte ja eller nej, svart eller vitt. Utan det är ju väldigt individuellt, ska ju det göras upp, vad som behövs och vad det är man sätter in i olika tillfällen, eller hur?
Och framförallt om vi pratar om elitidrottare eller om vi pratar om de som kanske inte tränar så mycket. Jag menar, den här relativa energibristen kan du ju ha även om du inte tränar en meter. Du kan ju vara restriktiv ändå, äta det mindre och fortfarande ha låg energitillgänglighet, även om du inte tränar alls. Det behöver inte ha med träning att göra, men det är klart att tränar du riktigt mycket så får man kanske ta till alla knep man kan för att få upp energitillgängligheten. Ibland kan man till och med gå in och ändra träningsdoseringen också. Det beror ju precis på vad personen kan och varje enskilt tillfälle man går in och gör en bedömning och ser, behöver vi dra ner i träningen, reducera intensiteten, mängden, ta bort vissa pass kanske per vecka.
För det kan ju även vara, det behöver inte vara ett start-ät-beteende, det kan vara ett start-träningsbeteende. Vi pratar om att det är det som är huvudorsaken, att man helt enkelt tränar för mycket.
01:18:10 – Wille: Jag tänker framförallt på de här uthållighetsidrotterna, och speciellt nu när man börjar prata om träning med låga glykogen-nivåer. Då blir det kanske på något sätt extra viktigt, om man verkligen håller på och laborerar med de sakerna, att man får i sig näring när man hinner. För det försvinner ju ganska många timmar på dygnet när man är ute i spåret.
01:18:30 – Anna: Absolut. Men det är ju det som gör att mitt jobb är kul. Vårt jobb är så roligt därför att det är ju väldigt, väldigt individuellt. Man får lov att gå in och titta. Och man tittar på varje individ och ser, men vad är det för stöd den här personen behöver? Var är akilleshäll någonstans? Liksom, var är det det går fel? Och vad är det för hjälp personen behöver för att det här ska kunna rättas upp? Är det någonting jag kan göra som dietist själv tillsammans med personen och tränaren självklart? Eller ska vi ha läkaren med eller ska vi ha psykologen med? Vem är det den här personen behöver stöd av för att kunna göra de här ändringarna?
01:19:12 – Jacob: Du är ju på SOK, vilka är det som liksom får tillgång till dig? Är det liksom de sporterna exklusivt kanske fotboll, hockey då? Eller fotbollen till och med är med under SOK där nu ju. Men liksom, vilka har möjlighet att komma till dig? Eller vilka är det du söker upp? Eller vilka blir skickade till dig? Eller vad man ska säga.
01:19:30 – Anna: Vi är fyra dietister på SOK och har delat upp idrottarna emellan oss. Inför OS så hade jag fotboll, handboll, tjejer och vissa friidrottare. Jag hade skyttar, jag hade lite olika som vi delade upp mellan oss. Och nu i och med att jag jobbar i Köpenhamn från och med 1 november så har jag dragit ner på SOK så nu har jag Bara skidåkarna, tjejerna, vilket är fantastiskt roligt. Men annars, får man stöd ifrån SOK så är det ju sportcheferna i SOK som man vänder sig till och så får man fördelat vad det är man behöver. Så beror det på var i landet och vilken idrott det är, vem det är man får. Men vi jobbar ju väldigt nära tillsammans det idrottsmedicinska teamet eller resurspersonerna som är i SOK. Så är det någon av mina kollegor eller läkarna eller någon av de andra som träffar på någon med en problematik som handlar om det här, så sparrar vi ju med varandra.
01:20:45 – Jacob: Är det något mer du vill ha med Anna?
01:20:47 – Anna: Säkert, men just nu kommer jag inte ihåg. Jag tänkte på en fråga, du sa det här med, men är det ingen risk att man går upp i vikt när man börjar äta? Ja, och det som vi, när jag jobbar med de här personerna, de här idrottarna, det vi alltid gör det är ju att Om man har någon som man vet äter för lite, och det kan ju vara väldigt mycket, alltså stor divigens mellan det de faktiskt äter, det man egentligen då teoretiskt säger att det här borde du behöva äta. Det vi alltid gör det är att vi titrerar upp det. Vi vet att vi har de här metabola adaptationerna, vi vet att ämnesomsättningen är nere, vi vet att förbränningen är låg på grund utav kanske för låga könshormonproduktioner och vidlivsomsättning och så vidare. Det vi gör då är att vi tar det väldigt, väldigt långsamt.
