Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av kostvetaren och sociologen Nicklas Neuman, som tillsammans med Jacob tidigare har drivit Träningslära och skrivit boken Forma kroppen och maximera din prestation. Samtalet inleds med en tillbakablick på Nicklas bakgrund som lovande ungdomsfotbollsspelare i Degerfors, hur ett benbrott väckte hans intresse för kost och näringslära, samt åren då han och Jacob var flitiga debattörer på träningsforumet Kolozzeum.

Efter sina studier i kostvetenskap i Uppsala valde Nicklas att rikta in sig på samhällsvetenskaplig och sociologisk forskning kring mat och matvanor. Inför sin stundande disputation berättar han om arbetet med doktorsavhandlingen, som undersöker hur svenska män ser på matlagning i vardagen, jämställdhet i hemmet samt hur idéer om svensk manlighet och jämställdhet används när Sverige marknadsförs internationellt som matland. Han förklarar även skillnaden mellan kvalitativ och kvantitativ forskningsmetodik och varför djupintervjuer och textanalyser lämpar sig för att förstå sociala mönster och normer.

Diskussionen går vidare in på hur könsroller tar sig uttryck inom gastronomin och i kokböcker. Medan tävlingskockar och den gastronomiska eliten fortfarande domineras kraftigt av män som tillåts inta många olika roller, framställs kvinnor i matbranschen oftare som entreprenörer i hemmamiljö eller som författare till dietböcker. Nicklas lyfter även fram en ofta förbisedd aspekt i matforskningen: att inte bara själva måltiden utan även själva matlagningen och förberedelserna har en viktig social funktion.

Utifrån en aktuell kontrovers kring överviktiga experter på en forskningskonferens diskuterar trion trovärdighet, vanor och huruvida forskare måste leva som de lär. Detta leder in på ett längre resonemang om varför renodlade informationskampanjer sällan räcker för att förändra folkhälsan. Med stöd i bland annat praktikteori och hjärnforskning diskuteras hur vår matmiljö, butiksutformning och genetiska skillnader i belöningssystemet styr våra dagliga val betydligt mer än vad förespråkare för det helt fria, rationella valet vill erkänna. De belyser även hur genetisk sårbarhet och samhällsstrukturer samverkar vid såväl övervikt som ätstörningar likt anorexia.

Avslutningsvis ger Nicklas en inblick i den akademiska världen, där krav på ständig publicering, kortsiktig nytta och ett hårt belastat peer review-system riskerar att hämma både kreativ grundforskning och forskningskvalitet. Han berättar också om sin undervisning i vetenskaplig metod och evidensgradering, där studenter ofta förvånas över hur stor andel av alla publicerade studier som sållas bort på grund av bristande kvalitet. Avsnittet rundas av med att Nicklas och Jacob diskuterar vanliga argumentationsfel i hälso- och samhällsdebatten, såsom identitetspolitiska avfärdanden och det klassiska sluttande planet-argumentet vid reglering av skräpmat.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och Nicklas bakgrund
• (00:08:12) Från kostvetenskap till sociologisk matforskning
• (00:13:02) Kvalitativ metod och avhandlingen om män och mat
• (00:16:17) Könsroller inom gastronomin och kokböcker
• (00:19:02) Matlagning som social funktion och mat i media
• (00:27:21) Nicklas egen träning och synen på överviktiga experter
• (00:30:49) Matvanor, omgivningens påverkan och politisk reglering
• (00:36:22) Genetik, moralism och samhällsstrukturer vid övervikt och ätstörningar
• (00:43:16) Publikationshets, peer review och akademins villkor
• (00:57:03) Undervisning, evidensgradering och forskningsetik
• (01:02:19) Logiska felslut i debatten

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och Nicklas bakgrund

00:00:22 – Wille: Idag är det kallt och då är det viktigt med ett mycket varmt välkomnande till tyngre träningsdag. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Kideol.

00:00:33 – Jacob: Godmiddag Wille. Godmiddag, hur är läget? Jodå, det är bra. Själv då?

00:00:38 – Wille: Det är kallt som sagt, det är första dagen när det är minusgrader på dagen.

00:00:42 – Jacob: Hur mår du? Du måste vara trött idag. Vi höll dig uppe så länge igår med den andra podden.

00:00:46 – Wille: Ja, precis. Vi diskuterade innan att förkylningen står på dörren nu när man inte får sova ordentligt. Än så länge är det bra. Ja, det är gott. Vi har med oss en gäst idag, en gammal bekant till dig Jacob. Det är Niklas Neumann som vi har med oss idag. Välkommen.

00:01:05 – Niklas: Tack ska ni ha.

00:01:06 – Wille: Hur är läget med dig?

00:01:08 – Niklas: Jo, tack. Det är bra. Jag ska disputera om en vecka, så jag har det ganska lugnt på jobbfronten men desto mer nervös och spänd.

00:01:20 – Wille: Vi kommer in på din avhandling och vad den handlar om sen. Vi får börja från början. Jag sa att ni är bekanta, men vi får börja innan. Var kommer du ifrån och vad har du pysslat med innan ni lärde känna varandra?

00:01:35 – Niklas: Jag kommer från en liten ort som heter Degerfors. Den känner man kanske till om man är fotbollsintresserad. Är man inte det så känner man förmodligen inte till det. Om man är fotbollsintresserad och född typ innan 85.

00:01:50 – Jacob: Eller om man är väldigt fotbollsintresserad. För de finns ju kvar. Det är ändå ganska högt. Det är svårt att ha tappat det.

00:01:56 – Niklas: Nej. Min idrottsbakgrund var såklart fotboll. Wille bli fotbollskille. Jag var inte helt dålig. Eller det var ganska bra. Bröt benet. Under den perioden blev jag lite intresserad av vad jag skulle äta också. Jag kunde inte äta som jag gjorde och ligga med benbrott, då hade jag blivit fet. Sakta men säkert blev jag allt mer intresserad av akademiska grejer. Så jag bestämde mig för att jag ville in på universitetet. Då läste jag lite folkhälsokurser i Örebro ett år. Sen kom jag in som kostvetare i Uppsala. Under den perioden började jag också skriva på träningslära ihop med Jacob och Joel Hallström inledningsvis. Vi fick efter ett tag bokkontrakt, jag och Jacob, ur N-gruppen och så skrev vi en bok som hette Forma kroppen och maximera din prestation.

Som gick väldigt bra förr. Sen fick vi skriva en… andra upplaga som det också gått bra för. Men under den där tiden har jag och Jacob gått skilda vägar i övrigt. Jag har hamnat inom akademin och han har blivit en auktoritet inom…

00:03:21 – Wille: Jag var lite orolig där. Vad skulle du säga att han har blivit egentligen? Men okej, det är auktoriteter. Det är han faktiskt.

00:03:30 – Niklas: Jag kan säga alla som jag känner som är inom forskning inom nutrition och alla studenter. Jacob är en av de få som man tar på allvar. Som förekommer i de mer publika debatterna.

00:03:47 – Wille: Man får passa sig lite hur mycket beröm man ger Jacob.

00:03:53 – Jacob: Jag kommer messa Wille om detta hela dagen. Så är det. Det kan ju inte bli till dig bara.

00:04:03 – Wille: Ja, precis. Du sa att du, när du bröt benet där, att du blev intresserad av vad du åt. Hur gammal var du då egentligen?

00:04:11 – Niklas: Jag var 17 tror jag. Spelade i… Det var sista året i Tipselit fotboll, det som motsvarar Allsvenskan för juniorer. Jag var inte helt ointresserad innan. Vi hade lite om hur man ska äta även på elitnivå i fotboll, men alla som har spelat fotboll, i alla fall i vår ålder, vet att det oftast är väldigt dåligt.

00:04:35 – Wille: Mycket pasta.

00:04:37 – Niklas: Ja. Dels när det gäller banan och pasta och att man ska dricka ofantligt mycket. Så jag tyckte väl… Sen började man lära mig på egen hand, men det var först då jag egentligen började bry mig. Då visade det sig att det fanns ett mycket teoretiskt intressanta för mig att gräva i. Jag har en tendens att bli ganska obsessiv att intressera mig för. Som i många fall har varit till min fördel.

