Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det här avsnittet av Tyngre Träningssnack gästas Wille och Jacob av Ali Komai, som nyligen har doktorerat inom cellfysiologi med fokus på fettceller och samtidigt har en gedigen bakgrund inom tävlingsbodybuilding. Samtalet inleds med Alis egen träningsresa, från tiden som tung linjespelare i amerikansk fotboll till hur han fastnade för styrketräning och började tävla i Classic Bodybuilding. De diskuterar vad som driver en att gå igenom slitsamma tävlingsdieter, hur fysiken och den så kallade muskelmognaden utvecklas med åren samt hur man kan bli mer strategisk med sin träning och tävlingsplanering.
Utifrån Alis forskarutbildning kommer diskussionen snabbt in på vetenskaplig metodik och källkritik. Jacob, Wille och Ali reflekterar över hur bristfällig undervisningen i vetenskapsteori och artikelsökning ofta är på grund- och masternivå vid universiteten. De pratar om hur lätt det är att slentrianmässigt lita på abstrakt, kurslitteratur eller enskilda auktoriteter utan att granska hur studier faktiskt är utförda, och varför det är avgörande att se till den samlade evidensen snarare än att plocka russinen ur kakan.
Därefter dyker avsnittet ner i fettvävnadens fascinerande biologi. Ali förklarar skillnaden mellan vitt fett som lagrar energi, brunt fett som är tätt packat med mitokondrier och förbränner energi till värme, samt det nyare begreppet beige fett. Han berättar också om hur synen på fettväven förändrades i slutet av 1980- och början av 1990-talet, då man insåg att fettet inte bara är ett passivt energilager utan ett högst aktivt endokrint organ som utsöndrar en rad viktiga hormoner.
Ett av dessa hormoner är leptin, som fungerar som kroppens energitermostat och styr mättnad och hunger. Utifrån Alis egen erfarenhet av att ha gått ner kraftigt i vikt sedan tonåren diskuterar de begreppen setpoint och settling point, hur ökad muskelmassa och förändrade levnadsvanor kan påverka var kroppen trivs viktmässigt, och varför suget efter belönande mat blir så påtagligt efter en hård tävlingsdiet.
Huvudfokus i Alis avhandling ligger på hormonet adiponektin, som bland annat ökar insulinkänsligheten och fettförbränningen men som paradoxalt nog minskar i blodet vid övervikt och typ 2-diabetes. Ali beskriver hur hans forskargrupp för första gången har kunnat visa hur frisättningen av adiponektin styrs via reglerad exocytos i fettcellen, där signalämnet cykliskt AMP och stresshormoner som adrenalin och noradrenalin spelar huvudrollen tillsammans med kalcium. Han förklarar även hur en skräpmatsdiet i djurmodeller leder till färre beta-3-receptorer på fettcellerna, vilket skapar en form av katekolaminresistens som hämmar frisättningen av adiponektin.
Avslutningsvis berättar Ali om sina planer på att kombinera fortsatt forskning med läkarstudier, om sin kortvariga men intensiva satsning på olympisk tyngdlyftning och hur det går till rent praktiskt i labbet när man med hjälp av en mikroskopisk glaspipett suger hål på en enskild, fettfylld cell för att mäta dess elektriska egenskaper.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och träningsvärk
00:00:22 – Wille: Varmt välkomna ska ni vara till ännu ett avsnitt av Tyngre Träningssnack. Jag heter Wille och med mig som vanligt har jag Jacob Gudiol.
00:00:30 – Jacob: Goddag Wille!
00:00:31 – Wille: Goddag goddag, hur är läget?
00:00:33 – Jacob: Jodå, det är fortfarande bra. Nej, det är version två av vår inspelning kan jag säga. Du bröt illusionen direkt. Ja, jag bröt illusionen direkt. Vi spelade in, det gick inte så bra så nu startar vi igen. Det är lite repetition på introduktionen här. Och när Jacob säger att det inte gick så bra.
00:00:51 – Wille: Så är det jag som klantar mig. Exakt, det var du som fuckade upp precis. Vi har med oss en gäst idag som vi inte ska plåga allt för länge. Du ska få presentera dig själv. Det är Ali Komai. Välkommen!
00:01:05 – Ali: Tack så mycket.
00:01:06 – Wille: Hur är läget med dig?
00:01:07 – Ali: Det är bara fint. Svagt och lite förkylning. Men än så länge känns det bra.
00:01:14 – Wille: Gött. Ditt röstläge kanske också kommer ändras lite då?
00:01:17 – Ali: Det har faktiskt inte gjort det än, men jag känner det på träningsvärken som inte har gått över sen fyra dagar tillbaka. Så bra träningspass var det inte.
00:01:26 – Jacob: Men det brukar vara det. När man har varit sjuk så sitter det i väldigt mycket längre träningsvärken, eller hur?
00:01:31 – Ali: Precis. Det känns lite annorlunda. Det är armarna. Men jag är lite halvt inkapabel att lyfta och röra dem nu, så det är på G. Det börjar bli gammal. Det är det som är problemet.
00:01:46 – Wille: Vi är lika gamla har jag faktiskt fått för mig. Inte riktigt så gammal är du inte än.
00:01:51 – Ali: Är du 28? Ja, jag är lite äldre än dig.
00:01:54 – Wille: Men vi är födda samma år kan man säga.
00:01:56 – Ali: Okej, coolt.
00:01:58 – Wille: Försök att flytta ner din ålder.
00:02:02 – Ali: Känner du också av åldersproblemen Wille?
00:02:04 – Jacob: Jättemycket.
00:02:06 – Ali: Hela tiden. Hur är det för dig Jacob?
00:02:08 – Jacob: Det har slagit lite nu de sista åren tycker jag. Men det är så svårt att veta om det är det eller bara att jag tränar lite sämre. Förr körde man tre-fyra fotbollsträningar i veckan plus att man var på gymmet tre-fyra dagar i veckan kanske. Nu är det liksom mer att det ena eller det andra. Man får göra ett val på något sätt. Livet räcker inte till annars. Eller tiden räcker inte till i livet. Och det är klart om man väl tar i då så är man inte riktigt lika beredd på det. Då är man ju mer sliten efteråt. Men återhämtningen tycker jag det märks på.
00:02:40 – Wille: Jag har köpt en ny rolig leksak till min cykel. Det är en inomhustrainer där man kan få ut effekten och sånt där. Så då skulle jag göra ett FTP-test där man testar sin tröskeleffekt. En insats över 20 minuter är allt vad man orkar och efter det så känner jag bara för att… Ska jag mejla Jacob och ställa in det här eller? Det är borderline att det kommer gå att prata efter det här.
00:03:04 – Ali: Det är inte nice.
00:03:07 – Wille: Det är det verkligen inte. Du har sagt att du har träningsvärk här, Ali, och det är väl en del av det som du håller på med. Jag tänker att du ska få presentera dig lite mer noggrant. En annan del som du håller på med är att du numera är doktor. Du har doktorerat de senaste åren.
00:03:24 – Ali: Ja, det stämmer.
00:03:26 – Wille: Jag ska säga att jag sitter och tittar på ett abstrakt här. Jag kan berätta för lyssnarna att vanligtvis när vi har med våra gäster så brukar jag, om jag inte har koll på det de har gjort tidigare, vilket är ungefär alltid, brukar jag alltid kolla upp lite. Vad är det de har gjort för någonting? Vad handlar det om? Nu sitter jag och tittar på ett av abstrakten från ett pek som var med i din avhandling. Och om man ska beskriva det här så är det lite som om man har sett filmen The Matrix så är det lite som när Neo inser att han är i The Matrix och ser de här siffrorna framför sig. Lite så är det här abstraktet.
00:03:58 – Ali: Ja, jag måste säga att precis som ordet abstrakt så var det så för mig de första månaderna när jag var här. Det tog ett litet tag att komma in i fältet, så att säga.
00:04:08 – Jacob: Ja, det kan jag tänka mig. Men innan vi går in på det
Ali Komais bakgrund inom amerikansk fotboll och bodybuilding
00:04:12 – Jacob: så tänkte jag vi skulle prata… Du har hållit på en hel del med träning också vet vi ju. Så vi tänkte vi… Vi går in på det först tror jag. Så tror jag det blir bättre övergång sen till de lite mer nördiga bitarna då som vi också kommer komma in på. Så om du berättar först liksom träningsbakgrund. Hur ser det ut där? Ja, jag har väl…
00:04:31 – Ali: Jag testade på alla möjliga olika sporter när jag var yngre, fotboll, bandy och liknande, men jag fastnade inte riktigt för något av det. Jag tränade amerikansk fotboll i fem år, vilket då fortfarande är en av mina favoritsporter. Men jag var ganska överviktig Det funkade bra i amerikanska fotbollen, men inte lika bra för självförtroendet. Så när jag började träna lite för styrka i amerikanska fotbollen upptäckte jag att nu börjar det växa lite saker. Nu börjar det bli lite större på armarna och benen. Så började jag mer och mer fastna för byggningen. Och övergick till det när jag var 18. Så nu i september har styrket tränat i 10 år. Jag har tävlat ett antal gånger i Classic Bodybuilding, men också Bodybuilding för juniorer.
Det gick mycket bättre för mig som junior, men det är ganska svårt som senior alltså. Så jag arbetar vidare på det. Jag försöker vara lite mer strategisk med tävlingar och sånt i framtiden. Jag vill växa lite mer, bli lite mer symmetrisk och naturligtvis komma in så hårt som möjligt inför nästa tävling. som kanske blir nästa år.
00:05:39 – Jacob: Jag tänkte se, har du någonting inbokat där? Vet du när det är er comeback?
00:05:42 – Ali: Alltså, suget finns ju. Men det har varit väldigt mycket att göra just med själva doktorerandet och sånt fram till december förra året jag disputerade. Så det är först nu igen som jag har börjat Komma in på tävlingstankarna. Jag har börjat hobbydieta lite.
00:05:58 – Jacob: Vad är det som lockar dig där i byggningen? Är det att komma ut och tävla själva på scenen? Jag tycker liksom förberedelsen i byggning är faktiskt inte så kul som det är för många andra idrottare. De flesta andra idrottarna så blir det bättre och bättre. Du får liksom känna att fan, jag har tränat upp mig och blir bra med och du blir där piggare och piggare. Mer och mer energi medans man då i byggningen kanske har två månader som inte alls är roliga.