För de allra flesta av de här, de är ju normalviktiga. Så det finns liksom oftast inga, ja det är klart är de underviktiga då måste de upp på normalvikt, det är liksom ingen diskussion om det. Men det finns ingenting som säger, är de inom normalreferens så behöver de oftast absolut inte gå upp i vikt. Och det kan ju vara otroligt viktigt för mig att kunna lova det, att nej men du går inte upp i vikt. Och så har vi den här metamola mutationen som vi jobbar med också. Så därför tar vi det väldigt, väldigt långsamt och lägger på kanske 250 kalorier per dag i kanske en eller två veckor innan vi ökar lite till och lite till och lite till. Och hela tiden håller koll liksom. Det är väldigt viktigt när vi pratar om compliance eller vi pratar om att kunna lita på att att man vågar lita på kroppen igen och att de kan lita på mig.
För många gånger har man då levt restriktivt och man är väldigt rädd för att gå upp i vikt. Många gånger så upplever de ju att de nästan lägger sitt liv i mina händer. Och då handlar det otroligt mycket om att jag kan verkligen veta vad det är jag gör så att jag inte plötsligt har gått upp 2-3 kg. Så därför tar vi det väldigt, väldigt långsamt.
01:23:01 – Wille: Hur högt kan det gå upp?
01:23:03 – Jacob: Hur högt kan du höja dem och ändå ha dem i balans på sätt och vis utan att kroppsvikten handlar om att det är 500 kalorier mer de ska äta per dag i snitt eller kan det gå upp mot 1000? Hur stor är diskrepansen däremellan?
01:23:18 – Anna: Ja, men det kan det ju vara. Det kan ju vara väldigt, väldigt stor diskrepans från början. Och som sagt, om man tar det långsamt, långsamt och låter kroppen följa med, och så kanske stannar av ibland, så det kommer olika platåer, och sen ökar igen. Men att man verkligen gör det där. Det finns ju de som äter kanske dubbelt så mycket än vad de gjorde från början.
01:23:49 – Jacob: Ja, nu har de ju ätit lite från början liksom.
01:23:52 – Wille: Jag slås hela tiden av det, att det är så fascinerande att man kan gå runt med det här och tycka att det är normalt själv, att man inte känner av det akut.
01:23:59 – Anna: Ja, men man vänjer sig ju. Samtidigt, alla de här tankarna som många gånger är, även om vi inte pratar start-ett-beteende, så är det många av de här som äter för lite har ju, det är ju mycket tankar omkring det, att hålla en låg vikt och äta nyttigt och så vidare. Det ligger där ju också. Även om inte det är något sjukligt på något vis så är det ändå kanske det som många gånger driver verket, så att säga. Och man har gjort det här under många, många år. Och just den här känslan av att jag äter ju nyttigt, jag gör det så bra jag överhuvudtaget kan. Just i och med att man äter efter alla konstens regler, som du säger. Och det är klart att den önskan om att leva så och göra det så bra kanske gör att man inte känner efter. Jag tror att många av de här idrottarna också, de är vana vid att ha ont, de är vana vid att vara trötta, de är vana vid allt det där.
Det är därför, just som jag sa innan, att det är så fantastiskt att uppleva det här när de kommer tillbaka och har vågat prova, och de kan berätta om den här känslan i kroppen. Alltså just det här med att, wow, är det så här det kan kännas? när jag har tillräckligt med energi, när jag verkligen känner att det bara sprudlar. När de mår som elitidrottare också, eller vad jag ska säga.
01:25:27 – Jacob: De ser inte bara ut som det och presterar som det, utan de mår med bra kropp.
01:25:32 – Anna: Det är fantastiskt.
01:25:33 – Wille: Ja, det kan jag verkligen tänka mig, att när man jobbar med dem, att det måste vara tillfredsställande att komma dit på något sätt. Jag tycker det har varit otroligt fascinerande att ha dig med, Anna. Som sagt, jag blir väldigt fascinerad av hur de här människorna kan gå runt med det här och känna att det är normalt utan att varningsflaggorna hopar ihop sig så att man söker för det. Verkligen jättekul att lyssna på, och verkligen stort tack för att du ville ta dig tid att vara med.
01:26:01 – Anna: Tack själv, tack för att jag fick vara med.
01:26:03 – Wille: Hittar du något nytt spännande som du vill ta upp så får du jättegärna höra av dig, så gör vi om det.
01:26:08 – Anna: Ja, vad kul!
01:26:10 – Wille: Okej, då hörs vi när vi hörs. Ja, tack.
01:26:14 – Anna: Hej.