00:05:07 – Jacob: Är du fortfarande moderat på Kolozzeum om du loggar in där?

00:05:11 – Niklas: Ja, officiellt är jag det. ytterst dåligt aktiv nu så om de skulle tvinga bort mig så finns inga hard feelings. Har inte skrivit ett ord sedan 2012.

00:05:25 – Jacob: Jag har också tappat min aktivitet ganska bra. Våra gamla, jag märker det, vi får ju besökare från gamla trådar som du och jag varit inne och kommenterat i. Och så är det folk som hittar dem via Google nu så kommer de till träningsleden via de länkarna. För vi har ju fortfarande kvar den här länken båda två i vår profil längst ner. Så vi har en närvaro där fast kanske inte på förstasidan på sidan. Men de som googlar och så hittar de på Kolozzeum så är det stor risk för vi var lite överaktiva båda två där i några år.

00:05:56 – Niklas: Jag har väl 20 000 inskrivna.

00:05:59 – Jacob: Det är inte jag i närheten av. Men jag lade in kanske 3-4 000 på ett och ett halvt år. Så det kan väl också spendera sin tid.

00:06:10 – Wille: Jag tänkte säga det. Du kanske inte har tid att vara så aktiv i den typen av debatt nu?

00:06:16 – Niklas: Jag vet inte. Allt har sin tid. Det fanns en tid för det där. Sen tror jag överlag att hela forumgrejen har haft sin peak också. diskussioner förekommer i andra typer av sociala medier. Jag kände att det var dags och då slutade jag Coal Turkey. Som sagt, jag har mina obsessiva perioder och sen kan jag sluta när som helst också. Nu vill jag inte skriva något mer på koldioxid och sen har jag inte skrivit ett ord sen dess.

00:06:46 – Jacob: Du har haft någon artikel på Träningsledaren sen dess. Men det är inte många? Nej, det är inte många. Men där hjälper du fortfarande till ändå i bakgrunden. Du svarar på lite kommentarer och lite…

00:06:55 – Niklas: Jag svarar och kollektivläser. Men jag har haft en på G väldigt länge faktiskt som jag petar i lite grann. Den handlar om hur man ska förstå RDI och sånt där. För den diskussionen jag upplever är väldigt missuppfattad så mycket.

00:07:09 – Jacob: Ja, jo, det vet jag du nämnde, men det var som sagt, det var ett tag sen du nämnde. Det känner jag igen. Jag har många artiklar där det är ett word-dokument och där det är en rubrik och så är det kanske någon underrubrik och så två, tre länkar till studier eller artiklar om ämnet. Sen ligger de där. Sen borstar jag av den från 2014. När jag blir inspirerad igen, för då vet jag att jag har börjat, så kan det bli två, tre stycken till. Jag hade ingen bra spinn på det nu heller. Så får man vänta ett tag till tills man hittar någonting som man tycker Något att hänga upp det på innan det blir bra. Vi får väl se om det dyker upp någon gång Niklas, det där inlägget.

00:07:48 – Niklas: Jag väntar på att det ska komma upp någon diskussion kring det här med ODI som är ett humbuggar-begrepp. Optimal. Ja, där man hävdar att det finns optimal och jag väntar lite grann på att Jag ska få något slags tillfälle att den där diskussionen dyker upp, att någon kommer och börjar skriva sånt och då kan man passa på att skriva det då.

00:08:08 – Jacob: Ja, precis. Det är mycket roligare

Från kostvetenskap till sociologisk matforskning

00:08:12 – Jacob: då.

00:08:12 – Wille: Ja. Okej, för om man har läst en del på träningslära, det är ju inriktat mot träning och idrott och den vinkeln av nutrition. Men det du har hållit på med de senaste åren är att du har doktorerat. Det är väsentligen annorlunda saker som du har hållit på med. Du kan väl berätta vad dina studier har gått ut på den senaste tiden?

00:08:36 – Niklas: Ja, alltså … När jag började plugga på masternivå Eller egentligen innan sista terminen på kandidatprogrammet så började jag bli mer och mer intresserad av samhällsvetenskapliga frågor kring mat och så här. Jag var väl lite less på nutritionsepidemiologi och små träningsstudier och små kosttillskottsstudier som egentligen inte säger så mycket. Mer intressant att tänka kring varför äter människor som de gör och rent sociologiskt, varför vet man att exempelvis matvanor följer en väldigt systematisk differentiering i termer av socioekonomi och kön och sånt där, man vet att övervikt tenderar att ske i nätverk, så det finns massa samhällsvetenskapliga frågor som jag började tycka var allt mer intressanta och kanske till och med ännu mer intressanta.

På masternivå hängde jag mycket med sociologer och började tänka mer i teoretiska termer. Det slutade med att jag skrev en masteruppsats där jag intervjuade unga män om mat. hur de såg på det. Sen fortsatte jag på samma spår i avhandlingen så det har handlat om matlagning och frågor om män och jämställdhet. Dels fördelningen av mat i hemmet som en gammal klassisk fråga men också hur idéer om Sverige och svensk jämställdhet och svensk manlighet genomsyrar hur svensk mat marknadsförs internationellt. en ganska lång tid där man har drivit frågan om att göra Sverige till ett stort matland och i det där ligger idén om våra framgångsrika kockar och de är oftast män. Det handlar ju om sociologiska frågor och det kommer jag fortsätta med också.

Jag har så sent som idag skickat in en stipendieansökan där jag eventuellt ska studera hållbar konsumtion och forska en del i England. Det är hård konkurrens förstås. Jag kanske inte får det. Men det kommer fortsätta på det spåret. Det är som vi gör när vi kunde äta annorlunda.

00:11:02 – Wille: Alright. Det är om en vecka som du ska försvara din avhandling. Du har gjort det traditionella att man spikar den om jag förstår det rätt. Det är om en vecka som du får köra den riktiga tentaölen eller motsvarigheten. Ja, det blir en ordentlig fest. Det måste vara en jäkla urladdning att ha hållit på med det i fyra, fem år och så kommer det där.

00:11:24 – Niklas: Ja, det är verkligen… Det går i steg. Den mest speciella känslan för mig var när jag skickade den till Språkgranskning. Då var det så här, okej, så här blev det. Det här har varit med i 3-4 år och det var det här det blev. Sen är det en stor sak när man ser första pdf-provet och naturligtvis en stor grej att få boken i handen. Men det som kändes mest speciellt var när den skickades till Språkgranskning som det sista. Innehållet är färdigt, så här blev det. Jag tänker mig att det blir en väldigt melankolisk känsla nästan. Oj, då var man färdig med nåt som man har varit helt bisatt av i fyra år.

00:12:10 – Wille: Hatar du ditt material nu?

00:12:13 – Niklas: Nej, det gör jag inte. Jag är lite osugen på att diskutera det än vilket inte är nån så bra illustration. Jag känner väl mest att jag redan är inne på vad jag vill göra efteråt.

00:12:29 – Wille: Jag förstår det. Det har ju varit klart nu ett tag och så blir det att man bara ska putsa på det. Det är kanske inte den roligaste delen av det hela.

00:12:38 – Niklas: Exakt. Från det här att man skickar in är det sex veckor kvar till disputation. Det är där man känner att den ligger som allra tajtast i huvudet. Sen är det sex veckor som går. Det är långa… Det är ganska långa steg jämfört med om man skriver en C-uppsats. Då skickar man in och sen försvarar man inom en vecka.

Kvalitativ metod och avhandlingen om män och mat

00:13:02 – Wille: Jag har bara läst igenom abstrakten på de här studierna som ingår så jag har inte alls koll på metoden. Men om jag förstår det rätt så är det kvalitativ metod. Du har intervjuat de här deltagarna. för att få deras perspektiv. Det är alltid kul att höra när nån har gjort ett omfattande arbete, vad man har gjort för nånting. Man tar till exempel Ali Komai med sina fettceller som han har hållit på att spruta in saker i och allt möjligt. Om du beskriver, vad är det du har gjort för att få fram ditt material? De två publicerade studierna är baserade på intervjuer.