00:06:23 – Ali: Jag har nog faktiskt aldrig dietat inför beachen. Oftast har det varit att man börjar efter beachsäsongen för att tävla på Lucia och liknande. Nu har vi massa andra tävlingar på G alla tider på året. Jag är nog en tävlingsmänniska generellt när det gäller allting. Det är främst för att jag vill se hur långt jag kan pusha mig själv. Så just också för att jag var väldigt överviktig som ung, eller när jag var yngre, så har jag alltid haft suget av att helt enkelt ha beachformen. Men det räcker inte med att visa upp sig där, utan jag måste också kunna visa det på scen. Jag måste också kunna vinna över folk som har tränat. Så det är lite självdestruktivt på sätt och vis. Man lider, man sitter på cykeln och man mår dåligt, men ändå är det såhär
00:07:15 – Wille: Ja, jag har svårt att förstå det.
00:07:19 – Jacob: Det där tror jag man kan känna igen lite från andra idrotter. Som fotbollsspelare i Sverige, lite lägre ner, där har man fem månaders försäsong. Så då kan man gå ut i december, minusgrader, lite snöblandat regn, vind och så vet man att nu springer jag här och det är fortfarande fyra månader tills jag verkligen ska tävla eller göra nånting igen. Då undrar man ju alltid vad man håller på med.
00:07:41 – Ali: Jag tror det är så med alla seriösa sporter, så jag kommer ihåg… Det var lika jobbigt för mig med den amerikanska fotbollen. Precis som du säger, när vi tränade ute i snön. Jag tänkte att varför ska jag göra massa sånt här? Det räcker med att vara fet för mig och jag funkar ju jättebra som ingen annan. Det är man, precis. Men, ja. Ska man bli bra så måste man ju lida lite också. Så är det, antar jag.
00:08:06 – Wille: Vi har kommit fram till att du är en gammal
Muskelmognad och att bli bättre med åren i Classic Bodybuilding
00:08:08 – Wille: man nu för tiden, men hur länge kan man tävla i Classic Bodybuilding?
00:08:13 – Ali: Jag skulle nästan säga att man blir bättre med åren. Det är väldigt svårt att ha en mogen fysik när man är ung. Jag tror det är väldigt svårt att ha en mogen fysik när man är i 20-årsåldern. Även om det nu är ganska många som har väldigt bra fysik. Man blir bättre med åren, man lär sig mer med åren. Jag tror också att man blir mer strategisk både med träningen men också med vilka tävlingar man vill ställa upp i och liknande. Men om vi tar som exempel Patrik Kastrach. Hans utveckling de senaste åren är ju hur grym som helst. Jag träffade honom för några dagar sedan. Lite äldre klass… Nu säger jag inte att Patrik är gammal, men lite äldre klassisk bodybuildare brukar oftast gå bättre.
00:08:59 – Jacob: Ja, det verkar ju som att så länge idrotten inte innehåller de här riktigt explosiva momenten så blir man nästan bara bättre och bättre upp till sena 30 års…
00:09:08 – Wille: Det är bara att kolla maraton och styrkelyft och de här andra som är lite mer… En fysisk egenskap där explosiviteten inte spelar så stor roll.
00:09:19 – Jacob: De är ju väldigt bra väldigt länge.
00:09:21 – Ali: Ja. Det är någonting som händer med huden. Man kan ha två personer, en som är lite yngre och en som är lite äldre. Som båda har lika lite fett och liknande. Men oftast brukar den äldre vara lite mer vaskulär och till synes ha lite tunnare hud. Så det känns ju som att det här med muskelmognad faktiskt är sant. Att det blir lite bättre med åren.
00:09:44 – Wille: Har du varit sugen någon gång på, när du skulle välja vilket fält du skulle hamna i, att börja studera den typen av grejer? Vad händer på cellnivå med huden när man börjar komma upp mot 40? För att ta reda på de här byggarfrågorna.
00:10:02 – Ali: Man kan väl säga så här generellt så har jag varit jätteintresserad rent medicinskt, fysiologi av allt möjligt. Det som för mig var mest intressant när jag var yngre var hur man kan förbättra Eller hur man kan få musklerna att växa på ett bättre sätt och allt möjligt. Med hjälp av vetenskapen och sånt som ni arbetar väldigt mycket med och skriver mycket om. Men man kan väl säga att… Det är lite svårt att säga faktiskt. Man kan väl säga att jag kommer in på det här av en slump. Och när jag väl kom in på det här med PET-celler och sådant så började jag få mer och mer intresse. Så jag växte mig in i rollen av det forskningsstöd som jag håller på med just nu. Det är ju inte någonting som egentligen är rent applicerbart på träningen och övriga livet i sig.
Jag brukar förklara vad jag arbetar och forskar med och sedan brukar det alltid avslutas med att jag får frågan om hur man blir av med PET. Och det är det jag håller på med här.
00:11:00 – Wille: Men det här kalcium och…
00:11:03 – Ali: Men det som är så himla nice
Bristen på källkritik och vetenskaplig metodik i universitetsutbildningar
00:11:05 – Ali: med allt det här är att man får verktygen man behöver för att kunna läsa på på egen hand och för att kunna lära sig och för att kunna skapa sig en egen uppfattning om hur saker och ting funkar.
00:11:16 – Jacob: Så det är väl det som har hjälpt mig mest. Det tycker jag är något allmänt som behöver… Alltså det borde komma in mycket tidigare i alla utbildningar. Ska jag börja raljera nu? Nej, men alltså det är ju förjävligt. Jag har ju haft många kurskamrater och så här, även på masterprogrammet, som inte hade någon susning om hur man sökte artiklar. De visste liksom inte skillnaden på kvantitativ och kvalitativ forskning. Vad är en prospektiv studie? Vad är en retrospektiv studie? De visste liksom inte skillnaderna på det här. De kunde liksom inte bedöma om något var bra eller dåligt. De tittade oftast inte på metoddelarna utan de läste lite i bakgrunden och sen tittade de på slutsatsen ungefär. Blev det den slutsatsen jag ville det skulle bli så var det en bra artikel som refererades.
Annars så försvann det. Det är liksom det allmänheten har nytta av. Det är oftast inte… Alltså, det här med att… Visst, man behöver lära sig någonting när man läser ett kandidatprogram. Men det man lär sig där behöver man ändå på något sätt kunna hålla uppdaterat. Och det är där man försvinner bort. Om vi tar Wille och mitt yrke så tycker jag väl det är ganska talande att liksom alla får grunderna på sjukgymnastutbildningen. Men sen kommer man ut och så tycker man inte det räcker till. Och så hoppar man på liksom helt random kurser där vissa är riktigt jävla dåliga. Och så till sist så sitter man där och börjar promota saker som färgglad tejp och sådana här saker. Då har det gått fel någonstans, generellt sett. Sen kanske man kan, ibland kan man ju tejpa med motivering men det är ju många motiveringar som är riktigt dåliga om man ska vara ärlig.
00:12:56 – Ali: Jag håller med dig helt och hållet. Man lär sig inte så himla mycket om källkritik. Man lär sig inte så mycket om vad som är en bra referens och inte. Man lär sig inte hur man ska bryta ner en artikel för att se om det faktiskt är väl utfört eller inte. Det tycker jag är lite synd, för jag tycker att om man har en master så måste man också kunna veta vilken kvalitet det är på informationen man använder sig av.
00:13:18 – Jacob: Ja, men precis. Man ges kurslitteraturen och så är det liksom… Ja, men lita på den.
00:13:22 – Ali: Ja. Nej, men i en perfekt värld så hade jag väl tyckt att det ska finnas en enhetlig kurs för alla som läser på universitetet. Där man faktiskt lär sig sånt här i princip i början, innan man kommit in i det. Det är också lite så att man blir bättre på att förstå vad man läser ju fler saker man läser. Och det är väl också lite av vad som är bristen. Man läser ju många kurser och man har ju sin kurslitteratur. Men man är inte ute så ofta och söker efter artiklar. Det gör man ju när man ska ha någon inlämning där man behöver referera till någonting. Så det är någonting som jag tycker att Det är någonting som universiteten i hela Sverige borde införa.
00:13:59 – Wille: Det var ganska talande tycker jag när man hade någon opponering och så hade man själv skrivit på engelska och så fick man massa sura kommentarer. Varför skriver du på engelska? Och så märker man att folk inte riktigt förstått det man har skrivit. Men all den här litteraturen som du har refererat till, den är ju också på engelska. Har du verkligen läst och förstått det här?
00:14:18 – Ali: Du är ju diskad.
00:14:20 – Jacob: Ut! Du är avslöjad.
00:14:24 – Wille: Man kan ju komma ganska långt verkar det som utan att läsa och förstå det man läser. Ja, tyvärr är det väl så.
00:14:30 – Jacob: Det är många som släpps igenom lite snällt många gånger.
00:14:34 – Wille: Jag brukade testa folk genom att slänga in referenser som var helt orelaterade till det som jag skrev om. Bara för att det var publicerat i Nature. Det var aldrig någon som kommenterade på det. Vid något tillfälle hade jag två, tre sådana referenser. Folk hade läst det och opponerat på det. Tummen upp! Det ska man inte göra, men man kan göra det. Tyvärr.
00:14:58 – Ali: Det är så viktigt. Det handlar mycket om hur man tolkar saker och ting. Ibland kan man läsa en artikel där de har refererat till någon annan och sen om man då gör sig besväret att titta på vad de refererar till så ser man ju att det har inte alls att göra med den meningen de har skrivit i artikeln. Det kräver ju lite tid, men det är oftast väldigt fruktfullt att faktiskt går lite lite djupare än att bara titta på någon mening och tänka att ja men så är det.
00:15:25 – Jacob: Nu pratar vi kanske lite om en överkurs här. Det är därför jag brukar promota det. Man får liksom leta upp de här människorna som man vet i alla fall försöker vara ärlig alltid. Som försöker granska på det viset. Man kan ju liksom inte ta Kostdoktorn som typexemplet alltid på de här bitarna. Man kan liksom inte lita på det som står där. Mycket av det stämmer men han har inga gränser på vad som är rätt och fel. Passar det hans agenda så kör han upp det. Och då blir det liksom att det kan komma upp grejer på den saken som är helt fel. Och då måste du ändå sitta och alltid göra hela grovjobbet själv om du vill granska det. Så då är det ju en dum källa om du inte orkar göra det här grovjobbet själv. Utan man får välja liksom om man är intresserad av träning, kost, men inte kanske då känner att man har tid att sitta och läsa artiklar en timme varje dag eller sitta och granska.