00:13:41 – Niklas: Sen så en som blev Paper 5 till slut, den bygger på textanalyser och observationer så det är en mix av olika kvalitativa metoder. Intervjuerna har jag försökt samla in någorlunda brett material av folk och det är antagligen en väldigt stor variation av lyssnare men när man sysslar med kvalitativ forskning så är man fundamentalt ointresserad av saker som handlar om statistisk representativitet och sånt där. Man går inte ut och intervjuar 31 män som jag har gjort och förväntar sig att tala för en hel population. Däremot är man intresserad av att finna på djupet hur de ser på saker och ting som är svårt att fånga, exempelvis en enkät, och sen dra mer teoretiska slutsatser om det. Så kvalitativ forskning är betydligt mer teorinära oftast än också kvantitativ, där man mer testar hypoteser.

I mitt fall handlar det om två teoretiska fält primärt och det är samhällsvetenskaplig matforskning och genussociologi kan man säga. När det gäller Paper 5 så har jag dels gjort observationer på matmässor som Gastronord och även på Bocuse d'Or som är kock-EM. Sen samlar jag massa material kring hur man har marknadsfört Sverige som matland. sidor som promotar Sverige som sweden.se och visitsweden. De hänger väldigt mycket kring sin marknadsföring av Sverige just kring mat. Vilket är väldigt intressant. Då har jag försökt visa på hur man använder sig av bilder. Det finns en etablerad nationalidentitet kring exempelvis att vi har ett öppet land, vi sköter hand om miljön och vi sköter om våra djur och det där genomsyras väldigt i hur man försöker marknadsföra oss som matland också.

Det generella syftet där avhandlingen knyts ihop är att i båda de här fallen så är bilden av män väldigt centrala. I bilden av Sverige som ett jämställt land så är bilden att vi har ovanligt jämställda män Det har funnits politiska incitament att jobba för det ända sedan 60-talet. Det var på 60-talet man började använda ordet jämställdhet. Innan dess pratade man om kvinnofrågor.

00:16:10 – Jacob: Det säger en del att man använder det ordet.

00:16:12 – Niklas: Det har genomsyrat vart vi står idag också.

Könsroller inom gastronomin och kokböcker

00:16:17 – Niklas: Sedan blir det alltid de här diskussionerna som man alltid för att vi har kommit långt, men det finns saker att göra. Det är en evighet, som ett mantra nästan. Men i det perspektivet är gastronomin mer intressant för där har ju nästan ingenting hänt på den fronten. Det är ju lika mansdominerat nästan som det alltid har varit, i alla fall i eliten.

00:16:38 – Jacob: Det är väl dietboksförfattarna där det finns kvinnor. Oh ja. Det är liksom annars är det ju inte, och det är också en klyscha eller vad man ska säga, att det är de som ska dieta, inte männen, trots att det egentligen statistiskt är det faktiskt någon procent mer övervikt bland männen. Så det kanske är de som borde ha fler böcker.

00:16:58 – Niklas: Dels, faktum är att jag har en kompis till mig, sociologdoktorand som heter Jonas Båth. Det ska väl bli en artikel om det här, men just nu ska den publiceras i en bok som ett kapitel, men vi studerar kokboksomslag. Då var det dels dietböcker, men det finns också väldigt mycket om kvinnor som någon sorts hemma… miljöns entreprenör. Tina Nordström och Leila Lindholm och Karin Ahlbom och de här, de är ju framgångsrika entreprenörer. Det är inget snack om den saken. Tina Nordström är ju jätteframgångsrik. Men du ser dem väldigt sällan i sådana här Cock Whites och kocktävlingar. Så det verkar finnas en helt annan roll eller position, man kallar det för kvinnor även i matbranschen fortfarande. Jag blev överraskad av att det var så uppenbart.

Jag trodde inte det skulle vara så tydligt.

00:17:57 – Wille: Männen är mer Per Morberg-idealet där de står med sina läderrockar och hugger djur. Dels det, men överlag skulle jag säga att det verkar finnas mer…

00:18:08 – Niklas: Det finns män som anspelar mycket på att vara laidback, sköna, fina killar också som typ Paul Svensson och så där. som jag har träffat själv. Han är väldigt trevlig, så det är inget ont om honom. Men så finns ju gubbarna också. Vår slutsats var att det verkar finnas väldigt många olika roller man kan inta som man. Men bland kvinnor var det dels ett väldigt snävt åldersspann. Du hittar sällan Mannerström-Lallerstedt-åldern bland kvinnor. En kritisk slutsats skulle kunna vara att möjligheten att vara väldigt annorlunda och fri i sin könsidentitet verkar vara större för män i den sfären.

00:19:01 – Wille: Men du hade en

Matlagning som social funktion och mat i media

00:19:02 – Wille: annan ganska intressant, jag vet inte om det var slutsats eller utgångspunkt, där ni diskuterade… Det säger lite om din tolkningsförmåga, abstrakterna.

00:19:13 – Jacob: Utgångspunkten eller slutsats? Slutsatser brukar vara i slutet, Wille.

00:19:19 – Wille: Jag sa till Jacob innan vi började spela in att jag inte är vass på genusfrågor. Jag kan jättelite om kvalitativ forskning, så när jag läser de här sakerna så är det uppochnedvända världen för mig. Det är kanske därför jag inte vet vad det är jag läser. Men jag tyckte det var intressant för ni diskuterade hela processen kring hur maten tas fram till bordet innan man börjar äta. Det är på något sätt ett nytt fenomen. Det är också en social företeelse, hur det blir en måltid. Ja, det är en korrekt tolkning.

00:19:55 – Niklas: Först och främst när det gäller en helt annan värld så är det helt korrekt att det är det. Det tar väldigt lång tid för mig att också vända över till den sidan. Det fascinerar mig väldigt mycket, både kvalitativ och mer experimentell metodik och det är kanske en fördel att jag inte är helt nog i någon av dem. Men i alla fall, det är den jag har valt för egen del. Men när det gäller den artikeln som är publicerad i Sociological Review så handlar den om att det finns redan jättemycket forskning om mat där man rent sociologiskt försöker förstå Måltiden som social funktion, vad har den för funktion? Varför är måltiden viktig? Vad spelar den roll för gemenskap och sånt där?

00:20:46 – Wille: Det är det här gamla italienska, att man samlas kring bordet och sånt där som man pratar om håller på att försvinna i Sverige och så vidare.

00:20:53 – Jacob: Ja. Så Medelhavet ville, inte bara Italien. Okej, förlåt. Vi ger Spanien lite cred där också, och Grekland.

00:21:01 – Niklas: Jag tror att det är väldigt mycket mytbildning kring det där också och mycket moralpanik kring att vi inte äter ihop tillsammans. Men det är framförallt fransmän som har skrivit om det och de har, tycker jag, en lite naiv syn på hur fantastiskt viktigt det är. Jag tror att det är en överdrift kring det där. Det är lite grann som när man försöker göra en sak av att barn från skilsmässofamiljer far illa. Det är antagligen inte skilsmässan eller måltiden som är den avgörande faktorn utan det är snarare I familjer där man äter tillsammans varje kväll och håller ihop på populationsnivå kan man tänka sig att det också är ganska stabila familjer. Så det är andra saker som gör att det går bra att ha såna barn i livet. I mitt fall pratar de här männen mycket om att matlagning har en social funktion i sig.

Man tänker på andra när man lagar mat och man lagar mat tillsammans. Och just laga mat tillsammans är något som det finns nästan ingenting skrivet om. Det överraskar mig väldigt mycket också. Det är något som är ganska självklart för mig på anekdotnivå. Man drar och handlar ihop och sen lagar man mat, polare och så där. Jag vet inte om det är en väldigt svensk sak. I så fall är det lite kul att bara den som… Jag var den som visade att den finns. Det är inte roligt med samhällsvetenskap. Jag vet en person här i Uppsala, en gammal emeritusprofessor. Han visade samboskapet för alla i världen. Människor som bor ihop som om de vore gifta, men de är inte gifta. Jätteexotiskt runt hela världen att svenskar bor tillsammans som gifta utan att vara det.