Då får man liksom hitta de här personerna man kan följa som försöker i alla fall hålla sig sanningsenliga. Som ju försöker göra den här granskningen och som kan liksom säga när det blir fel. Och sluta följa en massa med personer som man kanske Som är poppis att följa men som kanske inte har så mycket bra att komma med. Eller där man inte vet om det är bra eller dåligt.
00:16:35 – Ali: Absolut.
00:16:37 – Jacob: Det är väl helt rätt det. Så brukar jag ha min grovregel här också. Hittar du bara det på ett ställe och det är på någon av de sidorna så är det också bara att skita i det tills det kommer någon annanstans. De har ju inte hemligheter. Det finns ju inte hemligheter längre på det sättet. Alla har ju sina egna… Alla har samma källor till sist. Det är liksom samma tidskrifter. Allting publiceras. Allting finns tillgängligt online numera. Om det är bara en person som skriver att det är så här det är då har antagligen den personen fel.
00:17:05 – Ali: Man behöver väl ett flertal studier på liknande, eller samma fält eller liknande. Om man tänker rent statistiskt och sannolikheten. så ökar ju sannolikheten att det faktiskt är på ett visst sätt om det är flera personer som har kunnat visa det.
00:17:19 – Wille: Ja, exakt. Man ska ju säga att bara för att många personer tycker
Pseudovetenskap, populära böcker och vikten av att granska forskare
00:17:22 – Wille: en viss sak så stämmer inte det. Det här kommer säkert inte med här nu, men innan, förra gången vi spelade in för 40 minuter sedan så pratade vi om den här boken om kvant… Jag höll på att säga att den handlar om kvantfysik. Det gör den inte, men den heter nånting med kvantfysik som DN har skrivit om idag. “Livet med kvantfysiska glasögon” heter boken. Man kan förändra världen genom sitt sätt att tänka på. Det här är egentligen the secret. Jag vet inte om ni kommer ihåg den? Det var en bok som släpptes för tio år sedan som handlade om precis samma sak. Blev en jävla stor grej. Kom väl på Oprah och allt möjligt sånt där. Det verkar ju vara en väldigt populär bok. Det betyder inte att det som står i den stämmer. Så kan man ju säga.
00:18:01 – Ali: Nej, det är väl om du önskar någonting och tänker det så kommer det dras till dig. Om du tar någonting och tänker på det hela tiden så kommer det dras till dig. Sen så blir det så.
00:18:13 – Wille: Vilket stämmer för de här författarna kan man ju säga.
00:18:16 – Jacob: Det var en riktigt go grej i artikeln. De skriver att de mår bra. Det finns inte sjukdomar och vi mår bra av att sova i sängar som är kopplade till marken med jordledningar och aluminiumfolie.
00:18:28 – Okänd talare: Det är ett hån mot kvantfysiken.
00:18:29 – Jacob: Det är ett hån att ha med kvantfysiken i likhetens namn. Det är pinsamt.
00:18:38 – Wille: Det är också jävla gammal skit. Jag tänker såhär, ska man hitta på något trams då får man ju hitta på något eget. Varför ska man göra det, Wille?
00:18:44 – Jacob: Du tar ju det som funkar. Kolla LCHF, du vet. Det släpps en dietbok i USA. Blir den poppis, skitbra. Då översätter jag den ett år senare och så slänger jag ut det här i Sverige. Så har du lika stor procent av befolkningen här som går på det. Det finns ju ingen orsak att komma på något nytt. För de här personerna som tror på det, de skiter ju i det liksom. Det är ju motbevisat sen tre år tillbaka. Det spelar ingen roll. Det blir liksom poppis ändå.
00:19:09 – Ali: Nej, du behöver inte så mycket mer än Aftonbladet alltså. Då vet du det mesta.
00:19:14 – Jacob: Nej, det är klurigt det där.
00:19:16 – Ali: Men ja, det känns ändå som att… Det börjar bli fler och fler som lägger vikt på det här.
00:19:23 – Jacob: Jo, överlag har det hänt jättemycket på 10-15 år inom vetenskapen när det gäller att se till att det blir mer rätt. Man publicerar mycket mer om sin metod. Man ska berätta i förväg vad man tänker studera. Det är en helt annan granskning även efter saker och ting blir publicerat. Man rensar upp. Det är både bra och dåligt för folk tror ju när saker blir upprensade att det är dåligt ställt. Kontra när det inte var någon som undersökte det och skiten bara fanns kvar där.
00:19:54 – Ali: Så jag tror också att det började bli mycket, mycket bättre. Jag tycker också att det har blivit bättre bland allmänheten. Det är folk som er, folk som du också, Jacob, som promotar det. Om man vet att det finns någon som sågar ens påsket så kommer man inte vara lika benägen att skriva det heller. Jag tycker det är jätteviktigt att det finns. Det blir ju också ett sätt för folk att tänka till lite innan de stänger upp någonting.
00:20:16 – Jacob: Ja jag hoppas väl eller jag tror också att det är på samma väg. Men sen samtidigt, om vi är tillbaka till boken igen. Alltså 6 miljoner sålda. Jag hade liksom inte ens hört talas om det så där är ju uppenbarligen folk som lever i en annan bubbla än vi gör.
00:20:30 – Ali: Jag är lite rädd ibland att man bara luras av sociala medier. Att man helt plötsligt att Facebook väljer vad de ska visa för en och så blir det helt…
00:20:38 – Jacob: Det blir bara det man liksom vill se eller vad man brukar se. Att det inte blir allas bild av verkligheten. Trots att man inte får sin egen bild av det mesta i verkligheten utan det är där oavsett vad du tror. Jag är ibland orolig att det bara är att man har sin egna sociala bubbla och att man tror att det är därför det blir bättre.
00:20:58 – Ali: Det värsta tycker jag är att folk är så stängda. Om man pratar om de ni pratar om nu. Det går ju inte att diskutera oftast med folk som tror på sånt. De är ju på något sätt instängda i sin egen lilla värld där de tror på allt det här. Det går ju inte att diskutera någonting. Man måste ju lägga ner tid och förklara grunderna för mycket saker och sen kunna bygga på det och sen komma till varför det inte kan vara så. Så det är lurigt.
00:21:22 – Wille: Det går alltid att hitta sin guru inom det där också. Jag läste lite om det där med jordning, apropå det här med sängen, för några år sedan. Då kom jag på att det var någon himla professor på KI som höll på att förespråka det där. Mycket med elektromagnetiska fält och sånt där. Jag vet ju inte om det är bullshit eller inte. Jag kan ju ingenting om ellärare eller sådär, men man får ju ändå tänka att Om 90 procent av alla andra forskare i det fältet säger att det här är trams, då tänker jag att han kanske har fel, den här enda snubben. Men det går alltid att hitta stöd för den här åsikten. Du kan säga att den här forskaren säger si och så, och så har du den här boken som säljer 6 miljoner ex. Det är bisarrt. Men det är som du säger, Jacob, det går alltid att hitta stöd för det.
00:22:07 – Ali: Det värsta är också, tycker jag, Att det finns forskare som lägger upp sådant. Det är forskare som lägger upp felaktig fakta, eller vad man ska kalla det. Och jag menar, man har ju ett ansvar gentemot allmänheten också att inte ljuga. Eller att inte lägga upp någonting bara för att det ska stödja ens egen hypotes eller liknande. Och sen å andra sidan så tycker jag också att folk ska inte lita på någon bara för att de är forskare. Det behöver inte betyda så mycket. Att klara av en forskarutbildning är svårt men det betyder inte att man är en bra forskare efter det. Så jag tycker folk borde också vara väldigt uppmärksamma på att en doktor är inte Gud eller liknande. Man får kolla vad personen har hållit på med, man får granska det personen har gjort och sen får man skapa sin egen uppfattning om det.
Bra forskning kan ju ändras med tiden. Alltså även bra forskare har ju publicerat saker som varit rätt förr i tiden. Men med hjälp av bättre teknologi och mer kunskap så kommer vissa saker att ändras. Så man får hålla sig uppdaterad. Det är det bästa sättet man kan förstå vad som händer.
00:23:13 – Jacob: Sen är det ju ofta faktiskt så att det är tolkningen av forskningen som blir fel. Att man övertolkar saker. Man har ett resultat och så tar man det lite för långt. Man har inte riktigt undersökt det så långt som man försöker få det att verka liksom. Att man får någonting att verka väldigt väl etablerat medan det istället är en liten gissning baserad på den informationen som finns nu. Vi brukar använda den här liknelsen i podden här med att man ska tippa på fotboll ungefär. Är det mycket vetenskap bakom så har du en ganska stor chans att du ska vinna på när du tippar. Det är som att tippa att Barca ska möta Helsingborgs IF. Du kommer få rätt helt enkelt om du tippar på Barca såklart. Men om du istället skulle ha en tight match i allsvenskan där du gör din research bra.
Du tar in forskningen på ett snyggt sätt. Du försöker värdera all information. Så kommer du i de flesta situationerna att oddsa rätt där också. Du kommer kunna förutsäga resultaten ganska väl. Ah, det är en bra liknelse. Och så satsar man då konsekvent på det som har störst chans att vinna. Så kommer man ju få flest rätt till slut. Om man då istället sätter på sig sina kvantfysiska glasögon här och liksom bara höftar då kommer du givetvis inte… Alltså då kommer du aldrig få fler rätt. Då är det liksom ett lotto hela jävla vägen genom livet. Det är inget bra sätt att gå för det finns bättre sätt att få rätt oftare. Sen så får du alla fel någon gång så är det ju bara för det är många områden där vi inte vet tillräckligt än så länge.
Statistik, statistik. Ja, det är ju så det blir till sist. Hur stor är sannolikheten att det inte stämmer? Hur stor är sannolikheten att det inte stämmer? Vi har de sakerna som är väldigt väletablerade. Det är ju aldrig någon som skulle satsa pengar på att om jag håller i en sten och släpper den att den skulle flyga upp i luften. Men vi kallar fortfarande det för gravitationsteorin. Och liksom bara det hade flugit en sten upp i luften så hade den varit motbevisad. Som om vi ska ta och köra Karl Popper och grejerna vad det heter. Men… Och du drog in Popper också. Jag älskar det. Ja, jag vill bara att folk ska förstå det här att om man har gjort väldigt många försök eller väldigt många studier som alla pekar åt samma håll då är det väldigt…
korkat att tro att det ska hända nånting annat senare liksom. Precis. Utan då händer antagligen samma sak igen eller nånting väldigt, väldigt likt. Och visst kan vi tolka det på nåt nytt sätt men alltså om du då väljer att tro på nåt annat då har du bara fel. Ja, det blev ett allmänt vetenskapssnack.
00:25:49 – Ali: Ja, men det är kul. Det är skönt att prata lite vetenskap.
00:25:54 – Wille: Men vi kan väl börja med forskningsbiten.
Fettvävnadens funktion: vitt, brunt och beige fett
00:26:01 – Wille: Hur kom du in på det här? För det är ju fettceller som du har forskat om. Så mycket har jag förstått av det här. Du är ju fettdoktorn, Ali. Ja, jag får säga det. Det är inget bra namn. Nej, det är inget bra namn. Det låter för jävligt. Hela mitt liv har jag försökt fly ifrån fett, men ändå är det inte det jag får på mig. Men jag tänker att du ska få prata dels om din forskning och vad det är ni har nördat in er på men kanske lite mer allmänt om fettcellen och fettvävnaden för att lägga grunden till vad ni har hållit på med de senaste åren.
00:26:38 – Ali: Vi kanske kan börja lite med det allmänna. Fettväven rent historiskt har alltid definierats som ett passivt förvaringsorgan. Vi lagrar energin där och när vi svälter så använder vi oss av den energin för att kunna överleva. Men det har ju blivit lite knasigt någonstans på vägen. Vi har mer tillgång på föda än vad vi hade förr. Vi har mycket mer dålig mat som vi äter, eller skitmat. Så det har gått åt fel håll. Övervikt är relaterat till en rad olika sjukdomar. Vi pratar till exempel om hjärt och kärlsjukdomar, stroke, typ 2-diabetes, inflammationer och allt möjligt. Vårt huvudfokus ligger lite på övervikt och typ 2-diabetesfältet. Men värt att nämna om fett då. Fett är väldigt intressant. Jag älskar fett. Fett är väldigt intressant för det är ett av de organen som faktiskt är placerat anatomiskt på flera olika ställen.
00:27:38 – Jacob: Till skillnad från alla andra organ vi har.
00:27:42 – Ali: Vi har olika typer av fett och beroende på vart de är belägna så har de inte olika funktioner men de kan bete sig lite olika. Vi har olika typer av fett. Vi har vitt fett. Vi har brunt fett. Vi har också någonting som nyligen började bli lite mer känt och det kallas för beige fett, som är ett mellanting av de båda. När man pratar om fettinlagringen så är det oftast det vita fettet man pratar om. De är väldigt effektiva på att lagra energin i form av fett. Medan det bruna fettet istället är viktigt, speciellt hos spädbarn, för att kunna producera värme. Men det har också visat sig på senare år att vuxna också har ganska mycket brunt fett. Och brunt fett, istället för att lagra fettet så förbränner den det helt enkelt till värme istället.
Så ur ett rent hälsoperspektiv så vore det ett väldigt effektivt sätt att få denna energi på. Och det beiga fettet som de pratar om är då ett mellanting mellan brunt fett och vitt fett.
00:28:42 – Jacob: Det låter som ett väldigt dåligt lager liksom. Det är ett lager med hål i. Vi lagrar fettet där, men så försvinner det i andra änden liksom. Du får göra det ena eller andra, tänker man ju spontant. Ja, det är en ugn bara mer eller mindre. Man slänger in grejer i den.
00:28:59 – Ali: Det var ju inte alls bra förr i tiden, antar jag. Man hade väl inte någon tanke på att försöka öka det bruna fettet liksom. Det är väldigt många djur som använder sig av brunt fett för att kunna leva när de är i ide. Men det beiga fettet är som sagt ett mellanting. De är ganska duktiga på att kunna lagra fett men de har också ganska mycket mitokondrier. Alltså kraftverk som producerar energi. Så de kan också producera värme genom den processen.
00:29:29 – Jacob: Hur ligger det liksom… Nu blir det en jättenördig fråga. Hur tätt är det med mitokondrier där? Om man jämför inne i muskel och så. Spontant så har man ju svårt att bara se det framför sig.
00:29:41 – Ali: Har jag i alla fall mitokondrier i fettvävnaden?
00:29:43 – Jacob: Alltså anledningen till att det heter brunt fett är just för att det faktiskt ser brunt ut.
00:29:48 – Ali: Det beror på att den har mycket mitokondrier som också är järninnehållande. Så det bruna fettet är synligt, fullt av mitokondrier. Nu menar jag inte att jag kan se det för ögat, men jag menar att färgen är just på grund av att det är ganska mitokondrie-dens.
00:30:04 – Jacob: Den här energin som det förbrukar, det blir bara värme. Det är inget mekaniskt arbete eller någonting man får ut av det.
00:30:10 – Ali: Det blir helt enkelt bara värme. Sen tror jag säkert att det finns en del vanlig lybolis också. Men du pratade om att funktionen för brynt fett är främst att producera värme. Nej, men sen så finns det ju också ganska mycket folk som forskar på just det här beiga fettet för man kan aktivera dessa beigea adipocyter för att kunna öka förbränningen. Bland annat genom kyla och katekolamin, alltså adrenalin, noradrenalin påverkan. Men om vi sen ska gå till, vårt arbete handlar
Fettväven som endokrint organ, leptin och kroppens setpoint
00:30:49 – Ali: just om själva den vita fettcellen. Den vita fettcellen och den vita fettväven har på senare år, förutom det här förvaringsorganet, blivit mer känt som ett endokrint organ. Det betyder att den frisätter hormoner som kan påverka andra organ och andra celler i hela kroppen. Det färdas genom blodet, det kan påverka närliggande celler och allt sådant. Så det var ett väldigt viktigt fynd i fettforskningen. Det var faktiskt… Jag vet inte hur mycket historia vi ska gå in på, men… Jo, det är kul! Ska vi köra på? Då var det alltså 1987. Samma år som du och jag föddes, va?
00:31:27 – Wille: Jajamän!
00:31:28 – Ali: Det måste vara mitt öde, för det var samma år som… Fettväven blev erkänt som ett endokrint organ. Då upptäckte man att den frisätter ett adipocyt-hormon. Och adipocyter är alltså fettceller. Så jag kommer nog använda mig mycket mer av termen adipocyt under detta samtal. Då upptäckte man att fettcellen frisätter adipsin. Som man senare har visat är väldigt viktigt för glukozon-nostasen och också för betacellernas funktion som frisätter insulin. Lite senare tidigt 90-tal eller mitten av 90-talet, 1994, så upptäckte man då leptin, vilket nog är ganska välkänt för de som följer er. Du har väl skrivit om det en del också Jacob?
00:32:11 – Jacob: Ja, det nämns lite sådär. Jag har inte skrivit något jätteingående om det, men jag har artiklar där det är med en hel del.
00:32:17 – Ali: Men det signalerar alltså för mättnad i hjärnan och det är väl ett sätt för oss att kunna hålla en bra energibalans.
00:32:24 – Jacob: Man brukar kalla det för fett-tarmostat på något sätt. Om fettcellerna blir större så utsöndrar vi mer leptin och då blir vi mättare och kanske lite mer fysiskt aktiva. Vilket då ska få oss att gå ner i vikt igen. Det försöker hålla oss på samma vikt. Samma sak. Går man ner i vikt så minskar utsöndringen av leptin och då blir vi lite hungrigare. Det ska hålla oss i balans kan man väl säga.
00:32:48 – Ali: Precis. Jag gillar inte leptin så mycket för det har varit väldigt problematiskt för mig. Eftersom jag har varit ganska överviktig som barn så har jag inte tagit någon biopsi på mig själv. Men jag antar att jag har ganska mycket fettceller. Så jag märker ju min setpoint där min kropp trivs med vikten är ju ganska hög. Jag skulle säga att det ligger någonstans runt 106-107 kilo. Då brukar jag oftast varken gå upp eller ner i vikt. Så i princip all vikt under det så brukar jag alltid känna av ganska mycket hunger. Vilket också är ett lidande i sig då. Ja, det finns ju där för en funktion och det fyller ju sin funktion annars.
00:33:28 – Jacob: Vi har varit inne på det, vi hade en annan gäst här, vi diskuterade lite. Du vägde ju ändå 115 kilo när du var i tonåren. Märker du av att… Då är ändå din trivselvikt tio kilo lägre nu. Är det som du tror, att det har förändrats med livstid? Tog det tid innan du hittade den nivån?
00:33:50 – Ali: Jag tror ju att psyketräningen eller bodybuildingen eller den ökade mängden muskelmassa har dragit ner min setpoint från 114-115 kilo till 106-107 kilo.
00:34:01 – Jacob: Och då är det ju faktiskt fettmassan ännu lägre ner ju för man får väl anta att det är något kilo mer muskler. Precis.
00:34:08 – Ali: Så det har ju definitivt Jag vet ju inte vilka andra åldersrelaterade skillnader som skulle kunna ske. Nej, det är klart.
00:34:15 – Jacob: Men jag tror ju att… Nu är du så vetenskaplig igen och inte litar på din egna erfarenhet.
00:34:22 – Ali: Det är så himla svårt. Det finns ju väldigt…
00:34:25 – Jacob: Det finns nästan ingen forskning alls på det här. Djurstudier finns det ju faktiskt att man… De äter sin vanliga kost, följer sin vanliga viktkurva. Sen ger man dem den här skitmaten, kafeteria-dieten, så går de upp ganska ordentligt i vikt. Och ger man då helt plötsligt att de kommer tillbaka till sin vanliga diet, alltså med de fortfarande får äta fritt, så brukar de gå ner i vikt och följa nästan samma viktkurva som de gjorde från början. Ibland ligger de lite över, ibland går det ner hela vägen. Så det verkar ju som att mycket, i alla fall på djur, är livstidsrelaterat. Eller livsstils, inte livstid. Livsstilsrelaterat. Att det mycket handlar om att man kanske har byggt upp vanor. Men det kan ju också vara att djuren har inte möjlighet.