Det är det som är kul med samhällsvetenskap. sätt att systematiskt försöka gräva i vad som är mycket common sense. Ibland visar man att common sense stämmer och ibland visar man att common sense inte alls stämmer.

00:23:04 – Wille: Så man avslutar artikeln med att kolla vad tokiga vi är som bor tillsammans utan att vara gifta.

00:23:10 – Niklas: Så är det ju, och så är inte naturvetenskap. Det visar man saker som inte en människa fattar utanför.

00:23:17 – Jacob: Nej, så är det faktiskt lite. Man behöver för att greppa själva slutsatsen många gånger i naturkunskapen så måste man ha väldigt mycket kunskap sen innan i området. Som du säger, säger man att det bara är i Sverige man gör det så bara, ja, fan. Alla förstår det direkt. Men nu tror jag inte det är bara i Sverige. Jag har så svårt att tänka mig det.

00:23:37 – Niklas: Nej, det tror inte jag heller. Men det överraskade mig att ingen hade skrivit om det. Nej, precis.

00:23:43 – Wille: Var det någonting, förutom att det inte fanns så mycket skrivet om de här sakerna, som verkligen förvånade dig? Eller ändrade det uppfattning någon gång längs med vägen?

00:23:53 – Niklas: Någonting som är ett uppenbart utfall av någon sorts skevhet i urval handlar om att det fanns väldigt lite… Det var väldigt lite idoliserande av kända kockar på tv och sånt. Det har att göra med att jag ville inte gå ut och intervjua matnördar. Jag var intresserad av människor som inte betraktade mat som ett stort intresse. Det var de som var intressanta att prata med. Men skulle jag göra om avhandlingen idag så skulle jag nog försökt intervjua fler riktiga matnördar och se vad de säger. Det som kallas för foodies. De som man ser försöker vara med i Sveriges Mästerkock och gråter när kockar tycker att deras mat är god. Den typen av människor är också väldigt intressanta. Men det kanske jag kan göra i framtiden.

00:24:55 – Wille: Vad tänker du att det tillför? Vad skulle vara den stora skillnaden?

00:24:59 – Niklas: Jag skulle få lite material av… Artikel fyra handlar just om hur de ser på mat och media mycket. Och de är väldigt kritiska. En del, de lite äldre, är nästan sura på hur mycket mat det är på tv.

00:25:17 – Jacob: Det är jag med. När man jobbar hemifrån så brukar jag alltid sätta på nyhetsmorgon där. Inte för att jag tycker det är bra men för att det brukar kunna vara grejer att skriva om. Ganska ofta när det gäller det här. Det är ju för mycket mat hela tiden. Jag vill inte sitta och se någon laga en god rätt klockan nio på morgonen. Det riggar bara upp för att jag kommer börja äta klockan halv elva istället för tolv. Ja.

00:25:41 – Niklas: Men i alla fall. Eftersom jag har två empiriska spår. Det ena är intervjuer. om mat i vardagen och det andra är om hur excellensen marknadsförs. Då hade det blivit en jäkligt snygg brygga mellan de här två om jag också hade intervjuat män som älskar de här männen som stjärnkockarna. Det hade knutit ihop det väldigt snyggt. Men jag är nöjd med avhandlingen. Jag trodde inte jag skulle vara så nöjd om du hade frågat mig för några år sedan. Ingen avhandling är någonsin en vetenskaplig revolution men jag känner att det har bidragit med någonting inom tältet i alla fall.

00:26:27 – Wille: Jag tycker det är ett intressant ämne, men jag är också en sån som tittar på typ Kockarnas Kamp och tycker det är fascinerande med såsdueller och liknande. Jag tycker det var spännande.

00:26:37 – Jacob: Jag sitter bara och skakar på huvudet när jag ser det. Det där ska inte ta mer än tre minuter, du gör fel.

00:26:46 – Wille: Vispa ner pulvret bara och lägg av. Det behöver inte vara ett pulver nödvändigtvis, det måste vara något snabbt.

00:26:53 – Jacob: Likadant med folk som

00:26:57 – Niklas: Vissa tar för givet att jag är superintresserad av att laga mat bara för att jag har forskat om mäns matlagning i fyra år. Men jag är ju inte det alls. Nu är jag sambo så nu lägger jag ner mer tid för hennes skull men annars käkar jag gärna bara mackor.

Nicklas egen träning och synen på överviktiga experter

00:27:21 – Jacob: Hur är det med träningen nuförtiden, Nicklas? Vad sysslar du med? Har du slutat träna och blivit en riktig kontorsnisse?

00:27:29 – Niklas: Nej, verkligen inte. Det finns inga direkta ambitioner alls. Mer än att hjärnan ska vara fräsch och kroppen ska må bra. Men den är väldigt regelbunden. Jag löper, styrketränar, springer. Jag löper oftast på dagarna när jag har någonting på kvällen jag ska göra. Som akademiker kan det bli afterwork lite när som helst i veckorna och då brukar jag gå ut och springa på dagen. Det kan vara lite olika saker. Men jag tränar i alla fall fyra, fem gånger i veckan. Ungefär lika mycket kondition som styrketräning.

00:28:15 – Wille: Det är flitigt. Det är bra. Annars hade det varit fullständig båg. Om du inte var intresserad av mat och vaskade träningen, då känner man såhär, nej, nu får du sluta.

00:28:25 – Jacob: Det är lurigt det där. Det var en liten kontrovers nu i veckan. Det var en överviktskonfidens, väldigt stor, som pågår där. Två av experterna som var uppe och pratade, de var själva ganska ordentligt överviktiga.

00:28:41 – Okänd talare: Ja.

00:28:42 – Jacob: – Och så var det ju någon i publiken som hade slängt upp en bild på Instagram. Här har ni världens experter på övervikt. Och egentligen bara skrivit det. Men det räcker ju för att halva världen ska läsa in i att hur fan ska vi kunna lita på dem? När inte de kan agera. Och det är ju alltid en svår fråga det där. Med hur mycket måste de själva göra det de säger? Det blir ju en trovärdighetsfråga för många. Det blir det på något sätt och vis. Om de ska kunna försöka ta en ansats till att lösa ett problem så kanske man ska ha kommit en bit själv på vägen. Jag vet inte. Det är alltid lurigt det där.

00:29:19 – Niklas: Det är en diskussion som både du och jag har tampats med i alla år. Jag kan tycka att de som tänker så, det finns inte så mycket att argumentera emot. Vissa personer är intresserade på ett teoretiskt plan. bedömde dem efter deras teoretiska slutsatser och ingenting annat. Men samtidigt förstår jag på något vis att reaktionen blir som den kan förstå.

00:29:51 – Jacob: Ja. Sen är det lite olika i olika frågor också tycker jag. Man kan vara duktig på konditionsträning men intresserad av någon annan typ av träning eller kanske inte bara vara beredd att lägga ner tiden till att bli riktigt bra på konditionsträning. Men det känns ju lite som att man skulle stå och föreläsa om att det är för farligt att röka och så röker man direkt efter. Själv. Det är ju ändå en hälsoproblematik med det hela. Att man på något sätt står och berättar om farorna med övervikt. Eller behandling av övervikt eller vad som helst och sen så verkar man inte ha tagit dag i det själv. Men det är också ett problem i det här. Det blir också det här trycket att övervikt bara är individens problem. Att det inte är ett socialt problem eller ett omgivningsproblem.

De här personerna kanske skulle ha varit mycket större utan sin kunskap. Det blir jättesvårt.

00:30:45 – Niklas: Det där, omgivningsproblematik.

Matvanor, omgivningens påverkan och politisk reglering

00:30:49 – Niklas: Om jag skulle få stipendiet så kommer det handla rent sociologiskt primärt om teoretiskt, det som kallas praktikteori. Förklaringen av matvanor som riktar mer in sig på frågor om rutin och vana snarare än idén om den reflekterande suveräna konsumenten. Det är du och jag överens om. Det är klart att val existerar. eget ansvar existerar, det är ingen som ifrågasätter det, men man är ju väldigt okunniga. Jag förstår överhuvudtaget inte hur man tänker eftersom vi vet att det finns uppenbart statistiskt jättefastslagna systematiska skillnader på gruppnivå. Skulle man då tro att För om allting vore fritt val helt och hållet och bara var en fråga om autonoma individer då skulle det inte finnas systematik statistiskt sett tänker jag.