Alltså de kanske går runt och är sugna på den här kafeteriadieten hela tiden. Efter att du har slutat ge dem den. Men de har ju inte möjlighet att få tag i den. Medan för oss människor att vi då har ju alltid den här möjligheten. Så det blir ju svårt för oss hela tiden då att hitta och bara äta den här tråkiga eller standardmaten om man ska kalla det.
00:35:27 – Wille: Du menar att det skulle inte vara så mycket hormonellt då utan att det är kanske mer att vi fortsätter på något sätt äta det?
00:35:33 – Jacob: Ja, så hormonellt blir det ju ändå för leptin påverkar ju hur vi uppfattar den här belöningen från mat. Alltså hur gott, hur beredda vi är att söka upp maten, hur gott vi tycker det är att äta den. Så har du högre leptinnivåer så borde du vara mer sugen på lösgodis då eller vad som helst. Men råttorna kan ändå inte få tag på det så för dem blir det ändå att äta den vanliga maten och då blir de nöjda när de är liksom mätta för att det är inte så spännande trots allt. Medan om man då har möjlighet att fortsätta äta den här maten att det kanske ligger. Så det kan ju fortfarande vara lite hormonellt men inte så mycket. Det är därför det ändå är intressant att prata med folk som på något sätt har vägt mer och gått ner och hållit sig nere väldigt länge som du har gjort.
För jag antar att du har hållit dig på den här vikten då. Kanske någon bulk men tio år ganska stabilt med träning och… Ja. antagligen en rimlig livsstil. Men du märker fortfarande av att du kanske får jobba lite mer för att hålla kroppsfettet nere kontra dina kollegor på gymmet eller vad man ska säga, eller vänner på gymmet?
00:36:29 – Ali: Jag anser, eller nu vet jag inte hur hårt andra arbetar, men jag känner i alla fall att jag behöver arbeta extremt hårt för att hålla vikten. Och ännu mer efter att jag varit på en diet där jag nått tävlingsformen. Efteråt känns det verkligen som att jag suger verkligen upp… Det känns som att jag skapar fett från ingenting. Jag kan gå upp jättemycket på väldigt kort tid. Och jag minns förr i tiden så var det ju lite såhär, det är ingen fara Ali, det är bara vatten liksom. Man bara lägger på sig en massa vätska. Men sen märkte jag att det vattnet började bli hårt alltså, det försvinner. Det är nog inte så mycket vatten längre. Men jag vill säga också att jag tror att det här med leptinet kan ju alla uppleva. Även folk som alltid varit i bra form.
Om man gillar kebabtallrik. Testa att käka en kebabtallrik på en ätardag. När du har dietat i två månader så märker du hur mycket bättre det smakar än när du är på en så kallad bulk. Så det är verkligen någonting som man kan känna av. Det är att vara strategisk med det där också. Man får vara Jag tror det är väldigt viktigt att man kör en långsam viktuppgång. Man får kämpa lite med efter dieten också. Man får hålla en viss disciplin efter dieten för att kunna hålla kroppsfettet på en hälsosam nivå och för att kunna öka lite normalt.
00:37:44 – Jacob: Men du verkar ändå ha sänkt din nivå en del. Ganska ordentligt får man väl ändå. Det har varit 115 kilo med mer fettmassa och nu 105 eller 102 med mindre fettmassa. Det är en stor skillnad. Absolut. Jag vet att det finns några andra forskare som vill kalla det för 'settling point'. Man kallar det för 'set point' annars att leptinet vill hålla en på en viss nivå. Det kallas för 'set point'. Det finns vissa som brukar kalla det mer för 'settling point' för att det är en kombination av miljön man lever i, hur man väljer att äta och ens biologi. Man säger inte bara biologi. För det låter ganska hopplöst om man kallar det för 'set point'. Alltså det är bestämt, nu är det där.
00:38:26 – Ali: Ja, nej så är det ju inte.
00:38:27 – Jacob: Allting är ju dynamiskt. Ja, oftast.
00:38:30 – Ali: Men det är väl alltså såhär, jag vet inte, jag har väl också gjort bättre val med tiden också. Jag menar förr i tiden under mina första dieter så var ju verkligen ätardagar ätardagar. Nu föredrar jag att inte kalla dem för ätardagar utan det är oftast högkolbidragsdagar. Och jag känner att det gör ju mycket mer för min mättnad och också för min förbränning än om jag skulle äta massa kokosbollar liksom. Förrförr i tiden så lärde jag mig, alltså innan jag var källkritisk och läser så var det ju typ att om du äter extremt mycket kalorier så kommer du förbränna jättemycket mer de kommande dagarna. Men jag ser det som att då tar man flera steg tillbaka. Det gäller att angripa leptinet och inte allt annat. Precis.
00:39:14 – Wille: Det här är ändå ett ganska bra exempel på när du faktiskt har kunnat läsa dig till bättre resultat. Eller kanske lite bättre resonemang kring dina resultat. Nu är det kanske inte exakt det här du har forskat på, eller det är det ju inte. Men det är ändå som du säger, innan du var källkritisk så var det mera kokosbollar än det nu. Ja, precis.
00:39:32 – Ali: Nu kan jag bara drömma om kokosbollar typ. Nu är det Linus Karlén som får äta dem istället.
00:39:39 – Wille: Det är bra att det är någon som käkar upp dem.
00:39:42 – Ali: De verkar ju gå till hans biceps, så det är nog mer konstigt. Ja, men som vi är inne på fortsättningen av historien då så… Ja, efter leptinet,
Adiponektin, insulinkänslighet och reglerad exocytos i fettcellen
00:39:55 – Ali: typ något år efteråt, 95, så upptäcktes adiponektin, vilket då är hormonet som ligger i fokus för mig. Adiponektin är väldigt viktigt för att det bland annat ökar insulinkänsligheten. Det kan öka fettförbränningen i musklerna. Det är väldigt viktigt för insulinkänsligheten i levern. Men det som man har upptäckt är att folk som är extremt överviktiga eller är diabetiker, typ 2-diabetes, har oftast lägre nivåer av adiponektin. I möss och djurmodeller så har man i princip kunnat reversera diabetesen genom att administrera adiponektin. Så det har en jätteviktig roll för vår generella glukos och fettmetabolism. Men det finns inget känt om vilka mekanismer det är som styr själva prissättningen av adiponektin från fettceller.
00:40:54 – Jacob: Vad som stoppar det då när man blir överviktig, eller vad som begränsar det?
00:40:58 – Ali: Precis, så man vet aldrig den här informationen, men trots att det har gått 20 år så vet man inte hur det faktiskt funkar. Man vet inte vad det är i cellen som gör att det frisätts. Det finns ganska mycket forskning på det, men det som vi håller på med främst är vad som heter reglerad exosypos. Exocytos är ju ett sätt för alla celler egentligen att kunna skicka ut produkter. Det kan vara för att reparera plasmamembranet i cellen eller det kan vara för att skicka ut hormoner. Sen finns det givetvis endocytos där cellen istället tar in någonting. Allt det här sker genom att Vi kan egentligen prata om fettcellen som exempel, det är ju lämpligt. I vårt fall har vi adiponektin, förutom att det frisätts hela tiden i form av vesiklar, alltså blåsor som innehåller produkten, så finns det också förlagrat adiponektin i vesiklar.
Ett jättebra exempel på en annan celltyp som har det här är ju betacellerna i pankreas som frisätter insulin. Och då är det ju vid en fysiologisk stimulering, i betacellens fall så är det glukos, så kommer det leda till en rad händelser väldigt snabbt som gör att de här insulininnehållande vesiklarna kommer liksom fusera med cellens plasmamembran och kunna skicka ut insulinet.
00:42:14 – Jacob: Så det kommer ut blodsocker i blodet, betacellerna reagerar, ut med insulin.
00:42:21 – Ali: Precis. Under dessa 20 år som adiponektin har varit känt så har man inte trott att PET-cellen har någon reglerad exocytos. Det är ju ganska konstigt med tanke på att alla endokrina hormontillsättande celler har en reglerad exocytos. Så min handledare som tidigare forskare på VETA-stället tänkte att såhär måste det vara. Jag var min handledares första doktorand så jag är den första personen som har undersökt den reglerade exocytosen i fettcellen. Vi har kommit fram till en del intressanta fynd och vissa saker som faktiskt Man kan inte säga att det går emot resterande forskning, men som är lite annorlunda. Vanligtvis i hormonprissättande celler så brukar det vara ett inflöde av kalcium som gör att vissa kalcium…
Det är svårt att översätta allting på svenska i huvudet måste jag säga. Det finns inga ord för det. Det finns ju en del proteiner som är känsliga för kalciumet som gör att det leder till en rad händelser som gör att insulinet prissätts. Eller hormonerna prissätts.
00:43:21 – Jacob: Det är faktiskt så muskler kontraherar. Det är också kalcium som kommer in där. Det är inget hormon men det är ändå lite kul att det är kalcium där med.
00:43:28 – Ali: Kalcium är ju en klassiker. Men i vårt fall så är det inte kalciumet som gör det.
00:43:34 – Wille: Förlåt, vilken bra t-shirt för övrigt. Kalcium är ju en klassiker.
00:43:39 – Jacob: Jag ska be tyngre trycka upp en sån till oss. De har sina tyngre t-shirts så har vi för vår del kalcium i en klassiker.
00:43:47 – Ali: Jag gillar cykliskt ANP mer, för det är ett cykliskt ANP som är en sekundär messenger kallas det, som faktiskt är det som leder till exocytos av admeponiktin. Cykliskt ANP är ju, nu vet jag inte, för vissa kanske är lite mer insatta i det, men just cykliskt ANP är väldigt viktigt också för nipolysen eller fettförbränningen. Det är ju cykliskt ANP som startar igång hela lymfolysprocessen genom att till exempel adrenalin eller noradrenalin binder in till de adrenerade receptorerna på fettcellens membran som gör att hela den här processen startar igång.
00:44:28 – Jacob: Vi går ut och springer. Jag försöker göra det lite lättare för de som lyssnar. När vi går ut och springer så startar adrenalinet igång ganska fort. Det ökar också när vi börjar röra på oss och sätter fettförbränningen igång efter ett tag. De här adrenalin-nodadrenalin kommer igång, går ut och så kopplar de till sig till fettcellerna. Då kommer lipolys, vilket är fettfrisättningen, ökar och så kommer det ut mer fett i blodet som musklerna kan använda som energimedel som vi rör på oss. Precis.