Då skulle det vara en total Bara anarki rent statistiskt.

00:31:59 – Jacob: Det är ju interventioner också. Det är inte bara att man ser något samband när man tittar på olika grupper. Du förändrar någonting och så helt plötsligt säljer du mycket mer av det. Vad har du gjort? Har folk ändrat vilja precis samtidigt av en slump? Eller var det hur du lade fram grejerna som förändrade hur folk betedde sig? Trots att de fortfarande har samma vilja eller samma syn på livet. De har inte interagerat på något sätt med de här människorna. Du har bara förändrat hur det ser ut i en butik och så förändrar människorna sitt beteende. Man måste på något sätt acceptera att man påverkas.

00:32:34 – Niklas: Det är en sak du och jag kommer in på fortfarande ganska mycket. Eller rättare sagt, någonting som du skriver och där jag inte kan hålla mig ifrån och gå in och kriga. Så fort du har skrivit någonting som handlar om det här kommer det alltid in en sån här person som är väldigt marknadsliberal. Det får man förstås vara. fritt från vem som har marknadsliberala åsikter. Då tycker jag att man ska stå för att säga att marknaden är helig på något vis och den ska staten ge tusan i. Men när man försöker göra det till någon sorts vetenskaplig grej att vi måste ha mer information istället. Men vad fan, vet du hur mycket information man har pungat ut de senaste 30 åren? Det är väl ganska uppenbart att informationsparadigmet är ett stort misslyckande.

Enda anledningen att vi fortfarande satsar på information är ju för att vi lever i ett fritt samhälle där man inte kan tvinga människor. Jag tycker man kan stå för åtminstone att man tycker att det är moraliskt fel, punkt slut, att reglera marknaden, men att inse också att effekten Vill man ha en hälsoeffekt så måste man kanske gå in och aktivt styra.

00:33:45 – Jacob: Ja, så där är ju två frågor egentligen. Själva faktafrågan, vad är problemet och vad kan man göra åt det? Sen är det en annan fråga som är politisk. Vill jag göra något åt det när jag vet vad jag behöver göra? Där får folk fortsätta tycka vad de vill. Men man kan inte stå och förneka att omgivningen påverkar hur människor agerar. När omgivningen förändras så kommer vi få mer eller färre överviktiga och så vidare. Då får man leva med det. Utbildning funkar ju på sätt och vis men det är för ineffektivt. Det är för många människor som ska nås Och som får motstridiga budskap och som inte alltid tar sina rationella beslut för stunden och så här. För folk vet ju att läsk är dåligt. Även de som dricker det vet ju att det inte är bra. Sen kanske de har olika syn på hur dåligt det är.

Går du på vissa grupper på Facebook så dör man ju om man dricker en cola. Det är alltid nyanser var man har lagt sig på den skalan. Men det är ingen som vet eller tycker att det är bra. Alla vet att det är ett dåligt val. Men folk fortsätter att göra det här valet av olika orsaker. Där omgivningen är en betydande orsak.

00:34:59 – Niklas: Mm. Och min tes på något vis är att människor som då inom citattecken lever rätt gör det inte för att de är mer rationella och dagligdags gör extremt kloka val utan det har blivit en etablerad vana i vanelivet. Om vi tänker Kahnemans system 1 och 2. Den dagen hälsosamma livsmedelsval och träningsval blir system 1. Det är det man vill åstadkomma. Att det inte ska vara något som man dagligen går och funderar på. Ett bra exempel är tandborstning. Väldigt få människor Eller bra och bra, det är det jag använder. Väldigt få människor går upp varje dag och gör en risk-nytta-kalkyl och tänker kring tandborstens för och nackdelar. Det är bara något man går upp och gör. Det gäller att etablera den typen av vanemässighet. Den tror jag primärt, men i väldigt stor utsträckning handlar om hur man kan forma en omgivning.

00:36:09 – Wille: Att det är ingen som orkar gå runt och vara duktig dagarna i ända, utan att det handlar mer om att det blir en rutin, att man går och tränar och inte köper med sig läsk varje gång man är i butiken och så vidare?

Genetik, moralism och samhällsstrukturer vid övervikt och ätstörningar

00:36:22 – Niklas: I alla fall då någonting etablerat. Det är där det är så svårt för där vet man att folk har olika förutsättningar för att nå den här nivån.

00:36:32 – Jacob: Man kan titta på barn, ungdomar eller yngre människor innan de blir överviktiga. Så kan man på sätt och vis förutspå vilken grupp som är större risk att hamna i övervikt senare. Genom att bara titta hur lätt de har att stå emot när det ställs något gott framför. Hur hårt trycket är på dem att undermedvetet sträcka sig mot godisskålen. För vissa människor är det bara inte en lockelse. Det är mer gener än att de är smartare eller rationella. Det ser man även om man sätter på en sån här FMRI, alltså där man scannar olika centra i hjärnan för att se vad som aktiveras. Alltså hos vissa människor aktiveras det här stället mer av exakt samma sak. Alltså det är omedvetet. Sen när det här aktiveras, det är då man gör ett medvetet val. Men om du har en hjärna där det bara aktiveras väldigt lite, då är det inte så så Då är det inte ett svårt val för dig.

Men för en annan person där det aktiveras väldigt mycket. Det blir ett annat val för dem trots att det är samma förutsättningar framför dem. Det har folk också svårt att relatera till. Men de har inga problem att relatera till att olika människor svarar olika bra på träning. Eller att vissa människor har lättare att bli alkoholister än andra. Men när det gäller maten så är det på något sätt bara att jag säger nej. Varför gör inte de det? Att man inte kan fatta att varför du bara är 1.50 när den andra personen är 1.80.

00:37:59 – Wille: Men jag tror att du är lite generös när du säger att folk är redo att köpa att vissa bara har lättare att bli alkoholister. För jag tror att så fort det gäller sådana här beteenden eller psyk överlag, då är folk väldigt skeptiska till att gener faktiskt kan påverkas. Folk tror ju att de är helt i kontroll över alla beslut de tar. Så fort man studerar det här så ser man att vi påverkas av allt annat än våra medvetna val i varenda studie som man gör på det här området.

00:38:26 – Niklas: Allt som det finns en moralistkoppling till, att vara fet, att röka. Det är man i alla fall mindre mån om att erkänna. Jag har till och med sett studier där man får avgöra… Det kanske också läste Jacob. I vilken mån människor tycker man…

00:38:46 – Jacob: Vems ansvar är det?

00:38:48 – Niklas: Hur duktig man är. Så får man höra att den här personen har gått ner i vikt genom träning och kost och den här personen har gått ner i vikt genom gastric bypass. Då tolkar människor hur pass duktiga de är och naturligtvis anser man att de är mer förtjänta om de har gått ner på egen hand. Ungefär som gastric bypass, postoperativt liv, en dans på rosor. Det är också jättesvårt och krävs jättemycket anpassning till. Allt som är kopplat till moralism är man mindre benägen att tror jag accepterar att det finns stark genetisk påverkan. Sen tycker jag också att diskussionen kring genetik, det finns någon sorts felaktig uppfattning och där tycker jag att samhällsvetarna är sämre. Det finns ju ingen som helst motsägelse i den genetiska påverkan eller genetiska dispositioner och strukturell förändring.

Det handlar fortfarande om att Det är samhället man kan förändra och givet omgivningen kommer den genetiska skörheten få mer eller mindre utfall. Jag har läst på ganska mycket om genetik och anorexia på sistone. Det finns de som hävdar att det kan förklaras uppemot 70 procent av genetik.