00:44:55 – Ali: Och det blir då lite intressant här, för på samma sätt så har vi upptäckt då att adiponektin prissätts också. Vi fick faktiskt, förra veckan fick vi accepterat vårt adrenalinarbete i Journal of Diabetes, där vi går igenom det här då. Och det är på något sätt samma start på processen för adiponektinprissättning som lykolys. Men det finns några proteiner som skiljer sig på insidan då, som gör att det är någonting som krävs för adiponektinprissättning och någonting som krävs för lykolys. Så det är lite intressant att vi har samma same trigger men det är två olika processer som krävs på det här. Men träning för sig själv då utan att påverka mängden fettmassa.
00:45:35 – Jacob: Har det ändå en positiv effekt på mängden adiponektin och allt det här?
00:45:43 – Ali: Det är ju lite… Det finns faktiskt inte så många… Det vet man nog egentligen inte fast det finns några artiklar publicerade. Men återigen, det här med att vara källkritisk.
00:45:52 – Jacob: De gjorde som jag gjorde nu, fast de skrev en artikel om det. De tänkte att så är det kanske.
00:45:58 – Ali: Det finns några artiklar som påstår det. Jag tror att det är så, men jag tycker inte de artiklarna har gjort ett bra jobb att visa det.
00:46:07 – Wille: Anledningen till att jag tror så är ju som sagt att vi nu har visat på en enskild cell, eller single cell level, att det faktiskt är adrenalin som stimulerar adiponektinprissättningen.
00:46:16 – Ali: Men det lite luriga med adiponektinet, eller luriga, Det är ett av våra högst förekommande proteiner i blodet. Det motsvarar ungefär 0,01 procent av serumproteinet i blodet. Därför tror jag att den reglerade frisättningen av adiponektin, eller det adiponektin som frisätts av den här stimuleringen, kan vara väldigt svår att detektera för att vi redan har så höga nivåer. Men det handlar inte bara om vilka nivåer vi har i blodet.
00:46:42 – Jacob: Om man är mottaglig mot det, precis som insulinkänsligheten?
00:46:46 – Ali: Nja, jag tänker mer såhär. Här kommer återigen in det här med fett. Vi har ju fettet överallt. Så det påverkar ju närliggande organ också. Så man kan ju få en förhöjd koncentration av adiponektin I området är det friskt, men det betyder inte nödvändigtvis att man har en förhöjd nivå i blodet. Så jag tror det kan vara en av anledningarna till att det inte kommit ut något jättebra om adiponektin och träning och sådär. Vi kan väl gå in lite kort på det också. Det finns också olika typer av adiponektin. Det finns ett adiponektin med… Det var inte komplicerat nog, så fortsätt. Du får säga till om jag går låtsas. Det blir en svårare t-shirt, men absolut. Cyklisk ANP, den nya klassikern. Adiponektin finns i flera ishotell. Adiponektinet kan också bilda komplex med sig själv.
Man kallar det för högmolekylär viktadiponektin. Så det är inte bara så att man ska tänka att högt adiponektin är det som kommer lösa allting. Utan det verkar vara snarare så att det högmolekylära adiponektinet, alltså de här komplexen, har en viktigare roll för att kunna beskydda mot diabetes. Så ett av våra nästa mål kommer bli att undersöka hur det ligger till i våra adiponektininnehållande vesita.
00:48:11 – Jacob: Ja, precis. Det blir komplext när man går ner på de nivåerna.
00:48:17 – Ali: Det är mycket att tänka på. En annan grej som vi arbetar mycket med, eller som främst är mitt intresse och fokus, är då vilka proteiner är det efter den här stimuleringen som leder till att besvikna priser sätts?
00:48:30 – Jacob: Det finns hur mycket olika saker som helst. Det är inte jätteenkelt.
00:48:34 – Ali: Men i alla fall, om man ska förenkla det så tänker jag att om man inte vet hur fettcellen fungerar, om man inte vet hur adiponektinprissättningen fungerar, hur kan man då lösa problemet? Så det handlar om att få en förståelse, att kunna fylla i de kunskapsluckorna som finns för att kunna gå vidare med det för terapeutiska möjligheter och sådär.
00:48:54 – Wille: Det måste ju vara så här, jag tänker på insulinet, att vi vet varför till exempel en diabetiker behöver det idag. Det måste ju vara den här typen av forskning som har lett fram till det. Att man behöver det därför att annars så blir det fel. Lite det som du är inne på, varför frisätts det här? Varför ser det annorlunda ut hos folk som är sjuka? Den här typen av forskning måste väl ändå vara ett sätt att belysa det området.
00:49:18 – Ali: Det är faktiskt min handledares handledare, eller min bihandledare som nog är den främsta insulin eller betacellsforskaren genom tiderna. Det är precis den här typen av forskning som har lett till att vi faktiskt vet varför det sker defekter eller varför inte insulinpriset funkar som det ska. Så det är jätteviktigt, även om det är väldigt nördigt, som Jacob kallar det, så är det kunskap som faktiskt krävs och som är jätteviktig för att man ska
Varför utsöndras mindre adiponektin vid övervikt?
00:49:51 – Ali: kunna gå till grunden med det.
00:49:53 – Jacob: Vet man varför det utsöndras mindre av det här vid övervikt? Har ni någon susning om varför det skulle vara det? Det är svårt att koppla direkt till adrenalinet. Man skulle kunna stå och peka fingret och säga att de rör på sig för lite. Men det känns inte särskilt troligt att det är det.
00:50:09 – Wille: De är för lata.
00:50:13 – Jacob: Det tror jag inte på. Jag läste faktiskt din populärvetenskapliga summering av avhandlingen. Men det var inget svar på den frågan där.
00:50:25 – Ali: Jag tror jag kan besvara den på ett bra sätt. Det är faktiskt den artikeln vi fick accepterad förra veckan, där vi just går igenom de adrenära effekterna på adiponitinprissättning. Jag måste säga att den reglerade exocytosen än så länge verkar tala för att det är just adiponektin som frisätts och inte till exempel leptin och liknande. För när vi inte stimulerar cellerna med adrenalin eller cytiskt ANP så ser vi ingen frisättning alls och när vi stimulerar så är det adiponektin som är det högst mätbara. Nu säger jag inte att det bara är adiponektin men jag säger att det är främst adiponektin och det är ganska mycket. Men faktiskt någonting som jag körde lite PCR för några veckor sedan, alltså genuttryck och sådär. I fettcellen så verkar det vara så att det är främst beta-3-receptorn som är ansvarig för definitionen av receptorn.
Vi har haft kontrolldjur, eller djur som varit på en högfettsdiet. De har fått gotta sig med skräpmat eller vad man ska säga. Och vi har isolerat fettceller från båda dessa. När man tittar på genuttrycket av beta-3-receptorn, som adrenalin eller noradralin bygger in till, så ser vi att det är förminskat i djuren som blivit matade högkvicksstekt i 8 veckor. Det stämmer också för proteinnivå, alltså själva receptivmängden. Så det verkar som att det blir en liten minskning där så att man får någonting som vi har börjat kalla för typ katekolaminresistens, precis som insulinresistens och allt sånt där. Så det verkar vara så att det blir en minskning av BTT-resistens vilket leder till att det finns färre bildningssajter där just adopinotin kommer att prissättas.
Som leder till att det blir lägre adopinotinprissättning. Det finns också ett annat protein som kommer lite mer downsfims efter receptornivån som också har visat sig minska. Eller som har visat sig, som vi har visat, minska. Så orsaken i alla fall, som vi vet, verkar ju vara det.
00:52:35 – Wille: Man blir mindre känslig för de här stresshormonerna om man har käkat den här typen av skitmat. Eller djuren blev det.
00:52:43 – Ali: Det är också viktigt att tänka på att i den här artikeln har vi tittat på underljudsfettet, alltså det subkutana fettet. Subkutana fettet är ju det goda fettet. Oftast har man mer subkutant fett jämfört med till exempel bukfett. så brukar man inte vara i lika stor riskzon för att få olika typer av metabola sjukdomar. Men det finns studier i människor som visar att vid övervikt så minskar till exempel beta-2-receptorn, som är en annan receptor som fungerar i princip på samma sätt, med i supertana flödet medan det ökar i bukvärdet. Vilket i sin tur leder till att det blir mer nikolys i bukfettet. Och sen så blir det mer fria fettsyror som går runt buken.
00:53:31 – Jacob: Och det vill man kanske inte ha i längden?
00:53:33 – Ali: Nej, det är ju bukfettet som är Störst kopplat till metabola sjukdomar och typ 2-diabetes och insulinresistens och allt sånt där. Så man måste försöka hålla sitt supertana eller underhudsfett hälsosamt och försöka minimera sjukfettet.
00:53:51 – Jacob: Har ni försökt på er någon fettsugning på de här djuren för att se hur mycket det kontrolleras av mängden? Man tänker om det ska vara någon feedback-loop där, att mängden fett i sin tur gör att den här mängden receptorer nedregleras. Eller om det är maten som gör att receptorerna nedregleras och ökad mängd fett är bara någonting som kommer samtidigt.
00:54:15 – Ali: Nej, så har vi inte riktigt gjort. Vi ser ju på djuren att de är obesa och i princip diabetiska. De har förhöjda insulinnivåer och glukosnivåer i blodet. Så jag tänker mer att det är den ökade fettmängden. Och just adiponektin har också visats ha en negativ korrelation med ökad cellstorlek. Så jag menar medan leptinet ökar så kommer adiponektinet minska. Och jag tror att adiponektinet är ett av flera hundratals olika faktorer, hormoner och proteiner som frisätts från fettceller. Men adiponektin är ett som minskar med ökad fettstorlek. Vilket är lite annorlunda jämfört med de andra.
00:54:55 – Jacob: Annars tänker man ju att mer fabriker och mer tillverkning på något sätt.
00:54:59 – Ali: Ja, precis. Så är det ju kanske i fallet med eleptin och liknande. Men då är det i och för sig inte antalet fettceller. Då pratar vi om hur mycket.
00:55:07 – Jacob: Ja, hur stora de är.