00:40:17 – Jacob: Det är många sådana grejer. Det är ett bra citat. Jag tror det är någon sån här… En ledare i The Lancet för något avsnitt för tre, fyra, fem år sedan. Det var liksom bara… Generna kanske bestämmer vem som blir överviktig men det är miljön som bestämmer hur många som blir överviktiga. Så ju mer vi förändrar miljön så börjar vi nagga på kanten på de som precis har gener så de klarar sig. Sen till sist när vi har ändrat miljön tillräckligt mycket för att den ska bli jätteobesogen. Då är det de med supergenerna i princip som står kvar där. Överlag på gruppnivå så tror jag säkert att det finns de som har jättedåliga gener men som hittar strategier eller livsstilsgrejer som gör att de ändå lyckas hålla sig i bra form. Det finns inga siffror på det men om jag bara skulle gissa skulle jag säga att 90-95% av alla smala människor.

De har ju bara bättre gener än de som är överviktiga. För de flesta smala de bryr sig inte heller. Sen de som lyssnar på den här podden är säkert en udda grupp ur det perspektivet. Men det är nog många som lyssnar på den här också som tror att de är mer udda än vad de är rent beteendemässigt.

00:41:29 – Niklas: Ja, och för att knyta ihop den anorexian där. Eftersom vi vet, jag tänker mig att jag har inte sett än några studier som visar på en systematisk genetisk skillnad mellan kön. Då skulle man kunna anta att anledningen till att kvinnor oftare får anorexia är då en samhällsförklaring. Den genetiska skörheten är normalfördelad men det som leder till bantningsbeteende som med tiden leder till en fullblown ätstörning är exempelvis kroppsideal och sånt. Så min poäng är att det ena är jätteviktigt, ta inte bort samhällets värde. Och det där är en falsk dikotomi på något vis.

00:42:14 – Jacob: Ja, det är ju samhället som styr det i stort tycker jag. Sen gener blir kanske mer en intressant fråga i individnivå eller om man har subpopulationer i befolkningen eller vad som helst. Jag tror inte det är, annars är generna mer bara, jag tycker bara generna är ett bevis på att det är samhället som spelar roll.

00:42:38 – Wille: Nu kommer vi få en recension på iTunes där folk skriver att det är en circle jerk så fort man börjar prata om övervikt och samhället. Det är bra. Kör på det. Jag läser alla de jag tycker är roliga. Ja, du gör det. Var det någon som skrev det? Ja. Så är det. Vi har blandad pott bland recensionerna kan vi säga. Ja, det är en dikotomi där. Det är verkligen snedfördelat. Det finns ingen topp i mitten. Antingen är det skitbra eller så är det bara skit.

Publikationshets, peer review och akademins villkor

00:43:16 – Wille: Du har varit i akademin ett bra tag nu. Jag gissar att du har känt av trycket att publicera och hur akademin funkar. Inte som en marknad, men det är ett jobb. Det är något man måste producera. Hur ser du på hur det funkar kontra gentemot det som du vill studera och det som du brann för från början när du kom in i akademin?

00:43:50 – Niklas: Jag har inte upplevt publikationshetsen som ett ok på mina axlar. Jag har dels haft relativt lätt att publicera även om jag har fått en hel del rejections också. Jag har inte upplevt att jag har haft problem med att jag inte kan bevisa att det är nyttigt nog. Men det är också för att jag är doktorand och där handlar det mest om att skriva sin avhandling. Det här problemet med att vetenskap måste vara direkt samhällsnyttig den kanske jag kommer stöta på mer när det handlar om att söka pengar i framtiden. Men det är absolut så att jag tror alla som forskar dels får en helt annan cynisk inställning till peer review. Att det är väldigt mycket ett lotteri tyvärr. Om granskaren har en bra dag så kanske du får publicera. Om granskaren är sur så får du en sågning.

Att vara granskare ger varken några meriter eller någon form av ersättning. Det är något människor gör på fritiden. Givet att det blir alltmer folk som måste publicera jättemycket. Det blir alltmer tidskrifter. Det blir naturligtvis granskning allt sämre också. Det finns antagligen ett gigantiskt mörkertal av forskning som, om inte direkt fusk, som tummar väldigt mycket på sanningen för att forskning numera bedöms av hur mycket du citeras och hur mycket du publicerar. Det finns ofta gamla klassiska forskare och Higgs nyligen som gick ut och sa att i nuvarande akademiska miljö hade jag aldrig kunnat Börja tänka kring Higgsbosonen. Den typen av peace and quiet som han behövde hade han aldrig fått. Utan det ska publiceras, skrivas och sökas pengar.

Man ska vara väldigt tydlig redan från början med vad det finns. Det här tror jag att jag kommer att komma fram till. Det här är anledningen till att det är nyttigt. Att säga att jag behöver fem år där jag sitter och leker med massa ekvationer och kanske kommer fram till något. Det är ingenting du får massa pengar för. Det är på sätt och vis bra att det ställs krav på forskare att man inte bara kastar pengar över dem men det är också ett väldigt problem för forskning kan liksom inte beställas fram. Eller i alla fall inte stora vetenskapliga genombrott. Man kan ju bedriva forskning som gynnar företag här och nu men de stora vetenskapliga genombrotten är ingenting som man planera fram. De sker spontant när nördar förvånar nördar.

00:46:31 – Wille: Det finns ett uttryck som heter blue sky science. Jag vet inte exakt var det kommer ifrån, men jag tror att det är nånting med snubben som kom på varför himlen är blå. Det låter som ett skämt, men det är faktiskt nån som har förklarat varför det är. Det är för att han satt och lattjade på nåt sätt med nån gas i nån kammare och så kom han på det och det har säkert haft massa nytta för olika fysiska processer som vi använder idag. Det är som du sa med Higgsposonen och allt vad det gäller elektroner och liknande. Det är det som gör att vi har datorer idag. Det var ingenting man kunde förutse när man började med det här. Det var bara nördar som började med någonting och sen lyckades det bli en dator av det hela. Jag kan köpa att det är svårt att lägga ut massa pengar för nånting som ser ut som ingenting från början.

Men samtidigt är det så man får de stora genombrotten med grundforskningen.

00:47:29 – Niklas: I mitt fall handlar det om att ingen vill att det ska slängas. Först och främst var inte akademin perfekt förr. Det var extremt hierarkiskt och det fanns professorer som gjorde vad de ville. Det var ju dåligt förstås. Problematiken handlar väl om att när man utifrån försöker styra vad forskning ska vara så förstår man inte vad vetenskap är. Något som är ganska intressant och som har skrivits mycket i de här debatterna är att vissa väldigt moderna drivna företag som Google och sånt där, de tar alltmer efter någon sorts akademisk syn på innovation. Det finns väldigt öppet för galna idéer och att man får spåna väldigt mycket. Medan akademin mer och mer styrs som företag istället. Jag tror inte att det fungerar särskilt bra.

Det kommer i alla fall inte gynna stora vetenskapliga genombrott. Men vill man ha småstudier som pekar hit och dit så är det väl det man kommer få. Jag menar väldigt mycket av Det är därför det gör så mycket som är totalt ointressant också. Man har ett dataset och så försöker man få ut publikationer av det. All nonsensepidemiologi handlar säkert mycket om det. Någon stackars doktorand får en uppsättning data och måste komma fram till någonting på fyra år och så hittar man samband som är helt irrelevanta egentligen, men det behövs. Jacobs är också min favoritsida. Läkare för framtiden. De visade exempel någon gång där de hävdade att man inte behöver mycket protein för att bli stark. Man kan äta vegetabiliska näringsämnen som de sa.

Vilket för övrigt är ett begrepp som inte existerar. Någon sorts tvärsnittsstudie som hade visat att på greppstyrka bland äldre hade man sett någon sorts statistiskt samband med betakaroten. Ungefär så här var det, vilket antagligen är ett samband som inte har någon som helst kausalitet. Det här var en avhandling, det var inte den doktorandens fel, men då tänkte jag att här har den här personen bara fått, här har du massa kohortdata, du ska göra någonting under fyra år och sen har man hittat sambandet som man skrivit om.

00:49:59 – Wille: Just greppstyrka hos äldre är roligt, för det är nog många krystade dataset som har resulterat i olika korrelationer med greppstyrka hos äldre. Det är mortalitet, vilken tv-serie du gillar och allt möjligt som man kan komma ut från det. Jag tänker att om det finns ett samband, var kommer det ifrån? Hur många faktorer är däremellan för att det ska bli det? Att sätta sitt namn på det, det här har jag gjort under fyra år. Morötter ger bättre greppstyrka hos äldre. Vad gör du för nånting?