00:55:10 – Ali: Så det är där vi ligger nu. Jag tycker det är jättekul. flera andra studier som har testat att stimulera celler och djur med höga till exempel adrenalin eller liknande agonister för att se vad det har för påverkan på adeponitin. Och då har de visat att det minskar. Men i de andra studierna så har de utsatt cellen för väldigt höga koncentrationer under väldigt lång tid. Så då tänker jag att det blir en typ av depression. Man håller cellen i maxstimulerad state väldigt länge och då Det tar risigt, liksom.
00:55:45 – Jacob: Pallar de inte att hänga med? Nej. Jag tänkte här,
Framtidsplaner, läkarstudier och fördelen med en bred kunskapsbas
00:55:48 – Jacob: du började ju läsa lite tekniskt och så hoppade du ändå på en master lite mer. Hur mycket har du fått läsa på kring allt annat? Det är alltid det jag undrar när man forskar. Du kan ju verkligen din bit här, men hur mycket… Hur bred blir kunskapen kring fettceller överlag? Eller är det masterprogrammet där? Det är det, sen är det liksom…
00:56:09 – Ali: Nej, alltså faktiskt förut… Eller när jag började exjobbet här så… visste jag inte så mycket om fettceller förutom allting träningsrelaterat.
00:56:17 – Jacob: Jag vill inte ha det.
00:56:19 – Ali: Det tog mig ju ett ganska långt tag samtidigt som jag försökte förstå mig på metoderna som jag använde. Att förstå vad allting handlar om. Att läsa från fettcellerna och börja förstå lite mer om hormonprissättande celler. Det som har varit som mest nyttig kunskap för mig har ju varit hur andra celler som prissätter hormoner har varit. Hur de funkar. Det är därifrån jag har tagit min kunskap som jag applicerar för att kunna förstå hur fettcellen funkar.
00:56:41 – Wille: För att man vet mer om de cellerna?
00:56:42 – Ali: Precis. Jag menar, det är väldigt mycket känt om betaceller. Det är väldigt mycket känt om kromafina celler som frisätter adrenin och sådär. Sen finns det ju andra celltyper som till exempel utsöndrar saliv och liknande. Men det finns mycket. Även om exocytosfältet inte är helt klarlagt, för det finns så mycket smådetaljer, så finns det ju ändå ganska mycket gjort på reglerad exocytos i andra hormonfrisittande celltyper. Men det är någonting som jag känner är en brist faktiskt hos mig. Jag ska, är tanken, lära mig mycket miljö och fysiologi. Planen är att hoppa på medicinprogrammet så snabbt som möjligt. Det blir kanske under våren eller hösten, men jag hoppas på nästa år.
00:57:22 – Jacob: Du är klar med din avhandling nu. Vad har du för tjänst just nu på Göteborgs universitet?
00:57:29 – Ali: Jag är anställd som forskare och fram tills för några veckor sedan innan semestern så avslutade jag helt enkelt det här projektet som vi pratade om. Alltså vad gäller den här adrenalinära signaleringen. Sen har vi en del andra projekt på gång där vi undersöker effekten av till exempel insulin på adiponektinprissättningen och lite andra roliga grejer som allting har med exocytos och frisättning att göra. Förhoppningen är väl att jag kommer kunna ha en fot in i forskningen samtidigt som jag studerar. Eftersom jag varit med från starten så är det inte så himla lätt att släppa det. Men jag tror det kommer bli mycket bättre när jag får en helkroppsfysiologi. Eller lite mer förståelse. Det kommer göra det mycket mer intressant.
00:58:15 – Jacob: Det är det jag tycker. Jag är ju sjukgymnast. Sen har jag läst in allt annat på egen hand. Ju mer man kan om det andra desto lättare är det att lära sig nya saker som är närliggandes. När man har läst en hel del. Det går snabbare att läsa studierna. Det är lättare att upptäcka det som vi pratade om här. När de refererar något som kanske inte Många gånger är det en referens för ett påstående och så tänker jag bara nej. Så kollar man upp referensen just för att man… Men då måste man vara lite bekant med området sen innan. Så jag tror att ju mer man har en riktigt stor botten desto snabbare blir det att lära sig nytt och ta upp och kanske få in det i en helhet.
00:58:55 – Ali: Absolut. Det ger ju en så mycket. Både vad gäller idéer och tankar om vilka olika typer av experiment man kan köra. Men sen är det ju också att visa en sak. Det är ju verkligen… Jag tycker inte det ger så mycket i det stora hela. För jag menar fysiologi och kroppen är ju ett väldigt komplicerat och välreglerat system. Sen att kunna förstå det systemet när det är rubbat är ju ännu mer komplicerat. Så det ger ju verkligen mycket om man har koll på de andra delarna också. Att kunna göra kopplingar och kunna förstå lite mer.
00:59:27 – Jacob: Skulle du vilja jobba som medicinare då? Alltså doktor sen? Eller är det bara det du vill ha som en botten och sen in på forskarspåret igen?
00:59:34 – Ali: Jag vill både och alltså. Jag känner… Jag tycker det är väldigt kul att jobba med människor. Jag känner verkligen någonstans att det är en underbar känsla att kunna hjälpa människor också. Så förutom forskningen så hade jag verkligen velat jobba kliniskt också. Men jag menar, jag kommer på så mycket saker hela tiden som jag ger mig in på så vi får se hur det ändras under kommande år. Men jag är definitivt säker på att jag ska läsa medicin. Det kommer att hända. Det är en tidsfråga.
01:00:05 – Wille: Du tillhör den här kategorin av patologiskt kunskapsbesatta människor som vi ibland har med här. Jag vet att när vi pratade med Fredrik Correa så var hans introduktion av sig själv 40 minuter lång och så klippte vi ner den just för att han har läst alla utbildningar som finns i hela världen. Du har lite liknande drag tycker jag.
01:00:24 – Ali: Jag blir sur på mig själv när jag inte förstår någonting som ligger inom det fältet som jag borde förstå. Alltså om det är någonting som jag är intresserad av, som jag tycker om, så blir jag väldigt irriterad på mig själv när jag inte kan det eller när jag inte förstår det. Och sen så är det ju verkligen, vissa saker fyller man ju upp genom att läsa och sådär. Men att kunna förstå en helkroppsfysiologi, det kräver ju ganska lång tid och det är ingenting man kan göra på fritiden.
01:00:47 – Jacob: Sen är det vissa saker som man skulle vilja kunna men det är inte den boken man plockar upp själv på kvällen när man sitter där och har fritid över. Utan man måste nästan ha en kurs där man ska lära sig det. I alla fall så fungerar jag. Vissa saker, det är intressant när man väl läser det men jag börjar aldrig om det inte är så att någon ska testa mig senare. Medans andra saker är mycket lättare tycker jag. Det här läser jag helt på egen hand frivilligt. Det är det jag gör på kvällarna. Jag förstår det. Kom hem till mig en fredagskväll när Jenny och Emilia är borta så sitter jag med någon jävla studio framför mig där klockan nio på kvällen och tvn är avstängd. Det är lite sorgligt ibland kanske.
01:01:28 – Ali: Jag vet inte, jag tror… Det är en bra grej att ha sådana här mål där man egentligen måste prestera.
01:01:35 – Jacob: Det är lite samma för mig med bodybuildingen.
01:01:37 – Ali: Jag har ju haft en del misslyckade dieter, men jag har inte haft tävling som mål. Men när jag har tävlingen som mål, då går jag in 200% för det. Om man väljer någonting och gör ett mål där man måste uppvisa någonting, så blir det lite svårare att fuska.
01:01:52 – Jacob: Ja, jag tror också det. Jag är ju halvspanjor, men min spanska är lite knackig. Den är inte dålig, dålig, men den är inte så bra som jag skulle vilja. Det har varit många tappra uppstarter på två, tre dagar. Sen bara fallerar det. Jag är igång igen nu. Jag har en app på mobilen här. Den har faktiskt kört ganska bra nu i två, tre veckor. Jag hoppas det ska fortsätta i alla fall några månader till så att jag får borstat av lite.
01:02:18 – Wille: Då testar vi dig då, om några månader. Tyvärr, min spanska är alldeles för dålig för att testa dig. Då kan du göra som jag gjorde och slänga in ord som inte betyder någonting och säga ”Ja, jag kan ju berätta”.
01:02:30 – Ali: Jag hade ju en liten misslyckad dröm för två år
Ali Komais satsning på tyngdlyftning och styrkerekord
01:02:35 – Ali: sedan kanske. Iranier är ju väldigt duktiga på tyngdlyftning, som ni säkert vet, och jag tänkte att ”jag är iranier, så det måste ju gå bra”. Jag blev jättesugen på tyngdlyftning och sen började jag köra på Mossebergs AK och tänkte att nu ska jag bli riktigt, riktigt bra på tyngdlyftning. Sen vecka för vecka märkte jag hur kass jag faktiskt är. Hur mycket flexibilitet som behövs, hur mycket teknik som behövs. Men jag gick in med OS-mentalitet när jag började där. Det här ska jag gå till.
01:03:05 – Wille: Du får sätta målet Tokyo. Då har du ju satt det. Då kommer du prestera. 2020.
01:03:12 – Jacob: Ska man börja tyngdlyftning som vuxen så är det nog en väldig fördel om man har rörligheten där hyfsat bra. Det är nästan kul från början för då blir det mer en koordinationsinlärning. Det här med rörligheten är ju lite pina på något sätt. Där måste man bara lägga ner tiden och vara i en obekväm position ofta.
01:03:32 – Ali: Att kunna sitta bekvämt med stången är ingenting man ska tänka på under ett lyft. Men för mig känner jag mig som en gamling. Det funkar inte riktigt.
01:03:41 – Jacob: Är du stark annars då? Det är klart du är stark. Men är du väldigt stark? Hur ligger du till i knäböj och sådana här saker? Eller du kör mer byggning, byggning? Du hade kört armar här nu.
01:03:52 – Ali: Jag tror att jag var starkare när jag var yngre. Jag vet inte om jag faktiskt var starkare eller om det var för att jag försökte mig på tyngre vikter. Jag har som max knäböjt 220 kilo och jag har marklyft 240 som max. Det tyckte jag var ganska bra. Jag var väl 20? 19-20 tror jag, när jag gjorde det. Men jag ger mig inte på så tunga lyft längre. Jag känner mig inte svagare, men jag kör lägre och lägre vikter. Jag tror faktiskt att jag har blivit bättre på att träna. Jag tror att tekniken har förbättrats. Jag tror att jag har bättre muskelkontakt och allt sånt där.
01:04:23 – Jacob: Men med den styrkan så ska du ju kunna ta ganska bra vikter även i ett styrkeryck. Ja, jag har typ styrkeryck på 10 kilo, men jag kan inte lösa ett riktigt ryck.
01:04:32 – Ali: Nej, precis.
01:04:34 – Jacob: Nej, men det är ju bra vikt. Du ligger ju i 100-kilosklassen här uppe, så då är de ju uppe på kanske 130-140, de du fajtas med i Sverige. Och ska du upp till OS så har du en bit.
01:04:47 – Ali: Ja, då är det väl bättre att Samimi Löfström nu senast. Han lyfte ju 216 kilo i senaste OS. Det är ganska mycket kan jag säga. Jag nöjer mig med att följa Robert Berg och se hans framgångar.
01:05:02 – Jacob: Han gör det bra alltså.
01:05:03 – Ali: Det är imponerande. Ja, jag är jätteimponerad.
01:05:07 – Jacob: Men det såg ganska stiligt ut ganska fort när han gjorde grejerna. Sen har det blivit bättre och bättre. Han kunde ju sitta där i djupet nästan från början. Då blir det kul på ett annat sätt för honom tror jag.
01:05:19 – Ali: Jag är ju kompis med honom på Facebook och sådär, så jag har sett när han satte igång med det och då kändes det lite som att det var en rolig grej. Nu vet jag inte hur han har tänkt, men det kändes som att det var en rolig grej. Men nu ser man verkligen att han utvecklas väldigt snabbt. Det går väldigt fort framåt och det är imponerande.
01:05:34 – Jacob: Det är coolt i sig.
01:05:36 – Ali: Så han får leva ut mina drömmar istället.
01:05:41 – Wille: Hedersiranier.
01:05:43 – Ali: Hedersiranier,
Hur det går till rent praktiskt att mäta enskilda fettceller i labbet
01:05:45 – Ali: precis.
01:05:48 – Wille: Vi pratade ju med en forskare som forskade på bin för väldigt många avsnitt sedan. Då berättade han om hur han hade gjort när han hade fest. Visst var det GPS-sensorer på bina? I någon typ av ryggsäck. Och jag tänker på när du håller på och sprutar in grejer i cellen, rent praktiskt, sitter man med en pipett och härjar eller hur gör man?
01:06:09 – Ali: Ja, sättet vi mäter den reglerade exocytosen på är genom elektrofysiologi. Så genom att mäta cellens elektriska egenskaper med små elektroder, förstärkare och sådär, så kan man få information om cellen blir större eller inte. Och vid exocytosen, som jag sa tidigare, så kommer ju till exempel de adiponektininnehållande vesiklarna fusera med plasmanembranet för att kunna skicka ut materialet. Det betyder att plasmanivån blir större, vilket motsvarar en ökning i kapacitans som vi mäter. När jag skickat in min lösning med pipetten, vi säger cykliskt ANP, vilket var det som visar oss att det är det som stimulerar exotlos. Det är den nya klassikern. Så sätter man en liten mikropipett, en jätteliten glaspipett som vi gör själva på cellen.
Sen får man något som kallas för ett sil. Det betyder att man har en väldigt tight kontakt mellan pipett-spetsen, pipett-öppningen och själva cellmembranet. Det kan man se på resistansen som man mäter. Att det är hög resistans betyder att det är väldigt tight mellan. När man har det här silet har man faktiskt en liten slang som är kopplad till pipetten. Så jag suger till fysiskt för att suga hål på cellmembranet.
01:07:26 – Wille: Så det är som att slanga bensin liksom?
01:07:28 – Ali: Precis, det blir som en liten puss typ. Man får liksom pussa den så öppnas den och det tog ganska lång tid att lära sig. Men då får man upp ett hål på cellen och då tjoffar man i lösningen i princip och sen får man se vad som händer. Och ökar då kapacitansen eller cellstorleken då vet man att man har reglerad exocytos. Ja, just det. Och sen kombinerar vi det med att mäta prissättning under samma typ av förhållanden. Fast då mäter vi prissatt adiponektin med antikroppar för då kan vi få en koncentration på hur mycket adiponektin som frisätts. Så det är på det här sättet vi har kunnat komma fram till att det är just adiponektin som frisätts med den reglerade exocytosen. Och inte bara något annat som expanderar.
01:08:03 – Jacob: Precis. Och sen är det värt att tillägga att kalcium har en viktig roll här också.
01:08:08 – Ali: Klassikern. Klassikern har en viktig roll. Den förstärker exocytosen. Det verkar som att den är viktig för att fylla på adiponektinvesiklarna. Få vesiklarna att bli redo att kunna frisättas.
01:08:18 – Jacob: Hur mycket hinner man med på en dag? Vad tar det att göra en sån här blåsning med den här mätningen? Hur länge står du där? Står du där i två veckor och detta är det du gör de två veckorna?
01:08:33 – Ali: Det är inte en jättelätt process. Det beror så mycket på cellerna. Det finns ganska mycket saker som inte är förklarat eller som vi inte vet. Varför vissa celler funkar bra vissa dagar och varför de inte gör det. Ibland kan det vara så att jag går en hel dag utan att få en silen. Det kan gå en heldag utan att man får ett experiment. Varje gång man satt en pipett på en cell och gjort ett försök och det inte har funkat, då får man välja en annan cell och då får man sätta in en ny pipett. Det räcker med pyttesmå membranfragment på pipettspetsen för att det ska göra så att man inte kan få ett sil på nästa cell. Så på en bra dag så kanske jag har haft sju försök och en dålig dag så har jag faktiskt dygnat och fått noll försök. Så det kan vara jättebra.
Hur många behövs det då för att det ska vara lite statistiskt säkerställt?
01:09:20 – Jacob: Att det ska vara tillräckligt underlag?
01:09:23 – Ali: Självklart, ju fler desto bättre. Men vad är rimligt?
01:09:27 – Jacob: När blir ni nöjda?
01:09:28 – Wille: När säger man såhär, nu skiter vi i det här liksom?
01:09:31 – Jacob: Ja, precis. Nu tar vi en veckas semester och sen börjar vi räkna på det.
01:09:35 – Ali: Jag brukar väl tycka att ungefär tio försök minst för en serie brukar vara tillräckligt bra när det gäller elektrofysiologi, för det är inte så himla lätt. Men vi stödjer ju upp det med andra metoder också. Så det är inte bara så att vi baserar ett resultat på patch lamp eller elektrofysiologi. Men hade jag fått bestämma så hade jag velat ha 50 försök per här omgången. Men det går liksom inte. Det är för jobbigt. Det är då du ska ta in kandidatstudenterna eller masterstudenterna.
01:10:05 – Jacob: Jag satte faktiskt en av mina kompisar på det.
01:10:07 – Ali: Han läste till tandläkare och han var intresserad av forskning. Jag bara “Nej du, jag tror jag har en jättebra grej för dig”. Hur länge stannade han? Han var här under en sommar. Jag har hört från honom men han har inte kommit tillbaka.
01:10:22 – Jacob: Ja, men det var ändå starkt. Ja, men han fortsatte extrajobba lite också. Han blev ganska duktig på det.
01:10:27 – Ali: Men det tar ju tid att lära sig metoden. Det är lite det som är problemet också. Annars hade man kunnat ta in folk som är intresserade av att extraforska och sådär för att lära sig. Men det är verkligen… Man måste bli duktig på att göra pipetterna bra. Man måste bli duktig på att känna igen vilka celler man ska patch-clampa. Vilket är vad metoden kallas. Det blir extra svårt med fettceller med tanke på att de är fettfyllda.
01:10:49 – Wille: I vanliga fall där folk har gjort elektricitet och byggt på betaceller, alfaceller och annat så är det mycket enklare.
01:10:56 – Ali: Men just fettceller är lite ojämna, de är fettfyllda. Man kan suga in fett i fiffetten vilket förstör experimentet. Så det är ganska mycket att tänka på. Men man blir bättre på det med erfarenhet. Men ni är välkomna hit om ni är sugna någon.
01:11:11 – Jacob: Jag hade gärna velat se det. Jag tror inte jag hade haft tålamod att lära mig det.
01:11:14 – Wille: Nej, jag är för skakig på handen. Jag hade bara pajat de här källorna, tänker jag, om jag ska försöka nåla dem. Bättre du jobbar med människor då, William. Exakt, grova drag liksom. Det är alltid spännande att höra mer praktiskt hur det här går till när man läser de här abstrakten som ser ut som någonting från The Matrix. Det är alltid kul att höra vad som ligger bakom det. Du har stått där och pussat dina celler dagarna i ända. Det är spännande.
01:11:42 – Ali: Man kan ju titta. Nu är det nog inte så många som kommer titta i min avhandling, men den finns ju ute online. Och där har jag på någon sida en bild på en fettcell och en pipettspets som är satt på den. Som faktiskt blev framsidan av Journal of Socialicy också. Det var ganska roligt. När man skickar in artiklar så är det många journaler som också frågar efter om man har något förslag för en omslagstidning. Jag hade den här bilden från första månaderna när jag fick min första cell. Så satte jag mig med min iPhone 4 genom mikroskopet och tog en bild. Den blev jättesnygg och sen tyckte de att den var så häftig att den kom med på framsidan. Coolt! Verkligen!
01:12:22 – Wille: Ja, vi kanske ska avrunda där. Nu har vi tagit upp två timmar av din tid, även fast det inte blir det som folk får lyssna på tyvärr, eftersom Jacob sabbade det. Nej, förlåt. Det var taskigt. Jag ska nog försöka rädda nån del.
01:12:34 – Jacob: Ja, det är bra. Det hoppas jag verkligen.
01:12:36 – Wille: Men Ali, det var jättekul att ha dig med. Det var kul att du tog dig tid för oss.
01:12:40 – Ali: Tack så mycket för att ni hade med mig. Det var jättekul att prata med er. Tack så mycket.
01:12:43 – Wille: Ha det gött.
01:12:43 – Ali: Ha det gött. Tja. Ha det underbart. Ha det så bra. Hej.