00:50:33 – Niklas: Nonsenssamband är ett problem i värsta fall för att det är slöseri med tid och pengar. Men det kan få värre konsekvenser när man medicinska behandlingar och sånt där som är helt fel eller när det gäller kanske politiska beslut görs på ekonomiska teorier kanske som är tvivelaktiga. Väldigt mycket av samhällsekonomin har ju präglats av ekonomisk teori som också har varit så där, givet att en miljard antaganden existerar i verkligheten så bör marknaden fungera så här. fastän det aldrig gör det. Men sen har man byggt upp en samhällsekonomi som kretsar kring det. Samhällsvetenskapen har ingen motsvarighet till lasern exempelvis som var ett obetydligt fynd när den kom men som finns överallt numera. Men däremot alla politiska idéer Sånt här kommer ur humanioran och samhällsvetenskapen.

Demokrati kan man betrakta som ett fynd från humaniora. Det är andra saker samhällsvetenskaplig och humanistisk grundforskning bidrar till som också är viktig i längden.

00:51:51 – Wille: Upplever du att det är nån skillnad i det där? Nu har du varit mer inblandad i den samhällsvetenskapliga biten när du har varit i akademin. Är det nån skillnad i vilken frihet man får som forskare?

00:52:05 – Niklas: Som doktorand upplever jag att det är en gigantisk skillnadsfrihet. En humanist eller en samhällsvetare har sitt doktorandprojekt som hen driver och som kanske ingår i något projekt men ändå med en viss frihet. Men i naturvetenskap kan du i princip få, det här är vad vi gör här, in i labbet och gör de här studierna och skriver ihop en avhandling om det. Så där upplever jag att Skillnaden är gigantisk, men sen har man kanske en större frihet i den bemärkelsen att medicinsk och naturvetenskaplig forskning har mer resurser. Så det är frihet i olika saker, men frihet att formulera sina egna problem och sin egen forskning och skapa större samhällsvetenskap och humaniora. Men friheten att kunna åka runt i världen och ha fräck teknologi och sånt, den är såklart större i de mer resursstarka vetenskaperna.

00:53:07 – Wille: Men det kanske är för att de blir på något sätt dyrare då också. Då kanske det måste finnas någon professor som sätter sin stämpel att det här är inte bara slöseri med tid. Nu antyder jag inte att det blir massa slöseri med tid i samhällsvetenskapen, men jag tänker att skulle det vara det så är kanske konsekvenserna mindre än ifall man har slösat bort labbresurser av guds nåde under fyra år. Jo, men jag håller med om det.

00:53:30 – Niklas: Det har varit en evig diskussion kring CERN också. Många års forskning, brutala summor pengar. Det blev typ ingenting. Sen har man kanske hittat exposonen.

00:53:41 – Jacob: Kanske. Vad ska man med den till?

00:53:45 – Wille: Det är det som är problemet.

00:53:48 – Jacob: Man undrar nu. Men om man ska ta någon vetenskap som har gett oss grejer som man verkligen har nytta av, som alltid fungerar likadant, som man kan lita på, så är det väl ändå fysikerna. Som har hittat på sina grejer. Einsteins relativitetsteori hade man inte heller särskilt mycket nytta av de första 30-40 åren. Men sen helt plötsligt kom man på att vi kan ha en GPS. Nu kan vi ha nytta av det. Det är man ju glad för idag att det finns. Annars hade man aldrig hittat någonstans längre. Vad gjorde man innan Google Match?

00:54:20 – Niklas: Einstein hade ju aldrig någonsin kunnat… Om han hade haft den produktionstakten så hade han varit konkurrerad i akademin för länge sen idag. Så en sån där sak som i alla fall är väl att fundera på. En människa som Meinstein vet jag inte om de finns längre faktiskt. Eller de är i så fall väldigt få. Eller så är det professorer som bara sitter och delegerar ut jobbet till de andra så gör de sitt egna race vid sidan om.

00:54:45 – Jacob: Det finns kanske de som har sån lyx.

00:54:47 – Niklas: Jo, men det är inte så bra det heller att personer som kommer en viss… Det var en nobelpristagare i kemi för något år sedan som sa att först doktorerar man och sen gör man några postdok-år och då blir man en fantastisk labbforskare och sen blir man administratör. Det enda man gör sen är att administrera personal och söka pengar och sen får postdok och doktorander göra all forskning så det är ett slöseri på kompetens också att professorer i vissa ämnen mest sysslar med att vara någon sorts auktoriteter och dra in pengar och grejer än att faktiskt stå på golvet och genomföra den empiriska forskningen. För de har ju kompetens för det.

00:55:32 – Jacob: Är det lurigt idag? Vi var inne på peer-review innan förresten. Läste ni om han svensken som gjorde flest i världen nu senaste året? Jag ska hitta hans namn här snabbt. Han hette Jonas Ranstam. Han hade 661 reviews på ett år. Eller lite mindre än ett år. Han snittade ungefär två om dagen. Hade vi haft fler sådana hade det inte varit något problem med peer-review.

00:55:58 – Wille: Han sitter med två stämplar och bara

00:56:02 – Niklas: Var han reviewer så ofta?

00:56:04 – Jacob: Ja, han gjorde två om dagen i snitt. Det är faktiskt fantastiskt. Har han fått sparken nu? Han är frilansande statistiker. Så han gör sina reviews på morgonen. Sen spenderar han eftermiddagarna med sina egna projekt.

00:56:25 – Niklas: Fråga vad han är frilansare. Då har han inte lika mycket universitets… jobb att göra med administration och allt sånt där. Så då har man verkligen tid.

00:56:36 – Jacob: Han säger också att min lön är låg, men min livskvalitet är hög. Han kanske jobbade hårdare förr. Eller hårdare, han jobbar säkert. Det är jobb det också, som vi sa. Review-biten. Det är kul att någon gör det. Jag kan tänka mig att han är ganska bra på att nita på statistiken också om han snittar två om dagen. Det var lite avstick, ja.

00:57:00 – Wille: Det är mycket annat som kommer med universitetslivet.

Undervisning, evidensgradering och forskningsetik

00:57:03 – Wille: Man måste undervisa, man måste rätta prov och ha att göra med en massa jobbiga elever som härjar. Vad undervisar du i, Niklas?

00:57:13 – Niklas: Tioåringar. Hur mycket undervisar jag?

00:57:17 – Jacob: Ja, och vad undervisar du i? Är det kostvetenskapen? Ja.

00:57:23 – Niklas: Först och främst, undervisning är väldigt roligt. Att rätta tentor är inte kul och att administrera är inte så kul heller. Men undervisningen är väldigt kul och givande och studenterna är oftast bra. Men jag har dels alla de samhällsvetenskapliga delarna väldigt mycket. Men sen har jag undervisat en hel del i metod, forskningsetik och där hoppas jag att de tycker att det är kul för jag pratar filosofi Jättevana.

00:57:56 – Jacob: 20-åringar. Är det många unga? Det är svårt med etik. Ja.

00:58:00 – Niklas: Men sen har jag seminarium i evidensgradering också. Det är den foten jag har kvar fortfarande i någon sorts nutritionsdel i undervisningen. Vi har en seminariedel i vetenskaplig metod där vi försöker lära oss hur man graderar evidens i nutritionsforskning. Hur kommer man fram till att någonting är convincing och probable? Det är väldigt värdefullt. Jag märker att studenterna får en aha-upplevelse. Först och främst hur mycket forskning som sorteras bort. Här hade vi 2000 studier. Det visade sig att 10 var bra nog. Det kanske var en överdrift, men det är också en chock. på tal om att publicera mycket. Jag tror att det var någon, inte vilket medicinskt ämne det var, men man kom fram till att 10 procent av all forskning som publiceras får någon som helst relevans i klinisk praxis.

90 procent har ingen relevans. Och i nutritionsforskning är det lite samma sak, det mesta sorteras bort. Det är det där som jag tror visar som är lite konspiratoriskt lagda. De vägrar överhuvudtaget förstå den där processen. Visst, det är människor som gör det och de har sina bias och förutfattade meningar och i slutändan är det människor som sitter och kommer överens om vad som är en bra studie och det finns en mänsklig komponent där, men den är inte godtycklig.

00:59:39 – Jacob: Nej, precis. Det byggs på efterhand. Det korrigeras och rättas och så vidare.

00:59:46 – Wille: Apropå etiken, det finns en rolig aktuell nyhet. Jag vet inte om du har läst om det med etiknämnden i Umeå som inte godkände en ansökan från Mittuniversitetet där de ville studera rödbetsjuice och koffein som prestationshöjande tillskott. För att ansatsen liknade så mycket doping eftersom man ville studera kemiska ämnen och hur det påverkar prestationen.

01:00:15 – Niklas: Jag såg rubriken, men jag gick aldrig in och läste artikeln. Utifrån det lilla så låter det underligt. Det skulle vara intressant att se hur de har formulerat ansökan. Ska man vara lite schysst mot etiknämnden ska man väl avvakta tills man har sett den. Men det låter ju konstigt. En etikprövningsnämnd inom medicinsk forskning borde väl fatta Ordet kemiska ämnen betyder inte nånting. Det är annars nånting som brukar oroa en del att nånting är kemiskt.

01:00:54 – Wille: Det var mer min tolkning av det, just att det var de här två kemikalierna tillsammans, att det liknade så mycket doping. Det var ganska roligt, för Jacob kollade upp det där igår. Det var någon chef för Vintersportcentrum eller liknande som hade gjort den här ansökan, och de hade ändå dissat den. Först spekulerade vi om det kanske var någon preppare som gick dit och bara “jag ska göra en studie”, och de bara “nej, ut”. Men det visade sig att det var seriöst. Det var chefen för Sportcentrum där uppe som hade

01:01:20 – Jacob: ansökte utan att… Ja, vi gick igenom detta mer i den andra podden. Men det var roligt. Eller det var udda, ska vi säga. Det blev en rolig rubrik, kan vi säga.

01:01:34 – Niklas: Första gången jag hör nånting som låter som att det var för hårt annars är min överraskning snarare bland annat att vissa saker släpps fram lite väl enkelt. Särskilt på covid. Då skickar vi pejkar.

01:01:50 – Wille: Ja, men den skandalen förtjänar pikarna.

01:01:55 – Niklas: Jag hävdar att all medicinsk forskning alltid är bättre på Uppsala. Allt som är bättre på KI är bara för att de har en mer liberal etik.

01:02:01 – Jacob: Som vi har för mycket heder för att genomföra i Uppsala.

Logiska felslut i debatten

01:02:19 – Wille: Ska vi avsluta med några logiska felslut? Vi kan väl ta en. Har du någon favorit, Niklas?

01:02:25 – Niklas: Ja, jag har ganska många. Man stöter på mycket… Man kan säga så här. Vi vet att många inom naturvetenskap och sånt där men ett som jag stöter på mer inom kanske samhällsvetenskap och humaniora Det är vad jag kallar för det identitetspolitiska felslutet. Det ligger mellan guilt by association och ad homine, men det här att… I vissa diskussioner, och för all del, det här är relevant kritik ofta att vem man är påverkar hur man tolkar världen. Men det finns vissa diskussioner där man beroende på vem man är exempelvis om man är kön och sånt där inte kan uttala sig i vissa frågor, som ett väldigt svagt argumentations… att du är en sån person och har därför inget att säga till om i just den här frågan eller kan inte förstå den.

Det är ingenting som har stötts på så mycket i naturvetenskapen men där märker jag att det finns lite grann mer i humorn. Och ibland är den ju giltig. Vi kan inte förstå kvinnors uppfattning om sexism eller mörkhyade människors upplevelse av rasism men man kan ändå ha en diskussion kring exempelvis vad förklarar skillnader i lön på populationsnivå och sånt där, utan att vara… Det där är nånting som stör mig mycket i diskussioner. Vem man är spelar roll för hur man kan diskutera vissa faktafrågor.

01:04:00 – Wille: Vi kommer tillbaka till det där med överviktsforskarna som kanske själva är överviktiga och att det då skulle på något sätt avgöra vad de faktiskt kan om ämnet. Det är en ganska bisarr koppling egentligen.

01:04:11 – Jacob: Det är samma variant fast övervikt. De har i alla fall en hypotetisk eller det är ju fysiologiskt möjligt för dem att gå ner i vikt. Det här är ju ännu värre. Du kan ju inte bli kvinna bara för att du liksom ska diskutera frågan. Annars får ju jag också den ganska ofta. Om du inte har provat dieten så kan du ju liksom inte uttala dig. Där kan jag ju faktiskt prova dieten. Sen är det ju orimligt att man ska springa runt som människa och prova på en 40, 50, 100, 200. Det finns ju en väldig massa dieter genom livet bara för att kunna säga någonting om dem. Det räcker väl med att någon har gjort en studie, att det finns statistik, att det finns siffror som ändå är mer objektiva än vad jag hade kunnat skrapa fram om jag testat någonting själv.

Det är väl också ett problem. Man ska ju visst kunna diskutera sådana här saker ändå. Bara det finns lite data bakom det man säger så spelar det ingen roll vem du är, tycker jag.

01:05:06 – Niklas: Det finns vissa diskussioner där den kritiken är fullt rimlig men det finns vissa diskussioner där den används väldigt slentrianmässigt. En annan favorit som du och jag stötte på, Jacob om vi går tillbaka till det här med reglering av marknaden det är det här med slipper-slope-argumentet. Om vi gör så, varför kan vi inte lika gärna leva i Nordkorea? Det är en viss gradskillnad mellan att försöka reglera exempelvis var man ställer godiset i en affär Och att liksom leva i nån sorts 1984-samhälle. Det är ett sånt här jättedåligt argument som jag bara blir sur på när nån bemöter. Ja, men var går gränsen då? Ja, den kan man diskutera och nå nån sorts konsensus kring i demokratiskt diskussion. Det är inget bra argument.

01:05:55 – Jacob: Nej, poängen är ju bara att gränsen ligger fel just nu. Nu är det ju nästan ingen gräns. Så vi har väl lite regler. Man får inte göra reklam riktad mot barn på TV. Men det gäller ju bara svenska kanalerna och de har ju inte reklam. Det är ju bara TV4 som är drabbade. Alla andra sänder ju från utlandet. Så TV3 får ju göra vad fan de vill ändå. För de kör ju enligt brittiska regler när de sänder därifrån. Det är ungefär de reglerna vi har för att stoppa någonting överhuvudtaget. Sen finns det regionalt på skolor som kan ha egna grejer. Överlag får företagen göra vad fan de vill för att utsätta dig för deras grejer. Den linjen funkar inte. Då måste vi flytta den. Då kan man börja diskutera, vart ska vi flytta gränsdragningen? Det är en legitim diskussion, men det blir löjligt om någon säger, om vi börjar flytta linjen, var ska vi sätta den då?

Det kan vi inte göra. Vi kan inte börja flytta linjen. Tänk om någon sätter den borta vid Nordkoreagränsen. Det är ingen som föreslår det. Vi kan väl börja diskutera var det är rimligt att ha den i mitten. Eller så börjar vi flytta den sakta, sakta och så ser vi när… när det blir bra nog eller när vi är nöjda med situationen som den är. För det är ju ingen som är nöjd med situationen som den är rent folkhälsomässigt just nu.

01:07:08 – Wille: Nej. Ja, jag tror vi tar och avrundar där. Det har varit jättekul att ha dig med Niklas. Det var en väldigt spännande diskussion här. Det är som sagt alltid väldigt roligt att höra om just det här väldigt intensiva arbetet under fyra, fem år med någonting som sedan blir en liten bok på något sätt. Vad som har gått in i det.

01:07:25 – Niklas: Ja, tack för att du var med.

01:07:26 – Wille: Ja, då hörs vi när vi hörs. Ha det bra. Tja. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *